Gallring i kulturhistoriska museers föremålssamlingar Therese

Institutionen för ABM,
estetik och kulturstudier
Gallring i kulturhistoriska museers
föremålssamlingar
Therese Sandberg
Kandidatuppsats, 10 poäng ht-03
Handledare: Katarina Elam
ISSN 1651-6079
Inledning .......................................................................................... 2
Tidigare forskning........................................................................................... 3
Syfte och frågeställningar ............................................................................... 4
Teoretiska utgångspunkter .............................................................................. 4
Källmaterial och metod................................................................................... 5
Definitioner ..................................................................................................... 6
Argument för och emot gallring .................................................... 8
Vilka föremål är utgallringsbara?............................................... 14
Föremål som inte tillhör museets ämnesområde........................................... 14
Föremål som saknar kontext ......................................................................... 14
Föremål i dåligt skick.................................................................................... 14
Föremål som är överrepresenterade .............................................................. 15
Att tänka på vid gallring............................................................... 16
Vad bör ske med utgallrade föremål?......................................... 19
Återlämnande ................................................................................................ 19
Gåva .............................................................................................................. 20
Byte ............................................................................................................... 21
Försäljning .................................................................................................... 22
Kassation....................................................................................................... 23
Alternativ till gallring ................................................................... 24
Deponering.................................................................................................... 24
Fjärrmagasin.................................................................................................. 24
Rekvisitasamling........................................................................................... 25
Pedagogiskt material ..................................................................................... 25
Sammanfattning av enkätundersökning..................................... 26
Avslutande diskussion................................................................... 30
Sammanfattning ............................................................................ 33
Litteratur........................................................................................ 35
Otryckt material ............................................................................................ 35
Elektroniskt material ..................................................................................... 36
Tryckt material.............................................................................................. 36
Bilaga 1 ........................................................................................... 38
Inledning
Redan 1994 konstaterade museiutredningen att de centrala och regionala musernas föremålssamlingar uppgick till 38 miljoner föremål, varav mer än
hälften var i behov av vård.1 Idag, nio år senare, är denna siffra betydligt högre
då samlingarna växer avsevärt varje år. Detta ställer stora krav på museerna i
fråga om vård och magasinsutrymme, krav som museerna har svårt att möta.
Många museer har idag problemet att de inte har nog med resurser för att ta
hand om de samlingar de har. Detta leder till att föremålen inte kan få de bevarandeförhållanden och vård som de behöver med skador och förstörelse som
följd.
För att få bukt med problemet med ohanterligt stora samlingar är de flesta
museer idag mycket noga och restriktiva med vad de tar in för nya föremål i
samlingarna. En restriktiv hållning till insamling, där man gör ett noggrant urval är en förutsättning för att vi i framtiden ska ha en chans att kunna ta hand
om föremålen som vi samlat in vid museer. En sparsam insamling åstadkommer dock aldrig mindre samlingar, bara att samlingarna växer mindre fort. En
gallring av de befintliga samlingarna skulle kunna minska det totala föremålbeståndet och ge oss en möjlighet att ta vara på de föremål som vi anser vara
mest betydelsefulla, både de som idag finns i samlingarna och de föremål som
genom nyförvärv tillförs samlingarna.
Gallring är dock en mycket svår och kontroversiell fråga. Detta gör att
många museer väljer att inte ta ställning till frågan utan istället avvaktar och
skjuter den på framtiden. Men museerna har inte obegränsade resurser vare sig
när det gäller personal eller magasinsutrymme. Eftersom historien inte är statisk utan hela tiden fortgår blir samlingarna aldrig kompletta utan nya föremål
kommer att tillkomma och måste få tillkomma. Är då de samlingar som vi har
på museerna idag de mest representativa och kvalitativa? Skulle vi genom att
gallra ut bli av med föremål som inte är av vikt för samlingen och forskningen
1
Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation. 1995, s.84.
2
eller innebär en gallring istället att vi förstör den kunskap och minnesbank som
vi och våra föregångare har byggt upp?
Mitt huvudsakliga syfte med uppsatsen är att se vilka för och nackdelar det
finns med gallring samt undersöka hur en gallring bör gå till.
Tidigare forskning
Gallring är som sagt en mycket kontroversiell fråga och det kan vara en anledning till att det inte finns särskilt mycket skrivet i frågan. Det mest omfattande
som har skrivits om gallring är Föremålssamlingarnas tillväxt : Några synpunkter och förslag rörande urvalsbegränsning, vilken togs fram av
utbildningsdepartementet 1982.2 Trots att den idag är över 20 år gammal är den
fortfarande den mest kompletta svenska skriften om gallring i museisamlingar.
Det finns även en 10-poängsuppsats om gallring skriven av Sandra Bergsten 1996.3 Bergstens främsta syfte är att se vad som ligger till grund för
gallringsdebatten i Sverige, om det är behovet av magasinsutrymme och vårdresurser eller ett uttryck för osäkerhet på synen på föremål och museets
verksamhet. Bergsten tar också upp frågor som hur man ska gallra, vem som
bestämmer vad som ska gallras och vad man ska göra med de utgallrade föremålen. Jag har främst använt uppsatsens litteraturlista och gått direkt till källan.
Det saknas nästan helt forskning i ämnet gallring men det innebär inte att
gallring inte diskuteras. Tvärtom är det en fråga som väcker starka känslor
både inom museivärlden och bland allmänheten. Diskussioner har förekommit i
fackpressen och även Samdok har tagit upp frågan och publicerat några artiklar
om gallring i sin tidning. Artiklarna är i regel så korta att de inte kan redogöra
för hela problematiken vilket många inte heller strävar efter.
Även International Council of Museums (ICOM) har tagit upp frågan, dels
i ett flertal artiklar i första numret av ICOM News 2003 och dels ger de rekommendationer angående gallring i sin ICOMs yrkesetiska regler.4
2
Föremålssamlingarnas tillväxt. Några synpunkter och förslag rörande urvalsbegränsning och gallring.
1982.
3
Bergsten, Sandra, 1996, Gallring i museisamlingar.
4
ICOMs yrkesetiska regler, Paragraf 4 Överlåtelse av samlingar,
http://www.sweden.icom.org/icom_yrkesetiskaregler.html.
3
Syfte och frågeställningar
Gallring är ett hett ämne som inte är helt lätt att greppa. Det är ett komplext
ämne med både tydliga fördelar och tydliga nackdelar. Mitt syfte med den här
uppsatsen är därför att ge en överblick över gallringsproblematiken och belysa
argument både för och mot gallring. Även hur en gallring bör gå till och vad
som bör hända med föremålen som gallras ut tas upp. Uppsatsen ska också ge
en överblick hur läns- och regionmuseer i Sverige idag ställer sig till gallring.
Uppsatsen behandlar endast gallring av kulturhistoriska föremål och kommer därför inte att ta upp gallring av konst-, foto- eller arkeologiska samlingar.
Jag har valt att inte behandla denna typ av samlingar då olika typer av samlingar innebär delvis olika problematik – vid arkeologiska samlingar också en
annan lagstiftning - och den här uppsatsen är inte tillräckligt omfattande för att
behandla alla på ett tillfredställande sätt.
Uppsatsen är också begränsad till att i första hand omfatta läns- och regionmuseer vilket är en följd av att den empiriska undersökningen behövde
begränsas till ett mindre antal museer. Att just läns och regionmuseer valdes
beror på att dessa ofta har relativt stora föremålssamlingar men mycket begränsade resurser till att vårda och dokumentera dessa.
Även om uppsatsen är begränsad till att bara omfatta gallring av kulturhistoriska samlingar vid läns- och regionmuseer är mycket av problematiken
relevant även för andra typer av samlingar och museer, men det som är specifikt för dessa kommer inte att behandlas här.
De frågeställningar jag arbetat utifrån är: Vilka problem innebär gallring
och vilka är argumenten för respektive emot gallring? Hur ska man gå tillväga
när man gallrar – vad bör man tänka på? Vad ska ske med föremålen som gallras ut? Hur ställer sig läns- och regionmuseerna till gallring, förekommer
gallring hos dessa museer?
Teoretiska utgångspunkter
Den teori som främst ligger till grund för den här uppsatsen är densamma som
ligger till grund för all museivetenskap. Det är att kulturarv och historia inte är
något givet i samhället.5 Det finns ingen objektiv historia utan historieskrivningen bestäms av vad vi fokuserar på, vilka teman vi tar upp och hur vi
behandlar dem. Detta styrs av vår kunskap och våra intressen.6 Det finns en
5
6
Bohman, Stefan, 1997, “Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv”, s. 9.
Bohman, Stefan & Karin Lindvall, 1998, ”Museerna i samhället och samhället i museerna”, s. 67.
4
enorm mängd föremål från historisk och förhistorisk tid och människor väljer
vid olika tider, i olika sociala sammanhang och med olika motiv att plocka
fram och bevara vissa av alla dessa föremål7. En del av dessa föremål utnämns
till kulturarv och en del av kulturarvet tas om hand på museer. Det kan också
bli tvärtom att föremål utnämns till kulturarv för att de finns på museum.8
Stefan Bohman och Karin Lindvall menar att även om museerna arbetar
för evigheten så är utgångspunkten alltid nutiden. Det är alltid från frågor och
problem som är aktuella för människor här och nu som vi måste utgå.9 Det är
genom att samla föremål som är av relevans för oss idag som vi kan hjälpa
kommande generationer. De menar att det bästa vi kan göra är att vara tydliga
med vilka frågor vi har vilka gör att vi samlar de föremål som vi gör.10
För att ett samhälle ska anse det värt att satsa resurser på att bevara föremål
måste samhället ha en materiell syn och anse att föremålen har betydelse. Eva
Silvén-Garnert menar att föremålen är materialiserad historia som därigenom
uttrycker idéer, värderingar, kunskaper och behov.11 Silvén-Garnert konstaterar
att vi dokumenterar och bevarar föremål med två huvudsakliga syften, det
forskningsmässiga och det pedagogiska. Föremålen ska ge kunskap genom
forskning men också vara en källa till upplevelse, inlevelse och förståelse.12 Sivén-Garnet talar vidare om att föremål kan ha fler betydelser och inte bara vara
rent funktionella. De har också ett symbolvärde. Detta symbolvärde får man
inte fram genom föremålet självt utan måste dokumenteras för att kunskapen
om det inte ska försvinna. Föremål som ser precis likadana ut kan ha vitt skilda
betydelse. Som exempel tar hon säkerhetsnålen som idag för många är ett sybehör medan den på tygblöjans tid var ett barnvårdtillbehör. För punkarna är
säkerhetsnålen ett smycke och en symbol för grupptillhörighet och i New
Yorks homosexkvarter är den en signal om säker sex. Säkerhetsnålen har inte
förändrats medan dess symbolik och användning har skiftat.13
Källmaterial och metod
I uppsatsen använder jag mig mycket av utredningen Föremålssamlingarnas
tillväxt, vilken som jag tidigare nämnt är det mest omfattande som har skrivit
7
Bohman & Lindvall, 1998, s. 67.
Bohman, 1997, s. 10.
9
Bohman & Lindvall, 1998, s. 71.
10
Bohman & Lindvall, 1998, s. 73.
11
Silvén-Garnert, Eva, 1991, ”Föremål – besvärande eller meningsbärande”, s. 85.
12
Silvén-Garnert, 1991, s. 86.
13
Silvén-Garnert, 1991, s. 86ff.
8
5
om gallring i Sverige. Den är från 1982 och kan därför anses vara inaktuell
idag men mycket av problematiken kring gallring är den samma idag som
1982. Det är dessutom få svenska museer som har några större erfarenheter av
gallring så utredningen känns relevant även idag.
Jag har också använt mig relativt mycket av material som jag funnit på internet. Internet är ett mycket bra sätt att hitta material på men man måste också
vara mycket medveten om att vem som helst kan publicera sina alster på internet och risken är stor att fakta inte stämmer och liknande. Jag har emellertid
enbart använt mig av material där författaren eller utgivaren är känd och kan
anses vara trovärdig.
Jag har också använt mig av artiklar från framför allt fackpressen. I fackpressen har jag även funnit debattartiklar i ämnet som jag har använt mig av.
Artiklar, och framför allt debattartiklar, framför många gånger bara ena sidan
av problematiken och argumenterar mer eller mindre öppet för eller emot gallring. Detta måste man naturligtvis vara medveten om, men ett källkritiskt
tänkande måste finnas oavsett vilket material man använder sig av.
För att ta reda på hur läns- och regionmuseer ställer sig till gallring skickade jag ut en enkät till museernas föremålsansvarige eller motsvarande (se
bilaga 1). Det var ett bra sätt att få ett bredare material än jag kunnat få genom
intervjuer då jag inte skulle ha hunnit genomföra 25 intervjuer med människor
över hela Sverige på mindre än tio veckor. En enkät innebär dock att man inte
kan påverka hur mycket material varje tillfrågad ger, vissa svarar mycket kort
och andra väldigt utförligt. En enkät innebär också att man inte ser personen
som svarar och därför inte kan tolka reaktioner och det är också lättare för
missförstånd från båda håll. Jag har när jag börjat arbeta med materialet insett
att jag borde ha definierat vad jag menar med gallring, då det har tolkats på
olika vis och det är svårt för mig att veta exakt vad personen menar när de säger att de har eller inte har gallrat.
Definitioner
Då gallring av museisamlingar är ett ganska outforskat område finns det inte
någon allmänt vedertagen definition av gallring, utan det är idag är ett obestämt begrepp. Försök till preciseringar har gjorts men begreppet används ändå
allmänt både om urval vid insamling och urval vid reducering av redan befint-
6
liga samlingar.14 Det råder också delade meningar om huruvida borttagandet av
föremål ur samlingar på grund av att dessa har blivit skadade och förstörda ska
räknas som gallring eller inte.
Jag definierar gallring som: borttagande av inmärkta och registrerade föremål ur ett museums samlingar. Jag räknar även borttagande av skadade och
förstörda föremål som gallring. Den sistnämnda formen av gallring är sällan
systematisk men det rör sig ändå om borttagande av inmärkta och registrerade
föremål och därför är det en form av gallring. Möjligen kan man särskilja denna form av gallring genom att kalla den för skadegallring eller passiv gallring.
Även denna form av gallring bör ske först efter noggrant övervägande.
Till skillnad från arkiven där gallring alltid innebär förstörelse finns det
flera olika alternativ för vad som kan ske med utgallrade museiföremål. Det är
något som får tas ställning till i varje enskilt fall med hänsyn till vad som passar föremålet i fråga bäst.
Många museer har idag en insamlingspolicy och är mycket restriktiva vid
nyförvärv. Det urval som görs vid insamling kallas som sagt också ibland för
gallring eller ”gallring vid källan”. Detta är alltså inte vad jag menar med gallring utan kommer fortsättningsvis i uppsatsen att kallas för urval.
Jag talar i uppsatsen ganska mycket om värde. Värde är ett begrepp som
ofta likställs med ekonomiskt värde. Om ingen närmare precisering görs innebär begreppet värde i uppsatsen emellertid vilket värde som helst, till exempel
estetiskt, museologiskt eller vetenskapligt värde.
14
Föremålssamligarnas tillväxt s. 11.
7
Argument för och emot gallring
De argument som oftast framförs för, respektive emot gallring är delvis av olika natur. Medan argumenten för gallring nästa alltid är praktiska är argumenten
mot många gånger etiska även om det finns praktiska argument också mot gallring. Det finns betydligt många fler argument mot gallring än det finns för. Det
behöver dock inte innebära att argumenten mot gallring väger tyngre.
I stort sett alla argument för gallring berör bristen på magasinsutrymme
och otillräckliga möjligheter att vårda alla föremål. Bristen på magasinsutrymmen får till följd att föremål i den befintliga samlingen inte får de
magasineringsförhållanden som de kräver. Detta innebär att fler föremål blir i
behov av vård och konservering och frestar ännu mer på museernas möjlighet
att bevara föremålen i samlingarna. Bristen på magasinsutrymme innebär också
att det inte finns plats för att på ett fullgott sätt representera vårt samhälle av
idag.15
Gösta Webe tar i ett betänkande om sjöhistoriska museer och samlingar
upp frågan om gallring. Han menar att gallring ger ökad plats i magasinen men
också vinster i form av minskade förvaltningskostnader, att föremål kommer
till nytta och att man får ordning i samlingarna.16 Många museer har idag inte
ordning på sina samlingar och saknar en överblick över vilka föremål man har.
En förbättring har skett genom digitalisering och sökbara databaser men det
finns fortfarande föremål, många gånger omärkta, som ingen vet finns i magasinen. En systematisk genomgång av föremålssamlingarna i samband med
gallring innebär att dylika föremål återfinns. Man kan då försöka återfinna dem
i accessionskataloger och anser man att föremålen bör finnas kvar i samlingen
kommer de att bli tillgängliga för utställningar, forskning och liknande vilket
de inte var när ingen visste om att museet hade föremålen. Likaså kan föremål
som man återfinner, men anser saknar värde för museet av en eller annan anledning, avlägsnas och kanske komma till bättre användning någon annanstans.
15
16
G:son, Kerstin & Göran Rosander, red. Från knappnål till Jumbojet, 1975, s. 66.
Föremålsamlingarnas tillväxt s. 42.
8
Det faktum att många museisamlingar är mycket omfattande och svåröverskådliga kan ses som ett argument mot gallring. För att kunna gallra måste man
känna sina samlingar mycket väl. Man måste veta exakt vad det finns för föremål i samlingen för att veta vad man kan gallra. Det är emellertid inte unikt för
gallring. Även vid urval vid insamling måste museets personal veta vad som
redan finns i samlingarna för att kunna avgöra om man ska tillföra ett visst föremål till samlingarna eller inte. Överlag kan sägas att många av de problem
som man stöter på vid gallring är desamma som museipersonalen som arbetar
med insamling måste tackla varje dag.
Det är mycket vanligt att man i diskussioner om gallring menar att vi inte
kan gallra eftersom det är mycket svårt att veta vad morgondagens människor
och forskare är intresserade av för föremål.17 Det är naturligtvis sant, men det är
omöjligt att spara allt i händelse att någon forskare någon gång i framtiden
kommer att vara intresserad av det. Eftersom vi har insett att vi inte kan bevara
allt sker ett ständigt val av vilka föremål som bevaras vid museer. Precis som
en framtida forskare skulle kunna vara intresserad av ett föremål som tidigare
funnits på ett museum men blivit utgallrat kan en forskare vara intresserad av
ett föremål som museet har tackat nej till. Vi måste välja vilka föremål som ska
bevaras och hoppas att detta urval av föremål blir så representativt som möjligt
även ur morgondagens synvinkel.
De flesta museer har idag någon form av insamlingspolicy eller en – i alla
fall något sånär klar – inriktning på sitt samlande och en bild av vad man vill
visa med sin samling. Så har det emellertid inte alltid varit. Museerna har tidigare i stor utsträckning tagit emot de föremål som erbjudits och samlat utan
någon riktig inriktning.18 Detta förfarande har gett mycket heterogena samlingar som inte stämmer särkilt väl samman med museets inriktning idag. Vissa
föremål som finns i ett museums samlingar kan därför kännas främmande för
museet ifråga och passa bättre vid ett annat museum med en annan inriktning
och därmed komma till användning där.
En klart formulerad insamlingspolicy och inriktning är dock inte någon garanti för att föremålen ska passa in i samlingen för evigt. Förutom möjligheten
att museets inriktning ändras med tiden kan föremålen få en ny betydelse med
tiden genom ny kunskap. Ett föremål är inte statiskt och exempelvis forskning
kan förändra dess historia.19 Till exempel kan ett länsmuseum ta in ett föremål i
17
Se till exempel Vårda! Bevara! Museerna och föremålsvården, 1980, s. 19.
Wigforss, Johan, 1989, ”Göteborgsmusernas föremål till salu” s. 8.
19
Dunn, Richard, 1999, ”The future of collecting:lessons from the past”, s. 33.
18
9
samlingarna bara för att det är tillverkat vid en för länet betydelsefull fabrik.
Några år senare visar forskning att just det föremålet inte kan vara tillverkat
vid fabriken utan någon helt annanstans i landet. Föremålet saknar nu helt anknytning till länsmuseet och dess inriktning och kommer sannolikt inte att
komma till användning vid vare sig utställning eller forskning utan kommer att
stå i magasinet och ta plats och kanske även kräva vårdresurser beroende på föremålet i fråga.
Vid tidig insamling till museerna fanns inte samma krav på dokumentation
som finns idag. Det var föremålet i sig som ansågs meningsbärande och uppgifter om var föremålet kommer ifrån, av vem eller hur det har brukats är ofta
knapphändiga eller saknas.. Vid en gallring skulle man kunna gallra föremål
som saknar kontext och därigenom skapa bättre förhållanden för de föremål
som vi vet mycket mer om. Måste museerna bevara alla föremål som en gång
kommit in i samlingarna finns en risk att det föremål som vi inte har några
uppgifter om får museet att tacka nej till ett annat liknande föremål som det
finns betydligt mer kunskap om. Därmed inte sagt att alla föremål är utbytbara
mot ett liknande föremål. Framför allt hantverksföremål är unika i sitt utförande men även andra föremål har sin unika historia. Frågan är bara att om vi inte
vet den historien kanske ett annat föremål med en känd historia är mer värt att
bevara.
Johan Wigforss, antikvarie vid Göteborgs arkeologiska museum, tar i en
artikel i DIK-forum upp museernas uppdrag i samband med gallring. Museernas uppdrag är att vara samhällets kollektiva minne och ska
svara för kontinuiteten och stå över alla dagens nycker och trender såväl vetenskapliga,
estetiska som kommersiella. Museernas skall givetvis vara samhällets tunga motvikt mot
den kommersiella köp-, slit- och slänganda som allt mer griper omkring sig.20
Om museet ska utgöra denna motvikt är det svårt att se hur museet självt ska
kunna slänga föremål som man inte längre anser sig ha nytta av Istället utgör
museet snarare ett exempel på just den mentalitet som det ska vara motvikt till.
Det är museets uppdrag att bevara kulturarvet för framtiden och gallring innebär att man istället gör sig av med delar av det som man genom att införa i
museisamlingarna har benämnt som kulturarv.
Men man kan istället för att se gallring som ett hot mot museernas uppdrag
se gallring som ett led i bevarandet av kulturarvet. Om vi inte gallrar utan för20
Wigforss, 1989, s. 8.
10
söker bevara fler föremål än vi har resurser för sker en slumpvis förstörelse
istället.21 Vid en gallring på en medveten, kritisk och vetenskaplig grund kan vi
välja ut föremål som vi inte anser uppfylla kriterierna för att vara värda att bevara. Genom att gallra ut dessa föremål får vi kontroll över vilka föremål som
försvinner ur samlingarna istället för att låta slumpen avgöra det.
En väldigt stor del av museisamlingarna på de flesta museer består av gåvor. Detta innebär ytterligare en problematik och ett etiskt ställningstagande.
Har ett museum rätt att göra sig av med en gåva och hur reagerar donatorn och
presumtiva donatorer? Majoriteten av föremål som doneras till museer är föremål som de tidigare ägarna värderar högt av en eller annan anledning och
därför vill se bevarade för framtiden.22 När föremål doneras till ett museum är
det ett underförstått villkor att museet ska ansvara för och bevara föremålet.
När museet gör sig av med föremålet går det emot donatorns önskan.23 Det är
därför en etisk fråga för museerna att ta ställning till om det är rätt att göra sig
av med föremål som man har fått i gåva och förutsätts bevara. Juridiskt är det
fullt möjligt för läns- och regionmuseer att göra sig av med donationer såvida
det inte fanns uttryckliga villkor mot detta vid gåvans överlämnade.24 De statliga museernas föremål är skyddade enligt lag och står till regeringens
förfogande. Praxis är att statliga museer begär tillstånd hos regeringen för att få
avföra föremål ur samlingarna.25
Eftersom det är museernas uppgift att bevara kulturarvet för framtiden och
människor i förtroende lämnar sina mest värdefulla föremål i museernas vård
finns det ett förtroende för museerna. Vissa menar att detta förtroende skulle
bli lidande om museerna på något sätt gör sig av med föremål i samlingarna.
Det finns också en risk att presumtiva donatorer istället för att lämna föremålen
till ett museum behåller dem i släkten eller vänder sig någon annanstans av
rädsla för att föremålen om ett antal år blir utgallrade.
Huruvida det bör finnas en oro för att allmänheten ska förlora förtroende
för museer eller inte beror på museernas syn på gallring. Anser man att gallring
borde vara ett återkommande inslag i museivardagen är det en mycket stor risk
att museerna kommer att bli erbjudna färre föremål eftersom det då inte alls är
otroligt att föremålen som skänks med tiden kommer att bli utgallrade. Ser man
21
Vårda! Bevara! Museerna och föremålsvården s. 19.
Deaccession and Disposal in Small Museums, 2001,
http://mgfnsw.org.au/resources/Fact_Sheets/Collections/deaccessioning.pdf s. 1.
23
Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet. SESAM-projektet, 2000,
http://kultur.regeringen.se/propositionermm/skrivelser/pdf/skr1999200_65.pdfs s. 21.
24
Anselm, Gudrun, 2003, E-post till författaren.
25
Bergsten, 1996, s. 15.
22
11
däremot gallring som mer eller mindre en engångsföreteelse behöver allmänheten inte förlora förtroendet för museet. Om man bara förklarar varför och hur
man gallrar och att det är en följd av för vidlyftig insamling i ett tidigt skede
torde allmänheten acceptera det. Frågan är om inte risken är större att allmänheten tappar förtroendet för museer om inte något sker för att förbättra
magasins- och bevaringsförhållandena. Det är inte förtroendeingivande med de
rapporter som kommer med jämna mellanrum om att museerna har föremål på
vindar och i källare som bara ligger och förstörs.
Det går emellertid inte att vara helt säker på att gallring bara behöver ske
en enda gång. Även om ett museum går igenom hela sin föremålssamling och
gallrar kan vi som sagt inte veta vad morgondagens människor har för syn på
föremålen och vad de anser är viktigt att dokumentera. Precis som vi idag
tycker att det i de äldre samlingarna finns föremål som kan gallras ut, kan de
föremål som vi idag anser vara viktiga att bevara anses utgallringsbara om
hundra år.
Vad vi väljer att samla in eller ta emot för föremål vid museer eller väljer
att inte samla in eller ta emot är beroende av bland annat rådande mode inom
vetenskapen och är alltså beroende av tidsandan.26 Detta innebär att samlingens
sammansättning berättar om den tid vid vilken den tillkom och om de som skapade den. Stig Rydh, dåvarande landsantikvarien i Uppland, gick 1996 så långt
som att säga att en samlings värde kanske till slut ligger i vad den säger om
dess tillkomsttid snarare än vad den säger om den period den avsågs skildra.27
En samling är dock aldrig statisk utan vi förändrar ständigt dess sammansättning. Frågan är också om föremålen i sig säger tillräckligt mycket om tiden för
deras insamling för att det ska vara motiverat att fysiskt bevara dem och inte
bara genomföra en ordentlig dokumentation. Det är emellertid en ideologisk
fråga och berör vår syn på materiell kultur.
För att gallring ska vara aktuellt måste det finnas någon vinst med den. Att
samlingarna blir mer uppordnade, mer homogena eller mer användbara eller att
man får mer magasinsutrymme och frigör vårdresurser. Det är svårt att innan
man genomfört en gallring veta vad det kommer att innebära för museet ifråga.
Nordiska museet genomförde för några år sedan en ministudie kring gallring
för att ta reda på om det lönar sig. De kom fram till att arbetsinsatsen som
krävs för att genomföra en gallring är mycket stor, vilket innebär en stor kost-
26
27
Dunn, 1999, s. 33.
Rydh, Stig, 1996, Ledare i Samdokbulletinen. s 2.
12
nad i förhållande till det resultat man uppnår.28 Likaså är många tveksamma till
om gallring verkligen frigör särskilt mycket magasinsutrymme då det mycket
sällan är de stora föremålen som ligger närmast till hands att gallra.29
28
29
Eklund, Sigrid, 2003. E-post till författaren.
Fredriken, Christine & Peter Johansson, 2000. ”Att gallra är sällan nödvändigt”. s. 13.
13
Vilka föremål är utgallringsbara?
Det är mycket viktigt att museet redan på ett tidigt stadium gör upp kriterier för
vad som ska leda till att föremål kan bli aktuella att ta ur samlingarna, långt innan man sätter igång med en gallring. De gallringskriterier jag tar upp är de
vanligast förekommande.
Föremål som inte tillhör museets ämnesområde
I de flesta museers föremålssamlingar finns det föremål som inte passar in i på
museets ämnesområde. Det kan till exempel bero på att museet numera har en
insamlingspolicy och därför har fått ett klarare fokus på samlingen. Föremål
som har samlats in innan denna policy fanns kan därför falla utanför museets
inriktning.30 Situationen kan också vara att samlingar från olika museer har slagits samman och att den nya samlingen har ett annat fokus än de ursprungliga.
Föremål som saknar kontext
Nästan alla museer har föremål som är mycket dåligt dokumenterade och saknar uppgifter om var, när, hur och av vem föremålet har använts. Framför allt
föremål som inlemmats i museets samlingar i ett tidigt skede saknar den dokumentation som vi idag eftersträvar. Man måste ta ställning till om föremålen i
sig är värda att bevara och om de tillför något till museet trots att det inte finns
någon fakta om dem. Är det troligt att framtida forskning kommer ge mer information om föremålen kan det kanske också vara värt att bevara dem.
Föremål i dåligt skick
Den minst kontroversiella anledningen till att ett föremål anses som möjligt att
gallra ut är att det är så förstört att konservering inte är möjlig. Detta är den
form av gallring som de flesta museerna i min undersökning accepterar och ser
30
Deaccessioning and Disposal in Small Musuems s .2
14
som en självklar del av arbetet, även om man helst vill undvika att göra sig av
med föremål överhuvudtaget. Vid Västerbottens museum kan ett föremål gallras ut om det
bedöms vara i så dåligt skick att det saknar vetenskapligt värde eller upplevelsevärde och
då vård och konservering inte längre kan utföras till rimliga kostnader eller utan att objektets autenticitet förbrukas.31
Det är inte helt lätt att avgöra när ett föremåls vetenskapliga och upplevelsevärde är förbrukat. Även mycket skadade föremål skulle kunna tillföra ny
kunskap beroende på hur de är skadade och vilka delar som finns kvar. Ett
mycket vanligt argument mot gallring är att vi inte kan veta vad forskare i
framtiden kommer att kunna få ut av material som vi idag inte kan utvinna mer
kunskap ur. Detta borde vara aktuellt även när det gäller skadade föremål.
Denna problematik tas tyvärr mycket sällan upp i diskussioner om gallring.
När föremål tas ur en samling för att det har blivit så förstört att det inte
kan ställas ut eller konserveras kasseras oftast hela föremålet. Det kan dock
finnas detaljer som är oskadda och skulle kunna ha ett värde varför detaljen
skulle kunna tas till vara.
Föremål som är överrepresenterade
På kulturhistoriska museer pekas ofta på överrepresentation av föremålsgrupper såsom fästmansgåvor, spinnrockar, seldon, bessman, mangelbräder, lurar,
koskällor och valthorn.32 Det finns föremål som är mycket lika varandra och
frågan är hur många likadana föremål man verkligen behöver bevara. Föremålen är emellertid sällan exakt lika och små skillnader kan ibland berätta om till
exempel var, när och av vem föremålet är tillverkat. På så vis kan man trots att
det saknas uppgifter om ett föremål ändå avgöra varifrån det kommer och när
det är ifrån. Grunden för sådan kunskap är emellertid själva mängden av en
viss typ av föremål, vilka kan ge ett mönster som inte ett enstaka föremål kan
ge.33
31
Regler för avförande ur Västerbottens museums och Svenska Skidmuseets föremålssamlingar, 2003.
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 70.
33
Björnsson, Anders, 1999, “Visa mindre, forska mer, bevara allt”
http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm3/gallra.html.
32
15
Att tänka på vid gallring
Innan gallring kan bli aktuellt bör museet har en klar inriktning och fokus på
vad man vill samla in och bevara i sina samlingar. Saknas detta är det svårt att
avgöra vilka föremål som bör prioriteras att bevara vid museet.34 Om museet
saknar en insamlingspolicy är det dessutom troligt att man inte har någon riktig
inriktning eller avgränsning och det finns en stor risk att insamlingen blir
”spretig”. En gallring åstadkommer i detta fall inte någon egentlig ordning i
samlingen. En insamlingspolicy är emellertid inte ett dokument som anger vad
som ska finnas i museets samlingar.35 Om museet har valt att inte samla in fler
jugendstolar för att man har så många exemplar som man anser vara representativt, kan man inte gallra ut dessa stolar för att de inte finns med i
insamlingspolicyn. Policyn bör dock ange museets fokus och ämnesområde
vilket bör ligga till grund vid en gallring.
Det är mycket viktigt att det inte är en person som ensam har ansvaret för
en gallring.36 Istället bör en arbetsgrupp formas för att ta ställning till vilka föremål som kan tas ur samlingen. Vilken sammansättning denna grupp bör ha
beror på hur museet är organiserat. Det kan till exempel vara samma grupp
som arbetar med nyinsamlingen.37 När gruppen beslutat att ett föremål kan tas
ur samlingen, bör den presentera förslaget för museistyrelsen. Detta förslag bör
vara skriftligt och ska förutom en motivering av varför gruppen anser att föremålet bör tas ur samlingarna också innehålla all fakta om föremålet. Det är
sedan upp till styrelsen att fatta det slutgiltiga beslutet om huruvida föremålet
ska tas ur samlingarna eller inte.
Organisationen Museums and Galleries Foundation of New South Wales
rekommenderar att föremålen som gallras ut ska placeras i ett eget magasin en
tid, minst 12 månader, innan de avförs. Detta för att nya uppgifter om föremålet ska hinna framkomma.38 Det kan finnas en poäng i att först välja ut föremål
34
Malaro, Marie, 2003, “Collections Management and Deaccessioning in the United States” s. 4.
Besterman, Tristram, “Disposal from Museums Collections, Ethics and Pacticalities”, s 41.
36
Deaccession and Disposal in Small Museums s. 2.
37
Wistrand, Maria, 1999, Länets Arv. Underlag till Insamlingspolicy samt riktlinjer för Gallring, s. 33.
38
Deaccession and Disposal in Small Museums s. 3f.
35
16
och sedan vänta något år innan man avför dem. När året har gått kan man gå
igenom föremålen igen för att se om man fortfarande anser att de ska gallras ut.
Denna fördröjning och dubbla kontroll motverkar att man alltför lättvindigt
gallrar ut ett föremål. Förslaget kan dock vara svårt att genomföra i praktiken.
Många museer har inte möjlighet att placera föremålen i ett eget magasin under
så lång tid och det går åt mycket personalresurser att gå igenom föremålen två
gånger.
Juristen Shane Simpson anser också att man bör ha en vänteperiod mellan
beslut om gallring och själva genomförandet. För att undvika att föremål som
faktiskt kan komma till användning vid museet gallras ut, ska föremålet finnas
kvar i samlingarna i två år efter beslutet om gallring. Under denna tid ska en
journal föras där all eventuell användning av föremålet nedtecknas. Efter två år
går man igenom journal och först om föremålet fortfarande inte anses komma
till användning kan det tas ur samlingarna.39 Det är emellertid tveksamt om föremål som man inte tror att det finns någon användning för kommer att komma
till användning redan inom två år. Det finns en möjlighet att man har gjort en
missbedömning men då har man antagligen bristande rutiner för gallring och
bör se över dessa. Det bör dock påpekas att det alltid är bra med ”livlinor” och
att vänta med att göra sig av med föremålen är ett bra exempel på en sådan livlina. Om ett misstag begås vid gallringen är det inte fatalt då det finns två år att
hinna upptäcka och rätta till felet. Det kan dock bli så att man om man är osäker på om ett föremål verkligen ska gallras ut eller inte, väljer att ta bort det
eftersom det ändå finns tid att ta tillbaka sitt beslut. Detta leder till onödigt arbete och kan även leda till misstag genom att föremål som har gallrats ut på
osäker grund blir avförda.
Det inventarienummer som ett utgallrat föremål haft bör aldrig återanvändas. Istället bör det noteras i accessionskatalog och dataregister att föremålet
har tagits ur samlingarna och varför. Om samma inventarienummer används
igen till en nytt föremål kan det skapa förvirring i framtiden. Genom att istället
ange att föremålet har gallrats ut och varför kan man senare se hur och varför
man har gallrat.40
Det är mycket viktigt att de föremål som tas ur samlingen först dokumenteras så noga som möjligt. Det bör finnas foton och noggranna beskrivningar.
Genom en god dokumentation kan man i framtiden få en god förståelse för var39
Simpson, Shane, 1991, Deaccessioning and Disposal,
http://www.simpsons.com.au/library/documents/museums/museumlaw/Deaccess.pdf s. 5f.
40
Deaccession and Disposal in Small Museums s. 4f.
17
för man gallrade och hur man tänkte. Det finns dessutom en möjlighet att de
föremål som vi har tagit ur samlingarna men som kunnat bidra till forskning,
fortfarande kan göra det genom den dokumentation som finns.
18
Vad bör ske med utgallrade föremål?
En viktig del av gallringsprocessen är avgörandet för vad som ska hända med
föremål som gallras ut. Föremålens öde efter gallringen påverkar också människors åsikter om gallring. Det kan vara lättare att acceptera gallring om man
vet att föremålen överförs till ett annat museum eller på något annat sätt kommer allmänheten till nytta än om föremålen kasseras.
Det händer att kassation och destruktion används som synonymt med gallring.41 Många tänker också på försäljning av museiföremål när de hör ordet
gallring. Detta är antagligen en följd av att ett flertal fall av försäljning av museiföremål har blivit uppmärksammat i media. Kassation eller försäljning är
inte de enda - och många gånger inte de bästa - sätten att göra sig av med föremål som har blivit avförda ur museernas samlingar.
ICOM menar att föremål som gallras ur museisamlingar i första hand bör
erbjudas till ett annat museum genom byte, gåva eller försäljning. Endast om
detta inte är möjligt bör föremålet säljas till allmänheten eller göras av med på
annat sätt.42
Återlämnande
Föremål som är deponerade på museet går i stort sett bara att gallra ut genom
att man återlämnar depositionen. Har föremålen varit deponerade på museet
sedan länge kan det emellertid vara svårt att lokalisera den som har lämnat depositionen. Detta gäller framför allt om det är en privatperson som har
deponerat föremål då uppgifterna kan vara knapphändiga och inaktuella. Är det
ett annat museum som har föremål deponerade räcker det oftast med museets
namn för att kunna lokalisera det. Det finns en annan möjlighet för museerna
att gallra i depositioner och det är att få ansöka om permutation.43 Det innebär
41
Wistrand, Maria, 1999, ”Ska museisamlingarna vila i frid – eller återuppstå?”,
http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm2/4.2.html
42
ICOMs yrkesetiska regler, paragraf 4.3.
43
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 68.
19
att man ändrar bestämmelserna i kontraktet.44 Det torde vara en yttersta åtgärd
som bara tas till i nödfall när det är omöjligt att avgöra vem depositionen är
gjord av eller denne är omöjlig att lokalisera.
Föremål som museet har fått som gåva kan vid en gallring återlämnas till
donatorn. Precis som med depositioner kan det emellertid vara svårt att lokalisera denna donator eller dess arvingar. Alltid när det gäller att återfinna en
donator måste museet lägga ner rimligt med arbete på att hitta denne och det
måste på museet finnas en rekommendation hur mycket tid som kan anses rimligt.45
Gåva
Man ger i stort sett bara bort föremål till andra museer. Det handlar många
gånger om föremål som faller utanför det gallrande museets egna insamlings
område, antingen geografiskt eller ämnesmässigt.
Genom att föremålen överförs till ett annat museum kommer det fortfarande att bevaras för framtiden och vara tillgängliga för forskning. Att ge föremål
som inte passar i museets egna samlingar till ett annat museum med en annan
inriktning kan göra att föremålet kommer mer till användning. Maria Wistrand,
intendent vid avdelningen för dokumentation och forskning vid Örebro läns
museum, ger som exempel på detta ett antal bestick av renhorn av samiskt ursprung som finns i Örebro läns museum.46 Vid länsmuseet saknar man kunskap
om besticken förutom en knapphändig kontext som finns i register. Föremålen
saknar länsanknytning och kommer därför sannolikt aldrig att ställas ut. Forskare som studerar samisk kultur vet inte om att föremålen finns vid museet och
söker troligen inte heller efter föremål just där. Om besticken däremot överförs
till ett museum för samisk kultur skulle de kunna få en omgivande kontext som
de saknar i Örebro. Det är troligare att de skulle visas där och forskare skulle
kunna återfinna och studera dem.47
Det är positivt om man kan erbjuda utgallrade föremål som gåva till andra
museer eftersom de fortfarande kommer att bevaras och vara tillgängliga. Det
som kan skapa problem är att det kan vara kostsamt att transportera föremålen,
framför allt om det rör sig om många eller skrymmande föremål. Det kan helt
enkelt bli dyrare att överföra föremålen till ett annat museum än det skulle ha
44
Swedenborg, Lillemor red., 1998, ”permutationsrätt”
Deaccessioning in Small Museums s. 4
46
Wistrand, Maria, 1999, s. 33.
47
Wistrand, Maria, 1999, s. 33.
45
20
varit att behålla dem vid det egna museet.48 Detta behöver inte vara ett så stort
problem utan man kan till exempel låta det museum som ska ta över föremål
stå för kostnaderna.
En annan form av gåva som inte verkar praktiseras i särskilt hög grad vid
museer idag är att ge utgallrade föremål till skolor eller andra utbildningsinstitutioner. Göran Rosander som 1978 tog upp ämnet gallring snuddar vid denna
möjlighet då han menar att gallring inte behöver innebära destruktion eller försäljning utan att man även kan använda föremålen i barnverksamhet, vid
demonstation eller överlåta dem till institution för blinda eller förståndshandikappade.49 De första alternativen som Rosander nämner innebär att föremål blir
kvar i museets ägo och behandlas här som alternativ till gallring. Att däremot
ge bort föremålen till en annan institution kan vara en form av gallring. Man
måste dock vara medveten om att detta i längden blir detsamma som kassation
då föremålen, genom den hantering de kommer att utsättas för, på sikt kommer
att förstöras. Det kan vara av stort pedagogisk värde att i undervisning kunna
använda sig av autentiska föremål. Föremålen kommer genom att användas i
undervisningen fortfarande att visas och bidra till bildning om än inte i museets
regi.
Byte
Byte innebär byte mellan museer. Det innebär alltså att ett museum byter föremål som blivit utgallrade mot föremål som ett annat museum har gallrat ut. Hur
ska då museerna veta vilka föremål det finns att byta med? Ringer man runt till
museer och säger vad man har att erbjuda och frågar vad man kan få i utbyte? I
USA finns ett exempel på en bra lösning på det problemet. Där började man
1991 bygga upp en databas innehållande museers utgallrade föremål. Databasen skulle uppdateras en gång i kvartalet och museer – och endast museer –
skulle få tillgång till databasen genom abonnemang.50
Ett byte med ett annat museum innebär att museet inte får mer utrymme i
magasin eller frigör vårdresurser eftersom det genast ersätts av ett annat föremål (eller flera). Det är emellertid inte detsamma som att säga att gallringen
därför har varit förgäves eftersom man förhoppningsvis har fått ett föremål som
har ett större värde för museet. Meningen med gallring är inte att museets fö48
Bergevoet, Frank,2003, ”Taking Stock: Deaccessioning in the Netherlands”, s. 4.
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 39.
50
Miller, Steven, 1991, ”Deaccessioning: Sales or Transfers” s. 252.
49
21
remålsbestånd i längden ska minska utan att de föremål som finns i samlingen
ska vara väsentliga. Det måste alltid få tillkomma föremål till samlingen oavsett om dessa kommer från ett annat museum, en donator eller är resultatet av
en samdok-undersökning.
En annan fråga är om det som ett museum inte anser vara värd att bevara
kan vara av intresse för ett annat museum. Samma fråga kan ställas när det
gäller försäljning eller givande av utgallrade föremål till ett annat museum. Det
beror till stor del på varför föremålet i fråga gallras ut. Om det beror på att föremålet är i väldigt dåligt skick är det tveksamt om det kan vara av intresse för
något annat museum, likaså om det helt saknas uppgifter om föremålet. Om föremålet däremot gallrats ut för att det inte passar vid just det museet av
geografiska eller inriktningsskäl kan det naturligtvis vara av stort värde för ett
annat museum.
Försäljning
Försäljning av utgallrade föremål är det mest omdiskuterade sättet att göra sig
av med föremål. Framför allt i USA, där försäljning av museiföremål inte är
ovanligt, har många museer fått stark kritik efter att ha sålt föremål.51 Men även
i Sverige har försäljning av museiföremål väckt debatt. 1989 förslog kommunfullmäktige i Göteborg att museerna i Göteborg skulle gallra föremål för att
möta behovet av ökade magasinslokaler. De skulle sälja föremål för ca en miljon om året och därigenom kunna finansiera ombyggnader som annars inte
skulle kunna genomföras.52 Förslaget gav upp upphov till starka reaktioner och
resulterade bland annat i en serie debattartiklar i Göteborgs-Posten.
Det som är en fördel med försäljning är att den ger pengar till museet vilka
kan användas till magasinering, vård och dokumentation av kvarvarande samlingar samt till att kunna köpa in nya föremål för att fylla eventuella luckor.
Det finns emellertid en risk att gallringsurvalet snedvrids på grund av hänsyn
till försäljningsvärdet.53 Det är lätt att den/de som gör gallringsurvalet omedvetet påverkas av försäljningsvärdet.
Det finns också en risk att man medvetet väljer ett föremål som man vet
kommer inbringa en större summa vid försäljning. Istället för att behöva göra
sig av med ett flertal föremål som inte har så stort ekonomiskt värde, kan man
51
Simpson, 1991, s. 2f.
Wigforss, 1989, s. 8.
53
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 36.
52
22
avföra ett enda föremål och få in samma summa. Detta får till följd att det kanske inte är det bästa föremålet ur vetenskaplig synvinkel som sparas.
Något som de flesta som tagit upp frågan om försäljning av utgallrade föremål är överens om är att anställda av museet eller deras familjemedlemmar
inte ska få kunna köpa utgallrade föremål, något som även ICOM understryker
i sina yrkesetiska regler.54 Det finns flera anledningar till detta såsom att den/de
som gallrar inte ska lockas att - medvetet eller omedvetet - välja att gallra föremål som de själva skulle vilja köpa. Det är också en försäkring mot att det
ska uppstå rykten om att museipersonalen gallrar för att själva ta hand om föremålen eller att museipersonalen har en fördel gentemot allmänheten vid
försäljning.55
Det är mycket tveksamt om det är rätt att museet säljer föremål som de har
mottagit som gåva. Om museet har fått ett föremål gratis verkar det illa om det
säljer föremålet med vinst. Det kan ge uppfattningen att museet tar emot föremål för att genom försäljning tjäna pengar. Möjligen kan detta vara aktuellt när
det gäller mycket gamla gåvor där det är omöjligt att få tag i givaren för att erbjuda denne möjligheten att få tillbaka föremålet.
Kassation
Kassation borde främst vara aktuellt vid föremål som är så skadade att de inte
längre har något som helst värde, vare sig museologiskt, estetiskt eller ekonomiskt56. Åke Kromnow anser i sin enmansutredning att kassation kan vara
aktuellt för en större föremålsgrupp än så och menar att föremål som bedöms
som värdelöst kan kasseras. Med värdelösa föremål menar Kromnow förutom
föremål som är skadade bortom räddning också föremål som saknar rimlig dokumentation eller av annan anledning anses oanvändbart för ”musealt syfte”.57
Ett föremål som gallras ut för att det saknar dokumentation kan vara mycket välbevarat och därigenom ha ett värde som föremål även om det saknar
musealt värde. Det verkar då synd att förstöra föremålet istället för att försöka
hitta en annan användning för det även om det i förlängningen leder till föremålets förstörelse.
54
ICOMs etiska yrkesregler, paragraf 4.3.
Simpson, 1991, s. 9.
56
Simpson 1991, s. 11; Deaccessioning in Small Museums, s. 4.
57
Föremålssamlingarnas tillväxt s.75.
55
23
Alternativ till gallring
Gallring är det enda permanenta sättet att avlägsna föremål från museets samlingar. Det finns emellertid andra sätt att tillfälligt lösa problemet. Många
museer är av olika anledningar emot att göra sig av med föremål, men har inte
förmåga att upprätthålla de samlingar de har idag. Därför måste något göras
och om man inte vill avföra föremålen måste alternativ hittas – om än temporära.
Deponering
Att museer deponerar eller lånar ut föremål en längre tid är vanligt. Föremål
lånas ofta ut under en längre tid dels till andra museer och hembygdsgårdar
men också till offentliga och privata företag. Föremålen tillhör fortfarande museet och det är deras ansvar att se till att föremålen sköts även när de är
utlånade. Museet bör därför ställa höga krav på vilka förutsättningar som bör
finnas på platsen för deponeringen. Är det inte ett museum som ska låna föremålen bör ett dokument medfölja föremålen som talar om hur de ska behandlas
och vilka förutsättningar som krävs för att de ska må bra.
Fjärrmagasin
De föremål som inte används på något sätt på museet och som man bedömer
inte heller kommer komma till användning inom en överskådlig framtid skulle
kunna förvaras på ett mindre kostnadskrävande sätt. Detta skulle vara i mer avlägsna lokaler med låg hyra och där de skulle kunna förvaras mer tätpackade än
i ett vanligt magasin. Detta skulle vara möjligt eftersom de inte behöver vara
lätta att komma åt för forskning eller utställning.58 Man måste dock ställa lika
höga krav på bevaringsförhållandena i dessa lokaler som i vanliga magasin och
kontinuerliga kontroller av luft, temperatur och fuktighet måste kunna ske.59
58
59
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 79.
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 79.
24
Även om föremålen ska kunna ”stuvas” på ett annat sätt än vad som går i vanliga magasin där föremålen ska vara lättåtkomliga måste man kunna ha kontroll
över föremålen för att se så de inte förstörs av skadedjur eller andra angrepp.
Rekvisitasamling
Förslag har lagts på att man genom en rekvisitasamling skulle kunna minska
slitaget på ofta utställda föremål.60 Frågan är om man verkligen vill ställa ut de
föremål som man beslutat kan ”offras” till att bli slitna istället för de antagligen
”bättre” föremål som man istället ska bevara och bespara slitage. Det har också
påpekats att en meningsfull rekvisitasamling brukar kräva lika mycket resurser
som en vanlig samling.61
Pedagogiskt material
Istället för att göra sig av med föremålen kan dessa användas i museets pedagogiska verksamhet. Det är inte en egentlig form av gallring då föremålen
fortfarande finns kvar i museets ägo men genom att de används i den pedagogiska verksamheten kommer föremålen att förstöras fortare än de skulle göra
om de förvarades på riktigt sätt i ett magasin. Detta innebär att man måste vara
lika noga när man väljer att lämna föremål till den pedagogiska verksamheten
som när man väljer föremål som ska gallras ut eftersom föremålen i stort sätt är
dömda att bli förstörda inom en snar framtid.
60
61
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 38.
Föremålssamlingarnas tillväxt s. 38.
25
Sammanfattning av enkätundersökning
För att få en uppfattning om hur museer i Sverige idag ser på gallring genomförde jag en enkätundersökning bland Sveriges läns- och regionmuseer.62 Jag
skickade enkäten till föremålsanvarige eller motsvarande vid följande museeer:
Blekinge läns museum
Bohusläns museum
Dalarnas museum
Jämtlands läns museum / Jamtli
Jönköpings läns museum
Kalmar läns museum
Kulturen i Lund
Länsmuseet Gävleborg
Länsmuseet Halmstad
Länsmuseet på Gotland
Länsmuseet Varberg
Länsmuseet Västernorrland
Norrbottens museum
Regionmuseet i Skåne
Regionmuseum Västra Götaland / Vänerborgs museum
Smålands museum
Stockholms läns museum
Sörmlands museum
62
Enkäten finns i sin helhet i bilaga 1.
26
Upplandsmuseet
Värmlands museum
Västerbottens museum
Västergötlands museum
Västmanlands läns museum
Örebro läns museum
Östergötlands länsmuseum
Samtliga museer utom Länsmuseet Halmstad, Regionmuseet i Skåne, Upplandsmuseet och Värmlands museum svarade på enkäten. Det innebär att 21 av
25 tillfrågade museer har svarat, med andra ord 84 procent. Det anser jag vara
en hög svarsandel och ger ett gott arbetsmaterial. Då enkäten bestod av frågor
utan svarsalternativ kommer jag inte presentera resultatet i statistisk form vilket även kan bli missvisande när det rör sig om ett så pass begränsat material.
Stockholms läns museum har inte några egna samlingar är frågan om gallring inte aktuell för dem, varför de inte kommer att räknas med i analysen av
enkätundersökningen.63 Det totala underlaget för analysen består alltså av 20
enkätsvar från lika många museer.
Något som har framkommit mycket tydligt av undersökningen är att ordet
gallring uppfattas mycket olika och måste definieras. Jag definierade inte ordet
gallring närmare och fick därför svar som är tvetydiga. Endast åtta av museerna
svarar att det har gallrat. Det är emellertid tolv stycken som säger sig ha avfört
föremål för att de har blivit förstörda. Det är uppenbart att dessa inte anser att
avförandet av skadade föremål är en form av gallring. Det är troligt att fler av
de museer som säger att de inte har gallrat har avfört föremål som har varit
skadade men inte har nämnt det i sitt svar. Många museer anser att en gallring
innebär en systematisk genomgång av samlingen och inte avförandet av enstaka föremål.
Drygt hälften av de tillfrågade museerna är skeptiska till gallring. De
främsta anledningarna till att man inte vill gallra är att museet genom att ta
emot eller köpa ett föremål förbinder sig att vårda och bevara det så länge som
det är möjligt. Att allmänheten har förtroende för museer är mycket viktigt och
det finns en rädsla för att detta förtroende ska skadas om museerna gallrar och
63
Rosander, Lennart, 2003. E-post till författaren.
27
gör sig av med föremål. Det finns också en känsla av att vi idag inte ska göra
våld på de värderingar som har resulterat i att föremål har samlats in.
Gemensamt för samtliga museer, både de som är för och de som är emot
gallring, är viljan att bevara föremålen. De museer som är för gallring ser det
inte som ett ändamål eller en återkommande uppgift i museets verksamhet utan
som något som ibland är nödvändigt. Vissa museer anser det vara nödvändigt
att gallra idag medan andra ser det som något oundvikligt i framtiden.
Som jag nämnt tidigare är det tolv av läns- och regionmuseerna som har
gallrat i sina befintliga samlingar och av dessa har endast tre gallrat av någon
anledning än att föremålens dåliga skick har krävt det.
Länsmuseet i Varberg har vidarebefordrat föremål till andra museer och
institutioner men inte avfört föremål på något att vis.64
Bohusläns museum har gallrat av flera anledningar. En anledning är att föremålen har varit i så dåligt skick att de inte längre ger någon information. Man
har också gallrat i samband med omkatalogisering och omdisposition då föremålet bedöms i relation till hela samlingen och jämförs med museets
insamlingspolicy. Föremål kan då till exempel ta för mycket utrymme i jämförelse med den kunskap de ger, föremålet kan exempelvis ha knappa
proviensuppgifte. Bohusläns museum har också avfört föremål i samband med
nyförvärv. Då har nyförvärvet fått ersätta det tidigare föremålet tack vare att
det är ett bättre exempel på vad de vill berätta om genom föremålet. Det kan
till exempel ha en väl dokumenterad tillverkning, användning eller fullständigare proveniensuppgifter.65
Även Örebro läns museum har gallrat av flera anledningar. De har till exempel tagit över andra museer vilka har skötts av lekmän som har samlat
föremål i stort sätt helt urskillningslöst. Ett museum som har övergått i Örebro
läns museum är Tekniska Museet i vars samlingar det fanns 15 motstånd av
samma sort utan bra kontext. Efter länsmuseets gallring behöll man endast två
motstånd, vilka hade den mest kompletta kontexten. Landstingsmuseets samlingar, vilka också har tagits över av Örebro läns museum, består av i princip
allt som landstinget har slängt vilket har samlats av två sjuksköterskor. Det
gallras hårt i denna samling och länsmuseet fokuserar på ett mindre antal verksamheter och föremål med god kontext.66 Det skulle kunna räknas som urval
vid insamling eftersom föremålen inte är registrerade(?) vid Örebro läns muse64
Landahl, Kicki, 2003. E-post till författaren.
Segestam, Anna-Lena, 2003. E-post till författaren.
66
Lundqvist, Thomas, 2003. E-post till författaren.
65
28
um, eller i alla fall inte insamlade av museet. I och med att länsmuseet har accepterat att överta samlingarna är de emellertid en del av länsmuseets egna
samlingar. Dessutom anser jag att det är en gallring oavsett vilket museum som
genomför gallringen då det handlar om registrerade museiföremål om än vid ett
annat museum.
Länsmuseet på Gotland har inte gallrat i sina samlingar men deponerar
däremot ut föremål som är överrepresenterade såsom möbler, tavlor, prydnadsföremål eller husgeråd till ”hel eller halvoffentliga lokaler”. De använder också
föremål som de har överskott av i pedagogisk verksamhet eller låter den användas på annat sätt i begränsad omfattning.67 Detta är som jag nämnt tidigare
inte någon regelrätt gallring eftersom föremålen fortfarande ägs av museet och
finns registrerade där. Men genom att man tillåter att föremålen används, slits
de fortare och förstörs också fortare än om de vårdas av museet. Man måste
alltså vara medveten om att de föremål man använder aktivt inte kommer att
kunna bevaras för framtiden utan blir förstörda.
Det är mycket få museer som har en policy om gallring. Örebro läns museum har en mycket välarbetad insamlingspolicy där också gallring tas upp
grundligt.68 Museerna i Västra Götaland har en gemensam regional insamlingspolicy där gallring tas upp.69Västerbottens museum har lagt fram förslag på
regler och rutiner för avförande av föremål ur föremålssamlingarna som styrelsen i skrivandets stund inte har tagit ställning till.70 Ytterligare tre museer har
planer på en gallringspolicy eller på att ta upp gallring i insamlingspolicyn.71
67
Zerpe, Birgitta, 2003. E-post till författaren.
Wistrand, 1999.
69
Fredriksen, Christine & Peter Johansson. 2001, s. 13f.
70
Regler för avförande ur Västerbottens museum och Svenska skidmuseets samlingar, 2003; Rutiner för
avförande ur Västerbottens museum och Svenska skidmuseets samlingar, 2003.
71
Det är en bearbetning av allt svarsmaterial från enkätundersökningen som ligger till grund för denna
sammanfattning. Jag har därför valt att redogöra för detta material i litteraturförteckningar, trots att jag
inte ger direkta hänvisningar till samtliga individuella svar i texten.
68
29
Avslutande diskussion
Gallring är inte en lätt fråga och det är svårt att avföra argumenten både för och
emot gallring. Det är emellertid ett faktum att museer runt om i landet har svårt
att bevara de föremål som de har i sina samlingar. Något måste göras och gallring är en möjlig lösning. Det krävs väldigt mycket tid och arbete för att
genomföra en gallring på bästa sätt. Det finns emellertid möjligheter att passa
på när vissa delar av arbetet ändå måste göras som vid en magasinsflytt, omkatalogisering eller liknande. Det kommer fortfarande att krävas mycket extra
arbete men möjligen inte mer vad som kan anses värt att lägga ner för att få
mer enhetliga samlingar som bara innehåller föremål av relevans.
Vi kan inte veta vad morgondagens människor kommer att vara intresserade av för kulturhistoriska föremål. Vi måste därför utgå ifrån dagens
värderingar och skapa de samlingar som är av relevans för oss. Att vi inte vet
vad morgondagen söker för föremål och vilken information som kan komma
att anses viktig, är ett problem som museet ständigt brottas med. Det är inte ett
större problem vid gallring än vid urval vid insamling. Det är inte mer troligt
att människor i framtiden kommer vara intresserade av de föremål som vi tar ur
samlingarna, än att de kommer vara intresserade av föremål som vi väljer att
inte samla in.
Jag ser det som ett större problem att vi utifrån dagens värderingar genom
en gallring på sätt och vis ogiltigförklarar våra företrädares val. De föremål
som de valde att bevara för framtiden vill vi sortera ut. Vi förändrar dock samlingarna hela tiden och gör om val som våra företrädare gjort genom att
införliva föremål som de tyckte var oviktiga i samlingarna. Det är dock mer
uppenbart hur vi förändrar samlingarna genom gallring.
Som jag nämnt tidigare är gallring delvis en ideologisk fråga som berör
synen på föremål. Hur många föremål behöver vi bevara och vilka är värda att
bevara? Kan man säga att två föremål är dubbletter och identiska? Åter kan säkerhetsnålen utgöra ett bra ett exempel. Man kan i museet ha fyra stycken
säkerhetsnålar som utseendemässigt är identiskt lika men som har väldigt olika
kontext. En har använts för att hålla ihop tygblöjor, en har använts som
30
smycke, en som sytillbehör och en för att symbolisera säkert sex. Säkerhetsnålarna ser exakt likadana ut och det kan tyckas onödigt att spara samtliga
exemplar. Behöver man verkligen spara samtliga nålar eller kan en av säkerhetsnålarna representera samtliga användningsområden? Nu utgör inte just
säkerhetsnålar något större utrymmesproblem, men kan användas för att illustrera frågan om symbolik och representativitet.
Det kan behöva läggas ett genusperspektiv på gallring. När man talar om
föremål som kan gallras ut är det många gånger föremål som räknas som typiskt kvinnliga och som har med vad som räknas som kvinnliga sysselsättning
att göra. Till exempel har klappträn blivit ett typexempel på att det finns onödiga och oväsentligt många dubbletter i Nordiska museets samlingar.72 Detta
trots att man brukar säga att det är manliga föremål som dominerar museernas
föremålssamlingar. Har museerna fler likadana exemplar av ”kvinnliga” föremål eller är det för att vi upplever de kvinnliga föremålen som likadana medan
de manliga upplevs mer unika. Detta är något som vi behöver ta reda på innan
vi börjar gallra.
Vad är det för värde som avgör om ett föremål kan anses som värt att bevara eller möjligt att gallra ut? Är det ett ekonomiskt, vetenskapligt eller estetiskt
värde vi utgår ifrån. Den första tanken är att det naturligtvis inte är ett ekonomiskt värde. Men om man återigen ser på de föremål som oftast anses som
utgallringsbara är det sällan de mer ekonomiskt värdefulla föremålen. Kanske
kan detta bero på att det inte är de ekonomiskt värdefulla föremålen som dominerar museernas föremålssamlingar, men det kan också bero på att vi som
människor har svårare än vi tror att bortse ifrån ekonomiskt värde vid en värdering av föremål.
Det framkom vid min enkätundersökning att de flesta museer inte har någon gallringspolicy. Många av museerna menade att eftersom de inte gallrar
har de inte heller någon policy i frågan. En gallringspolicy behöver dock inte
innebära att man är villig att gallra i sina samlingar. Tvärtom kan det vara ett
sätt att fastslå att man på museet inte accepterar gallring och motivera varför
man inte gör det. Detta gör det lätt för samtliga medarbetare att se vilken inställning som råder angående gallring.
En gallrings policy kan också vara bra om man anser att gallring är acceptabelt av vissa anledningar men inte av andra. Ett museum kan tycka att det går
bra att avföra föremål som har blivit skadade eller föremål som inte tillhör mu72
Holstein, Lars, 1998, ”Samla och gallra” s. 17.
31
seets ämnesområde medan det däremot inte är acceptabelt att gallra ut föremål
för att de saknar kontext. Det är då bra att befästa detta skriftligt så det finns
dokumenterat inför eventuella framtida fall av gallring.
Det är olyckligt att museer inte diskuterar gallring i större uträckning.
Även om museet inte har några planer på att gallra inom den närmaste framtiden är det bra att diskutera ämnet långt i förväg. Genom att lägga fram ett
förslag till hur gallring skulle kunna gå till i god tid innan en gallring är aktuell
finns det gott om tid för ändringar. Att arbeta med gallringsfrågan mindre intensivt under en längre tid borgar för bättre resultat än en kort, intensiv
diskussion när man redan står i begrepp att gallra. Det kan dock vara svårt att
motivera varför resurser, som behövs så väl på annat håll, ska läggas på en fråga som inte anses aktuell.
Jag anser att det inte finns något fullgott alternativ till gallring. De olika alternativen som jag har tagit upp här i uppsatsen innebär alla stora risker för
skador på föremålen. Deposition vid ett annat museum torde inte innebära större risk för skador än vid det egna museet. I och med att alltfler museer upplever
problem med för stora föremålssamlingar borde dock intresset för att ta emot
depositioner vara svalt.
En gallring är dock ingen definitiv lösning på bevaringsproblemet. Om en
gallring innebär ökad plats i magasinen, vilket vissa alltså menar att det inte
innebär, är det bara en temporär platsökning. Nya föremål kommer alltid att
tillkomma. Förhoppningsvis är museerna så restriktiva i sin insamling att detta
inte sker i allt för rask takt men om vi ska fortsätta att samla föremål måste
magasinslokalerna någon gång bli fler eller större. Om museerna ska kunna
fortsätta att dokumentera historien genom föremålen måste samhället vara villigt att avsätta de resurser som krävs.
32
Sammanfattning
Många museer har idag större föremålssamlingar än de har förmåga att ta hand
om. I så väl magasin som på vindar och i källare ligger föremål och bokstavligen tynar bort. Den här uppsatsen undersöker gallring som en möjlig lösning
på problemet.
Ordet gallring har ingen allmänt vedertagen innebörd utan tolkas olika av
olika människor. Den definition som används i uppsatsen är borttagande av
inmärkta och registrerade föremål ur ett museums samlingar. Det är en relativt
vid tolkning som innefattar avlägsnande av föremål på grund av skador vilket
många inte anser vara gallring.
Gallring är emellertid ett kontroversiellt och komplext ämne med både föroch nackdelar. Jag har tittat närmare på argumenten för och emot gallring och
funnit att de flesta argumenten för gallring är av praktisk natur. Man vill genom gallring skapa plats i magasin och frigöra vårdresurser. En gallring anses
också ge vinster i form av mer enhetliga samlingar där samtliga föremål är relevanta.
Mot gallring finns argument som att det går emot museernas uppdrag vilket är att bevara föremål. Det finns också en rädsla för att allmänheten ska
tappa förtroende för museerna och att det är etiskt fel och respektlöst mot givaren att göra sig av med gåvor som man har tagit emot för att bevara. Det
ifrågasätts också om det är rätt att vi ur dagens synvinkel gör våld på våra föregångares åsikter genom att ta bort föremål som de ansåg vara viktiga. Inte
heller kan vi veta vilka föremål som anses värdefulla imorgon, kanske just de
föremål som vi idag vill gallra ut.
Uppsatsen belyser vidare vilka kriterier som kan ligga till grund vid en
gallring. Dessa kriterier kan vara att föremålet inte tillhör museets ämnesområde, saknar kontext, är skadat eller på annat sätt är i dåligt skick.
Vad som sker med föremål som har blivit utgallrade påverkar synen på
gallring. Vilket sätt som är lämpligast beror delvis på föremålet ifråga och bör
avgöras från fall till fall. De sätt som finns att välja på är att ge bort föremålet,
byta, sälja eller kassera det. Det som vanligen rekommenderas är att i första
33
hand försöka överföra föremålet till ett annat museum eller annan offentlig institution.
För att ta reda på hur svenska museer idag ställer sig till gallring och vilka
erfarenheter de har genomförde jag en enkätundersökning bland Sveriges länsoch regionmuseer. Det visade sig att drygt hälften av de som svarade på enkäten var skeptiska till gallring medan de andra ansåg att gallring är nödvändigt,
antingen idag eller i framtiden. Det framgick också att många museer hade tagit bort föremål som var skadade men endast tre museer hade avfört föremål av
någon annan anledning. Endast ett fåtal museer anger att de har en gallringspolicy.
Jag har också tittat på vilka eventuella alternativ som kan finnas till gallring - deponera föremål, placera dem i fjärrmagasin, överföra dem till
rekvisitasamling eller använda dem i pedagogisk verksamhet.
34
Litteratur
Otryckt material
Alfredsson, Martin, Jämtlands läns musem. E-post till författaren 2003-12-02.
Anselm, Gudrun, Sörmlands museum. E-post till författaren 2003-12-16.
Björk, Ann-Marie, Länsmuseet i Gävleborg. E-post till författaren 2003-11-14.
Bondjers, Rune, Dalarnas museum. E-post till författaren 2003-11-11.
Brynja, Elisabeth, Västergötlands museum. E-post till författaren 2003-12-15.
Eklund, Sigrid, Nordiska museet. E-post till författaren 2003-12-18.
Fredriksen, Christine & Peter Johansson, ”Att gallra är sällan nödvändigt” Det
materiella kulturarvet – Att samla in och att föra ut. Regional insamlingspolicy Västra Götaland. (2001) s.13-14.
Holstein, Lars, Västerbottens museum. E-post till författaren 2003-11-27.
Johanson, Peter, Regionmuseum Västra Götaland. E-post till författaren
2003-11-20.
Klar, Annika, Blekinge läns museum. E-post till författaren 2003-11-19.
Körge, Birgit, Kalmar läns museum. E-post till författaren 2003-11-24.
Landahl, Kicki, Länsmuseet Varberg. E-post till författaren 2003-11-25.
Lundblad, Eva, Östergötlands länsmuseum. E-post till författaren 2003-11-12.
Lundqvist, Thomas, Örebro läns museum, E-post till författaren 2003-12-10.
Moritz, Per, Norrbottens museum. E-post till författaren 2003-11-12.
Munther, Liselotte, Jönköpings läns museum. E-post till författaren
2003-11-27.
Palm, Lars, Smålands museum. E-post till författaren 2003-11-19.
Perlström, Britt-Lis, Västmanlands museum. E-post till författaren 2003-11-17.
Regler för avförande ur Västerbottens museums och Svenska skidmuseets samlingar (2003). Översänt elektroniskt till författaren av Västerbottens
museum.
Rosander Lennart, Stockholms läns museum. E-post till författaren
2003-11-13.
35
Rutiner för avförande ur Västerbottens museums och Svenska skidmuseets föremålssamlingar. (2003). Översänt elektroniskt till författaren av
Västerbottens museum.
Segestam, Anna-Lena, Bohusläns museum. E-post till författaren 2003-12-02.
Westrup, Lars, Kulturen i Lund. E-post till författaren 2003-12-10.
Wittgren, Bengt, Länsmuseet Västernorrland. E-post till författaren
2003-12-10.
Zerpe, Birgitta, Länsmuseet på Gotland. E-post till författaren 2003-11-26.
Elektroniskt material
Björnsson, Anders, “Visa mindre, forska mer, bevara allt” Svenska museer,
1999:3, http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm3/gallra.html (15 decenber 2003).
Deaccessioning and Disposal in Small Museums. (2001)
http://mgfnsw.org.au/resources/Fact_Sheets/Collections/deaccessioning.pd
f (20 november 2003).
ICOMs yrkesetiska regler, Paragraf 4 Överlåtelse av samlingar,
http://www.sweden.icom.org/icom_yrkesetiskaregler.html (20 november
2003).
Simpson, Shane, Deaccessioning and Disposal (1991),
http://www.simpsons.com.au/library/documents/museums/museumlaw/De
access.pdf (20 november 2003).
Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet. SESAM-projektet. Regeringens
skrivelser 1999/2000: 65.
http://kultur.regeringen.se/propositionermm/skrivelser/pdf/skr19992000_6
5.pdf (17 november 20003).
Wistrand, Maria. “Ska samlingarna vila i frid – eller återuppstå?” Svenska museer. 1999:2. http://www.museif.a.se/svenskamuseer/Sm2/4.2.html (9
december 2003).
Tryckt material
Bergevoet, Frank, ”Taking Stock: Deaccessioning in the Netherlands” ICOM
News, 2003:1, s. 4.
Bergsten, Sandra, Gallring i museisamlingar. Examensarbete 10 poäng framlagd vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, nr 1996:24.
36
Besterman, Tristram, “Disposal from Museums Collections, Ethics and Practicalities”, Museum Management and Curatorship, 1991:10, s. 273-279.
Bohman, Stefan & Lindvall Karin, ”Museerna i samhället och samhället i museerna” Museerna inför 2000-talet (Stockholm 1998) s. 67-76.
Bohman, Stefan, ”Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv” Museer och
kulturarv, red Lennart Palmqvist och Stefan Bohman (Stockholm 1997)
s. 9-18.
Dunn, Richard, “The future of collecting: lessons from the past” Museums and
the Future of Collecting, red Simon J. Knell (Aldershot 1999) s. 30-36.
Föremålssamlingarnas tillväxt. Några synpunkter och förslag rörande urvalsbegränsning och urval. Ds U 1982:1 (Stockholm 1982).
G:son, Kerstin & Göran Rosander, red. Från knappnål till jumbojet. Förhandlingar vid konferens på Julita gård 18-20 juni 1973 om de kulturhistoriska
museernas föremålsinsamling. (Stockholm 1975).
Holstein, Lars, “Samla och vårda” Samtid och museer, 1998:3, s. 16-17.
Malaro, Marie, ”Collection Management and Deaccessioning in the United
States” ICOM News, 2003:1, s. 4.
Miller, Steven, “Deaccessioning. Sales or Transfers?” Museum Management
and Curatorship, 1991:3, s. 245-253.
Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation. Slutbetänkande av
Museiutredningen. SOU 1995:51 (Stockholm 1995).
Rydh, Stig, ”Ledare” Samdokbulletinen, 1996:3, s. 2.
Silvén-Garnert, Eva, ”Föremål – besvärande eller betydelsebärande” Verbalt,
Visuellt, Materiellt. Om museernas dokumentation och insamling (Stockholm 1991) s. 84-100.
Swedenborg, Lillemor red. ”permutationsrätt”, Stora svenska ordboken
(Stockholm 1998)
Vårda! Bevara! Museerna och föremålsvården. Rapport från kulturrådet
1980: 2 (Stockholm 1980).
Wigforss, Johan, ”Göteborgsmuseernas föremål till salu”, DIK-forum, 1989:4,
s. 8.
Wistrand Maria, Länets Arv. Underlag till Insamlingspolicy samt Riktlinjer för
Gallring (Örebro 1999).
37
Bilaga 1
Enkät
1. Har ni på ert museum gallrat i samlingarna?
Om ja:
a. Har ni någon policy om gallring som ni utgår ifrån eller hur bestämde ni vilka föremål som var utgallringsbara?
b. Vilken var anledningen till att ni beslutade er för att gallra?
c. Vad gjorde ni med utgallrade föremål?
Om nej:
a. Har ni övervägt att gallra? Vad fick er i så fall att avstå?
b. Har ni någon policy om gallring?
2. Vad är er allmänna åsikt om gallring?
38