• häxor • onda ögat

Romarriket
ständig
• häxor • onda ögat
Rom/753 f.Kr.
Det sägs att Rom
grundas år 753
f.Kr. För invånarItalien
na i den unga
staden är värlRom
den mörk och
farlig. Romarna
är övertygade om
att övernaturliga krafter orsakar alltifrån dödliga sjukdomar till åska och blixtar.
26
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
skräck
• demoner • varulvar • för bannelser
I nästan 700 år var romarna
världens härskare. Men om de
tog på sig skorna i fel ordning på
morgonen eller om fåglarna flög
åt fel håll, var det dåliga omen.
Romarna köpte lyckoamuletter
för svindlande summor och
offrade ständigt till gudarna.
I kampen mot onda,
övernaturliga krafter
sökte romarna hjälp hos
gudarna och offrade bl.a.
miljontals djur åt dem.
picture desk, scanpix/akg & shutterstock
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
27
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Print: tre Status: 860 - Er PDFet Layout: ac Red.sek: np
Romarna
levde i
a
n
r
o
k
c
y
ol
Häxor och spöken lurade i mörkret
Romarriket
Romarna trodde att häxor kom fram på natten för att stjäla deras barn
och att döda som inte blivit begravda på rätt sätt blev elaka gengångare.
O
ter köpte torkade fosterhinnor från förlossningar eftersom de gav tur i rättssalen.
Det var inte bara häxor som lurade i
mörkret. Romarna var även rädda för
onda andar – så kallade lemures – som
myllrade upp ur sina gravar om natten.
Om de döda inte fick en begravning med
de rätta ritualerna sades de vara dömda
till att vandra runt bland de levande i
minst hundra år.
Romarna var så rädda för de rastlösa
andarna att de varje år i maj firade en nio
dagar lång högtid, Lemuria, som skulle
dämpa de dödas lust att skada dem.
the trustees of the british museum/scala
m barnen inte uppförde sig ordentligt
hotade romerska föräldrar ofta med
att häxan Lamia skulle komma om natten
och äta upp dem. Och hon var långtifrån
den enda häxan som sades vandra omkring på nätterna för att mörda romar­
rikets småttingar.
”När jag var fyra år blev jag bortrövad
och dödad. Jag togs av en häxa”, står det
t.ex. på en liten pojkes grav.
Romarna var övertygade om att häxorna
använde barnens kroppsdelar i sina hemska ritualer eller sålde dem vidare till vidskepliga kunder. Det sägs t.ex. att advoka-
Den avlidne
Romarna begravde sina döda värdigt,
med ritualer och gravskrifter, av rädsla
för att de avlidna annars skulle gå igen.
Romarna trodde att
häxor kunde vålla andra
personer olycka. Många
uppsökte häxor när de
ville skada en fiende.
Av Niels-Peter Granzow Busch
scanpix/akg-images
N
är den romerske kejsa­
ren Augustus steg upp
ur sängen på morgo­
nen kände han myck­
et försiktigt efter med
fötterna längs golvet
för att upptäcka var skorna stod. Om
han tog fel i halvmörkret var dagen för­
störd: ”Om han råkade ta på sig skorna
fel på morgonen – vänster i stället för
höger – tolkade han det som ett fruk­
tansvärt dåligt omen”, skriver den ro­
merske historikern Suetonius.
Den vidskeplige kejsaren vägrade
också att påbörja resor dagen efter mark­
28
nadsdagar – så kallade nundinae – efter­
som de ansågs vara otursdagar. Och un­
der dagen nones fattade han, enligt Sue­
tonius, inga viktiga beslut eftersom han
var rädd för dess olycksaliga namn; det
innehöll ordet ”non” – latin för ”inte”.
Augustus var inte den ende romare
som lät delar av livet regleras av vid­
skepelse. I de lägre samhällsklasserna
var det mycket värre. Miljontals in­
vånare i antikens mäktigaste och tek­
niskt sett mest avancerade imperium
levde sina liv i ständig skräck för arga
gudar, hatiska demoner och elaka häxor
som lurade överallt – ständigt beredda
att bringa död och olycka över sina
skräckslagna offer.
En värld full av för tidig död
Det är inte svårt att förstå varför romar­
na var så vidskepliga. För en vanlig
roma­re var livet fullt av oförklarliga och
farliga fenomen. Torka och hagel förstör­
de skördarna, blixten slog ned i hans
hus och sjukdomar ryckte bort hans när­
maste i förtid.
Enligt forskarna dog en tredjedel av
alla nyfödda i romarriket innan de fyllt
ett år, och omkring hälften innan de fyllt
fem. De som överlevde barndomen dog
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Blodstänk förebådade
kungatidens fall
Trots alla sina krig var romarna liv­
rädda för att få blod på sig. De
menade att själen bodde i blodet och
att det hade magiska egenskaper.
Därför skulle det bringa olycka att få
någon annans blod på sig.
Enligt en legend från det tidiga Rom
mördades stadens kung Servius Tul­
lius av sin svärson Tarquinius Super­
bus. Liket kastades ut mitt på gatan,
varefter kungens dotter, Tullia, körde
över det med en vagn. Blod från det
Krossad spegel gav
sju års olycka
överkörda liket stänkte upp på Tullia.
En sierska sade att det var ett förebud
om att den nya regimen skulle sluta
lika illa som den börjat. Hon fick rätt.
Några år senare mördades Tar­
quinius son sedan han våldtagit en
romersk adelsdam. De rasande
romarna avsatte samtidigt fadern och
införde republik.
Blixtnedslag
skulle begravas
Kungadottern Tullia drog olycka
över sig själv och sin man när
hon körde över sin fars lik så att
blodet sprutade upp på henne.
scanpix/akg-images
Romarna ansåg att speglar var
magiska och att de reflekterade
personens hälsa. Därför var det en
stor olycka – i hela sju år – om man
råkade slå sönder en spegel. Romarna var nämligen övertygade
om att människans kropp återföddes
vart sjunde år. Inte förrän efter så
lång tid kunde man vara helt säker på
att olyckan hade släppt sitt tag om
personen.
Knutar kunde förstöra skörden
Sandaler hölls
samman med knutar
och var därför förbjudna vid religiösa
ceremonier.­
Särskilda präster skickades ut
för att rena områden som hade
drabbats av blixtnedslag.
scala/heritage images
oftast unga. Män blev i genomsnitt 40 år
gamla; kvinnor dog ofta redan i 30-års­
åldern på grund av de riskfyllda förloss­
ningarna. Endast cirka sju procent av ro­
marna hann fira sin 60-årsdag.
”Från ingenting till ingenting vi så
hastigt går” löd en populär gravtext från
den tiden.
I brist på bättre förklaringar trodde
många att tragedierna orsakades av
övernaturliga krafter. Enligt de flesta be­
rodde dödliga sjukdomar inte på något
fysiskt utan på att kroppen invaderats av
demoner – så kallade lemures. Demo­
nerna var de dödas andar, och de farli­
gaste var de som mött en våldsam död –
till exempel gladiatorer, avrättade brotts­
lingar och mordoffer.
Enligt historikern Suetonius klagade
kejsar Nero bland annat över att hans
mors gengångare hemsökte honom ef­
tersom han låtit mörda henne.
”Det gick så långt att han tillkallade
magiker och lät dem utföra ritualer, och
han försökte frammana hennes gengångare för att be henne sluta vara arg”,
berättar Suetonius.
Lika skräckinjagande var de varulvar
som enligt folktron dök upp vid full­
måne. I romanen Satyricon berättar den
romerske författaren Petronius bland an­
nat om en man som en natt går in på en
begravningsplats tillsammans med en
dryckesbroder.
”När jag tittade mot min följeslagare
hade han tagit av sig kläderna. Han kis­
sade i en cirkel kring sina kläder och för­
vandlades till en varg!” berättar den
skräckslagne mannen i romanen.
Olyckor lurade överallt
Demoner och varulvar var emellertid in­
te de enda faror som romarna ständigt
måste passa sig för. Det största hotet
kom i regel inte från demoner utan
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
scanpix/mary evans
För romerska kvinnor som deltog i religiösa ceremonier var det
strängt förbjudet att ha håret uppsatt i knut. Det skulle bäras
löst hängande, liksom kvinnornas kläder. Romarna trodde näm­­
ligen att knutar kunde binda de religiösa ritualerna och därmed
göra dem verkningslösa. Eftersom man var rädd för knutar fick
kvinnorna inte heller bära med sig sina spinnredskap nära åkrar.
Om trådarna trasslade ihop sig till knutar skulle säden trassla
ihop sig med ogräset – med katastrofala följder för skörden.
Precis som de flesta andra folk var
romarna rädda för åskan. Ett blixtnedslag i en byggnad eller ett träd
ansågs föra olycka med sig. Vid sådana tillfällen ryckte särskilda präster ut för att tyda varsel och offra ett
lamm vid nedslagsplatsen. Prästerna lät därefter bygga en låg mur
kring platsen med en inskription där
det stod att blixten begravts och
området hade renats.
29
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
skyddet
Romarriket
Offergåvor skulle
förhindra olycka
Ett fel och offrandet
fick göras om
Romarna hade många olika gudar men offrade
bara till de gudar de behövde just för tillfället. En
romare som var sjuk offrade till läkekonstens gud
Asklepios. Guden hade en kultplats på Tiberön mitt
i Rom och arkeologerna har hittat hundratals små
lerfigurer i floden Tibern. Figurerna föreställer allt
från fötter till bröst och har placerats ihop med
offergåvorna så att guden skulle veta var på krop­
pen sjukdomen satt. Offergåvorna bestod ofta av
frukt eller vin. Vid speciella tillfällen offrade romar­
na även djur. När Caligula blev kejsare år 37 e.Kr.
offrades 160 000 kor inom loppet av tre månader.
Tjurar, getter, får och
grisar offrades till gudarna. Om djuret kämpade emot på väg till
altaret var det ett dåligt omen, och prästen
måste hitta ett nytt
djur. Om prästen reciterade bönen fel måste
allt göras om. Värst var
det om djuret slapp lös
under offerceremonin.
Avklippt hår
var ett vapen
Romarna ansåg att hår och naglar
hade magiska egenskaper och innehöll en del av dem själva. Avklippt hår
och nagelbitar kunde därför användas
av fiender för att dra förbannelser
över ägaren. Av den anledningen var
det viktigt att ta hand om resterna.
I en roman från århundradet efter
Kristi födelse förvarar den stenrike
romaren Trimalchio t.ex. alltid sitt
avklippta skägg i en förgylld låda.
Spott skyddade
mot onda ögat
Mest av allt var romarna rädda för
att deras fiender skulle sätta ”onda
ögat” på dem. Den som drabbats
skulle råka ut för allehanda olyckor.
Romarna köpte därför särskilda
amuletter för att avvärja onda ögat.
Barn som blev utsatta för onda
ögat av främlingar kunde emellertid
räddas om man smorde lite saliv i
pannan på dem.
Romarna offrade
till gudarna när de
ville ha hjälp med
specifika problem.
picture desk
Ett husaltare i varje hem
I alla romerska hem fanns ett litet altare där invånarna kunde
offra till de så kallade lares, husets skyddsgudar. Varje morgon offrade romarna till dem för att de skulle värna om huset
och dem som bodde där. När en pojke fick sitt första skägg
var det sed att han rakade av det och gav det till husgudarna.
Flickorna gav sina leksaksdockor till lares när de blivit vuxna
och skulle gifta sig.
Romarna ansåg att vissa män­
niskor hade förmågan att dra
olycka över andra med en blick.
scala
från andra romare. Många var rädda att
någon fiende skulle bringa olycka över
dem med hjälp av magiska formler.
Roms bönder var t.ex. helt övertyga­
de om att deras konkurrenter ständigt
tog till magi för att förstöra deras skördar
och tvinga dem från hus och hem. Hotet
togs på så stort allvar att det till och med
skrevs in i Roms äldsta lagsamling – den
så kallade Tolv tavlornas lag.
”Det är förbjudet att trolla bort en an­
nan mans gröda”, löd texten – utan att
specificera vad straffet var.
En sådan anklagelse var svår att mot­
bevisa och användes därför ofta på falska
30
grunder av avundsjuka bönder. Den ro­
merske författaren Plinius den äldre be­
rättar om bonden Cresimus som blev
beskylld för att ha förstört grannarnas
grödor. Cresimus fick nämligen större
skördar från sina små åkrar än de fick
från sina stora fält.
När Cresimus kom till rättegången
hade han emellertid med sig sina starka
slavar, sin tunga plog och sina välgödda
oxar, och sade:
”Detta, romare, är mina trollkonster,
men jag kan inte visa er alla de hela
eller halva nätter jag har slitit – eller min
svett.”
picture desk
Lares symboliserades av små bronsstatyetter som stod på husaltaret.
Plinius berättar att en enhällig jury fri­
kände honom omedelbart.
För att förekomma sina fiender kunde
romarna beställa förbannelsetavlor av
bly hos magiker, med en inskription
som åsamkade offret olycka:
”Andar från underjorden, jag ger till
er Ticene av Carisius. Låt allt hon tar sig
för sluta illa”, lyder bönen på en bly­tavla
man hittat.
Tavlorna kunde även användas till
värre saker. År 19 e.Kr. dog kejsar Tibe­
rius tronarvinge Germanicus. Innan han
avled hade Germanicus anklagat guver­
nören Piso för att ha förgiftat honom.
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Barn levde i ständig fara
Enligt de vidskepliga romarna var barnen särskilt utsatta
för övernaturliga krafter och måste därför skyddas dygnet runt.
F
rån och med det ögonblick då ett
romerskt barn föddes levde det i överhängande fara. Barnadödligheten var
extremt hög i det romerska samhället och
romarna var övertygade om att detta
berodde på att barnen inte hade samma
motståndskraft mot onda andar som de
vuxna. I en särskild ceremoni redan vid
födseln tillkallade romarna skyddande
gudar som skulle hålla skogens onda
andar borta från barnets hem:
”På natten omringar tre män husets
yttertröskel och slår på den med en yxa
och en hammare. Därefter sopar de den
Bara hälften av
alla romerska
barn fick uppleva
sin femårsdag.
Romarna trodde
att det berodde
på onda andar.
med en kvast. Genom dessa tecken
på tillbedjan hindras de onda andarna
från att komma in”, förklarade kyrko­
fadern Augustinus på 400-talet e.Kr.
Fram till puberteten skulle pojkar
dessutom bära en särskild toga med
rödlila kant. Togan, som även bars av
Roms högsta ämbetsmän, ansågs ge
barnen extra skydd. Utöver detta var det
vanligt att både pojkar och flickor bar
amuletter av läder eller metall – så
kallade bullor. Amuletterna påstods vara
särskilt effektiva mot folk som kastade
”onda ögat” efter barnen.
Bulla
scala
picture desk
bridgeman
Penisfigur skyddade
mot demoner
Både pojkar och flickor bar
skyddande amuletter – så kallade
bullor. Amuletterna var små
skinnpåsar och innehöll oftast en
liten fallosfigur som romarna
menade förde lycka med sig. När
barnen blev vuxna gav de sin
bulla till husgudarna.
Germanicus hus genomsöktes och un­
der golvet fann man hemska saker: ”De
hittade likdelar, magiska formler och
förbannelser och namnet Germanicus
ingraverat i blyplattor”, berättar den ro­
merske författaren Tacitus.
Många ansåg att Piso placerat tavlor­
na under golvet för att kasta olycka över
Germanicus. Det bevisades dock aldrig
och strax därefter begick Piso självmord.
Magiker levde gott på vidskeplighet
I skräck för demoner och andra över­
naturliga väsen strömmade romarna till
templen för att offra till gudarna. Rom
hade en mängd gudar med
var sitt ansvarsområde. De
flesta av dem hade hämtats
från grekerna som på sin tid haft
kolonier i södra Italien. Den viktigaste
var gudarnas kung Zeus, som på latin
blev Jupiter. I takt med att riket
­expanderade växte även skaran av gu­
dar, eftersom romarna oftast tog till sig
gudarna i erövrade områden – bara för
säkerhets skull.
Därför kunde romarna fritt välja vil­
ken gud de trodde kunde hjälpa dem
bäst. Och ofta bar de med sig en minia­
tyrfigur av sin favoritgud som skydd.
Romarnas vid­
skeplighet utnytt­
jades av självut­
nämnda magiker, spå­
män och astrologer. Hos magikerna
kunde romarna till exempel köpa lycko­
amuletter av alla de slag. De flesta på­
stods skydda mot onda andar. I Rom har
forskarna bl.a. hittat en amulett med
texten: ”Driv ut ur R... (oläsligt namn,
red:s anm.) varje ande som är ond och
skadlig.”
En annan romersk lyckoamulett från
dagens Frankrike var avsedd att skydda
en bondes åkrar mot oväder:
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
31
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
a
n
r
e
t
s
ä
pr
Fåglar berättade om framtiden
Romarriket
Vanliga romare gick till magiker och spåmän för att få goda råd, och den romerska staten hade
en kader av präster som skulle tolka varsel och offra till Roms traditionella gudar.
I
nnan den romerska senaten kunde
fatta några beslut om lagändringar och
andra statsangelägenheter måste de ta
reda på vad gudarna tyckte. För att få
veta det hade romarna präster, så kallade
augurer, som studerade fåglar och bedömde om tecknen var goda eller dåliga.
Auguren studerade fågelarten, hur högt
fåglarna flög och i vilken riktning. Om
Härifrån kom Roms gudar
tecknen var dåliga måste lagförslaget
revideras eller helt förkastas.
Romarna hade övertagit seden från
etruskerna som tidigare styrt över området norr om Rom. Varje gång romarna
erövrade nya landområden var det tradition att en präst inviterade stadens eller
landets gudar att komma till Rom och
ge romarna ett tillskott av gudomar.
Jupiter: Roms viktigaste gud var Jupiter,
som romarna lånat från Grekland där han
kallades Zeus. Även krigsguden Mars
samt en lång rad andra gudar hade sitt
ursprung hos grekerna.
Naturgudomar: Från etruskerna hämtade romarna bl.a. tron på att gudomar
fanns överallt i naturen, t.ex. i källor
och stenar. Av etruskerna stal romarna
även seden att tyda fåglars rörelser,
blixtnedslag och djurs inre organ.
I Rom fanns totalt 16
augurer som tolkade
fåglarnas flykt. Om
tecknen var dåliga
kunde t.ex. en ny lag
förklaras ogiltig.
Stora modern: När romarna gick ut i krig
mot ärkefienden Karthago år 218 f.Kr.
sade spådomarna att romarna skulle segra om de inviterade modergudinnan Kybe­
le. Hon kom ursprungligen från Anatolien
i nuvarande Turkiet och hyllades i Rom
som Magna­ Mater – den ”Stora modern”.
picture desk
Isis-kulten: År 30 f.Kr. erövrade romarna
Egypten som dittills kontrollerats av
grekisk-makedonska kungar. En av landets främsta gudomar var fruktbarhetsgudinnan Isis. Hon blev snabbt extremt
populär bland invånarna i Rom, även
om de romerska kejsarna var mycket
skeptiska till kulten kring henne.
Augurerna
bar en så kallad
lituus – en särskild,
magisk stav.
”Led från detta område bort allt ha­
gel, snö och allt som skadar platsen.”
Magikerna kunde även tillhandahålla
recept som de påstod hjälpte mot allt
ifrån migrän till vägglöss och ekonomis­
ka problem. Enligt Plinius den äldre bar
till exempel en högt uppsatt ämbetsman
– troligen på inrådan från en magiker –
ständigt omkring på en levande fluga in­
lindad i en vit tygbit, som skydd mot
ögoninflammation.
Astrolog styrde från kulisserna
Även astrologer levde gott på att studera
stjärnorna och att sia om framtiden.
32
Under sista
hälften av
sin regentperiod bodde den mycket vid­
skeplige kejsar Tiberius ihop med astro­
logen Thrasyllos och konsulterade ho­
nom dagligen. Många menade att det i
praktiken var Thrasyllos som styrde im­
periet; om kejsaren fick ett negativt ho­
roskop ställde han genast in både möten
och befallningar.
Men alla var inte lika förtjusta i magi­
kernas och spåmännens ofta ganska
märkliga råd. I en av sina skrifter klagar
Plinius den äldre bl.a. över magikernas
”botemedel” mot malaria. Enligt Plinius
bestod det av kattbajs som skulle fästas
sca
npi
x/a
kg
-im
ag
es
på kroppen med tån från en hornuggla.
”Vem i hela världen kan någonsin ha
gjort en sådan upptäckt?” frågar författa­
ren retoriskt, och fortsätter:
”Och varför, av alla ting i världen, föll
valet just på tån från en hornuggla?!”
Även astrologerna hånades ibland av
folket. I en populär romersk vits ställer
en astrolog ett horoskop för en orolig
mors sjuke son, och lovar att pojken
kommer att leva länge än. När han där­
efter ska ta betalt säger modern att han
ska få pengarna följande dag.
”Men tänk om han dör i natt, då?” sä­
ger astrologen bekymrat.
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se
Imperiets mest
besvärliga jobb
Jupiters särskilde präst var den så
kallade flamen Dialis, som hade ett
mycket krångligt arbete. Året runt
måste han gå klädd i en tjock yllerock
och en hög, spetsig hatt, och kläderna fick inte ha några knutar. Han fick
inte röra vid rått kött, hundar, getter
eller järn. Prästens hår kunde därför
inte skäras med järnkniv. Dessutom
fick han aldrig sova i en säng utanför
Roms stadsgräns.
Präster läste i
de inre organen
De så kallade haruspices kunde tyda
varsel, precis som augurerna. Det
gjorde de oftast genom att studera
offerdjurens lever. Organets färg, storlek och form granskades noga. Om
levern var sjuk eller hade en ovanlig
form var det ett hemskt omen. Haruspices hade även till uppgift att tyda
tecken i samband med blixtnedslag.
Offrad ko
bridgeman
Roms haruspices offrade dagligen djur för
att tyda tecken i deras inre organ.
Heliga böcker
hade svar på allt
De så kallade sibyllinska böckerna var
Roms heligaste och de innehöll urgamla
visdomsord. En romersk kung köpte
dem cirka 500 f.Kr. av en sibylla – en
grekisk sierska. Särskilda präster konsulterade böckerna när stora olyckor
inträffade. De slog upp en sida på måfå,
och oavsett vad som stod på sidan
skulle rådet följas. Det var därför en
katastrof då templet som de förvarades
i brann ned år 83 f.Kr.
Romerska militärer
förlitade sig på
heliga höns innan
de gav sig ut i
stora slag.
scanpix/akg-images
Inför ett militärt slag var det sed att
tyda tecknen från heliga höns. Djuren
fördes med i burar, och inför slaget
kastade prästerna sädeskorn framför
dem. Om hönsen åt, var det ett gott
tecken. Om de inte åt, måste slaget i
regel skjutas upp eller avblåsas helt.
Inför ett väldigt sjöslag mot ärke­
fienden Karthago år 249 f.Kr. kastade
I ett annat romerskt skämt går en
man som befinner sig på resa till en spå­
man och vill veta hur familjen har det
där hemma. När mannen får veta att al­
la mår bra, särskilt hans far, utbrister
han förvånat:
”Men min far har varit död i tio år!”
”Aha”, svarar spåmannen. ”Du vet
uppenbarligen inte vem din riktige far
är.”
Kristna präster – de nya magikerna
År 312 e.Kr. orsakade kejsar Konstantin
en stor omvälvning i hela romarriket när
han gjorde kristendomen till statsreli­
den romerske konsuln Claudius
Pulcher korn framför hönsen, men de
vägrade att äta av dem. Efter en lång
väntan blev den otålige fältherren
så arg att han kastade hönsen i havet
med orden: ”Om de inte vill äta ska
de få dricka!”
Sjöslaget slutade i ett förkrossande
nederlag för romarna.
gion. De kristna erkände inga andra
­gudar än sin egen, men kunde å andra
sidan erbjuda de sensationslystna romar­
na en mängd helgon som påstods kunna
utföra mirakel – till exempel hela fysiska
defekter och driva ut demoner.
Trots kyrkans ihärdiga arbete för att
besegra den hedniska vidskepelsen fort­
satte romarna att välja och vraka bland
de religiösa erbjudandena. På 400-talet
klagade kyrkofadern Augustinus till
exempel över att ”när ett barn lider av
huvudvärk använder sig ogudaktiga och
trolösa mödrar av oheliga amuletter och
besvärjelser”.
bridgeman
General blev galen på heliga höns
Roms kung Tarquinius Superbus köpte de
sibyllinska böckerna av en grekisk sierska.
En del av de gamla romarnas vidske­
pelser har överlevt ända till våra dagar.
Uttrycket ”att vakna på fel sida” har sina
rötter i romarnas tro att allt som har
med vänster att göra, var ont. Även
rädslan för att råka slå sönder en spegel
kommer från den tiden då vidskeplighet
styrde antikens supermakt.
Läs mer
Jörg Rüpke: Religion of the Romans, Polity Press, 2007
Daniel Ogden: Magic, Witchcraft and Ghosts in the Greek and
Roman Worlds, Oxford University Press, 2009 Jerry Toner:
Popular Culture in Ancient Rome, Polity Press, 2009
http://tinyurl.com/art3xpf
http://tinyurl.com/4ydovs
Världens Historia 3 • 2013
Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook)
33
© Copyright Världens Historia/Bonnier Publications – www.varldenshistoria.se