Industriella revolutionen och

Industriella revolutionen
och
Sveriges 1800-tal
Historia 4
Österledskolan
1. Industriella revolutionen
Kanske lever vi i en liknande revolution idag när datorer, mobiler och internet ändrat vårt sätt att
leva? Men det är inte säkert att människorna som lever mitt i förändringen är medvetna om det stora
som sker. Så är det idag och det var säkert på samma sätt för 1700-tals människorna som levde under
den industriella revolutionens tid i Storbritannien.
Varför började den industriella revolutionen i just Storbritannien? Vad innebar den och vilka följder
fick den för människor som levde då? Hur gick det till när Sverige industrialiserade? Det är några av de
frågor som vi ska besvara i den här delen.
Det började i Storbritannien
Storbritannien var i början av 1700-talet ett ganska välordnat land. Vattenleder med kanaler och
slussar som gjorde det lätt att ta sig fram och framta varor inom landet. På världshaven fraktade
brittiska skepp varor till och från Nordamerika, Indien och Kina. Det fanns lagar och förordningar som
reglerade det mesta och som gjorde det ganska tryggt att leva i landet. Det var här och inom jordbruket
som de stora förändringarna började.
Det var en rad omständigheter som tillsammans gjorde att den industriella revolutionen startade
just i Storbritannien under 1700-talets första hälft. Här följer de viktigaste:
Jordbruket
Sidan 2 av 23
I Storbritannien förbättrades jordbruksmetoderna snabbt under 1700-talet och det producerades
mycket mer livsmedel än tidigare. Tidigare var alla åkrar i en by uppdelade i långsmala tegar. En gård
ägde en teg i varje åker i byn. Systemet var rättvist, för alla fick ju del av både dålig och bra jord. Men
alla blev beroende av varandra för tegarna var ofta så smala att alla var tvungna att plöja, så och skörda
samtidigt. Under 1700-talet beslutade parlamentet, motsvarigheten till vår riksdag, om skifte. Det
innebar att tegarna slogs ihop till stora sammanhängande områden så att varje bonde fick ett par större
åkrar. Nu kunde bonden själv bestämma när han skulle plöja eller så.
Men det var fler som var intresserade av mark. Rika handelsmän och jordägare köpte upp all jord
som var till salu. De ville stora markområden till bland annat fårskötsel. Ullen de fick från fåren var en
viktig råvara för den framväxande textilindustrin. Efter skiftena blev det ännu lättare för de stora
jordägarna att köpa upp mark. Småbönderna hade ingen chans att konkurrera om jorden.
1: Hur kom det sig att man var beroende av varandra i byarna?
2: Varför köpte handelsmän upp all jord som var till salu?
Kapital
De brittiska handelsskeppen som fraktade varor över haven var ofta väldigt lönsamma företag, inte
minst de skepp som fraktade slavar från Afrika till Amerika.
Triangelhandel
Slaveri och slavhandel har förekommit i alla tider. Under nya tiden fick slaveriet stor spridning i
Nord-, Mellan- och Sydamerika där arbetet på sockerrörs- och bommullsplantager sköttes av slavar.
Från slutet av 1600-talet och under 1700-talet var den europeiska slavhandeln som mest intensiv. Under
den här perioden skeppades omkring 50 000 människor årligen över Atlanten till Amerika för att arbeta
som slavar.
Handeln med slavar bedrevs framförallt av
engelsmännen som hämtade slavarna i Västafrika och
fraktade över dem till de europeiska
kolonierna i Amerika. Slavhandeln som gick till
Amerika brukar kallas triangelhandeln eftersom
handelsrutten utgjorde en triangel på kartan.
Fartygen utgick oftast från England där de lastades
med krut, gevär, brännvin, tyger och annat. Därefter
seglade de till Västafrika där varorna byttes mot
infångade slavar som sedan transporterades över
Atlanten till kolonierna i Amerika. När skeppen till sist
återvände till England var de fullastade med bommull, tobak och socker som hade odlats i kolonierna.
Under 1600- och 1700-talen hamnade de flesta afrikanska slavarna i Brasilien och Västindien. När
sedan den industriella revolutionen hade kommit igång och textilindustrins behov av råvaror ökade,
blev istället södra USA det vanligaste slutmålet för slavskeppen till följd av det ökade behovet av
arbetskraft på bommullsfälten.
Sidan 3 av 23
Det gjorde att det fanns gott om kapital eller pengar som kapitalägarna var villiga att satsa i nya
verksamheter. Så att fabriksägarna kunde köpa till exempel maskiner. Det samma gällde inom
jordbruket där de moderniserade storjordbruken blev lönsamma. Vinsterna satsade godsägarna i nya
verksamheter som industriföretag.
3: Varför kallas slavhandeln över Atlanten för ”triangelhandel”?
4: Vad var det för varor Britterna hade med sig ner till Afrika?
Råvaror
I det nya jordbruket gick många godsägare över till fårskötsel som krävde mindre arbetskraft och
samtidigt gav ull som blev en viktig råvara för textilindustrin. Av den spann man ullgarn som sedan
vävdes till ylletyg.
I berggrunden fanns gott om järnmalm men det behövdes bränsle för att utvinna järnet. Eftersom
det inte fanns så mycket skog i Storbritannien, var de tvungna att köpa sitt bränsle från andra länder,
exempelvis Sverige. I början av 1700-talet lyckades dock en engelsk järnbruksägare framställa ett nytt
bränsle som kallades koks. Det var gjort av stenkol och stenkol fanns det gott om i Storbritannien.
5: Vad var koks för något?
Arbetskraft
Övergången till ett modernare jordbruk gjorde
att många småbönder och lantarbetare blev
arbetslösa. Fårskötseln krävde ju inte så mycket
arbetskraft. Många bönder, som brukade jord som
ägdes av godsägare, fick lämna sina gårdar när
godsägaren ville använda sin mark till fårskötsel.
Tidigare kunde också många som inte hade egen
jord livnära sig på byarnas allmänningar, jord som
byn ägde gemensamt där kunde de ha ett litet jordbruk och ibland rycka in som lantarbetare på
godsen. Men vid skiftet delades allmänningarna upp bland jordägarna, och godsens behöv av
arbetskraft minskade. De arbetslösa inom jordbruket behövde nya arbeten. Därför fanns det gott om
arbetskraft till de nya stenkolsgruvorna om arbetskraft till de nya stenkolsgruvorna och industrierna.
Nya industrilandskap växte fram med stora fabriksanläggningar och höga skorstenar. I närheten låg
arbetarnas enkla och trånga bostäder.
6: Hur kom det sig att många småbönder blev arbetslösa?
Uppfinningar
Tidigare gjorde kvinnorna garn av ullen med hjälp av spinnrock, och garnet vävde de sedan till tyg i
en vävstol hemma på gården. Men under 1700-talet uppfann britterna maskiner som helt förändrade
och mångdubblade produktionen av tyg. Spinnmaskiner och vävmaskiner producerade mer tyg an
vad man någonsin tidigare gjort. I början var vattenkraften den viktigaste drivkraften för maskinerna.
Därför behövde de första fabrikerna ligga i närheten av en flod.
Sidan 4 av 23
Ångmaskinen hade uppfunnits redan i början av 1700-talet men den användes än så länge bara för
att pumpa upp vatten ur gruvorna. Skotten James Watt lyckades förbättra ångmaskinen så att den
kunde användas i fabriker för att driva andra
maskiner. Från 1840 tog ångan över som den
viktigaste drivkraften i fabrikerna. Snart kunde
man sätta ångmaskinen på en vagn. Då var
lokomotivet uppfunnet och sedan dröjde det inte
länge innan ångfartygen dök upp. Ångmaskinens
betydelse var oerhört stor. Den kom att helt
förändra samhället, kanske lika mycket som våra
dagens datorer.
7: Vilka nya uppfinningar kom under 1700talet?
2. Sveriges 1800-tal
Ståndssamhället
Sverige hade sedan medeltiden varit ett ståndssamhälle och var det fram till 1800-talets mitt.
Befolkningen var indelad i olika s.k. samhällsstånd. Ett stånd var till exempel adeln, som var det finaste,
rikaste och mäktigaste. Präster, borgare och bönder var de tre övriga stånden. Det var nästan omöjligt
att byta samhällsstånd, samhället var statiskt - det ”stod stilla”.
Systemet med samhällsstånd hade uppstått vid medeltidens början när riddaren med sin tunga
rustning visade sig vara en effektiv krigare. Den svenska kungen hade inte råd att utrusta en hel armé
riddare. Kungen vände sig till rika stormän och erbjöd skattefrihet i utbyte mot att stormannen
utrustade ett antal riddare till kungens armé.
Sverige tillhörde på den här tiden den katolska kyrkan, så kyrkan och kyrkans män skattebefriades
också.
Den här två skattebefriade stånden – adeln och kyrkan - blev rikare och rikare och köpte mer och
mer mark. En bit in på 1700-talet ägde de nästan hälften av Sveriges yta. All skatt, som betalade armén,
flottan och alla slott, betalades av de två lägsta stånden bönder och borgare (hantverkare, köpmän,
skeppare mm.)
Vid 1800-talets början hade Sverige c:a 2 miljoner invånare. Av dessa utgjorde de två högsta
stånden bara några få procent. Den stora majoriteten var bönder, ca 80 %. Bönderna bodde i små byar
på landet.
7a: Vilka samhällsstånd var skattebefriande?
7b: vad innebar det att samhället var ”statiskt”?
Den gamla byn
Bondbyarna var som små slutna enheter, en värld för sig.
Man föddes, växte upp, gifte sig och levde som vuxen i sin lilla
by. Gårdarna låg i en klunga mitt i byn längs bygatan. Närmast
gårdarna låg åkrar och ängar, dessa kallades för inägor. Utanför
åkrar och ängar låg byns utägor, där djuren betade på somrarna. Dessa marker ägdes gemensamt och
användes av alla.
Åkrar och ängar var uppdelade i smala tegar, varje bonde hade några tegar på var åker. En bondes
mark kunde vara utspridd på upp till 30 - 40 olika tegar.
Sidan 5 av 23
I utkanten av byn kunde det ligga små stugor till vilka det inte hörde någon mark. Dessa stugor
kallades backstugor, folket som bodde där backstugusittare. Dessa tog tillfälliga arbeten hos bönderna
i byn. De höll även på med hantverk, flätade korgar, stickade strumpor m.m.
En annan grupp människor som inte heller ägde någon mark var torparna. Torpen låg på någon
bondes mark och torparen fick betala arrende (hyra) till bonden form av pengar eller dagsverken (man
arbetade ”gratis” för bonden).
8: Vad menas med att Sverige var ett ståndssamhälle?
9: Varför slapp adelsmännen betala skatt?
10: Vad var det för skillnad mellan byns inägor och utägor?
Byalaget
Bönderna i byn hjälptes åt med allt arbete på åkrarna, precis som många andra jobb - att bygga
stängsel runt inägorna så att boskapen inte kom åt grödorna, att skörda lövängarna inför vintern, att
dika ut ägorna. Även andra uppgifter var gemensamma: jakten, fisket, väg- och brobygge i byns närhet.
Man var även brandvakter gemensamt - alla eldstäder i byn inspekterades två gånger om året.
För att allt det här gemensamma skulle fungera fanns det i varje by ett byalag, där alla bönderna
satt med. Chefen för byalaget kallades ”ålderman”. Åldermannen var ordförande vid bystämmorna
(byalagets möten), höll ordning på byalagets räkenskaper, använde en klubba för att för tyst på
deltagarna och för att klubba beslut. Åldermannen beslutade om i vilken ordning de gemensamma
arbetena skulle utföras, och utdömde böter om någon hade gjort något förbjudet mm.
Men byalaget hade inte bara med gemensamma arbeten att göra, man ordnade även stora fester,
så kallade gillen. Varje gemensamt arbete avslutades med ett gille, och man festade även vid andra
helger och högtider. Gillena var den enda lönen man fick för de gemensamma arbetena. En bonde som
fått hjälp av byalaget med att bygga en lada tackade för hjälpen med ett gille, ingen lön. På gillena
frossade man i mat och söp sig rejält fulla, slogs, blev ovänner och vänner igen etc.
11: Vilken uppgift hade åldermannen i den gamla byn?
Rutger Maclean
Rutger Maclean var en adelsman i Stockholm som ärvde slottet
Svaneholm i Skåne 1783. På godsets stora mark fanns fyra hela byar
med bönder som arrenderade mark av honom. Bönderna kunde på
Svaneholm ha upp till 70 olika tegar, vissa så långt från gården att det
inte var lönt för bönderna att bruka dem. När han ärvde godset var
jordbruket i mycket dåligt skick. Han beslutade att göra någonting åt
saken.
Han gjorde en noggrann
kartläggning av sin mark och
delade sedan upp den i 73 lika stora
tomter. I mitten på varje tomt byggde han en ny bondgård, till
vilken bonden och hela hans hushåll blev tvungna att flytta. Det här
att man samlade ihop en bondes mark från många tegar till ett
Sidan 6 av 23
sammanhängande markområde kallades ”enskiftet” – byn hade ”skiftats”. De gamla byarna
splittrades alltså – man kallade det att byarna ”sprängdes”. Rutger lät till och med riva de gamla
bondgårdarna.
Hälften av bönderna ville inte veta av nyheterna utan flyttade från Svaneholm. Unga bönder utifrån
flyttade in så att alla nya gårdar blev bebodda. Med tiden visade det sig att Rutgers alla nymodigheter
var en succé - där förut 700 människor knappt livnärt sig levde nu 1100 personer i god välmåga.
Jordbrukets produktion ökade alltså. Han införde också många nya odlingsmetoder, redskap och
grödor. Han lade även sig i vad varje bonde skulle odla på sina åkrar, och bråkade någon utdömde
Rutger böter. Men Rutger brydde sig också om sina bönder på andra sätt - bl.a. ordnade han en bra
skola för barnen.
12: Vad innebar det att ”byarna sprängdes”?
Enskiftet
Många godsägare var imponerade av vad Rutgers resultat och härmade efter förändringarna på
Svaneholm. De införde enskifte även på sina gods, och 1803 beslutade kungen Gustav IV Adolf att hela
Skåne skulle genomföra enskifte. Fyra år senare skulle hela landet, utom Dalarna, Norrland och Finland
genomföra enskifte.
Förr hade man alltså delat upp den goda jorden i tegar, den steniga och den dåliga likaså. Nu kunde
det hända att en bonde fick all den goda jorden, en annan all den steniga osv. Man blev tvungna att
värdera de olika åkrarna så att det fortfarande skulle vara rättvist fördelat. Den som fick den goda
jorden fick nu mindre markyta än den som fick den steniga, allt för att alla bönderna skulle få ungefär
samma skörd fortsättningsvis.
Det räckte med att en bonde i en by ville genomföra enskifte för att det skulle bli så. En lantmätare
kom till byn, mätte, beräknade och så drog bönderna lott om vilka som skulle flytta ut ur byn. Man fick
sex år på sig att flytta ut till sin mark. Ofta fick man skuldsätta sig för att ha råd att bygga en ny gård.
Fram till år 1860 hade över tusen byar sprängts, bara i Skåne.
De stora förändringarna
Med skiftet förändrades mycket jordbruket. Det kom nya växtslag, nya metoder och nya maskiner.
1.
Nya växtslag gav bättre skördar. Vid 1800-talets mitt blev potatisen den viktigaste maten. Allt
fler bönder odlade vete och sockerbetor. Vitt bröd och socker började bli vardagsmat.
2.
Bönderna lärde sig att använda husdjurens gödsel bättre. Tidigare hade mycket av gödseln inte
spritts ut på åkrarna. Man lärde sig också att konstgödsel gav större skördar.
3.
Allt fler redskap och maskiner tillverkades i fabriker. De ersatte dem som bonden själv eller
bysmeden gjort. Istället för skäran och
lien kom skördemaskiner.
Sidan 7 av 23
4.
Sankmarker och sjöar dikades ut. De blev till åkerjord. Genom nyodling hade åkerjorden år 1900
ökat med 75 procent.
Nya människor
För Sverige var det som att få en ny landsbygd. Jordbruket gav tre gånger mer livsmedel än tidigare.
Människorna förändrades då de såg att allt kunde bli mycket bättre. De ville pröva nyheter. Det var fel
att bara göra som man alltid gjort. Vi fick nya människor som skötte ett nytt jordbruk.
Det fanns också andra orsaker till den stora förändringen:
1.
Missbruket av alkohol minskade.
2.
Järnvägar byggdes som band ihop Sveriges olika delar.
3.
Över hela landet byggdes skolor. Skolan betydde kanske mest för att förändra Sverige.
13: Hur kom det sig att människorna förändrades?
Folkskolan
Alla socknar och städer måste bygga skolhus och anställa lärare. Föräldrarna skulle se till att barnen
gick till skolan. Det bestämdes 1842 i en ny lag.
Fattiga socknar kunde få skjuta upp skolstarten. Därför dröjde det nästan 50 år innan alla barn gick i
skolan. 1890 kunde nästan alla läsa. När det gällde att kunna skriva var det sämre ställt. Utan träning
glömde man det lätt.
Folkskolan var med och förändrade Sverige. Den som kan läsa kan själv skaffa sig kunskaper. Du kan
söka svar på sådant du funderar över. För den som inte kan läsa är en värld av kunskaper stängd. För dig
är den öppen!
Sidan 8 av 23
14a: Ge exempel på nyheter dök upp inom jordbruket under 1800-talet.
14b: Vilken maskin ersatte skäran och lien?
15: När kom lagen om en folkskola?
16: På vilket sätt var folkskolan viktig för folket?
17: Vad hade byalaget för sig?
18: Vad gjorde en lantmätare?
Sidan 9 av 23
3. Sverige får en ny kung
På 1800-talets början var det krig och fientligheter mellan de två europeiska stormakterna Frankrike
och Storbritannien. Många länder valde sida i kriget – med Napoleons Frankrike eller med
Storbritannien. Sveriges gamla fiender Ryssland och Danmark var på Frankrikes sida – medan Sverige
höll på Storbritannien. Orsaker till detta var bl.a. att:
1. Nästan hälften av den svenska exporten av järn gick till Storbritannien.
2. Sveriges kung Gustav IV Adolf hatade Napoleon. Han skulle störtas!
Ryssland krävde 1808 att Sverige skulle förklara Storbritannien krig. Sverige vägrade. Då lät tsaren
24 000 man gå över gränsen till Finland (som var en del av Sverige på den här tiden). Danmark stod nu
på Rysslands och Frankrikes sida. Danskarna förklarade krig mot Sverige.
Sverige var hotat från söder, väster och öster. Danska trupper skulle anfalla Skåne och Göteborg.
Från Norge kom hot mot Värmland. Men det var bara mot Finland som anfallet kom med full kraft. Den
svensk-finska armén var illa utrustad. Den måste hela tiden dra sig tillbaka. I december 1808 hade
Ryssland erövrat hela Finland.
18: Vilket land ville Sverige skulle vinna kriget?
19: Varför vill man det?
Kungen tas till fånga och avsätts
Gustav IV Adolf klarade inte uppgiften att leda ett försvarskrig. Men
kungen vägrade att ge upp. I stället planerade han ett nytt krigståg i Finland.
Sverige hotades av katastrof. Kungen måste bort! Det tyckte många
officerare.
Den 13 mars 1809 gick sju officerare in i kungens rum på slottet. De skulle
gripa honom. Kungen drog sin värja och ropade: ”Förräderi! Ni kommer alla
att bli olyckliga!” Men han lugnade sig. En stund senare lyckades han fly men
blev fasttagen. Två veckor senare avgick han som svensk kung.
En ny regeringsform
Kungen måste få mindre makt. Den 6 juni 1809 sade riksdagen ja till en ny regeringsform:
1.
Kungen styr riket - men han ska ta råd av sina nio riksråd.
2.
Kungen och riksdagen ska tillsammans stifta lagar.
3.
Riksdagen bestämmer ensam hur stora skatterna ska vara. Den bestämmer också hur
pengarna ska användas.
20: Varför ville man bli av med Gustav IV Adolf?
21: Riksdagen fick en ny roll tack vare den nya regeringsformen, vad var det?
Sverige måste lämna ifrån sig Finland
Sidan 10 av 23
I februari 1808 gick ryssarna till anfall mot den dåligt utrustade svenska armén i Finland som genast
började retirera norrut. Några förstärkningar från det svenska fastlandet var inte att vänta.
Kriget avgjordes till sist i det blodiga slaget vid Oravais, i september 1808, där den svenska huvudarmén
led ett svårt nederlag. Ryssarna förde därefter in kriget på svensk mark. Även Åland besattes av ryska
trupper.
Efter att ryssarna hade intagit Umeå och hotade Stockholm stod det klart att kriget var förlorat.
Sverige förlorar Finland till Ryssland
Vid fredsavtalet i Fredrikshamn 17 september 1809 förlorade Sverige en tredjedel av sin landareal och
en fjärdedel (bortåt en miljon) av sin befolkning. En av de svenska underhandlarna i Fredrikshamn
skrev: ”Himlen är mitt vittne, att jag skulle vilja underskriva min egen död hellre än denna fred.”
Finland som hade varit en naturlig del av Sverige i mer än 600 år hade nu blivit ryskt territorium. Sverige
fick därmed sina nuvarande gränser. För det finska folkets del inleddes istället en period under ryskt
styre som skulle fortgå i över hundra
år tills landet uppnådde
självständighet i samband med det
politiska kaos som följde i kölvattnet
av den ryska revolutionen.
22: Hur länge hade Finland varit
svenskt?
Sidan 11 av 23
4. Befolkningen växer
Mellan åren 1800–1840 ökade befolkningen i Sverige mycket, den största ökningen i historien
dittills - från 2,3 miljoner till 3,1 miljoner. Befolkningsökningen berodde helt säkert på att jordbruken
blev effektivare, att fler gårdar skapades och fler människor kunde livnära sig på jordbruk (dessutom
slutade Sverige kriga 1814 vilket var en bra grej). I England hade samma folkökning inträffat i slutet på
1700-talet, och där hade ”överskottsfolket” flyttat in till städernas slumområden och blivit de första
fabriksarbetarna.
I Sverige kan man säga att ”överskottsfolket” på landsbygden hade tre valmöjligheter:
1.
Att bli arrendebönder eller statare på landsbygden.
2.
Att flytta till städerna och de nystartade fabrikerna och bli arbetare.
3.
Att utvandra till USA – det kallas att emigrera.
Statare
En del godsägare ville inte ha sina marker uppdelade på en mängd små gårdar som bönder och
torpare brukade. Istället föste man bort bönderna och slog ihop sina ägor för att bruka dem i egen regi.
Stora gods bildades med fina herrgårdsbyggnader, främst i Skåne och Östergötland. De som arbetade
med jordbruket på dessa storgods kallades statare.
En statare var en vanligen helårsanställd lantbruksarbetare,
som fick lön dels i form av pengar, dels in natura, i ”stat” =
matvaror, fri bostad, ett potatisland och ved. En statare kunde få
80 kronor, fem tunnor råg, en tunna vete, två tunnor korn, en
tunna ärter, tio kannor grovt salt, en liten tunna strömming, 25
kg salt sill, 30 vitkålshuvuden, en halv tunna kålrötter. Dessutom
varje dag en och en halv liter sötmjölk och lika mycket
kärnmjölk. Stataren var oftast gift, och frun var tvungen att
mjölka på morgnarna. Detta var oavlönat, det ingick i mannens anställning. Fram till 1858 hade
godsherren till och med rätt att aga sina statare, fram till 1920 gällde rätten pojkar upp till 18 år och
flickor till 16 år.
Stataren var anställd på ett helt år. När året gått kunde man byta gods om man inte var nöjd.
Flyttdag för alla statare var 24 oktober, och veckan efter var man ledig (enda ”semestern”). Man
flyttade för att man trodde att man kanske skulle få det bättre på nästa gods, ”staten” varierade lite.
Oftast var det här fåfänga försök att få det lite drägligare. Man trodde att man till slut skulle tjäna ihop
till ett eget torp eller gård. Detta hände inte så ofta.
Stataren hade alltså fri bostad. Bostäderna var enkla, oftast kasernliknande byggnader i
herrgårdens närhet, ”statarlänga”, i en eller två våningar. Här bodde två eller fyra familjer, ibland fler.
Bostäderna bestod av antingen ett eller två rum med kök.
Sidan 12 av 23
5. Den industriella revolutionen i Sverige
Utvecklingen i England
Man brukar säga att den industriella revolutionen började i
England i slutet på 1700-talet. De hade haft samma folkökning där
som här – med skillnaden att i England flyttade nästan allt folket in
till städernas slumområden. Dessa blev fabriksarbetare,
maskinskötare, med långa arbetsdagar: 11-13 timmar på
vardagarna och halva lördagen. De levde i en fruktansvärd slum.
De första industrierna var textilindustrier. Nya maskiner
uppfanns: Spinning Jenny (en mekanisk spinnmaskin) och Den
flygande skytteln (en mekanisk vävstol). Man utnyttjade
vattenkraft till en början. Kraften överfördes från forsen i
floden till maskinerna via remdrift i taket.
Fabriksägarna blev ohyggligt rika och tyckte att de skulle
bestämma allt som rörde deras fabriker som arbetstider, lön,
arbetstakt m.m. Barnarbete var vanligt. Barnen var ju så små
att de kunde klättra in i maskinerna och rengöra dem – men
man stängde inte av maskinerna när de skulle rengöras! Många
skadades eller klämdes ihjäl. Protesterade arbetarna
avskedades de – de ”inkräktade på ägarnas frihet”.
Utvecklingen i Sverige
I Sverige var det också, precis som i Storbritannien, textilindustrin som var först. De första
fabrikerna byggdes i Boråstrakten under 1800-talets andra hälft. Här var jordarna fattiga, så bönderna
hade alltid varit tvungna att komplettera försörjningen med handel och textilhemslöjd. Detta innebar
också att kvinnorna var väldigt viktiga för familjens försörjning eftersom det var de som hemslöjdade.
De första fabrikerna i Sverige
Sidan 13 av 23
Redan år 1834 grundas den
första
fabriken
i
Sverige:
Rydboholms väveri. Det var en rik
förläggare som hade byggt en stor
fabrik vid Viskan och köpt in
maskiner från England. Alla hans
hemväverskor blev arbetslösa – men
erbjöds arbete i fabriken. Familjen
var ”proletariserad” – den kunde
inte klara sig på bara jordbruket så
den enda möjligheten att överleva
var att ta arbete i fabriken för både
mannen och kvinnan (och barnen).
Eftersom det var så långa arbetsdagar (11–13 timmar) var man tvungen att flytta till fabriken och
överge sitt jordbruk – man blev lönearbetare (”proletär”). Under 1800-talets andra hälft grundas många
textilfabriker längs Viskan söder om Borås och i själva staden.
Fabriksägarna såg arbetarna som ”sina” – man tog hand om dem på olika sätt. Arbetarna kunde
handla i företagets handelsbod, de bodde i företagets bostäder, de kunde ta ved ur företagets skogar
etc. Det var nästan som för statarna inom jordbruket. Det här kallas ”patriarkalism” – fabriksägaren var
som en ”pappa” till sina ”barn” - arbetarna. Som arbetare var man tvungen att fråga fabriksägaren om
lov för att få flytta, för att få gifta sig etc. Företaget dominerade byns liv genom skolan, kanske ett
badhus, fattigstuga, handelsbod etc.
Eftersom fabriksägaren var så ”snäll” mot arbetarna skulle de inte klaga eller gnälla. Gjorde de det
fick de sparken och då åkte de ut ur sin bostad också. Fabriksägaren tålde inte att arbetarna strejkade
eller bildade fackföreningar – ingen skulle lägga sig i hur han skötte sin fabrik.
23: Vad betyder det att en familj var ”proletariserad”?
Sågverken
Sågverken var också tidiga industrier i Sverige. Sverige sålde mycket trävirke till Storbritannien.
Skogen där var på väg att ta slut. Industristäder som Manchester och Birmingham växte sig stora. Det
behövdes byggnadsvirke. De svenska sågverken tjänade pengar. Pengarna kunde satsas på ny teknik.
De äldre sågarna drogs av vattenhjul. Sågarna måste därför ligga vid något vattenfall. Timret
flottades på älven till sågen eller kördes med häst och vagn. Det sågade virket fördes sedan till en hamn
och lastades på fartyg som tog virket till Storbritannien.
Om vintern var vattnet ofta fruset. Då stod vattenhjulet och sågen stilla. Ångmaskinen ersatte
vattenhjulet. Nu kunde sågklingorna vina året om. Sågverken behövde inte ligga vid ett vattenfall, de
kunde nu byggas vid en hamn där virket lastades direkt på fartygen.
Järnvägarna
1850 stånkade inte ett enda ånglok fram genom Sverige. 1860 fanns det 527 kilometer järnväg.
Fyrtio år senare hade rallarna (järnvägsbyggarna) lagt ut räls för 10 000 kilometer järnväg. Det var lika
långt som att åka mellan Stockholm och Göteborg 20 gånger.
Sidan 14 av 23
De viktigaste järnvägarna kallades stambanor. De
byggdes mellan Sveriges största städer. 1862 var
stambanan mellan Stockholm och Göteborg klar. Två
år senare kunde man åka tåg mellan Stockholm och
Malmö. Den resan tog 19 timmar. Med häst och vagn
hade den tagit 8 dygn. På järnväg kunde tusentals ton
av malm, kol och stål fraktas snabbt.
24: Vad var en ”rallare”?
25: Varför var ångmaskinen bättre än vattenhjulet för sågverken?
Sidan 15 av 23
6. Emigrationen till USA
”Luften är ren och klar. Långa varma somrar, ingen höst och vintern är kort. Djup
matjord, fet till den grad att jag inte behöver gödsla den. Här är ingen missväxt. Korna
går och gräs som är en meter högt.”
”Jag trivdes bra i Sverige. Men här är ett ännu bättre land så nu vill jag inte vara i
Sviden.”
”Förr var vissa stater i Amerika hemsökta af gräshoppor. De kom i stora svärmar. Ja så
stora att de bortskymde solen, så att det blev nästan mörkt. De åt upp allting, skördar,
gräs och fruktträd. Ja det var så många att tåget stannade...”
Det här kan vi läsa på ett gulnat brevpapper från Amerika, skrivet av en svensk som utvandrat.
Utvandringen, eller emigrationen, är en stor händelse i Sveriges historia. Men vi var inte ensamma
om den - att folk utvandrade till USA var lika vanligt i Finland och Danmark. l Norge var det ännu
vanligare. Mellan åren 1820 och 1914 tog USA emot 30 miljoner invandrare från hela världen. Cirka en
miljon kom från Sverige.
Vilka utvandrade?
De första som utvandrade var småbönder med sina familjer.
Jordbruket i Sverige gav dem så hopplöst lite. Det var bara slit och
släp. De sålde sin jord, sina djur och hus. För pengarna köpte de
biljett till Amerika. I Nya världen hoppades de få odla nya åkrar som
var mycket större än hemma i Sverige. Och åkerjorden var mycket
bättre.
Priset på amerikabiljetten sjönk så småningom. Sparsamma
drängar och pigor kunde efter år av slit få ihop till den. Men de allra
fattigaste blev kvar i Sverige. De hade inga pengar att spara.
De flesta ville bort från fattigdomen. Efter ett dåligt år med
missväxt ökade alltid antalet utvandrare. Den som rest skrev brev
hem. De flesta berättade om hur bra det var i det nya, rika landet.
De skrev att USA var frihetens land. Det blev vanligt att den som
reste först sparade pengar och skickade hem. Snart kunde en till i
familjen köpa biljett. Så kunde det fortsätta och till slut hade hela
familjen utvandrat.
Livet i det nya landet
På de stora prärierna hade indianer jagat och bufflar betat. Där satte invandrarna ut
gränsmarkeringar för den ena gården efter den andra. De hade rätt att få upp till 65 hektar jord - nästan
gratis! För de flesta var det mycket mer än de haft i Sverige. Jorden var fin svartmylla och den var fri
från sten. Hemma hade plogen mest fått gå i stenig sandjord. För många väntade ett hårt arbete - ett
nytt hem skulle byggas i ödemarken.
Till städerna
Sidan 16 av 23
De första utvandrarna kom alltså från landsbygden i Sverige. Men från 1890 och framåt kom allt fler
från städerna. Åren 1890-1893 utvandrade 23 000 från Stockholm till USA. Stadsbor från Sverige sökte
sig till städerna i USA. Många arbetade på byggen. En del var med om att bygga ut Chicago till en
storstad. Många flickor blev hembiträden i amerikanska familjer.
En lycka för Sverige
För många fattiga betydde utvandringen mycket. Den gav dem chansen till ett bättre liv. För
Sverige var utvandringen en lycka. Befolkningen hade ökat för snabbt så jordbruket, industrin och
handeln kunde inte ge arbete åt alla. Risken att många skulle bli utan arbete var stor. Nu blev det inte
så, tack vare utvandringen. Det blev i stället konkurrens om arbetskraften, det gjorde att lönerna i
Sverige steg.
26: Skriv ett annat ord för utvandring.
27: I vilket nordiskt land var utvandringen till USA vanligast?
28: Vilka var det som först utvandrade från Sverige? Varför?
29: Varför tyckte de svenska bönderna om jorden på prärien?
30: På vilket sätt var utvandringen ”bra” för Sverige?
Sidan 17 av 23
7. Arbetarrörelsen
Arbetare och arbetsgivare
På 1870-talet steg röken från fabrikernas höga skorstenar. För varje år blev dessa fler och fler.
Industrialiseringen var i full gång. Industrins arbetare blev en allt större grupp. Lönerna steg och
arbetarnas familjer fick det lite bättre. De började hoppas på en ännu bättre framtid.
Svenska
arbetare
började
bilda
fackföreningar. Dessa arbetade för högre
löner och kortare arbetsdagar. Arbetsgivarna
tyckte illa om fackföreningar. Visst kunde
lönerna höjas! Men då måste det bli pengar
över till det. Lönen skulle arbetsgivaren ensam
bestämma över. Det fick inte arbetarna lägga
sig i!
Strejk vid sågverken!
De som styrde Sverige stod på arbetsgivarnas sida. Arbetarna fick veta en sak. De hade ingen rätt
att strejka, att vägra gå till sitt arbete.
I Sundsvall hade 1870-talet börjat mycket bra. Sågverkens ägare tjänade mycket pengar. För
arbetarna höjdes lönerna. Men så kom svårare tider. Det gick inte lika lätt att sälja virket. På våren 1879
sänktes lönerna. Arbetarna vid sågverken i Sundsvall gick i strejk. Den spred sig längs Norrlands kust.
Snart stod 18 sågverk stilla. 5 000 arbetare strejkade.
De styrande blev oroliga. De tyckte att det började likna en revolution. 1 000 soldater och en
kanonbåt sändes till Sundsvall. Militären omringade arbetarnas mötesplats. Landshövdingen kom med
ett hot. Arbetarna skulle behandlas som lösdrivare. Det var folk som inte ville arbeta utan bara drev
omkring. Lagen sade att det var förbjudet. Arbetarna vågade inte fortsatta strejken. De gick tillbaka till
sina jobb. Alla fick finna sig i sänkta löner. 700 arbetare fick sparken. Familjerna vräktes från sina
bostäder som de hade fått hyra av arbetsgivaren.
Fackföreningar - Fackförbund - Landsorganisation
Strejken var ett nederlag för arbetarna. Men den hade lärt dem en del. Nu visste de att samarbete i
fackföreningar var mycket viktigt. De visste också att utan pengar var det svårt att strejka. Därför
måste man spara pengar i strejkkassor.
Fackföreningar på olika platser började samarbeta med varandra. De bildade fackförbund för hela
Sverige. Tryckeriernas arbetare var först. Deras fackföreningar bildade Typografernas fackförbund.
Snart hade många andra yrken sina egna fackförbund.
Är 1898 bildade de olika förbunden en Landsorganisation. Den förkortas till LO. Tillsammans blev
nu arbetarna starka och kom med krav. LO krävde 10 timmars arbetsdag, bättre arbetsmiljö, pensioner
och allmän rösträtt.
Arbetsgivarnas samarbete
Arbetarna blev inte ensamma om att samarbeta. Snart gjorde också arbetsgivarna det. För dem
gällde det att hjälpas åt nar arbetarna kom med sina krav. 1902 bildades Svenska
Sidan 18 av 23
ArbetsgivareFöreningen som har förkortningen SAF. Arbetsgivarna hade sitt eget vapen vid strejk. De
stängde arbetsplatserna så arbetarna blev utan lön. Det kallas lockout.
Tänk dig att arbetarna strejkade vid fem arbetsplatser. Arbetsgivarna kunde då förklara tio
arbetsplatser i lockout. På det sättet skulle arbetarnas strejkkassor tömmas snabbare.
Storstrejken 1909
Från 1860-talet och fram till 1907 hade
lönerna fördubblats. Men 1907 började några
dåliga år för industrin. Arbetarna fick sina löner
sänkta. Då strejkade de. Arbetsgivarna svarade
med lockouter. Sommaren 1909 blev mer än 100
000 arbetare lockoutade. LO svarade då med
storstrejk. Nära 300 000 arbetare var med i den.
Efter några månader måste arbetarna gå tillbaka
till sina jobb. Strejkkassorna var tömda. Arbetarna och deras familjer hade inga pengar till mat.
Storstrejken betydde en hel del för framtiden. De stridande fick respekt för varandras styrka. LO
och SAF försökte efter 1909 helst komma överens. Att drabba samman kostade mycket pengar för
båda.
31: Vilka två uppgifter hade de första fackföreningarna?
32: Varför gick arbetarna i strejk vid sågverken i Sundsvall 1879?
33: Vad händer vid en lockout?
Sidan 19 av 23
8. Liberalismen
På 1800-talet var det svenska samhället väldigt statiskt och stillastående. Det fanns förbud och
regleringar om allt - vad man fick arbeta med, vad man fick sälja, när man fick sälja, vem som fick sälja,
vilken religion man skulle ha, vad man fick trycka för tidningar och böcker m.m. Många vände sig emot
alla dessa hindrande regler som ledde till ofrihet för befolkningen. Det var främst medelklassen som
engagerade sig i denna striden: borgare, utbildade tjänstemän, handelsmän m.fl. Den här
proteströrelsen kallades liberalismen. Liberalerna ville ha bort alla regler som hindrade fri
företagsamhet och handel och man ville även ha fri åsiktsbildning.
Skråväsendet
All handel i Sverige skulle bedrivas i städerna. Undantagna var vissa fasta marknadsplatser vid vissa
fasta tidpunkter (ex. Kiviks marknad). När man som bonde tog in varorna i staden för att sälja dem fick
man betala ”den lilla skatten” vid stadsmurarna. En slags moms - staten fick inkomster av handeln på
detta viset. Det var därför som det var så viktigt för staten att all handel bedrevs i städerna.
Alla hantverkare och handelsbodar i städerna var också starkt reglerade genom skråväsendet. Ett
skrå var en förening av ex. alla skräddare i en stad. Ett skrädderi var en ”egen firma” med en mäster
som ägare och chef, därunder gesäller (anställda hantverkare) och längst ner lärlingar (smågrabbar som
lärdes upp). Alla skräddarmästare var med i skräddarskrået och de beslöt om hur många skräddare det
skulle finnas i staden, vilka priser man skulle ta o.s.v. De kunde alltså hindra nya skräddare från att
etablera sig i staden. Gesällernas och lärlingarnas antal reglerades också. En skicklig gesäll kunde bli
mäster om han gjorde ett mästarprov (eller om någon av de gamla dog - ett vanligt sätt att bli mäster
på var att man gifte sig med den gamla mästarens änka.)
Liberalerna kritiserade dessa gamla regler framgångsrikt och 1846 avskaffades skråväsendet och
handeln släpptes fri. 1864 blev det till slut helt fritt för vem som helst att ägna sig åt vilket yrke som
helst.
34: Liberalismen var en typ av protest, mot vad?
Pressfrihet
En viktig person är Lars Johan Hierta som startade en tidning där han
kritiserade förhållandena 1830. Tidningen hette Aftonbladet, och var den
första ”vanliga” tidningen i Sverige. Kung Karl XIV Johan blev förbannad och
förbjöd tidningen. En tid senare kom en annan - ”ny” - tidning ut: ”Det nya
Aftonbladet”. Efter en tid förbjöds den också – då startade Lars Johan ”Det
tredje Aftonbladet”. Så höll det på några år tills ”Det 21:a Aftonbladet” till slut
gjorde att lagen ändrades.
Skola
Liberalerna kämpade även för att alla skulle få utbildning. Tidigare var det klockaren i varje socken
som skulle sköta detta, oftast inte särskilt bra. 1842 blev det lag på att alla socknar skulle ha en skola för
alla barn och anställa en riktig lärare. Föräldrarna var skyldiga att låta sina barn gå till skolan.
Kristendom var nästan det viktigaste ämnet. Många ser idag 1842 års skolreform även som ett försök
Sidan 20 av 23
från staten att ytterligare kontrollera medborgarna - man såg till att ungarna inte lärde sig något
”farligt”, utan bara precis det som var nyttigt. Barnen lärde sig att alltid lyda övermakten och kungen,
att aldrig göra uppror o.s.v.
Nykterhetsrörelsen
Liberalerna vände sig även emot andra typer av ofriheter som alkoholism. På 1800-talet drack man otroligt mycket mera sprit än nu – hela 23
liter per invånare (idag är siffran 5 liter). Fylleri och slagsmål på arbetet var
vanligt. En stor del av lönen gick till sprit, och familjen kanske fick svälta för
att fadern var alkoholiserad. Det här tyckte liberalerna var hemskt, så man
”importerade” nykterhetsrörelsen från USA. IOGT var den första folkrörelsen
i Sverige, och den fick med tiden stort genomslag. Det var mycket vanligt att
man var med i ”Logen” som lokalavdelningarna kallades. Nykterhetsrörelsen är en av de viktigaste
företeelserna under 1800-talet.
Frikyrkorörelsen
Sedan 1500-talet hade det funnits ett starkt religiöst tvång i Sverige – alla var tvungna att tillhöra
den lutherska statskyrkan. Prästerna kontrollerade befolkningen och rapporterade till statens
myndigheter. Det fanns t.ex. ett förbud mot att hålla ett religiöst möte utan att en präst var
närvarande. Straffet för sådana möten var fängelse eller landsförvisning. Många kämpade emot de
hårda religiösa förbuden.
Trots förbudet gick det inte att förhindra att folk träffades och läste och tolkade bibeln själva.
Förbudet kallades konventikelplakatet och varade fram till år 1858 – efter det tog de privata
bönemötena fart ordentligt. Allt fler började bli oense med den religiösa uppfattningen inom
statskyrkan, och en ”väckelse” tog fart i slutet på 1800-talet.
Folkrörelserna – unikt för Sverige
Frikyrkorna tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det
demokratiska genombrottet i Sverige i slutet på 1800-talet. Det fanns ett ideal inom rörelserna om att
människorna skulle vara nyktra, skötsamma, förståndiga, bildade. Man lärde sig att samarbeta –
tillsammans kunde man förändra och förbättra sina liv. Sverige har aldrig haft någon revolution –
istället skapades de svenska ”folkrörelserna”.
35: Vilket var det viktigaste ämnet i skolan fram till 1842?
36: Från vilket land ”importerade” man nykterhetsrörelsen?
37: På vilket sätt kan man säga att folkrörelserna var unika för Sverige?
Sidan 21 av 23
9. Hur ska Sverige styras?
Riksdagen förändras
Riksdagen bestod av representanter från de fyra stånden: Adel, Präster, Borgare och Bönder.
Bönder och borgare valdes, medan kyrkan representerades av sina biskopar och adeln ”ägde” och ärvde
sin plats i riksdagen. Detta ansåg liberalerna vara för gammalmodigt, speciellt adelns platser (adeln
hade 25 % av platserna i riksdagen men utgjorde bara 0,5 % av befolkningen).
1865 lade statsministern Louis De Geer fram ett förslag om en ny riksdag med två kammare, en
”förstakammare” för de rika och en ”andrakammare” för vanligt folk. Men först förslaget måste
godkännas av de fyra stånden. Bönder och borgare var naturligtvis positiva, präster och adeln mer
tveksamma men till slut gick de med på förändringen.
Sverige hade nu en ny riksdag, men därmed hade vi inte fått demokrati. Till första kammaren utsågs
ledamöterna av landstingen och av stadsfullmäktige från de sex största städerna. De utsåg bara redan
rika och mäktiga män. Till andra kammaren var det val vart tredje år, men för att få rösta och för att
vara ”valbar” var man tvungen att ha en viss förmögenhet eller årsinkomst.
Av Sveriges befolkning var det bara c:a 20 % av alla myndiga män som fick rösta (och alltså inga
kvinnor). Fabriksarbetare och statare var för fattiga så de hade inte rösträtt. Bönder som ägde gårdar (=
förmögenhet) fick rösta och således bestod andrakammaren mest av bönder och förstakammaren
bestod av adel, industriägare och andra rika. Inga ”vanliga” människor i riksdagen!
Kampen för allmän rösträtt
Ska bara rika män ha rösträtt? Allt fler svenskar tyckte att det var orättvist. 1901 infördes allmän
värnplikt för alla män. Soldatens övningstid ökade från 90 dagar till 240. Då ökade också kraven på
allmän rösträtt. Alla män hade samma skyldigheter - då borde de väl ha samma rättigheter? Eller som
slagordet löd:
"En man, en röst, ett gevär!”
De flesta som hade rösträtt tyckte att fler borde få rösta. Men många var också rädda. Tänk om alla
arbetare fick rätt att rösta! Då skulle samhället snabbt kunna förändras. År efter år diskuterades frågan i
riksdagen. Men år 1909 kom beslutet om allmän rösträtt för män. Kvinnorna fick vänta över tio år till på
samma rätt.
Under den här tiden började politiska partier bildas.
Kvinnorna får rösträtt
År 1921 fick kvinnorna rösträtt. Sveriges kvinnor var sist i Norden att få det. Många män tyckte att
kvinnlig rösträtt inte var så viktig. Inom vänstern fanns de som var oroliga. Kvinnorna skulle kanske visa
sig vara ''konservativa” och rösta nej till förändringar. Inom högern kände man också oro. Man trodde
att kvinnorna i arbetarklassen alltid skulle rösta som männen.
1922 var det folkomröstning om totalt förbud för alkoholdrycker. Kvinnorna visade då att de inte
bara följde männen. Nära 60 procent av kvinnorna röstade för ett förbud. Det var männens röster som
hindrade att det blev förbud.
38: Vad hade man för argument för att få allmän rösträtt?
Sidan 22 av 23
39: När fick kvinnorna rösträtt i Sverige?
Sidan 23 av 23