Miljöproblem i Östersjönsområdet
Östersjöregionen har en unik och högst känslig miljö med en ständigt ökande
belastning. Havet används till allt från turism, fiske och oljetransporter till vindkraftsparker
och gasledningar. I detta grunda vatten får föroreningar och näringsläckage större effekt än i
andra, djupare hav. Hoten är många men de två svåraste är övergödning och oreglerat fiske.
Det är de 90 miljoner människor som bor inom avrinningsområdet som påverkar Östersjön
bland annat genom jordbruk, industri och trafik som ger ifrån sig näringsämnen och gifter
som slutligen hamnar i havet.
Övergödning av marken och vatten
När det släpps ut mycket näringsämnen i sjöar eller hav kallas det för övergödning. Det beror
oftast på att det har blivit för mycket fosfor (P) eller kväve (N) i vattnet. Dessa ämnen
kommer mest från avloppsvatten, jordbruk, kraftverk och trafik. Gödsel som används inom
jordbruket innehåller kväve och fosfor. En stor del läcker ut från marken till sjöar och hav.
Fosfor finns också i diskmedel och tvättmedel.
I sjöar och hav som är övergödda bildas alltmer växter och alger. Stora mängder döda
växtdelar sjunker till botten, vilket gör att antalet nedbrytare också ökar. Nedbrytare behöver
mycket syre för att bryta ner döda växter och djur, vilket kan leda till syrebrist vid bottnen av
sjön eller havet. I den syrefria bottnen kan bara bakterier som inte behöver syre överleva.
Dessa bakterier tillverka giftiga ämnen t.ex. svavelväte. Vattnet börjar lukta illa och fiskar och
andra djur fly till friskare vatten.
I insjöar beror övergödning oftast på mycket fosfor. Om vi släpper ut avloppsvatten som
innehåller mycket fosfor, börjar det växa i sjön. Det leder till att växtplankton och vass växer
snabbt, och alger och blågröna bakterier växer i stora mängder. Samma sak kan hända i
havet., men då handlar det om brist på kväve. Algblomning till havs beror oftast på att det
finns för mycket kväve i havet.Även skog och mark kan få för mycket kväve via de
kväveoxider som släpps ut från bilar och kraftverk. Träden växer då mycket snabbt, blir sköra
och kan lättare angripas av skadeinsekter.
För att minskar övergödning måste avloppsvatten passera reningsverk som kan ta upp fosfor
innan vattnets släpps ut i sjöar och hav igen. Ett sätt att fånga upp kväve från jordbruk och
reningsverk är att låta vattnet rinna ut över stora markområden. Då tas kväve upp av marken
innan vattnet rinner ut i havet igen. Att gödsla mindre, åka mindre bil, välja fosforfria
diskmedel och tvättmedel, etc. är också andra sätt att minska övergödning av vatten och mark.
Överfiske
De fiskarter som är särskilt drabbade av överfiske är de som har långsam tillväxt och låg
produktivitet. Hur mycket fisk som totalt får fångas, och hur mycket varje land får fånga,
bestäms av EU. Torskens situation i Östersjön har varit i ropet i och med att EU beslutat att
fortsätta att tillåta torskfiske i Östersjön, trots att internationella havsforskningsrådet (ICES)
rekommenderat totalt fiskestopp. Under 1980-talet fiskades stora mängder torsk i Östersjön.
1 Exempelvis fångades hela 450 000 ton 1984. Sedan dess har fångsterna minskat, även i
Västerhavet. Det beräknade antalet torskar sjönk från över 1500 miljoner till 55 miljoner på
tio år. År 1993 fanns knappt fyra procent av torskarna från 1984 kvar. Tyvärr har det intensiva
fisket tillåtits att fortsätta, trots de mycket tydliga effekterna på bestånden. 90 procent av
Östersjötorsken kommer från ett område öster om Bornholm. Enligt internationella
havsforskningsrådet (ICES) är detta bestånd på så låg nivå att inget fiske rekommenderas.
Det är inte bara torsken som hotas av överfiske. Sill/ strömming och skarpsill fiskas hårt, och
dessutom fångas många andra arter i Östersjön och Västerhavet. Fångsterna av andra arter är
mer begränsade, men deras värde kan ändå vara betydande. Exempelvis svarar nordhavsräkan
och havskräftan tillsammans för nästan halva totalvärdet av de fångster som förs i land på
västkusten, trots att de bara står för fem procent av fångstmängden räknad i ton.
När du väljer KRAV-märkt vildfångad fisk eller skaldjur kan du njuta med gott samvete.
Fångsten har skett på ett hållbart sätt. KRAV-märkt fisk uppfyller tre villkor. Fisket ska vara
långsiktigt hållbart, utföras med säkra metoder och vara spårbart.
Försurning av skogar och sjöar
Försurning av skogar och sjöar förekommer när vissa gaser (exempelvis koldioxid,
svaveldioxid och kväveoxid) från industrier och trafik blandas med nederbörd (regn, snö) och
sedan bildar syror. Skogar drabbas av försurning av marken eftersom det sura nedfallet fläter
hål på barren och löven och skadar trädens rötter. Vilket gör det svårare att ta upp
näringsämnen ur marken. Växterna får då näringsbrist.När en sjö försuras, dör växtplankton.
Vattnet blir klarare, men fiskar och andra djur blir utan mat. Hela näringsväven i sjön kan
förstöras av försurning. För att göra skogar och sjöar mindre sura sprider man kalk över dem.
Kalken motverkar det sura nedfallet. När utsläppen av sura ämnen har minskat, kan den
skadade naturen återhämta sig av egen kraft.
Miljögifter och dumpning av avfall
I stort sett alla giftiga ämnen som når ut i naturen kan betecknas som miljögifter. Vissa
föroreningar kan skada levande organismer redan i låga halter om de får verka under en
längre tid. Vissa miljögifter kan lösa sig i fett och har förmåga att lagras i levande organismer,
samt att det ta lång tid för naturen att bryta ner dem. Rovdjur kan lagra vissa långlivade
föroreningar i ännu högre koncentrationer än bytesdjuren. De allra högsta miljögiftshalterna
hos levande organismer finns vanligen i däggdjur och fåglar som livnär sig på fisk eller andra
djur i vattenmiljö. De svårnedbrytbara, eller fettlösliga miljögifterna lagras i kroppens fett
som bland annat används för att producera ägg, ungar och modersmjölk. Därför är risken stor
att fostret och det nyfödda barnet tar skada under en känslig period av livet.
Tungmetaller som Kvicksilver, bly i bensin, koppar och TBT i båtbottenfärger och
bekämpningsmedel, kadmium i batterier är exempel på miljögifter som har eller har haft stor
påverkan på havsmiljön. Eftersom metaller aldrig bryts ner finns de till största delen kvar i
bottensedimentet. Många industrier längs kusten har tidigare haft stora utsläpp av metaller.
2 DDT, PCB, dioxiner och liknande giftiga och svårnedbrytbara organiska ämnen lagras lätt
upp i levande organismer, och framförallt hos rovdjur och andra arter högst upp i
näringskedjorna. Ämnena liknar hormoner och påverkar därför kraftigt även i låga halter.
DDT har avsiktligt spridits över exempelvis jordbruksmark, men i Sverige och andra
industriländer har användningen gradvis stoppats. Höga halter av dioxiner och PCB kan
påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge
beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret,
fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer. Foster och spädbarn är extra
känsliga för dioxiner och PCB. Ämnena förs över till foster och ammade spädbarn via
moderkakan och modersmjölken.
Avskogning och minskad biologisk mångfald
Det största hotet mot djur och växter är att deras levnadsmiljöer förstörs. De vanligaste
orsakerna till detta är att människan förstör marken, hugger ner skog och skapar odlingsmark,
och att vi bygger städer, vägar, hamnar etc.Man hugger ner skogen på många ställen i världen
för att skapa mer plats för människan att få mat. Största anledningen är att antalet människor
på jorden ständigt stiger. Det för med sig att miljön förändras fullständigt och djurens
levnadsmiljö försvinner.
När landskapet förändras minskas antalet djur- och växtarter. När vi ska få marken att
producera mycket mat så planterar vi bara en sorts växt på samma plats. Det kallas för
monokultur. I och runt en monokultur lever det få djurarter. Monokulturen minskar biologisk
mångfald. Biologisk mångfald är när det finns många olika sorters arter som samspelar med
varandra. En minskad biologisk mångfald kan påverka hela ekosystemet eftersom djur och
växter är mycket beroende av varandra för att överleva. En åker ger mycket mat åt människor,
men den består av en monokultur och få djurarter kan leva där. För att människan ska kunna
utnyttja marken måste vattnet dräneras bort. Våtmarken ger möjlighet för stor biologisk
mångfald. Flera olika växtarter, groddjur, insekter, fåglar och andra djur trivs runt våtmarken.
Förorenade luft
Användning av fossila bränslen som olja, kol och bensin orsaka luftförorening. Det är främst
svavel (S) och kväve (N). Svavel finns i små mängder av olja och kol som eldas i fabriker och
kraftverk. Vid förbränning bildas svavel dioxid som släpps i luften.
Svavel + Syre = Svaveldioxid
Kväve är det vanligaste ämne i luften. Vid förbränning i exempelvis en bilmotor bildas syre
tillsammans med kväve olika kväveoxider (kvävedioxid och kväveoxid).
Kväve + Syre = Kvävedioxid
När svaveldioxider och kvävedioxider i luften kommer i kontakt med vatten i molnen kan de
bilda sura ämnen som svavelsyra och salpetersyra. Det sura regnet faller sedan ner över
skogar och sjöar.
3 Främmande arter
En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans
hjälp har spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde. Detta kan ha skett alldeles
avsiktligt eller av misstag. En art som lever i harmoni med naturen i sin hemtrakt kan ställa
till med mycket oreda i en ny miljö som kanske saknar de naturliga skydd och mat. En del
arter kan ha mycket stor påverkan på sin nya miljö, och det finns flera dokumenterade
"katastrofer" med främmande arter. Främmande arter kan konkurrera med inhemska arter för
bland annat mat och skydd. De kan också komma med nya sjukdomar som kan sprida sig till
inhemska arter och därmed hotar deras överlevnad. Den stora andelen arter kommer med
yrkessjöfartens fartyg och fritidsbåtar via påväxt på skrov, i vattnet under durken eller genom
att organismer fastnar i dragg, tågvirke och ankarlinor. När ett fartyg går utan last behövs
något annat för att fartyget ska vara stabilt och få det att ligga tillräckligt djupt i vattnet.
Barlastvatten i särskilda tankar används som sådan tillfällig last och töms sedan ut när man tar
in gods som ska fraktas. Vattnet kan innehålla främmande organismer som sedan släpps fria i
den nya miljön.
Fossila bränslen och växthuseffekten
Fossila bränslen ökar mängden koldioxid i atmosfären. Det beror på att vi förbränner stora
mängder av kol, gas och olja. Koldioxid är viktigt för att vi ska kunna överleva på jorden.
Koldioxiden släpper igenom solens strålar, men släpper inte ut allt värme. Värmen hålls
istället kvar runt jorden. Detta kan jämföras med glasrutorna i ett växthus, d.v.s. solen släpps
in, men värmen släpps inte ut. När koldioxiden hindrar värmen från att stråla ut från jorden
kallar vi det för växthuseffekt. Utan växthuseffekten skulle det vara kallare (35 grader kallare)
på jorden och vi skulle inte kunna leva här.
Gaser som kan hålla kvar värmen på jorden kallas växthusgaser. Koldioxid, ozon, kväveoxid,
metan, freon är växthusgaser. När det blir mer koldioxid på jorden, blir jorden varmare och
0C
klimatet förändras. Forskarna tror att jordens temperatur kan öka med ca 4
fram till år
2100. När det blir värmare stiger havsytan på grund av att stora inlandsisar smälter. Miljontals
människor som bor vid kuster kan tvingas flytta på grund av översvämningar. En ökande
växthuseffekt kan orsaka mer extremt väder. De områden som är idag torra kan bli ännu
torrare, medan regniga områden kan bli blötare. Konsekvenser kan bli svältkatastrofer, nya
sjukdomar, etc. Ett sätt att minska växthuseffekten är att vi minskar användning av fossila
bränslen och välj istället förnyelsebara och miljövänliga energikällor som t. ex biobränslen.
Att åka bussar som använder etanol och biogas, elbilar, åka tåg, cykla och promenera, handla
miljömärkta produkter, källsortera och återvinna, byta gamla saker mot andra personer,
handla närproducerade varor är några exempel på att minskar växthuseffekten.
4
