Sveriges 1800-tal
Historia 4
Österledskolan
Anj
1. Det gamla samhället
Ståndssamhället
Sverige hade sedan medeltiden varit ett ståndssamhälle och var det fram till
1800-talets mitt. Befolkningen var indelad i olika s.k. samhällsstånd. Ett stånd var
till exempel adeln, som var det finaste, rikaste och mäktigaste. Präster, borgare
och bönder var de tre övriga stånden. Det var nästan omöjligt att byta
samhällsstånd, samhället var statiskt - det ”stod stilla”.
Systemet med samhällsstånd hade uppstått vid medeltidens början när riddaren
med sin tunga rustning visade sig vara en effektiv krigare. Den svenska kungen
hade inte råd att utrusta en hel armé riddare. Kungen vände sig till rika stormän
och erbjöd skattefrihet i utbyte mot att stormannen utrustade ett antal riddare till
kungens armé.
Sverige tillhörde på den här tiden den katolska kyrkan, så kyrkan och kyrkans
män skattebefriades också.
Den här två skattebefriade stånden – adeln och kyrkan - blev rikare och rikare
och köpte mer och mer mark. En bit in på 1700-talet ägde de nästan hälften av
Sveriges yta. All skatt, som betalade armén, flottan och alla slott, betalades av de
två lägsta stånden bönder och borgare (hantverkare, köpmän, skeppare mm.)
Vid 1800-talets början hade Sverige c:a 2 miljoner invånare. Av dessa utgjorde
de två högsta stånden bara några få procent. Den stora majoriteten var bönder, ca
80 %. Bönderna bodde i små byar på landet.
Den gamla byn
Bondbyarna var som små slutna enheter,
en värld för sig. Man föddes, växte upp,
gifte sig och levde som vuxen i sin lilla by.
Gårdarna låg i en klunga mitt i byn längs
bygatan. Närmast gårdarna låg åkrar och
ängar, dessa kallades för inägor. Utanför
åkrar och ängar låg byns utägor, där djuren
betade på somrarna. Dessa marker ägdes
gemensamt och användes av alla.
Åkrar och ängar var uppdelade i smala tegar, varje bonde hade några tegar på
var åker. En bondes mark kunde vara utspridd på upp till 30 - 40 olika tegar.
I utkanten av byn kunde det ligga små stugor till vilka det inte hörde någon
mark. Dessa stugor kallades backstugor, folket som bodde där backstugusittare.
Dessa tog tillfälliga arbeten hos bönderna i byn. De höll även på med hantverk,
flätade korgar, stickade strumpor m.m.
En annan grupp människor som inte heller ägde någon mark var torparna.
Torpen låg på någon bondes mark och torparen fick betala arrende (hyra) till
bonden form av pengar eller dagsverken (man arbetade ”gratis” för bonden).
Sidan 2 av 21
Uppgifter
1. Vad menas med att Sverige var ett ståndssamhälle? ____________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
2. Varför slapp adelsmännen betala skatt? ______________________________
________________________________________________________________
3. Vad var det för skillnad mellan byns inägor och utägor? __________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Byalaget
Bönderna i byn hjälptes åt med allt arbete på åkrarna, precis som många andra
jobb - att bygga stängsel runt inägorna så att boskapen inte kom åt grödorna, att
skörda lövängarna inför vintern, att dika ut ägorna. Även andra uppgifter var
gemensamma: jakten, fisket, väg- och brobygge i byns närhet. Man var även
brandvakter gemensamt - alla eldstäder i byn inspekterades två gånger om året.
För att allt det här gemensamma skulle fungera fanns det i varje by ett byalag,
där alla bönderna satt med. Chefen för byalaget kallades ”ålderman”. Åldermannen
var ordförande vid bystämmorna (byalagets möten), höll ordning på byalagets
räkenskaper, använde en klubba för att för tyst på deltagarna och för att klubba
beslut. Åldermannen beslutade om i vilken ordning de gemensamma arbetena
skulle utföras, och utdömde böter om någon hade gjort något förbjudet mm.
Men byalaget hade inte bara med gemensamma arbeten att göra, man ordnade
även stora fester, så kallade gillen. Varje gemensamt arbete avslutades med ett
gille, och man festade även vid andra helger och högtider. Gillena var den enda
lönen man fick för de gemensamma arbetena. En bonde som fått hjälp av byalaget
med att bygga en lada tackade för hjälpen med ett gille, ingen lön. På gillena
frossade man i mat och söp sig rejält fulla, slogs, blev ovänner och vänner igen etc.
Rutger Maclean
Rutger Maclean var en adelsman i Stockholm som ärvde slottet Svaneholm i
Skåne 1783. På godsets stora mark fanns fyra hela byar med bönder som
arrenderade mark av honom. Bönderna kunde på Svaneholm ha upp till 70 olika
tegar, vissa så långt från gården att det inte var lönt för bönderna att bruka dem.
När han ärvde godset var jordbruket i mycket dåligt skick. Han beslutade att göra
någonting åt saken.
Sidan 3 av 21
Han
gjorde
en
noggrann
kartläggning av sin mark och
delade sedan upp den i 73 lika
stora tomter. I mitten på varje
tomt byggde han en ny bondgård,
till vilken bonden och hela hans
hushåll blev tvungna att flytta.
Det här att man samlade ihop en
bondes mark från många tegar till
ett
sammanhängande
markområde kallades ”enskiftet” –
byn hade ”skiftats”. De gamla
byarna splittrades alltså – man
kallade
det
att
byarna
”sprängdes”. Rutger lät till och
med riva de gamla bondgårdarna.
Hälften av bönderna ville inte
veta av nyheterna utan flyttade
från Svaneholm. Unga bönder
utifrån flyttade in så att alla nya
gårdar blev bebodda. Med tiden visade det sig att Rutgers alla nymodigheter var en
succé - där förut 700 människor knappt livnärt sig levde nu 1100 personer i god
välmåga. Jordbrukets produktion ökade alltså. Han införde också många nya
odlingsmetoder, redskap och grödor. Han lade även sig i vad varje bonde skulle
odla på sina åkrar, och bråkade någon utdömde Rutger böter. Men Rutger brydde
sig också om sina bönder på andra sätt - bl.a. ordnade han en bra skola för barnen.
Enskiftet
Många godsägare var imponerade av vad Rutgers resultat och härmade efter
förändringarna på Svaneholm. De införde enskifte även på sina gods, och 1803
beslutade kungen Gustav IV Adolf att hela Skåne skulle genomföra enskifte. Fyra år
senare skulle hela landet, utom Dalarna, Norrland och Finland genomföra enskifte.
Förr hade man alltså delat upp den goda jorden i tegar, den steniga och den
dåliga likaså. Nu kunde det hända att en bonde fick all den goda jorden, en annan
all den steniga osv. Man blev tvungna att värdera de olika åkrarna så att det
fortfarande skulle vara rättvist fördelat. Den som fick den goda jorden fick nu
mindre markyta än den som fick den steniga, allt för att alla bönderna skulle få
ungefär samma skörd fortsättningsvis.
Det räckte med att en bonde i en by ville genomföra enskifte för att det skulle bli
så. En lantmätare kom till byn, mätte, beräknade och så drog bönderna lott om
vilka som skulle flytta ut ur byn. Man fick sex år på sig att flytta ut till sin mark.
Ofta fick man skuldsätta sig för att ha råd att bygga en ny gård. Fram till år 1860
hade över tusen byar sprängts, bara i Skåne.
De stora förändringarna
Med skiftet förändrades mycket jordbruket. Det kom nya växtslag, nya metoder
och nya maskiner.
Sidan 4 av 21
1.
Nya växtslag gav bättre skördar. Vid 1800-talets mitt blev potatisen den
viktigaste maten. Allt fler bönder odlade vete och sockerbetor. Vitt bröd och
socker började bli vardagsmat.
2.
Bönderna lärde sig att använda husdjurens gödsel bättre. Tidigare hade
mycket av gödseln inte spritts ut på åkrarna. Man lärde sig också att
konstgödsel gav större skördar.
3.
Allt fler redskap och maskiner
tillverkades i fabriker. De ersatte
dem som bonden själv eller
bysmeden
gjort.
Istället
för
skäran
och
lien
kom
skördemaskiner.
4.
Sankmarker och sjöar dikades ut.
De blev till åkerjord. Genom
nyodling hade åkerjorden år 1900 ökat med 75 procent.
Nya människor
För Sverige var det som att få en ny landsbygd. Jordbruket gav tre gånger mer
livsmedel än tidigare. Människorna förändrades då de säg att allt kunde bli mycket
bättre. De ville pröva nyheter. Det var fel att bara göra som man alltid gjort. Vi fick
nya människor som skötte ett nytt jordbruk.
Det fanns också andra orsaker till den stora förändringen:
1.
Missbruket av alkohol minskade.
2.
Järnvägar byggdes som band ihop Sveriges olika delar.
3.
Över hela landet byggdes skolor. Skolan betydde kanske mest för att förändra
Sverige.
Folkskolan
Alla socknar och städer måste bygga skolhus och anställa lärare. Föräldrarna
skulle se till att barnen gick till skolan. Det bestämdes 1842 i en ny lag.
Fattiga socknar kunde få skjuta upp skolstarten. Därför dröjde det nästan 50 år
innan alla barn gick i skolan. 1890 kunde nästan alla läsa. När det gällde att kunna
skriva var det sämre ställt. Utan träning glömde man det lätt.
Folkskolan var med och förändrade Sverige. Den som kan läsa kan själv skaffa
sig kunskaper. Du kan söka svar på sådant du funderar över. För den som inte kan
läsa är en värld av kunskaper stängd. För dig är den öppen!
Sidan 5 av 21
Uppgifter:
1. Vad innebar det att byarna sprängdes?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
2. Ge exempel på nyheter dök upp inom jordbruket under 1800-talet.
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
3. Vilken maskin ersatte skäran och lien?
________________________________________________________________
4. När kom lagen om en folkskola? ____________________________________
5. På vilket sätt var folkskolan viktig för folket?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
6. Vad hade byalaget för sig? _________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
7. Vad gjorde en lantmätare? _________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Sidan 6 av 21
2. Sverige får en ny kung
På 1800-talets början var det krig och fientligheter mellan de två europeiska
stormakterna Frankrike och Storbritannien. Många länder valde sida i kriget – med
Napoleons Frankrike eller med Storbritannien. Sveriges gamla fiender Ryssland och
Danmark var på Frankrikes sida – medan Sverige höll på Storbritannien. Orsaker
till detta var bl.a. att:
1. Nästan hälften av den svenska exporten av järn gick till Storbritannien.
2. Sveriges kung Gustav IV Adolf hatade Napoleon. Han skulle störtas!
Ryssland krävde 1808 att Sverige skulle förklara Storbritannien krig. Sverige
vägrade. Då lät tsaren 24 000 man gå över gränsen till Finland (som var en del av
Sverige på den här tiden). Danmark stod nu på Rysslands och Frankrikes sida.
Danskarna förklarade krig mot Sverige.
Sverige var hotat från söder, väster och öster. Danska trupper skulle anfalla
Skåne och Göteborg. Från Norge kom hot mot Värmland. Men det var bara mot
Finland som anfallet kom med full kraft. Den svensk-finska armén var illa utrustad.
Den måste hela tiden dra sig tillbaka. I december 1808 hade Ryssland erövrat hela
Finland.
Kungen tas till fånga och avsätts
Gustav IV Adolf klarade inte uppgiften att leda ett
försvarskrig. Men kungen vägrade att ge upp. I stället
planerade han ett nytt krigståg i Finland. Sverige hotades av
katastrof. Kungen måste bort! Det tyckte många officerare.
Den 13 mars 1809 gick sju officerare in i kungens rum på
slottet. De skulle gripa honom. Kungen drog sin värja och
ropade: ”Förräderi! Ni kommer alla att bli olyckliga!” Men han
lugnade sig. En stund senare lyckades han fly men blev
fasttagen. Två veckor senare avgick han som svensk kung.
En ny regeringsform
Kungen måste få mindre makt. Den 6 juni 1809 sade riksdagen ja till en ny
regeringsform:
1. Kungen styr riket - men han ska ta råd av sina nio riksråd.
2. Kungen och riksdagen ska tillsammans stifta lagar.
3. Riksdagen bestämmer ensam hur stora skatterna ska vara. Den bestämmer
också hur pengarna ska användas.
Sverige måste lämna ifrån sig Finland
Ryska trupper trängde in i norra Sverige. De hade nått Kalix. Andra ryska
trupper hade gått över isen till Umeå. Ryska trupper fanns också på Åland. De
hotade Stockholm. Sverige ville få slut på kriget. Det ville också Ryssland. I freden
förlorade Sverige hela Finland och Åland.
Sidan 7 av 21
Fransk fältherre blir kung i Sverige!
Gustav IV Adolfs farbror valdes till kung och blev Karl XIII. Han var gammal och
hade inga barn. Karl XIII fick vara tillfällig kung och tvingades adoptera den danske
prinsen Kristian August, som skulle bli den nya kungen i Sverige. Kristian August
avled emellertid när han trillade av sin häst redan i maj 1810, vilket orsakade stor
uppståndelse och det spreds starka rykten om att han blivit förgiftad.
Man var tvungen att utse ny kronprins. Det
blev Jean Bernadotte. Han var en av Napoleons
främsta fältherrar. Hans rykte som krigare fick
svenskarna att bestämma sig. I Sverige hoppades
man på en sak: Bernadotte skulle med Napoleons
hjälp ta tillbaka Finland från Ryssland.
Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att
behöva adoptera en ”enkel advokatson” även om
Jean även var en stor krigare. Men han blev
ganska snart nöjd med sin nye adoptivson, som
fick det svenska namnet Karl Johan.
Karl Johan Bernadotte kom till Sverige 1810. Han fick vänta till 1818 på att bli
kung Karl XIV Johan. I verkligheten fick Bernadotte kungamakten då han kom till
Sverige. Karl XIV Johan trodde inte att det gick att ta tillbaka Finland. I stället slöt
Sverige förbund med Ryssland. Det skulle hjälpa Sverige att ta Norge. SverigeNorge var en samlad halvö. Sverige-Finland var svårare att försvara, ansåg Karl
Johan.
Krig mot Frankrike och Danmark
I slutstriden mot Napoleons Frankrike deltog brittiska, ryska, tyska och svenska
trupper. Karl XIV Johan ledde den norra armén. Han stod mot sin förre kejsare och
sina gamla landsmän. Fransmännen besegrades. Karl XIV Johan höll med flit
tillbaka de svenska trupperna. Endast 180 svenskar stupade.
Karl XIV Johan förde nu snabbt en del av den norra armén mot Danmark som
stod på Napoleons sida. Danskarna besegrades. I freden 1814 måste Danmark
lämna över Norge till Sverige.
Uppgifter:
1. Varför avsattes Gustaf IV Adolf? ____________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
2. Varför valdes just Jean Bernadotte till ny kung? ________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Sidan 8 av 21
3. Befolkningen växer
Mellan åren 1800–1840 ökade befolkningen i Sverige mycket, den största
ökningen i historien dittills - från 2,3 miljoner till 3,1 miljoner. Befolkningsökningen
berodde helt säkert på att jordbruken blev effektivare, att fler gårdar skapades och
fler människor kunde livnära sig på jordbruk (dessutom slutade Sverige kriga 1814
vilket var en bra grej). I England hade samma folkökning inträffat i slutet på 1700talet, och där hade ”överskottsfolket” flyttat in till städernas slumområden och blivit
de första fabriksarbetarna.
I Sverige kan man säga att ”överskottsfolket” på landsbygden hade tre
valmöjligheter:
1. Att bli arrendebönder eller statare på landsbygden.
2. Att flytta till städerna och de nystartade fabrikerna och bli arbetare.
3. Att utvandra till USA – det kallas att emigrera.
Statare
En del godsägare ville inte ha sina marker uppdelade på en mängd små gårdar
som bönder och torpare brukade. Istället föste man bort bönderna och slog ihop
sina ägor för att bruka dem i egen regi. Stora gods bildades med fina
herrgårdsbyggnader, främst i Skåne och Östergötland. De som arbetade med
jordbruket på dessa storgods kallades statare.
En statare var en vanligen helårsanställd
lantbruksarbetare, som fick lön dels i form av
pengar, dels in natura, i ”stat” = matvaror, fri
bostad, ett potatisland och ved. En statare kunde få
80 kronor, fem tunnor råg, en tunna vete, två
tunnor korn, en tunna ärter, tio kannor grovt salt,
en liten tunna strömming, 25 kg salt sill, 30
vitkålshuvuden, en halv tunna kålrötter. Dessutom
varje dag en och en halv liter sötmjölk och lika mycket kärnmjölk. Stataren var
oftast gift, och frun var tvungen att mjölka på morgnarna. Detta var oavlönat, det
ingick i mannens anställning. Fram till 1858 hade godsherren till och med rätt att
aga sina statare, fram till 1920 gällde rätten pojkar upp till 18 år och flickor till 16
år.
Stataren var anställd på ett helt år. När året gått kunde man byta gods om man
inte var nöjd. Flyttdag för alla statare var 24 oktober, och veckan efter var man
ledig (enda ”semestern”). Man flyttade för att man trodde att man kanske skulle få
det bättre på nästa gods, ”staten” varierade lite. Oftast var det här fåfänga försök
att få det lite drägligare. Man trodde att man till slut skulle tjäna ihop till ett eget
torp eller gård. Detta hände inte så ofta.
Stataren hade alltså fri bostad. Bostäderna var enkla, oftast kasernliknande
byggnader i herrgårdens närhet, ”statarlänga”, i en eller två våningar. Här bodde
två eller fyra familjer, ibland fler. Bostäderna bestod av antingen ett eller två rum
med kök.
Sidan 9 av 21
4. Den industriella revolutionen
Utvecklingen i England
Man brukar säga att den industriella revolutionen
började i England i slutet på 1700-talet. De hade haft
samma folkökning där som här – med skillnaden att i
England flyttade nästan allt folket in till städernas
slumområden.
Dessa
blev
fabriksarbetare,
maskinskötare, med långa arbetsdagar: 11-13 timmar
på vardagarna och halva lördagen. De levde i en
fruktansvärd slum.
De första industrierna var textilindustrier. Nya maskiner uppfanns: Spinning
Jenny (en mekanisk spinnmaskin) och Den flygande skytteln (en mekanisk
vävstol). Man utnyttjade vattenkraft till en början. Kraften överfördes från forsen i
floden till maskinerna via remdrift i taket.
Fabriksägarna blev ohyggligt rika och tyckte att
de skulle bestämma allt som rörde deras fabriker
som arbetstider, lön, arbetstakt m.m. Barnarbete
var vanligt. Barnen var ju så små att de kunde
klättra in i maskinerna och rengöra dem – men
man stängde inte av maskinerna när de skulle
rengöras! Många skadades eller klämdes ihjäl.
Protesterade arbetarna avskedades de – de
”inkräktade på ägarnas frihet”.
Utvecklingen i Sverige
I Sverige var det också textilindustrin som var först. De första fabrikerna
byggdes i Boråstrakten under 1800-talets andra hälft. Här var jordarna fattiga, så
bönderna hade alltid varit tvungna att komplettera försörjningen med handel och
textilhemslöjd. Detta innebar också att kvinnorna var väldigt viktiga för familjens
försörjning eftersom det var de som hemslöjdade.
De första fabrikerna i Sverige
Redan år 1834 grundas den första fabriken i Sverige: Rydboholms väveri. Det
var en rik förläggare som hade byggt en stor fabrik vid Viskan och köpt in maskiner
Sidan 10 av 21
från England. Alla hans
hemväverskor
blev
arbetslösa – men erbjöds
arbete i fabriken. Familjen
var ”proletariserad” – den
kunde inte klara sig på bara
jordbruket så den enda
möjligheten att överleva var
att ta arbete i fabriken för
både mannen och kvinnan
(och barnen). Eftersom det
var så långa arbetsdagar
(11–13 timmar) var man
tvungen att flytta till fabriken och överge sitt jordbruk – man blev lönearbetare
(”proletär”). Under 1800-talets andra hälft grundas många textilfabriker längs
Viskan söder om Borås och i själva staden.
Fabriksägarna såg arbetarna som ”sina” – man tog hand om dem på olika sätt.
Arbetarna kunde handla i företagets handelsbod, de bodde i företagets bostäder, de
kunde ta ved ur företagets skogar etc. Det var nästan som för statarna inom
jordbruket. Det här kallas ”patriarkalism” – fabriksägaren var som en ”pappa” till
sina ”barn” - arbetarna. Som arbetare var man tvungen att fråga fabriksägaren om
lov för att få flytta, för att få gifta sig etc. Företaget dominerade byns liv genom
skolan, kanske ett badhus, fattigstuga, handelsbod etc.
Eftersom fabriksägaren var så ”snäll” mot arbetarna skulle de inte klaga eller
gnälla. Gjorde de det fick de sparken och då åkte de ut ur sin bostad också.
Fabriksägaren tålde inte att arbetarna strejkade eller bildade fackföreningar – ingen
skulle lägga sig i hur han skötte sin fabrik.
Sågverken
Sågverken var också tidiga industrier i Sverige. Sverige sålde mycket trävirke till
Storbritannien. Skogen där var på väg att ta slut. Industristäder som Manchester
och Birmingham växte sig stora. Det behövdes byggnadsvirke. De svenska
sågverken tjänade pengar. Pengarna kunde satsas på ny teknik.
De äldre sågarna drogs av vattenhjul. Sågarna måste därför ligga vid något
vattenfall. Timret flottades på älven till sågen eller kördes med häst och vagn. Det
sågade virket fördes sedan till en hamn och lastades på fartyg som tog virket till
Storbritannien.
Om vintern var vattnet ofta fruset. Då stod vattenhjulet och sågen stilla.
Ångmaskinen ersatte vattenhjulet. Nu kunde sågklingorna vina året om. Sågverken
behövde inte ligga vid ett vattenfall, de kunde nu byggas vid en hamn där virket
lastades direkt på fartygen.
Stålåldern börjar
Behovet av järn och stål ökade i Europa. Järn behövdes till ångmaskiner och
järnvägsräls. Stål och järn gick snart att tillverka i stor mängd. Svenska ingenjörer
hade arbetat fram metoder för det. 1840 kom en ny metod som blev viktig för
Sverige. Med den gick det att tillverka stål av malm som innehöll mycket fosfor.
Sidan 11 av 21
Sådan malm hade förut varit nästan värdelös. Järnmalmen från Grängesberg,
Gällivare och Kiruna blev värd många miljarder kronor. Nu startade en stor export
av malm till Tyskland.
1850 sålde Sverige råvaror som järn, trä och pappersmassa till industrier i andra
länder. Mot slutet av 1800-talet började svensk industri att tillverka färdiga varor.
Av råvaror som bomull och ull blev det tyger och kläder.
Av järnet och stålet hade svenska verkstäder börjat tillverka färdiga varor, till
exempel telefoner och maskiner till mejerier. De exporterades till andra länder.
Svenska industrier tävlade nu med industrier i Europa och USA.
Järnvägarna
1850 stånkade inte ett enda ånglok fram genom Sverige. 1860 fanns det 527
kilometer järnväg. Fyrtio år senare hade rallarna (järnvägsbyggarna) lagt ut räls för
10 000 kilometer järnväg. Det var lika långt som att åka mellan Stockholm och
Göteborg 20 gånger.
De
viktigaste
järnvägarna
kallades
stambanor. De byggdes mellan Sveriges
största städer. 1862 var stambanan mellan
Stockholm och Göteborg klar. Två år senare
kunde man åka tåg mellan Stockholm och
Malmö. Den resan tog 19 timmar. Med häst
och vagn hade den tagit 8 dygn. På järnväg
kunde tusentals ton av malm, kol och stål
fraktas snabbt.
Uppgifter
1. Hur tror du att statarens liv var? ____________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
2. Varför var ångmaskinen bättre än vattenhjulet för sågverken?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
3. Vad menas med att fabriksarbetarna var proletariserade? ________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Sidan 12 av 21
5. Emigrationen till USA
”Luften är ren och klar. Långa varma somrar, ingen höst och vintern är kort. Djup
matjord, fet till den grad att jag inte behöver gödsla den. Här är ingen missväxt. Korna
går och gräs som är en meter högt.”
”Jag trivdes bra i Sverige. Men här är ett ännu bättre land så nu vill jag inte vara i
Sviden.”
”Förr var vissa stater i Amerika hemsökta af gräshoppor. De kom i stora svärmar.
Ja så stora att de bortskymde solen, så att det blev nästan mörkt. De åt upp allting,
skördar, gräs och fruktträd. Ja det var så många att tåget stannade...”
Det här kan vi läsa på ett gulnat brevpapper från Amerika, skrivet av en svensk
som utvandrat.
Utvandringen, eller emigrationen, är en stor händelse i Sveriges historia. Men vi
var inte ensamma om den - att folk utvandrade till USA var lika vanligt i Finland
och Danmark. l Norge var det ännu vanligare. Mellan åren 1820 och 1914 tog USA
emot 30 miljoner invandrare från hela världen. Cirka en miljon kom från Sverige.
Vilka utvandrade?
De första som utvandrade var småbönder med sina
familjer. Jordbruket i Sverige gav dem så hopplöst lite.
Det var bara slit och släp. De sålde sin jord, sina djur
och hus. För pengarna köpte de biljett till Amerika. I
Nya världen hoppades de få odla nya åkrar som var
mycket större än hemma i Sverige. Och åkerjorden var
mycket bättre.
Priset på amerikabiljetten sjönk så småningom.
Sparsamma drängar och pigor kunde efter år av slit få
ihop till den. Men de allra fattigaste blev kvar i Sverige.
De hade inga pengar att spara.
De flesta ville bort från fattigdomen. Efter ett dåligt
år med missväxt ökade alltid antalet utvandrare. Den
som rest skrev brev hem. De flesta berättade om hur
bra det var i det nya, rika landet. De skrev att USA var
frihetens land. Det blev vanligt att den som reste först sparade pengar och skickade
hem. Snart kunde en till i familjen köpa biljett. Så kunde det fortsätta och till slut
hade hela familjen utvandrat.
Livet i det nya landet
På de stora prärierna hade indianer jagat och bufflar betat. Där satte
invandrarna ut gränsmarkeringar för den ena gården efter den andra. De hade rätt
att få upp till 65 hektar jord - nästan gratis! För de flesta var det mycket mer än de
haft i Sverige. Jorden var fin svartmylla och den var fri från sten. Hemma hade
plogen mest fått gå i stenig sandjord. För många väntade ett hårt arbete - ett nytt
hem skulle byggas i ödemarken.
Sidan 13 av 21
Till städerna
De första utvandrarna kom alltså från landsbygden i Sverige. Men från 1890 och
framåt kom allt fler från städerna. Åren 1890-1893 utvandrade 23 000 från
Stockholm till USA. Stadsbor från Sverige sökte sig till städerna i USA. Många
arbetade på byggen. En del var med om att bygga ut Chicago till en storstad.
Många flickor blev hembiträden i amerikanska familjer.
En lycka för Sverige
För många fattiga betydde utvandringen mycket. Den gav dem chansen till ett
bättre liv. För Sverige var utvandringen en lycka. Befolkningen hade ökat för
snabbt så jordbruket, industrin och handeln kunde inte ge arbete åt alla. Risken att
många skulle bli utan arbete var stor. Nu blev det inte så, tack vare utvandringen.
Det blev i stället konkurrens om arbetskraften, det gjorde att lönerna i Sverige
steg.
Uppgifter:
1. Skriv ett annat ord för utvandring. __________________________________
2. I vilket nordiskt land var utvandringen till USA vanligast? ________________
3. Vilka var det som först utvandrade från Sverige? Varför?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
4. Varför tyckte de svenska bönderna om jorden på prärien?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
5. På vilket sätt var utvandringen ”bra” för Sverige? _______________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Sidan 14 av 21
6. Arbetarrörelsen
Arbetare och arbetsgivare
På 1870-talet steg röken från fabrikernas höga skorstenar. För varje år blev
dessa fler och fler. Industrialiseringen var i full gång. Industrins arbetare blev en
allt större grupp. Lönerna steg och arbetarnas familjer fick det lite bättre. De
började hoppas på en ännu bättre framtid.
Svenska arbetare började bilda
fackföreningar. Dessa arbetade för
högre löner och kortare arbetsdagar.
Arbetsgivarna
tyckte
illa
om
fackföreningar. Visst kunde lönerna
höjas! Men då måste det bli pengar
över
till
det.
Lönen
skulle
arbetsgivaren ensam bestämma över.
Det fick inte arbetarna lägga sig i!
Strejk vid sågverken!
De som styrde Sverige stod på arbetsgivarnas sida. Arbetarna fick veta en sak.
De hade ingen rätt att strejka, att vägra gå till sitt arbete.
I Sundsvall hade 1870-talet börjat mycket bra. Sågverkens ägare tjänade
mycket pengar. För arbetarna höjdes lönerna. Men så kom svårare tider. Det gick
inte lika lätt att sälja virket. På våren 1879 sänktes lönerna. Arbetarna vid
sågverken i Sundsvall gick i strejk. Den spred sig längs Norrlands kust. Snart stod
18 sågverk stilla. 5 000 arbetare strejkade.
De styrande blev oroliga. De tyckte att det började likna en revolution. 1 000
soldater och en kanonbåt sändes till Sundsvall. Militären omringade arbetarnas
mötesplats. Landshövdingen kom med ett hot. Arbetarna skulle behandlas som
lösdrivare. Det var folk som inte ville arbeta utan bara drev omkring. Lagen sade
att det var förbjudet. Arbetarna vågade inte fortsatta strejken. De gick tillbaka till
sina jobb. Alla fick finna sig i sänkta löner. 700 arbetare fick sparken. Familjerna
vräktes från sina bostäder som de hade fått hyra av arbetsgivaren.
Fackföreningar - Fackförbund - Landsorganisation
Strejken var ett nederlag för arbetarna. Men den hade lärt dem en del. Nu visste
de att samarbete i fackföreningar var mycket viktigt. De visste också att utan
pengar var det svårt att strejka. Därför måste man spara pengar i strejkkassor.
Fackföreningar på olika platser började samarbeta med varandra. De bildade
fackförbund för hela Sverige. Tryckeriernas arbetare var först. Deras fackföreningar
bildade Typografernas fackförbund. Snart hade många andra yrken sina egna
fackförbund.
Är 1898 bildade de olika förbunden en Landsorganisation. Den förkortas till LO.
Tillsammans blev nu arbetarna starka och kom med krav. LO krävde 10 timmars
arbetsdag, bättre arbetsmiljö, pensioner och allmän rösträtt.
Sidan 15 av 21
Arbetsgivarnas samarbete
Arbetarna blev inte ensamma om att samarbeta. Snart gjorde också
arbetsgivarna det. För dem gällde det att hjälpas åt nar arbetarna kom med sina
krav. 1902 bildades Svenska ArbetsgivareFöreningen som har förkortningen SAF.
Arbetsgivarna hade sitt eget vapen vid strejk. De stängde arbetsplatserna så
arbetarna blev utan lön. Det kallas lockout.
Tänk dig att arbetarna strejkade vid fem arbetsplatser. Arbetsgivarna kunde då
förklara tio arbetsplatser i lockout. På det sättet skulle arbetarnas strejkkassor
tömmas snabbare.
Storstrejken 1909
Från 1860-talet och fram till 1907
hade lönerna fördubblats. Men 1907
började några dåliga år för industrin.
Arbetarna fick sina löner sänkta. Då
strejkade de. Arbetsgivarna svarade
med lockouter. Sommaren 1909 blev
mer än 100 000 arbetare lockoutade.
LO svarade då med storstrejk. Nära 300
000 arbetare var med i den. Efter några månader måste arbetarna gå tillbaka till
sina jobb. Strejkkassorna var tömda. Arbetarna och deras familjer hade inga
pengar till mat.
Storstrejken betydde en hel del för framtiden. De stridande fick respekt för
varandras styrka. LO och SAF försökte efter 1909 helst komma överens. Att drabba
samman kostade mycket pengar för båda.
Uppgifter:
1. Vilka två uppgifter hade de första fackföreningarna?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
2. Varför gick arbetarna i strejk vid sågverken i Sundsvall 1879?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
3. Vad händer vid en lockout?
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Sidan 16 av 21
7. Liberalismen
På 1800-talet var det svenska samhället väldigt statiskt och stillastående. Det
fanns förbud och regleringar om allt - vad man fick arbeta med, vad man fick sälja,
när man fick sälja, vem som fick sälja, vilken religion man skulle ha, vad man fick
trycka för tidningar och böcker m.m. Många vände sig emot alla dessa hindrande
regler som ledde till ofrihet för befolkningen. Det var främst medelklassen som
engagerade sig i denna striden: borgare, utbildade tjänstemän, handelsmän m.fl.
Den här proteströrelsen kallades liberalismen. Liberalerna ville ha bort alla regler
som hindrade fri företagsamhet och handel och man ville även ha fri åsiktsbildning.
Skråväsendet
All handel i Sverige skulle bedrivas i städerna. Undantagna var vissa fasta
marknadsplatser vid vissa fasta tidpunkter (ex. Kiviks marknad). När man som
bonde tog in varorna i staden för att sälja dem fick man betala ”den lilla skatten”
vid stadsmurarna. En slags moms - staten fick inkomster av handeln på detta viset.
Det var därför som det var så viktigt för staten att all handel bedrevs i städerna.
Alla hantverkare och handelsbodar i städerna var också starkt reglerade genom
skråväsendet. Ett skrå var en förening av ex. alla skräddare i en stad. Ett skrädderi
var en ”egen firma” med en mäster som ägare och chef, därunder gesäller
(anställda hantverkare) och längst ner lärlingar (smågrabbar som lärdes upp). Alla
skräddarmästare var med i skräddarskrået och de beslöt om hur många skräddare
det skulle finnas i staden, vilka priser man skulle ta o.s.v. De kunde alltså hindra
nya skräddare från att etablera sig i staden. Gesällernas och lärlingarnas antal
reglerades också. En skicklig gesäll kunde bli mäster om han gjorde ett mästarprov
(eller om någon av de gamla dog - ett vanligt sätt att bli mäster på var att man
gifte sig med den gamla mästarens änka.)
Liberalerna kritiserade dessa gamla regler framgångsrikt och 1846 avskaffades
skråväsendet och handeln släpptes fri. 1864 blev det till slut helt fritt för vem som
helst att ägna sig åt vilket yrke som helst.
Pressfrihet
En viktig person är Lars Johan Hierta som startade en
tidning där han kritiserade förhållandena 1830. Tidningen hette
Aftonbladet, och var den första ”vanliga” tidningen i Sverige.
Kung Karl XIV Johan blev förbannad och förbjöd tidningen. En
tid senare kom en annan - ”ny” - tidning ut: ”Det nya
Aftonbladet”. Efter en tid förbjöds den också – då startade Lars
Johan ”Det tredje Aftonbladet”. Så höll det på några år tills
”Det 21:a Aftonbladet” till slut gjorde att lagen ändrades.
Skola
Liberalerna kämpade även för att alla skulle få utbildning. Tidigare var det
klockaren i varje socken som skulle sköta detta, oftast inte särskilt bra. 1842 blev
det lag på att alla socknar skulle ha en skola för alla barn och anställa en riktig
lärare. Föräldrarna var skyldiga att låta sina barn gå till skolan. Kristendom var
Sidan 17 av 21
nästan det viktigaste ämnet. Många ser idag 1842 års skolreform även som ett
försök från staten att ytterligare kontrollera medborgarna - man såg till att ungarna
inte lärde sig något ”farligt”, utan bara precis det som var nyttigt. Barnen lärde sig
att alltid lyda övermakten och kungen, att aldrig göra uppror o.s.v.
Nykterhetsrörelsen
Liberalerna vände sig även emot andra typer av ofriheter
som alkoholism. På 1800-talet drack man otroligt mycket
mera sprit än nu – hela 23 liter per invånare (idag är siffran 5
liter). Fylleri och slagsmål på arbetet var vanligt. En stor del
av lönen gick till sprit, och familjen kanske fick svälta för att
fadern var alkoholiserad. Det här tyckte liberalerna var
hemskt, så man ”importerade” nykterhetsrörelsen från USA.
IOGT var den första folkrörelsen i Sverige, och den fick med tiden stort genomslag.
Det var mycket vanligt att man var med i ”Logen” som lokalavdelningarna kallades.
Nykterhetsrörelsen är en av de viktigaste företeelserna under 1800-talet.
Frikyrkorörelsen
Sedan 1500-talet hade det funnits ett starkt religiöst tvång i Sverige – alla var
tvungna att tillhöra den lutherska statskyrkan. Prästerna kontrollerade befolkningen
och rapporterade till statens myndigheter. Det fanns t.ex. ett förbud mot att hålla
ett religiöst möte utan att en präst var närvarande. Straffet för sådana möten var
fängelse eller landsförvisning. Många kämpade emot de hårda religiösa förbuden.
Trots förbudet gick det inte att förhindra att folk träffades och läste och tolkade
bibeln själva. Förbudet kallades konventikelplakatet och varade fram till år 1858 –
efter det tog de privata bönemötena fart ordentligt. Allt fler började bli oense med
den religiösa uppfattningen inom statskyrkan, och en ”väckelse” tog fart i slutet på
1800-talet.
Väckelsens främsta kännetecken är att många människor upplever sig ha blivit
”frälsta” (omvända) och ”helbrägda” (helade) som resultat av den kristna
förkunnelsen – det kristna budskapet. Väckelse bygger på en rörelse hos vanligt
folk - till skillnad från införande av kristen tro genom påbud från regenter. När
tillräckligt många människor upplevt väckelsen påverkas indirekt hela samhället.
1878 bröt sig Missionsförbundet ut ur statskyrkan och blev den första frikyrkan i
Sverige. Andra tidiga frikyrkliga rörelser är metodister, baptister, frälsningsarmén
och Pingströrelsen.
Folkrörelserna – unikt för Sverige
Frikyrkorna tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg
för det demokratiska genombrottet i Sverige i slutet på 1800-talet. Det fanns ett
ideal inom rörelserna om att människorna skulle vara nyktra, skötsamma,
förståndiga, bildade. Man lärde sig att samarbeta – tillsammans kunde man
förändra och förbättra sina liv. Sverige har aldrig haft någon revolution – istället
skapades de svenska ”folkrörelserna”.
Sidan 18 av 21
8. Hur ska Sverige styras?
Riksdagen förändras
Riksdagen bestod av representanter från de fyra stånden: Adel, Präster, Borgare
och Bönder. Bönder och borgare valdes, medan kyrkan representerades av sina
biskopar och adeln ”ägde” och ärvde sin plats i riksdagen. Detta ansåg liberalerna
vara för gammalmodigt, speciellt adelns platser (adeln hade 25 % av platserna i
riksdagen men utgjorde bara 0,5 % av befolkningen).
1865 lade statsministern Louis De Geer fram ett förslag om en ny riksdag med
två kammare, en ”förstakammare” för de rika och en ”andrakammare” för vanligt
folk. Men först förslaget måste godkännas av de fyra stånden. Bönder och borgare
var naturligtvis positiva, präster och adeln mer tveksamma men till slut gick de
med på förändringen.
Sverige hade nu en ny riksdag, men därmed hade vi inte fått demokrati. Till
första kammaren utsågs ledamöterna av landstingen och av stadsfullmäktige från
de sex största städerna. De utsåg bara redan rika och mäktiga män. Till andra
kammaren var det val vart tredje år, men för att få rösta och för att vara ”valbar”
var man tvungen att ha en viss förmögenhet eller årsinkomst.
Av Sveriges befolkning var det bara c:a 20 % av alla myndiga män som fick
rösta (och alltså inga kvinnor). Fabriksarbetare och statare var för fattiga så de
hade inte rösträtt. Bönder som ägde gårdar (= förmögenhet) fick rösta och således
bestod andrakammaren mest av bönder och förstakammaren bestod av adel,
industriägare och andra rika. Inga ”vanliga” människor i riksdagen!
Kampen för allmän rösträtt
Ska bara rika män ha rösträtt? Allt fler svenskar tyckte att det var orättvist.
1901 infördes allmän värnplikt för alla män. Soldatens övningstid ökade från 90
dagar till 240. Då ökade också kraven på allmän rösträtt. Alla män hade samma
skyldigheter - då borde de väl ha samma rättigheter? Eller som slagordet löd:
"En man, en röst, ett gevär!”
De flesta som hade rösträtt tyckte att fler borde få rösta. Men många var också
rädda. Tänk om alla arbetare fick rätt att rösta! Då skulle samhället snabbt kunna
förändras. År efter år diskuterades frågan i riksdagen. Men år 1909 kom beslutet
om allmän rösträtt för män. Kvinnorna fick vänta över tio år till på samma rätt.
Under den här tiden började politiska partier bildas.
Socialdemokraterna
År 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska parti. Vid samma tid började
fackföreningarna bli starka. Partiet och facket samarbetade. Partiet ville i början
vända upp och ned på samhället. De rikas makt måste krossas. Det skulle ske
genom en revolution. De rika skulle inte få äga gruvor, järnverk och fabriker. Dessa
måste socialiseras – staten skulle äga dem. Då skulle ju alla medborgare bli ägare.
I slutet av 1800-talet ändrade de flesta socialdemokrater åsikt. Allt behövde inte
socialiseras. Partiet skulle kämpa för åtta timmars arbetsdag och rättvisare lagar.
Till dem hörde att en person med hög inkomst skulle betala högre skatt.
Sidan 19 av 21
Socialdemokraterna krävde allmän rösträtt. Det skulle ge arbetarna makten. Då
skulle de kunna andra på samhället.
Hjalmar Branting var partiledare från 1907 till 1925. Han trodde inte så mycket
på revolutioner. Han trodde mer på reformer. Genom förbättringar för folket skulle
samhället bäst förändras.
Liberalerna
Liberalerna fanns i svensk politik före socialdemokraterna. Under 1800-talet
hade liberalerna kritiserat Karl XIV Johan. De tyckte att han tog sig för stor makt.
År 1900 bildades Liberala Samlingspartiet. Karl Staaf blev dess ledare. Partiet
samarbetade med socialdemokraterna för allmän rösträtt. År 1934 bildades
Folkpartiet. År 1990 ändrades namnet till Folkpartiet Liberalerna.
Högern
De konservativa ville vänta med allmän rösträtt. De menade att snabba
förändringar kunde leda till oro. Det skulle kunna skada hela samhället. Ända var
högerledaren Arvid Lindman med 1909 i arbetet för allmän rösträtt.
De konservativa bildade år 1904 Allmänna Valmansförbundet. Namnet ändrades
först till Högerpartiet. Sedan 1969 heter det Moderata samlingspartiet. Moderaterna
ville inte att stat och kommun ska ha för stor makt. I stället ska varje människa ha
möjlighet att skapa sin egen lycka och framgång.
Bondeförbundet
Bondeförbundet kom till under åren 1913-1916. Från början var det ett parti för
jordbrukare. Partiet skulle arbeta för landsbygden och för bättre priser på
jordbrukets produkter. Hit hörde spannmål, sockerbetor, mjölk och kött. Partiet
bytte 1958 namn till Centerpartiet. Det hade då blivit ett parti även för dem som
bor i tätorter.
Kommunisterna
1921 bröt sig en grupp socialdemokrater ut ur partiet. De bildade Sveriges
kommunistiska parti. Kommunisterna var säkra på en sak. Bara en revolution skulle
ge arbetarklassen rättvisa. År 1967 ändrade partiet namn till Vänsterpartiet
kommunisterna. Från 1990 heter det Vänsterpartiet. Partiet arbetar inte längre för
att genom revolution förändra samhället.
1917-1918: Revolution eller...
År 1909 hade männen fått rösträtt vid val till riksdagen. Varje man hade en röst.
Men när man valde dem som skulle styra i en kommun var det inte så. Då kunde
en väljare med höga inkomster ha ända upp till 40 röster. En fattig man hade bara
en röst.
Vintern 1917-1918 var det ont om mat i Sverige. Inte på 50 år hade så många
människor gått hungriga. Första världskriget rasade ute i Europa. Det var svårt att
köpa kol från Tyskland. I städerna frös folk i många hem. Mjölken räckte bara till
de små barnen. Maten var ransonerad. Man fick bara köpa en viss mängd av bröd,
socker och andra livsmedel.
Sidan 20 av 21
De som hade gott om pengar behövde inte svälta. De kunde handla på svarta
börsen. Där fanns hur mycket smör, ägg och fläsk som helst att köpa. Där fanns
också kol och fotogen.
Många socialdemokrater tyckte att Branting var för försiktig. Nej, bort med
kungen. Sverige borde bli en socialistisk republik. I Finland blev det 1918
inbördeskrig mellan högern och vänstern. Skulle det bli revolution i Sverige också?
Högern kände hotet. Partiet gav upp sitt motstånd och riksdagen ändrade lagen även vid kommunalval skulle rösträtten vara allmän och lika för alla.
Socialdemokraterna gick framåt i valen. 1920 blev Hjalmar Branting Sveriges
förste socialdemokratiske statsminister.
Kvinnorna får rösträtt
År 1921 fick kvinnorna rösträtt. Sveriges kvinnor var sist i Norden att få det.
Många män tyckte att kvinnlig rösträtt inte var så viktig. Inom vänstern fanns de
som var oroliga. Kvinnorna skulle kanske visa sig vara ''konservativa” och rösta nej
till förändringar. Inom högern kände man också oro. Man trodde att kvinnorna i
arbetarklassen alltid skulle rösta som männen.
1922 var det folkomröstning om totalt förbud för alkoholdrycker. Kvinnorna
visade då att de inte bara följde männen. Nära 60 procent av kvinnorna röstade för
ett förbud. Det var männens röster som hindrade att det blev förbud.
Uppgifter
1. Beskriv skillnaden mellan den första och andra kammaren i Sveriges riksdag.
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
2. Socialdemokraterna ville ha revolution – varför då? _____________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
3. Hur gick det till när Sverige införde allmän rösträtt? _____________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Sidan 21 av 21
