Då isen lockar: långfärdsskridskoåkning Skridskoåkning på naturis

Då isen lockar: långfärdsskridskoåkning
Skridskoåkning på naturis är en av de friluftsgrenar som kräver lite erfarenhet och kunskap för att
kunna skrinna säkert. Förtjusningen man upplever på isen är inte lätt att beskriva: det är isvidder
så långt ögat kan nå och en tom, tyst och stilla skärgård, med plats för själslig avkoppling. Oftast
kröns dagen av fint väder, för när det snöar går det inte att skrinna.
Här i Norden är denna gren väldigt begränsad till kyla och snöfria perioder. Det krävs några
nätters kyla för att det skall bildas is att skrinna på. Oftast fryser de små insjöarna först och är fina
isar tills snön täcker dem. Havet är oberäkneligt och ibland kan det finnas åkbar is i slutet av
december för att sedan täckas av snö eller försvinna helt, för att sedan frysa pånytt i januari.
Is är färskvara och det gäller att ta sig ut och skrinna före snön lägger sig. Det är omöjligt att
planera när man kan utöva sin hobby, man måsta ta chansen då den kommer.
När isen bär kan beskrivas matematiskt, men frånsett detta brukar man som tumregel ha att säkra
skridskoisar av kärnis skall vara över 5 cm tjocka. Men det räcker inte att mäta tjockleken på ett
ställe och hoppas att isen alltid är jämntjock, man bör regelbundet kontrollera isen, lyssna på och
se framför sig hur isen bildats och om det finns tydliga kanter.
Förutom skridskor behöver du isdubbar och en skridskoryggsäck med ombyteskläder.
Ryggsäcken fungerar även som flythjälp ifall du plurrar. Du behöver även en ispik med vilken du
testar isen, och en kastlina. Viktigt är även att ha en kompis med på isen, samt karta och
kompass. Skall du ut på isen, är det skäl att alltid fråga råd av lokala som rört sig på isen. När har
isen bildats och om de känner till platser med ström, vindbrunnar, råkar och andra farliga platser
man lätt kan bli blöt vid.
Hur uppstår isen?
Is består av samma grundämnen som vanligt vatten H2O, alltså väte och syre. Isen består av
många iskristaller. När det gäller de mekaniska egenskaperna kan man likna is vid en stapel av
spelkort med dåligt lim mellan korten. Limmet motsvaras av basplanen och kristallaxeln går i
stapelns höjdled.
Isbildningen på ytan sker under lugna väderförhållanden. Iskristallen växer olika snabbt i olika
riktningar. Den is som på detta sätt växer uppifrån och ner kallas kärnis och den är som en
glasskiva att åka på. Om det blåser eller snöar vid den första isbildningen ser isen mer ut som
sönderblåsta ishinnor och snöblandad is. Detta gör isen segare och mindre känslig för
temperaturväxlingar. Tyvärr isolerar snö, så isbildningen blir betydligt långsammare om det finns
snö på isen. Vattnet sugs upp en bit i snön (varierar med snötyp och temperatur) varefter den
vattenblandade snön kan börja frysa uppifrån och ner mot den underliggande isen. Den
mjölkfärgade istyp som då bildas kallas stöpis.
Om luften eller vattnet blir varmare än isens fryspunkt börjar den långsamt att smälta. Solstrålarna
på våren är värre eftersom värme då kan fångas upp djupt nere i isen. Kärnisen blir då svart och
smältpölar bildas. Smältvattnet eroderar snabbt kristallgränserna och isen släpper så småningom
helt igenom vatten. Isen är nu ganska murken men om den är tjock och vit bär den fortfarande. Då
isen återigen blir mörk är bärförmågan helt slut. Isen är genomrutten och faller lätt sönder i
tusentals isnålar.
Långfärdsskridskoåkning är horisontell alpinåkning på soliga vidder!
Eva-Lotta Backman-Winquist
Ombudsman