Uppdaterad 28.10.2015
Vid behandlingen beaktar man
patientens grundsjukdomar och
symtom på förmaksflimmer
Förmaksflimmer är den vanligaste
rytmstörningen i hjärtat, där hjärtats rytm
blir störd och hjärtat börjar slå
oregelbundet. Obehandlat förmaksflimmer
ökar risken för stroke och kan orsaka
hjärtsvikt.
Vid behandlingen beaktar man patientens
andra kroniska sjukdomar och hur svåra
symtom förmaksflimret ger. Eventuella
bakomliggande sjukdomar och faktorer som
ökar risken för rytmstörningar bör
behandlas.
Faktorer som ökar risken
Som behandlingslinje för rytmstörningen
väljer man antingen att optimera kammarfrekvensen, det vill säga pulskontroll, eller
att återställa sinusrytmen och förhindra att
rytmstörningen kommer tillbaka, det vill säga
rytmkontroll. Det första symtomgivande
anfallet av förmaksflimmer behandlas i
allmänhet på sjukhus så att man återställer
hjärtrytmen antingen med elkonvertering
eller med läkemedel.
Förmaksflimmer
Åldern är den faktor som mest ökar risken:
upp till tio procent av personer över 75 lider
av förmaksflimmer. Andra faktorer som
predisponerar för förmaksflimmer är förhöjt
blodtryck, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom,
diabetes, övervikt, sömnapné, störningar i
sköldkörtelns funktion och strukturella
hjärtsjukdomar.
Också en i övrigt frisk person kan få
förmaksflimmer, som då kallas idiopatiskt
förmaksflimmer.
Symtom
Symtomen på förmaksflimmer är mycket
individuella och varierande, till exempel
oregelbunden rytm, känsla av ångest eller
svindel, trötthet och nedsatt prestationsförmåga. Vissa patienter har kraftiga
symtom, men rytmstörningen kan också vara
helt symtomfri.
Diagnosen grundar sig på EKG som är
taget under rytmstörningen
Grundläggande undersökningar är patientintervju, läkarundersökning och EKG. Vid
behov tas laboratorieprov och hjärtlungröntgen och hjärtat undersöks med
ultraljud Ibland behövs också arbetsprov och
andra noggrannare hjärtundersökningar.
Förmaksflimmer har en benägenhet att
komma tillbaka. För att upprätthålla normal
hjärtrytm krävs det i allmänhet läkemedelsbehandling. Man beslutar om behandlingen
individuellt. Ifall förmaksflimret inte reagerar
på läkemedelsbehandling och ger mycket
symtom, kan man i vissa fall göra en kateterablation. Det är ett ingrepp där man
eliminerar rytmstörningshärdarna med en
speciell behandlingskateter. Operativ
behandling kommer på fråga närmast i
samband med annan hjärtkirurgi.
Att förhindra blodproppar i samband
med förmaksflimmer
Det viktigaste med tanke på prognosen för
en patient med förmaksflimmer är
antikoagulansbehandling. Behovet av
antikoagulansbehandling (blodförtunnande
behandling) bör alltid bedömas när
förmaksflimmer konstateras. Största delen av
patienterna behöver bestående
antikoagulansbehandling. För att förhindra
www.kaypahoito.fi/web/svenska/for-patienter
1
blodproppar hos en patient med förmaksflimmer kan man använda antingen warfarin
eller direkta antikoagulantia (apixaban,
dabigatran, rivaroxaban). Aspirin har svag
effekt och rekommenderas inte för att
förhindra blodproppar vid förmaksflimmer.
Antikoagulansen väljs individuellt så att man
beaktar läkemedlens för- och nackdelar och
patientens önskningar. Ett direktverkande
antikoagulansläkemedel är ett gott val för en
stor del av alla nya patienter. Det kan vara
motiverat att byta till ett direktverkande
antikoagulansmedel hos patienter som
använder warfarin om detta medel inte
passar, eller om behandlingen inte går att
genomföra optimalt. Om warfarinbehandlingen fungerar bra behöver den inte
bytas ut. Om risken för både blodproppar och
blödningar är anmärkningsvärt stor kan man
överväga att tillsluta förmaksörat operativt.
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis-rekommendationerna
är sammandrag gjorda av framstående
experter gällande diagnostik och behandling
av bestämda sjukdomar. De ersätter inte
läkarens eller annan hälsovårdspersonals
egen bedömning av vilken diagnostik,
behandling och rehabilitering som är
bäst för den enskilda patienten då
behandlingsbeslut fattas.
Det behövs regelbunden uppföljning
Förmaksflimmer är en långvarig sjukdom som
kräver regelbunden uppföljning.
Uppföljningen ordnas som ett samarbete
mellan öppenvården och den specialiserade
sjukvården enligt de regionala
behandlingslinjerna.
Texten i patientversionen har bearbetats av
ansvariga redaktören för patientversionerna
av God medicinsk praxis Kirsi Tarnanen
utgående från en uppdatering av Finska
Läkarföreningen Duodecims God medicinsk
praxis-rekommendation.
Texten har granskats av ordföranden för
arbetsgruppen för God medicinsk praxis,
specialistläkaren i kardiologi och
internmedicin Pekka Raatikainen från
Tammerfors universitet och redaktören för
God medicinsk praxis Arja Tuunainen.
Översättningen till svenska är bekostad av
Finska Läkaresällskapet.
www.kaypahoito.fi/web/svenska/for-patienter
2
