131118
Några rader
Höstrusk med guldkant kände jag i fredags när jag gick hem.
Veckan hade haft många tuffa inslag men den slutade med ett mycket glatt utropstecken.
Vi har från och till diskuterat om vi får ha kvar vårt högstadium. Vi har kämpat för att behålla
de äldre eleverna eftersom vi tycker att det är en pedagogisk vinst att följa eleverna hela
vägen tills de går ut grundskolan. Vi känner dem, vi vet deras behov, vi vet vad som är gjorts
och vad som ännu inte har prövats. Vi har också det lilla sammanhanget att erbjuda, men med
många spännande utmaningar. Så vi har argumenterat i alla sammanhang för att det är
pedagogiskt försvarbart att ha små kvalitativt starka högstadium i alla skolor i Skärholmen.
Så när det denna gång kom upp att vi kanske inte kan bära, rent ekonomiskt, ett högstadium
hävdade vi även denna gång att vi anser att det är bra. Vi har dock knepigt ekonomiskt så vi
måste minska i vår personalstab, men att lägga ner ett helt högstadium vill vi inte.
Så vi kommer att lägga budget i januari för en skola med högstadium men vi måste påvisa att
vi går runt. Det är ett måste. Vi skall inte lägga ner.
Det som fick mig att gå hem med en känsla av höstrusk med guldkant var ett besök av vår
studie- och yrkesvägledare. Jag hade bett honom att ta reda på hur det går med våra elever i
gymnasiet. Vi har släppt it 156 elever från vårt högstadium. 5 elever har hoppat av gymnasiet.
Annars har alla gått ut. Så här väljer våra elever gymnasium:
Riket
Slättgårdsskolan
Högskoleförberedande: 61%
71%
Yrkesprogram
29%
16%
Introduktionsprogram
10%
13%
Andelen som söker högskoleförberedande är alltså större på Slättgårdsskolan än i riket.
Det som också är anmärkningsvärt är andelen som sökt natur och teknik på
högskoleförberedande program är 37 % i riket medan det är 58 % på Slättgårdsskolan.
Och vet ni, alla går kvar på gymnasiet!
Visst är det tillräckligt för att ett gammalt rektorshjärta skall bli varmt och stolt för våra
elever och för det arbete alla våra pedagoger gör varje dag. Med högstadium.
Ha en skön vecka!
Ebon
