ELDSJÄLEN
Reser jorden runt
för att bota flimmer
SIDAN 8
SJUKHUSET
De ser hela
patienten
SIDAN 16
PATIENTEN
Lill-Babs fick
flimmer på scen
SIDAN 30
LANDSTINGEN
Lär av världens
bästa sjukhus
SIDAN 38
Horizont #2 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb
FOR SK N I N G FÖ R L IV E T
Ojämn
puls
Kan 6 000
slippa stroke
varje år?
ETT NUMMER OM
FÖRMAKSFLIMMER
Läs
digitalt
PÅ WEBBEN
ELDSJÄLEN
”Immunterapi
kan ge längre liv”
SIDAN 8
SJUKHUSET
Full koll på
biverkningar
SIDAN 16
PATIENTEN
Kent fick en
ny chans
SIDAN 24
LANDSTINGET
Nya mediciner ska
nå ut snabbare
SIDAN 30
FORSKNI NG FÖR LIVE T
INNEHÅLL
NUMMER
1 2014 VAD ÄR
IMMUNTERAPI?
8 ELDSJÄLEN
DIREKT I MOBIL
+ SURFPLATTA
Professorn och överläkaren
Rolf Kiessling har forskat om
immunologi hela sitt yrkesverksamma liv. Nu utvecklar han framtidens
cancerbehandling.
Innehåll
16 HÄR FÅR PATIENTER IMMUNTERAPI
Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset är en av de
första klinikerna i Sverige som behandlar hudcancern
malignt melanom med immunterapi.
24 KENT FICK EN ANDRA CHANS
Under
huden
del.
SJUKHUSET
Söker upp utsatta
patienter på stan
SIDAN 16
PATIENTEN
Hans Rosling blev
botad i Japan
SIDAN 26
LANDSTINGEN
Nu ska hepatit Cvården bli jämlik
SIDAN 30
FORSKN ING FÖR L IVET
ELDSJÄLEN
Reser jorden runt
för att bota flimmer
SIDAN 8
SJUKHUSET
De ser hela
patienten
SIDAN 16
PATIENTEN
Lill-Babs fick
flimmer på scen
SIDAN 30
LANDSTINGEN
Lär av världens
bästa sjukhus
SIDAN 38
FORSKNI NG FÖ R LIVET
Ojämn
puls
6 000 kan
slippa stroke
– varje år
ETT NUMMER OM
FÖRMAKSFLIMMER
Friskare
blod
Horizont #1 2014 En tidning från Bristol-Meyers Squibb
ELDSJÄLEN
SIDAN 8
Hoppet om ett längre liv och lindriga behandlingar
förenar flera patientorganisationer när de tycker till
om immunterapi.
”Väntan mellan läkarbesök,
analyser och röntgen var det
absolut jobbigaste.”
KENT PERSSON
TEMA
Immunterapi
Med immunterapi har hoppet väckts
om att cancer kan bli en sjukdom vi
slipper dö av. I Sverige och världen
pågår tusentals studier. Nu börjar
behandlingen nå ut till
patienterna.
30 LÄKEMEDLETS VÄG TILL PATIENTEN
Ojämlik vård och lång väntan på nya behandlingar.
Det har blivit resultatet när nya läkemedel introduceras. Nu föreslår SKL en ny snabbare modell för införande.
32 PATIENTER DÖR I VÄNTAN PÅ VÅRD
Ibland tar det så pass lång för nya klinikläkemedel
att nå fram till patienterna att de hinner dö i väntan på vård. Nu riktar myndigheten Vårdanalys kritik mot
systemet.
På Karolinska institutet
utvecklar professor
Rolf Kiessling och hans
kollegor framtidens
behandlingar mot cancer.
33 FRAMTIDEN MED IMMUNTERAPI
EN TIDNING OM IMMUNTERAPI
4
När Kent Perssons cancer spred sig i kroppen fick han
chansen att delta i en klinisk studie med nya läkeme-
28 HOPP OM SKONSAM BEHANDLING
Kroppens
egna vapen
mot cancer
Fantastisk final på
30 års forskning
Vad händer i kroppen?
Hur ser framtiden ut?
Hur påverkas vården?
På våra Snabba faktauppslag får du veta
det viktigaste.
Tre experter tycker till om morgondagens cancervård.
HORIZONT 1/2014
HORIZONT 1/2014
5
Nya läkemedel
dödar viruset
ETT NUMMER
OM HEPATIT C
www.bms.se/horizont
Horizont finns alltid i din mobiltelefon, surfplatta eller
dator. Använd QR-koden för att läsa tidningen digitalt,
eller surfa direkt till bms.se/horizont
2
HORIZONT 2/2015
Varför får inte
alla korrekt hjälp?
S
troke är den tredje vanligaste dödsorsaken
i Sverige. För de som överlever leder den
ofta till funktionsnedsättningar. Varje år får
6 000 svenskar stroke till följd av förmaksflimmer och förekomsten av flimmer ökar kraftigt
med stigande ålder, vilket ökar risken för stroke.
I dag lever över 300 000 svenskar med förmaksflimmer och det är därmed den vanligaste
störningen i hjärtrytmen hos vuxna. Kunskapen
om kopplingen mellan förmaksflimmer och
stroke är stor. Nationella och regionala riktlinjer
finns sedan länge på plats. Politiskt har området prioriterats och adekvat behandling
finns att tillgå.
Vad är då anledningen till att över
100 000 svenskar inte får korrekt hjälp?
KÄRA LÄSARE, VÄLKOMMEN
till ett rykande hett nummer av Horizont. Jag
hoppas att det kommer att ge dig än
djupare kunskap inom området förmaksflimmer. Jag hoppas också att det
kan bli ett unikt verktyg för diskussion
och handling i din vardag.
Samhällsekonomiskt är förlusten av
att inte implementera alla prioriterade
åtgärder mycket hög. Underbehandlingen kostar miljarder. Eventuella
undanträningseffekter, det vill säga att
viktiga men kostsamma åtgärder genomförs på ett plan och då riskerar att
UTGIVARE
Horizont är en tidning utgiven av
Bristol-Myers Squibb. Syftet är att
belysa viktiga ämnen inom läkemedelsområdet på ett nyanserat sätt.
Med kunskap vill vi väcka tankar och
stimulera till dialog.
HORIZONT 2/2015
Bristol-Myers Squibb AB,
Nicholas Backman
PROJEKTLEDARE
Åsa Bolmstedt,
Bolmstedt journalistik
ART DIRECTOR/LAYOUT
Lotta Lundin, A4
OMSLAG
Lotta Lundin
begränsa möjligheterna på ett annat, diskuteras
ofta inom det offentliga som begränsande faktorer vid införande av nya mediciner eller teknologiska hjälpmedel.
HÅLL I HATTEN GOTT FOLK, jag har glädjen att
meddela att just i detta fall kan risken för undanträngningseffekter inte bedömas som hög. Snarare tvärtom. Alla blir vinnare när strokevården
utvecklas, och den största vinnaren blir patienten!
Vilka åtgärder krävs då för att genomföra en
beteendeförändring?
Då Horizont primärt riktar sig till politiker,
tjänstemän, beslutsfattare och andra intressenter inom svensk hälso- och sjukvård så är min
förhoppning att du i detta nummer kommer att
finna något initiativ att arbeta vidare med i din
vardag.
Glöm inte, varje enskild handling räknas och då
Horizont har över 6 000 läsare kan vi tillsammans
göra skillnad. Låt oss bestämma att vi börjar redan
i dag.
Nicholas Backman
SKRIBENTER
Åsa Bolmstedt, Sara Hörberg,
Annika Larsson Sjöberg, Linda
Svensson
ILLUSTRATÖRER
Björn Öberg, Erik Nylund
FOTOGRAFER
Pernilla Sjöholm, Erland
Segerstedt, Annika af Klercker,
Christopher Hunt, Pernille Tofte
TRYCKERI
Trydells Tryckeri
KONTAKTA OSS
Bristol-Myers Squibb
Box 1172, 171 23 Solna.
Besöksadress: Hemvärnsgatan 9,
171 54 Solna,
08-704 71 00,
[email protected],
www.bms.se/horizont
3
FOTO: PERNILLE TOFTE
TEMA
Förmaksflimmer
Uppskattningsvis 300 000 personer
i Sverige har förmaksflimmer. När hjärtat
inte slår i rätt takt kan blodproppar
bildas. Varje år följer sådana proppar
med blodflödet till hjärnan och
orsakar stroke hos 6 000
personer. Ändå får inte alla
som behöver förebyggande
behandling det.
TOPPFORM
Hjärtläkaren och
professorn Lars Wallentin
håller hjärtat i form med
promenader. På arbetet
har han hjälpt många
sjuka hjärtan att
hitta formen igen.
4
HORIZONT 2/2015
INNEHÅLL
NUMMER
2. 2015 VAD ÄR
FOTO: ANNIKA AF KLERCKER
8 ELDSJÄLEN
Professor Lars Wallentin har
rest jorden runt för att forska
fram effektiva läkemedel som hindrar att flimmerpatienter får stroke.
FÖRMAKSFLIMMER?
Vad är förmaksflimmer? Hur kan det
leda till stroke? Varför får
inte alla behandling? På
våra Snabba faktauppslag får du veta
det viktigaste.
16 PATIENTEN I FOKUS PÅ SJUKHUSET
Danderyds sjukhus tar patienternas oro på allvar. Här
får patienterna en sammanhållen vård.
22 NY BEHANDLING I PRIMÄRVÅRDEN
Västra Götalandsregionen beslutade att sprida de nya
medicinerna mot flimmer genom processen ”ordnat
införande”. Nu har de hittat en struktur som fungerar.
26 PATIENTERNAS RESA GENOM VÅRDEN
FOTO: TTBILD
Från startmöte till årskontroll. Patienterna vet vilket
bemötande de vill ha i vården.
29 KAMPEN I VARDAGEN
Att våga köra för fullt på scen, träna utan att pulsen
rusar eller ta hand om fyra barn. Så får de drabbade
livet att fungera.
”Där du, farbror doktorn, där ser du
ett hjärta som slår som bara den.”
ILLUSTRATÖR: BJÖRN ÖBERG
BARBRO ”LILL-BABS” SVENSSON BERÄTTAR
OM NÄR HON UPPTÄCKTE SITT FLIMMER.
37 STROKE MÅSTE FÖREBYGGAS
Med rätt behandling skulle inte 6 000 personer
behöva få stroke varje år. Flimmerpatienter måste
få förebyggande behandling, menar patientorganisationerna.
38 LÄR AV DE BÄSTA
När nya mediciner lanseras påverkas hela vårdorganisationen. I USA finns sjukhuset som är bäst i världen
på att leda vården så att den ligger i framkant.
38 FRAMTIDENS FLIMMERVÅRD
Smarta kläder kan hålla koll på flimret.
HORIZONT 2/2015
5
SNABBA FAKTA DETTA ÄR FÖRMAKSFLIMMER
Falska signaler
När de elektriska signaler som styr hjärtat
störs börjar hjärtat slå snabbt och oregelbundet.
Ungefär 300 000 har diagnosen förmaksflimmer.
I värsta fall kan flimret leda till stroke.
Förmaken
drar ihop sig
i otakt med
kamrarna.
Förmaken
och kamrarna
pulserar i ett
visst mönster.
ELEKTRISKA
SIGNALER STYR
HJÄRTAT.
Hjärtat styrs
med elektriska
signaler från
sinusknutan.
Vid flimmer
har signalerna
kommit i oordning.
FÖRMAKSFLIMMER
BETER SIG
OLIKA
Attackvis
flimmer.
Kan komma
tätt eller med
flera års mellanrum.
Kroniskt
flimmer.
Kan pågå
i några minuter
eller flera
dagar.
ORSAKER
Mycket tobak,
kaffe eller alkohol.
Stress.
Infektion.
Läkemedel.
Giftstruma.
Diabetes.
Andra hjärtkärlsjukdomar.
Okänd orsak.
lurar hjärtat
SÅ FLÖDAR
BLODET I
HJÄRTAT
1
Förmaken
drar ihop sig
för snabbt. Ofta
300 gånger per
minut.
Blodet som cirkulerat i kroppen kommer till höger förmak.
2
Sinusknutan
skickar signalen
om att pressa blodet
till höger kammare.
4
Det syresatta blodet
kommer tillbaka
till vänster förmak.
3
Från höger
kammare åker
blodet ut i lungorna
där det får friskt syre.
5
Det flödar
vidare till
vänster kammare.
6
Från vänster kammare
pumpas det syresatta
blodet ut i kroppen.
EFFEKTER
VID
FLIMMER
Blodet
pumpas inte
runt i kroppen
lika effektivt
som vanligt.
Hjärtat slår
oregelbundet
och ofta
mycket fort.
Risk
för
stroke.
Blodproppar
kan bildas och
följa med ut i
kroppen eller
till hjärnan.
UPPLEVELSEN
Hjärtklappning.
Oregelbunden
puls.
Orkar mindre.
Andnöd.
En del känner inte
av flimret alls.
ELDSJÄLEN
Lars Wallentin har uppfunnit den moderna vården vid hjärtinfarkt. Nu riktar han
blicken mot förmaksflimmer och stroke.
Hans forskning
stoppar stroke
HAN HAR UPPFUNNIT DEN moderna hjärtinfarktvården, tagit
hjärttransplantationer till Sverige och byggt upp hjärtsjukvårdens
kvalitetsregister. Sedan millennieskiftet har han rest jorden runt för
att hitta nya metoder för att hindra stroke vid förmaksflimmer.
Lars Wallentin hör rytmen i hjärtats slag.
text ÅSA BOLMSTEDT foto PERNILLE TOFTE
F
8
ör fyra år sedan satt Lars Wallentin,
seniorprofessor i kardiologi, på ett
hotell i Philadelphia och grät glädjetårar. Fem glada smileys var orsaken. I
sex år hade han lett en global studie med
fokus på om nya blodproppsförebyggande
läkemedel kan minska risken för stroke till
följd av förmaksflimmer. 18 000 patienter
på tusen sjukhus i 39 länder var involverade
och Lars Wallentin hade rest kors och tvärs över
världen först för att planera och sedan för att
säkerställa kvaliteten i undersökningen.
Nu var det dagen då han och kollegorna skulle
få svaret på de forskningsfrågor de formulerat
sju år tidigare.
All information var insamlad. Datorerna programmerade och statistikern hade gjort analysen. Ingen annan visste ännu hur det hade gått.
Statistikern funderade ett tag på hur hon skulle
leverera svaren och bestämde sig för att besvara
varje fråga med en glad eller ledsen smiley. En
efter en visade hon de leende ansiktena. När alla
smileys log mot Lars Wallentin och kollegorna
kom tårarna.
– Vi förstod att vi hade åstadkommit något
som skulle få stor betydelse för världens behandling vid förmaksflimmer. Det var magiskt! Alla
var helt tagna. Vi fick avbryta mötet för att samla
oss. Och dricka champagne, berättar Lars Wallentin.
FORTFARANDE GÖR MINNET honom tårögd. Ändå
är det inte första gången han är med och förändrar den proppförebyggande hjärtvården på ett sätt
som påverkat patienter i hela världen. Hans forskning ligger bland annat bakom dagens moderna
hjärtinfarktvård, som kraftigt minskat dödsfallen
sedan 1980-talet. Under 2000-talet har han varit
med och utvecklat och lett många världsomspännande studier om blodpropps- och koagulationshämmande behandlingar vid både förmaksflimmer och hjärtinfarkt.
– Jag drivs av att göra vården bättre och jag vill
att de patienter som vi möter i dag ska få nytta av
den forskning vi bedriver, säger han.
När Lars Wallentin utbildade sig till läkare visste han först inte vilken inriktning han skulle
välja. Han funderade på att specialisera sig på
kroppens hormonsystem eller på att arbeta med
infektioner i tredje världen, innan han fick sitt
HORIZONT 2/2015
Lars Wallentin forskar för
att patienter ska få det
bättre direkt.
HORIZONT 2/2015
9
första vikariat på kardiologen i Uppsala. Där uppstod ljuv musik.
Det var 1960-tal och hjärtvården handlade
mycket om klaffel. Diagnostiken bedrevs med
enkla metoder och baserades på att man lyssnade på hjärtat med stetoskop. Lars Wallentin som
har ett stort intresse för sång och musik, och som
uppträtt med kända körer som Orphei drängar,
hade lätt att höra musiken i hjärtats rytm.
– Det var fascinerande att upptäcka. Jag var
väldigt road av det manuella arbetet och diagnostiseringen.
På 1970-talet flyttade han till Linköping, som han beskriver som ett Klondyke med nybyggaranda till skillnad från
Uppsalas långa historia som universitetssjukhus. Där var han med och drev
fram utvecklingen av ett hjärtcentrum
och var en av pionjärerna vid införandet
av hjärttransplantationer i Sverige.
HAN FORSKADE OM BLODFETTER och åderförkalkning i hjärtats kranskärl, men styrde på
1980-talet om sin forskning till mekanismer för
blodproppsbildning och hur de kan förhindras
genom blodproppshämmande och blodproppsupplösande läkemedel. På den tiden var hjärtinfarkt det stora spöket i hjärtvården. Man trodde
att stress var orsaken och att den blodpropp som
återfanns i hjärtats kranskärl bildades efter döden, men några läkare och forskare hade börjat
misstänka att det var tvärtom – att proppen var
orsaken till hjärtinfarkten. Lars Wallentin började forska på hur man skulle kunna lösa upp
proppen i kranskärlen och skydda patienter mot
att det bildades nya. Det visade sig vara en nyckel
till framgång. Han blev först i världen med att ta
fram de behandlingar som i dag är standard inom
hjärtinfarktvården och som minskat dödsfallen
betydligt, nämligen att hämma blodets förmåga
att bilda proppar genom läkemedel samt snabba
ingrepp i kranskärlen med ballong och stent eller operation.
– NÄR DE FÖRSTA RESULTATEN kom var det en stor
överraskning att man kan bryta en liten del av en
vanlig värktablett och påverka utvecklingen av
en så allvarlig sjukdom som hjärtinfarkt, minns
han.
Medan hjärtinfarktvården utvecklades snabbt
låg förmaksflimmervården i dvala. På 1970- och
1980-talen sågs förmaksflimmer inte som någon
allvarlig sjukdom, utan mer som en krämpa. Man
FÖRMAKSFLIMMER
1785
1906
Den engelske botanisten och läkaren
William Withering upptäcker att växten digitalis, fingerborgsblomma, kan
sänka hjärtats hastighet vid förmaksflimmer.
Den holländske läkaren Willem Einthoven,
som uppfunnit EKG tre år tidigare, visar för
första gången hur en EKG-kurva ser ut vid
förmaksflimmer. Han får 1924 nobelpris för
EKG-uppfinningen.
10
Fingerborgsblomma.
HORIZONT 2/2015
LARS
WALLENTIN
ÅLDER: 72 år.
YRKE: Seniorprofes-
sor i kardiologi, Uppsala kliniska forskningscentrum.
GÖR PÅ JOBBET:
Forskar om orsaker
till, riskfaktorer för
och utveckling av
individualiserad
behandling vid hjärtoch kärlsjukdomar.
GÖR PÅ FRITIDEN:
När Lars Wallentin som ung
läkare kom till hjärtkliniken
uppstod ljuv musik. Rytmen
i hjärtats slag lockade musikern i honom.
kände ännu inte till att ungefär var femte stroke
beror på förmaksflimmer. När hjärtat slår oregelbundet försämras blodflödet och proppar bildas,
som sedan följer med blodet upp i hjärnan.
– Forskningen om hjärtinfarkt har länge legat
10 till 20 år före forskningen om förmaksflimmer
och stroke. I dag vet vi att många av de principer
som vi har forskat fram för att förhindra och lösa
proppar i hjärtat fungerar även i hjärnan. Problemet har varit att blodproppslösande behandling
ökar risken för blödningar och i hjärnan kan skadorna bli svåra. Det har man varit rädd för, men
de senaste åren har det ändrats. Nu behandlas
patienter med stroke genom att lösa upp blodproppar i hjärnans kärl inom fyra timmar efter
Natur, sport, kultur,
musik och umgås
med hustru och
barnbarn.
GILLAR: Musik, sång
och glada, optimistiska, entusiastiska och
energiska människor.
OGILLAR: Egoism
och osolidaritet.
DRIVS AV: Nyfikenhet, framåtanda och
viljan att göra en
insats för andra.
1909–1910
1914
Den brittiske läkaren
Sir Thomas Lewis gör flera
experiment som utvecklar
förståelsen för förmaksflimmer hos människor.
Den nederländske kardiologen Wenckebach upptäcker
att kinidin, som utvinns
ur barken på ett träd som
växer i regnskog, minskar
förmaksflimmer.
FOTO: WIKIPEDIA/CC
11
”Nya behandlingar möter
alltid ett motstånd som leder
till en variation mellan olika
sjukhus och läkare.”
insjuknandet. På universitetssjukhusen har man
under det senaste året börjat suga ut proppar ur
hjärnans kärl med hjälp av kateter på liknande
sätt som vid hjärtinfarkt.
– Sedan 1990-talet har man också vetat att det
går att förebygga stroke hos patienter med förmaksflimmer med hjälp av blodpropps- och koagulationshämmande läkemedel.
PÅ 1990-TALET FLYTTADE
Radio P1 i örat.
Lars Wallentin är en
trogen lyssnare.
Lars Wallentin
tillbaka till Uppsala som universitetets
första professor i kardiologi och chef
för hjärtkliniken. 2001 grundade
han Uppsala kliniska forskningscentrum, ucr, och därifrån ledde han
ett par av de världsomspännande
studierna med nya blodproppsförebyggande läkemedel vid förmaksflimmer.
När resultaten från dessa studier
började trilla in bidrog de till att underbehandlingen med koagulationshämmande läkemedel vid förmaksflimmer kom i fokus.
Under samma tidsperiod hade nämligen forskare i epidemiologi upptäckt att många lever
med dolt förmaksflimmer och aldrig söker vård
över huvud taget. Screeningstudier pekar på att
cirka 300 000 personer i Sverige har förmaksflimmer, ungefär dubbelt så många som man
tidigare trodde. Socialstyrelsen har uppmärksammat denna underbehandling och rekommenderar i de nationella riktlinjerna behand-
ling med blodproppsförebyggande läkemedel.
Allt fler får nu behandling, men fortfarande
inte alla. Förra sommaren skrev Lars Wallentin
tillsammans med tre andra hjärtläkare i Svenska
Dagbladet att bara 3 av 21 landsting hade anammat Socialstyrelsens riktlinjer fullt ut.
– Det har varit en ganska påtaglig strid vid införandet av den nya behandlingen. Men det är
inget nytt för mig, så var det med hjärtinfarkt
också. Nya behandlingar möter alltid ett motstånd som leder till en variation mellan olika
sjukhus och läkare. Det brukar ta ungefär tio år
att få acceptans överallt.
DET VET LARS WALLENTIN genom uppgifterna i
de kvalitetsregister som finns inom kranskärlssjukvården. Register som han själv uppfann och
införde i Linköping i slutet på 1980-talet då han
misstänkte att vissa behandlingar kanske gjorde
mer skada än nytta. Lars Wallentin är tekniskt
intresserad och programmerade själv det första
registret i Linköping. På 1990-talet utvecklade
han tillsammans med en doktorand registret för
akut hjärtsjukvård som involverade fler sjukhus.
Till en början fanns navet för all kommunikation
med sjukhusen i källaren i doktorandens villa,
men 1995 fick registret Socialstyrelsens uppdrag
att utvecklas till ett nationellt kvalitetsregister
som omfattade alla landets sjukhus.
– Även mot registren fanns i början ett motstånd. Det var få som trodde på register för forskningsändamål eller nationell styrning av vården,
möjligtvis för lokal kvalitetsutveckling. En stor
1951
1960-TALET
1980-TALET
En soldat försöker begå självmord
genom att äta råttgift. Men det enda
som händer är att blodet tunnas ut.
Baserat på denna observation utvecklas i mitten av 1950-talet ett läkemedel
som förebygger blodproppar.
Ed Varnauskas, senare Sveriges första professor i kardiologi, visar inför
en hänförd publik i aulan på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg hur en
patient återfår rätt hjärtrytm med en
elektrisk stöt, elkonvertering.
James Cox i USA utvecklar
mazekirurgi mot förmaksflimmer. Genom ett antal snitt i
hjärtats förmak styrs de elektriska signalerna så att hjärtat
slår i rätt hastighet.
12
kontrast jämfört med i dag då de är guldklimpen i
svensk sjukvård och jag reser världen runt för att
berätta om registerbaserad forskning och sjukvårdsutveckling.
NU FOKUSERAR LARS WALLENTIN sin forskning
på att individualisera behandlingen med de
nya läkemedlen vid förmaksflimmer och kranskärlssjukdom. Som en del av de globala studierna samlade forskarna in blodprover från cirka
60 000 patienter som nu finns i biobanken på
ucr i Uppsala.
Genom att analysera en rad olika biomarkörer
vill Lars Wallentin förstå vilka underliggande
mekanismer som styr sjukdomen, hur stor risken är för komplikationer och hur olika patienter svarar på behandlingen. Målet är att inom
fem år ta fram datorbaserade styrverktyg för att
skräddarsy behandlingen vid både förmaksflimmer och kranskärlssjukdom.
– Nu har vi en bra basbehandling för flertalet
patienter, men det finns fortfarande patientgrupper som har högre risk för komplikationer och
dödlighet. Målet är att bli bättre på att identifiera
och hjälpa dem. Som jag ser det har vi kommit
till ett paradigmskifte i flimmervården.
Orphei drängar är en av de kända körer som Lars Wallentin uppträtt med. Nu står han inte
längre på scen utan nöjer sig med att spela och sjunga hemma.
1990-TALET
1990-TALET
2001
2011
Forskare upptäcker att felaktiga
elektriska signaler från lungvenerna
ofta ligger bakom förmaksflimmer
och att de sannolikt kan stoppas
med kateterablation, då venen
”bränns av”.
Mazekirurgi införs
i Sverige. Oftast är
det unga patienter
som inte har några
andra sjukdomar
som opereras.
Den första kateterablationen vid förmaksflimmer genomförs i
Sverige. I dag genomförs
cirka tusen ablationer
per år.
Det första av de nya
blodproppsförebyggande läkemedlen
godkänns i Sverige.
HORIZONT 2/2015
Källor: Hjärtarytmier från Hjärt-Lungfonden, Svensk kardiologi – en historiebok från
Svenska kardiologläkarföreningen, The history of atrial fibrillation, medscape.com
13
SNABBA FAKTA BEHANDLING
Så behandlas
Förmaksflimmer kan behandlas och stroke
förhindras. De senaste åren har det kommit flera
nya läkemedel. Ändå får bara hälften av patienterna
medicin som förebygger blodpropp.
BLODPROPPAR KAN
HINDRAS
När hjärtat slår
oregelbundet kan
blodproppar bildas. De
kan följa med flödet
till hjärnan och
orsaka stroke.
6 000
Så många i Sverige får stroke till
följd av förmaksflimmer varje år.
Man har
känt till riskerna
med propp och
stroke i många år.
Ändå får inte alla
som behöver det
behandling.
Med mediciner
som gör blodet
mer lättflytande
minskar risken
för proppar.
Sådana
läkemedel har
funnits i 70 år. Nu
kommer en ny
generation.
flimmer
Färre kvinnor
än män behandlas
med blodproppsförebyggande trots att
kvinnor med flimmer
löper större risk att
få stroke.
HÄLFTEN
BEHANDLAS
Knappt hälften
som har känt
förmaksflimmer får
blodproppsförebyggande medicin
som minskar risken
för stroke.
Kvinnor
över 80 år får
minst sådana
läkemedel.
Bostadsorten
avgör. I vissa
landsting behandlas fler, i
andra färre.
MAZEKIRURGI
Med kirurgi
skapas en bestämd
bana i hjärtat som
de elektriska
impulserna
måste följa.
MEDICINER
Kan bromsa
hjärtats
hastighet.
BEHANDLINGAR SOM
ÅTERSTÄLLER
RYTMEN
ABLATION
Med en kateter
kan man värma eller
frysa bort hjärtvävnad
som ger extra,
felaktiga signaler
till hjärtat.
ELKONVERTERING
En stöt genom
bröstkorgen återställer hjärtats
rytm.
Källor: Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård, Hjärt-Lungfonden, SBU – Statens beredning för medicinsk utveckling.
REPORTAGE
UNIKT
BEMÖ
16
HORIZONT 2/2015
TANDE
Flimmermottagningen på Danderyds
sjukhus ligger i framkant. Här tar
personalen patienternas oro på allvar.
HORIZONT 2/2015
17
REPORTAGE
S
PÅ DANDERYDS SJUKHUS slussas de flesta flimmer-
patienter vidare till flimmersköterskemottagningen.
Där får de kontinuitet och möter sjuksköterskor som
har tid att se varje enskild patient. Det har gett
mycket mer nöjda patienter.
text ANNIKA LARSSON SJÖBERG
olen gassar in genom fönstren i ett kalt
konferensrum på Danderyds sjukhus. Persiennerna dras ner och powerpoint-presentationen
dras igång. I rummet har nio patienter och några
anhöriga samlats för ett informationsmöte om
förmaksflimmer. Läkaren Kristina Hagwall,
sjuksköterskan Dawit Abate och kuratorn
Klas Hejdenberg, som alla jobbar på sjukhusets flimmermottagning, berättar om hur
hjärtat fungerar och vad som händer vid
förmaksflimmer. De pratar också om
symptom och behandlingsmöjligheter
och om varför förmaksflimmer behöver
behandlas, trots att själva flimret inte är
farligt. Flera gånger betonar de att det är
viktigt att inte lägga om sitt liv utan bara
använda lite sunt förnuft. Kristina Hagwall pratar också om att vara uppmärksam
på vad som utlöser flimret.
– Jag hade en patient som sa att varje gång han
åt curry fick han flimmer så det kan vara väldigt
olika, berättar hon.
FRÅN BESÖKARNA KOMMER både allmänna frågor
och funderingar kopplade till deras egen situation. En del frågar mycket, andra sitter mest och
lyssnar. Framåt slutet på träffen räcker en av de
tystare åhörarna upp handen.
– Har man anledning att vara rädd, frågar hon.
Med rätt mediciner
går det att leva normalt.
Men läkaren Kristina
Hagwall märker att många
patienter som kommer till
mottagningen inte har fått
veta det tidigare.
18
– Nej, inte om man behandlar flimret på ett
bra sätt och om man mår bra, svarar Kristina
Hagwall.
INFORMATIONSMÖTET ÄR EN DEL av flimmermottagningen på Danderyds sjukhus och genomförs
varannan vecka. Alla patienter som fått diagnosen förmaksflimmer och deras anhöriga är välkomna.
Den sjuksköterskebaserade flimmermottagningen på Danderyds sjukhus har funnits sedan
2002. Innan dess var omhändertagandet av flimmerpatienterna inte lika omfattande. Mellan akutbesök och diagnos och fram till elkonverteringen skedde inget läkarbesök, vilket gjorde många
patienter väldigt oroliga. Det fanns inte heller
någon tydlig plan för hur patienterna skulle hanteras efter elkonverteringen och många kände sig
vilsna. De visste inte vart de skulle ringa och tyckte inte att de fick tillräckligt med information.
– Andra avdelningar klagade på att flimmerpatienterna ringde runt överallt. Det fanns ett stort
behov av att både lugna dem och följa upp hur
deras hjärta fungerade efter elkonverteringen så
vi började boka in återbesök inom 14 dagar, berättar sjuksköterskan Lena Sjölin-Horvath, som
var med när mottagningen startade.
TILLSAMMANS MED DAWIT ABATE jobbar hon fortfarande kvar på mottagningen och de konstaterar att de nu är en självklar del av vårdprocessen,
även om det inte alltid varit så.
– I början var en del på sjukhuset rätt oförstående och tyckte att patienterna skulle ha läkarbesök, inte träffa sjuksköterskor, medan andra
såg att det var en besparing. Men nu är det ingen
som ifrågasätter oss utan alla ropar efter fler tider, berättar Lena Sjölin-Horvath.
Sedan starten har mottagningen utvecklats.
Danderyds sjukhus jobbar mycket med processer
och alla hjärtpatienter delas in i fyra huvudprocesser där flimmerprocessen ligger under arytmiprocessen. Genom att slussa alla med förmaksflimmer eller fladder in i samma tratt kan man
HORIZONT 2/2015
se till att vården blir så likvärdig som möjligt.
När patientunderlaget för mottagningen breddades utökades även tiderna från två halvdagar
till två hela dagar i veckan. Ändå är det svårt att
få tiderna att räcka till och man funderar på att
utöka öppettiden ytterligare. Till mottagningen
har man också knutit en kurator, Klas Hejdenberg, och
läkaren Kristina Hagwall,
som menar att det finns ett
stort värde i att sjuksköterskorna kan hantera en del av
återbesöken.
– Det sparar läkartider,
vilket blir billigare, och vi har också olika kompetenser. Vissa läkare är bra på att se hela patienten men en del är väldigt inne på själva medicineringen. Flimmersköterskemottagningen kan
ha ett annat helhetstänk kring personen, konstaterar hon.
För många som drabbas av flimmer är oron ett
nästan lika stort problem som själva flimret. De
vågar inte motionera, vet inte om de vågar resa
eller hur de ska äta. De gör sig i princip redo för
att dö.
Dawit Abate, Lena SjölinHorvath, Klas Hejdenberg
och Kristina Hagwall ingår
i teamet som sätter flimmerpatienternas välmående
i fokus.
– INGEN HAR TALAT OM för dem att det med rätt
mediciner går att leva i princip helt normalt med
förmaksflimmer, säger Kristina Hagwall.
En viktig uppgift för mottagningen är därför att dämpa oron, ge information och
finnas tillgänglig för frågor.
Två timmar i veckan har mottagningen telefontid. Utöver
det kan patienterna lämna meddelanden på telefonsvararen som lyssnas av varje vardag. Märker
de att en patient är särskilt orolig kan de också
förmedla kontakt med mottagningens kurator.
– Flimmerpatienter har tidigare ofta blivit lite
missförstådda. Man har tänkt att de inte har ont
någonstans och missar att det kanske är ångesten
som är det stora problemet, inte hjärtrytmen. Då
”Flimmerpatienter har
tidigare ofta blivit lite
missförstådda.”
HORIZONT 2/2015
19
REPORTAGE
Sjuksköterskan Dawit Abate
går igenom resultatet från
patienten Pirkko Tuomelas
återbesök. Innan hon går är
Dawit Abate noga med att hon
vet vad som kommer att hända
i nästa steg i behandlingen.
måste man hjälpa till med det också, säger Kristina Hagwall.
För att ytterligare vässa helhetstänket kring
patienten skulle hon gärna knyta fler kompetenser till mottagningen. De har redan börjat erbjuda yoga och det finns planer på att även knyta till
sig en sjukgymnast.
– Det finns också intressanta försök med kbt
för flimmerpatienter. Ju bredare vi kan tänka,
desto lättare blir det att hitta en bra lösning för
varje individ. Vi har kommit långt i vår flimmervård men kan bli ännu bättre, konstaterar Kristina Hagwall.
FLIMMERMOTTAGNINGEN
STARTADE: 2002.
SYFTE: Att erbjuda
en mer jämlik vård
för flimmerpatienter.
Patienter som gjort
elkonvertering eller
som behandlas med
antiarytmika kommer
på återbesök. Patienter från akuten eller
andra avdelningar
på sjukhuset erbjuds
frekvens- eller
rytmkontroll.
ANTAL PATIENTER
PER ÅR:
Cirka 670 vårdkontakter under 2014.
20
FÖR PIRKKO TUOMELA ÄR DET dags för återbesök på flimmersköterskemottagningen. Det är
nu ungefär ett år sedan hon fick svårt att andas
och åkte in till vårdcentralen. Hon trodde att det
berodde på hennes astma men på vårdcentralen
gjorde läkaren ett ekg och skickade henne direkt
till akuten på Danderyds sjukhus. Hon diagnosticerades med förmaksflimmer, fick blodproppsförebyggande läkemedel och hänvisades vidare till
sjukhusets flimmersköterskemottagning.
Pirkko Tuomela fick prova flera olika läkemedel och elkonverterades i slutet av 2014. Sedan
någon månad tillbaka äter hon antiarytmiska läkemedel och det verkar som att hennes flimmer
nu börjar bli under kontroll.
Dawit Abate frågar om hon känner av halsbränna eller yrsel och om hon haft någon hjärtklappning. Jo visst, lite halsbränna har hon haft
och visst har hon varit yr emellanåt men hon
tycker ändå att hon mår bra.
– Jag brukar ta lite örtte mot halsbrännan, berättar hon.
– Men du vet att det finns tabletter?
– Ja, men jag har så många mediciner redan.
Jag vill inte ta mer, säger hon.
Dawit Abate kontrollerar Pirkko Tuomelas
blodtryck och tar ett ekg som går direkt in i datorn. Om det behövs finns en läkare alltid tillgänglig per telefon och kan få upp bilden på vilken dator som helst i huset. Systemet kostade en del att
installera men det sparar mycket tid. Personalen
slipper springa med papper till läkarna och patienten behöver inte bli sittande och vänta under
tiden.
INNAN HON LÄMNAR MOTTAGNINGEN ser Dawit
Abate till att Pirkko Tuomela har en tid för återbesök hos en läkare på arytmimottagningen.
Han berättar att hon ska fortsätta gå på kontroller regelbundet men att proverna kan lämnas
på vårdcentralen. De följs upp via flimmermottagningen. Tanken är att de mest sjuka och komplicerade fallen ska komma till mottagningen,
och de som kräver mer noggranna kontroller av
HORIZONT 2/2015
medicinska skäl. När patienten inte behöver dem
längre, eller om de gjort allt som går att göra för
att minska riskerna med flimret, ska vårdcentralerna ta över. Men helst vill de inte ”sparka ut”
någon utan menar att det är viktigt att även patienten känner sig redo att gå vidare.
Enligt teamet bakom flimmersköterskemottagningen på Danderyd är nyckeln till en bra
flimmervård att arbeta processinriktat och i relativt små och dedikerade team. Men den avgörande faktorn, menar de, är tillgänglighet och
information.
– Slår ditt hjärta i 120 får du ett stresspåslag,
även om du fått veta att det inte är farligt. Du beHORIZONT 2/2015
höver läkemedel, men jag tror också man på riktigt måste förklara för patienterna vad det är som
händer i kroppen, säger Lena Sjölin-Horvath.
Från patienterna har responsen på flimmersköterskemottagningen varit positiv. I dag vet de
vart de ska ringa, vilket minskat frustration och
oro.
– Vi ägnar dem tid och vi ser dem och försöker förstå vilken sits de befinner sig i. Det gör att
många blir nöjda, konstaterar Dawit Abate.
Pirkko Tuomela, vars förmaksflimmer nu tycks
vara under kontroll, är en av dem.
– Jag är så tacksam för mottagandet jag fått
här, bedyrar hon flera gånger.
21
ORDNAT INFÖRANDE
Utstakad
bana hjälper
primärvården
NÄR DE NYA LÄKEMEDLEN mot förmaksflimmer kom
riktade de sig till en bred patientgrupp i primärvården.
I Västra Götalandsregionen skapade man ett ordnat
införande med flera kontrollpunkter. Nu har de hittat
en struktur där introduktionen rullar på.
text ÅSA BOLMSTEDT foto DREAMSTIME
T
vå gånger om året fattar politikerna i Västra
Götalandsregionen,
vgr, beslut om vilka
nya läkemedel som ska
introduceras via processen ordnat införande. Det
vetenskapliga underlaget,
nyttan för patienterna och kostnaderna
värderas och vägs mot varandra innan
beslutet fattas. Målet är att prioritera
introduktion av rätt läkemedel och
skapa en så jämlik vård som möjligt i
hela regionen, så att det
inte blir skillnader mellan
sjukhus eller vårdcentraler på grund av chefers
intresse eller ekonomiska
prioriteringar.
– De nya blodproppsJonas
Andersson
förebyggande läkemedlen
uppfyllde de villkoren och
vi beslutade att de skulle introduceras
genom ordnat införandeprocessen,
berättar hälso- och sjukvårdsstyrelsens
ordförande, Jonas Andersson (fp).
HITTILLS HAR DE läkemedel som införts
genom denna process berört relativt
smala patientgrupper på sjukhus. Nu
22
var det första gången som primärvården och en bred patientgrupp berördes.
Blodproppsförebyggande läkemedel
sätts nämligen ofta in av läkare på
sjukhus men behandlingen sköts sedan
av primärvården. Det har inneburit nya
utmaningar än vad man tidigare varit
van vid.
Lena Gustafsson, apotekare på enheten Läkemedel och hjälpmedel i Västra
Götalandsregionen, har arbetat med att
förbereda introduktionen i praktiken.
– Den stora utmaningen var att få ut
information om de nya läkemedlens
plats i terapin till alla förskrivare. Det
gäller till exempel när de ska användas,
hur de ska doseras och vilka kontraindikationer som finns, säger hon.
DET FÖRSTA STEGET var att ta fram
regionala medicinska riktlinjer. De var
färdiga i mars 2014 och distribuerades
till alla berörda förskrivare. Därefter
bjöds både primärvårdsläkare och sjukhusläkare in till utbildningstillfällen
som arrangerades på fem olika platser i
regionen. På dem informerade man om
förmaksflimmer, vikten av att hitta och
behandla patienter med mera.
– Det var stor uppslutning från of-
fentliga och
privata vårdcentraler
och sjukhus.
Även om det
finns medicinska riktlinjer
i ett skriftligt dokument var det bra
att träffas och diskutera. Det märkte vi
tydligt, säger Lena Gustafsson.
Hon upplever att verktygen i form av
riktlinjer och informationsträffar har
tagits emot väl. Men samtidigt har det
funnits en oro för hur det ska gå med
finansieringen när introduktionspengarna är slut som har dämpat entusiasmen för de medicinska framstegen.
– Våra vårdgivare har kostnadsansvar
för de läkemedel som de skriver ut.
Precis som vid tidigare introduktioner
av nya läkemedel har vi avsatt pengar
för införandet som räcker i två år, 2014
och 2015. Därefter är det meningen att
finansieringen ska hanteras inom den
vanliga budgeten.
MARTIN RISENFORS, överläkare på
kardiologen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal, är en av dem
som introducerat de nya läkemedlen i
HORIZONT 2/2015
praktiken. När den första versionen av
det ordnade införandet kom upplevde
han att det var mycket hårt reglerat, vilket gjorde att få patienter kom i fråga
för den nya behandlingen.
– Det var katastrof. Vårt landsting
hade lägst förskrivning i Sverige, säger
han.
NÄR DE REGIONALA riktlinjerna senare
ändrades genom att de nya läkemedlen
likställdes med den äldre rutinbehandlingen fick fler patienter tillgång till
dem.
– Den pågående introduktionen
fungerar bra. Insatserna har haft effekt.
Nu har vi möjlighet att välja preparat
till patienterna och de har möjlighet
att ha synpunkter på vilken behandling
de föredrar. Det har gjort att vi har nått
upp till riksgenomsnittet när det gäller andel behandlade. Patienterna jag
HORIZONT 2/2015
träffar är genomgående positiva, säger
Martin Risenfors.
För primärvården är det första gången de deltar i ett ordnat införande för
nya läkemedel. Olle Beneus är specialist
i allmänmedicin och allmänläkare på
Närhälsan i Partille där han har arbetat
i 30 år, varav många år som medicinskt
ansvarig.
HAN UPPLEVER ATT DET ordnade införandet mottogs med nyfiken skepsis
från primärvårdens sida. Han och kollegorna fick bra information om de nya
läkemedlen, både från regionen genom
riktlinjer och utbildningssatsningar,
genom nära kontakt med specialistmottagningarna på sjukhusen och genom
läkemedelsindustrin.
– Det var hundraprocentigt lyckat,
säger han. I vanliga fall när nya läkemedel kommer diskuteras ofta risker
med dem inom primärvården, men den
här gången upplevde jag inte att den
diskussionen fanns.
Ändå har introduktionen gått långsammare än han trodde att den skulle
göra och det beror, tror han, på en
rädsla för ökande kostnader.
– I och med att en vårdcentral har
totalansvar för budgeten kan vi tvingas
släppa personal om läkemedelskostnaderna ökar. Därför kan ibland kostnadsläget avgöra vilket läkemedel man
sätter in. Samtidigt vet vi att för en del
patienter är det bekvämare med de nya
läkemedlen, men den aspekten vägs
inte alltid in på grund av budgetansvaret. Under de två första åren ersätts vi
för ökade kostnader. Det borde ha drivit
på förskrivningen, men rädslan för vad
som händer sen bromsar, förklarar Olle
Beneus.
För att lyckas väl med framtida introduktioner av nya läkemedel önskar han
en kraftfull ökning av allmänläkarnas
vidareutbildning för att kunskapsnivån
ska hållas hög, så att de kan förskriva
läkemedel utifrån patientens bästa
utan att ta hänsyn till kostnader.
– Vi behöver också möjligheten att
budgetera för nya läkemedel över en
längre period, så att kostnaderna kan
jämnas ut. Men hur det ska gå till i
praktiken vet jag inte, säger han.
HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSTYRELSENS
ordförande, Jonas Andersson, är väl
medveten om primärvårdens oro och
menar att fördelningen av kostnadsansvaret är den stora utmaningen i
det här fallet. Han argumenterar för
att sjukvården måste vara beredd på
en ”inomprofessionell solidaritet” där
delar som inte har så höga läkemedelskostnader för tillfället får vara beredda
att släppa ifrån sig pengar, för att få
tillbaka vid ett senare tillfälle.
– Normalt sett sker sådant inom ett
sjukhus och då behöver vi i politiken
inte lägga oss i. I det här fallet behöver
vi vara vaksamma och möjligen fatta
beslut som styr fördelningen av resurser. Jag vill inte att någon vårdcentral
ska behöva oroa sig för hur det blir sen,
säger han.
23
SNABBA FAKTA STROKE
Faran med flimmer:
Förmaksflimmer ökar risken för stroke. Om proppen
som bildas i hjärtat följer med blodflödet till hjärnan
kan det få förödande konsekvenser. Att förebygga
stroke räddar liv.
BEHANDLING
STROKE
HJÄRNBLÖDNING
Blodkärl
i hjärnan
brister.
BLODPROPP
En propp
stoppar blodcirkulationen.
Proppen kan
lösas upp med läkemedel inom 4,5 timmar. Därför är det
viktigt att söka
vård snabbt.
15!%
av alla strokefall beror på
blödning.
85!%
av alla strokefall
beror på blodpropp.
HJÄRNAN
BLIR UTAN
SYRE
30 000
Så många får stroke varje år.
I var femte fall är förmaksflimmer orsaken.
När hjärnan
inte får syre börjar
celler i det drabbade
området att dö.
Beroende på vilka
celler som dör får
vi olika symtom.
Källor: Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Svårt att tala.
Svårt att se.
Svårt att gå.
Förlamning
på ena sidan.
Yrsel eller
balansproblem.
stroke
Proppen kan
dras ut med ett
instrument som förs
in genom pulsådern
i ljumsken. Denna behandling finns bara
på några få
sjukhus.
Rehabilitering.
Med träning kan
många av de skador
som uppstår vid en
stroke läkas.
EFFEKTER
Helt återställd.
Funktionsnedsättningar.
Ofta förlamning på ena
sidan, svårt att kommunicera eller äta. Dolda
problem, som trötthet,
svårt att minnas och koncentrera sig.
Den tredje vanligaste
dödsorsaken i Sverige.
PATIENTRESAN
UPPFÖLJANDE SAMTAL
Så vill
patienter resa
genom vården
En flimmersköterska ringer upp patienten
efter en månad och följer upp hur det går.
Hur fungerar behandlingen? Hur påverkar
den vardagen? Förstod patienten informationen hen fick vid diagnos och behandlingsstart? Har hen några nya frågor? Hur
känns det för patienten i dag – behöver
sjukvården hjälpa till att hantera oro?
VARDAG
TYDLIG INFORMATION om sjukdomen i samband
med diagnosen och en nära kontakt med vårdpersonal
under behandlingen. När patienterna själva får vara med
och skapa sin patientresa är det dessa saker de efterlyser.
text ÅSA BOLMSTEDT illustration ERIK NYLUND
AKUT
Några patienter
kommer in med
ambulans.
INFORMATIONSMÖTE
BEHANDLING
DIAGNOS
På sjukhuset
ställs diagnosen
förmaksflimmer.
START
En flimmersköterska berättar för
patienter och anhöriga om sjukdomen, risk för följdsjukdomar,
behandling, och hur vardagen
och framtiden påverkas.
VAL AV
LÄKEMEDEL
Läkare berättar om olika blodproppsförebyggande läkemedel,
vilket som passar patienten och
varför. Förklarar varför behandlingen är viktig och hur
den går till.
RUTINKONTROLL
Upptäcks på rutinhälsokontroll eller i samband med
annan undersökning.
B
emötandet de första dagarna
och veckorna efter diagnos
är avgörande för flimmerpatienters förståelse för sjukdomen, behandlingen och
motivationen längre fram.
– Om vården inte lyckas skapa en god
relation i början av behandlingen är det
svårt att rädda situationen i efterhand,
säger Maria Björklund på Transformator design.
På uppdrag av Bristol Myers-Squibb
och Pfizer har Transformator design
26
intervjuat patienter med förmaksflimmer om deras önskade patientresa från
diagnos genom hela sjukdomstiden,
dels vid behandling med den äldre
generationens blodproppsförebyggande
läkemedel, dels vid behandling med
den nya generationens.
79 PATIENTER DELTOG. De rekryterades
genom tre sjukhus i storstaden Stockholm, den medelstora staden
Borås och den mindre orten
Karlskoga. Patienterna fick själva
anmäla sig till undersökningen
genom de blanketter som fanns på de
tre mottagningarna.
– Vi fick ett stort gensvar. Det finns
ett stort engagemang bland patienterna
att vara med och påverka vården.
Maria Björklund beskriver arbetet
som en utvecklingsprocess tillsammans
med patienterna, snarare än en undersökning. Först genomfördes ett antal
intervjuer då patienterna berättade om
sina erfarenheter. Utifrån dem gjorde
Transformator design skisser på hur en
optimal vårdprocess skulle kunna
se ut. Dessa lösningar diskuterades sedan med patienterna för att
få klarhet i vilken väg som är rätt
HORIZONT 2/2015
TRE TYPER AV PATIENTER
VÅRDKONTAKT
PERSONLIGT MÖTE
Patienterna vill ha en
relation till sjukvården
som passar just dem.
ÅRSKONTROLL
RELATIONEN
UTVECKLAS
VARDAGSPUSSLAREN
Har mycket för sig och
upplever behandlingen som
ett störande moment. Vill gå
på så få provtagningar som
möjligt och behöver stöd att
genomföra behandlingen.
KONTAKTSÖKAREN
Vill ha en personlig
kontakt med sjukvården. Har inget
emot många besök.
Vill att vårdpersonalen
fattar alla beslut.
att gå och nya, än mer eftersträvansvärda lösningar mejslades fram.
NÅGOT SOM BLEV TYDLIGT var att den
mångåriga vårdtraditionen med den
äldre generationens blodproppsförebyggande läkemedel har inneburit flera
kontrollpunkter på gott och ont. Patienterna har regelbundet lämnat blodprov
för att optimera medicineringen. Å
ena sidan har många upplevt det som
besvärande, å andra sidan har det
inneburit en tät kontakt med sjukvården då de kunnat ställa frågor och följa
upp eventuell oro med sjuksköterskor
och läkare. Särskilt i början av behand-
”Det finns ett stort
engagemang bland
patienterna att vara
med och påverka vården.”
HORIZONT 2/2015
EXPERTEN
Läser all information som finns om
förmaksflimmer
och behandling. Vill
vara delaktig i och
förstå alla beslut.
lingen har besöken varit täta. Den nya
generationens läkemedel kräver inte
samma övervakning vilket är skönt för
många patienter, men också lämnar
dem mer ensamma.
Graden av upplevd ensamhet varierade mellan sjukhusen. I Karlskoga kallades alla patienter, oavsett behandling,
till ett informationsmöte om förmaksflimmer någon av de första dagarna
efter diagnos. Det gjorde dem tryggare
än i Stockholm där flera patienter hade
svårt att veta vart de skulle vända sig
eller vad som skulle hända i den komplexa vårdorganisationen.
Även vid återbesök varierade upplevelsen. I Karlskoga använde vårdpersonalen dessa tillfällen till att bygga
vidare på relationen till patienterna, men i Borås lämnade vissa
av patienterna blod på ett labb
där personalen inte var involverad
i behandlingen i övrigt.
– För patienterna är organisatio-
Patienterna vill träffa flimmersköterskor eller läkare
för att kunna ställa frågor
och få svar om sjukdom
och behandling.
KONTROLL
Vid kallelser till provtagningar och
årlig uppföljning påminns patienterna om att behandlingen är viktig. De
vill att vårdpersonalen förklarar resultatet av exempelvis ett blodprov.
nen runt omkring viktig. De vill veta
var det finns mer information, var de
kan ställa frågor, om någon kommer
att höra av sig till dem eller om det är
deras ansvar att kontakta vården, säger
Maria Björklund.
NYCKELN TILL EN LYCKAD patientresa är,
enligt Transformator design, att ha ett
informationsmöte tätt inpå diagnosen.
Då bör patienterna få kunskap om sjukdomen och behandlingen, men också
tydlig information om till vem de kan
höra av sig med frågor. Kontaktpersonen bör också själv kontakta
patienterna efter en månad och
följa upp om det har hänt något, om de har några frågor och
om de har förstått den information
de har fått tidigare.
27
PATIENTRESAN
Därefter bör man utnyttja de
tillfällen då man träffar patienterna
på provtagningar för att fortsätta
bygga på den relation man skapat i
början av behandlingen genom att
fråga hur behandlingen går, svara på
frågor och påminna om att patienten kan höra av sig med frågor.
– Även patienter som får den nya
generationens läkemedel bör gå på
minst ett årligt läkarbesök. Det är så-
dana kontrollpunkter man får utnyttja,
säger Maria Björklund.
I undersökningen framstod Karlskogas patientresa som ”best practice”. För
att lyckas med samma värdeskapande
vård i större och mer komplexa vårdmodeller, som i Borås och Stockholm,
gäller det att någon tar ägarskap över
informationen och är kontaktperson
för patienterna.
– Nyckeln blir att samordna. Men det
är också det som vi har förstått är den
största utmaningen ur vårdens perspektiv, säger Maria Björklund.
I PROJEKTET IDENTIFIERADE de också
olika grupper av patienter, som hade
olika behov.
Vardagspusslaren fokuserade inte så
mycket på sjukdomen utan var mer
intresserad av att få livet att gå
ihop. De som behandlades med
den äldre generationens läkemedel efterfrågade färre provtagningar och såg dem som ett stort
28
hinder i vardagen, som inverkade
negativt på livskvaliteten. De
vardagspusslare som behandlades med de nyare läkemedlen
behövde å andra sidan få stöd att
verkligen genomföra hela behandlingen eftersom de hade många
andra bollar i luften.
Kontaktsökaren uppskattade
provtagningarna för relationen
de byggde med vårdpersonalen.
Dessa patienter hade behov av en
personlig relation med åtminstone ett introduktionsmöte, uppföljningssamtal och en personlig
kontakt. De ville
gärna att vårdpersonalen skulle fatta
beslut om behandlingen.
Expertpatienterna var tvärtemot
vardagspusslaren
väldigt involverade i
sin sjukdom och ville
tvärtemot kontaktsökaren vara delaktiga
i besluten om sin hälsa. I den gruppen
fanns flera som ville byta läkemedel,
men som ibland inte fick. Om de inte
fick en förklaring till varför blev de
skeptiska och tänkte saker som att
”de vill inte satsa på mig för att jag är
gammal”.
– Vårdpersonalen behöver förstå
vem man har framför sig och utgå från
den patientens unika behov. Då blir
vården värdeskapande för patienterna, säger Maria Björklund.
Även åtta sjuksköterskor och
förskrivare intervjuades om vårdprocessen och hur de upplevde
behandlingen med den nya generationens läkemedel.
De tyckte att det var svårt att alltid
ha tillgång till den senast uppdaterade
informationen om vad som gäller vid
införandet av nya läkemedel. För en del
var det också ett orosmoment att inte
längre träffa patienter lika ofta som vid
behandling med de äldre läkemedlen.
– DET FINNS RIKTLINJER på landstingsoch sjukhusnivå men ibland är de vagt
formulerade. Det kunde stå att patienten ska informeras, men inte när det ska
ske eller hur mötet ska gå till. Ibland
måste man gå in på en nördig detaljnivå för att lyckas
med implementering och
till exempel skriva att
introduktionsmötet borde
ske dagen efter diagnosen
och hur personalen kan
använda de patientmöten
som finns som kontrollpunkter både för patientens och sin egen skull,
säger Maria Björklund.
Att organisera vården av flimmerpatienter på det vis som patienterna i undersökningen önskade skulle innebära
marginellt ökade kostnader, konstaterar
Transformator design.
– Det krävs inte så mycket extra
resurser, utan det handlar snarare om
att förstå när man ska lägga krutet. Om
det första informationsmötet lyckas
skapa mycket värde för patienten minskar det framtida oro och vårdbesök.
Många tror att det kommer att bli dyrt,
men många gånger blir det mer effektivt om man förstår vad som är viktigt
för patienten.
”Vårdpersonalen
behöver förstå vem
man har framför
sig och utgå från
den patientens
unika behov.”
HORIZONT 2/2015
Jag
och mitt
hjärta
3
patienter
berättar
Elitlöparen Kjell Askdal
opererade sig för att få
pulsen under kontroll.
Lill-Babs vägrar låta
rädslan begränsa
henne på scen.
Viljan att vara en närvarande förälder hjälper Elisabeth Markusdotter
att fajtas mot strokens effekter.
HORIZONT 2/2015
29
PATIENTERNA
Lill-Babs
fick avbryta
showen
MITT UNDER FÖRESTÄLLNINGEN tvingades Lill-
Babs gå av scenen. Hon hade ganska nyligen fått
diagnosen förmaksflimmer men ville inte att det
skulle stoppa artisten i henne. Nu har hon lärt sig
att leva med flimmer utan att bli rädd för det.
text SARA HÖRBERG foto TT BILD
J
”
BARBRO
“LILL-BABS”
SVENSSON
ÅLDER: 77 år.
YRKE: Sångerska
och folkkär artist.
30
ag är en tuff brud i lyxförpackning …”
När Barbro ”Lill-Babs” Svensson började sjunga de första tonerna på jubileumsshowen ”50 år i lyxförpackning” på
Hamburger börs i Stockholm kände hon på
en gång att det lät konstigt. Det kom knappt
något ljud när hon sjöng, hon hoppade takter
och hörde inte orkestern. Men hon fortsatte
showen. Tills hennes bror stod där under ett
klädombyte, tog henne i famnen och sa att det
var dags att avbryta.
– Du är inte klok, sa jag, men även ljudteknikern höll med. Till slut fick jag ge mig, berättar
Barbro Svensson.
EGENTLIGEN VISSTE Barbro Svensson redan att
hon inte mådde bra. Det var 2004 och tidigare
samma år hade hon besökt läkarstationen i
Järvsö för att undersöka varför hon börjat känna av yrsel då och då.
– Där du, farbror doktorn, där ser du ett hjärta som slår som bara den!
När läkaren tog ett ekg kunde Barbro Svensson inte föreställa sig att det skulle visa något
konstigt, men i stället för att instämma berät-
tade läkaren att testet visade att hon hade förmaksflimmer. Ett besked som var svårt att ta in.
– Jag förstod först ingenting. Visst hade jag
varit yr i huvudet, det var ju därför jag var där,
och ibland hade jag känt elektriska stötar bak i
nacken. Men jag kopplade det inte alls till hjärtat, berättar hon.
TIDEN EFTER BESKEDET HADE Barbro Svensson
svårt att förstå att hon led av flimmer och fortHORIZONT 2/2015
När flimret drabbade Lill-Babs på
scen ville hon inte inse vad som
hände. Men hennes bror och ljudteknikern tvingade henne att kliva
ner från scenen och ställa in resten
av uppträdandet.
satte leva som vanligt. Men i resten av familjen
rådde panik. Hon minns att barnen var rädda
för att det skulle hända henne något och familjemedlemmarna blev väldigt överbeskyddande,
”som när vi körde ner till Stockholm för att
jag skulle besöka en hjärtspecialist på Sabbatsbergs sjukhus och syrran vägrade låta mig köra.
De var alla så oroliga för mig”. Läkarbesöket i
Stockholm ledde till att Barbro Svensson fick
genomgå totalt tre elkonverteringar – behandHORIZONT 2/2015
lingar som inte gav några resultat.
Men inget stoppar den rutinerade artisten LillBabs från att stå på scenen. När det var dags för
jubileumsshowen vägrade hon lyssna på andras
varningar. Redan på dagen före showen kände
hon att något var fel och när hon besökte en affär blev expediten orolig för henne.
– Nu kör jag dig hem, sa han. Jag tyckte att
han var dum och ville åka själv, men gick till slut
med på att få skjuts. När han sen i bilen frågade
31
PATIENTERNA
”Det kallas att man
’går in i väggen’, men
jag brukar säga att jag
sprang in i en svängdörr och kom ut
helskinnad på
andra sidan.”
mig vilken gata jag bodde på kunde jag
inte prata, säger Barbro Svensson och
berättar att hon då blev rädd.
Tillsammans med sin bror åkte hon
akut till sjukhuset och gjorde magnetröntgen. Den visade inget som tydde på
en TIA, en liten övergående stroke, men
i efterhand tror Barbro Svensson att det
var det.
Men att ställa in jubileumsföreställningen var inget alternativ just då. Därför körde hon på tills hon blev stoppad
att fortsätta.
Efteråt tog hennes dotter med henne
till ett yoga-retreat i Dalarna för att vila
och när hon ville börja jobba direkt igen
sa familjen ifrån. När det till slut var
dags att ta klivet upp på scen igen var
hon jätterädd.
– Jag förstod fortfarande inte riktigt
vad som var fel, och alla runtomkring
mig var så oroliga. Men det gick bra tack
och lov.
FÖR ATT REGLERA SITT förmaksflimmer
äter Barbro Svensson nu medicin, vilket
har fungerat jättebra. Hon har inte känt
av några bieffekter. Och hon har slutat
vara rädd för sin sjukdom.
– Det kallas att man “går in i väggen”,
men jag brukar säga att jag sprang in i
en svängdörr och kom ut helskinnad på
andra sidan. I dag, tio år senare, mår jag
bra och går inte och tänker på det här
om dagarna, jag kan ju inte vara rädd
hela tiden. Om jag skulle bli så där yr
och konstig igen får jag ta det då, och
min läkare säger att så länge jag sköter
min medicinering och följer hans råd
går det bra. Man måste känna efter själv
vad man mår bra av och leva efter det.
32
Kände inte till
ELISABETH MARKUSDOTTER hade förmaksflimmer
utan att veta om det. En natt fick hon stroke, trots
att hon bara var 35 år. Kampen för att bli bra igen
har varit hård.
text SARA HÖRBERG foto ERLAND SEGERSTEDT
E
n varm sommarnatt 1994
vaknade Elisabeth Markusdotter, då 35 år, och undrade varför huvudet kändes
bedövat. Dagen efter spred
sig bedövningskänslan i vänster
sida av kroppen, först ut i armen
och sedan vidare nedåt.
– Jag väntade så att jag kunde
säga godnatt till mina barn och
skjutsade hem min morbror innan
jag körde till sjukhuset. Där sa neurologen att jag hade fått en stroke.
Beskedet slog henne med kraft
och under ett kort ögonblick drabbades hon av en avgrundslik känsla
av att livet var slut. Men tanken
på hennes fyra barn fick Elisabeth
Markusdotter att
bestämma sig för
att kämpa för att
leva.
– Jag blev inlagd
på neurologen i
tre veckor. När jag
sen blev utskriven
var det tänkt att
jag skulle skickas
på rehabilitering, men jag åkte hem
för att ta hand om mina barn. Den
yngsta var bara sju år, berättar hon.
– En arbetsterapeut försökte visserligen ge mig en rollator, men jag
vägrade eftersom jag skämdes över
att behöva en sådan. Det fanns även
en del okunskap om mitt tillstånd.
Hemtjänstpersonalen som kom
hem och hjälpte mig kunde till exempel fråga om de kunde gå när de
hade satt maten på spisen. Jag sa ja,
vilket jag förstås glömde på en gång
och så brändes maten vid.
FÖRSTA ÅRET HADE Elisabeth Markusdotter inte någon riktig sjukdomsinsikt och var övertygad om att
besvären snart skulle gå över. Det
var först på årsdagen efter stroken
som hon insåg att hon skulle få leva
med sviterna. På
kvällen när barnen
hade lagt sig grät
hon, och grät och
grät. Varje kväll
samma sak.
Det började även
dyka upp andra
tecken som tydde på
att allt inte var som
det skulle med hjärtat. Vid fysisk
ansträngning blev hon snabbt matt,
yr och andfådd och efter några timmar gjorde det ofta ont i bröstet. När
läkaren sa att hon hade förmaksflimmer fick hon också veta att det var
sjukdomen som låg bakom hennes
stroke, i kombination med att en
öppning vi alla har som foster för att
blodet ska flöda fritt mellan förmaken inte hade växt igen.
Med diagnosen fastställd började
hon med blodproppsförebyggande
läkemedel för att minska risken för
en ny stroke. Men medicineringen
hade inte bara vissa risker, den
passade inte heller in i Elisabeth
Markusdotters självbild som frisk
och hon slutade ganska omgående
”Jag väntade så
att jag kunde säga
godnatt till mina
barn innan jag
körde till sjukhuset.
I DAG ÄR Elisabeth Markusdotter
56 år och det har hunnit gå snart
21 år sedan hennes liv förändrades.
Hon minns hur hon snabbt ville
gå vidare från det som hade hänt,
men livet återgick inte helt till det
normala. Stroken gjorde sig ständigt påmind i vardagen. Hon hade
bland annat svårt att gå på grund av
balanssinnet, närminnet fungerade
inte alls och lokalsinnet var som
bortblåst. Men det faktum att hon
var så ung och såg frisk ut gjorde
att hennes problem inte var särskilt
synliga för omgivningen.
HORIZONT 2/2015
flimret – fick stroke
Tanken på de fyra barnen har
hjälpt Elisabeth Markusdotter att kämpa mot sviterna av
flimmer och stroke.
ELISABETH
MARKUSDOTTER
ÅLDER: 56 år.
BOR: I Umeå.
FAMILJ: Fyra barn.
med den. Men efter några år, och flera
mindre stroke, varnade hennes läkare
för att det inte var självklart att hon
alltid skulle lyckas komma tillbaka. Att
hon faktiskt riskerade att bli ett paket.
– Det fick mig att inse allvaret och jag
valde att återuppta medicineringen.
I TAKT MED ATT flimret förvärrades
blev hela Elisabeth Markusdotters liv
lidande. Hon har alltid haft många hobbies och intressen, men var tvungen att
sluta med aktivitet efter aktivitet, till
exempel buggdansandet och resorna till
nya länder. Då kyla försämrade hennes
tillstånd började hon tillbringa vintrarna på Gran Canaria.
Så 2012 rekommenderade en stafettläkare på hennes sjukhus att hon skulle
flytta till Umeå där det fanns akutkirurgi och bättre transportmöjligheter än i
hemstaden Kiruna.
HORIZONT 2/2015
– Jag lyssnade på läkaren och flyttade. Vid det laget kunde jag knappt gå
och behövde rollator – och jag blev allt
sämre.
I Umeå remitterades hon till Södersjukhuset i Stockholm där hon i maj
2013 genomgick en lungvensablation,
ett ingrepp där man frikopplar lungvenerna från hjärtat för att stoppa
signalerna som får hjärtat att flimra.
Operationen tog sju timmar och var
mycket smärtsam.
– Men personalen var underbara
änglar och förklarade hela tiden vad de
gjorde så att jag kände mig lugn och
trygg.
Elisabeth Markusdotter tycker att
hon genomgående under sin sjukdom
blivit väldigt bra bemött inom vården.
– Jag har märkt att kunskapen om
förmaksflimmer har förändrats genom
åren. Jag känner mig ofta tacksam över
att leva i en tid med läkemedel som inte
fanns för 30 år sedan.
NÄR HON VAKNADE UPP efter ingreppet
var hennes flimmer nästan borta. Det
tog visserligen ett tag innan hon kunde
djupandas, men känslan när hon tog sitt
första djupa andetag minns hon med
obeskrivlig glädje.
Hon äter fortfarande blodproppsförebyggande medicin, men har kunnat
minska dosen av andra läkemedel.
– Jag mår bättre i dag än sista sommaren före operationen, men har kvar
restsymptom från min stroke och får
även problem med flimmer till och från.
Kanske kommer jag att behöva genomgå
ytterligare en operation. Men jag blir
inte lika sjuk nu, och jag drömmer ofta
om hur jag kommer att bli ännu bättre
och vad jag då ska hitta på. Det hoppet
kommer jag aldrig att ge upp.
33
PATIENTERNA
Nu kan
Kjell
springa
igen
ELITLÖPAREN KJELL ASKDAL var en frisk person.
Trodde han. Träningen gick visserligen tyngre
än vanligt, men han kopplade inte ihop det med
att något kunde vara allvarligt fel. På en rutinhälsokontroll fick han diagnosen förmaksflimmer
och kördes i ilfart till sjukhuset.
text SARA HÖRBERG foto CHRISTOPHER HUNT
34
HORIZONT 2/2015
N
är Kjell Askdal, i dag 47
år, efter föräldraledigheten bestämde
sig för att gå ner i vikt och börja träna
igen var det extremt tungt att komma
igång. Som gammal friidrottslöpare
på elitnivå var han besviken på att få
väldigt höga pulskurvor så fort han
försökte köra lite tuffare konditionsträning. Trots att han fortsatte träna blev
det inte bättre – och svaret fick han på
en rutinmässig hälsokontroll.
– Jag cyklade dit utan att misstänka
något. Där sa läkaren att jag hade
förmaksflimmer och att jag genast
behövde ta en taxi eller ambulans till
sjukhuset. Det var en chock. I övrigt
kände jag mig helt frisk. Jag hade i stort
sett aldrig tidigare haft någon kontakt
med vården och nu var jag helt plötsligt
en hjärtpatient, säger Kjell Askdal.
TIDEN EFTER DET FÖRSTA sjukhusbesöket ställdes tillvaron på kant. Den
första chocken övergick till tankar på
och oro över att något allvarligt faktiskt
skulle kunna hända. Sjukdomsbeskedet drabbade även hela familjen som
genomgick en liten kris, och barnen
ställde många frågor.
Ganska snart efter det första sjukhusbesöket visade ett ekg-test att Kjell
Askdal hade extremt hög puls vid fysisk
aktivitet och läkarna beslöt att sätta
in betablockerare, som sänker pulsen.
Med medicineringen kom en ny chock
HORIZONT 2/2015
35
PATIENTERNA
”Det känns helt
otroligt att kunna
springa fritt igen.”
KJELL
ASKDAL
ÅLDER: 47 år.
BOR: I Sollentuna.
FAMILJ: Fru och två barn.
JOBBAR: IT-konsult.
på grund av dess biverkningar.
– Hela kroppen fungerade mycket
långsammare. Bara att gå i trappor
gjorde mig flåsig och helt slut. Jag som
tycker om att röra på mig och motionera kunde knappt göra någonting. Det
var hemskt, minns han.
Även behandlingen med blodproppsförebyggande medicin, för att minska
risken för stroke på grund av flimret,
påverkade vardagen med många kontrollbesök och begränsade aktiviteter
på grund av blödningsrisken. Vid ett
tillfälle urartade ett näsblod och blev så
våldsamt att det bara sprutade blod ur
näsan.
KJELL ASKDAL HADE SVÅRT att acceptera att han skulle behöva ta hjärtmediciner resten av livet, inte minst med
tanke på biverkningarna. Efter tre till
fyra månader gick läkarna med på att
sluta med betablockerare, mot att han
alltid använde pulsband vid fysisk aktivitet för att kontrollera pulsen.
I försöken att bli av med sitt flimmer
har han genomgått elkonverteringar,
totalt sju stycken, kombinerat med
olika mediciner som återställer hjärtats rytm till normal. Men efter varje
behandling dröjde det bara några dagar
innan flimret var tillbaka.
Förväntningarna på att bli frisk grusades om och om igen och Kjell Askdal
förklarade för läkarna att han var beredd att göra det som behövdes för att
bli frisk. Till slut fick han en remiss till
ablation, då den nerv som ligger bakom
de felaktiga signaler som skapar flimret
”bränns” av.
– Efter alla försök med elkonverteringar och olika varianter av medicinering sa jag nej till ytterligare medicinering. Det var ingen långsiktig lösning
för mig.
Läkarna informerade honom om ris-
36
Kjell Askdal
är i dag helt
återställd och
har en positiv
inställning till
framtiden.
kerna med operationen, framför allt att
en till två procent drabbas av komplikationer som stroke, blodproppar eller
blödning i hjärtsäcken. De sa också att
det var ungefär 40 procents sannolikhet att operationen skulle fungera. Men
Kjell Askdal tvekade aldrig och ett år
efter att han fick diagnosen genomgick
han en sex timmar lång ablation. Sedan
dess har han inte haft några känningar
av flimret alls.
DE FÖRSTA TRE MÅNADERNA efter operationen fick han fortsätta med medicinering – sedan plockades den bort. Ett
år senare blev han friskförklarad efter
ett längre EKG på 24 timmar som visade
att han inte hade flimmer någon gång
under dygnet.
I dag är Kjell Askdal helt återställd
och har fått en positiv inställning till
livet och sin egen hälsa. Han tränar
mycket igen och mår i övrigt bra. I maj
i år ställde han upp i 10-kilometersloppet Kungsholmen runt.
– Jag sprang på 39 minuter och 19
sekunder och kom på placering 101.
Det känns helt otroligt att kunna
springa fritt igen utan att oroa mig för
att pulsen ska gå i taket så fort jag tar i
lite. Jag har fått höra att det inte finns
några garantier, att flimret kan komma
tillbaka. Men det är inget jag går och
tänker på.
HORIZONT 2/2015
PATIENTORGANISATIONERNA
Stroke måste förebyggas
VARJE ÅR FÅR CIRKA 6 000 personer stroke till följd
av förmaksflimmer. En stor del av dem hade kunnat
hindras med rätt medicinering. Patientorganisationerna önskar en bred och jämlik vård.
text ÅSA BOLMSTEDT
Inger Ros
Förbundsordförande
Riksförbundet HjärtLung
P Vad anser du om underbehandlingen vid förmaksflimmer?
– Vi kämpar hårt för att lyfta dolda
folksjukdomar, förmaksflimmer är
en sjukdom som måste komma upp i
strålkastarljuset. Vi vet att många tusen personer lever med dolt flimmer
och inte får diagnos. Det är allvarligt
eftersom det kan få hemska konsekvenser med risk för stroke, som
kan leda till svåra handikapp och
död. Det är inte acceptabelt med en
sådan underbehandling.
P Hur upplever era medlemmar att
vården fungerar?
– Vården vid dolda, kroniska
hjärtsjukdomar har inte varit högt
prioriterad, varken från politikerna
eller sjukvården. Våra medlemmar
som kommer in med hjärtinfarkt
säger att akutvården fungerar bra,
men vid flimmer ligger den efter. Vi
har också en ojämlik vård där kvinnor får mindre proppförebyggande
behandling än män och där det finns
skillnader mellan, och till och med
inom, samma landsting.
P Vad önskar du av framtiden?
– Att man genomför någon form av
screening bland riskpersoner. Det
skulle spara både mänskligt lidande
och kostnader för sjukvården. Det är
fullt genomförbart. Det handlar om
HORIZONT 2/2015
hälsoekonomi och om hur vården
prioriterar sina resurser. Det kostar
nu, men sparar pengar i andra
änden. Det skulle löna sig i längden
och gagna både patienter och vården. Det är jag övertygad om.
Lise Lidbäck
Förbundsordförande
Neuroförbundet
P Vad anser du om underbehandlingen vid förmaksflimmer?
– Det är naturligtvis mycket illa. Vi
vet att stroke ökar och att förmaksflimmer är en riskfaktor. Fler
och fler drabbas och det går ner i
åldrarna. Då är det galet att det finns
en underbehandling. Man kan fråga
sig vad det beror på: Är det svårt att
upptäcka? För att patienter inte vill
ha behandling? Eller är det av kostnadsskäl? Jag vill inte behöva tro
att det handlar om ekonomi för det
är ett väldigt kortsiktigt tänkande.
När det finns en behandling som
forskarna säger är så pass bra borde
det inte finnas någon underbehandling alls. Det blir i slutändan väldigt
dyrt för samhället. Det är viktigt att
få behandling både för att förebygga
en första stroke och minska risken
för att drabbas av en ny.
P Hur upplever era medlemmar att
vården fungerar?
– Vi får tyvärr signaler om att det
finns mycket att förbättra. För det
första har vi ojämlikheten i landet.
Hur bra strokevård du får i dag beror
på var du bor. Bor du i till exempel
Stockholm är chansen stor att du får
en bra och professionell behandling
fort, men på andra håll i landet har
du inte samma förutsättningar. Efter
en stroke finns ofta brister i rehabiliteringen, särskilt då man kommer
hem från sjukhuset. Det är synd för
vi vet från forskning att man kan
tillfriskna flera år efteråt.
P Vad önskar du av framtiden?
– Att de nationella riktlinjerna
utvecklas och att alla får rätt till en
bra och jämlik vård i världsklass. Jag
välkomnar riktlinjerna, men de behöver få större genomslagskraft och
effektiviseras, till exempel genom
att uppdateras oftare i takt med att
kunskap och utveckling går framåt
och genom att ta in rehabilitering.
Jag önskar också att kunskapen om
stroke ökar och att alla som ska ha
läkemedel för att förebygga stroke
får det. Det är en sjukdom som innebär en stor kostnad för samhället och som leder till mycket
lidande.
37
VÅRT LANDSTING
Leda förändringsarbete
Kika in hos
världens bästa
NÄR NYA BEHANDLINGAR VID förmaksflimmer
införs påverkas hela vårdorganisationen. Men att
leda förändringsarbete kräver kompetens. I USA finns
en av världens bästa utbildningar och sjukhuset är
berömt för sin höga kvalitet. Vad kan vi lära av dem?
text ANNIKA LARSSON SJÖBERG illustration BJÖRN ÖBERG
F
ör att få inspiration och
idéer till förändring
och förbättring inom
hälso- och sjukvården
blickar vi ofta mot
andra länder. Vi gör studiebesök hos framgångsrika aktörer och kommer
hem fulla av inspiration, men fortsätter
för det mesta som vanligt.
Men för att verkligen kunna dra
lärdom från framgångsrika vårdorganisationer i andra länder krävs en djupare analys. Det menar Peter Daneryd,
läkare och projektledare vid Forum
för health policy. Han har i många år
jobbat med systematisk verksamhetsutveckling inom landsting och är nu
konsult och forskare.
– Man måste förstå vilket system de
verkar i för att se vad som går att ta
hem till Sverige, säger han.
ETT SÅDANT SAMARBETE startade med
Intermountain healthcare i Utah,
usa, för cirka fyra år sedan. Det är
en av usa:s mest framgångsrika
vårdorganisationer och drivs utan
vinstintressen i privat regi och
landar i topp i de flesta mätningar,
både vad gäller vårdresultat och
ekonomi.
– Ofta finns det ett samband
38
mellan de två. Har man ordning på
kvaliteten så har man oftast ordning på
ekonomin, konstaterar Peter Daneryd.
INTERMOUNTAIN HEALTHCARES framgångar beror enligt Peter Daneryd på
en kombination av olika faktorer. Men
framför allt handlar det om deras långsiktiga och mycket medvetna arbete
med att bygga en förbättringskultur. De
var tidigt ute med att arbeta processorienterat, långt innan lean började leta
sig in i vården. De jobbar teambaserat
och sätter in de resurser som krävs för
att lösa uppgiften och var även bland
de första att införa IT-stöd på 1960-talet. Sedan dess har de kontinuerligt
arbetat med att mäta, analysera, återkoppla och förbättra vården. De har
också arbetat medvetet med att skapa
en gemensam värdegrund, vilken är
en plattform för ett antal målområden.
Det ger en gemensam bild av hur de
ska jobba och varför.
– Värdegrunden ska vara ett sammanhållande kitt, som stämmer med
de visioner och mål man har. Här
hemma har landstinget ofta en värdegrund och kommunerna andra, säger
Peter Daneryd.
För att fortsätta driva förbättringsarbetet framåt har
Intermountain healthcare
även startat en egen internutbildning
i change management. Alla chefer och
nyckelpersoner med egna ansvarsområden går ett längre program där de
utvecklar sin förmåga att
driva förändringsarbete.
Andra nyckelpersoner
går en kortare variant av
samma utbildning.
– Med en gemensam
verktygslåda
kan man
Peter
Daneryd
jobba i samma riktning
och det blir lättare med en
gränsöverskridande kommunikation,
menar Peter Daneryd.
Kännetecknande för Intermountain
healthcare är också synen på ekonomiHORIZONT 2/2015
och verksamhetsstyrning. De går hand i
hand och inga ekonomiska beslut fattas
utan att professionen finns representerad i rummet.
– Där kan vi se att verksamhetsstyrningen alltid kommer före, med ekonomin hack i häl. Inte tvärt om som det
är här hemma. De har också en större
närhet mellan verksamhetsledare och
ekonomer vilket jag tror är en av deras
framgångsfaktorer.
KRING SIN processmodell har Intermountain healthcare byggt en infrastruktur med tydlig organisation,
ansvarsfördelning och mål. Om målen
inte nås dras en summa av från lönen
HORIZONT 2/2015
för chefer över en viss nivå, för att ge
ledare inom organisationen en extra
sporre att driva det ständiga förbättringsarbetet.
GENOM ATT GÖRA EN grundlig analys av
hur Intermountain healthcare fungerar
har Peter Daneryd och hans kollegor
sett att det finns en hel del som svensk
vård kan lära. Han nämner särskilt deras sätt att jobba med vårdprocesserna.
– De har kartlagt och brutit ner arbetet i minsta detalj men mäter ingenting
som inte utvecklar vården. Vi mäter
ofta både högt och lågt, men det är
inte säkert att det verkligen för vården
framåt, säger han.
Samtidigt som det finns lärdomar att
dra så manar Peter Daneryd till försiktighet i jämförelsen med vårdorganisationer i andra länder. Han är noga med
att det krävs en djupare analys för att
förstå vilka lärdomar man kan ta till
sig. Systemen ser olika ut och förutsättningarna skiljer. Intermountain healthcare har till exempel rötterna i mormonkyrkan, vilket fortfarande präglar
organisationen och dess värdegrund.
De behöver heller inte ta hänsyn till
politiska skiftningar, som landstingen
i Sverige, utan har kunnat arbeta i fred
under en lång tid. I Sverige har man
ibland bara en mandatperiod på sig för
förändringsarbete.
– Kan man visa att man bygger ett
långsiktigt och hållbart förbättringsarbete kan det övervinna politiska
trender och regimskiftningar, men för
att komma igång krävs en stor investering i både humankapital och pengar.
Det behövs också förändrings- och utvecklingsinriktade ledare som brinner
för att göra vården bättre, säger Peter
Daneryd.
39
VÅRT LANDSTING
Leda förändringsarbete.
Startar berömd utbildning i
I HÖST STARTAR en ny
utbildning i att leda förändring
inom svensk hälso- och sjukvård.
Med Intermountain healthcare
i USA som förlaga är förhoppningen att bidra till en bättre
svensk vård.
Robert Kristiansson
har gått utbildningen
i USA. Nu tar han den
till Sverige.
M
text ANNIKA LARSSON SJÖBERG
ot slutet av 2015 kommer
det att bli möjligt för chefer
och nyckelpersoner som
redan har dokumenterad
erfarenhet av att leda
förändringsarbete att specialisera sig
ytterligare.
Ett mångårigt samarbete mellan
Jönköping Academy och Intermountain
healthcare har gjort det möjligt att
starta en systerutbildning här.
ROBERT KRISTIANSSON, chefsläkare och
verksamhetschef inom landstinget i
Uppsala, är en av dem som gått utbildningen och som nu tillsammans med Peter Daneryd på Forum for health policy,
tar den till Sverige.
– Jag har gått andra ledarskapsutbildningar tidigare men från Intermountain fick jag med mig väldigt konkreta
metoder och instrument för att nå
förändring. Det är generiska modeller
som fungerar bra även i ett svenskt sammanhang, säger han.
Utbildningen Advanced training program ses i dag som en av nyckelfaktorerna bakom Intermountain healthcares
framgångar. Därför har fler och fler visat
intresse för att gå den. Det som började
som en internutbildning har växt och
utbildningen är nu öppen för externa
deltagare. Det finns även systerutbildningar på ett tjugotal platser runt om i
världen.
Grundidén bakom utbildningen är
värdet av att ge beslutsfattare en bra
kunskapsgrund för att leda förändringsarbete. Med en gemensam verktygslåda blir det lättare att jobba framåt,
åt samma håll. När alla pratar samma
språk stärks företagskulturen.
EGET PROJEKTARBETE INGÅR I UTBILDNINGEN
Advanced training program vid Intermountain healthcare löper över fyra
månader.
En vecka varje månad hålls föreläsningar, däremellan är det litteraturstudier.
Deltagarna ska också arbeta med ett
eget förändringsarbete enligt uppdrag
från sin chef i sin egen organisation.
Föreläsarna är några av de absolut bästa
40
och mest välmeriterade personerna från
det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet och har stor erfarenhet av att
själva leda förändringsarbete.
Ämnen som tas upp är bland annat kvalitetsutveckling, att med hjälp av statistik
leda förändring och patientsäkerhet.
Den första svenska systerutbildningen
ska starta i slutet av 2015.
Robert Kristiansson har efter att ha
gått utbildningen i USA bland annat drivit ett arbete med att följa upp patienter som återinlades inom 30 dagar efter
att de skrivits ut från vården.
– Det är ett bra mått på hur många
patienter det inte går som planerat för.
Egentligen är det inget hokus pokus.
Förändringsarbete handlar om att
arbeta systematiskt, göra en datainsamling och sedan diskutera och analysera
resultatet, och sedan bestämma vad
man vill förändra, säger han.
MEN HELT ENKELT ÄR DET inte alltid i
praktiken. När till exempel en behandlingsmetod ska förändras upplever
Robert Kristiansson att det är ett stort
fokus på den medicinska behandlingen,
men att helheten ibland tappas bort.
Läkarna får i regel en utbildning i
riktlinjen och det är sedan upp till varje
verksamhet att följa upp utfallet. Det är
HORIZONT 2/2015
ENKÄT
Sverige
Daniel Forslund
FOTO: PERNILLA SJÖHOLM
Innovationslandstingsråd (FP)
Stockholm.
P Vilka utmaningar ser du för
framtidens flimmervård?
– Vården måste kunna ta emot den
information som patienten själv
kan skapa genom hälsostödjande
verktyg, som sensorer som håller
koll på olika värden. Det är en fantastisk möjlighet att skapa trygghet
i vardagen och stödja patienten att
leva ett så självständigt liv som möjligt, trots en livslång sjukdom.
Från landstingens sida måste vi
hitta metoder att möta patienterna
på nya sätt, till exempel att ha
uppföljningssamtal via videosamtal,
eller att man kan boka tid online
genom en app.
P Hur ska man lyckas minska
underbehandlingen?
– Grunden är att sätta diagnosen
tidigare och fånga upp personer
som ligger i riskzonen. Det handlar
om att erbjuda individanpassade
möjligheter till stöd för dem som
löper risk för flimmer på grund av
ärftlighet eller andra faktorer. Vården måste jobba både förebyggande
och upplysande.
inte alltid tillräckligt.
– För patientens skull kan vi inte
lita på att den enskilde läkaren
kommer ihåg riktlinjen. Det är
en systemfråga och ska man få en
beteendeförändring i en läkargrupp
måste läkarna få jobba med de kliniska resultaten och analysera och
diskutera utfallet, säger han.
På sikt tror Robert Kristiansson
att utbildningen kommer att göra
skillnad. Ju fler inom hälso- och
sjukvården som har en gedigen
utbildning i förändringsmetodik,
desto bättre.
– Det är en väldigt avancerad
utbildning och om 30 deltagare går
den två gånger om året kommer
det att föra vården i Sverige framåt.
Eftersom det är så gediget tar man
det till sig och fortsätter arbeta,
även efter utbildningen är slut,
menar Robert Kristiansson.
HORIZONT 2/2015
P Hur ska man organisera
framtidens vård?
– Den största nyordningen jag vill
se är stödjande patientnätverk på
nätet där man kan få svar på sina
frågor. Det finns många exempel
internationellt som har fungerat
bra. Samtals- eller frågeforum kan
vi stödja från landstingets sida.
Det andra är att vi ska göra det
enkelt att sköta behandlingen själv.
Du kanske träffar vården några
timmar varje år, alla andra timmar
är du ensam med din sjukdom. Då
kommer vi in på det jag nämnde tidigare, system som larmar om man
ser avvikelser och att en sköterska
kanske ringer upp. Att vi har teknik
som gör att vården kan ha koll över
tid så att man kan ha kunskapsbaserade samtal mellan läkare och
patient.
Boris Klanger
Verksamhetschef
Läkargruppen
Västerås.
P Vilka utmaningar ser du för
framtidens flimmervård?
– Att hitta så många som möjligt
av dem som går omkring med
flimmer. Och att kunskapen i vården ökar ytterligare om faran med
att underbehandla flimmerpatienter med risk för stroke. Vi behöver
lära ut instrumentet för riskbedöming till alla. Dessutom måste vi
att se till att patienternas följsamhet till behandlingen behålls på en
hög nivå.
P Hur ska man lyckas minska
underbehandlingen?
– Genom att inte belasta sjukvården med kontraproduktivt kostnadsansvar för läkemedel. Och
genom utbildning till primärvården. Även information till befolkningen genom olika kampanjer
kan behövas.
Jag tror att den låga siffran 50
procent behandlade patienter är
på ganska rask väg uppåt Siffran
var faktiskt närmare 40 procent
för ett par år sedan, men är förhoppningsvis i dag redan betydligt
högre.
Att få ut tum-EKG till primärvården, gärna på landstingets bekostnad utan att vårdcentralerna
måste köpa in apparaterna, skulle
innebära att fler patienter kan
screenas för flimmer.
P Hur ska man organisera
framtidens vård?
– Med utbildningsinsatser kan
man hjälpa primärvårdsmottagningar att strukturera sitt
omhändertagande av patienter på
liknande sätt som för diabetiker.
Att de kallas regelbundet, att man
visar att behandlingen är viktig
och så vidare. Specialutbildade
sjuksköterskor kan ha en viktig
roll i detta arbete.
Och så måste man ta bort
kontraproduktiva ersättningar till
vårdcentralerna.
41
SNABBA FAKTA FRAMTIDEN
Individen sätts i
Genom att hitta alla individer med förmaksflimmer
och förstå vad var och en behöver för behandling
kommer antalet strokefall att minska i framtiden.
FLER MED FLIMMER
KAN HITTAS
Många som har förmaksflimmer vet inte om
det. Med systematisk
screening kan fler
upptäckas. Om de får
behandling med blodproppsförebyggande
medicin kommer antalet som
drabbas av stroke att minska.
I Stockholm och i Halland
pågår en studie med 75- och
76-åringar. Hälften mäter
hjärtats rytm genom att hålla
tummen på en EKG-mätare i
30 sekunder två gånger om
dagen i en månad, hälften
ingår i en kontrollgrupp. Preliminära resultat visar att sju
procent hade oupptäckt flimmer. Studien pågår till 2019.
30
sekunder.
Så lång tid kan det ta att
upptäcka att du har flimmer.
Kvinnor får inte
blodproppsförebyggande behandling lika ofta som
män. Trots att de
löper större risk
för stroke vid
flimmer.
BILLIGARE
FÖR VÅRDEN
Förutom för att bidra till
minskat lidande och för tidig
död minskar samhällets utgifter för en kostsam sjukdom.
En stroke kostar ungefär
750 000 kronor. Tandvårdsoch läkemedelsförmånsverket, TLV, har analyserat vad
kostnaden skulle bli om alla
75-åringar screenades och
konstaterar att kostnaden är
låg och hälsovinsten hög.
Källor: Forskningsstudier, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Socialstyrelsen och intervjuer med forskare och läkare.
centrum
SAMMA VÅRD
I HELA LANDET
Inom hjärtsjukvården för
Socialstyrelsen register över
hur många som får behandling med blodproppsförebyggande efter en stroke,
för att minska risken för nya.
Registren visar bland annat att
kvinnor inte får förebyggande
mediciner lika ofta som män
och att bostadsorten avgör
hur stor chansen till behandling är. Genom att visa upp
skillnaderna blir det möjligt
att göra något åt dem.
Var du bor avgör
just nu hur stor
chansen är till
behandling inom
hjärtsjukvården.
SKRÄDDARSYDD
BEHANDLING
De allra flesta som har
flimmer har nytta av dagens
blodproppsförebyggande
behandling. Men några svarar
inte lika bra på behandlingen.
Nu pågår forskning för att förstå varför en del behöver något mer, bland annat genom
att identifiera ett antal biomarkörer som ger läkarna information om vilken behandling som passar varje patient
bäst. Med skräddarsydd
behandling kommer ännu fler
att få hjälp.
SPANING
Smarta kläder
känner flimret
Kläder och smycken som talar
om hur vi mår är framtidens
melodi, tror Anders Ekholm på
Institutet för framtidsstudier.
FRAMTIDA TEKNOLOGI kommer att göra livet lättare
för patienter med förmaksflimmer. Det spår Anders
Ekholm, vice vd på Institutet för framtidsstudier.
Redan i dag finns outnyttjad teknik som kan
göra vården bättre.
text LINDA SVENSSON foto LENA DAHLSTROM
E
n kavaj som kopplar
upp din hjärtrytm
mot appen i telefonen,
armband som läser av
dagsformen och påminner dig om att ta medicin och program
som upptäcker mönster i ditt liv som
har betydelse för din hälsa. Nej, det är
inte science fiction. Det är vad Anders
Ekholm ser framför sig för flimmerpatienter om han blickar ett par decennier fram i tiden.
– Vi kommer att vara väldigt monitorerade. Och vi kommer att
ha helt andra system för att
upptäcka dem som är underdiagnostiserade, säger han.
omsorg har inte hängt med som andra
delar i livet, med allt högre grad av
automatisering.
ETT STÖRRE INDUSTRITÄNK kring vården är vad som krävs, tror Anders Ekholm. Diagnoser som inte är komplexa
kan automatiseras i större utsträckning. Det kommer att behövas med en
åldrande befolkning som kräver allt
mer vård.
Om vi inte kan använda resurserna
rätt kommer i värsta fall en alltmer
ojämlik vård att ta
form. En vård där
en urban medelklass får en fördel
gentemot landsbygd. Jämlik hälsa
handlar nämligen
om ojämlik vård,
menar Anders
Ekholm, där de som
behöver det bäst får störst resurser.
För att åstadkomma det behöver man
i betydligt högre utsträckning än i dag
datorstödd diagnosticering och behandling. Och för det måste man samköra
register, hämta in hälsodata från vården, apoteken, företagshälsan, försäkringskassan – kort sagt från alla platser
där det kan finnas uppgifter som ökar
kunskapen och ger tydliga samband.
– Den stora utmaningen här är att
”Den stora
utmaningen
är att få till ett
nytt tänkande.”
ANDERS EKHOLM, tidigare
analyschef på socialdepartementet och ordförande
i lev-projektet (Långsiktig
efterfrågan på välfärd), ser
stora möjligheter till bättre livskvalitet
för dem som lider av hjärtsjukdomar.
Teknologin gör det möjligt, liksom patienters benägenhet att använda den.
Pilotförsök inom äldreomsorg visar,
tvärtemot vad man kanske väntar sig,
att patienterna ofta är positiva till att
ta till sig nya tekniska hjälpmedel.
Bromsen består snarare i politikers och
anställdas tvekan.
– Folk är väldigt it-fierade. Vård och
44
få till ett nytt tänkande. Vi är ovanligt
mycket förbjudande mot dataanvändning just i Sverige. Det blir jätterabalder så fort man pratar om samkörning
av register. Inte från befolkningen, de
utgår från att det redan finns. Det är i
hög grad en samling jurister som sitter
och tycker saker, och så har man från
politiskt håll i princip godtagit det. Man
förstår nog helt enkelt inte sambandet
mellan life science och hälsa.
DET FINNS UPPSTICKARE, som redan
nu har tagit de första stegen mot en
mer interaktiv vård. Det finns privata
initiativ som nyttjar teknologin, och
erbjuder primärvård på nätet. Men den
offentliga vården har inte hängt med.
– Det betyder att det inte finns några
subventioner, utan att patienterna
själva betalar en avgift, och det är det
många som gör. Men då halkar vi in på
den väg som riskerar att leda till ojämHORIZONT 2/2015
FRÅGA DOKTORN
KRISTINA HAGWALL,
ansvarig läkare på
flimmermottagningen
på Danderyds sjukhus i
Stockholm.
Kan jag motionera när
jag har förmaksflimmer?
SVAR Ja, om hjärtat inte går för fort och du
mår bra är det bara bra att motionera. Om
du känner att du inte klarar av det ska du
tala med din läkare för att se om ni eventuellt kan justera medicinerna så att du mår
bättre och då orkar/kan motionera.
Måste jag fortsätta
medicinera resten av livet?
lik vård, säger Anders Ekholm.
Farthindren till trots, Anders
Ekholm tror på en framtida vård
där vi snabbt och enkelt kan mäta
våra värden, och där vi tack vare
våra monitorerade liv kan upptäcka mönster som är hälsovådliga.
Framför allt kan vi få ett system där
varningsklockorna ringer i tid.
– Man kan till exempel föreställa
sig att du, i samband med att du ska
betala för dina varor på Konsum,
rutinmässigt sticker fingret i en
mätare. Då kan du i tid upptäcka att
du ligger i riskzonen för förmaksflimmer. För samhället betyder det
att vi hittar dem som är underdiagnosticerade i dag och till exempel
kan hänga på ett ekg för att hitta
rätt behandling.
Förhoppningsvis kommer personer med förmaksflimmer på det
här sättet ges möjlighet att med
HORIZONT 2/2015
datoriserade hjälpmedel få större
kontroll över sin sjukdom, ett slags
självcoachning. Det ökar möjligheterna att lägga om livsstilen, så att
sjukdomen kan hållas i schack, och
onödiga fall av stroke undvikas.
ÄVEN FÖRSKRIVNINGEN av nya
läkemedel kan bli jämnare fördelad. Med datorstödda beslut, där det
finns tydliga riktlinjer för vilken
medicin som ska användas och i
vilken dos den ska ges, kan husläkaren på vårdcentralen förmås att
bryta invanda mönster av förskrivningar, så att fler kan få moderna
behandlingar. Då har det heller
ingen betydelse hur vården är organiserad, alla med samma symptom
kommer att få samma behandling.
– Framtiden är egentligen redan
här, den är bara ojämnt fördelad,
säger Anders Ekholm.
SVAR I princip kan man säga att alla flimmerpatienter behöver äta mediciner förr
eller senare. Det är för att man ska kunna
minimera riskerna som det innebär att ha
ett förmaksflimmer. Om man känner av sitt flimmer och/eller
att hjärtat slår fort, ska man äta mediciner
som bromsar hjärtat och har man en
ökad risk för blodproppar ska man äta
blodproppsförebyggande mediciner. Med
stigande ålder får i princip alla flimmerpatienter förr eller senare så pass hög risk för
blodpropp att man bör påbörja behandling
med blodproppsförebyggande läkemedel.
Alla patienter med förmaksflimmer bör få
sin risk värderad hos läkare.
Är förmaksflimmer farligt
och ska jag vara rädd?
SVAR Med rätt medicinering kan man
radikalt minska riskerna som det innebär
att ha ett förmaksflimmer. Det innebär att
man ser till så att hjärtat inte går för
snabbt, att du har rätt skydd mot blodproppar och har bra behandling mot eventuella andra sjukdomar som till exempel
diabetes eller högt blodtryck.
PÅ BRISTOL-MYERS SQUIBBS hemsida
finns 40 000 frågor och svar om sjukdomar
och behandling. Vårt mål är
att ge personliga svar inom
en vecka.
Läs in QR-koden för att
komma direkt till sajten eller
bms.se/fraga-doktorn/
45
Vill du veta mer?
Kontakta oss för att boka ett möte
Nicholas Backman
Market Access Lead Sweden
08-585 073 08
[email protected]
Lisa Hugo
Market Access Manager
08-585 073 28
[email protected]
46
Annica Holmberg
Public Affairs Manager
08-704 72 55
[email protected]
Pontus Lindvall
Market Access Manager
08-704 71 41
[email protected]
Anna Johansson
Market Access Manager
08-585 073 23
[email protected]
Linda Svensson
Market Access Manager
08-585 073 70
[email protected]
HORIZONT 2/2015
I NÄSTA NUMMER AV
Lungcancer
TEMA
Fortfarande hög dödlighet
Nya behandlingsalternativ
Är vården redo?
HORIZONT 2/2015
47
Läs
digitalt
PÅ WEBBEN
ELDSJÄLEN
”Immunterapi
kan ge längre liv”
SIDAN 8
SJUKHUSET
Full koll på
biverkningar
SIDAN 16
PATIENTEN
Kent fick en
ny chans
SIDAN 24
LANDSTINGET
Nya mediciner ska
nå ut snabbare
SIDAN 30
FORSKNING FÖ R L IVE T
INNEHÅLL
NUMMER
1 2014 VAD ÄR
8 ELDSJÄLEN
DIREKT I MOBIL
+ SURFPLATTA
ELDSJÄLEN
Fantastisk final på
30 års forskning
SIDAN 8
SJUKHUSET
Söker upp utsatta
patienter på stan
SIDAN 16
PATIENTEN
Hans Rosling blev
botad i Japan
SIDAN 26
Innehåll
ELDSJÄLEN
SIDAN 8
SJUKHUSET
De ser hela
patienten
SIDAN 16
PATIENTEN
Lill-Babs fick
flimmer på scen
SIDAN 30
LANDSTINGEN
Lär av världens
bästa sjukhus
SIDAN 38
Ojämn
puls
Horizont #1 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb
FORSKNI NG FÖ R LIVET
6 000 kan
slippa stroke
– varje år
ETT NUMMER OM
FÖRMAKSFLIMMER
Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset är en av de
första klinikerna i Sverige som behandlar hudcancern
malignt melanom med immunterapi.
24 KENT FICK EN ANDRA CHANS
Under
huden
LANDSTINGEN
SIDAN 30
Horizont #1 2014 En tidning från Bristol-Meyers Squibb
FORSKNI NG FÖR LIV ET
Reser jorden runt
för att bota flimmer
16 HÄR FÅR PATIENTER IMMUNTERAPI
del.
Hoppet om ett längre liv och lindriga behandlingar
förenar flera patientorganisationer när de tycker till
om immunterapi.
”Väntan mellan läkarbesök,
analyser och röntgen var det
absolut jobbigaste.”
KENT PERSSON
TEMA
Immunterapi
Med immunterapi har hoppet väckts
om att cancer kan bli en sjukdom vi
slipper dö av. I Sverige och världen
pågår tusentals studier. Nu börjar
behandlingen nå ut till
patienterna.
30 LÄKEMEDLETS VÄG TILL PATIENTEN
Ojämlik vård och lång väntan på nya behandlingar.
Det har blivit resultatet när nya läkemedel introduceras. Nu föreslår SKL en ny snabbare modell för införande.
32 PATIENTER DÖR I VÄNTAN PÅ VÅRD
Ibland tar det så pass lång för nya klinikläkemedel
att nå fram till patienterna att de hinner dö i väntan på vård. Nu riktar myndigheten Vårdanalys kritik mot
systemet.
På Karolinska institutet
utvecklar professor
Rolf Kiessling och hans
kollegor framtidens
behandlingar mot cancer.
33 FRAMTIDEN MED IMMUNTERAPI
EN TIDNING OM IMMUNTERAPI
4
När Kent Perssons cancer spred sig i kroppen fick han
chansen att delta i en klinisk studie med nya läkeme-
28 HOPP OM SKONSAM BEHANDLING
Kroppens
egna vapen
mot cancer
Nu ska hepatit Cvården bli jämlik
Friskare
blod
Professorn och överläkaren
Rolf Kiessling har forskat om
immunologi hela sitt yrkesverksamma liv. Nu utvecklar han framtidens
cancerbehandling.
Tre experter tycker till om morgondagens cancervård.
HORIZONT 1/2014
HORIZONT 1/2014
Nya läkemedel
dödar viruset
ETT NUMMER
OM HEPATIT C
IMMUNTERAPI?
Vad händer i kroppen?
Hur ser framtiden ut?
Hur påverkas vården?
På våra Snabba faktauppslag får du veta
det viktigaste.
www.bms.se/horizont
Horizont finns alltid i din mobiltelefon, surfplatta
eller dator. Använd QR-koden för att läsa tidningen
digitalt, eller surfa till bms.se/horizont
5
