Inventering av fiskyngel vid Blekingekusten 2010 – 2012
Länsstyrelsen i Blekinge, maj 2013
SAMMANFATTNING
•
•
•
Mestadels mycket god rekrytering av gädda 2010 och 2011, men en kraftig minskning 2012.
Relativt liten rekrytering av abborre, men en markant ökning 2012.
Störd rekrytering på östra kusten trots att betingelserna för lek och uppväxt förefaller goda.
SYFTE
Syftet med inventeringarna är att övervaka rekryteringen (= tillskott av nya fiskyngel) av de fiskarter som
lever på grunt vatten nära land längs Blekingekusten. En försämrad rekrytering av dessa arter skulle kunna
tolkas som en tidig varningssignal om miljöförändringar eller överfiske.
METOD
Yngelinventeringen inriktades främst på de sötvattensarter som lever och fortplantar sig i strandnära
områden längs Blekingekusten. Inventeringen utfördes på grunt vatten ut till sex meters djup i några utvalda
vattenområden under augusti och september 2010, 2011 och 2012. Med hjälp av små sprängladdningar
bestående av 10 gram dynamit bedövades eller dödades den fisk som fanns närmast detonationen. Effekten
varierade beroende på bland annat djup och fiskart, men vanligen påverkades fisken inom fem till tio meter
från detonationen. Fisken samlades in från båt och av en dykare. Den insamlade fisken artbestämdes och
räknades. Längden mättes på samtliga insamlade årsyngel av abborre och gädda. På varje insamlingsplats
noterades temperatur, djup, bottentyp, grumlighet och samt mängden av undervattensväxter av olika arter.
KOMMENTARER TILL RESULTATEN
Undersökningarna visar att Blekinges kust mot Hanöbukten, från Valjeviken i väster till Torhamns skärgård
i öster har goda betingelser för bland annat abborre och gädda. Den östra kusten av Torhamnslandet och
kuststräckan upp mot Kalmarsund hyser visserligen flera vikar som skulle kunna vara utmärkta lokaler för
lek av abborre och gädda, men Länsstyrelsens inventeringar visar att yngel av dessa fiskarter inte
förekommit där i nämnvärd omfattning vid inventeringstillfällena. Detta fenomen, som ännu inte har gått att
förklara, liknar förhållandena längs stora delar av kusten i Kalmar län och i norra Östersjön.
Årsyngel av gädda fångades på betydligt fler lokaler och i större antal än abborre i alla områden både 2010
och 2011, men 2012 var fångsten av gädda betydligt mindre, samtidigt som mängden årsyngel av abborre
ökade (fig. 2). Tillgången på gäddyngel åren 2010 och 2011var extremt god i jämförelse med övriga landet.
Inventeringarna visar även på stora variationer mellan områden. Den extremt goda rekryteringen av gädda i
Valjeviken jämfört med den betydligt lägre rekryteringen i Sölvesborgsviken utgör ett exempel på stor lokal
variation som inte enkelt kan förklaras utifrån vad som är känt om områdenas läge, djupförhållanden eller
vegetation (fig. 3). Mängden gäddyngel var starkt kopplad till hur mycket undervattensvegetation som fanns
på provtagningspunkten (fig. 1).
120
Antal gäddor per skott
12
10
8
Gäddor
100
Vegetation
80
6
60
4
40
2
20
0
0
0-20
20-40
40-60
60-80
80-100
Täckningsgrad i genomsnitt per
intervall (%)
Gäddyngel och undervattensvegetation i Blekinge 2010
100-121
Täckningsgrad vegetation (%)
Figur 1. Sambandet mellan den sammanlagda mängden (täckningsgraden) av undervattensvegetation och antalet
gäddyngel som infångades på varje provpunkt (=skott).
Det sammanfattande diagrammet (fig. 2) ska tolkas med försiktighet, eftersom några av staplarna bygger på
små stickprov, vilket ökar risken för slumpmässiga, icke representativa resultat. Detta gäller i synnerhet för
abborre, som är en stimfisk och förekommer mycket ojämnt. Området som kallas ”mitten” är sammansatt av
flera olika delområden mellan Pukaviksbukten och Danmarksfjärden, vilka inte har undersökts varje år
under treårsperioden. Området ”väst” består av Valjeviken och Sölvesborgsviken och ”öst” består av
Hallarumsviken och östra skärgården. Dessa områden har undersökts varje år under treårsperioden, ofta med
relativt stora stickprov, vilket ger en ganska god statistisk säkerhet.
Fig 2. Genomsnittligt antal fiskar av arterna abborre och gädda som erhölls per provpunkt (=skott), uppdelat på år och
regioner. ”n” anger antalet provpunkter som varje stapel baseras på. Spridningsmåttet är standard error, dvs.
standardavvikelsen delad med kvadratroten ur n. Väst utgörs av Valjeviken och Sölvesborgsviken. Mitten är
sammansatt av flera olika delområden mellan Pukaviksbukten och Danmarksfjärden. Öst består av Hallarumsviken
och östra skärgården. Provpunkternas fördelning framgår av kartorna nedan.
RESULTATKARTOR
Figur 3. Antal årsyngel av gädda per provtagningspunkt under åren 2010 – 2012 i Valjeviken och Sölvesborgsviken.
Figur 4. Antal årsyngel av abborre per provtagningspunkt under åren 2010 – 2012 i Valjeviken och Sölvesborgsviken.
Figur 5. Antal årsyngel av gädda per provtagningspunkt under 2010 i Pukaviksbukten.
Figur 6. Antal årsyngel av abborre per provtagningspunkt under 2010 i Pukaviksbukten.
Figur 7. Antal årsyngel av gädda per provtagningspunkt under åren 2010 och 2012 i området mellan Eriksberg och
Ronneby.
Figur 8. Antal årsyngel av abborre per provtagningspunkt under åren 2010 och 2012 i området mellan Eriksberg och
Ronneby.
Figur 9. Antal årsyngel av gädda per provtagningspunkt under åren 2010 och 2012 i området mellan Ronneby och
Karlskrona.
Figur 10. Antal årsyngel av abborre per provtagningspunkt under åren 2010 och 2012 i området mellan Ronneby och
Karlskrona.
Figur 11. Antal årsyngel av gädda per provtagningspunkt under åren 2010 - 2012 i Hallarumsviken och på
Torhamnslandets ostkust.
Figur 12. Antal årsyngel av abborre per provtagningspunkt under åren 2010 - 2012 i Hallarumsviken och på
Torhamnslandets ostkust.
Figur 13. Antal årsyngel av gädda per provtagningspunkt under åren 2010 - 2012 i Torhamns skärgård.
Figur 13. Antal årsyngel av abborre per provtagningspunkt under åren 2010 - 2012 i Torhamns skärgård.
