ANTIBIOTIKA OCH DJUR
I SVERIGE 2010
EN RAPPORT FRÅN STRAMA VL
Innehåll
Några begrepp
4
Försäljning av antibiotika för djur
7
Gris
10
Nötkreatur
14
Tamhöns
16
Häst
18
Hund och katt
20
Livsmedelsburna zoonoser
22
Fokus ESBL
24
Källor och vidare information
26
SVA:s rapportserie 21 ISSN 1654-7098
Grafisk produktion: Tecknarn i Roslagen
Foto omslag: Oskar Nilsson
Tryck: Danagårdlitho 2011
Statens Veterinärmedicinska Anstalt
besök. Ulls väg 2B post. SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00
fax. +46 18 30 91 62 e-post. [email protected] webb. www.sva.se
2
INLEDNING
Inledning
Detta är tredje utgåvan av rapporten ”Antibiotika och djur i Sverige”. Rapporten beskriver användning av
antibiotika till samt förekomsten av antibiotikaresistens hos bakterier från djur i Sverige. Syftet är att ge översiktlig information om hur, och hur mycket, antibiotika används samt hur vanligt eller ovanligt det är med resistens hos olika typer av bakterier.
För att stärka arbetet med att motverka antibiotikaresistens finns Strama VL vid SVA. Strama utläses ”Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens” och VL står för ”Veterinär och Livsmedel”. Strama VL ska verka för samordning, och fungerar som en kontaktpunkt och ett
kunskapscentrum för alla de olika intressenter som arbetar för att motverka antibiotikaresistens.
I Sverige övervakas resistens genom programmet SVARM1. Programmet kompletteras av SVARMpat2 där
övervakning och olika undersökningar med fokus på bakterier som orsakar sjukdom hos djur genomförs. Resultaten från dessa två program redovisas årligen i rapporten SVARM som är skriven på engelska. Informationen i den svenska rapporten ”Antibiotika och djur i Sverige” är hämtad från rapporten SVARM 2010,
men också från tidigare SVARM-rapporter. Jämförelser görs med andra länder, och då är uppgifterna hämtade från de olika ländernas nationella övervakningsrapporter alternativt från Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens rapport om antibiotikaresistens. Mer utförlig information om övervakning av zoonoser och om program för övervakning och kontroll av djursjukdomar finns på SVAs webbplats.
Sett i ett internationellt perspektiv är läget avseende användning av antibiotika och förekomst av antibiotikaresistens inom svensk djurhållning i stort gynnsamt. Övervakning av resistensläget och antibiotikaförbrukningen ger viktig kunskap och kan bidra till en ansvarsfull och väl avvägd användning av antibiotika. Detta,
kombinerat med god hygien och smittskyddsåtgärder är viktigt för att motverka antibiotikaresistens så att
antibiotika bevaras som verksamma läkemedel för människor och djur.
Christina Greko, Oskar Nilsson & Marie Sjölund
Strama VL
1
Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering
2
Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering, djurpatogener (i samarbete med Svenska djurhälsovården)
3
några begrepp
Några begrepp
”vanliga” stafylokocker kan MRSA bäras utan
symtom. Infektion med MRSA hos människor ska
enligt Smittskyddslagen anmälas till smittskyddsläkare och till Smittskyddsinstitutet. Mer information om MRSA hos människor finns på Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsens hemsidor.
MRSA har tidigare påvisats nästan uteslutande
hos människor. Men från flera håll i världen har
under 2000-talet MRSA rapporterats även från
djur. Hos sällskapsdjur (hundar, katter, hästar) har
bakterien oftast satts i samband med sjukdom hos
djuret, till exempel sårinfektioner. Men bland
lantbrukets djur (grisar, nötkreatur) är det vanligare att djuren bär bakterien utan att visa symtom.
Första gången MRSA påvisades hos djur i Sverige
var 2006. Till och med 2010 hade MRSA påvisats
hos hund, häst, katt och gris i Sverige. Infektion
med MRSA hos djur ska anmälas till Länsstyrelsen
och till Jordbruksverket (SJVFS 2007:90).
Indikatorbakterier
I SVARM undersöks resistens hos Escherichia coli
och enterokocker från slumpmässigt valda friska
djur. Resultaten anses indikera hur användningen
av olika antibiotika över tid påverkar resistens hos
djurpopulationens normala bakterieflora. Därför
används ofta begreppet indikatorbakterier för
denna typ av undersökning. Normalfloran anses
utgöra en reservoar för resistensgener som på olika
sätt kan spridas till andra bakterier hos djur och
människor. Undersökningar görs med liknande
metodik i flera EU-länder.
ESBL
Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum
betalactamase”, som är en stor grupp ämnen
(enzymer) som bryter ner penicilliner och cefalosporiner. Bakterier som bildar ESBL är resistenta
mot alla antibiotika i dessa två klasser. Bakterier
som bildar ESBL kan till exempel vara Escherichia
coli och Klebsiella pneumoniae. Enzymerna de bildar
ges olika namn som CTX-M-1, CTX-M-15,
TEM-52, SHV-12 och CMY-2. Gramnegativa
tarmbakterier som bildar olika ESBL är ett
växande problem inom humansjukvården men även
inom andra vårdformer som till exempel äldreboenden. Bakterier som bildar ESBL påvisas också
hos djur, se avsnittet ”Fokus ESBL”.
MRSP
Förkortningen MRSP står för meticillinresistenta
Staphylococcus pseudintermedius. Meticillinresistens
innebär att bakterien är resistent mot alla betalaktamantibiotika, det vill säga penicilliner och
cefalosporiner. Vid resistensbestämning visar sig
meticillinresistens som resistens mot oxacillin och/
eller cefalotin. Misstänkta fall bör konfirmeras
genom att bakterien undersöks med molekylärbiologiska metoder.
MRSP smittar i första hand bland hundar, men
fall har också påvisats hos häst och katt. Den
vanligast förekommande typen av MRSP i Sverige
är multiresistent och mostår de flesta antibiotika
som finns godkända för användning till hund.
Första gången MRSP påvisades hos djur i Sverige
var 2006. Infektion med MRSA hos djur ska
anmälas till Länsstyrelsen och till Jordbruksverket
(SJVFS 2007:90).
MRSA
Förkortningen MRSA står för ”meticillinresistenta
Staphylococcus aureus”. Meticillinresistens innebär
att bakterien är resistent mot alla beta-laktamantibiotika, det vill säga penicilliner och cefalosporiner.
Vid resistensbestämning visar sig meticillinresistens som resistens mot oxacillin och/eller cefalotin.
Misstänkta fall bör konfirmeras genom att bakterien undersöks med molekylärbiologiska metoder.
MRSA är i första hand känd som orsak till
svårbehandlade sjukhusspridda infektioner hos
människor, men finns i ökande omfattning också
hos människor utanför sjukvården. Liksom
VRE
Förkortningen VRE står för vankomycinresistenta
enterokocker. Vankomycin är en typ av glykopeptid,
4
några begrepp
Foto av: Bengt Ekberg
och VRE är resistenta mot flera eller alla glykopeptider. Vankomycin är ibland ett av få alternativ för
behandling av infektioner hos människor med
enterokocker med resistens mot andra antibiotika.
Spridning av VRE är därför ett problem inom
sjukvården. Fynd av VRE hos människa är anmälningspliktigt enligt Smittskyddslagen. I Sverige
har VRE hittats hos kyckling.
Oavsett metod är det vid all resistensbestämning
viktigt att beprövade metodriktlinjer följs och att
kvalitetssäkringen är rigorös. Annars kan svaret bli
missvisande eller direkt felaktigt.
Målsättningen med resistensundersökningen är
oftast att få vägledning om vilket eller vilka antibiotika som kan ha effekt mot en bakterieinfektion
hos ett sjukt djur (klinisk diagnostik). Undersökningen kan också göras i syfte att övervaka om en
bakteriepopulation håller på att förändras, till
exempel genom att resistensgener plockats upp av
bakterien. För att översätta MIC-värdet till känslig
(S, sensitiv) eller resistent (R) används i förväg
fastställda tolkningskriterier. Kriterierna är olika
beroende på om det handlar om klinisk diagnostik
eller om övervakning. Mer information om
resistensbestämning finns på SVAs webbplats.
Resistensbestämning
Resistensbestämning, eller mer korrekt antibiotikakänslighetsbestämning, är en laboratorieundersökning där man undersöker vilken koncentration
av antibiotika som krävs för att hämma eller avdöda
en bakterie. Vid SVA används en metod där den
bakterie man vill undersöka odlas i olika koncentrationer av antibiotika. Undersökningen visar den
lägsta koncentrationen som hämmar bakterien
(MIC, minimum inhibitory concentration).
5
Foto av: O Nilsson/C Greko
6
FÖRSÄLJNING
Försäljning av antibiotika för djur
I Sverige är alla antibiotika för veterinärmedicinskt bruk receptbelagda. Antibiotika används
som läkemedel för att behandla bakteriella
infektioner. I vissa fall kan antibiotika också
användas för att förebygga infektioner. Läkemedlen ges antingen till enskilda djur genom
injektioner, tabletter, eller som lokalbehandling,
eller till grupper av djur genom att antibiotika
blandas i fodret eller dricksvattnet. I många
länder i världen används antibiotika också utan
veterinärmedicinska skäl i foder för att öka
djurens tillväxt. Den typen av användning
förbjöds i Sverige 1986 och inom EU år 2006.
baserat på uppgifter från Apoteket AB och numer
från Apotekens Service AB. Jordbruksverket
rapporterar sedan år 2006 statistik indelat per
djurslag.
I svensk djurhållning används mindre antibiotika
än i många andra Europeiska länder. Sedan början
av 1980-talet har försäljningen av antibiotika för
användning till djur minskat med nästan två
tredjedelar (figur 1). Förbudet mot antibiotika i
tillväxtökande syfte 1986 förklarar en stor del av
nedgången. Problem med avvänjningsdiarréer efter
förbudet ledde till att antibiotika ofta skrevs ut på
recept for inblandning i foder. Under 90-talet
arbetade olika intressenter på bred front med
forskning och kunskapsöverföring för att komma
tillrätta med diarréerna. Den påtagliga minskningen av försäljningen av antibiotika för gruppbehandling är ett resultat av detta arbete. Idag utgör
antibiotika för behandling via foder eller vatten
endast 10 % av den totala försäljningen.
Sedan 1980 har SVA sammanställt statistik över
den totala försäljningen av antibiotika för djur
Figur 1. Total försäljning av antibiotika för djur i Sverige uppdelat på läkemedel för behandling av grupper av djur (foder och vatteninblandning),
behandling av enskilda djur (injektioner och tabletter) samt antibiotika i tillväxtökande syfte (före 1986).
7
FÖRSÄLJNING
det mycket gynnsamma resistensläget för bakterier
från vuxna nötkreatur (figur 5, sidan 15).
Användning av kombinationer av trimetoprim-sulfa
är också vanligt. Under 2010 utgjorde produkter
med trimetoprim-sulfa avsedda för behandling av
hästar via munnen ungefär två tredjedelar av den
totala försäljningen. Tetracykliner, den tredje
största gruppen, används främst för behandling av
grisar via foder eller vatten och för behandling
nötkreatur genom injektioner.
Statistiken år 2010
Försäljningen av antibiotika för djur har minskat
med 18 % under de senaste fem åren. Under 2010
såldes totalt 14 117 kilo aktiv substans av olika
antibiotika för veterinärmedicinskt bruk. Av detta
var 53 % vanligt penicillin (penicillin G), i huvudsak produkter för injektion (tabell 1). Penicillin
används i stor utsträckning för att behandla
juverinflammationer hos kor, men användningen
till grisar och hästar är också betydande. Penicillin
har ett smalt spektrum och har därför en begränsad
påverkan på resistensläget vilket tydligt framgår av
Tabell 1. Försäljning av antibiotika för djur (kg aktiv substans) år 2010 uppdelat på medel för behandling av enskilda djur (individuell behandling) och för behandling via foder eller vatten (gruppbehandling).
ATCvet kod
a
Individuellt bruk
Gruppbehandling
Totalt
QA07A
Medel vid tarminfektionera
326
95
421
QJ01A
Tetracykliner
541
575
1116
QJ01C
Penicillin G & Vb
7546
QJ01C
Aminopenicilliner
743
QJ01D
Cefalosporiner
575
575
QJ01E
Trimetoprim & sulfa
2138
2138
QJ01F
Makrolider & linkosamider
311
QJ01G
Aminoglykosider b
353
QJ01M
Fluorokinoloner
144
4
148
QJ01X
Pleuromutiliner
17
157
174
7546
164
427
907
738
353
Produkter med aminoglykosider, polymyxiner och sulfaklozin för oralt bruk; b Även antibiotika ur QJ01R, kombinationer.
Kommentarer till trender i förhållande till djurslag
Sällskapsdjuren står för 17 % av den totala volymen
och där är läkemedel med aminopenicilliner (till
exempel amoxicillin) eller cefalosporiner vanligast.
Försäljningen av antibiotika för livsmedelsproducerande djur domineras av penicillin, tetracyklin och
trimetoprim-sulfa. Av den senare typen av läkemedel används en stor andel för behandling av
hästar. Tyvärr kan det som förskrivs till livsmedelsproducerande djur inte fullt ut delas upp på de olika
djurslagen. I följande avsnitt har olika källor
använts som underlag för kommentarer till trender
i försäljning av antibiotika för olika djurslag.
Mjölkkor
Svensk Mjölk publicerar årligen statistik över
hälsan hos djur anslutna till kokontrollen. Den
vanligaste sjukdomen som leder till behandling är
juverinflammation, men förekomsten har minskat
under senare år och är nu under 15 behandlingar
per 100 ko-år. Detta är internationellt sett en låg
siffra. Idag behandlas över 80 % av juverinflammationerna med penicillin.
Gris
Antibiotika för behandling via foder eller vatten
används framförallt till grisar. Försäljningen av den
typen av produkter har minskat med 38 % under
8
FÖRSÄLJNING
Tabell 2. Procentuell fördelning av försäljning av antibiotika per djurslagskategori 2009.
Livsmedelsproducerande djur
inklusive häst
Sällskapsdjur
Andra djur eller okänt
djurslag
Tetracyklin
90%
8%
2%
Penicillin G & V
95%
4%
<1%
Aminopenicillin
28%
63%
8%
Cefalosporiner
3%
97%
0%
Aminoglykosider & polymyxiner
81%
16%
2%
Trimetoprim & sulfa
89%
11%
<1%
Makrolider & linkosamider
69%
23%
8%
Fluorokinoloner
70%
30%
0%
Pleuromutiliner
100%
<1%
0%
Alla antibiotika
82%
17%
2%
de senaste fem åren. Under samma period har antalet slaktade grisar bara minskat med 3 % vilket
innebär att siffrorna ska tydas som en sann minskning av användningen. Försäljningen av penicillin
och trimetoprim-sulfa för injektion av grisar har
ökat. Detta speglar troligen delvis en övergång från
behandling av grupper av grisar till behandling av
enskilda sjuka individer, vilket är i linje med svenskt
synsätt på ansvarsfull antibiotikaanvändning.
Användningen av linkosamider har ökat (+15 %).
Fynd av meticillinresistenta stafylokocker hos hund
under 2006 fick stor uppmärksamhet, inte minst i
media. Detta ledde till ett intensivt arbete på lokal
och nationell nivå kring frågor om hygien och
antibiotika, vilket i sin tur troligen förklarar de
sjunkande trenderna.
Katt
Försäljningen av antibiotika för katt är cirka 5
gånger lägre än försäljningen till hund. Antalet
recept på antibiotika för allmänbehandling av katt
har minskat med 24 % sedan 2006. Grupperna
aminopenicilliner (till exempel amoxicillin) och
aminopenicilliner med klavulansyra stod 2010
tillsammans för 77 % av antalet recept.
Tamhöns
Antibiotika används mycket sällan för behandling
av kycklingar eller höns. Under 2010 såldes knappa
45 kg antibiotika för behandling av hönsfåglar.
Häst
Försäljningen av trimetoprim-sulfa produkter för
häst ökade stadigt fram till 2006, men har sedan
dess minskat. Samtidigt har antalet hästar ökat
kraftigt. Uttryckt som dygnsdoser per 1000 hästar
har försäljningen minskat med 23-25 % sedan 2006.
Försäljningen av andra antibiotika för häst är svår
att skatta.
Figur 2. Förändring av försäljning av antibiotika för hund uttryckt
som procent av försäljningen år 2006.
Hund
Försäljningen av antibiotika för hund är omfattande. Men antalet recept på antibiotika för
allmänbehandling har minskat med 22 % sedan
2006. Störst förändringar noteras för cefalosporiner (- 53 %), amoxocillin med klavulansyra
(- 33 %) och fluorokinoloner (- 32 %).
9
Gris
djur i en avdelning. Försäljning av antibiotika för
inblandning i foder eller vatten har dock minskat
med 38 % under de senaste fem åren vilket speglar
en sann minskning eftersom antalet slaktade grisar
endast minskat med 3 %.
Hälsoläget för svenska grisar är bättre än i
många andra länder. Flera infektioner har
begränsats genom kontrollprogram och allt fler
av uppfödarna tillämpar olika system för att
minimera att smitta sprids. Resistens mot
antibiotika hos bakterier från svenska grisar
förekommer framför allt hos bakterier som
förknippas med diarréer, men läget är bättre än
i många andra länder.
Diarréer hos unga djur
Avvänjningsdiarré är en vanlig sjukdom i svinbesättningar över hela världen. Sjukdomen förknippas
med bakterien Escherichia coli, men beror på flera
olika faktorer. Inom SVARM följs antibiotikaresistensläget hos E. coli från grisar som provtagits i
diagnostiskt syfte. Andelen resistens mot några
antibiotika som kan vara aktuella för behandling
ses i figur 3. Resistens mot medel som använts
länge, som streptomycin, tetracyklin och trimetoprim-sulfa är vanligt. Resistens mot ampicillin
och amoxicillin ökade i slutet av 90-talet och har
sedan 2004 med något undantag legat kring 20 %.
Bland de sjukdomar som kan kräva antibiotikabehandling dominerar tarminfektioner, luftvägsinfektioner och ledinfektioner. Djuren behandlas
antingen genom injektioner, eller genom att
antibiotika blandas i dricksvattnet eller fodret. I de
senare fallen behandlas en hel kull/box eller alla
Figur 3. Andel resistens mot olika antibiotika hos E. coli från friska grisar samt från diagnostiska prover i Sverige.
Årtal för undersökningen anges inom parentes.
10
GRIS
Foto av: Bengt Ekberg
11
GRIS
Figur 4. Andel resistens mot olika antibiotika hos E. coli från friska grisar i olika länder år 2008.
Troligen förklaras det av att amoxicillin introducerades för behandling av grisar 1996. Multiresistens
förekommer och 2010 var 15 % av E. coli från
diagnostiska prover resistenta mot tre eller fler av
undersökta antibiotika. Eftersom det inte säkert
går att förutsäga vad som kan vara effektivt för
behandling bör man ta prover och undersöka antibiotikaresistens hos sjukdomsassocierade E. coli.
I figuren visas också som jämförelse andelen resistens hos E. coli från slumpmässigt utvalda friska
grisar 2008 (samma siffror finns också i figur 4).
Resistens är väsentligt mindre vanligt förekommande hos friska grisar än hos de sjuka. Skillnaden
är väntad, och beror bland annat på att de diagnostiska proverna oftast kommer från besättningar
med sjukdomsproblem där det är troligt att
antibiotika tidigare använts.
2005-2010 var 77 % av B. hyodysenteriae resistenta
mot tylosin. Hitintills har inte resistens mot
tiamulin hos B. hyodysenteriae påvisats i Sverige.
Från till exempel Spanien rapporteras däremot
problem med spridning av B. hyodystenteriae som är
resistenta mot tiamulin. I besättningar med sådana
problem finns få eller inga effektiva alternativ kvar
för behandling. Det är därför viktigt att läget i
Sverige övervakas noga och att spridning av
eventuella resistenta varianter inte tillåts.
Spiroketal diarré är en mildare form av diarré
orsakad av Brachyspira pilosicoli. Hösten 2001
diagnosticerades för första gången i Sverige fall av
tiamulinresistenta B. pilosicoli. Under åren
2005-2010 var 12 % av undersökta B. pilosicoli
resistenta mot tiamulin, och 62 % var resistenta
mot tylosin.
Svindysenteri och spiroketal diarré
Svindysenteri är en allvarlig diarrésjukdom hos lite
äldre grisar. Sjukdomen orsakas av Brachyspira
hyodysenteriae. För behandling används främst
tiamulin. För att begränsa sjukdomens förekomst
arbetar Svenska Djurhälsovården med certifieringsprogram och andra åtgärder. Ansträngningarna avspeglar sig i en kraftigt minskad försäljning
av tiamulin, främst sedan 2002 och framåt.
Resistens mot tylosin, som också är godkänt för
behandling av sjukdomen, är vanligt. Under
Luftvägsinfektioner
Bakteriella luftvägsinfektioner hos grisar kan
orsakas av Mycoplasma hyopneumoniae, Pasteurella
multocida eller Actinobacillus pleuropneumoniae.
Under åren 2008 - 2010 var alla undersökta A.
pleuropneumoniae och P. multocida känsliga för
vanligt penicillin. Nästan alla var också känsliga
för alla övriga undersökta antibiotika.
12
GRIS
svenska besättningar, och i ett av proverna påvisades MRSA av typen ST398 (spa-typ t011).
MRSA hos grisar är inte ett problem för djurhälsan. Men bakterien kan smitta till människor
som är i kontakt med djuren, som till exempel
uppfödare, veterinärer, och veterinärstudenter. Det
är därmed ett arbetsmiljöproblem varvid det är
viktigt att motverka spridning av MRSA bland
grisar. Smittan kan spridas mellan länder och
gårdar genom inköp av djur, genom kontakt med
andra djur och genom besökare. Användning av
antibiotika gynnar springningen inom en besättning. Hygien och smittskydd är därför viktigt,
liksom ansvarsfull antibiotikaanvändning.
Ledinflammationer
Bakteriellt orsakade ledinflammationer hos diande
grisar är ett vanligt förekommande problem och
uppskattningsvis 10 % av alla grisar behandlas på
grund av ledinflammationer och vanligen används
penicillin. Det finns få undersökningar över vilka
de vanligast förekommande bakterierna är och
vilka antibiotika de är känsliga för. I en pågående
studie är Streptococcus dysgalctiae subsp. equisimilis det dominerande fyndet. Dessa var samtliga
känsliga för penicillin. Även Staphylococcus hyicus är
vanligt förekommande och mer än hälften av dessa
isolat har varit resistenta mot penicillin.
MRSA
I december 2005 rapporterades från Nederländerna
att oväntat många människor som arbetade med
grisar bar på MRSA av en speciell typ, ST398. Man undersökte grisar på en gård och hittade
också MRSA hos djuren. En undersökning av
grisar i samtliga EU-länder under 2008 visade att
förekomsten varierade mellan 0 och 51 % av
provtagna besättningar. I Sverige provtogs 208
gårdar men MRSA hittades inte i något av proverna. Under 2010 undersöktes grisar från 191
Resistens hos bakterier från friska djur –
indikatorbakterier
En jämförelse mellan andel resistens hos E. coli från
friska grisar från olika medlemsländer ses i figur 4.
Läget i Sverige är klart gynnsamt jämfört med
andra länder. Den mycket höga andelen resistens
mot tetracyklin i vissa länder kan förklaras av att
det där är vanligt att grisar mer eller mindre
rutinmässigt massmedicineras med detta
läkemedel.
13
Foto av: Bengt Ekberg
Nötkreatur
Sett i ett internationellt perspektiv är de
svenska nötkreaturens hälsa god. Många
sjukdomar som finns i andra länder har antingen
aldrig introducerats, eller har bekämpats
genom olika kontrollprogram. Resistens mot
antibiotika hos bakterier från vuxna svenska
nötkreatur är ovanlig.
tika hos Gram-negativa bakterier från juverinflammation, som E. coli och Klebsiella är också ovanligt.
Sammantaget är läget mycket gynnsamt. Vanligt
smalspektrigt penicillin kan oftast användas. Rådgivning från bland annat Svensk Mjölk om hur
man förebygger juverinflammationer och motverkar spridning av till exempel penicillinasbildande
S. aureus inom och mellan mjölkbesättningar är en
viktig bidragande orsak till det goda läget.
De sjukdomar som kan kräva antibiotikabehandling varierar med uppfödningstyp. Hos mjölkkor är
juverinflammation det som dominerar. I kalvuppfödningar kan diarréer och luftvägsproblem
förekomma. Sjuka kor eller kalvar behandlas oftast
individuellt med injektioner eller lokalbehandling.
Medicinering av hela grupper av djur via foder,
vatten eller mjölk utförs sällan.
Luftvägsinfektioner
I Sverige är lunginflammation den vanligaste dödsorsaken bland kalvar. Luftvägsinfektioner hos
kalvar orsakas ofta av virusinfektioner, men kan
följas av bakterieorsakade lunginflammationer. I
Sverige är Pasteurella multocida den bakterie som då
oftast påvisas. Mannehimia haemolytica förekommer
mer sällan.
Under 2008-2010 var de P. multocida från kalv
som undersökts vid SVA genomgående känsliga för
penicillin och andra relevanta antibiotika. I andra
länder kan resistens mot penicillin vara vanligt
förekommande. Där behandlas kalvar med luftvägsinfektioner med bredspektrumantibiotika,
istället som ofta är fallet i Sverige med penicillin.
Under 2003 påträffades penicillinasbildande P. multocida i en svensk kalvuppfödning. Penicillinresistenta P. multocida har inte påvisats sedan dess
men under 2010 påvisades penicillinresistenta M. haemolytica vid två tillfällen i en besättning med
luftvägsproblem. Det antal prover som för närvarande årligen undersöks är otillräckligt för att läget
ska kunna bedömas. För att bevara penicillin som
verksamt läkemedel för lunginflammationer hos
kalv behövs en ökad provtagning. Nya fall måste
Juverinflammationer
Juverinflammation är vanligt hos mjölkande kor.
Inflammationen orsakas av infektioner med olika
bakterier, främst stafylokocker och streptokocker
men också av Gram-negativa bakterier som E. coli
eller Klebsiella-arter. Juverinflammation behandlas
oftast i första hand med vanligt penicillin (penicillin G).
Den viktigaste orsaken till juverinflammation är
S. aureus. I Sverige är resistens mot penicillin
genom penicillinasbildning hos S. aureus ovanligt,
mindre än 10 %. Resistens mot makrolider (spiramycin), tetracyklin och eller trimetoprim-sulfa
förekommer sällan. Streptokocker som S. agalactiae, S. dysgalactiae och S. uberis är genomgående
känsliga för penicillin. Resistens mot olika antibio-
14
NÖTKREATUR
upptäckas tidigt och spridning av resistenta
bakterier motverkas.
I de flesta fallen tillhör alltså de E. coli som påvisas i
prover från diarrékalvar djurets normala tarmflora.
Det är viktigt att man har detta i åtanke, och att
antibiotikabehandling inte sätts in i onödan.
Diarréer hos unga djur
Diarréer hos kalvar orsakas oftast av virus eller
parasiter. Men laboratorieundersökning av djur
med diarré omfattar också oftast odling för
bakteriologi. Resistensundersökning av E. coli som
påvisats i diagnostiska tarmprover från nöt visar att
resistens mot de antibiotika som används ofta är
mycket vanligt. Under 2007-2010 var 31 % av
undersökta E. coli resistenta mot ampicillin, 49 %
mot streptomycin, 58 % mot tetracyklin och 18 %
mot trimetoprim-sulfa. Multiresistens är mycket
vanligt: 38 % av de E. coli som undersöktes
2007-2010 var resistenta mot tre eller fler antibiotika. De diagnostiska tarmproverna kommer främst
från kalvar, och kanske från besättningar med
problem och där antibiotika har använts. Men
också den låga åldern i sig spelar in. Flera undersökningar visar nämligen att späda kalvar ofta har
mer antibiotikaresistenta bakterier än äldre djur,
oavsett antibiotikatryck. Det är möjligt att det
finns vissa typer av E. coli som är anpassade till det
späda djurets tarm. Undersökningar pågår för att
bättre klarlägga orsakerna.
Det är bara vissa typer av E. coli som har förmåga
att orsaka diarréer genom att de har särskilda
virulensfaktorer, exempelvis vidhäftningsförmågan
F5+. Dessa typer är ovanliga hos svenska kalvar. MRSA
MRSA har hittills inte påvisats hos nötkreatur i
Sverige. Förekomst av MRSA hos mjölkkor
övervakas genom att penicillinasbildande S. aureus
från kor med juverinflammation undersöks särskilt
för meticillinresistens. Det är angeläget att
motverka att smittan förs in till svenska nötgårdar.
Det är därför viktigt med gott smittskydd på alla
gårdar, och särskilt viktigt är att alla som arbetar i
eller besöker djurstallar tvättar händerna både före
och efter kontakt med djuren, och att handsprit
används.
Resistens hos bakterier från friska djur –
indikatorbakterier
En jämförelse mellan andel resistens hos E. coli från
friska kalvar (ungefär 6 månaders ålder), vuxna kor
och nöt från olika medlemsländer ses i figur 5. De
svenska och danska siffrorna är mycket gynnsamma, sannolikt beroende på att smalspektrigt
penicillin länge varit det dominerande medlet som
använts för behandling av sjukdomar hos nötkreatur i Sverige.
Figur 5. Resistens mot antibiotika hos E. coli från tarmprover från friska kor (2006) och ungdjur (2009) i Sverige,
samt nöt (ålderskategori ej angivet) i Danmark (2009), Nederländerna (2008) och Tyskland (2008).
15
TAMHÖNS
Tamhöns
Hönsproduktion omfattar värphöns och slaktkyckling. Hälsan i kommersiella besättningar är
bättre i Sverige än i många andra länder.
Genom god hygien och smittskyddsåtgärder
kan man hindra att fåglarna infekteras av
många smittämnen.
Resistens hos bakterier från friska djur –
indikatorbakterier
Resistens hos E. coli från slumpmässigt valda friska
djur undersöks i övervakningsprogram i olika
länder. En jämförelse mellan resultat som rapporterats för kyckling från några olika medlemsländer
ses i figur 6. Läget i Sverige är mycket gynnsamt
jämfört med andra länder. I Sverige och Danmark
används sällan antibiotika för behandling av
kyckling. Ampicillin (amoxicillin), kinoloner
(enrofloxacin) och tetracykliner används mycket
oftare utanför Norden vilket klart avspeglar sig i
andelen resistenta bakterier.
Behandling av slaktkyckling eller värphöns i
kommersiell produktion är mycket sällan aktuellt
men när det behövs ges antibiotika till hela flocken
via foder eller vatten. Sjukdomar som kan behöva
behandling är till exempel botulism och hjärtsäckinflammation. I slaktkycklingproduktionen
används koccidiostatika för att förebygga parasitsjukdomen koccidios, och de medel som då används
har också en förebyggande effekt på sjukdomen
nekrotiserande enterit som förknippas med
Clostridium perfringens.
VRE
Mellan 2000 och 2005 sågs en markant ökning av
andelen slaktkycklingar som bar på vankomycinresistenta enterokocker (VRE). Ökningen berodde
på att en variant, en klon, av Enterococcus faecium
med resistensgenen vanA spred sig till olika
uppfödningar. Den har sedan överlevet i miljön och
överförs mellan uppfödningsomgångarna.
Figur 6. Andel resistens hos E. coli från friska slaktkycklingar i några länder. Årtal för de olika
undersökningarna anges inom parentes.
16
Foto av: Bengt Ekberg
Inom humansjukvården är VRE ett problem. Det
finns dock inget som talar för att VRE hos svensk
slaktkyckling nämnvärt påverkat läget i svensk
humansjukvård. Likväl är förekomsten oönskad
eftersom spridning av genen vanA kan ske mellan
djurenterokocker och människoenterokocker.
Undersökningar pågår för att försöka hitta effektiva sätt att förhindra vidare spridning samt
begränsa förekomsten i kycklingstallar.
MRSA
MRSA har inte påvisats hos tamhöns i Sverige. Det
är angeläget att motverka att smittan förs in till
svenska uppfödningar. Inom kommersiell kyckling- och äggproduktion tillämpas redan smittskyddsrutiner som är striktare än för andra
djurslag. Handsprit före kontakt med djuren är ett
bra sätt att motverka indirekt spridning från andra
djur eller från människa.
ESBL
Under 2010 påvisades ESBL-bildande E. coli i
tarmprover från kyckling (se ”Fokus ESBL”).
17
Foto av: Bengt Ekberg
Häst
finns. Viktigt är också att motverka spridning av
multiresistenta bakterier.
Sverige är ett av Europas hästtätaste länder,
och ridsporten är en av landets största idrottsgrenar räknat i antalet utövare. Till detta ska
läggas travsport, galopp och uppfödning.
Antalet hästar uppskattades 2010 till 363 000.
Detta är en ökning med 10 - 20 % sedan 2004.
Luftvägsinfektioner
Flera olika bakterier kan orsaka luftvägsinfektioner
hos häst. Streptococcus zooepidemicus är en betahemolyserande streptokock som kan finnas i
luftvägarna hos fullt friska hästar, men den kan
också orsaka sekundära luftvägsinfektioner samt
som orsak till andra variga infektioner, till exempel
i sår eller i livmodern.
Beta-hemolyserande streptokocker är genomgående mycket känsliga för penicillin som därför bör
vara ett förstahandsval för behandling. Däremot är
streptokocker naturligt okänsliga för gentamicin
och andra aminoglykosider. Under 2010 var 7 % av
S. zooepidemicus från luftvägsinfektioner resistenta
mot trimetoprim-sulfa vilket är lägre än tidigare år.
Tillstånd som ofta behandlas med antibiotika är till
exempel olika bakteriella luftvägsinfektioner,
infektioner hos föl, sårinfektioner och infektioner i
livmodern. Hästar drabbas lätt av störningar i
tarmfloran och vissa antibiotika går inte alls att ge
till häst på grund av den höga risken för antibiotikaassocierad diarré. Det finns alltså färre antibiotika att välja emellan än för andra djurslag. Det är
därför extra viktigt att bevara effekten av det som
18
HÄST
sårinfektioner, hos häst rapporterats. De flesta
MRSA från häst har varit en variant som i Europa
är vanlig framför allt hos lantbrukets djur men
också hos häst (spa-typ t011 som associeras med
ST398). Den ursprungliga smittkällan kan därför
vara andra hästar eller andra djur.
MRSA är ett problem för hästsjukvåden,
eftersom det kan vara svårt att hitta en effektiv
behandling för de fall där det verkligen behövs.
Men bakterien kan också smitta till människor som
är i kontakt med djuren, som till exempel uppfödare, veterinärer, och veterinärstudenter. Förekomst av MRSA hos hästar berör därför både
djur- och folkhälsa och är ett också arbetsmiljöproblem. Socialstyrelsen har därför tillsammans med
andra berörda myndigheter tagit fram en vägledning för handläggning av MRSA hos häst, hund
och katt. Hästsporten har tagit fram särskilda
regler för tävling.
Livmoderinfektioner
Vanliga orsaker till livmoderinfektioner är S. zooepidemicus och E. coli. I figur 7 visas resistens
mot några antibiotika hos E. coli från tarmprover
från slumpmässigt valda hästar och från diagnostiska prover från genitalia hos ston. Andelen
resistens i de olika materialen är ganska lika, vilket
troligen förklaras med att de bakterier som isoleras
från livmoder hos ston ursprungligen kommer från
hästens egen tarmflora. Resistens mot streptomycin
och trimetoprim-sulfa är relativt vanligt hos E. coli.
Trimetoprim-sulfa används ofta till häst även om
användningen har minskat sedan 2006. Sannolikt
har den omfattande användningen gynnat förekomst av resistens hos E. coli mot både trimetoprimsulfa och streptomycin (så kallad ko-selektion).
ESBL
I olika typer av diagnostiska prover från häst har E. coli och andra tarmbakterier som bildar ESBL
bekräftats i ett begränsat antal fall (se ”Fokus
ESBL”).
MRSA
Sedan slutet av 90-talet har meticillinresistenta
Staphylococcus aureus (MRSA) hos häst rapporterats
från många olika länder. Främst rör det sig om djur
som vårdas på djursjukhus, men även friska hästar
på stuterier kan bära bakterien.
I Sverige påvisades MRSA hos en frisk häst i
december 2007 och fram till och med första
kvartalet 2010 har totalt 15 fall, de flesta
Figur 7. Resistens hos E. coli från slumpmässigt valda hästar och från genitalia hos ston, 2010.
19
HUND och katt
Hund och katt
I över en miljon, eller cirka 26 %, av svenska
hushåll finns minst en hund eller katt. Totalt
fanns i Sverige 2006 cirka 730 000 hundar och
1 300 000 katter.
Hudinfektioner hos hund
Bakteriella hudinfektioner är mycket vanliga hos
hund. Ofta är infektionen sekundär till någon
annan bakomliggande orsak. Staphylococcus pseudintermedius är den i särklass vanligaste bakterien vid
dessa tillstånd. S. pseudintermedius finns också som
normalflora hos helt friska hundar.
Kring 80-90 % av S. pseudintermedius är resistenta mot penicillin genom penicillinasbildning.
Resistens mot makrolider och linkosamider
(klindamycin) är idag 26 % (figur 8). Resistens mot
fusidin, som länge använts för lokalbehandling av
hud- och öroninfektioner, är också vanligt förkommande. Cirka 8 % av undersökta S. pseudintermedius var resistenta mot fem eller fler av undersökta
antibiotika. Under 2010 var 3 % av S. pseudintermedius från hud som undersöktes vid SVA resistenta
mot cefalosporiner genom så kallad meticillinresistens (MRSP, se nedan).
I figur 8 ses en jämförelse mellan resistens hos S.
pseudintermedius från diagnostiska hudprover och
från friska hundar. Andelen resistens mot de flesta
antibiotika som används är mindre hos bakterier
från friska hundar än från hundar med
hudinfektioner.
Sammantaget är resistensläget för S. pseudintermedius oroande. Hudinfektioner behandlas ofta
med antibiotika, men om den bakomliggande
orsaken klarläggs minskar risken att samma djur
behöver behandlas igen.
Hundar behandlas ofta med antibiotika, till
exempel vid hudinfektioner och urinvägsinfektioner. Förskrivningen av antibiotika för hund har
minskat kraftigt sedan 2006. Förskrivningsmönstret domineras idag av aminopenicilliner
(amoxicillin) och linkosamider (klindamycin). Katt
behandlas inte alls lika ofta. Aminopenicilliner
med eller utan klavulansyra dominerar förskrivningen för katt helt.
Urinvägsinfektioner hos hund
Vid urinvägsinfektioner hos hund är E. coli den
vanligast påvisade bakterien. Resistens mot
ampicillin är vanligt (14 %) i det material som
undersöktes vid SVA under 2010. Nedsatt känslighet för fluorokinoloner är också relativt vanligt
(8 %). Resistens mot nitrofurantoin förekommer
däremot sällan. Multiresistens förekom hos 5 % av
undersökta E. coli.
De urinprover som skickas till laboratorier för
bakteriologisk undersökning kommer ofta från
djur där behandlingen inte haft avsedd effekt,
kanske på grund av resistens. Därför kan man anta
att läget för okomplicerade urinvägsinfektioner
som inte tidigare behandlats är bättre. Men
resistens förekommer så pass ofta att prov bör tas
innan behandling sätts in, i synnerhet om det
handlar om återfall eller om det finns komplicerande faktorer.
MrSP
Under hösten 2006 påvisades flera fall av infektioner med meticillinresistenta S. pseudintermedius
(MRSP) hos hund. Under 2010 rapporterades 100
fall av MRSP hos hund och fem hos katt till
Jordbruksverket. Vanligast är att bakterien hittas i
sår, ofta efter operation, och näst vanligast är
hud- och öroninfektioner. Merparten av undersökta bakteriestammar har haft ett likartat resistensmönster och varit resistenta inte bara mot
beta-laktamantibiotika utan också mot nästan alla
undersökta antibiotika. De har vanligen varit
Urinvägsinfektioner hos katt
Urinvägsinfektioner är mindre vanligt hos katt än
hos hund. E coli är den vanligaste bakterien som
påvisas i prover. Resistens mot ampicillin är vanligt
(17 %), och det är också relativt vanligt med nedsatt
känslighet för kinoloner (8 %).
20
HUND och katt
Figur 8. Resistens hos Staphylococcus pseudintermedius från diagnostiska hudprover från
hund (2010) och prover från friska hundar (2005-06).
känsliga endast för tetracyklin och fusidin. Under
2009 påvisades ett fall där bakterien också var
resistent mot båda dessa antibiotika.
Det enhetliga resistensmönstret och undersökningar med molekylärbiologiska metoder talar för
att det i huvudsak är en variant, en klon av MRSP
som spritt sig inom landet. Den typ som förekommer i Sverige är också vanlig i många andra
europeiska länder, vilket talar för att den också
sprids mellan länder. Situationen avseende MRSP
är oroande, och det är angeläget att så långt möjligt
motverka ytterligare spridning och resistensutveckling. Många djursjukhus och kliniker har sett
över sina rutiner för vårdhygien och antibiotikaförskrivning. Dessa åtgärder bidrar till att minska
risken för spridning av MRSP, men också av andra
multiresistenta bakterier.
antibiotika under lång tid för till exempel hudinfektioner. Bakterien kan också bäras av djur som är
helt friska.
I Sverige påvisades MRSA för första gången hos
hund under hösten 2006 och fram till och med
2010 har totalt 18 fall hos hund och 4 hos katt
rapporterats. De typer som påvisas är oftast de som
är vanligast hos människa i Sverige. För det mesta
kan man anta att smittan hos hunden ursprungligen kommer från människor som haft kontakt
med hunden, och är då vad man brukar kalla en
omvänd zoonos. Familjen där hunden lever, och
människor som har yrkesmässig kontakt med
smittade djur kan sedan smittas av den infekterade
hunden. Förekomst av MRSA hos hundar berör
därför både djur – och folkhälsa och är också ett
arbetsmiljöproblem. Socialstyrelsen har därför
tillsammans med andra berörda myndigheter tagit
fram en vägledning för handläggning av MRSA hos
häst, hund och katt.
ESBL
I olika typer av diagnostiska prover från hund och
katt har Gram-negativa tarmbakterier som bildar
ESBL bekräftats i ett begränsat antal fall (se
”Fokus ESBL”).
MRSA
Under 2000-talet har MRSA rapporterats i ökande
omfattning från hundar och katter i många länder.
Främst rör det sig om hundar som vårdas på
djursjukhus, eller djur som behandlas hemma med
21
LIVSMEDEL
Livsmedelsburna
Zonooser
Zoonoser är infektioner som smittar mellan djur
och människor. I Svensk zoonosrapport beskrivs
förekomst och kontroll av viktiga zoonoser i
Sverige. Inom SVARM övervakas resistens hos
Salmonella och Campylobacter från djur.
Resistensläget för Salmonella från livsmedelsproducerande djur i Sverige är mycket gynnsamt. I figur
9 jämförs resistens hos S. Typhimurium från gris i
Sverige och några andra länder. S. Typhimurium är
en av de vanligare typerna hos olika djurslag
internationellt sett och också en av de vanligaste
vid infektioner hos människa. Eftersom så få fall
hos gris rapporteras varje år har svenska data för
åren 2001-2010 slagits samman för jämförelsen.
Den höga förekomsten av resistens hos Salmonella i vissa länder förklaras till stor del av spridning
av vissa multiresistenta varianter. Sådana förekommer av och till i Sverige men spridningen
begränsas effektivt genom de kontrollåtgärder som
vidtas för alla salmonellafall.
Under senare år har spridning av en ny multiresistent salmonellatyp uppmärksammats i Europa.
Typen har för närvarande en komplicerad
Salmonella
Sverige har framgångsrikt bekämpat Salmonella
sedan lång tid tillbaka, och är tillammans med
Norge och Finland de länder som rapporterar lägst
förekomst av Salmonella hos livsmedelsproducerande djur. Eftersom Salmonella sprids via livsmedel
har förekomst och resistensläge hos djur en direkt
påverkan på situationen hos människor. Infektioner
med Salmonella hos djur behandlas normalt inte
med antibiotika.
Figur 9. Resistens mot antibiotika hos Salmonella Typhimurium från gris. Data för Sverige är från åren 2001-10,
för Danmark från 2009 och från Nederländerna och Spanien från 2008.
22
Foto av: Bengt Ekberg
beteckning: monofasisk Salmonella subspecies I, O
4,5,12; i:-. En retrospektiv undersökning har visat
att vi har haft sju utbrott av den typen av salmonella
hos djur i Sverige, de flesta i nötkreatursbesättningar. Den nya typen av salmonella är ett exempel
på att läget hela tiden förändras, och understryker
därmed vikten av god övervakning och samverkan
nationellt och internationellt.
Under 2010 noterades en högre andel kinolonresistens än tidigare år hos C. jejuni från svenska
kycklingar. Det är oklart vad som ligger bakom den
oväntat höga siffran. Det är mycket ovanligt att
svenska kycklingar behandlas med kinoloner varför
den höga siffran inte kan förklaras med användning
av antibiotika. Vidare utredning och fortsatt
övervakning krävs för att bättre förstå denna
observation.
Trots det ovan nämnda är resistensläget för C.
jejuni från framförallt svenska och danska kycklingar gynnsamt jämfört med läget i många andra
länder (figur 10). Det goda läget speglar det faktum
att antibiotika sällan behöver användas i svensk och
dansk kycklingproduktion.
Campylobacter
Campylobacter kan orsaka mag-tarminfektioner hos
människa. Det finns olika arter av Campylobacter,
och den som oftast orsakar sjukdom är C. jejuni.
Bakterien sprids framförallt genom förorenade
livsmedel och vatten. Idag drivs ett kontrollprogram
för Campylobacter av branschorganisationen Svensk Fågel.
Figur 10. Resistens mot antibiotika hos C. jejuni från kyckling. Data från Sverige är från 2010, från övriga länder från 2008.
23
FOKUS ESBL
Foto av: Christina Greko
Fokus ESBL
Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum betalactamase”, som är en stor grupp
ämnen (enzymer) som bryter ner penicilliner
och cefalosporiner. Bakterier som bildar ESBL
är resistenta mot alla antibiotika i dessa två
klasser. Gramnegativa tarmbakterier som bildar
olika ESBL är ett växande problem inom humansjukvården men även inom andra vårdformer
som till exempel äldreboenden. Bakterier som
bildar ESBL kan till exempel vara Escherichia
coli och Klebsiella pneumoniae.
också bära bakterien i tarmen helt utan symtom.
Alla fynd av ESBL hos människor är anmälningspliktiga. Mer och aktuell information om ESBL
hos människa finns på Smittskyddsinstitutets
webbplats.
Allmänt om ESBL hos djur
Bakterier som bildar ESBL kan också finnas hos
djur. Precis som hos människa är det vanligast att
de finns i tarmen hos helt friska individer. ESBLbildande bakterier är inte mer sjukdomsframkallande än andra tarmbakterier av samma art. Men
tarmbakterier som E. coli kan också orsaka infektioner. Bakterier med ESBL är ofta – men inte
alltid – samtidigt resistenta mot flera andra antibiotika. Om en infektion med en sådan bakterie
behöver behandlas med antibiotika kan det vara
svårt att hitta ett effektivt läkemedel.
Patienter som är infekterade med den typen av
bakterier riskerar att svara dåligt vid behandling
med många viktiga antibiotika. Människor kan
24
FOKUS ESBL
På laboratoriet bör man misstänka ESBL till
exempel om en undersökt E. coli eller Klebsiella är
resistent mot tredje generationens cefalosporiner
som ceftiofur, cefotaxim eller ceftazidim. Ett
sådant fynd bör alltid konfirmeras genom ytterligare tester.
ESBL hos lantbrukets djur
Inom övervakningsprogrammet SVARM och
motsvarande program i andra länder övervakas
bland annat resistens hos E. coli från friska djur.
Standardmetoden är att man undersöker känslighet
för ett stort antal antibiotika hos slumpmässigt
valda kolibakterier från tarmprover. Resultaten av
undersökningarna rapporteras till Europeiska
livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA. I rapporterna från EFSA framgår att inom EU förekommer
resistens mot cefalosporiner i varierande utsträckning hos kyckling, men också hos gris och nötkreatur. I Sverige har sådan resistens hittills inte
hittats hos gris eller nöt. Men under 2010 var med
denna metod 2 % av undersökta E. coli från
slaktkyckling ESBL-bildande.
I Sverige övervakas också förekomst av ESBL
hos lantbrukets djur genom en mer känslig
metodik. Under 2008 och 2009 undersöktes gris
och kalv och inget prov var positivt. Under 2010
undersöktes slaktkyckling och ESBL-bildande E. coli hittades i 34 % av proverna. Cefalosporiner
används inte till kyckling i Sverige, och andra
antibiotika används ytterst sällan. Förekomsten
beror alltså inte på att djuren fått antibiotika. Olika
undersökningar har gjorts för att spåra hur smittan
kommit in bland fåglarna. Resultaten talar för att
ESBL-bildande bakterier förts in till Sverige med
importerade avelsdjur.
Epidemiologin för ESBL-bildande bakterier är
komplex, och det finns många olika spridningsvägar. De typer som orsakat större utbrott vid
svenska sjukhus är av en annan typ än de som nu
hittats hos kyckling. Problemen med ESBL-bildande bakterier måste ses i ett helhetsperspektiv,
och mer kunskap behövs. Flera olika undersökningar har därför satts igång för att bättre klarlägga
situationen, och för att se hur spridningen kan
begränsas.
Smittsamma gener
Spridning av ESBL kan ske på två sätt: antingen
kan bakterien smitta från djur till djur, eller så kan
genen för egenskapen ESBL spridas från en
bakterie till en annan, som sedan i sin tur kan
smitta mellan individer. Detta i kombination med
att det finns många olika typer av ESBL gör att
epidemiologin är mycket komplex.
Spridning av smitta från ett djur till ett annat
kan ske genom direktkontakt. Men viktigare är
troligen indirekt kontakt med avföring eller till
exempel förorenat vatten, foder, föremål eller
händer. På så sätt kan smittan överföras mellan
olika djurslag och mellan djur och människor. Till
människa kan bakterien också spridas genom
förorenade livsmedel.
ESBL hos häst, hund och katt
I Sverige har ESBL-bildande tarmbakterier
påvisats i ett mindre antal kliniska prover från häst,
hund och katt. Från 2008 och till och med 2010 har
totalt 28 fall bekräftats vid SVA varav 16 har varit
E. coli.
Totalt 19 av fynden av ESBL-bildande bakterier
från kliniska prover har varit från häst. Flertalet
har varit prover från livmoder, men även till
exempel sår och ledinfektioner har förekommit.
Multiresistens är vanligt, och samtliga isolat har
utöver cefalosporiner också varit resistenta mot
gentamicin och trimetoprim-sulfa.
Under 2010 har en undersökning av förekomst
av ESBL-bakterier i tarmen hos hästar gjorts vid
SVA. Totalt undersöktes 431 prover från hästar vid
stuterier och hästar som av olika skäl kom in till
djursjukhus. Sex av proverna innehöll ESBL-bildande E. coli.
ESBL-bildande bakterier är ännu ovanligt i
kliniska prover från häst, hund och katt men läget
måste följas noga. Avgörande för att snabbt kunna
stoppa spridning vid till exempel djursjukhus eller
stuterier är bra rutiner och hygien, klok antibiotikaanvändning samt att smittade djur upptäcks
tidigt genom provtagning.
25
KÄLLOR och vidare information
Källor och vidare information
Flertalet länkar nedan samt en elektronisk version av den här rapporten finns på SVAs hemsida.
Förbruknings- och resistensrapporter
SVARM – www.sva.se
SWEDRES – www.smi.se
Försäljning av djurläkemedel 2009 – www.sjv.se
EFSA (Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheren) – www.efsa.europa.eu
DANMAP (Danmark) – www.danmap.org
För länkar till övriga länders rapporter se SVAs hemsida.
Övriga rapporter
Zoonoser och sjukdomsövervakning – www.sva.se
Hemsidor med antibiotikainformation
Statens veterinärmedicinska anstalt – www.sva.se
Jordbruksverket – www.jordbruksverket.se
Livsmedelsverket – www.livsmedelverket.se
Läkemedelsverket – www.mpa.se
Smittskyddsinstitutet – www.smi.se
Socialstyrelsen – www.socialstyrelsen.se
Strama – www.strama.se
ReAct – www.reactgroup.org
26
besök. Ulls väg 2B post. SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00
fax. +46 18 30 91 62 e-post. [email protected] webb. www.sva.se
