Amanda känner att hon måste prata med Anna, hon måste få berätta

Vänskap
Varje dag, varje morgon har de gått tillsammans till skolan. Varje dag har de sammanstrålat
hos Anna för att åka tillsammans till skolan. På sommaren med cykel och på vintern med
spark. De sista tre åren har de delat säten på bussen på väg till gymnasiet.
En dag uppstår en diskussion på skolan. I diskussionen hamnade Anna i underläge mot
Amanda och några andra tjejer i klassen. De lät henne inte tala till punkt och vände sig bara
bort när hon försökte säga något.
Anna känner sig sviken av Amanda som betedde sig kaxigt och nedvärderande mot Anna i
diskussionen. Anna går därifrån med nedböjt huvud och hela hon ser så otroligt ledsen ut.
Dagen efter diskussionen på skolan kommer inte Amanda förbi Anna innan de ska åka till
skolan nästa dag. Anna blir både orolig och ledsen när Amanda inte kommer men åker till
skolan ensam och med tungt hjärta. De har aldrig varit ovänner, aldrig någonsin.
Anna har alltid varit den trygga, lugna tjejen som är uppvuxen i en trygg familj, med mamma
och pappa som jobbar och två yngre syskon. Anna har alltid haft lätt för sig i skolan och varit
den som lätt kan ta för sig bland folk, hon kunde börja prata med vem som helst om vad som
helst.
Amanda däremot har varit tvärtom, uppvuxen i en trasslig familj med föräldrar som hamnat
lite utanför samhället och som haft dåligt med pengar. Amanda har ofta fått ta hand om sig
själv eftersom föräldrarna inte fanns där som stöd. Hon har ofta gått i Annas fotspår och låtit
Anna vara den som tar ledningen och själv hållit sig i bakgrunden, tyst och tillbakadragen.
Amanda har alltid gjort samma saker som Anna, köpt samma saker som henne och haft svårt
att ta egna beslut.
Anna har många gånger känt sig irriterad på att Amanda härmar henne med samma kläder
men samtidigt så har de varit bästa vänner så det har ändå inte stört deras vänskap.
Efter diskussionen som gjorde Anna så ledsen har de båda vännerna glidit ifrån varandra mer
och mer. Speciellt Anna tycker att Amanda har undvikit henne under den sista tiden, hon har
inte ens hälsat på henne i korridoren. Men så en dag tar Anna chansen att fråga vad som är
problemet, varför Amanda undviker henne. Samtalet är stelt och energin tjejerna emellan är
spänd. Amanda svarar att hon inte alls undvek Amanda och förklarar att hon gärna vill
umgås med andra i klassen. De hade ju alltid varit med varandra och att man behöver nya
vänner för att utvecklas som person. Detta har Anna inga problem med men hon upplever
ändå att Amanda beter sig annorlunda mot henne. Bilder från de gånger då Amanda undvikit
henne dyker upp i Annas huvud. Hon minns bland annat den gången när Amanda satte sig så
långt ifrån Anna som möjligt i matsalen.
Amandas kaxiga attityd har eskalerat under den sista tiden och det blev ännu mer i samband
med att det började två nya tjejer i klassen, Lisa och Monica. De är två tjejer med tuff attityd,
de har alltid de snyggaste och senaste kläderna och är alltid perfekt sminkade. De har ett
sätta att styra och ställa över andra tjejer och många gånger hamnar de andra tjejerna i
konflikt med sina egna åsikter och de åsikter som Lisa och Monica har. Det leder till att det
ofta blir mycket heta diskussioner i klassen. Men på något sätt är det svårt att säga emot
dem, de trycker snabbt till de som har avvikande åsikt så till slut törs ingen säga emot eller
argumentera.
Guppen bestående av de två nya tjejerna Monica och Lisa samt Amanda har blivit ett sorts
”innegäng”. Alla vill vara som dem. De har de snyggaste killarna och fetaste festerna på
helgerna.
På senaste tiden har Amanda varit kort i tonen mot Anna, alltid snäst åt henne och sagt att
hon varit efterhängsen. Hon menar att nu när hon är en it-girl, vill Anna vara precis som
henne. Men i själva verket är det ju faktiskt Amanda som hängt efter Anna i alla år. Anna
förmår sig inte säga det till Amanda, men hon vet ju själv att hon varit irriterad när de var
yngre och Amanda ofta köpte samma kläder som Anna och gjorde precis samma sak som
henne. Anna går än en gång med tungt huvud när hon skiljs från Amanda.
Allt blir bara värre och värre för Anna. Amanda och de nya tjejerna kränker Anna genom att
säga att hon har fel kläder, de himlar med ögonen när hon redovisar och pratar högt i
klassrumment när Anna fått ordet av läraren. Anna mår allt sämre, hon drar sig för att gå till
skolan och väljer istället att ligga hemma i sin säng för hon står inte ut med dessa
trakasserier längre. Anna väljer att anförtro sig till sin mamma som hon kan prata om allt
med, men hon vill ändå inte att henne mamma ska agera på något sätt. Anna känner att
hennes och Amandas vänskap sjunger på sista versen nu.
Men under tiden som Anna ligger hemma, väljer några andra tjejer och killar i klassen att ta
Annas parti i denna vänskapskonflikt. De har sett hur ledsen Anna varit och de märker att
hon inte kommer till skolan. De ifrågasätter Amanda och hennes nya vänners sätt att
behandla Anna och ställer dem verkligen mot väggen genom att visa att de inte accepterar
att de behandlar en vän på det sättet. De förklarar med skarpa ord att de inte köper deras
sätt, de säger att de kommer att göra allt för att Anna ska komma tillbaka till skolan och de
kommer också gå till läraren om de inte ändrar attityd omgående.
Efter vännernas angrepp mot Amanda och hennes gäng vågar sig Anna tillbaka till skolan
igen. Hon är fortfarande väldigt ledsen men hon känner sig ändå stark i sig själv och är
tacksam över de andra vännerna hon har som stöttar henne. De andra vännerna dyker direkt
upp när Anna kommer till skolan och de håller sig kring henne hela tiden.
Anna kan dock se på Amandas kroppspråk att hon inte mår så bra längre. Hon sitter ensam i
klassrummet och ser dyster och ledsen ut. Man kan se tendenser till att hon inte ser så glad
ut bakom den tuffa ytan.
Amanda har nu insett att umgänget med Monica och Lisa inte är något hon vill ha längre.
Hur kunde det blir såhär? Hon har ont i kroppen, i hjärtat. Amanda och Anna hade ju varit
bästa kompisar så länge hon kunde minnas. Amanda klarar inte av att vara i skolan längre,
att se Anna umgås med de andra i klassen och hon får sitta själv i klassrummet efter att ha
bojkottat Monica och Lisa. Amanda åker hem, hon mår inte alls bra. Väl hemma tittar hon på
gamla kort hon sparat i sin dator, kort föreställande henne och Anna. Hon börjar gråta när
hon ser bilderna. Så mycket kul de haft tillsammans och nu är det slut. Tårarna nästan
studsar ner för hennes kinder.
Amanda känner att hon måste prata med Anna, hon måste få berätta hur det känns och
varför det blivit som det blivit.
Tjejerna bestämmer sig för att träffas på en neutral plats, på ett ställe där de ofta förut varit
tillsammans och där de känner sig trygga. De träffas på det mysiga fiket i stan och från
början går samtalet trögt. Amanda försöker förklara men Anna är besviken och kan inte bara
rakt acceptera och förlåta allt som Amanda utsatt henne för.
Amanda försöker förklara men har egentligen ingen bra förklaring, förutom att när hon
umgicks med de nya tjejerna kände hon sig tuff och kaxig och kände ett behov att få visa att
hon minsann också kunde vara klara sig själv och ta för sig, men det blev helt fel genom att
hon behandlade Anna illa. Anna säger att det aldrig någonsin var tanken att göra sin bästa
vän illa, det blev bara så fel.
Efter långa diskussioner på cafét, där de pratar både om det som hänt nyss och om det som
hänt för länge sedan, börjar tjejerna ändå känna att de möts, att de kan förstå den andres
agerande och känslor. Men båda två känner att vänskapen har fått sig en törn, som de måste
jobba på att få till.
Tjejerna pratar mycket om hur det var när de lärde känna varandra, när de gick på dagis
tillsammans och gjorde en massa hyss för fröknarna. Alla deras minnen från all tid
tillsammans är starka minnen. De bestämmer sig för att fortsätta vara vänner, båda två säger
att de inte klarar sig utan den andra och de bestämmer sig för att i fortsättningen vara rädd
om vänskapen och verkligen prata med varandra när det är något som man blir irriterad på
eller om det är något som stör. Det som har hänt under sista tiden visar dem att vänskapen
kan lätt förgås om man inte är rädd om den.
Lovisa Robarth
SA3B