Guyana
VT-13
- En nationalekonomisk studie
Madeleine Andersson 920509-0666
Isabelle Arpi 910603-1504
Dick Granberg 900929-5354
Sandra Kyrk 911228-0947
Innehållsförteckning
1.0
Inledning
3
1.1
Syfte
3
1.2
Metod
3
2.0
Teori
3
3.0
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
3.8
3.8.1
Empiri
Historia
Handel
Ekonomi
Arbetsmarknad
Utbildning
Bistånd
Korruption
Sociala förhållanden
Hälsa
5
5
7
9
10
10
10
10
11
11
4.0
Analys
11
5.0
Slutsats
14
6.0
Bilagor
Bilaga 1
Bilaga 2
15
15
15
7.0
7.1
7.2
Referenslista
Litteratur
Elektroniska källor
16
16
16
2
1.0.
Inledning.
Guyana är ett litet land som ligger vid nordöstra Sydamerikas kust. Från att ha varit en brittisk
koloni blev det självständigt år 1966 och fick sitt eget styre då en republik skapades.
Engelskan behölls som officiellt språk och Guyana är idag det enda landet i Sydamerika som
har engelska som förstaspråk. Landet består till stor del av regnskog och är rikt på floder och
sjöar, befolkningsmängden är 767 245 personer.
1.1.
Syfte.
Arbetet har skrivits i syfte att granska om Guyana är ett rikt eller fattigt land och vilka
faktorer detta beror på. Det fanns även förhoppningar att genomförandet av uppgiften skulle
leda till fördjupade kunskaper inom nationalekonomi och tillämpningar av dess olika teorier.
1.2.
Metod.
Detta arbete baseras på information från kurslitteraturen och Internetkällor. Arbetet startades
med en djupgående informationssökning om landets situation idag och hur de kom dit. Med
hjälp av denna information kunde en analys genomföras utifrån det formulerade syftet.
2.0.
Teori.
Korruption: ”Korruption innebär att väljarna inte vet vad regeringen kommer att spendera en
stor del av skattepengarna på” (Berg 2012, 299). Om befolkningen har dålig insyn i statens
ekonomi kan ledare och statsmän lätt utnyttja detta och använda pengar för sin egen vinnings
skull. Att pengar inte förvaltas eller investeras bidrar till ett lands fattigdom eftersom inga
pengar går tillbaka till befolkningen.
Bytesbalans: ”Bytesbalansen är nettot av handeln med varor och tjänster samt inkomsterna
och transfereringarna från utlandet” (Berg 2012, 367). Det kan definieras som skillnaden
mellan exportinkomster och importutgifter. Till bytesbalans räknas även de inkomster som
intjänas av landets befolkning utomlands.
Bytesbalansunderskott: Om importutgifterna överskrider exportinkomsterna samt
transfereringar från utlandet uppstår ett underskott i bytesbalansen och en skuld till utlandet
skapas. Ett bytesbalansunderskott måste dock inte vara något negativt, eftersom pengar kan
lånas från utlandet med målet att investeras för att leda till tillväxt. Om de lånade pengarna
däremot enbart används för att kunna öka landets konsumtion, byggs en statsskuld upp
eftersom man inte kommer att kunna återbetala skulden med framtida ökade inkomster.
Institutioner: En institution är en inrättning med sociala interventioner. Det kan vara
skolsystem, banksystem, rättssystem och liknande. ”Ett lands sociala, ekonomiska och
rättsliga institutioner spelar en viktig roll för nivån på produktion och inkomster” (Berg 2012,
18). Om ett land har starka institutioner kan det lättare bygga upp en högkvalitativ ekonomisk
miljö, vilket behövs för att ett land ska kunna utvecklas.
Infrastruktur: Ett sammanfattande ord som används för de verksamheter som utgör grunden
för att landets produktion ska fungera och som staten ansvarar för. Exempel på verksamheter
3
som hör till infrastrukturen är vägar och andra transportsystem, elförsörjning,
utbildningsväsen med mera.
Kolonialismen: Främst Europeiska länder utövade under flera århundraden kolonialism, då
man utökade sina riken genom att erövra landområden över hela världen. Främsta
anledningen till kolonisering var att länderna ville stärka sin ekonomi genom att kunna
komma över varor och handla med dem. Om det erövrade landet ansågs beboeligt för
européer kunde dock institutioner och starka system komma att byggas upp och kolonierna
blev starka, vilket hände ibland annat Nordamerika. I andra länder däremot, där européerna
inte ansåg sig kunna bo, byggdes svagare institutioner upp och landet användes mest för att
plocka ut så mycket råvaror som möjligt.
Nationalisering: Kan även kallas förstatligande, handlar om att egendom som tidigare varit
privat blir statens ägodelar. Egendomen kan vara tillgångar eller verksamheter.
Ekonomisk tillväxt: Ökning av landets bruttonationalprodukt, vilket innebär en ökad
produktion av varor och tjänster.
Terms of trade: ”Bytesvillkoren mellan ett land och omvärlden, mätt som priset på
exportvaror dividerat med priset på importvaror” (Berg 2012, 540). Det liknar landets reala
växelkurs (vad en konsumentkorg kostar relativt motsvarande utländska varukorg), men
fokuserar på en mindre varukorg eftersom enbart varor och tjänster som handlas över gränsen
skall räknas med. Ett förbättrat terms of trade innebär att landet får bättre betalt för sina
exportvaror relativt kostnaden för importerade varor (Berg 2012, 227f).
Bruttonationalprodukt: Bruttonationalprodukt (BNP) är värdet av den totala produktionen
av tjänster och varor som är producerade i ett land under ett år. BNP består av privat
konsumtion, investeringar, offentlig konsumtion och bytesbalans (Y = C + I + G + NX).
BNP per capita: Bruttonationalprodukt per person, BNP dividerat med befolkningsmängden.
Detta index säger dock inget om hur inkomsterna är fördelade inom landet.
Utvecklingsindex: Svensk definiering av Human Development Index, ett index för hur
tillväxten och utvecklingen är i ett land. Vid mätning tas hänsyn till inkomst per capita,
förväntad livslängd samt läskunnighet. Human Development Index anses av många vara ett
bättre index än BNP per capita eftersom det uppmärksammar välfärden mer och inte bara
räknar i pengar.
Byråkrati: Ett system av standardiserade lagar och regler, vilket man skapat för att lättare
kunna styra ett land eller en verksamhet. Standardiseringen innebär att man behandlar alla fall
lika, följer alltid samma mönster.
Sysselsättning: Ett lands arbetskraft utgörs av den del av befolkningen som antingen är
sysselsatta eller arbetslösa men som ändå vill ha ett arbete. Sysselsättning innebär i princip att
man har ett arbete – man är sysselsatt. Om en person inte får arbeta så mycket som den skulle
vilja benämns den personen vara undersysselsatt.
Bistånd: Sociala och ekonomiska interventioner i samhället i syfte att förbättra
levnadsvillkoren för medborgarna (Bo Sjö).
4
3.0.
Empiri.
3.1.
Historia.
Guyanas historia börjar egentligen runt år 1500 när Cristopher Columbus seglade förbi på sin
tredje återresa till Amerika. Befolkningen i Guyana bestod troligen av olika indianstammar
såsom Arawaker och karib-indianer. I och med upptäckten av landet började fler och fler
européer försöka bosätta sig vid kusten men de första som permanent bosatte sig var
holländarna. De började gräva ut mangroveträsken på inlandet med avsikt att grunda
plantager. Från och med år 1820 odlade man kaffe, bomull och socker.
Kontrollen över Guyana skiftade våldsamt under andra hälften av 1700-talet men det slutliga
väldet gick till Storbritannien som år 1831 sammanförde kolonierna till Brittiska Guyana.
Landets befolkning hamnade under slaveriets terror när britterna tog över makten och många
förrymda slavar bosatte sig i regnskogen tillsammans med de infödda indianerna.
År 1763 ses som ett av de viktigaste årtalen i Guyanas historia när slavupproret ledd av den
legendariske Cuffy, tog kontrollen över nästan hela Berbice-kolonin under en månads tid.
Cuffy är idag en av Guyanas nationalhjältar och hans minne firas varje år.
När slaveriet avskaffades i det brittiska imperiet år 1833 uppstod problem då de tidigare
slavarna vägrade fortsätta att arbeta på plantagerna trots lön. Detta resulterade i en kraftig
minskning i utbudet av arbetskraft. Staten löste problemet med att hämta hundratusentals
kontraktsarbetare, dvs. arbetare som efter kontraktstiden har rätt till en bit mark eller betald
återresa. Många valde att stanna kvar och därför finns det fortfarande många invånare med
afrikansk och asiatisk bakgrund kvar i Guyana.
Efter år 1945, andra världskrigets slut, fick Guyana för första gången ett visst självstyre. Det
var också vid den tidpunkten som det första moderna politiska partiet grundades. Två arbetare
vid namn Cheddi Jagan, son till en indisk plantagearbetare, och Forbes Burnham, som kom
från den svarta medelklassen, grundade partiet PPP (people’s Progressive party) som var ett
vänsterradikalt parti.
PPP vann det första allmänna valet år 1953 men britterna upphävde författningen eftersom
Cheddi Jagan ansågs vara alltför Marxistisk och risken om att Guyana skulle utvecklas till en
kommunistisk stat var inget som britterna kunde tillåta.
Vid valet därpå hade Burnham dragit sig ur partiet och startat ett nytt; PNC (People’s national
Congress). Den större delen av partiets medlemmar stannade kvar i PPP, det vill säga de
indiska följarna och det resulterade i att PPP även vann det andra valet. Från och med
splittringen av PPP uppstod en etnisk skiljelinje mellan indoguyaner och afroguyaner, de två
stora folkgrupperna i Guyana (Landguiden, 2011a).
PPP vann även det kommande valet, alltså det tredje allmänna valet i Guyanas historia och
med det närmade sig Guyana att bli en självständig stat. Dock hindrade britterna utvecklingen
eftersom de fortfarande ogillade Cheddi Jagan’s (partiledare i PPP) marxistiska inställning. År
1964 kunde PNC vinna valet, det fjärde valet i Guyanas historia. Då med hjälp av nya regler
som britterna infört i PNC’s favör. I och med vinsten i valet kunde Guyana förklara sig själva
som en självständig stat den 26 maj år 1966 med Forbes Burnham som premiärminister.
Under 1970-talet utropades Guyana till republik men Burnham satt ändå på den verkställande
makten. År 1976 nationaliserades viktiga företag såsom bauxitindustrin samt lade grunden till
5
det som britterna oroat sig för, en marxist-leninistisk stat, och starka band med sovjetunionen
och Östeuropa skapades.
Under 70-talet hamnade Guyana i en djup ekonomisk kris, mycket beroende på att efterfrågan
på socker och bauxit, som är landets viktigaste exportvaror, minskade. Situationen skulle
heller inte förbättrats in på 80-talet när Burnham genom ny författning utsåg sig själv till
president, en post som han skulle behålla fram till sin död 1985. Burnham hade sedan han tog
över makten i Guyana, genom valfusk, styrt landet i nästan 20 år och i praktiken rådde
enpartivälde och Guyanas hade skaffat sig monumentala skulder.
I och med Burnhams död tog premiärminister Desmond Hoyte över den formella makten och
vann ett val strax därpå. Med tanke på den tidigare inriktningen att nationalisera
råvarutillgångar utfördes en helomvändning. Ekonomin liberaliserades, tidigare statligt ägda
företag privatiserades vilket uppmuntrade utländska investeringar. Den nya politiska
inriktningen lade även grunden för Guyanas första helt demokratiska val. Året var 1992 och
vinnare i valet blev PPP med sin partiledare Cheddi Jagan. PNC-anhängarna ställde efter valet
till med demonstrationer och upplopp som kom att upprepas vid alla kommande val fram till
dagens datum.
Några år senare, rättare sagt år 1997 avled Cheddi Jagan i en hjärtattack och hans änka, Janet
Jagan tog över partiet och blev sedan även presidentkandidat i valet året därpå, som hon också
vann. Återigen uppstod våldsamma demonstrationer och upplopp från PNC:s anhängare.
Janet valde år 1999 att avgå, officiellt på grund av hälsoskäl. Hon ersattes av den tidigare
finansministern Bharrat Jagdeo. Hon lovade i sitt presidenttal att landet skulle fortsätta på
samma bana som tidigare med att uppmuntra utländska investeringar och genomför reformer i
den offentliga sektorn.
Året därpå infördes nya vallagar som bl.a. upphävde presidentens straffimmunitet.
Valet år 2001 vanns av den indiskdominerande alliansen PPP/civic som med drygt hälften av
rösterna fick egen majoritet i parlamentet. Även detta val efterföljdes av våld och upplopp där
anklagelser om valfusk var den största anledningen trots att utländska bedömare menade att
valet genomförts korrekt. Ett arbete startades samma år mellan PPP-C (PPP/civic) och PNC
för att minska spänningarna mellan partierna.
Året efter, år 2002, hoppade PNC:s ledare Hoyte av samarbetet i protest mot regeringens
”rasistiska politik”. Guyana skakades fortsättningsvis av nya rapporter om allt fler etniskt
motiverade våldsbrott.
År 2003 bestod av partiledarbyte i alliansen PNC-R där en man vid namn Robert Corbin tog
över ledningen. Han beslöt att man skulle återuppta samarbetet med PPP-C men återigen året
efter hoppade man av när uppgifter om att inrikesministern var inblandad i flertalet mord på
brottslingar i landet. Inrikesministern Ronald Gajraj friades från anklagelserna men avgick
självmant efter påtryckningar från både USA och EU.
Nästa parlamentsval skulle hållas i april år 2006 men sköts upp på grund av oenigheter i hur
valet skulle hållas. Samtidigt mördades jordbruksministern Satyadeow Sawh. Ett mord som
ansågs vara ”politiskt motiverat”.
6
Valet hölls i augusti där det återigen var de stora partierna PPP-C mot PNC-R trots att ett
nybildat parti, Alliance of change, sökte anhängare hos de tidigare nämnda. De stora
valfrågorna var den höga brottsligheten med bland annat narkotikasmuggling och ekonomin.
Valet vanns av PPP-C och med ett hundratal utländska observatörer kunde de se sig som
segrare med 55 procent av rösterna (Landguiden 2011b).
3.2.
Handel.
Guyana är ett litet land med en liten ekonomi, vilket även avspeglar sig på dess handel.
Byteshandeln med andra länder har dock ökat de senaste decennierna tack vare flera
reformerande beslut som togs av regeringen i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet.
Regeringen hade förhoppningar om att reformeringen skulle leda fram till uppnåendet av fyra
grundläggande mål: ”att återställa den ekonomiska tillväxten, införliva den parallella (svarta)
ekonomin med den officiella, minimera externa och interna obalanser i betalning samt
normalisera relationer med landets utländska kreditgivare” (Countrystudies, 1992a).
Handeln berördes mest av beslutet om att tillåta privatpersoner att importera varor utan att
behöva gå via regeringen, vilket ökade importen. Vidare blev det lagligt för exportörer att
tillhandahålla utländsk valuta, vilket både gjorde exportörerna mer benägna att handla med
utlandet samt gjorde det lättare för dem att i framtiden fortsätta handla med utlandet
(Countrystudies, 1992a).
Export: Guyana har inte ett stort utbud på exportvaror, utan exporterar endast ett fåtal varor.
Exporten av socker står i år för ungefär 25 procent av exporterade varor, tätt följd av guld som
bidrar till exportinkomsterna med 24 procent. Totalt sett beräknas jordbruket stå för nästan
hälften av all export, där ris är den viktigaste exportvaran näst efter socker. Landet är även
rikt på Bauxit, som används främst vid framställning av aluminium, och andra mineraler.
Exporten av Bauxit står idag för ungefär 16 procent av Guyanas exportinkomster. Andra
viktiga exportvaror är räkor, rom och timmer (Encyclopedia of the Nations, 2013).
På grund av den låga variationen av exporterade varor är Guyanas export extra sårbar för
övriga världens efterfrågan på just de få utbjudna varorna och eftersom hälften av exporten
utgörs av jordbruksvaror är landet beroende av goda väderförhållanden för att få stora skördar
(Landguiden, 2011c).
De länder som Guyana exporterar mest till är Canada (29 procent) och USA (28,6 procent).
Andra stora importörer av Guyanas varor är Storbritannien, Trinidad och Tobago, Jamaica
samt Nederländerna, som står för drygt fyra procent var (CIA, 2013).
Import: Ungefär tio procent av Guyanas importutgifter går till inköp av olja, som används till
all framställning av elektricitet, vilket gör oljan till landets mest importerade vara. I övrigt
importeras främst maskiner, manufakturer samt livsmedel. Importen av livsmedel har dock
hindrats medvetet av Guyanas regering genom höga tullavgifter för importen av matvaror,
vilket har gjort att Guyana är i stort sett självförsörjande på livsmedel (Bridgat, 2013).
Landet har egentligen tillgång till oljerika områden i havet utanför Guyanas kust men en
mångårig konflikt med Surinam och Venezuela förhindrar utnyttjandet av området, vilket har
lett till att Guyana måste importera all olja som konsumeras. (CIA, 2013).
7
De länder som Guyana främst importerar ifrån är USA (21,3 procent), Trinidad och Tobago
(20 procent), Kina (8,3 procent), Sydafrika (7,5 procent) samt Cuba (5,5 procent) (CIA,
2013).
Guyana har, tillsammans med andra västkaribiska länder, ingått i ett partnerskapsavtal med
europeiska länder vilket innebär att de inte behöver betala tull på varor som de exporterar till
Europa. I gengäld ska de minska sina tullavgifter drastiskt (Landguiden, 2011d).
Bytesbalansunderskott: Guyana har länge dragits med ett rejält bytesbalansunderskott,
främst på grund av det ständigt ökande priset på olja. Dessutom har marknaden för Guyanas
största exportvaror, bland annat socker och bauxit, svalnat av vilket har lett till ytterligare
underskott i bytesbalansen (Encyclopedia of the Nations, 2013).
Bytesbalansunderskottet uppgick år 2012 till 621 miljoner US Dollar (CIA, 2013).
Naturtillgångar
Mineraler: Guld, diamanter, bauxit och andra värdefulla mineraler har länge räknats som
Guyanas främsta tillgångar. I slutet av åttiotalet ansågs gruvsektorn vara landets största hopp
för en snabb tillväxt och stora investeringar gjordes för att öppna nya gruvor. Regeringen tog
även beslutet att liberalisera marknaden så att utländska investerare skulle få chansen att
etablera sig i Guyanas mineralbrytning och investerare kom från hela världen, främst Kanada
och USA (Countrystudies, 1992b).
Den storskaliga brytningen av guld och bauxit har dock lett till att Guyanas stora reserver av
mineraler har sinat och många av de stora brotten har de senaste åren fått stänga eller minska
sin produktion. Det är dock en fortsatt vanlig sysselsättning för människor som bor i Guyanas
inland att på egen hand söka efter guld med hjälp av enkla redskap (Landguiden, 2011e).
Guyanas regering valde i slutet av 1970-talet att förstatliga brytningen av bauxit, vilket ledde
till minskad brytning av mineralen. Trots att landet har en av de största reserverna av bauxit i
världen har de ändå inte lyckats bli ledande exportörer av mineralen, främst på grund av dålig
ledning och låg leveranssäkerhet (Countrystudies, 1992b).
Jordbruk och fiske: Jordbruket har länge varit Guyanas främsta källa till inkomst, trots att så
lite som fem procent av landmassan, belägen vid kusten, är lämpad för odling. Även den
landmassan har krävt mycket arbete i form av dikning och dammbyggen eftersom landnivån
ligger en meter under högvattennivån. Det man odlar mest är socker och ris, men det finns
även plantager för bananer, kaffe, kakao med mera. Produktiviteten inom agrokulturen har
ökat de senaste åren tack vare ökad teknologisk kunskap (Countrystudies, 1992c).
Fisket har en ökande betydelse för Guyanas byteshandel, räkfisket har de senaste decennierna
varit landets tredje främsta exportvara efter socker och bauxit. Mycket av räkfångsten säljs
dock svart ute till havs eftersom fiskare vill undvika skatter samt få tillgång till utländsk
valuta (Countrystudies, 1992d).
Kommunikationsmöjligheter: Guyanas kommunikationsnät är mycket dåligt utvecklat,
asfalterade vägar finns främst vid kusten och det är kostsamt och svårt att transportera varor i
inlandet. Merparten av landets transport sker därför sjövägen med fartyg, viktiga hamnar finns
belägna bland annat i Georgetown och Linden (Landguiden, 2011f).
8
3.3.
Ekonomi
När Guyana under 1970-talet nationaliserades större parter av näringslivet. Runt mitten av
1980-talet var ett sammanbrott nära på grund av en svår ekonomisk misskötsel. Ungefär fem
år senare skedde en genomgripande omändring inom politiken mot en marknadsekonomisk
riktning vilket möjliggjorde tillväxt. 2000 var dock produktionen åter på samma nivå som vid
1970-talet.
År 2005 drabbades landet av svåra översvämningar som påverkade infrastrukturen och
odlingar. Trots allt översteg tillväxten de följande två åren till fem procent per år. I och med
den globala finansiella krisen år 2008 sjönk dock tillväxten med två procent. Året efter, år
2009 uppskattades tillväxten till dryga tre procent, och utsikterna för år 2010 såg lovande ut
och man bedömde en högre tillväxt (Landguiden 2011g).
I början av 1990-talet hade Guyana rekordhöga utlandsskulder, dessa har minskat de senaste
åren men är fortfarande mycket högre än bruttonationalprodukten. I slutet av år 2009 låg
inflationen på 3,6 procent, emellertid har den på de senaste åren legat på en hanterlig nivå runt
5 procent. Statsbudgeten har täckts med stora underskott som betalats med hjälp av lån och
bistånd. I början av år 2007 ersattes ett avgiftssystem med en allmän moms på varor, detta
skedde för att effektivisera och höja skatteintäkterna (Landguiden, 2011g).
Trots förbättringar under de senaste åren arbetar regeringen fortfarande med att försöka ha en
jämn balans med att betala utlandsskulderna och de akuta behoven av utökade offentliga
investeringar.
I utvecklingsindex från förenta nationen (FN) ligger Guyana på 117 plats. Utlandsskulderna
2006 värderades till 183 % av BNP, detta kunde dock reduceras till 61 % till år 2009. Samma
år uppgick utlandsskulden till 668 miljoner US dollar (Auswaertiges Amt, 2013).
Guyana är ett av västra halvklotets fattigaste och mest skuldsatta länder i likhet med många
andra utvecklingsländer, trots deras rika naturtillgångar (Auswaertiges Amt, 2013). Landet
har en dåligt utbyggd infrastruktur med en överdimensionerad byråkrati, upprepande utbrott
av gängrelaterad brottslighet och ett ständigt utflöde av utbildad arbetskraft. Många
guyananer som bor utomlands skickar hem pengar till sina familjer, vilket är en betydelsefull
källa till utländskt kapital. Uppskattningsvis består knappt en tredjedel av
bruttonationalprodukten (BNP) av den informella sektorn, det vill säga den del i ekonomin
som inte redovisas i statistiken såsom smuggling och svartjobb (Landguiden, 2011g). Guyana
klarade sig relativt bra undan den senaste ekonomiska krisen om man jämför med de andra
länderna i Karibien eller resten av Sydamerika.
Guyanas ekonomiska frihet uppgår till 53,8% vilket gör deras ekonomi till den 129 friaste i
världen. Den är 2,5 % högre än förra året då man ökat arbetskraftens frihet, kontrollen av de
offentliga utgifterna och investerings friheten. Guyana har lika så registrerats som det andra
största landet som har förbättrat sitt index 2013. Dock är ekonomins tillväxt begränsad av de
strukturella och politiska bristerna. De ansträngningar som har gjorts för att förbättra den
offentliga ekonomin har inte haft mycket inflytande och den ineffektiva offentliga sektorn
fortsätter att vara ett hinder för den privata sektorns utveckling. Andra saker som påverkar
och begränsar Guyanas ekonomiska frihet är den utbredda korruptionen i regeringen
(Heritage, 2013).
9
3.4.
Arbetsmarknad.
I Guyana förs ingen kontinuerlig statistik över arbetslöshet, dock vet man att omkring hälften
av samtliga i arbetsför ålder uppskattas vara undersysselsatta. Den största arbetsgivaren är
fortfarande staten medan ungefär en femtedel av befolkningen är sysselsatta av jordbruket.
Likaså finner ett stort antal guyananer sin utkomst inom olika former av smuggling, svartjobb
och liknande, det vill säga den informella sektorn. Fackförbunden har nära relation till de
ansenliga politiska partierna och ungefär en tredjedel av samtliga anställda är fackanslutna
(Landguiden, 2011h).
3.5.
Utbildning.
1975 blev all utbildning gratis, men under 1980-talet försvagades skolväsendet av låga bidrag
och en massutvandring av högutbildade inträffade, bland annat lärare. Fastän en återhämtning
har skett sen 1990-talet råder det fortfarande en lärarbrist. Från det år att barnen har fyllt sex
är skolan obligatorisk, och de flesta genomför de första sex åren. Sedan har eleverna
möjlighet att själva välja olika studievägar, normalt är ytterligare fyra eller sju år i skolan.
Därefter är det många studenter som utbildar sig i utlandet. (Landguiden, 2011i). År 2010
uppmättes ungefär 84,1 % barn som går i grundskolan och antalet barn som slutför skolan
uppgår till 83,5 %. Enligt Globalis.se (2013) finns det ett mål för 2015 och det innebär att alla
barn, pojkar som flickor ska kunna fullföra grundskoleutbildning (Globalis, 2013a).
3.6.
Bistånd.
Enligt Landguiden (2011) ligger Guyana på 19 plats med 217 dollar per invånare
(Landguiden, 2011j). Statsbudgeten har täckts med stora underskott som betalats med hjälp av
lån och bistånd (OECD, 2012).
Diagram världsbanken bistånd (se bilaga 1).
3.7.
Korruption.
Enligt Transparency International definieras korruption som ”att utnyttja sin ställning för att
uppnå otillbörlig fördel för egens eller annans vinning”. Korruptionen är ett stort problem i
Guyana och bidrar starkt till landets fattigdom (Transparency International, 2012).
Korruption bidrar direkt till ett lands fattigdom trots att det inte är självklart vad orsaken och
verkan är. Allmänt antas att en högre korruptionsnivå sänker ett lands produktivitet och bidrar
samtidigt till lägre nivåer för investeringar och ekonomisk tillväxt på grund av bland annat en
ökad risk. Enligt olika studier ligger investeringsnivån i ett korrupt land fem procent lägre
jämte mot ett relativt korruptfritt land (Sandgren, 2005).
Enligt de senaste siffrorna har Guyana en korruptionsnivå inom den offentliga sektorn på 2,5
jämfört med Sveriges nivå på 9,3, där 10 är ett korruptfritt land (se bilaga 2). Det finns dock
inga officiella dokument som kan understryka alla påstående som gäller Guyanas korruption.
För att göra en djupare analys av läget i landet krävs en fördjupad undersökning och en ny
insamling av landets nationella data (Chêne, 2010).
10
Enligt en undersökning av World Bank bekräftade 82 % av de offentliga tjänstemännen i
Guyana att deras nuvarande lön inte täcker deras utgifter. Istället förlitar de sig på anhöriga
som jobbar utomlands eller mindre verksamheter som de driver parallellt med deras ordinarie
arbete. Korruption var inte uteslutet som ett alternativ till en extrainkomst. 92 % trodde
korruption var markant utbrett i den offentliga sektorn och i samhället. Endast 9 % har
upplevt att åtgärder har genomförts mot känd förskingring. Det finns även rapporter som visar
att statligt anställda är generellt underbetalda och därför lätta offer för t.ex. mutor. Dessa
påståenden kan dock ej bevisas (Chêne, 2010).
Även medier i Guyana har vid upprepande tillfällen påpekat problemet med korruptionen
inom landet, då främst inom politiken. Dock finns det ej några bevis på köp av röster vid
politiska val eller politiska skandaler orsakade av korruption. Det påstås även att landets
droghandel ska sponsra politiska partier och ledare (Chêne, 2010).
3.8.
Sociala förhållanden.
3.8.1.
Hälsa.
Att Guyana är ett av Sydamerikas fattigaste länder syns även på befolkningens hälsa, andelen
hivsmittade är bland de högsta i Latinamerika. Även malaria existerar i vissa områden i
Guyana (Landguiden, 2011k).
Mycket av Guyanas hälsoproblem grundar sig dock i att merparten av landets befolkning bor
på den kustnära slätten. Där drabbas man ofta av både översvämning och torka, så det är svårt
att ordna goda sanitära förhållanden och det är även i dessa områden som malariabärande
myggor trivs bäst. Dessutom bor människorna trångt ihop så det är lätt för sjukdomar att
sprida sig.
De mest utspridda sjukdomarna i Guyana är, förutom hiv och malaria, tyfus, tuberkulos och
mässling. Det största problemet för guyanska befolkningens hälsa är dock avsaknaden av rent
vatten i stora delar av landet, knappt 60 procent av landets befolkning har tillgång till rent
vatten (Countrystudies, 1992e).
Det finns ett stort politiskt engagemang i Guyana för att öka folkhälsan och det är även staten
som finansierar sjukvården. På grund av den dåliga infrastrukturen och svåra terrängen är det
dock svårt att erbjuda sjukvård till hela befolkningen och det saknas också resurser för att
man ska kunna erbjuda så god sjukvård som är önskvärt (WHO, 2011).
4.0.
Analys.
Ska man gå tillbaka till början, när Guyana först blev en koloni på 1700-talet så kan skulden
för den instabila statsapparaten läggas på kolonisatörerna. När landet
självständighetsförklarades år 1966 lämnades landet utan att en folkvald politiker styrde
landet. Istället var det den brittiska staten som lämnade över nationen till den person som
tillämpade den minst kommunistiska politiken. Detta ledde inte till en rättvis fördelning av
11
makten i landet utan skapade istället en ojämn maktbalans och en orättvis behandling.
Fortsättningsvis ökade spänningarna mellan folkgrupperna i Guyana.
Den etniska konflikten kan bekämpas genom att framtida generationer får chans till högre
utbildning och därmed ökar det nationella humankapitalet (Berg 2012, 500). I dagsläget är
efterfrågan på högre kompetens inom arbetslivet för låg för att högutbildade människor ska
vilja stanna kvar i landet. Därför har Guyana haft en migration av kompetent arbetskraft till
utlandet. När humankapitalet ökar finns det incitament för ekonomisk tillväxt. Vid ekonomisk
tillväxt ökar efterfrågan på humankapital som i sin tur minskar den etniska konflikten.
Den låga efterfrågan på utbildad arbetskraft är ett problem för Guyana, men ett ännu större
orosmoln för landet är den utbredda korruptionen. Det finns egentligen inga officiella
dokument från Guyanas regering som behandlar korruptionen i landet. Den information som
finns tillgänglig är från internationella myndigheter och organisationer som behandlar
korruptionen ur ett globalt perspektiv. För ytterligare information krävs att Guyanas regering
gör en djupare analys av situationen i landet men det finns i dagsläget inte tillräckligt mycket
insamlad nationell data för att denna analys ska kunna genomföras.
Befolkningen känner misstro till regeringen genom den höga korruptionen och detta har lett
till oroligheter i landet. Dessutom utgörs befolkningen av två huvudgrupper med olika
etnicitet som inte kommer överens med varandra. Guyana är ett före detta koloniland till det
brittiska imperiet där stora delar av befolkningen fram till år 1833, när slaveriet avskaffades,
arbetade på plantager. Efter år 1833 lades grunden för Guyanas politik och som bidragit till
den turbulens som Guyanas inrikespolitik idag går igenom. I och med slavbefrielsen hämtades
arbetskraft från Indien och Afrika, s.k. kontraktsarbetare. Dessa stannade sedan kvar i Guyana
och bildade de två största etniska grupperna i landet; afroguyaner och indoguyaner.
Trots att det är nästan 50 år sedan Guyana självständighetsförklarades så är landet fortfarande
inte ett enat land. Eftersom majoriteten av befolkningen antingen hör till indo- eller
afroguyaner har det uppstått en maktkamp mellan dessa grupper rent politiskt. De gånger fria
politiska val har hållits har den förlorande sidan alltid anklagat den vinnande sidan för fusk,
detta oavsett vem som varit vinnare respektive förlorare. En anledning till de oroligheter som
uppstår vid de politiska valen är den utbredda korruption som finns i landet. På en skala 0-10,
där 0 är helt och hållet korrupt får den offentliga sektorn i Guyana värdet 2,5. Detta leder i sig
till att förtroendet för den egna staten sjunker och anklagelser för fusk känns väntat efter varje
val.
I boken Global ekonomi (Berg 2012, 130) tar författaren upp olika faktorer för att
korruptionen ska öka i ett land. Faktorerna som nämns är att länder med svaga demokratiska
institutioner och begränsad frihet för massmedierna löper större risk för korruption. Dessa två
aspekter stämmer in väl på Guyanas situation. Det finns även ett samband mellan länder som
är presidentstyrda och korruption. Dock är det grunden, det vill säga hur stark demokratin är i
ett land, som avgör risken för spridningen av korruption.
Korruptionen i Guyana har även lett till att landets BNP-utveckling uteblivit då statliga
inkomster misstänks användas till mutor som annars hade gått till offentliga utgifter. Dock är
det svårt att veta hur mycket pengar som försvinner i korruptionen eftersom, som tidigare
nämnt, den offentliga dokumentationen är nästintill obefintlig. När statliga pengar försvinner
är det inte bara konsumtionen som påverkas negativt, utan även investeringsnivån blir lägre
på grund av ökad risk och så kallad ”privat skatt”.
12
Den höga korruptionen i landet är en stor anledning till att Guyanas ekonomi inte har kunnat
uppnå den tillväxt som den egentligen har potential till, men det finns flera andra förklaringar
till den dåliga utvecklingen. Landets historia och den röriga politiken är stora faktorer till
ekonomins negativa resultat.
Kolonin i Guyana hade funnits till främst för att Storbritannien ville öka sin rikedom – inte för
att den brittiska regeringen ville bygga upp en stark stat i Guyana. Den unga staten hade inte
fått lära sig hur man byggde upp bra institutioner eller en utvecklad infrastruktur, utan
Storbritannien hade fokuserat på att utvinna så mycket naturresurser som möjligt.
Sedan Guyana blev självständigt år 1966 har ekonomin därför genomgått ett antal
förändringar, eftersom man aldrig haft en bra struktur för hur ekonomin skulle utvecklas.
Landets första president Burnham hade kommunistiska idéer och valde att förstatliga många
av Guyanas stora industrier, främst gruvindustrin. I och med den minskade friheten
stagnerade ekonomin på grund av att utländska investerare inte kunde satsa pengar i statliga
bolag samt att landets fulla kapacitet inte utnyttjades. Vid avsaknad av fri konkurrens finns
det ingen anledning för företaget att sträva efter ökad effektivitet och produktivitet eftersom
de ändå har monopol på marknaden, vilket var precis vad som hände i Guyana.
När Burnham sedan avled år 1985 och styret gick till landets premiärminister Desmond
Hoyte, genomgick landet en reformerande omstrukturering av landets politik så att man intog
en mer marknadsekonomisk riktning. De tidigare statliga företagen privatiserades och
utländska investerare släpptes in, vilket ledde till en kraftig tillväxt i landets BNP. Vidare
avskaffades priskontroller, lagar som påverkade landets gruvdrift ändrades, och skatter
sänktes så att export och jordbruk gynnades.
Reformen ledde till att Guyana under 80-talet och 90-talet upplevde en jämn tillväxt men
under 2000-talet hade landet samma BNP som under 70-talet eftersom regeringen misskött
ekonomin och inte lyckats öka produktiviteten, vilket i sig är ett krav för en långvarigt hållbar
tillväxt. Att de lyckats bygga upp en enorm skuld till utlandet ledde vidare till att de utländska
investerarna drog sig ur landet eftersom det blev alltför riskfyllt att fortsätta investera. Det
minskade utländska kapitalet minskade Guyanas möjligheter att importera material, utrustning
och reservdelar som krävdes för att hålla produktionen igång och landets tillväxt saktade ner.
Guyanas stora utlandsskuld har byggts upp på grund av ett långvarigt bytesbalansunderskott,
vilket grundar sig i att landets stora importutgifter inte kan täckas upp av exportintäkterna.
Trots att Guyana har egna stora reserver av olja utanför sin kust saknar de rätten att utvinna
oljan på grund av motstridigheter med grannländerna, vilket har lett till att all olja måste
importeras från utlandet. Eftersom i stort sett all elförsörjning kommer från oljan innebär det
att man måste importera stora mängder olja.
Ett bytesbalansunderskott måste egentligen inte vara något negativt; staten kan medvetet
skapa ett underskott eftersom det ger tillgång till billigt kapital ifrån utlandet vilket möjliggör
för staten att öka sina investeringar. Investeringar tenderar att ge avkastning i framtiden och
när det sker kan landet betala tillbaka kapitalet som man lånat ifrån andra länder och skulden
är då avbetalad samt att man lyckats öka landets produktion genom de ökade investeringarna.
Guyanas bytesbalansunderskott leder dock inte till några ökade investeringar, utan det lånade
kapitalet går enbart till att producera el, det vill säga offentliga utgifter. När lånade pengar
konsumeras utan någon möjlighet att kunna återbetalas i framtiden byggs en statsskuld upp
och kommer fortsätta öka så länge staten använder underskottet för att täcka sina utgifter,
vilket har hänt för Guyana.
13
En ytterligare anledning till Guyanas bytesbalansunderskott är att industrierna inte är
tillräckligt produktiva, vilket gör att de inte kan exportera så mycket varor och tjänster som
krävs för att minska sin skuld. Produktiviteten inom jordbruket och gruvsektorn har ökat de
senaste åren men industrierna är fortfarande lågproduktiva jämfört med andra länder.
Ett självförvållat problem för Guyana är att en stor del av landets arbetskraft är sysselsatta
inom jordbruket för att kunna förse all befolkning med livsmedel. Staten har medvetet gjort
landet självförsörjande inom livsmedel genom höga tullavgifter, troligtvis för att landet inte
ska bli beroende av goda relationer med utlandet om en kris skulle uppstå. Jordbruket är dock
en industri med låg avkastning och Guyanas natur är egentligen inte lämpad för jordbruk,
vilket innebär att all den arbetskraft som finns inom industrin för livsmedelsproduktion
egentligen skulle kunna göra bättre nytta i andra industrier, till exempel gruvindustrin. För att
lyckas med omstrukturering av arbetskraften krävs ökad import av livsmedel för att den
inhemska livsmedelsproduktionen ska kunna minskas. Då friställs arbetare ur
jordbruksindustrin som då kan flyttas över till de mer lukrativa industrierna och öka
produktionen. Importen av livsmedel kan stimuleras av minskade tullavgifter som gör den
importerade maten billigare. Genom minskade tullavgifter kan alltså landet bli rikare eftersom
det leder till ökad produktion i andra industrier, trots att staten förlorar inkomster från tullen.
Guyanas bytesbalansunderskott grundar sig i den stora importen av olja samt den låga
produktiviteten i landets framställning av varor och tjänster. Om landet i framtiden vill
minska sin skuld till utlandet krävs att man minskar de offentliga utgifterna och istället satsar
på långsiktiga investeringar. En stor hjälp att minska utgifterna för importerade varor vore om
Guyana erhöll rätten att utvinna oljan utanför dess kust. Detta skulle till och med kunna leda
till att man kan exportera olja och därmed öka sina exportinkomster. På lång sikt borde
Guyana satsa på att utveckla sin industri för guld, bauxit och andra metaller eftersom landet
har stora reserver och skulle tjäna mycket på att öka produktiviteten eftersom de då blir mer
konkurrenskraftiga mot utländska exportörer av metallerna.
Även Guyana har påverkats negativt av världens finanskris; sedan 2008 har tillväxten stannat
av ytterligare till under två procent. Det ser dock inte helt svart ut för Guyanas ekonomi. Efter
att Guyana fått flera skuldlättnader av utlandet de senaste åren och med hjälp av en stramare
ekonomisk politik har utlandsskulden minskat och man kan nu hoppas på en framtida tillväxt
för landet.
5.0.
Slutsats.
Efter att ha studerat och analyserat empirin och teorin kan slutsatsen dras att Guyana är ett
fattigt land. De största anledningarna den höga korruptionen, den stagnerade BNP-tillväxten,
dåligt utvecklad infrastruktur samt etniska konflikter mellan landets största folkgrupper.
14
6.0.
Bilaga 1:
Bilagor.
Diagrammet illustrerar mottaget bistånd för Guyana (Globalis, 2013b).
Bilaga 2:
Diagrammet illustrerar nivån av korruption i Guyana (Globalis, 2013c).
15
7.0.
Referenslista.
7.1.
Litteratur.
Berg C. (2012). Global ekonomi: en introduktion till samhällsekonomi och politisk ekonomi.
Stockholm: SNS-förlag.
7.2.
Elektroniska källor.
Auswaertiges Amt (2013). Wirtschaft und Umwelt (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.auswaertigesamt.de/DE/Aussenpolitik/Laender/Laenderinfos/Guyana/Wirtschaft_node.html (2013-05-21)
CIA (2013). The World Factbook (Elektronisk) Tillgänglig:
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gy.html (2013-05-24)
Countrystudies (1992a). Tim Merrill. The Economic Recovery Program (Elektronisk)
Tillgänglig: http://countrystudies.us/guyana/60.htm (2013-05-13)
Countrystudies (1992b). Tim Merrill. Mining (Elektronisk) Tillgänglig:
http://countrystudies.us/guyana/68.htm (2013-05-13)
Countrystudies (1992c). Tim Merrill. Agriculture (Elektronisk) Tillgänglig:
http://countrystudies.us/guyana/62.htm (2013-05-13)
Countrystudies (1992d). Tim Merrill. Fisheries (Elektronisk) Tillgänglig:
http://countrystudies.us/guyana/66.htm (2013-05-13)
Countrystudies (1992e). Tim Merrill. Health (Elektronisk) Tillgänglig:
http://countrystudies.us/guyana/51.htm (2013-05-29)
Bridgat (2013). Top Products Imported by Guyana (Elektronisk) Tillgänglig:
http://countries.bridgat.com/Top_Products_Imported_by_Guyana.html (2013-05-24)
Encyclopedia of the Nations (2013). Foregin Trade (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.nationsencyclopedia.com/Americas/Guyana-FOREIGN-TRADE.html#b (201305-24)
Globalis (2013a). Milleniemålen (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.globalis.se/Laender/Guyana/(show)/mdg (2013-05-23)
Globalis (2013a). Bistånd per invånare (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.globalis.se/Laender/Guyana/(show)/indicators/(indicator)/583 (2013-05-24)
Globalis (2013a). Korruptionsnivå (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.globalis.se/Laender/Guyana/(show)/indicators/(indicator)/546 (2013-05-25)
Heritage (2013). Index of Economic Freedom (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.heritage.org/index/country/guyana# (2013-05-21)
Landguiden (2011a). Äldre historia (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Aldre-Historia (2013-05-10)
Landguiden (2011b). Modern historia (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Modern-Historia (2013-05-10)
16
Landguiden (2011c). Guyana (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana?p=1 (2013-05-24)
Landguiden (2011d). Naturtillgångar (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Naturtillgangar-Energi (2013-05-24)
Landguiden (2011e). Kommunikationer (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Kommunikationer (2013-05-23)
Landguiden (2011f). Ekonomi (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Ekonomi (2013-05-20)
Landguiden (2011g). Arbetsmarknaden (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Uganda/Arbetsmarknad (2013-05-21)
Landguiden (2011i). Utbildning (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Utbildning (2013-05-27)
Landguiden (2011j). Bistånd per invånare (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=421&mode=list (2013-05-27)
Landguiden (2011k). Sociala förhållanden (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Guyana/Sociala-Forhallanden (2013-05-29)
OECD (2012). Guyana (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.oecd.org/dac/stats/GUY.gif (2013-05-21)
Regeringskansliet (2012). Guyana (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.regeringen.se/sb/d/2580/a/62204 (2013-05-25)
Sandgren, C. (2005). Att bekämpa korruption. Stockholm: POM. Tillgänglig:
http://www.palmecenter.se/Documents/Kunskapsbanken/Metodstöd/Korruption/att%20bekäm
pa%20korruption.pdf (2013-05-27)
Transparency International (2012). Korruption (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.transparency-se.org/Korruption.html (2013-05-23)
The World Bank (2013). Guyana Overview (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.worldbank.org/en/country/guyana/overview (2013-05-21)
U4 Expert Answer (2010). Marie Chêne. Overview of corruption in Guyana. (Elektronisk)
Tillgänglig: http://issuu.com/cmi-norway/docs/expert-helpdesk-234/search (2013-05-28)
WHO (2011). Country Cooperation Strategy (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.who.int/countryfocus/cooperation_strategy/ccsbrief_guy_en.pdf (2013-05-29)
17
