1 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Sjukskrivnas återgång i arbete
Samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan efter
2011.
2 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Sammanfattning
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har tagit fram en viljeinriktning för
myndigheternas samverkan efter 2011.
Målgrupp för samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är de
individer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl eller risk för
nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl och kan ha behov av samordnade
insatser för återgång i arbete eller för att förhindra nedsatt arbetsförmåga.
Målet med samverkan mellan myndigheterna är att öka förutsättningar för att fler
individer finner hållbara lösningar för att återfå sin arbetsförmåga och ta tillvara sina
förutsättningar för egen försörjning.
Kort beskrivning av förstärkta rehabiliteringsinsatser i samverkan
Ett systematiserat samarbete för att underlätta parallella insatser och
övergångar mellan myndigheterna i syfte att ge individen ett bättre stöd för
återgång i arbete.
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska, tillsammans med individen,
tidigt klargöra individens förutsättning för arbete och behov av rehabilitering
utifrån ett medicinskt och arbetslivsinriktat perspektiv vid en gemensam
utredning. Utredningen ska i de flesta fall ske vid fasta tidpunkter och vid
behov i samarbete med hälso- och sjukvården och övriga aktörer.
Ett mer systematiserat arbetssätt vid urvalet av deltagare till
rehabiliteringsinsatser i samverkan ska utvecklas.
Arbetsförmedlingen erbjuder, vid behov, konsultativa insatser till anställda
och arbetsgivare med start mellan dag 1 - 90 i rehabiliteringskedjan i syfte att
stärka arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.
Arbetsförberedande programinsatser i Arbetsförmedlingens regi med
ersättning från sjukförsäkringen blir möjlig.
Individer som riskerar att befinna sig i sjukförsäkringen till och med dag 914,
men inte har någon pågående planering i samverkan, aktualiseras för
gemensam utredning av rehabiliteringsbehov senast dag 730.
Myndigheterna föreslår att all samverkan mellan myndigheterna finansieras
genom respektive förvaltningsanslag. Det skapar förutsättningar för att kunna
planera och styra samverkan inom respektive myndighet. Finansiering inom
förvaltningsanslaget ger incitament och legitimitet för verksamhet som
bedrivs i samverkan.
Beräknad omfattning och volymer för samverkan
Förstärkt samverkan mellan myndigheterna tidigt i sjukfallet innebär bland annat fler
avstämningsmöten men även att individer som har behov av aktiva insatser
identifieras i allt högre grad än vad som sker nu. En beräkning av volymer för
gemensam utredning ger en uppskattning om cirka 54 000 personer för 2012, varav
3 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
cirka 37 000 personer bedöms behöva aktiva rehabiliteringsinsatser i samverkan
under 2012.
Förändringar och förutsättningar som krävs för att förslagen ska kunna genomföras:
Idag bedrivs rehabiliteringsinsatser i samverkan mellan Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen. Dessa finansieras via samverkansmedel.
Arbetsförmedlingen finansierar också aktiva insatser till individen från sitt
programanslag. Denna verksamhet kommer att fortsätta i minst samma
omfattning som tidigare. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen föreslår
att dessa medel finansieras inom ramen för resp. myndighets
förvaltningsanslag fortsättningsvis. Försäkringskassans andel av de pågående
rehabiliteringsinsatserna, som finansieras av samverkansmedel är 116 Mnkr.
Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som
beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för
Försäkringskassan med 275 Mnkr. Försäkringskassans medelsbehov för
rehabilitering i samverkan utgörs alltså av 116 Mnkr för pågående samverkan
och 275 Mnkr för de förstärkta insatserna.
Enligt budgetpropposition 2009 har Arbetsförmedlingen för 2012 tilldelats
566 Mnkr för insatser till personer som lämnar sjukförsäkringen på grund av
att deras dagar eller månader tar slut. Arbetsförmedlingen bedömer att dessa
medel kommer att behövas i minst samma utsträckning för nämnd målgrupp
även om aktiva insatser sker under tid som personen är i sjukförsäkringen.
Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som
beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för
Arbetsförmedlingen med 440 Mnkr för 2012.
Myndigheterna ska gemensamt ta fram mer detaljerade rutiner för samverkan
utifrån viljeinriktningens målsättning och ambition.
Försäkringskassan ska se över möjligheterna att utifrån gällande regelverk
ersätta individer inom sjukförsäkringen under tid med arbetsförberedande
insatser, som genomförs av Arbetsförmedlingen. Försäkringsskyddet vid
dessa insatser ska också ses över.
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska i samarbete med hälso- och
sjukvården, utveckla hur nödvändig medicinsk information och bedömning
kan säkerställas i individens rehabiliteringsprocess.
Att förändringar i enlighet med förslag lämnade i Arbetsförmedlingens
budgetunderlag 2012-2014 genomförs för att möjliggöra för anställda med
kvarstående funktionsnedsättningar att behålla pågående anställning
Att förändringar i enlighet med förslag lämnade i Arbetsförmedlingens
budgetunderlag om förordningsförändring, som möjliggör anvisning till ett
arbetsmarknadspolitiskt program på maximalt ett år istället för nuvarande sex
månader genomförs.
4 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Övriga utvecklingsbehov
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska, i dialog med arbetsgivare,
hälso- och sjukvård, kommuner och samordningsförbund arbeta vidare med
hur stödet från berörda aktörer kan utvecklas.
Arbetsförmedlingen föreslår att arbetsgivarnas finansieringsansvar för
sjuklön bör ses över för personer med tidigare ohälsa och/eller kvarstående
ohälsa.
5 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Innehåll
Sammanfattning ............................................................................................................ 2
KORT BESKRIVNING AV FÖRSTÄRKTA REHABILITERINGSINSATSER I SAMVERKAN .............................. 2
BERÄKNAD OMFATTNING OCH VOLYMER FÖR SAMVERKAN ............................................................... 2
FÖRÄNDRINGAR OCH FÖRUTSÄTTNINGAR SOM KRÄVS FÖR ATT FÖRSLAGEN SKA KUNNA
GENOMFÖRAS: .................................................................................................................................... 3
ÖVRIGA UTVECKLINGSBEHOV ............................................................................................................ 4
1. Uppdraget .................................................................................................................. 6
2. Inledning .................................................................................................................... 6
3. Avgränsningar ........................................................................................................... 7
4. Samverkan efter 2011................................................................................................. 8
MÅLGRUPP OCH INITIATIV FÖR UTREDNING ........................................................................................ 8
GEMENSAM UTREDNING OCH ANALYS ................................................................................................ 9
ARBETSFÖRMEDLINGENS STÖD TILL ANSTÄLLDA OCH ARBETSGIVARE ............................................. 10
AKTIVA INSATSER I SAMVERKAN ...................................................................................................... 11
AKTIVA INSATSER HOS EN AKTÖR ..................................................................................................... 11
RISK FÖR SLUT PÅ DAGAR ELLER MÅNADER I SJUKFÖRSÄKRINGEN ................................................... 11
5. Analys av omfattning och volymer .............................................................................12
FINANSIERINGSFRÅGOR .................................................................................................................... 13
6. Andra aktörer............................................................................................................13
VÅRDEN ........................................................................................................................................... 13
SAMHALL/SOCIALA FÖRETAG ........................................................................................................... 14
7. Fortsatta utvecklingsbehov ........................................................................................14
BEHOV AV ”SÄNKTA TRÖSKLAR” FÖR ANSTÄLLNING........................................................................ 14
ERSÄTTNINGSFORMER ...................................................................................................................... 14
ANDRA UTVECKLINGSAKTIVITETER.................................................................................................. 15
6 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
1. Uppdraget
Sjukförsäkringsreformen har bidragit till färre sjukfall och kortare
sjukskrivningstider. Sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv genom
att det införts fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan, vilket är
en ambitionshöjning när det gäller att skapa förutsättningar att ta tillvara
varje persons förmåga att arbeta. Väl utvecklade gemensamma
insatser anpassade till rehabiliteringskedjan är en förutsättning för att
stödja den enskildes återgång i arbete och för att skapa fler vägar in på
arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund ska Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen, utifrån hittillsvarande erfarenheter, vidareutveckla
samarbetet och stödet till den enskilde och insatserna så att respektive
myndighets kompetens tillvaratas och att effektiva åtgärder sätts in så
tidigt som möjligt i sjukskrivningsprocessen. Utifrån
rehabiliteringskedjans hållpunkter och tidsgränser, d.v.s. för anställda,
anställda som behöver stöd för omställning till annat arbete och
arbetslösa, ska myndigheterna:
• analysera behovet och omfattningen av gemensamma insatser efter
2011,
• lämna förslag på hur gemensamma insatser kan utvecklas för att skapa
fler vägar tillbaka till arbetsmarknaden för den enskilde,
• analysera och lämna förslag på hur stödet från andra berörda aktörer i
sjukskrivningsprocessen, såsom arbetsgivare, hälso- och sjukvård,
socialtjänst och samordningsförbund kan utvecklas.
2. Inledning
Målet med samverkan mellan myndigheterna är att öka förutsättningar för att fler
individer finner hållbara lösningar för att återfå sin arbetsförmåga och ta tillvara sina
förutsättningar till egen försörjning.
Sedan början av 2000-talet har myndigheterna en gemensam planering och struktur
för samverkan kring olika målgrupper med ersättning från Försäkringskassan, den så
kallade handlingsplansamverkan. Resultatet i samverkan har under åren bedömts
vara gott med hänsyn till de målgrupper som verksamheten riktat sig till.
I takt med att sjukförsäkringen reformerats har nya behov av samverkan uppstått.
Myndigheterna har tagit fram flera överenskommelser om administrativa rutiner för
olika grupper och olika situationer, bland annat för dem som riskerar att förbruka alla
sina dagar eller månader inom sjukförsäkringen på grund av tidsgränserna samt dem
som går programmet arbetslivsintroduktion.
Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens avsikt är att, utifrån myndigheternas
respektive uppdrag, ansvarsområden, tidigare erfarenheter och framgångsfaktorer,
7 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
vidareutveckla ett systematiserat samarbete utifrån en helhetssyn där insatser riktade
till individen ingår i en gemensam samverkansstruktur.
Grunden för en lyckad rehabilitering är att individen, utifrån sina förutsättningar och
behov, är aktiv och delaktig i sin egen rehabiliteringsprocess. Det förutsätter också
att vad som ska ske under rehabiliteringsprocessen är förutsägbart och tydligt för
individen. Erfarenheter visar att möjligheterna till en framgångsrik rehabilitering
ökar om insatser påbörjas så tidigt i ett sjukdomsfall som det är möjligt av
medicinska skäl. Genom att ta vara på olika aktörers kompetens och resurser i ett
tidigt skede bör individens väntetider till rätt insats och rundgång mellan aktörerna
minska.
Rehabiliteringskedjan syftar till att tidigt tillvarata varje individs förmåga att arbeta
och att uppmärksamma eventuellt behov av omställning när individen på grund av
sjukdom behöver andra arbetsuppgifter för att försörja sig själv. Med de
samverkande aktörernas samlade kompetens skapas förutsättningar för individen att
få tillgång till rätt insatser i rätt tid utifrån rehabiliteringskedjans hållpunkter.
Ersättningstiden från sjukförsäkringen är begränsad och det ställer höga krav på väl
fungerande samarbetsrutiner för att ge individen ett snabbt, kvalificerat och effektivt
stöd i övergången från sjukförsäkringen till aktivt arbetssökande eller nytt arbete.
Genom att systematiskt kartlägga individens rehabiliteringsbehov gemensamt och
vidta insatser bör sjukskrivningstiderna minska och individen snabbare komma åter i
arbete.
Arbetsgivarna har ansvaret för arbetsanpassning och rehabilitering. Erfarenheter från
handlingsplansamverkan visar att konsultativa insatser från Arbetsförmedlingen kan
leda till att individens arbetsförmåga kan tillvaratas på arbetsplatsen.
Inom arbetsmarknadspolitiken finns det personer som har medicinsk nedsättning av
arbetsförmågan. Det finns också de som har oklara medicinska förutsättningar för att
ta del av aktiva insatser. För personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program
och har partiell nedsättning av arbetsförmågan saknas idag utvecklade former av
samarbete och insatser för att tillgodose dessa personers behov av rehabilitering.
En förutsättning för att nå framgång är ett system för samverkan där det finns
gemensam styr- och ledning, samverkande team, begränsat antal ärenden per
handläggare, gemensamt formulerade mål och ett gemensamt ansvar för
måluppfyllelse och resultatuppföljning. Det är också nödvändigt att samverkan
mellan aktörerna sker på alla nivåer för att skapa förutsättningar och trovärdighet
gentemot berörda individer.
3. Avgränsningar
Föreliggande rapport beskriver Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens
viljeinriktning för samverkan på ett övergripande plan. Myndigheterna ska
8 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
gemensamt ta fram mer detaljerade rutiner för samverkan utifrån viljeinriktningens
målsättning och ambition.
En dialog med andra berörda aktörer har inte kunnat genomföras inom tidsgränsen
för uppdraget. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska fortsätta arbetet med
att lämna förslag på hur stödet från andra berörda aktörer kan utvecklas tillsammans
med berörda aktörer.
Det kommande utvecklingsarbetet är beroende av andra pågående utredningar och
uppdrag där speciellt kan nämnas uppdraget att utveckla ett verktyg för bedömning
av arbetsförmågan. Resultatet bedöms få betydelse för fortsatt samarbete i forma av
en ökad samsyn rörande bedömning av arbetsförmågan. Det pågående
regleringsbrevsuppdraget, som berör unga med aktivitetsersättning kan också få
konsekvenser för utformningen av fortsatt samverkan.
4. Samverkan efter 2011
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vill utifrån ett helhetsperspektiv
systematisera samarbetet så att parallella insatser och övergångar mellan aktörer
underlättas för individen. Förslagen i den gemensamma viljeinriktningen beskrivs i
detta avsnitt genom en samverkansmodell (figur 1) och i efterföljande text.
Figur 1: Föreslagen samverkansmodell
Målgrupp och initiativ för utredning
Målgrupp för samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är de
individer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl eller risk för
nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska skäl och kan ha behov av samordnade
insatser för återgång i arbete eller för att förhindra nedsatt arbetsförmåga.
9 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Flertalet ärenden ska aktualiseras för gemensam utredning före eller inom givna
datum i rehabiliteringskedjan och inom givna datum under sjukperioden för dem som
är arbetssökande.
Undantaget är de försäkrade som bedöms kunna återgå i arbete på egen hand och de
försäkrade som på grund av pågående medicinsk behandling eller aktuell medicinsk
status bedöms för närvarande inte kunna tillgodogöra sig ett möte eller en utredning.
En utredning kan också starta efter initiativ från en individ eller från någon av de
samverkande aktörerna.
Gemensam utredning och analys
Syftet med gemensam utredning av rehabiliteringsbehov är att nyttja båda
myndigheternas kompetens i ett tidigt skede. På så sätt ökar förutsättningarna att de
individer som är i behov av stöd för att komma åter i arbete får tillgång till rätt insats
från rätt aktör. En gemensam utredning ska resultera i en planering utifrån individens
fortsatta behov av stöd.
En gemensam utredning tidigt i sjukfallet skapar förutsättning för att individen
upplever att aktörerna ger samma information om regelverk samt stöd för
rehabilitering och omställning. Den ökade satsningen förväntas leda till att sjukfallen
förkortas och att möjligheten för individen att ta tillvara sin arbetsförmåga ökar.
För att klargöra individens förutsättning för arbete och vid behov erbjuda individuellt
anpassade rehabiliteringsinsatser behöver både det medicinska och det
arbetslivsinriktade perspektivet bli tydligt. Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen ska i samarbete med hälso- och sjukvården, utveckla ett
systematiskt arbetssätt så att nödvändig medicinsk information och bedömning tas
tillvara under individens rehabiliteringsprocess.
För dem som är anställda bör en gemensam utredning kunna initieras redan före dag
90. Att Arbetsförmedlingen i större utsträckning deltar vid avstämningsmöten tidigt i
rehabiliteringskedjan möjliggör att Arbetsförmedlingen, vid behov, kan erbjuda
anställd och arbetsgivare konsultativa insatser i syfte att stärka arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar. En tidig kontakt innebär även att för de individer där det finns
risk för att de inte kan återgå till något arbete hos sin arbetsgivare före dag 181 och
som ska erbjudas kontaktmöte vid dag 90 är kontakten med Arbetsförmedlingen
redan etablerad.
En gemensam utredning bör även obligatoriskt initieras i god tid innan dagarna eller
månaderna är förbrukade i de ärenden där ingen pågående planering inom samverkan
finns. Tidpunkt för en gemensam utredning föreslås vara senast dag 730, det vill säga
sex månader innan dagarna är förbrukade. Genom att gemensamt säkerställa att det i
alla ärenden har klargjorts vilket behov av arbetsförberedande insatser individen har
före det att ersättning tar slut, ges individen en längre förberedelsetid med ersättning
från sjukförsäkringen.
För den som är arbetssökande bör en gemensam utredning av rehabiliteringsbehov
ske så snart som möjligt. Ambitionen bör vara redan innan 60 dagar efter
10 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
sjukanmälningsdatum. En tidig gemensam utredning möjliggör en väg till snabb
återgång i arbetssökande och information om vilka insatser och anpassningar som
finns tillgängliga utifrån hans eller hennes aktuella situation.
En gemensam utredning kan komma att leda till tidigare insatser och en mer aktiv
sjukskrivningsprocess för fler individer jämfört med idag. Utredningen, som kan
inkludera såväl avstämningsmöten som utredningar från andra aktörer, ska resultera i
en gemensam planering. För en del individer är det aktuellt med aktiva insatser i
samverkan, andra blir aktuella för insatser hos endast en aktör. En gemensam
utredning kan även leda till att individen bedöms kunna återgå i arbete på egen hand
utan insatser i samverkan.
Hur samarbetet under gemensam utredning läggs upp kommer att anpassas efter
individens behov och aktuella situation. Ett fortsatt gemensamt utvecklingsarbete
inom myndigheterna kommer att krävas för att lägga en organisatorisk struktur för
kontaktvägar och rutiner mellan berörda myndigheter/organisationer. Även
utveckling av adekvata insatser behöver ingå i ett utvecklingsarbete mellan
aktörerna. Den finansiella samordningen är viktig samverkanspartner på de orter där
Finsam är etablerad.
Arbetsförmedlingens stöd till anställda och arbetsgivare
De samarbetsformer som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vill utveckla
med arbetsgivarna innebär att arbetsgivarens ansvar och delaktighet kring individen
ska stimuleras och bli tydligare. Erfarenheter från arbetet med anställda som deltar i
handlingsplansamverkan och i programmet arbetslivsintroduktion visar att
Arbetsförmedlingens kompetens inom hjälpmedel och anpassningar kan öka den
anställdes förutsättningar för att behålla sin anställning.
Arbetsförmedlingen har möjlighet att redan nu ge ekonomiskt stöd till arbetsgivaren
för att kompensera för nedsättning av arbetsförmågan via så kallat personligt biträde.
Stödet är relativt känt hos många arbetsgivare, men torde kunna nyttjas i ökad
utsträckning hos fler arbetsgivare.
Arbetsförmedlingen har i budgetunderlag för 2012-14 föreslagit flera åtgärder som
syftar till att en anställd ska kunna behålla sin anställning, förslagen berör:
Förlängd tid med SIUS stöd.
Möjlighet att bevilja lönebidrag eller trygghetsanställning för personer som
har haft partiell sjukersättning, hel eller partiell sjukpenning.
Viktiga parter förutom arbetsgivaren är företagshälsovård och andra
rehabiliteringsleverantörer. Insatser hos arbetsgivaren ska kunna ske parallellt med
insatser hos vården. Arbetsgivarens ansvar för och möjlighet att tillgodose utredning
och stöd från företagshälsovård eller annan leverantör av rehabiliteringsinsatser ska
föregå insatser från Arbetsförmedlingen.
Ibland har ett vidgat perspektiv om andra möjliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren
medfört att den anställde kan arbeta kvar. Arbetsförmedlingens kompetens inom
vägledning och anpassning har i dessa situationer varit avgörande.
11 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Aktiva insatser i samverkan
Aktiva insatser i samverkan ska utgå från individens behov och ska därför kunna
vara såväl arbetsförberedande (mobiliserande) som arbetslivsinriktade. Det möjliggör
att en individ som tidigt i sjukfallet har ett identifierat behov av kartläggande och
vägledande insatserkan erbjudas dessa hos Arbetsförmedlingen under tid inom
sjukförsäkringen.
Försäkringskassan behöver dock utreda vilka möjligheter det finns att inom gällande
regelverk ersätta individer i arbetsförberedande insatser inom sjukförsäkringen.
Försäkringsskyddet vid dessa insatser måste också ses över.
En förutsättning för att lyckas i samverkan är att det finns gemensamma mål och en
gemensam styrning och ledning av verksamheten liknande den inom nuvarande
handlingsplansamverkan. Målen ska också vara tydliga och kända för den enskilde
individen. Gemensamma mål och gemensam styrning av verksamheten bör utvecklas
och ses över för att anpassas efter såväl arbetsförberedande som arbetslivsinriktade
insatser.
Under deltagande i insatser i samverkan kan individen även ha ersättning från
arbetsmarknadspolitiken. Genom att samverkan sker utifrån ett helhetsperspektiv och
tidigare i sjukfallet ökar förutsättningarna att individen upplever att insatser, regler
och övergång mellan olika ersättningar blir tydliga och förutsägbara.
Aktiva rehabiliteringsinsatser i samverkan anses avslutade när individen har fått ett
arbete, påbörjat utbildning alternativ arbetssökande.
Aktiva insatser hos en aktör
I de fall en individ behöver insatser hos någon aktör men arbetsförmågan bedöms
inte vara nedsatt av medicinska skäl genomförs aktiva insatser hos berörd aktör. Om
ett behov av samordnade insatser uppstår ska det finnas rutiner mellan de berörda
aktörerna så att man snabbt kan göra en gemensam utredning och bedömning av
rehabiliteringsbehov. Rutiner för detta ska utvecklas.
Aktiva rehabiliteringsinsatser anses avslutade när individen har fått ett arbete,
påbörjat utbildning alternativt är aktivt arbetssökande.
Risk för slut på dagar eller månader i sjukförsäkringen
Syftet med Rehabiliteringskedjan är att tidigt uppmärksamma eventuellt behov av
omställning när individen på grund av sjukdom behöver ett annat arbete för att
försörja sig själv. Föreslagna viljeinriktning svarar väl upp för att myndigheterna
tillsammans ska ge den enskilde stöd i denna process. Trots aktiva insatser och
gemensam utredning/bedömning kommer det ändå att finnas individer som inte
kommer att återfå arbetsförmågan innan dagar eller månader i sjukförsäkringen tar
slut.
Många individer har en pågående aktiv insats och planering när tiden i
sjukförsäkringen tar slut. Dessa behöver bara byta försörjningsform till aktivitetsstöd.
12 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Utifrån den föreslagna viljeinriktningen är dessa personer väl införstådda med
regelverk och planering i god tid innan byte av ersättning sker.
Det kommer dock även att finnas individer som har fått insatser liknande de som ges
i programmet arbetslivsintroduktion under de senaste månaderna (mellan 6 månader
och 0 månader sedan) För dessa individer har Arbetsförmedlingen kanske nyligen
konstaterat att det inte finns något att erbjuda.
De som ingår i några av undantagen inom sjukförsäkringen får givetvis fortsatt
ersättning från sjukförsäkringen, men med dagens regler är det svårt att se vilket stöd
dessa individer ska få när dagarna inom sjukförsäkringen tar slut. I den här
situationen är alla rehabiliteringsmöjligheter uttömda för närvarande, men
individerna behöver en ekonomisk försörjning. Idag får dessa individer i vissa fall ett
programbeslut med aktivitetsstöd utan att individen har förutsättningar att delta trots
maximal anpassning i tid och omfattning. För andra individer kan det bli aktuellt
med försörjningsstöd genom kommunen.
5. Analys av omfattning och volymer
Ett systematiserat samarbete mellan myndigheterna ger ökade möjligheter till
parallella insatser och underlättar övergångar mellan myndigheterna.
Den gemensamma utredningen kommer att leda till tidiga insatser i fler sjukfall
jämfört med idag. Den ökade satsningen förväntas samtidigt leda till att sjukfallen
förkortas och att möjligheten för individen att ta tillvara sin arbetsförmåga ökar. Utav
de cirka 90 000 individer vars sjukfall årligen beräknas uppnå en längd av 90 dagar
antas cirka 54 000 individer vara aktuella för gemensam utredning i samverkan
mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Den gemensamma utredningen
innebär fler avstämningsmöten och uppföljningsmöten än vad som genomförs idag.
Det är dock viktigt att betona att gemensam utredning inte per automatik innebär att
alla individer som kommer ifråga för utredning därmed behöver vidare stöd. Det är
heller inte givet att det är flera aktörer som ska ge det individuella stödet samtidigt.
En gemensam planering syftar till att ge stöd med rätt insats i rätt tid och hos rätt
aktör/aktörer vilket i många fall innebär insatser hos endast en aktör. Cirka 37 000
individer antas bli aktuella för olika rehabiliteringsinsatser i samverkan.
Förstärkta rehabiliteringsinsatser enligt viljeinriktningen kan förutom fler
avstämningsmöten och uppföljningsmöten innebära förstärkt stöd till arbetsgivare,
arbetsförberedande insatser inom sjukförsäkringen samt arbetslivsinriktade insatser.
Vissa individer kommer att behöva en kortare period av insatser i samverkan medan
andra behöver en längre sammanhållen insats.
Under 2012 beräknas cirka 13 000 individer ha förbrukat maximalt med dagar eller
månader med ersättning från sjukförsäkringen. Av dessa kommer cirka 5000
individer vara aktuella för en gemensam utredning 6 månader innan de riskerar att ha
förbrukat alla dagar eller månader med ersättning från sjukförsäkringen. Förstärkta
rehabiliteringsinsatser enligt viljeinriktningen innebär troligtvis att flertalet
13 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
överlämningsmöten när dagarna riskerar att ta slut istället blir i form av
avstämningsmöten.
Under åren 2013 till 2015 beräknas mellan 7 000 och 11 000 individer årligen lämna
sjukförsäkringen p.g.a. att alla dagar med sjukpenning är förbrukade. Med
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingens viljeinriktning för samverkan bör dock
denna summa minska redan 2014.
Finansieringsfrågor
Idag bedrivs rehabiliteringsinsatser i samverkan mellan Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen. Dessa finansieras via samverkansmedel
Arbetsförmedlingen finansierar också aktiva insatser till individen från sitt
programanslag. Denna verksamhet kommer att fortsätta i minst samma
omfattning som tidigare. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen föreslår
att dessa medel finansieras inom ramen för resp. myndighets
förvaltningsanslag fortsättningsvis. Försäkringskassans andel av de pågående
rehabiliteringsinsatserna, som finansieras av samverkansmedel är 116 Mnkr.
Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som
beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för
Försäkringskassan med 275 Mnkr. Försäkringskassans medelsbehov för
rehabilitering i samverkan utgörs alltså av 116 Mnkr för pågående samverkan
och 275 Mnkr för de förstärkta insatserna.
Enligt budgetpropposition 2009 har Arbetsförmedlingen tilldelats för 2012
566 Mnkr för insatser till personer som lämnar sjukförsäkringen på grund av
att deras dagar eller månader tar slut. Arbetsförmedlingen bedömer att dessa
medel kommer att behövas i minst samma utsträckning för nämnd målgrupp
även om aktiva insatser sker under tid som personen är i sjukförsäkringen.
Utöver denna finansiering beräknas de förstärkta insatserna i samverkan som
beskrivs i denna rapport medföra ett ökat förvaltningsanslag för
Arbetsförmedlingen med 440 Mnkr för 2012.
6. Andra aktörer
Vården
I den föreslagna viljeinriktningen ingår en gemensam utredning av individens behov
av rehabilitering. Vården är en viktig aktör i denna fas och måste involveras tidigt.
Avstämningsmötet måste ske tidigt i utredningsfasen. Långa väntetider för
avstämningsmöte kan innebära att utredning kring den enskildes arbetsförmåga och
behov av rehabilitering blir fördröjd. Det kan då bli svårt att få i gång tidiga insatser i
sjukfallet.
För individer som har en anställning är det viktigt att redan i utredningsskedet ta reda
på om och hur företagshälsovården är involverad i individärendet för att undvika
dubbelarbete. Företagshälsovården kan ha gjort en funktionsbedömning och en
14 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
bedömning av individens arbetsförmåga i relation till arbetet och ev. behov av
anpassning samt koordinera insatser.
Samhall/Sociala företag
För att möjliggöra att även de individer som har behov av ”anpassat arbete” ska få
chans att komma ut på arbetsmarknaden måste det finnas arbetsplatser som tar emot
dessa individer. Samhall är en aktör som ska erbjuda anpassade arbetsuppgifter.
Andra aktörer som kan erbjuda anpassade arbetsuppgifter är sociala företag.
Samverkan både med Samhall och närliggande sociala företag är av största vikt för
att de som har behov av anpassade arbetsuppgifter ska få möjlighet att komma ut på
arbetsmarknaden.
7. Fortsatta utvecklingsbehov
Under arbetet med uppdraget har Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kunnat
identifiera flera viktiga utvecklingsområden, som det inte funnits möjlighet att
fördjupa sig i inom ramen för detta uppdrag men som vi ser är betydelsefulla för ett
fortsatt utvecklingsarbete.
Behov av ”sänkta trösklar” för anställning
Hur väl myndigheterna än samverkar kring en individ för att ge stöd till återgång i
arbete kvarstår behov av arbetsgivare som är beredda att anställa personer med
långvarig ohälsa och funktionsnedsättning. Personer med nedsatt arbetsförmåga har
alltid haft svårt att hävda sig i konkurrensen på arbetsmarknaden. Reformeringen av
sjukförsäkringen har medfört att allt färre står utanför arbetskraften på grund av
sjukdom, men gruppen med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga
har ökat hos Arbetsförmedlingen. För denna grupp har ofta lönesubventionerade
anställningar varit en väg in i arbetslivet. Andelen funktionsnedsatta med någon form
av lönesubvention har dock under de två senaste åren sjunkit från lite över 50 procent
till drygt 43 procent. Arbetsförmedlingen har i budgetunderlaget för 2012 – 2014
föreslagit ett antal insatser, som skulle kunna möjliggöra för fler personer med
funktionsnedsättning och/eller en historik med ohälsa att komma ut på
arbetsmarknaden.
Olika former av lönesubventioner som riktas till målgruppen är viktiga verktyg för
att nå målet arbete, men ytterligare reformer krävs. Här föreslå Arbetsförmedlingen
att arbetsgivarnas finansieringsansvar för sjuklön reduceras för personer med tidigare
ohälsa och/eller kvarstående ohälsa som ett verktyg för att öka förutsättningarna för
att personen når målet arbete.
Ersättningsformer
Kopplingen mellan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstöd,
sjukpenning, tidsbegränsad sjukersättning och aktivitetsersättning samt nödvändiga
försäkringsskydd under tiden en individ är i aktiva insatser är inte helt problemfri.
15 (15)
Dnr Af 2010/436389
Dnr 026922-2011
Det skulle gynna individens rehabilitering och ge bättre förutsättning för bra
övergångar mellan olika myndigheter och organisationer om det inte fanns en
överhängande risk att ersättningsbeloppet sänks vid övergången. Förutsättningarna
för att skapa en ny form av ersättning eller jämka ihop beloppsnivåer borde ses över.
Utgångspunkten för utveckling av en ny ersättning ska vara att individen inte riskerar
glapp mellan ersättningssystemen och att ersättningen innebär ett ekonomiskt
incitament för att delta i aktiva insatser. Ersättningen ska även tillgodose
försäkringsskydd för person- och egendom och myndigheternas respektive uppdrag
och ansvarsområden ska vara utgångspunkten.
Andra utvecklingsaktiviteter
Försäkringskassan har fått ett regeringsuppdrag som handlar om att vidareutveckla
metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen. Det gäller i första
hand metoder som kan användas till att bedöma arbetsförmågan i förhållande den
reguljära arbetsmarknaden. Arbetet görs i samarbete med Socialstyrelsen och i
samråd med Arbetsförmedlingen. Detta arbete beräknas vara klart 2013.
Inom ramen för Försäkringskassans strategiska inriktning för sjukförsäkringen har ett
pågår arbete startat som syftar till att differentiera handläggningen ytterligare. Det
övergripande syftet är att skapa en effektivare sjukskrivningsprocess men det finns
även anledning att se över Försäkringskassans metoder i
sjukförsäkringshandläggningen. Det är viktigt att identifiera de individer vars väg
tillbaka i arbete går snabbare med insatser utan att skapa några inlåsningseffekter för
dem som kan komma åter på egen hand.
Det är också angeläget att redan från början planera för att följa upp och utvärdera
om effekterna av de nya samarbetsformerna mellan Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen leder till att fler återfår arbetsförmåga och förutsättning för egen
försörjning.
