Ola Åkesson
Kampen mot bröstcancer!
Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer bland kvinnor. En av tio kvinnor kommer att
utveckla bröstcancer någon gång under sin livstid och årligen avlider 1500 kvinnor i Sverige
av bröstcancer. Orsaker till bröstcancer är inte helt kända, men det finns en ärftlig risk att
utveckla det om någon i familjen har drabbats. Den vanligaste genen som är inblandade i
ärftlig bröstcancer är bröstcanceranlag 1 (BRCA1). I alla celler i vår kropp uppstår det ständigt
skador på DNA, men det är normalt inget problem för en cell att reparera dessa. Vid fel i
BRCA1-genen får cellerna en nedsatt förmåga att reparera skadat DNA och detta kan till slut
leda till bröstcancer.
De flesta behandlingar mot bröstcancer idag ger allvarliga bieffekter. I fas 1-studier
undersöks just nu hämmare av enzymet poly(ADP-ribos)polymeras (PARP) som har visats
kunna ge en selektiv utslagning av celler som har fel i BRCA1-genen, vilket skulle kunna
innebära en bättre behandling mot bröstcancer som beror på fel i BRCA1-genen. PARP är ett
enzym som reparerar skadat DNA. Celler som har fel i BRCA1-genen kan inte reparera sitt
DNA lika effektivt när PARP hämmas, vilket leder till att cellerna slutar växa och
programmeras till att dö. Cancerceller dör eller slutar växa för att alla celler är
programmerade till detta om de har för mycket skadat DNA.
Målet med mitt examensarbete var att undersöka om behandling med en polyaminanalog kan
förstärka effekten av PARP-hämning i bröstcancer. En polyaminanalog är en syntetiskt
tillverkad substans som liknar en naturlig polyaminmolekyl som förekommer i alla celler.
Cancerceller har en ökad mängd av polyaminer vilket rubbar balansen i cellen och får den att
växa och dela sig okontrollerat. En polyaminanalog upplevs av cellen som en normal
polyamin, men den fungerar inte som en polyamin ska göra. Genom att tillsätta en
polyaminanalog till cellen tror den att den har tillräckligt med polyaminer och startar
nedbrytning av de naturliga polyaminerna. Till slut kommer endast polyaminanalogen att
finnas kvar i cellen. Detta leder till att celltillväxten avtar och stannar. Nackdelen med
polyaminanalogen är att normala celler också påverkas av denna behandling, dock kan
normala celler återhämta sig bättre när polyaminanalogen avlägsnas, medan cancercellerna
dör.
En av metoderna som användes för att undersöka kombinationsbehandlingarna var
cellräkning. Metoden innebär att man odlar bröstcancerceller som sedan behandlas med de två
substanserna. Därefter görs tillväxtkurvor där man kan se hur bröstcancercellerna växer under
ett antal dagar. Mina resultat visade ingen förstärkt effekt av PARP-hämning när jag
kombinerade den med en polyaminanalog.
Handledare: Stina Oredsson
Examensarbete 20p i molekylärbiologi, VT. 2007
Institutionen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet
1
Can treatment with Polyamine analogue enhance the effect of PARP-inhibition
in breastcancer?
Ola Åkesson
Avdelning för Cell och Organsim Biologi, Lunds Universitet, Zoo Fysiologi byggnaden,
Helgonavägen 3 B, SE-223 62 Lund, Sverige
Abstract
Breast cancer is the most common cancer form among women in Sweden, about 6500 women
are diagnosed with breast cancer each year and among these 1500 die of the disease. Most
treatment of breast cancer results in serious side effects. Therefore, better treatments that are
more considerate to the body than treatment existing today, must be examined. The aim of
this study was to investigate if inhibition of poly(ADP-ribose)polymeras (PARP) combined
with an added polyamine analogue gives any synergistic effect on breast cancer cells (with
mutated BRCA1 and p53). Earlier studies have shown that inhibition of PARP results in
elimination of cells with mutated BRCA1 and could therefore be useful in breast cancer
treatment in the future. Polyamine analogues have also been shown to inhibit breast cancer
cells. In this report two different PARP-inhibitors were investigated, 3-aminobenzamid and
NU1025 combined with the polyamine analogue CGC-11047. The cell lines used were
HCC1937 which has mutated p53 and BRCA1 and the normal cell line MCF-10A. The
methods used were cell counting, flow cytometry, Western blot and 96-well cytotoxicity
assay. The result showed that the combination of PARP- inhibition (by 3-aminobenzamid and
NU1025) and the added polyamine analogue did not give any synergistic effect on the breast
cancer cell line. More extensive studies of PARP inhibition combined with a polyamine
analogue are needed to get more reliable results.
Key words: PARP inhibitors, BRCA1, Breast cancer, therapeutic treatment, 3-aminobenzamid and NU1025.
Handledare: Stina Oredsson
Examensarbete 20p i molekylärbiologi, VT. 2007
Institutionen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet
2
3
4
