Uppdaterad 28.10.2015 Vid behandlingen beaktar man patientens grundsjukdomar och symtom på förmaksflimmer Förmaksflimmer är den vanligaste rytmstörningen i hjärtat, där hjärtats rytm blir störd och hjärtat börjar slå oregelbundet. Obehandlat förmaksflimmer ökar risken för stroke och kan orsaka hjärtsvikt. Vid behandlingen beaktar man patientens andra kroniska sjukdomar och hur svåra symtom förmaksflimret ger. Eventuella bakomliggande sjukdomar och faktorer som ökar risken för rytmstörningar bör behandlas. Faktorer som ökar risken Som behandlingslinje för rytmstörningen väljer man antingen att optimera kammarfrekvensen, det vill säga pulskontroll, eller att återställa sinusrytmen och förhindra att rytmstörningen kommer tillbaka, det vill säga rytmkontroll. Det första symtomgivande anfallet av förmaksflimmer behandlas i allmänhet på sjukhus så att man återställer hjärtrytmen antingen med elkonvertering eller med läkemedel. Förmaksflimmer Åldern är den faktor som mest ökar risken: upp till tio procent av personer över 75 lider av förmaksflimmer. Andra faktorer som predisponerar för förmaksflimmer är förhöjt blodtryck, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom, diabetes, övervikt, sömnapné, störningar i sköldkörtelns funktion och strukturella hjärtsjukdomar. Också en i övrigt frisk person kan få förmaksflimmer, som då kallas idiopatiskt förmaksflimmer. Symtom Symtomen på förmaksflimmer är mycket individuella och varierande, till exempel oregelbunden rytm, känsla av ångest eller svindel, trötthet och nedsatt prestationsförmåga. Vissa patienter har kraftiga symtom, men rytmstörningen kan också vara helt symtomfri. Diagnosen grundar sig på EKG som är taget under rytmstörningen Grundläggande undersökningar är patientintervju, läkarundersökning och EKG. Vid behov tas laboratorieprov och hjärtlungröntgen och hjärtat undersöks med ultraljud Ibland behövs också arbetsprov och andra noggrannare hjärtundersökningar. Förmaksflimmer har en benägenhet att komma tillbaka. För att upprätthålla normal hjärtrytm krävs det i allmänhet läkemedelsbehandling. Man beslutar om behandlingen individuellt. Ifall förmaksflimret inte reagerar på läkemedelsbehandling och ger mycket symtom, kan man i vissa fall göra en kateterablation. Det är ett ingrepp där man eliminerar rytmstörningshärdarna med en speciell behandlingskateter. Operativ behandling kommer på fråga närmast i samband med annan hjärtkirurgi. Att förhindra blodproppar i samband med förmaksflimmer Det viktigaste med tanke på prognosen för en patient med förmaksflimmer är antikoagulansbehandling. Behovet av antikoagulansbehandling (blodförtunnande behandling) bör alltid bedömas när förmaksflimmer konstateras. Största delen av patienterna behöver bestående antikoagulansbehandling. För att förhindra www.kaypahoito.fi/web/svenska/for-patienter 1 blodproppar hos en patient med förmaksflimmer kan man använda antingen warfarin eller direkta antikoagulantia (apixaban, dabigatran, rivaroxaban). Aspirin har svag effekt och rekommenderas inte för att förhindra blodproppar vid förmaksflimmer. Antikoagulansen väljs individuellt så att man beaktar läkemedlens för- och nackdelar och patientens önskningar. Ett direktverkande antikoagulansläkemedel är ett gott val för en stor del av alla nya patienter. Det kan vara motiverat att byta till ett direktverkande antikoagulansmedel hos patienter som använder warfarin om detta medel inte passar, eller om behandlingen inte går att genomföra optimalt. Om warfarinbehandlingen fungerar bra behöver den inte bytas ut. Om risken för både blodproppar och blödningar är anmärkningsvärt stor kan man överväga att tillsluta förmaksörat operativt. Ansvarsbegränsning God medicinsk praxis-rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas. Det behövs regelbunden uppföljning Förmaksflimmer är en långvarig sjukdom som kräver regelbunden uppföljning. Uppföljningen ordnas som ett samarbete mellan öppenvården och den specialiserade sjukvården enligt de regionala behandlingslinjerna. Texten i patientversionen har bearbetats av ansvariga redaktören för patientversionerna av God medicinsk praxis Kirsi Tarnanen utgående från en uppdatering av Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation. Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, specialistläkaren i kardiologi och internmedicin Pekka Raatikainen från Tammerfors universitet och redaktören för God medicinsk praxis Arja Tuunainen. Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet. www.kaypahoito.fi/web/svenska/for-patienter 2