S C B I N D I K A T O R E R J U N I 2000
KPI-tal över åren
300
Enkelt om KPI
Martin Ribe
Konsumentprisindex (KPI) är ett statistiskt
mått på hur konsumentpriserna utvecklas.
KPI följer priset på en ”korg” med allt som
hushållen köper för sin konsumtion. En bit in
på varje månad kommer KPI-resultaten för
den just gångna månaden.
KPI-siffrorna har en central roll som allmän information i samhällsdebatten och i
resonemang om löner och liknande. Pensioner och andra sociala förmåner är ofta kopplade till KPI, så att de automatiskt justeras i
takt med prisutvecklingen. Sådan indexreglering är också vanlig i olika avtal. Löntagare,
pensionärer och andra kan så kompenseras
rätt när priserna förändras.
En annan viktig användning av KPI-siffrorna är som indikator på det för stunden
rådande inflationstrycket i landets ekonomi.
Riksbanken och ekonomiska bedömare håller
därför ständig uppmärksam koll på dem.
Den officiella serien med KPI-tal utgår
från år 1980, och det årets prisläge svarar mot
ett KPI-tal lika med 100. För maj 2000 är
KPI-talet uppe i 261,3. Det betyder populärt
uttryckt att en hundralapp år 1980 motsvarar
261,30 kr i maj 2000. Lite närmare formulerat innebär det att motsvarande konsument-
KPI täcker alla konsumentprodukter
KPI ska beakta prisutvecklingen på alla slags
konsumentvaror och konsumenttjänster,
som livsmedel, bostad, kläder, bilar, biobiljetter, hårklippning, ja allt sådant vi köper
som konsumenter. KPI beaktar däremot inte
priserna på de produkter som företag, myndigheter och organisationer köper för sin
verksamhet, utan de lämnas avsiktligt utanför.
Olika slags varor och tjänster har olika
prisutveckling. I diagrammen här nedan visas några exempel. Diagrammen visar medelpriser som noterats i prisinsamlingen för
KPI under senare år. Talen får inte tas för
bokstavligt, då de var för sig är något osäkra
på grund av att underlaget är begränsat. Men
kurvorna visar ändå att priserna kan utvecklas delvis olika för olika slags varor och
tjänster.
Priset på en korg
KPI ska visa den allmänna prisutvecklingen,
säger man ibland, men vad är det? Man kan
inte bara hugga en vara och anta att den
följer en allmän prisutveckling. Det man vill
komma åt är en genomsnittlig prisutveckling, sett till alla slags varor och tjänster. Man
kan tänka sig en enda stor ”korg” med allt vi
köper som konsumenter. KPI följer hur priset på den här korgen utvecklas över tiden.
Så följer man prisläget månad för månad.
En och samma korg kostade lite mer i maj
2000 än i april 2000, genom att priserna
under månaden har hunnit ändras på en hel
del saker i korgen. I april var talet 260,0, och
i maj är det 261,3, alltså lite högre.
Den här ”KPI-korgens” sammansättning svarar mot de
KPI–korgen år 2000
svenska hushållens konsumProcenttalen anger andel av hushållens utgifter
tionsmönster. Den innehåller
Diverse 5 %
Rekreation
11 %
Post, tele 3 %
Livsmedel
13 %
Alkohol, tobak
4%
Kläder, skor
6%
alltså olika slags varor och tjänster i de proportioner som hushållen brukar köpa. Det
gör att KPI speglar prisutvecklingen för konsumtionen som helhet. Under året är det hela
tiden samma korg, med samma varor och
tjänster, som man följer. På så sätt blir resultaten jämförbara mellan månaderna, och förändringarna i KPI beror i princip renodlat
bara på ändrade priser.
Hänga med från år till år
Inför varje nytt år reviderar man dock KPIkorgens sammansättning. Hushållens konsumtionsmönster kan ju gradvis förändras
över tiden. Genom att årligen aktualisera
KPI-korgen hänger man med och fångar det
aktuella konsumtionsmönstret.
Under året förändras som sagt KPI-talet i
takt med att korgens pris ändras. Sedan mellan december och januari nästa år skarvar
man i med prisutvecklingen på nästa års korg,
och KPI fortsätter därefter i takt med den
under det nya året. Så går det vidare år från år,
så att KPI kan följa prisläget hur länge som
helst över åren. Detta är principen, något
förenklat. Den här skarvningen från år till år
kallas länkning eller kedjning, och konstruktionen kallas kedjeindex.
Omfattande underlag behövs
För att beräkna KPI behöver man dels månatliga uppgifter om priser på olika konsumentprodukter, dels årliga uppgifter om hushållens konsumtionsmönster. Uppgifterna om
konsumtionsmönstret härrör från olika källor, både försäljningsstatistik och undersökningar där man frågar hushållen om deras
utgifter, och de bearbetas i samband med
Nationalräkenskaperna.
På sätt och vis i centrum för KPI-arbetet
står den månatliga insamlingen av priser.
Prisinsamlingen utförs till stor del av SCB:s
intervjuare genom butiksbesök, men även
per telefon och andra sätt. Man kan självklart
Några priser...
20
Kronor
6 000
Kronor
Potatis, 2 kg påse
5 000
150
100
50
1980
1985
1990
1995
2000
inte samla in priser på allt, utan det måste bli
fråga om ett urval.
Urvalet måste göras på två ”ledder” eller
dimensioner: dels butiker, dels produkter.
För det första gör man ett urval av butiker och
försäljningsställen som man ska hämta prisuppgifter från. För det andra gör man ett
urval av produkter som man varje månad ska
samla in priser på, från de valda butikerna.
Trixa sig fram
Urvalet av butiker och försäljningsställen kan
göras på ett välkontrollerat sätt, som sig bör
enligt läroböckerna om statistiska urval. Företagsregistret vid SCB innehåller uppgifter
om butiker i olika branscher, och där kan man
dra ett regelrätt slumpmässigt urval. Urvalet
dras så att butikerna representeras i förhållande till sin storlek, räknad på antalet anställda.
Lite värre kan det vara med urvalet av
produkter. Där är det ofta svårt att gå fram
fullt så läroboksmässigt, och man får trixa sig
fram på lite olika sätt för olika slags produkter. I det här fallet kan det nog klara sig rätt
hyggligt ändå. Det hänger ihop med att konkurrensen gör att liknande produkter ofta har
liknande prisutveckling. Resultatet bör då
inte vara så beroende av exakt vilka produkter
som väljs. Det är dock viktigt att se till att få
in saker som är nya på marknaden.
Särskilda problem uppstår genom att utbudet av produkter ständigt förändras. En
viss vara som man följer priset på kanske
upphör att säljas. Då bör man byta den mot
en annan vara som kan anses vara likvärdig.
Ofta är den nya varan inte exakt likvärdig
med den gamla. För att mätningen ska bli
korrekt kan man då behöva värdera vad skillnaden i kvalitet mellan varorna kan vara värd
i prisskillnad. Här kommer det in ett moment
av osäkerhet, som man numera försöker komma åt med en del nyare metoder.
Martin Ribe, SCB, tfn 506 948 54
Diskmaskin
15
4 000
Lästips
10
Transporter
13 %
Hälsovård
3%
Inventarier
5%
Mars 2000
260
200
produkter, som kostade 100 kr år 1980,
kostar 261,30 kr i maj 2000.
Utemat, logi
5%
Index 1980=100
250
3 000
Eldningsolja, per kbm
M. Ringqvist, Att mäta inflationen, Stockholm:
Publica 1993.
2 000
5
1 000
Wienerbröd
Boende 32 %
0
1988
0
1992
1996
2000
1988
1992
1996
2000
Konsumentprisindex, Betänkande från utredningen om översyn av Konsumentprisindex, SOU
1999:124, Stockholm.
