06_11:Layout 1
2016-08-24
23:12
Sida 6
Från röd terror
till Solidaritet
Text och foto Carl-Henrik Larsson
Under perioden 1945–89 gick Polen från att vara en kommunistisk
diktatur under sovjetisk kontroll, till att bli en oberoende demokratisk
stat. Det polska folket fick sin frihet efter en långdragen process,
i vilken fackföreningen Solidaritet, med katolska kyrkans starka stöd,
var den drivande kraften.
Lech Wałęsa, en av grundarna av fackföreningsrörelsen Solidaritet och sedermera Polens president 1990–95, visas på
detta frimärke från 2010. I bakgrunden syns silhuetten av
Leninvarvet i Gdansk, och det var där fackföreningsrörelsen
Solidaritet startades i samband med den omfattande strejken 1980. Lech Wałęsa tilldelades Nobels fredspris 1983,
men han vågade inte personligen resa till Oslo för att ta
emot det av rädsla för repressalier från den kommunistiska
regimen. Hans hustru mottog det därför i hans ställe
6
NORDISK FILATELI September 2016
06_11:Layout 1
2016-08-24
23:12
D
en sovjetiske diktatorn
Josef Stalin hade redan
i juni 1944 tagit det första steget i riktning mot ett kommunistiskt Polen, genom att
upprätta den så kallade Lublinregeringen, bestående av ett
antal polska kommunister som
levt i exil i Sovjet.
Det var denna regering, och
inte exilregeringen i London,
som USA och Storbritannien erkände som Polens regering vid
Jaltakonferensen 1945.
Detta var en eftergift åt Stalin som skulle få ödesdigra konsekvenser för befolkningen i
Polen.
Den kommunistiska terrorn
inleddes redan innan andra
världskrigets slut, med att hundratusentals polacker som uppfattades som potentiella fiender till kommunismen, deporterades till Gulag eller mördades. Den polska säkerhetstjän-
Sida 7
sten, som var direkt underställd den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD (vars huvuduppgift var att mörda kommunismens fiender), gick mycket
hårt fram och troligtvis ”försvann” en miljon polacker fram
till 1948.
De fria val som det polska
folket först utlovats av Stalin
uteblev, och ersattes av manipulerade folkomröstningar där
det polska kommunistpartiet
framstod som helt dominerande.
De kommunister som förespråkade en mildare och mer
medmänsklig politik rensades
ut till förmån för hårdföra stalinister. Kommunistpolitikern Bolesław Bierut, som
var Polens president
1947–52 och därefter
premiärminister och
generalsekreterare i
det polska kommunistpartiet,
drev en stalinistisk politik som
gick ut på att förstatliga den
polska industrin och näringslivet. All opposition slogs ner
med mycket brutala metoder
från statsmaktens sida.
Ekonomin körd i botten
Efter andra världskriget låg de
flesta polska städerna helt i
ruiner, och det dröjde decennier innan de var återuppbyggda,
och det var det polska folket
som fick stå för kostnaderna.
Stalin lät nämligen inte Polen och de andra sovjetdominerade länderna i öst ta emot ekonomiska medel från USA genom den så kallade Marshallplanen, som fick sitt namn efter USA:s dåvarande utrikesminister George C. Marshall.
Genom denna plan, som bestod av lån och bidrag, ville
USA medverka till att bygga
➥
Bakgrundsbilden: Detta är en av ingångarna till det stora skeppsvarvet i Gdansk, som fram till kommunismens fall hette Leninvarvet. Under den kommunistiska tiden var varvet en av Polens största arbetsplatser, men efter de stora nedskärningarna under
1990-talet minskades arbetsstyrkan betydligt, och idag finns det
bara en mindre varvsverksamhet kvar på det stora området. Det
var på Leninvarvet som fackföreningsrörelsen Solidaritet bildades 1980, och inne på varvsområdet finns ett museum tillägnat
Solidaritet och dess betydelse för kommunismens fall i Polen.
NORDISK FILATELI September 2016
7
06_11:Layout 1
2016-08-24
23:12
Sida 8
T.v.: Den polske kommunistledaren Bolesław Bierut (1892–1956) visas på detta frimärke
från 1950. Bierut gick tidigt med i kommunistpartiet, och under andra världskriget var
han en ledande kraft bakom motståndet mot den nazistiska ockupationsmakten i Polen.
Efter kriget blev han generalsekreterare i det polska kommunistpartiet, och fram till sin
död i Moskva 1956 var han partichef. Han var Polens president 1945–52, samt landets
premiärminister 1952–54. Han bedrev en hårdför stalinistisk politik med terror och mord
mot de polacker som uppfattades som regimens fiender.
T.h.: Detta polska frimärke från 1950 gavs ut för att uppmärksamma det mödosamma arbetet med att återuppbygga Warszawa efter förstörelsen under andra världskriget. Vid krigsslutet 1945 var Warszawa mer eller mindre jämnat med marken, liksom flertalet av
Polens andra städer. Eftersom Stalin nekade Polen att ta emot bidrag från den
amerikanska Marshallhjälpen, blev det en ytterst kostsam historia för det polska
folket. Detta var en viktig orsak till varför den polska ekonomin såg ut som den
gjorde under senare delen av 1900-talet.
➥
upp det krigshärjade Europa,
och den var en bidragande orsak till Västeuropas ekonomiska försprång jämfört med Östeuropa under efterkrigstiden.
Det ekonomiska underskottet som kom att prägla den polska ekonomin fram till 1980talet, hade sin yttersta bakgrund i de enorma kostnader
som uppstod i och med återuppbyggnaden av det polska
samhället efter andra världskriget.
Missnöjet mot det kommunistiska styret och den ekonomiska politiken var omfattande i Polen, och vid flera tillfällen gjorde befolkningen revolt
mot systemet, händelser som
tystades ner av regimen.
En sådan utspelades i staden
Poznan 1956, då befolkningen
demonstrerade för bättre ekonomiska villkor samt att Polen
skulle demokratiseras. Kommunistregimen satte in stridsvagnar mot demonstranterna,
och ett 80-tal personer dog när
militären sköt rakt in i folkmassan.
Strejker och demonstrationer mot regimen, hörde alltså
inte till ovanligheten i det kommunistiska Polen.
Arbetarna krävde bättre
villkor
I augusti 1980 inledde varvsarbetarna vid det jättelika Leninvarvet i den nordpolska
staden Gdansk en omfattande
strejk, som skulle komma att
få stora konsekvenser för den
kommunistiska regimen, inte
bara i Polen utan i hela östblocket.
Det är ingen överdrift att
påstå att strejken som inleddes i Gdansk 1980, och sedan
spred sig till andra polska fabriker och företag, innebar början till slutet på det kommunistiska styret i Östeuropa.
Arbetarna på Leninvarvet
krävde, förutom högre löner,
förbättrade pensionsvillkor och
möjlighet att bilda fackföre-
ningar, även att kommunistregimen skulle visa upp en mer
medmänsklig sida.
Större delen av den polska
befolkningen stod enad bakom
arbetarnas krav, och det fanns
ett stort folkligt stöd för en
uppluckring av det kommunistiska diktaturstyret, där censur och förföljelser av politiska
motståndare var en del av vardagen.
Valfrihet och mänskliga rättigheter var ingenting som kännetecknade den kommunistiska regimen i Polen, lika lite
som i de övriga sovjetiska lydstaterna!
Mer än 16 000 personer samlades utanför Leninvarvet i
augusti 1980 för att visa varvsarbetarna sitt stöd, och det
dröjde inte länge förrän befolkningen runt om i Polen höjde
sina röster för att regimen skulle ge efter för arbetarnas krav.
Elektrikern som blev ledare
En drivande kraft i varvsarbe-
T.v.: I augusti 1944 bestämde sig den polska hemmaarmén för att befria
Warszawa innan Röda armén intog staden. Denna händelse som har gått
till historien som Warszawaupproret (inte att blanda ihop med upproret i
det judiska ghettot 1943) slutade med att tyskarna massakrerade tiotusentals polacker. Detta samtidigt som Stalin valde att avstanna offensiven och inte komma motståndsrörelsen till undsättning. Den polska
hemmaarmén hade nämligen ingen plats att fylla i det kommunistiska
Polen som Stalin planerat för. Frimärket har getts ut 1965 till 20-årsminnet av Warszawas befrielse.
T.h.: Polen drabbades hårt av andra världskrigets vedervärdigheter. Landet delades
upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen
i september 1939 i enlighet med ett hemligt
tillägg i Molotov–Ribbentrop-pakten. Båda sidor gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser, men det var efter att Nazityskland ockuperat hela Polen 1941 som de
värsta brotten begicks. I östra Polen lät den sovjetiska säkerhetstjänsten
(NKVD) mörda tusentals polacker. Frimärket gavs ut av Polen 1990 som en hyllning till de mer än 4 000 polska officerare som mördades av NKVD i Katynskogen 1940.
8
NORDISK FILATELI September 2016
06_11:Layout 1
2016-08-24
23:13
Sida 9
T.v.: Prästen Jerzy Popiełuszko (1947–84), som visas på detta polska
frimärke från 2009, engagerade sig i Solidaritet och var ett starkt stöd
för arbetarna under strejken 1980. I oktober 1984 greps han av tre
agenter från den hemliga polska polisen, och några dagar senare återfanns hans kropp i floden Wisła. Mordet ledde till en folkstorm i Polen,
men mördarna släpptes fria i brist på bevis. Jerzy Popiełuszko saligförklarades av Vatikanen 2010, och processen för att kanonisera (helgonförklara) den mördade prästen inleddes 2014.
T.h.: Höjdpunkten för den
katolska kyrkan i Polen
under kommunisttiden var
när den polske teologen
och författaren Karol Józef
Wojtyła valdes till påve 1978, under namnet Johannes Paulus II.
Under sitt besök i Polen 1979 möttes han av miljoner troende polacker som ville visa sin vördnad. Mot denna folkstorm kunde inte kommunistpartiet gärna agera. Bilden till höger på frimärket är
tagen under påvens besök i Polen 1982. Johannes Paulus II spelade en viktig symbolisk roll för polackerna i kampen för frihet
från det kommunistiska förtrycket! Frimärket gavs ut 1999.
tarnas sammanslutning 1980
var elektrikern Lech Wałęsa (f.
1943), som senare skulle komma att bli det demokratiska Polens president (1990–95). Arbetarna på Leninvarvet utsåg den
karismatiske och populäre Wałęsa till ledare för den strejkkommitté som förde arbetarnas
talan mot regimen, ett uppdrag som han hade tidigare erfarenhet av.
Wałęsa som anställts som
elektriker vid varvet 1967, hade nämligen varit en av kommitténs ledare vid den strejk
som utbröt i Gdynia och Gdansk
i december 1970, en strejk som
slutade i ett blodbad. Han var
med andra ord väl insatt i vilka metoder som den kommunistiska statsmakten kunde använda sig av för att slå ner motstånd.
Händelserna 1970 hade sin
upprinnelse i att befolkningen
var missnöjd med det polska
kommunistpartiets ekonomiska politik. Landets ekonomi var
körd i botten samtidigt som livsmedelspriserna steg och levnadsstandarden sjönk. Befolkningen i de nordpolska städerna vädrade sitt missnöje öppet,
och de polska arbetarna, däribland de på Leninvarvet, slöt
upp och gick i strejk.
Utanför en av ingångarna
till Leninvarvet, på den plats
som idag kallas Solidaritetstorget, och där det finns ett monument till minne av offren,
öppnade militären eld mot de
strejkande arbetarna. Liknan-
de, men mindre blodiga aktioner, skedde samtidigt på andra platser i Gdansk och Gdynia.
Militärens brutala ingripande i december 1970 kostade enligt de officiella siffrorna 45
människor livet. Troligtvis var
dödstalet betydligt högre än så!
Den hemliga polisen
Lech Wałęsa, likt tusentals
andra vanliga människor runt
om i Polen som vågat kräva förändring, fick personligen känna på regimens maktutövning.
I det kommunistiska Polen
skedde denna maktutövning
mot privatpersoner främst ge-
➥
Denna polska frimärksutgåva
från 2006 visar upproret i den
polska staden Poznan 1956,
som slutade i ett blodbad.
Revolten började med en lugn
demonstration där det ställdes
krav på bättre arbetsvillkor och
höjda löner. Demonstranterna
ville också se reformer i demokratisk riktning. När regimen
satte in militär och säkerhetstjänst för att få slut på protesterna, steg missnöjet och flera
byggnader stormades av den
uppretande folkmassan.
Militären öppnade eld mot demonstranterna och ett 80-tal av
dem blev ihjälskjutna under
denna tragiska händelse.
NORDISK FILATELI September 2016
9
06_11:Layout 1
2016-08-24
23:13
Sida 10
Fackföreningsrörelsen Solidaritet lyfts fram på detta polska frimärke från 1990.
Året innan föll den kommunistiska regimen i Polen, och Solidaritet var en av de
viktigaste bidragande krafterna bakom fallet. Landet hade styrts som en kommunistisk diktatur sedan andra världskrigets slutskede, och regimens terror
mot befolkningen var omfattande under årtiondet efter kriget. Precis som i de
baltiska staterna pågick även i Polen en väpnad kamp mot den kommunistiska
regimen som var kontrollerad från Moskva. Denna kamp pågick till början av
1950-talet då motståndet hade krossats.
➥ nom den hemliga polisens ter-
rorsystem.
Den hemliga polska polisen,
Słužba Bezpieczeństwa, förkortat SB, grundades 1956, och
dess kontroll av medborgarna
genom ett vida spritt angiverisystem var omfattande och genomsyrade hela samhällssystemet.
De medborgare som identifierats som fiender till den polska kommuniststaten utsattes
för exempelvis tortyr, fängelsestraff, övervakning och arbetsförbud, det vill säga påtvingad
arbetslöshet. SB drog sig inte
heller för att mörda sina offer,
vilket dock blev alltmer ovanligt i slutet av det kommunistiska styret.
Lech Wałęsa hade genom sitt
engagemang i strejken 1970
dragit SB:s blickar till sig. Genom sitt samröre med underjordiska antikommunistiska organisationer som verkade för
mänskliga rättigheter och arbetarnas rätt att bilda fria fackföreningar, hade Lech Wałęsa
utmärkt sig som en fiende till
staten. Han utsattes för täta
arresteringar och trakasserierna kulminerade 1976, då han
först blev av med sitt arbete på
Leninvarvet på grund av sitt
fackliga engagemang, och sedan fängslad.
Arbetarna på Leninvarvet
glömde dock inte bort honom
och hans kämpaglöd, och när
strejken drog igång 1980, var
det alltså inte så konstigt att
de utsåg den frisläppte Lech
Wałęsa som sin företrädare.
Solidaritet
Kommunistregimen gjorde i
augusti 1980 allt i sin makt för
att få slut på strejken som hotade lamslå hela den polska industrin, men inte ens närvaro
av polis och militär kunde lugna situationen. I och med att
strejken spred sig och backades upp av i stort sett hela befolkningen, tvingades till slut
kommunistregimen att gå med
på arbetarnas krav.
I september 1980 bildade
Lech Wałęsa, tillsammans med
de andra drivande krafterna
bakom strejken, fackföreningen Solidaritet, som därmed var
den första fria fackföreningen i
det kommunistiska Östeuropa.
Rörelsen vann snabbt anhängare, och inom ett år samlade
Solidaritet närmare tio miljoner medlemmar i Polen.
Även katolska kyrkan ställde sig helhjärtat bakom arbetarnas krav under strejken
1980, vilket inte var så konstigt med tanke på att den kommunistiska regimen hade för-
tryckt kyrkan i Polen sedan
andra världskrigets slut 1945.
Efter att kommunisterna, under Sovjetunionens kontroll,
tagit makten i Polen fängslades, deporterades eller mördades en stor del av det polska
prästerskapet.
Statsmakten i Polen lyckades dock aldrig med sin målsättning att radera ut kristendomen från befolkningens medvetande. För många polacker
kom katolska kyrkan istället
att symbolisera en motpol till
det kommunistiska förtrycket.
Kommunismens fall
Det styrande kommunistpartiet (Polska förenade arbetarpartiet – PZPR), som varit det enda tillåtna partiet i Polen sedan
1948, hade 1980 inga tankar
på att överge makten till folket, och dessutom ställde Sovjetunionen krav på den polska
kommunistregimen att de snarast skulle sätta ner foten mot
medborgarrättsrörelsen och Solidaritet. Annars hotade en sovjetisk invasion!
Ledaren för det polska kommunistpartiet Edward Gierek
(1913–2001), som hade arbetat
för att göra Polen mindre beroende av Sovjet, samt gått in för
en mer avspänd politik gentemot västmakterna, tvingades
avgå i samband med strejken
1980. Han ersattes 1981 med
den hårdföre generalen Wojciech Jaruzelski, som tidigare
bland annat varit chef för den
polska generalstaben samt in-
Frimärksutgivningen i det kommunistiska Polen, liksom i de övriga länderna i
det sovjetiskt dominerade Östeuropa, präglades inledningsvis av kommunistiska propagandautgåvor. Detta tonades efterhand ned till förmån för utgåvor som
illustrerade både kultur, historia och idrott m.m. Detta polska frimärke från 1985
som föreställer segelfartyget ORP Iskra, är gravören Piotr Naszarkowskis första
frimärksgravyr för Polen. Naszarkowski har graverat svenska frimärken sedan
1991.
10
NORDISK FILATELI September 2016
06_11:Layout 1
2016-08-24
23:13
nehaft posten som försvarsminister.
Wojciech Jaruzelski införde
undantagstillstånd i december
1981, och kommenderade ut
militären på gatorna. Kommunistpartiet återtog därigenom
sin maktposition.
Tusentals anhängare till Solidaritet greps och fängslades,
däribland Lech Wałęsa, som
släpptes efter ett knappt år i
fängelse. Många andra medlemmar i fackföreningen satt
fängslade ända fram till 1986,
då de sista politiska fångarna
släpptes.
Solidaritet förbjöds och detta förbud varade fram till 1989,
samma år som kommunismen
föll i Polen. Regimen öppnade i
början av 1989 upp för samtal
med företrädare för Solidaritet
och krafter som verkade för demokrati.
Fria val utlystes men från
kommunistpartiets sida slog
man fast att det var kommunisterna som skulle inneha den
främsta maktpositionen i det
politiska system som skulle efterfölja valet.
Så blev inte fallet! Solidaritet vann en jordskredsseger och
kommunistpartiet förpassades
till den politiska periferin.
En viktig anledning till att
denna situation uppkom, var
att Sovjetunionen inte längre
backade upp det polska kommunistpartiet med militära
maktmedel. Istället bildades
den första icke-kommunistiska
regeringen sedan andra världskriget krigets slut, med solidaritetsaktivisten Tadeusz Mazowiecki (1927–2013) som premiärminister.
Sida 11
och där fortsatte som gravör
för bland annat den svenska
posten. Det första polska frimärket som Słania graverade
gavs ut 1950 i samband med
fredskongressen, och förställer
en arbetare med slägga och en
vit fredsduva. Słania graverade endast en liten del på detta
frimärke, och därför finns hans
namn inte på det.
Efter kommunismens fall
graverade Słania återigen frimärken för Polen.
Även gravören Piotr Naszar-
kowski (f. 1952) graverade frimärken för sitt hemland Polens räkning under kommunisttiden. Naszarkowski, som ni
kan läsa mer om i en artikel
skriven av Peter Larsson, och
som finns på Nordisk Filatelis
hemsida (se under ”Red. och
artiklar”), graverade sitt första
polska frimärke 1985, och det
finns med som illustration på
föregående sida.
Naszarkowskis första graverade svenska frimärke gavs ut
1991.
❑
Detta monument är tillägnat alla de varvsarbetare och civila som sköts
ihjäl av den polska militären under strejken 1970. Det finns på Frihetstorget precis utanför varvet i Gdansk. Monumentet restes 1981, och det
var Solidaritet som drev igenom kravet på att ett monument skulle resas
till minne av den fruktansvärda massakern. Den infällda bilden visar en
detalj från monumentet. Även i Gdynia finns ett monument föreställande
ett gigantisk kors, som hyllar offren från massakern 1970.
Frimärksutgivningen
Den polska frimärksutgivningen under kommunisttiden 1945
–89 var relativt omfattande,
vilket inte var ovanligt för länderna i Östeuropa. Motiven varierade från kommunistisk propaganda till kultur, natur och
historia.
Gravören Czesław Słania
(1921–2005) graverade ett femtiotal polska frimärken innan
han flyttade till Sverige 1956,
NORDISK FILATELI September 2016
11
