Landstingets i Värmland insatser
för vuxna med diagnos
Aspergers syndrom
Innehållsförteckning
Sammanfattning ........................................................................................................................................3
Insatser för vuxna med diagnos Aspergers syndrom inom Landstinget i Värmland ................................5
Bakgrund...............................................................................................................................................5
Neuropsykiatriska funktionshinder ...................................................................................................5
Aspergers syndrom ― ett neuropsykiatriskt funktionshinder .........................................................6
Förekomst i Värmland ......................................................................................................................6
En prioriterad målgrupp ....................................................................................................................7
Beskrivning av arbetsgruppens process ................................................................................................7
Brukarinflytande ...............................................................................................................................8
Behovsanalys gjord av vuxenhabiliteringen 2005 ............................................................................8
Behov av stöd och behandlingsinsatser ............................................................................................9
Nuläge i Landstinget i Värmland ..........................................................................................................9
Utredningar .......................................................................................................................................9
Vuxenhabilitering..............................................................................................................................9
Vuxenpsykiatri ................................................................................................................................10
Vuxenhabilitering och vuxenpsykiatri ............................................................................................10
Primärvård.......................................................................................................................................10
Samverkan...........................................................................................................................................11
Inom landstinget..............................................................................................................................11
Kommunpsykiatri............................................................................................................................11
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS ........................................................11
Identifierade problemområden............................................................................................................12
Övergång mellan barn- och vuxenverksamheter ............................................................................12
Psykiatrisk tilläggsproblematik.......................................................................................................12
Samverkan kommun och vuxenhabiliteringen................................................................................12
Bedömning av diagnos och behov ..................................................................................................12
Mängd .............................................................................................................................................13
2
Habilitering eller behandling ..........................................................................................................13
Bristande kunskap om funktionshindret och i bemötande ..............................................................13
Möjligheter och förslag.......................................................................................................................13
Övergång mellan barn- och vuxenverksamheter ............................................................................14
Psykiatrisk tilläggsproblematik.......................................................................................................14
Mängd .............................................................................................................................................14
Habilitering eller behandling ..........................................................................................................15
Bristande kunskap om funktionshindret och i bemötande ..............................................................15
Arbetsgruppens sammanfattande slutsatser ....................................................................................15
Referenslista....................................................................................................................................17
3
Sammanfattning
Uppdraget
År 2005 gav landstingsdirektören uppdraget att se över vården för vuxna
personer med diagnosen Aspergers syndrom inom Landstinget i Värmland.
Uppdraget grundar sig i den problematik som påvisats kring ökande tillströmning av vuxna personer med diagnosen Aspergers syndrom till vuxenhabiliteringens verksamhet. I uppdraget ingick att beskriva vilka insatser
som landstinget ska erbjuda denna patientgrupp, inom vilken division och
enhet ansvar för olika insatser ska ligga, samt att beakta synpunkter från
brukare och anhöriga.
En arbetsgrupp bildades med representanter från vuxenhabiliteringen, vuxenpsykiatrin, barn- och ungdomshabiliteringen och barn- och ungdomspsykiatrin samt barn och ungdomsmedicin (NP-enheten). Avsaknaden av projektledare gjorde att arbetet startade först augusti 2006.
Arbetsgruppens slutsatser
Arbetsgruppen har inte sett vinster i att flytta ansvar mellan verksamheter,
utan ser istället möjliga effektiviseringar genom att alla berörda verksamheter ser sina delar på ett tydligare sätt och finner modeller att samverka. Därigenom bedöms belastningen på vuxenhabiliteringen minska långsiktigt. I
ett kortsiktigt perspektiv behövs en resursförstärkning inom vuxenhabiliteringen för att klara av den stora tillströmningen på ett tillfredställande sätt.
Resonemanget bygger på den inventering som gjorts och där problemområden identifierats.
I arbetet har diskussioner förts med intresseorganisationerna Attention, Föreningen Autism och Ananke.
Den 10 september beslutade landstingsdirektören att arbetsgruppens föreslagna åtgärder ska genomföras. Ansvaret för genomförandet ligger på division psykiatri men kommer att ske i samverkan med berörda divisioner.
De föreslagna åtgärderna är att:
•
Upprätta ett vårdprogram för vuxna med Aspergers syndrom
•
Barn- och ungdomsverksamheterna utvecklar ett habiliterande synsätt när det gäller bemötande och åtgärder för personer med Aspergers syndrom. Syftet är att förbereda och rusta den unge vuxne inför
vuxenlivet.
•
Övergången samplaneras mellan aktuella barn- och vuxenverksamheter för unga vuxna med diagnosen Aspergers syndrom.
4
•
Införa det nya synsättet ”Vårdflätan” vilket innebär att vuxenpsyk
och vuxenhabiliteringen samplanerar tvärprofessionellt
•
Utbilda landstingets olika verksamheter om neuropsykiatriska funktionshinder och bemötande av personer med dessa funktionshinder
5
Insatser för vuxna med diagnos Aspergers syndrom
inom Landstinget i Värmland
Projektet grundar sig i en skrivelse från Eva Stjernström, länsverksamheten
hälsa, habilitering och rehabilitering (HHR) som beskriver problematiken
kring den ökande tillströmningen av vuxna personer med diagnosen Aspergers syndrom till vuxenhabiliteringens verksamhet. Med anledning av den
uppkomna situationen har landstingsdirektören gett ett uppdrag om översyn.
En arbetsgrupp utsågs bestående av:
Maritha Sundberg, verksamhetschef vid vuxenhabiliteringen
Monica Lindgren, kurator vid neuropsykiatriska enheten, länsverksamheten
barn och ungdomsmedicin
Robert Lindell, psykolog vid länsverksamheten barn- och ungdomspsykiatri
samt vid landstingets psykologenhet
Sverker Annersand, överläkare vid neuropsykiatriska utredningsteamet länsverksamheten psykiatri
Anna-Carin Johansson, projektledare, landstingets enhet för forskning och
folkhälsa
I direktivet ges arbetsgruppen i uppdrag att titta på
•
vilka insatser som landstinget ska erbjuda denna patientgrupp
•
inom vilken länsverksamhet och enhet som ansvaret ska ligga
•
behovet av resursallokering mellan eller inom verksamheter
•
hur ansvaret utformas för en god samverkan med kommunerna kring
den enskilde
Arbetsgruppen har under löpande arbete funnit det viktigt att också finna en
modell som kan tillämpas för hela gruppen med neuropsykiatriska funktionshinder.
Bakgrund
Neuropsykiatriska funktionshinder
Med neuropsykiatriska funktionshinder avses funktionshinder som uppkommit under utvecklingsåren, är av bestående karaktär och innebär ett annorlunda tänkande.
6
De vanligaste neuropsykiatriska diagnoserna är: ADHD, Tourettes syndrom,
autismspektrumtillstånd (Aspergers syndrom, autistiskt syndrom och autismliknande tillstånd).
Enligt definition från WHO är ett funktionshinder en begränsning eller ett
hinder som gör att en människa till följd av en skada, inte kan utföra en aktivitet på det sätt eller inom de gränser som kan anses som normalt. Funktionshinder är i sig självt inget handikapp men kan bli det om den miljö eller
den situation som den funktionshindrade befinner sig i är sådan att tillvaron
försvåras.
Aspergers syndrom ― ett neuropsykiatriskt funktionshinder
Aspergers syndrom är en allmänt accepterad beteckning för funktionshinder
hos personer med normal begåvning och med följande kännetecken:
- Begränsad förmåga till socialt umgänge
- Tal-, språk- och kommunikationsproblem
- Tvångsmässighet och speciella rutiner
- Begränsade intressen
Utöver ovanstående svårigheter har personer med diagnosen Aspergers syndrom ofta psykiatriska symtom som sömnstörningar, ätstörningar, depressivitet och ångest, vilket ses som ett uttryck för en ökad psykisk sårbarhet. En
tredjedel av alla med diagnosen Aspergers syndrom har också en ADHDproblematik.
Personer med diagnosen Aspergers syndrom kan fungera bra i vardagen
men kan också ha betydande svårigheter med att klara sin vardag och sin
försörjning. Spännvidden är stor inom gruppen.
Personer med diagnosen Aspergers syndrom skiljer sig i allmänhet inte utseendemässigt från andra, vilket gör att det kan vara svårt för omgivningen
att förstå deras avvikande beteende. De blir ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade eller ouppfostrade. Mobbningproblematik förekommer
ofta. En konsekvens av funktionshindret är ofta ett utanförskap som kan
leda till ökad risk för missbruk och social utslagning.
Förekomst i Värmland
Nationellt räknar man med att ungefär 0,5 % av befolkningen uppfyller kriterier för Aspergers syndrom. I Värmland motsvaras det av ca 400 barn och
1 000 vuxna. I Värmland är antalet personer med diagnosen Aspergers syndrom något större jämfört med Sverige i övrigt beroende på att Värmland
var tidigt ute att diagnostisera neuropsykiatriska funktionshinder.
7
Ökningen av personer med diagnosen Aspergers syndrom till vuxenhabiliteringen har under de senaste åren varit stor. Under åren 1998 och 1999 kom 7
personer per år som hade diagnosen Aspergers syndrom. Åren därefter har
tillströmningen varierat från 20 till 50 personer per år. Enligt siffror från autismprocessen för barn och unga har vi att vänta stora grupper de närmaste
åren, bland annat beroende på stora barnkullar i början på nittiotalet. Siffrorna visar att ökningen kommer att ligga på 60 till 80 personer per år. Under 2006 har totalt 818 personer fått insatser av Vuxenhabiliteringen. Cirka
130 av dem är personer med diagnos Aspergers syndrom.
Tillströmningen till Vuxenhabiliteringen är beroende av kapaciteten hos de
utredande verksamheterna: neuropsykiatriska enheten, neuropsykiatriska utredningsteamet inom vuxenpsykiatrin (NPUT) och psykologenheten. I nuläget är det långa köer till utredning och arbetsgruppens bedömning är att behoven inte kommer att minska.
En prioriterad målgrupp
Nationellt finns fyra prioriteringsgrupper inom sjukvården.
1. Vård av livshotande akuta sjukdomar, vård av svåra kroniska
sjukdomar, palliativ vård och vård i livets slutskede samt vård av
människor med nedsatt autonomi
2. Prevention, habilitering/rehabilitering
3. Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar
4. Vård av andra skäl än sjukdom eller skada
Utifrån prioriteringsordningen konstaterar arbetsgruppen att alla med autismspektrumtillstånd som Aspergers syndrom och många med ADHD tillhör de båda första prioriteringsgrupperna.
Beskrivning av arbetsgruppens process
Arbetsgruppen påbörjade sitt arbete i augusti 2006 och har under hösten
träffats sex gånger. Vid fyra av dessa tillfällen har problemområden identifierats utifrån vårdkedjor och lösningar har diskuterats. Vid ett tillfälle har arbetsgruppen träffat brukarorganisationer och vid ett tillfälle har frågorna
diskuterats tillsammans med styrgruppen. Under januari 2007 har arbetsgruppen träffats vid tre tillfällen för att sammanställa rapporten. Alla deltagare i gruppen har bidragit med olika material såsom rapporter från andra
landsting, statistik, undersökningar och utvärderingar som bl.a. handlar om
Aspergers syndrom. Materialet har använts som en del i det totala underlaget för denna rapport även om vi inte redovisar varje enskilt material. Se referenslista.
8
De diskussioner som förts i arbetsgruppen har även fått positiva effekter i
våra respektive verksamheter. Vi har tagit med oss många av de idéer och
tankar som kommit fram under arbetet med projektet till kollegor. I arbetsgruppen har vi noterat att vi har en samsyn kring behov och hur stödet
och/eller behandling ska utformas till personer med diagnos Aspergers syndrom. Självfallet har arbetsgruppens processinriktade arbetssätt medfört att
förslag och lösningsmodeller utvecklats vartefter arbetet fortskridits.
Brukarinflytande
I rapporten ”Så vill vi ha det” beskriver patient-, brukar- och anhörignätverket på uppdrag av nationella psykiatrisamordningen sin syn på vård, stöd
och behandling inom psykiatriområdet och dess utformning i framtiden.
2004 genomfördes en studie där anhöriga till personer med diagnosen Asperger syndrom medverkade i fokusgrupp som beskrev vad som är viktigt i
vården för en god kvalitet. Samordnade insatser, regelbundna uppföljningar
och kunskap kring funktionshindret är något som framhålls.
Arbetsgruppen bjöd in intresseorganisationerna Attention, Föreningen Autism och Ananke med syfte att ta del av tankar kring målgruppen för projektet. Mötet kan sammanfattas kring nyckelorden kunskap, samverkan, överlappning, coachfunktion/personligt ombud, kontinuitet samt uppsökande/motivationsarbete. Stöd till anhöriga är ett behov särskilt för dem vars
söner och döttrar inte själva söker stöd eller vård. Man uttryckte även behov
av att ”någon” tog ansvar för att arbeta med att motivera till att ta emot
hjälp.
En ny föreskrift ”Samordning av insatser för habilitering och rehabilitering”
trädde i kraft 2007-07-01. I föreskriften bekräftas bristen på samordning.
Behovsanalys gjord av vuxenhabiliteringen 2005
Vuxenhabiliteringen ställde 2005 frågor till samordnare för klienter med
diagnosen Aspergers syndrom. Resultatet omfattar 105 klienter.
Som symtom eller orsak till kontakt med vuxenhabiliteringen uppgavs (de
tre vanligaste):
1. Problem med vardagsrutiner
2. Relationsproblem och annan psykisk ohälsa (delad 2:a plats)
3. Planering saknas för vuxenlivet
Behov som vuxenhabiliteringen uppfattade fanns inom följande områden
(de tre vanligaste):
1. Sociala relationer
9
2. Arbete, utbildning, sysselsättning
3. Hälsa, framför allt psykisk ohälsa
Behov av stöd och behandlingsinsatser
Behov av stöd finns framförallt inom fyra olika områden
•
Vardagssituationen
•
Relationer
•
Psykisk hälsa
•
Personens nätverk
Vuxenblivandet är svårt för unga med Asperger syndrom.
Behov hos patienten eller klienten kan förändras över tid. Olika verksamheters stöd kan behövas vid olika tillfällen. Att man får stöd eller insatser och
hjälp på vuxenhabiliteringen och/eller vuxenpsyk behöver inte betyda att
man alltid kommer att behöva ett fortsatt stöd eller insats där.
Stödåtgärder med individuellt anpassade krav minskar risken för att ungdomar och vuxna med diagnosen Aspergers syndrom ska utveckla depressioner och andra psykiatriska problem, som oftast är en reaktion på en oförstående omgivning och dess krav.
Nuläge i Landstinget i Värmland
Utredningar
Utredningar görs idag för barn och unga inom barnpsykiatrin och neuropsykiatriska enheten. Remiss kommer från skolhälsovård och annan hälso- och
sjukvård.
För vuxna som bedöms ha behov av en utredning skickas remiss till psykologenheten eller vuxenpsykiatrin. Om personen bedöms behöva uppföljning
inom vuxenpsykiatrin, skickas remiss för neuropsykiatrisk utredning till den
egna utredningsavdelningen NPUT, övriga utreds inom psykologenheten.
Uppföljning med långsiktigt stöd för den vuxne med diagnosen Aspergers
syndrom sker inom flera verksamheter.
Vuxenhabilitering
Remisser som kommer till vuxenhabiliteringen har ofta frågeställningar
kring planering av vuxenlivet, men kan också vara psykiatrisk problematik
som till exempel ätstörningar och självskadebeteende. Personen kommer till
10
vuxenhabiliteringen först efter en utredning och ställd diagnos som visar att
personen tillhör målgruppen. Vuxenhabiliteringens uppdrag är att komplettera övrig hälso- och sjukvård. Verksamheten har med sitt habiliterande synsätt och arbetssätt fokus på funktionshindret och dess konsekvenser på vardagslivet. Insatserna syftar därför till att kompensera bristande förmåga genom att stödja och/eller utveckla funktionsförmågan. Insatsernas karaktär är
långsiktiga och mer stödjande än bearbetande och behandlande, mer pedagogiska än medicinska. Målgruppen ska ha tillgång till hela landstingets resurser av hälso- och sjukvård. Vuxenhabiliteringen ska därför t.ex. inte bygga upp egna läkarresurser.
Vuxenpsykiatri
Vuxenpsykiatrin har ansvaret att utreda och erbjuda behandling till personer
med diagnosen Aspergers syndrom där det förekommer en psykiatrisk
tilläggsproblematik. Detta medför ofta behov av terapi och behandling. Behandlingen riktas mot de olika symtomen. Vid behov av stöd kring konsekvenser av funktionshindret ligger huvudansvaret hos vuxenhabiliteringen.
Sedan årsskiftet 2006/07 finns en ny enhet, neuropsykiatrisk uppföljnings
enhet (NUE). Enheten ansvarar för uppföljning av de personer som fått neuropsykiatrisk diagnos, under det första året efter utredning i NPUT. Därefter
sker uppföljningen på de allmänpsykiatriska mottagningarna i länet
och/eller vuxenhabiliteringen. NUE har då en stödjande och konsultativ roll.
Vuxenhabilitering och vuxenpsykiatri
I samband med övergång från barnpsykiatri till vuxenverksamhet kan remiss
skickas samtidigt till vuxenhabilitering och vuxenpsykiatri. Psykiatriremissen motiveras då med behov av uppföljning av pågående medicinsk behandling.
Primärvård
Primärvården är basen i all hälso- och sjukvård, så även för personer med
diagnosen Asperger syndrom när det gäller bedömning och behandling inom
det allmänmedicinska kompetensområdet. Ingen formaliserad samverkan förekommer men samarbete sker kring individen i det enskilda fallet.
För att stödja primärvården i arbetet med patienter som har psykiatrisk problematik har vuxenpsykiatrin inrättat en konsultpsykiatertjänst. Detta har visat sig värdefullt och kan utvecklas ytterligare och är i linje med närsjukvårdsutredningen i Värmland.
11
Samverkan
Inom landstinget
En gemensam remissgrupp för barn- och ungdomshabiliteringen, barn- och
ungdomsmedicin (neuropsykiatriska enheten, föräldrastödsenheten) samt
barn- och ungdomspsykiatrin finns. Syftet med remissgruppen är att skapa
ett optimalare flöde av remisser samt främja ett ökat samarbete. Remissgruppen ska vid behov göra en gemensam planering för stöd till barn, ungdomar och familjer under väntan på utredning.
För att underlätta bland annat samarbetet mellan vuxenhabiliteringen och
vuxenpsykiatrin samt övergångar från barnpsykiatrin har en gemensam
samverkansgrupp bildats (NP-samverkan). I gruppen deltar barn- och ungdomshabiliteringen, barn- och ungdomsmedicin (NP-enheten), barn- och
ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin och vuxenhabiliteringen. Samverkansgruppen är rådgivande.
Ett samarbetsdokument har arbetats fram mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin för åldrarna 16–25 år där en flexibilitet ska finnas
för att göra övergången från barn- till vuxenverksamhet smidigare. Detta arbete grundar sig i den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvård,
prop. 1999/2000.
Kommunpsykiatri
Kommunpsykiatrin ser olika ut i länets kommuner. Den har under åren som
gått byggts upp och utvecklats. Kommunens ansvar gäller främst boende
och sysselsättning. Vuxenpsykiatrin svarar för vård och behandling.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, reglerar rätten
till specifika insatser. Landstinget ansvarar för insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Övriga insatser som till exempel boende och sysselsättning svarar kommunerna för. Personer med diagnosen Aspergers syndrom
tillhör den grupp personer som prioriteras, eftersom personer med diagnosen
autism och autismliknande tillstånd finns uttalade i lagstiftningens målgrupp.
Det finns sedan 1995 ett avtal mellan kommunerna i Värmland och landstinget kring råd och stöd enligt LSS och habilitering. Kommunerna ansvarar
för den vardagsnära habiliteringen, den som behövs dagligen. Landstinget
ansvarar för den habilitering som kräver specialistkompetens och ges av ett
tvärprofessionellt team.
12
Identifierade problemområden
Övergång mellan barn- och vuxenverksamheter
Många personer med diagnosen Aspergers syndrom har stora svårigheter
och rädslor inför nya sociala situationer och att träffa nya människor. Det
gör det oftast svårt i övergången mellan barn- och vuxenverksamheter.
Många avböjer en remiss till vuxenverksamheterna (drop out). Detta sammanfaller i tid med ett minskat socialt skyddsnät, man slutar skolan och har
svårigheter med att söka arbete. Dessa personer blir efter en tid ofta mycket
vårdkrävande, både somatiskt och psykiskt, på grund av ett ökat psykiskt illabefinnande.
Brukarorganisationerna uttrycker en tydlig oro över när ungdomar blir 18 år
och ska flyttas över till vuxenverksamheter. De beskriver den frustration
många föräldrar känner när en del söner och döttrar med aktuell diagnos inte
själva söker stöd.
Psykiatrisk tilläggsproblematik
Psykiatrisk tilläggsproblematik vid diagnosen Aspergers syndrom är snarare
regel än undantag. Graden av psykiska symtom avgör var personen med
funktionshindret får sin behandling. Lindrigare psykiatrisk problematik hanteras som för andra inom primärvården. Svårare psykiatrisk tilläggsproblematik motiverar uppföljning inom specialistpsykiatrin. Idag finns brister när
det gäller kommunikation och samsyn mellan verksamheterna vuxenpsykiatrin, primärvården och vuxenhabiliteringen. Detta försvårar möjligheterna
till samverkan. Vuxenhabiliteringen beskriver situationer där det uppstår
svårigheter på grund av att inte kontakter finns till läkare inom psykiatrin.
Samverkan kommun och vuxenhabiliteringen
Aspergers syndrom är förhållandevis en ny diagnos vilket kräver en kompetenshöjande insats inom berörda verksamheter såväl inom landsting som
kommun. Idag finns det brister i hur det vardagliga stödet utformas i kommunerna. Omfattningen av vuxenhabiliteringens insatser varierar, beroende
på skillnader i det kommunala stödet till personer med diagnosen Aspergers
syndrom.
Bedömning av diagnos och behov
En konsekvens av en otillräcklig utredning kan bli felaktig diagnos. Personer med diagnos Aspergers syndrom har remitterats till vuxenhabiliteringen.
Efter att ha tagit del av underlag för diagnos har vuxenhabiliteringen bedömt
att diagnosen är felaktig eller att det finns brister i underlaget som gör det
svårt att bedöma om diagnosen är rätt eller inte. Generellt kan konstateras
att utredningsunderlag för diagnoser ställda några år tillbaka i tiden kan ha
13
bristande kvalitet även om diagnosen inte är felaktig. Det kan medföra problem för vuxenhabiliteringen att ta ställning till om att erbjuda habiliteringsinsatser. En ytterligare konsekvens kan bli att personer som borde få specifika insatser från vuxenhabiliteringen inte kommer ifråga på grund av otillräcklig utredning.
Mängd
Resurserna inom vuxenverksamheterna är inte dimensionerade för det
ökande antalet vuxna personer med diagnosen Asperger syndrom.
Inom vuxenpsykiatrin är problemet främst kompetens kring funktionshindret och kontinuitet i kontakten.
Inom vuxenhabiliteringen är det främst ett mängdproblem där förhållandevis få medarbetare ska ta hand om det ökande antalet klienter.
Habilitering eller behandling
Det finns en motsättning mellan två olika behandlingskulturer inom verksamheterna. Det traditionella synsättet kring behandling behöver kompletteras med ett neuropsykiatriskt habiliterande förhållningssätt. Insatserna syftar
då till att kompensera bristande förmågor genom att stödja och/eller utveckla funktionsförmågor. Insatsernas karaktär är långsiktiga och mer stödjande
än bearbetande och behandlande, mer pedagogiska än medicinska.
Bristande kunskap om funktionshindret och i bemötande
Brukarorganisationerna beskriver en rädsla för att inte få ett omhändertagande av personal som har kunskap kring det specifika funktionshindret. De
uttrycker att det får stora konsekvenser i bemötandet.
I samhället i stort är det stora brister i kunskapen om neuropsykiatriska
funktionshinder, inte minst om diagnosen Asperger syndrom. Brister i kunskapen om neuropsykiatriska funktionshinder finns inom primärvård och
andra verksamheter inom landstinget. Personer med diagnosen Asperger
syndrom har samma behov som andra av ett kompetent bemötande inom
alla delar av hälso- och sjukvården.
Möjligheter och förslag
Arbetsgruppen har inte sett vinster i att flytta ansvar mellan verksamheter,
utan ser istället möjliga effektiviseringar genom att alla berörda verksamheter ser sina delar på ett tydligare sätt och finner modeller att samverka. Därigenom bedömer vi att belastningen på vuxenhabiliteringen långsiktigt ska
minska. Resonemanget bygger på den inventering som gjorts och där problemområden identifierats.
Nedan redovisas de förslag som arbetsgruppen lämnar.
14
Övergång mellan barn- och vuxenverksamheter
Vuxenblivandet är svårt för unga med diagnosen Aspergers syndrom. Barnpsykiatrin har börjat använda ett material ”När jag är vuxen” som ska förbereda ungdomen för vuxenblivandet. Det är ett frivilligt erbjudande till ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom. En positiv konsekvens kan bli en
mindre belastning på vuxenhabiliteringen i framtiden, därför att ungdomarna blir mer rustade att klara vuxenlivet.
Arbetsgruppen föreslår att barnpsykiatrin och NP-enheten bjuder in vuxenhabiliteringen och vuxenpsykiatrin redan innan den unge remitteras över till
vuxenverksamheterna, för samplanering och etablering av kontakt. Detta
skulle också kunna underlätta övergångar och minska ”drop out”.
Arbetsgruppen föreslår att en samplanering görs mellan vuxenhabiliteringen
och vuxenpsykiatrin direkt vid övertagande från barnverksamheterna.
Arbetsgruppen föreslår att ett liknande samarbetsdokument som finns mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin för åldrarna 16 till 25
år, också upprättas mellan vuxenhabiliteringen och barn- och ungdomspsykiatrin.
Psykiatrisk tilläggsproblematik
Ovanstående beskrivning av samplanering mellan vuxenhabiliteringen och
vuxenpsykiatrin kring gemensamma patienter, är central för att patienter
med psykisk tilläggsproblematik ska kunna få sina behov tillgodosedda.
Under perioder är insatser från psykiatrin mer aktiva och under andra perioder är det vuxenhabiliteringen som är aktiv. Den så kallade ”Vårdflätan” är
ett tvärprofessionellt och verksamhetsöverskridande arbetssätt. Arbetsgruppen föreslår att detta synsätt och nya arbetssätt förankras i respektive verksamhet.
En av neuropsykiatriska utredningsenhetens (NUE) uppgifter är att underlätta både interna och externa samarbetskontakter och vid behov vara en länk
till vuxenhabiliteringen när det gäller personer med diagnosen Aspergers
syndrom.
Under arbetsgruppens arbete har ett närmare samarbete mellan NUE och
vuxenhabiliteringen börjat planeras.
Mängd
På kort sikt behöver resurserna förstärkas på vuxenhabiliteringen för att tillgodose de behov som finns hos personer med Aspergers syndrom. Vuxenhabiliteringen och vuxenpsykiatrin har skilda men kompletterande uppdrag.
15
Frågan är därför mera komplex än att föra över resurser från den ena verksamheten till den andra.
Arbetsgruppen bedömer att om vuxenhabiliteringen får ökade resurser så
gynnas vården i stort.
Habilitering eller behandling
Arbetsgruppen föreslår att personal inom barn- ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin vidareutbildas i neuropsykiatriskt habiliterande förhållningssätt
och kring LSS.
Arbetsgruppen föreslår vidare ett närmare samarbete med barn- och ungdomshabiliteringen för att även klienter inom barnpsykiatrin ska få tillgång
till specialister som arbetsterapeut, logoped och sjukgymnast. Ett tvärprofessionellt arbetssätt som gynnar klienten.
Bristande kunskap om funktionshindret och i bemötande
Ett av det allra viktigaste övergripande målet i Handikappreformen, är att
hela samhället måste börja betrakta personer med funktionshinder som en
naturlig variation i en befolkning. Så länge som vi ser personer med funktionshinder som avvikande och undantag har de svårt att få möjlighet att
leva som andra. Arbetsgruppen har låtit detta, visionära mål genomsyra våra
tankar om modeller och förslag till förbättringar. Hela landstingets hälsooch sjukvård måste rusta sig. Nästa möte med en patient, kan vara en vuxen
med diagnosen Aspergers syndrom. Man behöver då kunskap om funktionshindret och hur man bemöter personer med Aspergers syndrom. För att
verkligen säkerställa att denna kunskap och kompetens finns i verksamheterna krävs att professioner som företräder denna kunskap är representerade
eller anställda där.
Arbetsgruppen föreslår att en bred satsning på utbildning om neuropsykiatriska funktionshinder genomförs inom landstingets olika verksamheter. Berörda enheter inom våra verksamheter kan bidra till genomförandet.
Arbetsgruppens sammanfattande slutsatser
Inom barnpsykiatrin och barnhabiliteringen har ett vårdprogram för autismspektrumtillstånd tagits fram. Vårdprogram för vuxna skulle vara ett naturligt fortsatt steg.
Det nationella projektet "ADHD och autismspektrumtillstånd hos vuxna",
har på uppdrag av Nationell psykiatrisamordning och Socialstyrelsen utarbetat förslag till "Nationella vägledningsdokument" för bemötande och stöd
till vuxna personer med ADHD respektive autismspektrumtillstånd. Under
våren 2007 har ett antal konferenserna anordnats som belyser de frågeställningar som dokumenten tar upp. Detta arbete bör ligga till grund för ett
16
lokalt vårdprogram som omfattar hela gruppen med neuropsykiatriska funktionshinder.
Arbetsgruppen bedömer att behovet av utredning och stöd kommer att öka i
takt med samhällets förändringar. Högre krav på bland annat organisationsförmåga och social kompetens, medför att personer med Aspergers syndrom
får ökande svårigheter att få vardagen att fungera.
Arbetsgruppen föreslår ingen förändring av ansvarsområdena inom vuxenpsykiatrin och vuxenhabiliteringen
Arbetsgruppen ser vinster med att vuxenhabiliteringen utvecklar sitt arbetssätt. Detta innebär att fokus i högre grad läggs på att utföra tvärprofessionella kartläggningar som underlag för att bedöma behov och att planera insatser. Detta kräver en dialog med kommunerna som tydliggör ansvarsgränserna, vilket redan har påbörjats med Karlstads kommun.
17
Referenslista
Landstinget i Värmland, (2001) Autismsprocessen för vuxna i Värmland
Landstinget i Värmland, Vuxenhabiliteringen (2002) Utvärdering av insatser till vuxna med Asperger syndrom
Landstinget i Värmland, Vuxenhabiliteringen (2005) Behovsanalys
Landstinget i Värmland, (2006) Vårdprogram utredning, behandling och
habilitering av barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd
Landstinget i Värmland, (2006) Närsjukvårdens insatser vid psykisk ohälsa
och sjukdom, bilaga till rapport Närsjukvård i Värmland
Landstinget i Värmland, (2006) Närsjukvårds insatser för barn och ungdomar, bilaga till rapport Närsjukvård i Värmland
Landstinget i Västernorrland, (2006) Vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder, behovsanalys
Nationella psykiatrisamordningens brukarnätverk, (2006) Så vill vi ha det,
en vision, www.sou.gov.se/psykiatri/brukarnat.htm
Socialdepartementet, (2000) Prop. 1999/2000:149 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården
Stockholms läns landsting, (2005) Neuropsykiatriska funktionshinder hos
vuxna, fokusrapport
Planeringsunderlag för Landstinget i Värmland 2006
Forskning och folkhälsa
Utvecklingsstaben
