2013/14:JO1
Taxering och uppbörd samt folkbokföring
Fråga om behörigheten att anmäla inflyttning enligt
folkbokföringslagen för någon annan
(Dnr 6436-2011)
Anmälan
M.N. framförde i en anmälan klagomål mot Skatteverket med anledning av
bl.a. handläggningen av ett folkbokföringsärende avseende hennes far L.B.
Hon uppgav i huvudsak följande. L.B. och hans sambo B-M.A. utvandrade
från Sverige till Spanien år 2008. Under det att L.B. vistades på sjukhus i
Sverige gjorde B-M.A. i oktober 2011 en anmälan om återinvandring avseende L.B. Till följd härav beslutade Skatteverket att på nytt folkbokföra L.B. i
Sverige två dagar innan han avled. – M.N. gjorde gällande att anmälan och
ändringen av L.B:s folkbokföring hade skett utan hans medgivande.
Utredning
Handlingar i det aktuella ärendet begärdes in och granskades. Härav framgick
att en anmälan om flyttning till Sverige för L.B. gjordes hos Skatteverket den
17 oktober 2011 och att han folkbokfördes i landet den 20 oktober. I ärendet
fanns en notering med lydelsen ”Den sökande är inte på plats pga sjukdom (se
intyg) och anmälningen är därför inte underskriven”. Vidare fanns i ärendet
ett intyg, daterat den 3 oktober 2011, från ett sjukhus som angav att L.B. låg
nedsövd i respirator. I ärendet fanns även en kopia av L.B:s nationella identitetskort.
Skatteverket anmodades att lämna upplysningar och ett yttrande om handläggningen av folkbokföringsärendet. Härvid skulle särskilt framgå vem som
gjorde anmälan om flyttning och vilka överväganden som gjorts i fråga om
anmälarens behörighet. Skatteverket inkom, genom verksjuristerna Kristina
Skottke Karlsson och Susanne Löwnertz, med ett remissvar och anförde följande.
Utredningen
Skatteverkets huvudkontor har hämtat in yttrande från Skatteverkets Västra region. Av yttrandet framgår i huvudsak följande.
B-M.A. anmälde den 17 oktober 2011 på Servicekontoret i Nordstan
att hon och hennes sambo L.B. flyttade från Spanien tillbaka till Sverige.
B-M.A. lämnade in två anmälningar om flyttning till Sverige, en för sig
själv och en för L.B. L.B. kunde personligen inte närvara vid inlämnandet
av anmälan på grund av sjukdom och till hans anmälan bifogades ett intyg
från Östra Sjukhusets avdelning 302. Av intyget framgick att L.B. var inlagd på avdelningen och låg nedsövd i respirator. B-M.A. legitimerade sig
med sitt svenska pass och visade samtidigt upp L.B:s svenska nationella
identitetskort. Av de inlämnade anmälningarna framgick att L.B:s och BM.A:s avsikt var att komma hem till Sverige och stanna här tills vidare.
339
2013/14:JO1
De skulle flytta till adressen [adressen här utelämnad, JO:s anmärkning]
den 20 oktober 2012.
L.B. var, enligt egen anmälan, sedan den 9 september 2008 avregistrerad från folkbokföringen som utflyttad till Spanien. B-M.A. avregistrerades genom Skatteverkets beslut den 31 mars 2010 från folkbokföringen så
som utflyttad till samma adress i Spanien som L.B. Av utredningen hade
det bl.a. kommit fram att hon och L.B. hade bott på samma adress i Sverige under tio år före utflyttningen.
Eftersom B-M.A. och L.B. hade varit sammanboende i mer än tio år,
då de gemensamt flyttade tillbaka till Sverige och då de skulle bo på
samma adress utgick Skatteverket från att B-M.A. agerade som ombud för
L.B. och att hon som hans sambo visste att hans avsikt var att flytta hem
till Sverige och bo här.
Mot denna bakgrund var Skatteverkets bedömning att L.B. på nytt
kunde bli folkbokförd i Sverige, trots att han personligen inte lämnade in
sin anmälan om flyttning till Sverige. L.B. registrerades som återinvandrad i folkbokföringsdatabasen den 20 oktober 2011.
Bedömning
Enligt 23 § folkbokföringslagen (1991:481) ska en anmälan enligt lagen
göras skriftligen, om inte annat anges. Av andra stycket framgår att om
det finns särskilda skäl får Skatteverket begära att anmälan eller uppgift
ska lämnas vid personlig inställelse.
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1990/91:153 s. 138) sägs att
möjligheten att kräva personlig inställelse bör användas sparsamt och endast i de fall då det är av väsentlig betydelse för en riktig folkbokföring.
Som exempel nämns språksvårigheter och oklara personuppgifter.
Av Skatteverkets ställningstagande ”Personlig inställning vid inflyttning från utlandet” (dnr 131 30485-06/111) framgår att en anmälan om
återinflyttning från utlandet i normalfallet bör lämnas vid personlig inställelse. Syftet är att minska risken för en felaktig folkbokföring. Av ställningstagandet framgår vidare att den inflyttade så långt som möjligt ska
styrka sin identitet och andra personuppgifter.
Av utredningen framgår att anmälan för L.B. var skriftlig. Det finns
inte något krav på att anmälan ska undertecknas egenhändigt.
I normalfallet kräver Skatteverket vid anmälan om flyttning till Sverige
personlig inställelse. Att den återinflyttande personen befinner sig på
sjukhus och där vårdas i respirator hör inte till normalfallet. När ett sådant
förhållande framgår av ett intyg från vårdgivaren, skulle ett krav från
Skatteverket om personlig inställelse te sig orimligt. Skatteverkets uppfattning är att personlig inställelse inte kan krävas av den enskilde i en sådan situation.
Skatteverkets bedömning är att handläggningen av det nu aktuella
ärendet har följt aktuella bestämmelser.
M.N. yttrade sig över remissvaret.
I ett beslut den 19 december 2012 anförde stf JO Nordenfelt följande.
340
2013/14:JO1
Bedömning
Av utredningen i ärendet framgår att L.B. sedan år 2008 varit avregistrerad
från folkbokföringen som utflyttad till Spanien och att hans sambo B-M.A.
den 17 oktober 2011 gjorde en anmälan till Skatteverket om att L.B. avsåg att
flytta tillbaka till Sverige tre dagar senare. Till anmälan fogades en kopia av
L.B:s nationella identitetskort och ett intyg, daterat två veckor före anmälningstillfället, från ett sjukhus vari angavs att L.B. låg nedsövd i respirator.
L.B. registrerades den 20 oktober som återinvandrad. Beslutet grundades på
den av hans sambo gjorda anmälan.
Skatteverket har till stöd för beslutet anfört i huvudsak att myndigheten utgick från att B-M.A. agerade som ombud för L.B. eftersom de hade varit
sammanboende i drygt tio år och då även hon anmälde flyttning till samma
adress som för L.B. Vidare har Skatteverket anfört att det inte finns något
krav på att anmälan ska vara egenhändigt undertecknad.
Vad som framkommit föranleder följande uttalanden från min sida.
Enligt 26 § första stycket 1 folkbokföringslagen (1991:481), FBFL, ska
anmälan om inflyttning göras av den som har flyttat in från utlandet. Vad
gäller barn finns dock en särskild bestämmelse i 30 § FBFL som anger att
anmälan om flyttning ska göras av barnets vårdnadshavare. Vidare föreskrivs
i 23 § FBFL att anmälan som huvudregel ska vara skriftlig samt att Skatteverket, om det finns särskilda skäl, får begära att anmälan eller uppgift ska
lämnas vid personlig inställelse.
Som Skatteverket har anfört i sitt yttrande är det i och för sig riktigt att det
inte finns några bestämmelser som anger att anmälan om flyttning ska vara
egenhändigt undertecknad. Av den ovannämnda bestämmelsen i 26 § FBFL
framgår emellertid att det är den person vars folkbokföring anmälan avser
som ska göra anmälan till Skatteverket. Undantag härifrån gäller endast i
fråga om barns flyttning.
Av det nyss sagda följer enligt min uppfattning att en flyttanmälan som
görs av någon annan än den person som anmälan avser förutsätter – i annat
fall än då vårdnadshavare anmäler flyttning för barn – att anmälaren kan styrka sin behörighet att agera för den enskildes räkning genom att uppvisa en
fullmakt eller ett förordnande som god man eller förvaltare enligt föräldrabalken. I annat fall ska anmälan avvisas. Jag anser således inte att anmälarens
behörighet lagligen kan grundas på förhållanden som att anmälaren står i en
viss personlig relation till eller är släkt med den person som anmälan avser.
Sammanfattningsvis anser jag att Skatteverket borde ha avvisat B-M.A:s
flyttanmälan avseende L.B. på grund av att hon saknade behörighet att göra
denna. Det var följaktligen fel av myndigheten att grunda beslutet om ändring
av L.B:s folkbokföring på hans sambos anmälan. Skatteverket förtjänar därför
kritik.
Vad M.N. i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.
341
2013/14:JO1
Allvarlig kritik mot Skatteverket för dröjsmål med att meddela
ett s.k. obligatoriskt omprövningsbeslut
(Dnr 3804-2012)
Beslutet i korthet: En person överklagade ett beslut om skatt i januari 2010.
Enligt lagen ska Skatteverket efter ett överklagande snarast ompröva sitt beslut och sedan skicka överklagandet vidare till domstol. I detta fall har Skatteverket dröjt drygt 20 månader innan beslut om omprövning fattats. Skatteverket får allvarlig kritik för detta dröjsmål.
Anmälan
I en anmälan, som kom in till JO den 4 juli 2012 med komplettering den 24
oktober 2012, framförde T.Å. klagomål mot Skatteverket. Han uppgav bl.a.
följande.
Den 28 december 2009 fattade Skatteverket ett beslut om omprövning i
vilket han, genom eftertaxering för taxeringsåren 2004 till 2007 samt ordinarie omprövning för taxeringsåret 2008, påfördes omfattande skatter och skattetillägg. Han överklagade beslutet den 14 januari 2010. Skatteverket fattade
sitt obligatoriska omprövningsbeslut med anledning av hans överklagande
först den 3 oktober 2011, drygt 20 månader senare. Under tidsperioden mellan hans överklagande och det obligatoriska omprövningsbeslutet fortsatte
Skatteverket sina utredningsåtgärder, bl.a. genom att inhämta uppgifter genom en begäran om informationsutbyte till Guernsey. Handläggningstiden är
en konsekvens av den av Skatteverket tillämpade arbetsmetoden att ”besluta
först och utreda sedan”.
Utredning
JO beslutade att inleda en utredning beträffande handläggningstiden mellan
överklagandet av Skatteverkets beslut den 28 december 2009 och det obligatoriska omprövningsbeslutet. Skatteverket anmodades att yttra sig avseende
handläggningen och myndighetens bedömning av denna. Yttrandet skulle
även innehålla ett bemötande av uppgiften i anmälan att Skatteverket skulle
tillämpa arbetsmetoden att ”besluta först och utreda sedan”.
I yttrande den 23 januari 2013 anförde Skatteverket, genom enhetschefen
Ulrika Lundström, i huvudsak följande.
Utredning
Skatteverkets huvudkontor har hämtat in yttrande från Skatteverkets
Stockholmsregion. Av redogörelsen som bifogas yttrandet och utredningen i övrigt framgår bl.a. följande.
Skatteverket har utrett T.Å:s inkomster under åren 2003–2007 och har
därvid konstaterat att T.Å., i likhet med flera andra konsulter, utfört konsulttjänster hos ett antal svenska bolag. De svenska bolagen har hyrt in
T.Å. från ett svenskt förmedlingsföretag, Syrei AB, som i sin tur hyrt in
honom från ett utländskt bolag registrerat i Malaysia, Syrei Engineering
(M) Sdn Bhd (Syrei MAL). Ett tredje bolag, AudIT Consulting ST AB
(AudIT), har lämnat kontrolluppgifter till Skatteverket samt redovisat och
342
2013/14:JO1
inbetalat preliminär skatt och sociala avgifter för honom. T.Å. har redovisat beloppet enligt kontrolluppgift i sin inkomstdeklaration.
Skatteverket har i omprövningsbeslut den 28 december 2009 funnit att
T.Å. inte redovisat samtliga inkomster hänförliga till det arbete som han
har utfört såsom inhyrd konsult hos de svenska bolagen. Av utredningen
framgår att det svenska och det utländska bolaget ingår i ett skatteupplägg
i vilket ett externt bolag (AudIT) tar hand om löneadministration och utbetalning av sociala avgifter m.m. I upplägget ingår normalt två anställningsavtal för konsulten, ett med det utländska bolaget registrerat i Malaysia och ett med AudIT. Den ”vita” lönen utbetalas med hjälp av AudIT
och den resterande oredovisade delen utbetalas till ett konto i ett land där
Skatteverket under utredningstiden saknat möjlighet att genom handräckning inhämta bankuppgifter. Skatteverket har handlagt de s.k. konsultärendena samordnat. Det har i utredningarna framkommit att en majoritet
av konsulterna, däribland T.Å., har kunnat disponera utländska bankkonton i huvudsak i länder med sträng banksekretess. T.Å. har inte inkommit
med begärda kontohandlingar avseende det utländska bankkonto han
ostridligen innehaft och Skatteverket har funnit att han mycket sannolikt
har erhållit av honom oredovisade konsultersättningar till det utländska
bankkontot.
T.Å. överklagade den 14 januari 2010 Skatteverkets omprövningsbeslut och begärde anstånd med inbetalning av påförd skatt och skattetillägg
i avvaktan på förvaltningsrättens dom. Kammarrätten meddelade beslut i
anståndsfrågan den 11 juni 2010.
Vid handläggningen av T.Å:s överklagandeärenden har det uppmärksammats att informationsutbytesavtal med Guernsey trätt i kraft den 31
december 2009. Skatteverket fick därmed möjlighet att vända sig till behörig myndighet med en begäran om att hämta in uppgifter om T.Å:s
bankkonton på Guernsey. Svar erhölls från Guernsey den 19 oktober 2010
och de uppgifter som bedömdes vara av betydelse för ärendet har tillförts
T.Å:s skatteärende.
Motsvarande begäran till andra stater har gjorts även avseende andra
konsulter som varit föremål för utredning. Skatteverket har handlagt de
s.k. konsultärendena samordnat. Ärendena är komplicerade och ingår i ett
avancerat skatteupplägg med många inblandade.
Konsultärendena har också varit föremål för utredning hos skattebrottsenheten (SBE). Skatteverket har vid olika tidpunkter erhållit information från SBE. Vid kontakterna med SBE har framkommit att SBE inte
velat att Skatteverket ska kommunicera de genom handräckningen inhämtade underlagen och uppgifterna från Guernsey före det att en eventuell
husrannsakan genomförts. Detta medförde att Skatteverket först den 10
juni 2011 kommunicerade de genom handräckningen inhämtade underlagen från Guernsey.
Skatteverket meddelade den 3 oktober 2011 obligatoriskt omprövningsbeslut och ärendena överlämnades till förvaltningsrätten.
Den 11 november 2011 erhöll Skatteverket ett omfattande underlag
från SBE bl.a. sådant som hämtats in genom husrannsakan. De delar av
underlaget som ansetts ha betydelse för T.Å:s skatteärende har tillförts
ärendet i samband med yttranden som getts in till domstolen i december
2011.
Förvaltningsrätten i Stockholm har i dom den 3 oktober 2012 (mål nr
23733-11 m.fl.) avslagit T.Å:s överklagande.
343
2013/14:JO1
Bedömning
Obligatoriskt omprövningsbeslut
Vid utgången av år 2011 har taxeringslagen (1990:342), TL, upphört att
gälla, och ersatts av skatteförfarandelagen (2011:1244). Enligt punkt 16 i
övergångsbestämmelsen till skatteförfarandelagen gäller taxeringslagens
bestämmelser fortfarande i de nu aktuella taxeringsärendena.
Enligt 3 kap. 1 § TL ska Skatteverket se till att ärendena blir tillräckligt
utredda.
I 6 kap. 3–7 §§ TL finns bestämmelser om hur ett överklagande från en
skattskyldig hanteras. Enligt bestämmelserna ska Skatteverket snarast
ompröva ett överklagat beslut, s.k. obligatorisk omprövning, såvida inte
överklagandet ska avvisas eller hinder mot omprövning föreligger.
Om överklagandet inte avvisas eller förfaller ska Skatteverket överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och övriga handlingar till förvaltningsrätten.
Av förarbeten till TL framgår att ett ärende innan det når domstol i
princip ska vara färdigutrett. En handläggning som innefattar en grundlig
utredning skapar visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men
kan å andra sidan bli så tidsödande att tidsaspekten framstår som en nackdel från rättssäkerhetssynpunkt.
Den långa handläggningstiden i ärendet beror bl.a. på att ärendet är
komplicerat och att Skatteverket har ombetts att avvakta med att kommunicera de uppgifter som erhållits från Guernsey för att inte försvåra för
Ekobrottsmyndigheten (EBM) och Skatteverkets skattebrottsenhet (SBE) i
deras utredningar.
Justitieombudsmannen, JO, har i flera tidigare ärenden, senast JO:s beslut den 18 april 2012 med diarienummer 3687-2011, tagit ställning till
den närmare innebörden av tidsbegreppet snarast och då uttalat att bestämmelsen inte kan uppfattas på annat sätt än att Skatteverket ska behandla dessa ärenden med förtur. Endast i undantagsfall bör det obligatoriska omprövningsbeslutet ske senare än någon månad eller några månader från det att överklagandet kom in till Skatteverket.
Av nämnda JO-beslut framgår att även om ett ärende är komplicerat
och kräver viss ytterligare utredning, måste man utgå från att Skatteverket
ansett sig ha haft tillräckligt underlag för att fatta det överklagade beslutet.
Av utredningen i ärendet framgår att Skatteverket har arbetat drygt 20
månader med överklagandet. Även med beaktande av att ärendet är komplicerat och att Skatteverket på EBMs/SBEs inrådan har inväntat den
brottsutredning som pågått parallellt med handläggningen av T.Å:s överklagande, är handläggningstiden oacceptabelt lång. Skatteverket har därvid brustit i handläggningen.
Besluta först utreda sedan
I skattemål är fråga om fri bevisprövning. Det ligger i sakens natur att
Skatteverket förbehåller sig rätten att inför förnyat ställningstagande i obligatorisk omprövning inhämta ytterligare bevisning när – som i aktuellt
fall – möjlighet ges till följd av att nya informationsutbytesavtal har trätt
ikraft. Denna åtgärd ter sig än mer motiverad när inte T.Å. har efterkommit Skatteverkets begäran att prestera kontohandlingar för sina utländska
konton, dvs. för det innehav som var känt för Skatteverket.
T.Å:s ärenden var enligt Skatteverkets uppfattning tillräckligt utredda
vid beslutstidpunkten i december 2009. Den omständigheten att utredningen efter överklagandet har kompletterats genom att bankkontouppgifter har inhämtats avseende hans konton i utlandet med stöd av informationsutbytesavtal med Guernsey, efter att avtalet trätt i kraft, innebär inte
344
2013/14:JO1
att det föreligger någon systematiserad metodik att besluta först och utreda sedan.
T.Å. har i skrivelse i detta ärende och i överklagandet till förvaltningsrätten även fört fram invändningen att hans ärenden inte var tillräckligt utredda. Förvaltningsrätten i Stockholm har särskilt tagit ställning till invändningen avseende Skatteverkets utredningsskyldighet och bl.a. konstaterat att vad som utgör tillräcklig utredning måste bedömas från fall till
fall. Skatteverkets utredningsskyldighet får därtill anses vara beroende av
ärendets natur, vem som tagit initiativ till detsamma och om det finns ett
starkt allmänt intresse i saken. Förvaltningsrätten konstaterar därefter att
den utredning som Skatteverket hade vid tidpunkten för omprövningsbeslutet är i stora delar densamma som vid det obligatoriska omprövningsbeslutet. Efter grundbeslutet har Skatteverket inhämtat ytterligare uppgifter om T.Å:s bankkonton i utlandet. Visst material från Ekobrottsmyndigheten har också tillförts ärendet. Enligt förvaltningsrättens mening kan
inte de tillkomna uppgifterna, i den mening som nu avses, anses ha varit
en förutsättning för att verket skulle kunna fatta ett avvägt beslut. Förvaltningsrätten anser således att Skatteverkets utredning inte har varit bristfällig i den mån att verkets beslut ska anses sakna laga verkan. Se Förvaltningsrättens i Stockholm dom s. 13 f. (bilaga 2).
Påståendet att Skatteverket ”uppsåtligen valt att fatta det aktuella beslutet under pågående kommunikation” och att det obligatoriska beslutet
utgör ett ”brott mot Skatteverkets kommunikationsskyldighet” saknar enligt Skatteverkets uppfattning grund. Skatteverket har kommunicerat
samtliga de uppgifter som vid tidpunkten för det obligatoriska omprövningsbeslutet har tillförts ärendena. Enligt Skatteverkets uppfattning utgör
den omständigheten att T.Å. begärt att få del av annat som saknar betydelse för de materiella frågorna och som inte har tillförts ärendena inte något
hinder för att fatta det obligatoriska omprövningsbesluten.
Det av T.Å. åberopade citatet från prop. 2010/11:165 s. 866 tar sikte på
kommunikationsskyldigheten inför ett s.k. nackdelsbeslut och avser inte
ett obligatoriskt omprövningsbeslut, vilket också framgår direkt av texten
i citatet. Ett obligatoriskt omprövningsbeslut utgör samtidigt ett yttrande
till förvaltningsrätten.
Skatteverket avser alltid att bedriva utredningar objektivt, sakligt och
opartiskt samt att därefter fatta välgrundade och korrekta beslut.
T.Å. kommenterade Skatteverkets remissvar.
I ett beslut den 20 juni 2013 anförde JO Lindström följande.
Bedömning
I 6 kap. 6 § i den numera upphävda taxeringslagen (1990:324) anges att Skatteverket snarast ska ompröva ett överklagat beslut. Bestämmelsen gäller fortfarande för den handläggning som är aktuell i detta ärende.
Som Skatteverket har redogjort för har JO i tidigare ärenden uttalat att det
inte kan uppfattas på annat sätt än att frågor om omprövning i samband med
överklagande ska behandlas med förtur och att ett överlämnande till domstol
endast i undantagsfall kan ske senare än någon eller några månader från det
att överklagandet kom in till Skatteverket (se t.ex. JO:s dnr 600-1999, 3422003 och 3650-2003).
Enligt Skatteverket har det här varit fråga om ett komplicerat ärende som
har handlagts samordnat med andra s.k. konsultärenden. Jag har naturligtvis
förståelse för att det tar längre tid att utföra omprövningen om ärendet är
345
2013/14:JO1
komplicerat. I likhet med Skatteverket anser jag dock att det är oacceptabelt
att det dröjt drygt 20 månader innan det obligatoriska omprövningsbeslutet
meddelades och överklagandet överlämnades till överinstansen. Det är t.ex.
inte godtagbart att Skatteverket dröjde nästan åtta månader med att kommunicera de upplysningar som inhämtats från Guernsey med T.Å. Skatteverket
förtjänar allvarlig kritik för den långsamma handläggningen av den obligatoriska omprövningen.
T.Å har i sin anmälan skrivit att Skatteverket tillämpar arbetsmetoden ”besluta först och utreda sedan”. Utredningen ger inte stöd för någon kritik i det
hänseendet. Jag vill dock tillägga följande.
Även i ett annat beslut denna dag (JO:s dnr 3674-2012) riktar jag allvarlig
kritik mot Skatteverket för dröjsmål med att meddela ett s.k. obligatoriskt
omprövningsbeslut. I det ärendet hade det dröjt nästan två år och nio månader
för Skatteverket att meddela obligatoriskt omprövningsbeslut med anledning
av ett överklagande. Dessförinnan riktade jag den 18 april 2012 (JO 2012/13
s. 255) allvarlig kritik mot Skatteverket för att en omprövning i samband med
ett överklagande ännu inte hade gjorts trots att två år och nio månader passerat.
Inklusive det nu aktuella ärendet har jag således under senare tid granskat
tre ärenden där Skatteverket dröjt så länge med att meddela s.k. obligatoriska
omprövningsbeslut att detta föranlett allvarlig kritik. Dessa tre ärenden ger
mig anledning att fundera över om Skatteverket använder arbetsmetoder som
medför risker för att den obligatoriska omprövningen i komplicerade ärenden
drar ut alltför mycket på tiden. Jag noterar att Skatteverket i sitt yttrande inte
uttalar sig om huruvida verket avser att göra något för att förhindra dröjsmål
med den obligatoriska omprövningen i framtiden. Jag utgår dock från att
Skatteverket med anledning av min kritik vidtar åtgärder för att liknande
dröjsmål inte ska upprepas. Jag kommer att vara uppmärksam på frågan
framöver.
Vad T.Å. i övrigt har anfört föranleder ingen ytterligare åtgärd eller uttalande från min sida.
346
