VÄXJÖ UNIVERSITET
Institutionen för samhällsvetenskap
Vilket synsätt styr EU:s flyktingpolitik?
G3-uppsats i statsvetenskap
HT 2008
Maria Nyberg
Handledare: Lennart Bergfeldt
Abstract
People in refuge face states with a dilemma. This dilemma consists of a wish (or obligation)
to help those who need a refuge, and at the same time consider domestic issues such as
financial costs and security problems. Thus, there are two perspectives which are important to
consider when refugee policies are made. The aim of this paper is to see which perspective
the EU had when making their migration policies. The question asked is: which perspective is
behind the making of European refugee policy?
The theories realism and idealism are used to describe the conflicts in the making of
European refugee policies. The method used is called qualitative text analyses in which you
take out the most relevant information in the different parts of a text.
The results showed that it has been difficult for the European states to agree on a common
European migration law. The agreements that have been made have made it more difficult for
refugees to enter the European Union, that is, a protective politics have been made. This leads
to the conclusion that EU: s refugee policies at large have been formed from a realist
perspective to protect the interests of the national states.
Key words: European refugee politics, realism and idealism, Geneva Convention,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING.......................................................................................................................1
1.1 Tidigare forskning ........................................................................................................1
1.2 Problemområde.............................................................................................................5
1.3 Syfte och frågeställning ................................................................................................5
1.4 Disposition ...................................................................................................................5
2 TEORI.................................................................................................................................6
2.1 Definition av begrepp ...................................................................................................6
2.2 Idealism och Realism....................................................................................................8
2.2.1 Idealism .....................................................................................................................8
2.2.2 Realism....................................................................................................................10
2.2.3 Sammanfattning.......................................................................................................11
3 METOD OCH MATERIAL ..............................................................................................12
3.1 Studiens genomförande...............................................................................................12
3.2 Val av metod ..............................................................................................................12
3.3 Att tolka texter och objektivitet...................................................................................14
3.4 Material ......................................................................................................................14
3.5 Begränsningar.............................................................................................................16
4 EMPIRI.............................................................................................................................17
4.1 Beskrivning av EU:s flyktingpolitik ............................................................................17
4.2 Kritik mot EU:s flyktingpolitik ...................................................................................21
5 ANALYS ..........................................................................................................................24
5.1 Vilket synsätt styr utformning av EU:s flyktingpolitik?...............................................24
6 SLUTDISKUSSION .........................................................................................................27
REFERENSER.....................................................................................................................29
Nätkällor ..............................................................................................................................31
1 INLEDNING
Flyktingpolitik faller inom det bredare ämnet migration1 som är laddat för EU: s
medlemsstater eftersom det handlar om staternas rätt att bestämma vem eller vilka som ska få
tillträde till dess territorium. Av olika anledningar vill alla länder försäkra sig om att de kan
kontrollera vilka som kommer in i landet. Eftersom fri rörelse av EU:s medborgare är en av
grundstenarna i samarbetet inom EU har de europeiska medlemsstaterna gradvis ändå förlorat
kontrollen över sina gränser.
För att ta bort EU:s inre gränser har det ansetts viktigt att utforma en gemensam
migrationspolitik för att kontrollera de yttre gränserna bättre. Då avtalen rörande EU:s
flyktingpolitik började arbetas fram ledde detta till en intensiv debatt i media under 1990-talet
och framåt. Olika NGO:s 2 som till exempel UNHCR3 och Röda korset kritiserade avtalen och
hävdade att politiken stred emot Genèvekonventionen4. Denna konvention har alla EU:s
medlemsländer skrivit under och syftar till att tillvarata flyktingars rättigheter.
Medias artiklar om hur barn och vuxna skickas tillbaka till länder där deras liv hotas är ofta
upprörande och berör många läsare. Vissa journalister och NGO:s hävdar att det ”nya
Europa” med allt starkare medel utestänger människor från de fattiga delarna av världen och
att flyktingpolitiken inte följer Genèvekonventionen. Detta har bland annat lett till att
uttrycket ”fästning Europa” skapats som flitigt använts i media då EU:s flyktingpolitik
diskuterats. Det är ur denna kritik mot EU:s flyktingpolitik som min uppsats fått sin början.
1.1 Tidigare forskning
En förutsättning för att kunna kontrollera migrationen var uppkomsten av den ”absoluta
staten”. Ishtiaq Ahmed, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, skriver att det
var under denna period (1500-talet) som stater började skydda sina nationella intressen på ett
mer bestämt sätt mot främlingar (Ahmed 1997: 159 – 160). Under andra hälften av 1800-talet,
öppnade tanken om frihandel även gränserna för invandring. Ahmed skriver att 1800-talets
liberala idé om migration var att den skulle vara fri och inte regleras av staten. Därför fanns
1
Definition av begreppet migration ges i teori avsnittet.
NGO är en engelsk förkortning för Non-Governmental Organisations. På svenska betyder det enskilda
organisationer. UNHCR, Röda Korset och Amnesty International räknas till dessa.
3
UNHCR är FN:s Flyktingkommisarie och arbetar för att tillvarata flyktingarsrättigheter fastställda i bland annat
Genèvekonventionen
4
Genèvekonventionen är det avtal som skrevs under av bland annat de Europeiska staterna efter andra
världskriget för att ge flyktingar vissa rättigheter.
2
1
det fram till år 1914 nästan ingen restriktion mot resande in till Europa. Detta sågs länge som
den ”normala perioden” då varken krig eller ekonomiska katastrofer tvingade stater att
skydda inrikesmarknaden (Ahmed 1997: 160). Den s.k. ”normala perioden” kom att förändras
efter första världskriget. Då började man begära pass vid resande och ytterligare restriktioner
blev snart integrerade i det lagliga systemet om invandring och främlingskontroll (Ahmed
1997: 160).
Efter andra världskriget förde den förbättrade ekonomin med sig den moderna välfärdsstaten i
Västeuropa. Detta ledde till att arbetskraft behövdes i de avancerade ekonomierna i nordväst.
På 1960-talet rekryterades därför utländska arbetare från södra Europa. Denna
arbetskraftsinvandring tolererades av staten och den hjälpte även till med den i vissa fall
(Ahmed 1997: 160).
Strikta kontrollsystem infördes inte förrän slutet av 1980-talet när stora skaror av asylsökande
plötsligt började komma. Flyktingarna kom från krig och inbördeskrig i Mellanöstern, Iran
och Irak samt i andra delar av Asien och i Afrika. Det kalla krigets slut ledde till en ny
flyktingvåg från Öst, speciellt till det forna Västtyskland (Ahmed 1997: 160).
Trots fler restriktiva regler har en dramatisk ökning av människor som söker flyktingstatus
skett sedan mitten av 1970-talet. Runt 150 miljoner människor har åtminstone under en tid
sökt flyktingstatus utanför sitt ursprungsland (Ahmed 1997: 171).
Restriktiv flyktingpolitik
Att EU:s flyktingpolitik blivit mer restriktiv har fler forskare konstaterat. Statsvetaren Nils
Öberg skriver till exempel i sin doktorsavhandling från 1994 hur flyktingpolitiken i de fyra
EU länderna Sverige, Frankrike, Storbritannien och Tyskland gått från en nästan fri migration
till strikta regler och så gott som stängda gränser: ”Samtliga fyra länder som beskrivits har
övergått från system av fri invandring till dagens utbyggda kontrollsystem, vilka dessutom
tillämpas alltmer restriktivt. Hänsynen till det egna landets invånare och deras intressen har
blivit ett mer framträdande inslag i ländernas invandringspolitiska överväganden” (Öberg
1994: 123). Andra som också konstaterat att flyktingpolitiken blivit mer restriktiv är bland
annat Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet, som skriver i New Asylum
Countries? Migration Control and Refugee Protection in an Enlarged European Union
2
(2000) att den europeiska flyktingpolitiken främst handlar om kontroll och inte om mänskliga
rättigheter (Noll 2000: 137). Sandra Lavenex, professor i statsvetenskap vid University of
Lucerne, skriver liknande i The Europeanisation of Refugee Policies: Between Human Rights
and Internal Security (2001) om hur EU verkar prioritera statens suveränitet istället för
flyktingars rättigheter. Journalisterna Jeremy Harding (2001) och Sanna Vestin (2002 och
2006) anser också att EU:s flyktingpolitik i praktiken handlar om hur flyktingar och
invandrare kan stängas ute för att bevara staternas säkerhet och ekonomi snarare än hur
flyktingars rättigheter kan tillvaratas bättre.
Anledningar till restriktioner av invandring
Diskussionerna om flyktingpolitiken som EU:s medlemsstater för handlar, enligt Hans E.
Andersson, fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, om att hantera antalet
asylsökande och antalet personer som får stanna (Andersson 2003: 58). Utan tvivel är det
också ett stort antal asylsökande och det kan bli överväldigande för enskilda stater att ta hand
om alla. Förespråkarna för en restriktiv invandringspolitik motiverar ofta sin ståndpunkt just
genom att hävda att invandring utgjort ett hot mot andra viktiga välfärdspolitiska mål (Öberg
1994: 123-124). Öberg (1994) anser att den mer restriktiva synen på invandring till stor del
beror på välfärdssamhällets uppbyggnad i västvärlden. Att låta alla som vill invandra få
invandra skulle leda till sådana åtaganden att möjligheten för välfärdsstaterna att behålla de
befintliga invånarnas levnadsstandard riskerar att undergrävas (Öberg 1994: 13).
Ett annat argument för restriktiv migration är att stora strömmar av invandrare inte lätt kan
integreras i det mottagande landet och därmed kan landets hela existens hotas. Även en liten
men växande grupp invandrare kan oroa politiker, regeringar och sektioner hos den inhemska
befolkningen på grund av de förväntade kulturella och sociala implikationerna (Ahmed 1997:
160). Samuel P Huntington, professor i statsvetenskap vid Harvard University, skriver i ”The
clash of civilizations” (2002) att muslimer (från icke-västerländska kulturer) anses vara ett hot
mot den stabila västerländska civilisationen. I efterkrigsperioden migrerade många muslimer
till västvärlden. Deras närvaro har hanterats av vissa politiska grenar med orolighet och ibland
med fientlighet (Huntington 2002: 209). Storskalig invandring från tredje världen till
västvärlden anses därmed även medföra säkerhetsproblem. Extrema islamister i Europa och i
USA har tyvärr också gjort att mångas farhågor besannats. Enligt Ahmed vill därför länder
med gränser mot muslimska länder förbättra deras kontrollsystem (Ahmed 1997:166).
3
Internationellt samarbete
Eftersom en enskild stat inte ensamt kan hjälpa alla de människor som har behov av skydd
behövs ett internationellt samarbete. Internationellt samarbete och internationella avtal är
numera mycket vanliga vilket lett till att det blivit svårare för stater att agera som de vill.
Internationellt samarbete och ömsesidigt beroendet blir inom många områden allt starkare.
Held och McGrew (2002) hävdar att staternas självstyre undergrävs när det blir allt svårare
för regeringarna att driva sin egen inrikespolitik utan att samarbeta med andra aktörer,
politiska och ekonomiska (Held 2002: 36-37). Held (2002) och McGrew (2002) anser vidare
att det har skett en viktig förändring i den internationella rättens omfattning och innehåll.
1900-talets olika typer av internationell rätt, alltifrån sådan som reglerar krigföring till dem
som gäller brott mot mänskliga rättigheter, har tillsammans blivit inslag i vad man kan se som
en framväxande ”kosmopolitisk rätt”, som avgränsar de enskilda staternas politiska makt
(Held 2002:33).
I Janina Dacyls doktorsavhandling från 1992 står dock att nästan alla länder i västvärlden
gjort mer restriktiva tolkningar av FN:s flyktingkonvention5 medan FN:s General Församling
de senaste åren snarare har tolkat rätten till asyl till fördel för flyktingen. Dacyl hävdar dock
att tolkningen har skett mer i moraliska snarare än lagliga termer (Dacyl 1992: 59-60). Dr.
Magdalena Bexells, vid Lunds universitet, skriver att det inom folkrätten finns regler som lätt
kommer i konflikt med varandra och därför avgör internationella politiska maktförhållanden
hur folkrätten tolkas och tillämpas (Bexell 2001:47).
Sammanfattning
Tidigare forskning har först och främst konstaterat att flykting- och invandringspolitik sett
olika ut under olika tidsepoker. Ibland har länderna i Europa öppnat gränserna för t.ex.
arbetskraft medan staten under andra tider haft strikta regler för invandring. Därtill
konstateras även att flyktingpolitiken inom EU blivit mer restriktiv och anledningarna till
detta sägs vara flera. Det handlar bland annat om ekonomi (länderna kan vara rädda att få en
försämrad ekonomi och vara ovilliga att dela med sig av den välfärd medborgarna i landet
byggt upp), säkerhetsproblem (extrema muslimska grupper som uppfattas som hot mot
västvärlden) och integreringssvårigheter.
5
Genèvekonventionen med dess tilläggs protokoll.
4
Dessa anledningar gör att enskilda stater har svårt att släppa rätten att bestämma vilka som
ska tillåtas komma in på deras territorium. Samtidigt behövs samarbete mellan stater för att
kunna hantera de ökade flyktingströmmarna. Goda internationella relationer blir allt viktigare
för enskilda stater och alltfler internationella avtal sluts. Ett avtal som i dessa sammanhang är
viktigt är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Att inte följa detta avtal (och andra
internationella avtal) anses innebära skam för staten och kan äventyra internationella
relationer.
1.2 Problemområde
Presentationen av tidigare forskning har visat att människor på flykt ställer stater inför ett
dilemma. Detta dilemma består i en önskan (eller skyldighet) att å ena sidan vilja hjälpa de
som är på flykt, och att å andra sidan tvingas ta hänsyn till inrikesproblem som ekonomiska
kostnader, integrering och säkerhetsproblem.
Det är detta dilemma som har intresserat mig och som leder fram till uppsatsens syfte och
frågeställning. Det finns nämligen två konkurrerande synsätt om vad som är viktigt att
prioritera när flyktingpolitik formas. Att prioritera ekonomi och säkerhet är ett synsätt som
kan sägas grunda sig i realism och motsatsen till denna syn är att prioritera flyktingars
rättigheter (nedskriva i Genèvekonventionen) vilket grundar sig i idealism6.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att belysa olika synsätt på EU:s gemensamma flyktingpolitik. Frågan
jag ställer är således ”vilket synsätt har fått råda då den gemensamma flyktingpolitiken i EU
utformats?”.
1.4 Disposition
Efter denna inledning följer ett teoriavsnitt där vissa begrepp och teorierna realism och
idealism förklaras. I metodavsnittet som följer därpå redovisas mina metodval. I resultatdelen
(eller empirin) kommer jag att redogöra för vad som framkommit i litteraturen kring EU:s
flyktingpolitik. Därefter görs en analys där jag diskuterar hur mina resultat kan tolkas och
förstås, d v s hur EU:s flyktingpolitik kan förstås utifrån perspektiven idealism och realism.
Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion.
6
Dessa två synsätt kommer att förklaras närmare i teoridelen.
5
2 TEORI
Närmast kommer vissa begrepp att beskrivas som är centrala i uppsatsen och ofta
förekommande.
2.1 Definition av begrepp
Först och främst diskuteras ofta begreppet migration i uppsatsen. Migration handlar kortfattat
om förflyttning av ett flertal individer från en plats till en annan. Migrera betyder alltså att
man flyttar. Liknande begrepp (som dock inte används i uppsatsen) är emigrera och
immigrera. Emigrera betyder att man utvandrar medan immigrera betyder att man invandrar.
Personer som emigrerar kan antingen vara invandrare eller flyktingar. En person som söker
uppehållstillstånd och anger sig vara i behov av internationellt skydd benämns flykting. Med
asyl avses uppehållstillstånd som beviljas för att en utländsk person är flykting. Ett
uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under en viss tid
(tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).
Med flyktingpolitik menas den politik som handlar om asylsökande och personer i behov av
internationellt skydd. Den rättsliga utgångspunkten för såväl EU:s som medlemsstaternas
politik inom detta område utgörs av FN:s flyktingkonvention från 1951, den så kallade
Genèvekonventionen. En flykting är enligt denna konvention ”en person som befinner sig
utanför det land, som denne är medborgare i, därför att personen känner välgrundad fruktan
för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på
grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd”.7
En invandrare är, till skillnad från en flykting, en person som söker uppehållstillstånd för att
förenas med sin familj som befinner sig i landet eller för att arbeta i mottagarlandet eller
liknande. Invandringspolitiken skiljer sig från flyktingpolitik på så vis att invandrare kommer
till ett land frivilligt medan en flykting reser till ett annat land för att hon/han inte längre kan
stanna i sitt hemland utav rädsla för sitt liv. Däremot följs politiken ofta åt, så att de lagar som
försvårar för invandrare att immigrera även försvårar för flyktingar.
7
Se t.ex. UNHCR: s hemsida www.unhcr.se
6
Invandringspolitik kan (som tidigare kortfattat diskuterats) antingen vara kontrollerad eller fri.
Med en kontrollerad politik menas ett regelsystem som i princip inte tillåter människor att
invandra som de vill, utan som sätter upp olika lagar, regler och restriktioner för att
kontrollera och begränsa både invandringens former och omfattning. Invandringspolitik är
alltså detsamma som att ett mottagarland förbehåller sig rätten att själv bestämma i vilken
omfattning och under vilka former invandring får förekomma (Öberg 1994: 22). Med fri
invandringspolitik menas ett system som ställer upp få eller inga hinder alls för invandring.
Den som vill invandra tillåts göra detta mer eller mindre villkorslöst. Mottagarlandet anser sig
inte ha anledning eller rätt att lägga sig i hur många eller vilka invandrare som vill komma
(Öberg 1994: 22).
Genèvekonventionen och mänskliga rättigheter nämns flera gånger i denna uppsats. Redan
under tidigt 1900-tal började NF (Nationernas förbund), föregångaren till FN, arbeta med att
utveckla internationell rätt, konventioner och riktlinjer till skydd av flyktingar. Men det var
inte förrän andra världskriget som flyktingproblematiken uppmärksammades. Europas länder
stängde då sina gränser mot de judar som Tyskland försökte göra sig av med vilket medförde
fasansfulla konsekvenser (Öberg 1994: 12). Sverige var bland de första länderna att kräva
visering av judar innan de fick tillåtelse att resa till Sverige. Detta resulterade i att FN:s
konvention om flyktingars rättigheter undertecknades 1951, likaså FN:s konvention om
mänskliga rättigheter (Öberg 1994: 12).
Den första konventionen, Genèvekonventionen, var begränsat till att handla om skydd åt
europeiska flyktingar. På grund av detta utvidgades konventionen 1967 med det så kallade
New York protokollet, så att människor på flykt världen över omfattas av den.
Genèvekonventionen representerar tillsammans med New York-protokollet den främsta
källan till internationell flyktinglag (UNHCR:s hemsida, Januari 2008).
Genèvekonventionen fastslår att alla länder har ett visst ansvar gentemot svaga och utsatta
människor på flykt, oavsett vilka de är. Konvention definierar flyktingbegreppet och
flyktingars rättigheter, bland annat religions- och rörelsefrihet, rätten att arbeta, att få
utbildning samt att kunna få resetillstånd. Konventionen understryker också en flyktings
skyldigheter gentemot värdlandet. Av avgörande betydelse i konventionen är att flyktingar
inte får skickas tillbaka till ett land där de fruktar förföljelse (UNHCR:s hemsida, Januari
2008). FN-konventionen är bindande för de länder som skrivit under den vilket innebär att de
7
förbinder sig att ta emot politiska flyktingar. FN:s flyktingkommissarie UNHCR har till
uppgift att se till att konventionen följs (UNHCR:s hemsida, Januari 2008).
2.2 Idealism och Realism
Det är de två teorierna idealism och realism som i analysen kommer att användas för att tolka
den beskrivning jag gör av EU:s flyktingpolitik och kritiken mot den. Teorikapitlet är
uppdelat i två delar för att synliggöra de två olika perspektiven. Den första delen handlar om
idealism och det är ur denna tanke om ”hur det bör vara” som utgör en av grunderna för
flyktingpolitiken. Den andra delen av teorin handlar om realism där fokus ligger på staters rätt
att bestämma över sitt territorium. Denna rättighet anses enligt realister överlägsen flyktingars
rättigheter att bli insläppta på ett visst territorium.
2.2.1 Idealism
Idealism är en riktning inom politisk filosofi. Kända filosofer med denna inriktning genom
tiderna är t.ex. Platon8, Kant9 och Hegel10. Rent generellt handlar idealismen om en tro på och
strävan efter (höga) ideal. Idealismen har hämtat sin inspiration ur liberalismens demokratiska
och etiska traditioner. Den betonar starkt de etiska principernas betydelse i byggandet av
internationella relationer. Den amerikanske presidenten Woodrow Wilson var dess förste
företrädare men även de amerikanska liberaler som utformade FN-stadgan verkade i denna
tradition (Appelqvist 2005: 56-57). Liberaler anser att politik måste styras för det
gemensamma bästa. När det gäller liberalismens synsätt på Internationella Relationer kan
man urskilja tre olika perspektiv: liberal internationalism11, idealister och liberala
institutionalister12 (Appelqvist 2005: 56).
8
Platon (427-347 f.kr.) var grekisk filosof och lärjunge till Sokrates. Han ansåg att ”det godas idé” är överordnat
allt annat och kämpade emot relativism och nihilism inom moral- och samhällsdebatten (Nationalencyklopedins
Internettjänst 2008).
9
Immanuel Kant (1724-1804) var tysk filosof och skrev bl.a. om etik och kunskapsteori. Han grundade den
kritiska filosofin och ansåg bl.a. att all vår kunskap föreligger i form av omdömen (Nationalencyklopedins
Internettjänst 2008).
10
Friedrisch Hegel (1770-1831) var tysk filosof och utformade den dialektiska metoden. Hegels politiska teoris
grund är de mänskliga fri- och rättigheterna (Nationalencyklopedins Internettjänst 2008).
11
Liberal internationalism är en utrikespolitisk doktrin som anser att liberala stater ska gå in i andra suveräna
stater för att förverkliga vissa politiska objektiv. Woodrow Wilson, USA:s 28e president var liberal
internationalist. Han försökte få fred i Europa under Första världskriget genom förhandlingar utan att lyckas.
Gick då in i kriget för att slåss för demokrati och liberalism. Wilson's idealistiska internationalism, då USA går
in i världsarenan för att slåss för liberala värderingar, har varit en mycket kontroversiell poistion i USA:s
utrikespolitik.
12
Liberala institutionalister anser att det internationella systemet, med de rätta faktorerna, erbjuder möjligheter
för samarbete och interaktion. Ett exempel på lyckad integration i Europa är Europeiska Unionen.
8
Från ett idealistiskt perspektiv är det individen som är den centrala delen i det internationella
systemet. Meningen med staten är inte eftersträvandet av specifika nationella intressen utan
att främja universella värderingar. I The Idea for a Universal History with a Cosmopolitan
Purpose föreslår Kant en central makt som ansvarar över att fastställa och verkställa lagen
ovanför staterna. Det skulle hindra olika oberoende överhögheter från att manipulera
individers rättigheter och möjliggöra skyddandet av universiella normer (Lavenex 2001: 1314).
Kant antar principen om “universell gästvänlighet” mot främlingar på någon annans
territorium eftersom “ingen från början har mer rätt än någon annan att ockupera någon del av
jorden” (Lavenex 2001: 15). Kant medger att ingen främling har rätt att bosätta sig i ett annat
land men de har rätt att bli bemötta med gästvänlighet och bör aldrig bli utkastade eller
skickade till platser där deras liv är hotade (Lavenex 2001:15).
Enligt idealismen är flyktingar personer vars fundamentala rättigheter har tagits ifrån dem och
som är i behov av skydd. Kränkningar av mänskliga rättigheter i detta perspektiv handlar inte
om statssuveränitet utan det är en gemensam angelägenhet och vi har ett gemensamt ansvar
att skydda de mänskliga rättigheterna i ett internationellt samhälle. Eftersom mänskliga
rättigheter är gemensamma för alla människor oavsett deras medlemskap till ett visst land,
kultur eller grupp, är deras skydd en gemensam skyldighet och en förutsättning för fred
(Lavenex 2001: 15).
Från detta perspektiv är individens rättigheter överlägset några politiska hänsynstaganden
gällande nationella intressen: deras skydd måste vara okränkbart. En gräns till denna
skyldighet är enbart tänkbar ifall antalet flyktingar är av sådana proportioner att det hotar att
kränka andra individers fundamentala rättigheter i landet (Lavenex 2001: 16).
FN har med det internationella samfundet gett flyktingar vissa rättigheter i
Genévekonventionen. Flyktingars rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna som är
en grundsten i flyktingpolitiken. Appelqvist (2005) skriver att idén med skapandet av
Nationernas Förbund var att åstadkomma fred genom laglighet och förnuft. Dessa tankar
vilade på den idealistiskt präglade liberalismen. Efter andra världskriget förstärktes den
liberala kritiken av nationell maktpolitik. NF ansågs inte ha lyckats skapa varaktig fred och
skapandet av Förenta Nationerna kom ur den liberala förnyelsen inom USA (a.a. Sid.17).
9
2.2.2 Realism
Realismen stammar ur konservatismen och betonar ”realpolitik” framför idealistiska mål
inom internationella relationer. Realisterna anser att statens främsta syfte är att främja och
försvara de nationella intressena. I detta perspektiv anses statens främsta uppgift gentemot
sina medborgare vara att säkra sin överlevnad och på den internationella arenan betonas staten
som central aktör (och därmed inte internationella organisationer som är viktiga inom
idealismen) (Appelqvist 2005: 53).
När de moderna staterna växte fram i Västeuropa och dess koloniala områden under 1700och 1800-talen blev begreppet suveränitet en central del i denna utveckling. Med
suveräniteten restes speciella anspråk på att vara den rättmätiga utövaren av politisk makt
över ett avgränsat rike, det vill säga att ha rätt till exklusiv makt över ett territorium med
bestämda gränser (Held 2002: 22). Staten uppfattas som ett redskap för att garantera nationell
och internationell ordning genom utövandet av nationell makt (Held 2002: 26 -28).
Realismens tre grundteser är, att ”staten är central aktör”, ”i anarki måste var och en skydda
sig själv” och ”främsta plikten är att säkra sin överlevnad, välfärd” (Appelqvist 2005: 53).
De flesta stater brukar också försvara sin suveränitet, sin rätt att styra, sin självständighet samt
sin frihet att välja lämpliga former av politisk, ekonomisk och social utveckling (Held 2002:
26).
Appelqvist hävdar att realister, likt idealister, efter andra världskrigets slut fick argument för
sina teorier. Idealisterna menade att det internationella samarbetet måste stärkas för att bättre
kunna skydda utsatta människor. Realisterna hade en mer pessimistiskt färgad syn på det
internationella samarbetets möjligheter. Det kalla krigets uppdelning i två mot varandra
stående ideologiska block ansågs visa på att nationernas behov av säkerhet var betydligt
starkare än deras möjligheter till samarbete (Appelqvist 2005: 17).
Staters primära upppgift anses vara att bistå sina medborgare med en viss grad av skydd och
säkerhet. För att skydda statens resurser, de ekonomiska, sociala, politiska och fysiska bör
t.ex. inflödet av nya medlemmar begränsas. Det realistiska perspektivet är att samhällets
säkerhet och överlevnad är viktigast och därför kan restriktioner mot flyktingar och
invandrare rättfärdigas.
10
Realismen förnekar även att det existerar några universella mänskliga rättigheter och därmed
skiljer sig inte en flykting åt från frivilliga migranter. Att flyktingar kan ha fått deras
grundläggande rättigheter bortagna är upp till varje enskilt land att avgöra och är inte en
universell rättighet. Från en realists perspektiv underminerar okontrollerad migration inte bara
en stats auktoritet över sitt territorium, men det hotar även dess sociala, ekonomiska och
politiska samhällsstruktur. Därmed kan stora skalor av flykting strömmar allvarligt påverka
relationerna mellan länder som människor flyr ifrån och de som tar emot dessa människor
samt vara ett hot mot fred (Lavenex 2001:13).
2.2.3 Sammanfattning
Från det idealistiska perspektivet handlar flyktingar om individer som har rättigheter som är
överlägset politiska nationella intressen. Utifrån realismens perspektiv är det är upp till varje
land att avgöra om flyktingar ska få komma in och söka skydd i det nya landet, det är en fråga
om statssuveränitet. Det idealistiska antagandet om att det existerar en universell moralisk
ordning, utmanar därmed realismens föreställning om en stats suveränitet och oberoende.
11
3 METOD OCH MATERIAL
3.1 Studiens genomförande
Syftet med uppsatsen är att belysa två motstridiga perspektiv på flyktingpolitiken genom att
undersöka vilket av dessa två synsätt som legat till grund för formandet av EU:s gemensamma
flyktingpolitik. Frågan jag ställt är vilken världssyn EU:s flyktingpolitik grundar sig på?
För att få svar på min fråga har jag valt att utgå från andra forskares undersökningar. Att utgå
ifrån andras undersökningar gör att man kan samla ihop flera olika synpunkter och resultat
och därmed möjliggöra en jämförelse av dessa.
Jag har främst använt mig av litteratur kring EU:s flyktingpolitik och mänskliga rättigheter
men jag har även studerat olika forskningsrapporter, artiklar i tidsskrifter och annan litteratur
som behandlat ämnet. Annan information har inhämtats från olika organisationers samt
myndigheters hemsidor som t.ex. UNHCR, EU och Migrationsverket.
I min studie har jag utgått från två teoretiska synsätt, idealism och realism, för att beskriva
och synliggöra motsättningar i EU:s flyktingpolitik och Genèvekonventionen. Jag har valt
dessa teoretiska perspektiv eftersom jag anser att de kan förklara olikheterna i den politik som
förs och kritiken mot denna. Uppsatsen ämnar således jämföra teori med ”empiriskt” (hur
verkligheten ser ut) material som hämtats från litteraturen.
3.2 Val av metod
Inom vetenskapen brukar man skilja mellan kvalitativa studier och kvantitativa studier. Den
kvantitativa metoden har sitt ursprung i den naturvetenskapliga forskningen. Vid kvantitativ
forskning handlar det ofta om att hitta belägg för ett påstående genom att mäta eller observera
(på ett strukturerat sätt) för att hitta mönster eller regelbundenhet som kan ge säkra resultat
som kan generaliseras. Ofta handlar denna metod om att göra enkätundersökningar eller
observationer. Metoden kritiseras ibland för att resultaten är för generella och ytliga.
Kvalitativa studier har sitt ursprung i humanvetenskaplig forskning och svarar på frågor som
vad och hur. Metoder som används är s.k. djupintervjuer, öppna intervjuer, ostrukturerade
observationer. Kritik mot denna metod handlar om mätningarnas reliabilitet samt antalet
12
undersökningspersoner (Stukát, 2005: 32). Vid användning av kvalitativ metod är man ofta
intresserad av egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen.
Jag har valt att använda mig av ett kvalitativt undersökningssätt eftersom jag inte fokuserar på
statistik, eller andra mätbara enheter. Jag är mer intresserad av hur EU:s flyktingpolitik
utvecklats och dess framträdande drag och egenskaper.
Kvalitativ forskning har ingen standard metod utan det finns flera olika alternativa metoder
(se ovan). Den forskningsmetod jag valt att använda kallas i Metodpraktikan (2007) för
kvalitativ textanalys. Esiasson m fl (2003) skriver att kvalitativ textanalys är en av de
vanligaste metoderna inom samhällsvetenskapen. Metoden innebär att man tar fram det
väsentliga i textens olika delar genom noggrann läsning när det gäller helhet och kontexten.
En textstudie skiljer sig från en empirisk studie för att frågorna ställs till texten/litteraturen
istället för till exempel människor eller laboratorieprover. Texten används som ett hjälpmedel
för att upptäcka förhållanden inom samhällslivet (Esaiasson 2007:239). Eftersom denna studie
avsåg att få en översiktig bild av Genèvekonventionen och EU:s flyktingpolitik har jag valt att
använda den metoden.
Bergström och Boréus (2005) skriver att det inom textanalys finns fem olika inriktningar:
innehållsanalys, argumentationsanalys, idé- och ideologianalys, lingvistisk textanalys samt
diskursanalys (Bergström och Boréus, 2005:19-20). Innehållsanalys är en kvantitativ
textanalys och den metoden lämpar sig bättre för sifferanalys och baseras på jämförbara och
likvärdiga uppgifter. Vid argumentationsanalys undersöks textens retorik, d v s vilka
argument författarna framhåller och på vilket sätt dessa uttrycks? Lingvistisk textanalys
fokuserar på själva språket, d v s textens meningsuppbyggnad och ordval som används.
Diskursanalys används t ex för att undersöka hur skapandet av olika föreställningar i en
diskurs går till. Idé- och ideologianalys som är den metod som har närmast anknytning till
min undersökning handlar om att undersöka vilka idéer och ideologier som förekommer i
texter som t.ex. partiprogram, policydokument, utredningar eller i en samhällsdebatt som ju
min uppsats utgått från.
13
3.3 Att tolka texter och objektivitet
Hermeneutik betyder ”läran om läsning och tolkning”. Tolkning av texter är en del av
textanalysens process. Oavsett vilken typ av ovanstående textanalysinriktning som används
måste texten i sig tolkas men inriktningarna påverkar hur texten ska tolkas.
Att behandla frågor om objektivitet kan vara svårt. Utgångspunkten är oftast att vara objektiv
vid undersökningar men det går inte att komma ifrån att alla alltid har en viss förförståelse av
hur vi uppfattar världen runt omkring oss. Min utgångspunkt är därför att det inte är möjligt
att förhålla sig helt objektiv till verkligheten då vår tolkning av världen formas av den kontext
vi befinner oss i. Total objektivitet är därför svår (eller till och med omöjlig) att uppnå.
Därtill är det också viktigt att poängtera att ämnet migration är laddat och att det är svårt att
förhålla sig objektivt till det. Därmed inte sagt att uppsatsen inte strävar efter objektivitet.
Genom att använda sig av två motstridiga (och lika viktiga) synsätt som båda har sina för- och
nackdelar hoppas jag kunna uppnå en hög grad av objektivitet. Att också ha vetskapen, genom
de olika forskningsresultat jag använt mig av i empirin, att flyktingkonventionen kan tolkas
olika och att vissa internationella regler kommer i konflikt med varandra, stödjer också
uppsatsens intention att förhålla sig objektiv. Jag ämnar inte heller komma fram till ett jaeller nej svar om huruvida det ena perspektivet är bättre än det andra, utan jag kommer
istället, med utgångspunkt i de valda teorierna, analysera utgångspunkten i EU:s
flyktingpolitik.
3.4 Material
Uppsatsen utgår från olika forskares undersökningar som behandlar ämnet flyktingar i EU.
Jag har även använt mig av journalister och olika organisationers samt myndigheters
hemsidor som t.ex. UNHCR, EU och Migrationsverket. Detta för att få information direkt
från de som arbetar med frågor om flyktingpolitiken i EU samt om Genèvekonventionen. För
att hitta litteratur, forskningsrapporter och artiklar som passade valde jag att söka via
referenser i aktuella böcker men även genom sökning i databaser och bibliotekskataloger.
Bland annat har jag använt den nationella katalogen LIBRIS men även lokala kataloger som
HIGGINS (Gävle Högskolas bibliotekskatalog) och andra databaser som biblioteken erbjuder.
Sökord har bl.a. varit: EU, Flyktingar, Flyktingpolitik, Fästning Europa, Mänskliga
rättigheter, Genèvekonventionen, Internationell Migration. Sökning har också skett på
14
engelska med sökord som: Refugee Policies, Human Rights, International Migration, Genèva
Convention.
Vad jag märkte vid mina sökningar var att det fanns många böcker som behandlar det större
ämnet migration och mänskliga rättigheter men det var svårare att finna litteratur som snävare
behandlar ämnet migration i EU samt Genèvekonventionen eller mänskliga rättigheter. Jag
utgick därför utifrån den enstaka literatur jag först hittade och använde mig av bokens
referenslitteratur för att söka vidare.
Med litteraturen jag använt mig av har jag försökt ge en så heltäckande bild som möjligt av
EU:s flyktingpolitik. En stor del av mitt arbete utgår från Sandra Lavenex studie The
Europeanisation of Refugee Policies: Between Human Rights and Internal Security (2001).
Lavenex är assisternade professor i Internationella Relationer och Europeisk Integration vid
universitet i Bern, Switzerland. Hennes undersökningar handlar bland annat om europeisk och
internationell migrations politik. Lavenex diskuterar problemen med internationell migration
och beskriver dilemmat politiker har vad gäller att tillvarata flyktingars rättigheter utan att
landets säkerhet äventyras.
Sanna Vestin är en journalist och informatör i flyktingfrågor som skrivit två böcker om
flyktingars situation i EU. I böckerna beskriver Vestin villkoren för människor på flykt genom
personliga intervjuer och fallbeskrivningar. Vestin förklarar även de lagparagrafer och EUregler som enligt Vestin leder till att flyktingar blir behandlade nedvärderande. Vestin vill
visa vilka konsekvenser regeringsbeslut får för flyktingar och böckerna är värderingsladdade
eftersom hon tydligt tar ställning för att hon anser att politiken är snedvriden. Däremot talar
hon inte närmare om problemen med stora flyktingströmmar etc. Hennes böcker har dock
varit intresseranta att ta del av då hon har stor insikt i vardagen för många flyktingar.
Resten av min litteratur är skribenter som forskat kring flyktingpolitik och dessa finner jag
tillförlitliga. Jag har inte upplevt att de tar direkt ställning för om Europas flyktingpolitik är
”rätt” eller ”fel” utan litteraturen handlar mer om dilemman med migration och ökade
flyktingströmmar.
15
3.5 Begränsningar
Det är naturligtvis svårt att genom en enklare studie undersöka ett så omfattande och
komplext politikerområde som flyktingfrågan som utvecklats över lång tid och med många
organisationer, politiker och andra där många expertkompetenser är inblandade. Jag har utgått
från ett idealistiskt och ett realistiskt perspektiv i min uppsats kring hur EU:s flyktingpolitik
har utvecklats men jag inser att uppsatsen därmed inte blir heltäckande och att det behövs fler
perspektiv. Till exempel hade jag kunnat ha med andra (och fler) aktörer, berörda personer
och organisationer från olika länder, där man också behöver använda andra
undersökningsmetoder för att få en djupare insikt. Det finns därtill andra teorier som jag hade
kunnat använda mig av vilket hade gjort att flyktingpolitiken studerats från en annan vinkel.
Uppsatsen hade blivit helt annorlunda och min frågeställning hade fått ändrats.
Mitt val av teorierna realism och idealism (trots att de kanske kan anses som förlegade i vissa
avseenden) gjordes då jag anser att de fortfarande bäst förklarar de motstridiga synsätt som
finns om flyktingpolitik. Dessa motstridiga teorier visar också på att EU:s stater befinner sig i
ett dilemma vad gäller hur de ska utforma flyktingpolitiken. Detta dilemma anser jag är
viktigt att diskutera då vi annars i t.ex. media eller av politiker ofta bara hör en sida av
flyktingpolitiken åt gången. Man diskuterar alltså antingen problem med för hög invandring
(eller för många flyktingar), ekonomiska följder, säkerhetsproblem eller så diskuteras vissa
fall som anses mer ömmande än andra och orimligheten i den flyktingpolitik som förs.
Jag är medveten om att de tolkningar jag gör också är förbundna med de perspektiv som jag
har på flyktingpolitik och mänskliga rättigheter. Därtill har jag valt att i stor utsträckning
förlita mig på andras tolkningar av EU:s avtal. Detsamma gäller i viss mån även
Genèveavtalet. Detta kan självklart vara begränsande då jag, om jag studerat avtalen själv,
eventuellt hade kunnat upptäcka andra delar i avtalen som t.ex. kunnat strida mot
Genèveavtalen. Detta hade dock varit alltför tidskrävande.
En annan begränsning med uppsatsen är att det har skrivits relativt lite om EU:s
flyktingpolitik och framförallt om de delar som kritiserats. Jag hade därför då jag började
skriva uppsatsen svårt att få tag på relevant och aktuellt material.
16
4 EMPIRI
Närmast kommer jag att presentera EU:s flyktingpolitik med hjälp av de avtal som slutits
mellan medlemsländerna. Flykting- och invandringspolitiken har behandlats i
Dublinkonventionen, Amsterdamfördraget och Schengensamarbetet. Samarbetet innefattar
bland annat avskaffandet av gränskontroller, samordning av visumregler samt flykting- och
migrationspolitik.
4.1 Beskrivning av EU:s flyktingpolitik
Vid stats- och regeringskonferensen i Tammerfors år 1999 slog man fast att ett gemensamt
asylsystem skulle skapas inom Europa. Ett gemensamt sätt att bedriva asylpolitik skulle
utvecklas med en gemensam definition av vem som kan betraktas vara en flykting, hur detta
skulle avgöras och hur mottagandet av flyktingar skulle gå till etc. Det gemensamma
asylsystemet skulle grundas på en fullständig och absolut tillämpning av flyktingars
rättigheter så som de slås fast enligt internationell lag. Europeiska rådet angav därför fyra
huvuddelar i en gemensam EU-politik i dessa frågor. Två av delarna är: ”hantering av
migrationsströmmar” och ”skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem” (Andersson
2003: 25). Stats- och regeringscheferna menade att ”[p]å längre sikt bör
gemenskapsbestämmelserna leda till ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för
dem som beviljas asyl, som är giltig i hela Europa.” (Andersson 2003: 25-26).
Samarbetet i dessa frågor har dock utvecklats långsamt. Tankarna har funnits sedan 1970-talet
men inte blivit riktigt aktuella förrän mitten av 1980-talet. Den europeiska ambitionen att
samarbeta inom området för migrations- och asylpolitik började framförallt genom den så
kallade Enhetsakten13 (1986). År 1986 fastställde medlemsstaterna målet att skapa ett område
utan interna gränser. Detta skulle innebära fri rörlighet för människor, varor och tjänster inom
EG. Kontroller av personer vid de inre gränserna skulle alltså försvinna.
Samarbetet mellan medlemsstaterna var problematiskt då många medlemsländer ville ha kvar
de nationella kontrollerna. Dels av rädsla för att förlora statssuveränitet och kontroll över
gränserna och dels av rädsla för att tredjelandsmedborgare14 skulle utnyttja borttagandet av
de inre gränderna. Man var rädd för att ett gränsfritt Europa skulle möjliggöra för asylsökande
13
Enhetsakten var en reform som trädde i kraft 1987. Den var viktig för etablerandet av den fria rörligheten för
tjänster, varor, kapital och tjänster inom EG (EU-upplysningens hemsida 2007-06-26).
14
Tredjelandsmedborgare är personer som inte är medborgare i EU/EES länder eller i Schweiz (EUupplysningens hemsida 2007-06-26)
17
likväl som andra oönskade migranter, så som illegala invandrare, narkotikalangare, kriminella
och terrorister att kunna flytta fritt mellan en stat till en annan och kunna söka asyl i flera
länder samtidigt. Staterna var rädda att ett gränsfritt Europa skulle bidra ytterligare till
överbelastning i inrikes asyl procedurerna (Lavenex 2001: 99).
Flyktingar och invandrare blev en säkerhetsfråga som diskuterades inom och utanför EGsamarbetet. EU parlamentets rådgivare Barbara Melis, skriver att svårigheterna att komma
överens inom EG ledde till samarbeten som Trevi-gruppen (1975), AD-HOC Group on
Immigration (1986)15, Schengenavtalet16 (1985) och gruppen för ”Fri rörlighet för
personer”17 (1988) (Melis, 2001: 11-12). Andrew Geddes, professor i statsvetenskap vid
University of Sheffield, skriver att varken Europadomstolen18 eller Europaparlamentet19 hade
något att säga till om vad gällde dessa samarbeten (Geddes, 2003: 132).
Schengensamarbetet
Svårigheterna att avveckla gränskontrollerna inom ramarna för EG-samarbetet ledde till att
fem medlemsstater20 påbörjade det så kallade Schengensamarbetet. Trots att dessa fem stater
hade ett gemensamt mål att ta bort de inre gränskontrollerna, så var avtalet svårt att
förverkliga. Det tog fem år innan staterna kom överens och skrev under avtalet (detta skedde
1985) och sedan tog det ytterligare fem år innan Schengenkonventionen började tillämpas
(Andersson 2003: 19-20). Borttagandet av gränskontrollerna 1995 mellan de undertecknande
länderna kompenserades bland annat av polissamarbete, rättsligt samarbete, harmoniserad
viseringspolitik samt enhetliga yttre gränskontroller (Andersson 2003: 20).
Schengensamarbetet var från början en mellanstatlig överenskommelse mellan fem
medlemsstater och innebar därför inte någon egentlig harmonisering på unionsnivå (Lavenex
2001: 86). Men 1999, när Amsterdamfördraget trädde i kraft, blev Schengensamarbetet en del
15
Ad Hoc Gruppen, en grupp av ministrar med ansvar för invandringsfrågor från de olika medlemsländerna
arbetade bland annat med asyl, de yttre gränserna och deporteringar.
16
Schengensamarbetet är ett samarbete inom EU innebärande gemensam gränskontroll.
17
Gruppen för ”fri rörlighet för personer” var förknippat med EG:s institutioner och de rapporterade till
Europeiska Rådet om sitt arbete. De hade som mål att förena den fria rörligheten, som enhetsakten bestämt
införa, med den interna säkerheten (Geddes, 2003: 132).
18
Europadomstolen (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna) består av en domare från varje
nation som blivit medlem i Europarådet. Deras uppgift består i att bedöma oklarheter, tvister och påstådda brott
mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950. Ses också som en högre instans än
de nationella, och kan därför pröva ärenden som enskilda nationella domstolar redan prövat.
19
Europaparlamentet består av folkvalda ledamöter som representerar EU:s medborgare.
20
Tyskland, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Frankrike
18
av EU och styrs nu av EU:s regler. Frank Düvell, Dr. Phil i samhällskunskap vid Universitetet
i Bremen, skriver att många länder varit tvungna att ändra i sin grundlagstiftning för att den
skulle överensstämma med EU: s lagstiftning (Düvell, 2006: 26-27). Tidigare var det den
nationella politiken och besluten i de olika medlemsländerna som gällde. 22 av EU:s
medlemsländer har numera anslutit sig till Schengensamarbetet medan Bulgarien, Cypern,
Irland, Rumänien och Storbritannien valt att inte delta.
Den svarta och vita listan
Det är sannolikt att det är samarbetet kring viseringspolitiken som har betytt mest för
flyktingpolitiken. Anledningen är att om en person inte får inresetillstånd till ett territorium,
så kan personen inte heller ansöka om asyl (Andersson 2003: 20). Under 1990-talet har
systemet med visumtvång slagit igenom och EU-länderna har numera en gemensam lista över
130 länder vars medborgare måste ha visum för att resa in i EU-området. Det finns idag två
gemensamma listor på länder vars medborgare måste och inte måste inneha ett visum för att
resa in i unionen. På den så kallade ”svarta listan” finns cirka 135 länder vars medborgare
måste ansöka om visum. På den så kallade ”vita listan” finns ungefär 43 (Andersson 2003:
48).
Det finns tre övergripande orsaker till att ett land hamnar på den svarta listan. Den första
handlar om risken för illegal immigration. Medlemsländerna vill se till att ett utfärdande av
visum inte innebär att personen i fråga beslutar sig för att stanna, som immigrant eller som
asylsökande. Länder som många flyktingar kommer från, som kanske har inbördeskrig eller
fattigdom, placeras på den svarta listan på grund av risken för illegal immigration. Det andra
skälet är risk för brottslighet om visum utfärdas. Unionens medlemsstater betraktar att risken
är högre för invånare från vissa länder att begå brott än invånarna från andra länder. Det tredje
skälet för ett land att hamna på den svarta listan rör internationella förhållanden, det vill säga
unionens relation med ett land eller en region. På den svarta listan återfinns i stort sett alla
afrikanska och alla muslimska länder och på den vita återfinns länder med liknande
västerländska traditioner så som Canada, Nya Zeeland och Hong Kong (Andersson 2003: 4849).
Säkra länder
För att underlätta snabbehandling har EU gjort en lista på säkra länder. Det rör sig alltså om
länder där personer inte förväntas vara i behov av asyl. EU-resolutionerna om återsändande av
19
personer till ”säkert land” och som därmed uppfattas ha uppenbart ogrundad asylansökan,
antogs 1992. Regler om att man kan avvisas tillbaka till ett ”säkert ursprungsland”, ”första
asylland”21 eller ”säkert tredje land22”, finns i alla EU-länder även om de kan vara lite olika
utformade. Säkra är länderna i sin tur om de ratificerat Genèvekonventionen, om de tillhör
unionen eller om de i allmänhet kan betraktas som säkra (Vestin 2002).
Kontroll och registrering
Det polisiära samarbetet förbättrades i och med skapandet av Schengen Information System
(SIS), 1990. SIS är en gemensam databas för medlemsländerna och migrationsverket skriver
på sin hemsida att tanken är att den fria rörligheten inte ska gynna den internationella
brottsligheten (www.migrationsverket.se). SIS är ett hjälpmedel för spaning och efterlysning
som bland annat får användas av polisen och tullen vid gränskontrollerna23. I SIS får varje
medlemsland registrera efterlysta personer eller föremål. Länderna kan också registrera
personer som de inte vill ska få resa in i Schengenområdet. En orsak till registreringen kan
vara att personen begått grova brott. En annan orsak kan vara att personen av- eller utvisats
med förbud att resa in igen under en viss tid (Vestin, 2002).
Dublinkonventionen
Ett av medlemsstaternas första och viktigaste instrument som berörde flyktingar var den så
kallade Dublinkonventionen. Det tog sju år innan den 1997 trädde i kraft. 2003 blev
konventionen sedvanlig gemenskapsrätt (Andersson 2003: 22). Konventionen anger kriterier
för vilken av de deltagande staterna som är ansvariga för att pröva en asylansökan. Det
handlar om att en asylansökan ska prövas i det land som den sökande först reste in i eller har
viss anknytning till. Detta land måste återta den sökande om han eller hon har rest vidare till
ett annat medlemsland. Asylutredning och bedömning av ansökan görs utifrån respektive
lands lagar (www.migrationsverket.se).
Syftet med ”första asylland” är att undvika att en asylsökande inte får sin ansökan behandlad
utan en stat ska vara ansvarig. Det skulle annars kunna bli så att den asylsökande blir skickad
21
Första asylland betyder att en asylsökande inte har rätt att välja asylland utan ska söka asyl i det första trygga
land som han eller hon kommer till. Om en asylsökande som kommer till Sverige har varit i ett annat EU-land
innan så skickas hon/han tillbaka till det landet om han/hon varit där först (www.migrationsverket.se).
22
Säkert tredje land, är nationalstater som de europeiska medlemsländerna av en eller flera anledningar betraktar
som ”säkra”.
23
Trots borttagandet av de inre gränserna får polisen alltså fortsätta utföra kontroller på personer vid gränserna
så länge kontrollerna inte enbart utförs där för då finns risken att de ersätter vanliga gränskontroller.
20
från land till land utan att något av dem tar på sig ansvaret för prövningen. EU vill också
förhindra att asylansökande söker asyl i flera länder samtidigt (www.migrationsverket.se och
Andersson 2003: 21-22).
En gemensam politik förs även i frågan om att staterna skall harmoniser de ekonomiska
påföljderna för dem som till EU transporterar personer utan korrekta resehandlingar
(Andersson 2003: 48-49). År 2001 förbands medlemsstaterna att ta ut böter av t.ex. flygbolag
som tillät resande till EU utan korrekt dokumentation (d v s visering).
4.2 Kritik mot EU:s flyktingpolitik
Det har förts fram en lång rad argument och kritik mot avtalen i EU:s flyktingpolitik. Som
utgångspunkt har kritiken haft den internationella flyktinglagen genom Genèvekonventionen.
När EU:s flyktingpolitik utformats har bland andra UNHCR kommit med kritik mot att vissa
avtal och konventioner ansetts strida mot Genèvekonventionen som EU:s medlemsländer
också skrivit under. Genèvekonventionen och kritiker mot EU:s flyktingpolitik kan sägas ha
ett idealistiskt perspektiv på flyktingpolitiken och jag kommer därför närmast beskriva delar
av flyktingpolitiken som anses gå emot Genèvekonventionen. Därtill kommer jag även att
visa på delar som visar på att det inte alltid är säkert att flyktingpolitiken faktiskt strider mot
Genèvekonventionen.
Kritik mot säkra länder
EU har bestämmelser om att vissa länder utanför EU kan betraktas som ”säkra”, det vill säga
att inga flyktingar kan väntas komma därifrån. Eftersom alla unionens länder betraktas som
”säkra” betraktas en asylansökan från en medborgare från en nationalstat kring unionen eller
från länder inom unionen som ogrundad och får ett direkt avslag. UNHCR menar dock att
inga länder per definition kan betraktas som säkra för alla människor. Ett land kan inte
betraktas som säkert endast på grund av att det ratificerat Genèvekonventionen eller är
medlem eller blivande medlem av den europeiska unionen. Sådana regler anser UNHCR inte
utesluter brott mot de mänskliga rättigheterna. Ingen asylsökande bör därför kunna avvisas till
annat land innan den fått sina skäl prövade individuellt (UNHCR: s hemsida, Januari, 2008).
Kay Hailbronner, professor i internationell och europeisk lag vid universitetet i Konstanz,
skriver att UNHCR ursprungligen var emot ”säkra länderkonceptet” men att de ändrade åsikt
21
genom att acceptera användandet av säkra länder under särskilda omständigheter
(Hailbronner, 2000). Förutsättningarna är dock att adekvata steg har tagits innan den
asylsökande återvänder till sitt land. Det vill säga att landet kan anses vara säker på grund av
noggrann och rättvis undersökning av kriterier som bestämmer vad som är ett säkert land och
att alltid hänsyn tas till ett enskilt falls speciella omständigheter (Hailbronner, 2000).
Kritik mot första asyllandsprincipen
Så tidigt som 1946 ville FN ha ett internationellt samarbete och solidaritet i hanteringen av
flyktingproblem. Om en stat finner det svårt att ge asyl, ska andra stater begrunda, i en anda
av internationell solidaritet, den bästa lösningen för att lätta den statens börda (UNHCR:s
hemsida). Möjligheten till att dela bördan är centralt i den normativa strukturen i
internationell flyktinglag och nämns även regelbundet i Europarådets texter. I de fall där ett
land plötsligt får ett massivt antal flyktingssökande ska andra stater i en anda av ”rättvist
delande av bördan” hjälpa till (Lavenex 2001).
EU:s medlemsstater har dock beslutat att en asylansökan ska prövas i det land som den
sökande först reste in i24. Flera anser att denna regel sätter stor börda på de länder som har en
yttre gräns i unionen och som likt Spanien och Grekland får ta emot många asylsökande
(Lavenex, 2001). Lavenex menar att det strider mot tanken om solidaritet mellan staterna
genom att bestämma att vissa länder är ansvariga för asylansökan.
Rättigheten att söka asyl i ett annat land om de blir förföljda i sitt hemland gäller enligt FN:s
konvention oavsett hur individen tagit sig dit (Artikel 14 i FN:s allmänna deklaration om de
mänskliga rättigheterna). UNHCR anser alltså att den som är på väg till ett visst land får lov
att göra kort uppehåll i annat land på vägen, till exempel av transporttekniska skäl (Vestin,
2002). Därmed skulle principen om ”Första asylland” strida mot FN:s konvention. Lavenex
(2001) menar också att Genèvekonventionen binder varje individuell stat att ge skydd och att
det är ett betydande steg från ett traditionellt skyddssystem för flyktingar att hänvisa dem till
en annan stat (Lavenex, 2001).
Ett annat problem med ”första asyllandsprincipen” är att asylsökande kan få avslag i ett land
men få uppehållstillstånd i ett annat eftersom alla länder inom EU har olika regler för vem
24
I Dublinkonventionen.
22
som kan få asyl. Ett avslag på en asylansökan gäller ändå överallt. Om de då bara får pröva
sitt fall i ett land anser Lavenex (2001) att asylrätten inom EU i praktiken sätts ur spel.
Flyktingkonventionen säger dock ingenting om själva asylprocessen. Varje enskild stat
bestämmer själv hur den processen ska utformas (UNHCR: s hemsida 2008).
Kritik av visumtvång
Visumtvång har införts för ett stort antal länder och de flesta länder accepterar bara
asylsökande på plats. Asylansökan kan alltså inte göras på ambassad eller konsulat i det egna
landet. Eftersom visum för asylsökande eller potentiella asylsökande inte brukar beviljas har
visumtvånget blivit ett stort hinder mot asylsökande (Vestin, 2002).
Det finns egentligen ingen rättighet att invandra eller flytta in i ett annat land enligt
internationell lag. Med andra ord, det finns ingen automatisk rättighet att inträda vilket land
som man själv behagar. Internationell lag erkänner därmed en stats rätt att kontrollera
förflyttningar av människor mellan gränser. Det är en del av statssuveräniteten (Ahmed
1997:164). Det anses dock vara en mänsklig rättighet att migrera inom staten och utvandra
från en stat (Deklarationen om de mänskliga rättigheterna Artikel 13-1 och 13-2).
Kritik av kriminalisering av illegal invandring
Transportöransvar infördes av Schengenländerna och år 2001 förbands medlemsstaterna att ta
ut böter av transportörbolag, t.ex. flygbolag, om de lät passagerare med ombord som inte hade
rätt att komma in i landet. Enligt Vestin blir en illegal inresa och illegal närvaro i landet innan
asylmyndigheter uppsöks betraktat som bevis för att asylansökan är ogrundad (Vestin 2002).
Vestin (2002) beskriver den oskrivna lagen för asylsökande som ett ”moment 22”. En person
som inte får visum på laglig väg till ett land och inte heller kan söka asyl från sitt hemland
kan om personen ändå lyckas ta sig hit, avvisas på grund av fusk (Vestin, 2002).
Enligt FN: s flyktingkonvention krävs dock vare sig äkta identitets- eller resehandlingar för
att ha rätt att söka asyl. En flykting kan av förklarliga skäl ha svårt att få fram just dessa
handlingar (UNHCR:s hemsida Januari 2008). Flyktingar får alltså inte kriminaliseras för att
de rest illegalt.
23
5 ANALYS
Uppsatsens inledning diskuterade tidigare forskning som visat att flyktingar ställer stater inför
ett dilemma då det finns konkurrerande synsätt om vad som är viktigt att prioritera när
flyktingpolitik formas. De två synsätt jag valt att titta närmare på var realism och idealism
vilka presenterades närmare i uppsatsens teoridel. Syftet med uppsatsen var att undersöka
vilket av dessa två synsätt som legat till grund för formandet av EU:s gemensamma
flyktingpolitik. Närmast kommer jag att försöka analysera EU:s flyktingpolitik utifrån de två
perspektiven.
5.1 Vilket synsätt styr utformning av EU:s flyktingpolitik?
I uppsatsens beskrivning av EU: s flyktingpolitik går det att identifiera både ett realistiskt och
ett idealistiskt perspektiv. Det idealistiska perspektivet i EU:s flyktingpolitik består framför
allt av att EU: s medlemsländer faktiskt har skrivit under att de ska följa Genèvekonventionen
och hjälpa flyktingar och ta emot asylsökande. Genèvekonventionen och FN kan sägas ha
uppstått på grund av idealismen, det vill säga att det fanns tankar om att det finns vissa
universella värderingar och att det är viktigt att se till att dessa följs. Kant som är en av
företrädarna till idealismen ansåg bland annat att meningen med staten inte är att eftersträva
specifika nationella intressen utan att främja universella värderingar.
Inom FN bildades UNHCR för att kontrollera att Genèvekonventionen följdes och därmed
skydda flyktingars rättigheter. UNHCR har dock inte befogenhet att ”tvinga” stater att agera
på ett visst sätt. UNHCR kan påpeka att vissa stater inte rättar sig efter konventionen men
statssuveräniteten har ansetts vara viktigare. Genèvekonventionen reglerar främst flyktingars
status och handlar inte heller om de beslutande procedurerna. Dessa är fortfarande de
suveräna staternas privilegium. Min tolkning är att detta är påverkat av ett realistiskt synsätt
även inom FN, där efterlevandet av mänskliga rättigheter fortsätter vara upp till den enskilda
staten att leva efter och att staternas suveränitet är viktigare att ta hänsyn till än de mänskliga
rättigheterna.
FN förespråkar dock rätten för flyktingar att söka asyl i vilket land som helst genom
Genèvekonventionen, vilket därmed representerar ett idealistiskt perspektiv. Det är även de
idealistiska värderingar som förts fram i Genèvekonventionen som möjliggör för individer att
söka sig till ett annat land för att få skydd.
24
EU: s flyktingpolitik har dock kommit att präglas av realistiska perspektiv som begränsar
flyktingars möjlighet och därmed rätt att söka asyl i Europa, eftersom det numera bland annat
krävs viseringar från nästan alla länder. Detta realistiska perspektiv förespråkas av de som
hävdar att statsuveränitet är viktigast och som anser att staten har en skyldighet gentemot sina
egna medborgare att skydda nationens intressen. Det andra perspektivet (idealismen) hänvisar
istället till flyktingars rätt att söka asyl i andra länder. Min tolkning är att EU har låtit de
nationella intressena styra denna del av flyktingpolitikens utformning främst. Hade EU istället
haft ett mer idealistiskt perspektiv vid utformningen hade flyktingarnas rättigheter främst få
styra politiken.
EU verkar ändå ha en ambition om att utforma flyktingpolitiken efter ett mer idealistiskt
perspektiv. Vid mötet i Tammerfors 1999 slog till exempel Europeiska rådet fast att det
gemensamma asylsystemet skulle grundas på en fullständig och absolut tillämpning av
flyktingars rättigheter så som de slås fast enligt internationell lag.
Trots att EU: s stater har skrivit under Genèvekonventionen och andra lagar införts som
handlar om hur de mänskliga rättigheterna bättre kan garanteras inom EU, har EU: s
flyktingpolitik handlat främst om rättigheter för människorna inom Unionen. Man har t.ex.
arbetat för att få bättre asylprocedurer, vilket kan tyda på ett idealistiskt perspektiv, men
samtidigt har samarbetet inom EU gjort det svårare för flyktingar att ta sig till EU på ett legalt
sätt och därmed få en möjlighet att söka asyl, vilket tyder mer på ett realistiskt perspektiv.
Visumtvånget och sanktioner mot transportbolag som fraktar människor utan rätt
dokumentation har skapat hinder för att på normala vägar söka asyl i länder i Europa. Denna
typ av flyktingpolitik kan sägas ha präglats av ett restriktivt eller realistiskt synsätt. Att
skydda de yttre gränserna och skapa balans inom unionen har ansetts som viktigare än att
säkerställa att flyktingar utifrån kan söka asyl inom unionen vilket hade tytt på ett idealistiskt
synsätt då man i så fall varit mer intresserad av att tillvarata individers rättighet till skydd.
Det är dock viktigt att påpeka att det egentligen inte finns någon rättighet att invandra eller
flytta in i ett annat land enligt internationell lag. Även i internationell lag erkänns en stats rätt
att kontrollera vilka som flyttar in i territoriet. Därför finns det även ett tydligt realistiskt
perspektiv i internationell lag där statssuveräniteten är högt värderad. Att utvandra från en stat
25
anses däremot vara en mänsklig rättighet. Därmed blir det upp till flyktingar att försöka
komma till en stat som är beredd att ta emot dem.
Dublinkonventionen har dock gjort det svårare för flyktingar att göra just detta. Genom
Dublinkonventionen får inte flyktingar längre söka asyl i det land de önskar utan de måste
söka asyl i det land de först rest in till. Att ett land hänvisar flyktingar till en annan stat anses
gå emot Genèvekonventionens tanke att varje individuell stat är bunden att ge flyktingar
skydd. Att EU:s stater på detta sätt bestämmer vilket land den asylsökande ”tillhör” visar på
att statssuveräniteten inom EU är viktig. Denna del av EU:s flyktingpolitik tyder därmed på
ett realistiskt perspektiv.
”Första landsprincipen” kan göra att vissa stater får ett mycket stort antal asylansökningar.
Det beror mycket på hur landets gränser ser ut. FN har alltid haft en tanke om solidaritet och
samarbete i hanteringen av flyktingproblem så att en stat inte ska behöva bli ”överbelastad”.
Om en stat finner det svårt att ge asyl, kanske på grund av snabbt ökade flyktingströmmar, ska
alltså andra stater försöka att hjälpa den utsatta staten. ”Första land” principen går tvärtemot
detta och har även ur denna synvinkel ett realistiskt inslag eftersom internationellt samarbete
här bortprioriteras. Europarådet nämner dock solidaritetsprincipen i sina texter men i
realiteten har en annan politik utformats.
Genom de striktare flyktingreglerna och avsikten att försvåra för människohandeln avser EU
att sänka kriminaliteten i området. En bättre gränskontroll mot tredje världen anses öka
tryggheten inom EU genom bland annat bekämpning av brott, terrorism och människohandel.
Detta är viktiga realistiska värden och dessa framhålls i flyktingpolitiken.
Enligt realisterna är det nationella intressen som ska styra och ett viktigt nationellt intresse är
ländernas ekonomi. Att öppna upp gränserna mellan välfärdsstaterna inom EU menar man
förbättrar ländernas ekonomier. Både produkter och människor kan lättare röra sig mellan de
inre gränserna vilket ansetts vara positivt för ekonomin. Samtidigt har detta medfört att
migrationskontrollen skärpts så att färre ska få komma in i unionen. Att dela med sig av
välfärden har inte varit aktuellt utan istället har den protektionistiska ekonomisynen som råder
gjort att man försökt skydda landets ekonomi på olika vis. Hindren som sattes upp för
arbetskraftsinvandring till EU gjorde även att det blev svårare för flyktingar att ta sig till EU.
26
6 SLUTDISKUSSION
Jag har genom min studie fått en inblick i vilka idéer som ligger till grund för EU:s
flyktingpolitik i stort. Detta är givetvis en relativt ytlig betraktelse utifrån två i förväg
bestämda perspektiv. För att få en fördjupad kunskap kring utformningen av politiken krävs
en mer ingående historisk studie av dokument och beslut som föregått utvecklingen inom EU.
Flyktingpolitik handlar om att ta ställning till olika normer och värderingar. Studien har visat
att EU:s flyktingpolitik till stora delar utformats utifrån ett realistiskt perspektiv för att skydda
ländernas intressen. EU:s flyktingpolitik karaktäriseras av en spänning mellan två motstridiga
synsätt, å ena sidan anses de mänskliga rättigheterna vara viktiga och å andra sidan har den
interna säkerheten inom unionen ansetts vara viktig. Att främst prioritera de mänskliga
rättigheterna är att ha ett idealistiskt förhållningssätt medan realister främst skulle prioritera
den interna säkerheten och därmed kontrollen av gränserna.
I analysen har framkommit att de idealistiska inslagen i EU:s flyktingpolitik kan anses vara få
även om EU för diskussioner om att värna de mänskliga rättigheterna och att dessa rättigheter
är särskilt viktiga inom unionen. Från ett realistiskt perspektiv är det viktigare att värna om
och skydda den egna staten eller i det här fallet, unionens intressen, framför någon slags
global eller universell rättvisetanke som idealister helst värnar om.
Olika synsätt verkar alltså komma i konflikt med varandra i EU:s flyktingpolitik men det
betyder egentligen inte att EU:s flyktingpolitik strider mot Genèvekonventionen som många
kritiker hävdar. Det dilemma som finns i EU:s flyktingpolitik kan även sägas finnas i
Genèvekonventionen.
De generella principerna om internationellt flyktingskydd kretsar också bland annat kring
kontroll och rättigheter. Dels handlar det om förhållandet mellan humanitet och suveränitet i
närmandet mot flyktingar och dels handlar det om föreställningar om internationellt
samarbete och solidaritet i förhållandet mellan stater25.
Upprättandet av den internationella flyktingregimen karaktäriseras av svårigheten att förena
den humanitära grunden av flyktinglagen med den generella principen om nationell
25
Staters legitimitet ifrågasätts inte utan de anses vara suveräna och därmed ha rätt att bestämma över sitt
territorium.
27
suveränintet. Den internationella rätten till asyl är till exempel formulerad som rätten för en
stat att ge asyl, i motsats till en rätt för individen. Det är alltså inte en rättighet för en person
att få asyl. Denna realistiska princip ser alltså hellre till staters intressen än till individers. Den
internationella flyktinglagen har därför också drag från både ett realistiskt och ett idealistiskt
perspektiv.
Eftersom Genèvekonventionen delar uppfattningen om betydelsen av statssuveräniteten går
det inte heller att på ett enkelt sätt konstatera att Genèvekonventionen är helt idealistisk i sin
utformning. Ett tydligt realistiskt perspektiv finns i EU:s flyktingpolitik men det gör det även
i Genèvekonventionen (som anses vara det idealistiska inslaget i flyktingpolitiken). En stat
anses även där alltid ha rätt att kontrollera gränserna till dess territorium. Syftet med
uppsatsen har i och för sig inte varit att undersöka huruvida EU:s flyktingpolitik strider mot
Genèvekonventionen men det är en intressant diskussion och lätt att falla in på.
Ett förslag till framtida studier kanske kan vara att se huruvida EU:s flyktingpolitik främjar,
försvagar eller ändrar normerna för de mänskliga rättigheterna inom internationell
flyktingpolitik. En annan intressant diskussion hade kunnat föras om eller hur värden som
solidaritet och mänskliga rättigheter alltid är överlägsna värden som ökad trygghet, bättre
ekonomi etc.
28
REFERENSER
Ahmed, Ishtiaq (1997) ”Exit, Voice and Citizenship”. International Migration, Immobility
and Development. Multidisciplinary Perspectives. Ed. Thomas Hammar.1997. Berg. Oxford.
New York. 159-186.
Andersson, Hans E. (2003) Flyktingpolitiken i framtidens EU, nr 5, Stockholm:, Svenska
insittutet för europolitiska studier (SIEPS). Rapporten finns tillgänglig på www.sieps.su.se
Appelqvist, Örjan. (2005) Perspektiv. En introduktion till Internationella Relationer i
ekonomisk-historisk belysning.. HB Plantago Media. Stockholm
Bexell, Magdalena (2001) ”Globalisering, internationell politik och humanitära normer”. Red.
Christer Jönsson. Politik i globaliseringens tid. Studentlitteratur. Lund
Boréus, Kristina och Bergström, Göran (red.) (2005). Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Studentlitteratur. Lund
Dacyl, Janina Wiktoria. (1992) Between compassion and realpolitik: in search of a general
model of the responses of recipient countries to large-scale refugee flows with reference to
the South-East Asian refugee crisis. Statsvetenskapliga institutionen: Stockholm.
Düvell, Franck (red.) (2006) Illegal immigration in Europe, Beyond control? Basingstoke:
NewYork: Palgrave MacMillan
Eliasson, Rosmari. (1995) Forskningsetik och perspektivval. Studentlitteratur. Lund
Esaiasson, Peter m.fl., (2002) Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och
marknad. Stockholm: Norstedts juridik
Geddes Andrew. (2000) Immigration and European Integration – Towards Fortress Europe?.
University Press Manchester
Hailbronner, Kay (2000) Immigration and Asylum Law and Policy of the European Union
(Immigration & Asylum Law & Policy in Europe). Brill
Harding, Jeremy (2001) De ovälkomna - flyktingar vid den rike mannens port. Wahlström &
Widstrand
29
Held, David & McGrew, Anthony (2002) Den omstridda globaliseringen. Daidalos AB.
Uddevalla 2003.
Huntington, Saumel P. (2002) The clash of civilizations?. The Free Press. London.
Lavenex, Sandra (2001). The Europeanisation of Refugee Policies – Between Human Rights
and Internal Security, Ashgate Aldershot
Melis, Barbara (2001). Negotiating Europe’s Immigration Frontiers. The Hague: Klüwer Law
Interntional.
Noll, Gregor (2002). “The Central Link: Germany, Poland and the Czech Republic”. Byrne,
Noll & Vedted-Hansen (red.) (2002). New Asylum Countries? Migration Control and Refugee
Protection in an Enlarged European Union (s 29-99). The Hague: Kluwer Law International
Norström, Eva. (1994) ”I väntan på asyl: retorik och praktik i svensk flyktingpolitik”.
Sassen S. (2000) Gäster och Främlingar. Daidalos AB Göteborg
Sahlberg, Lillemor (1994) Ny i Sverige nr 05. En tidning från Invandrarverket. Norrköping:
Statens invandrarverk
Staples, Helen (1999). The Legal Status of Third Country Nationals Resident in the European
Union. The Hague: Kluwer Law International
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur AB
Vestin, Sanna (2002). Flyktingboken – Från Duvemåla till Fort Europa, Ordfront Stockholm
Vestin, Sanna (2006). Flyktingfällan. Ordfront Stockholm
Öberg, Nils (1994). Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? Om moraliska dilemman i
välfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik. Almqvist & Wiksell International.
Stockholm.
30
Nätkällor
Amnesty International: http://www.amnesty-eu.org
EU-upplysningen: http://www.eu-upplysningen.se/
Migrationsverket: http://www.migrationsverket.se
Nationalencyklopedins Internettjänst: http://www.ne.se
UNHCR: http://www.unhcr.com
31
