följsamhet vid - Malmö högskola

Hälsa och samhälle
BRISTANDE
FÖLJSAMHET OCH
FÖREBYGGANDE
ÅTGÄRDER I SAMBAND
MED LÄKEMEDELSBEHANDLING
MARIE-CHARLOTTE OLSEN
PIA SANDELL
Examensarbete i omvårdnad
41-60 p
Juni 2007
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
BRISTANDE FÖLJSAMHET OCH
FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER I
SAMBAND MED
LÄKEMEDELSBEHANDLING
MARIE-CHARLOTTE OLSEN
PIA SANDELL
Olsen, M-C & Sandell, P. Bristande följsamhet och förebyggande åtgärder i samband med
läkemedelsbehandling. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och
Samhälle, enheten för omvårdnad, 2007.
Brister i följsamheten gentemot ordinerad läkemedelsanvändning medför stora kostnader för
samhället samt onödigt lidande för berörda patienter. Syftet med denna studie var att
undersöka och sammanställa orsaker till och åtgärder vid bristande följsamhet. Metoden var
en litteraturstudie av artiklar som undersökt följsamheten hos kroniskt sjuka patienter.
Resultatet visade att patienters attityder, förväntningar och egna erfarenheter om sjukdom och
läkemedelsbehandling, i kombination med bristande information och kunskap låg till grund
för hur följsamheten utföll. Patientcentrerat arbetssätt (samsyn) där delaktighet och
medbestämmande från patientens sida gavs central roll, ansågs vara nödvändigt för positivt
följsamhetsresultat.
Nyckelord: autonomi, följsamhet, kommunikation, kronisk sjukdom, kunskap,
läkemedelsbehandling.
1
INADEQUATE COMPLIANCE AND
PREVENTIVE MEASURES IN
CONNECTION WITH MEDICATION
MARIE-CHARLOTTE OLSEN
PIA SANDELL
Olsen, M-C & Sandell P. Inadequate compliance and preventive measures in connection with
medication. Degree project in nursing, 10 credit points. Malmö University, Health and
Society, department of nursing, 2007.
Inadequate compliance with medication seriously affects patients with suffering and the
society with great expenses. The purpose with this project was to examine and summarize
causes of and preventive measures for inadequate compliance. To gain the most information
on this topic we performed a literature review over research articles examining compliance
among patients with chronic diseases. The result showed that patients´ attitudes, expectations
and experiences of their disease and medical treatment, in combination with inadequate
information and knowledge, were fundamental for the result in medication compliance.
Patient-centred concordance with participation and mutual decisionmaking was central and
presumed necessary in accomplished positive results in compliance.
Keywords: autonomy, chronic disease, communication, compliance, knowledge, medication.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
4
BAKGRUND
Följsamhet/oföljsamhet
Orsaker till bristande följsamhet
Åtgärder för bättre följsamhet
5
5
6
7
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
9
METOD
Databassökning
Kritisk granskning och kvalitetsgradering
Databearbetning och analys
10
10
11
11
RESULTAT
Kunskap
Information/Utbildning
11
11
Kommunikation
Relationer/Uppföljning, stöd
Autonomi
Kontroll, identitet/Attityder, förväntningar
13
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Förslag på implementering
Förslag på framtida forskning
Egen kritik
17
17
18
REFERENSER
24
BILAGOR
Bilaga 1 Granskningsmall
Bilaga 2 Kvalitetsgradering
Bilaga 3 Artikelmatris inklusive kritisk granskning
27
28
29
30
15
3
INLEDNING
I vårt dagliga arbete på en medicinsk – respektive psykiatrisk vårdavdelning möter vi ofta
patienter som inlägges/återinlägges på grund av att de inte tagit sin medicin enligt ordination.
Enligt Rosner (2006) medför detta risker och lidande för patienten, ger ökad dödlighet samt
ger en samhällsekonomisk kostnad som skulle kunna ha undvikits. Inom sjukvården känner
man sedan länge till att det finns brister i följsamhet till givna ordinationer, däremot har det
inte talats så mycket om att detta resulterar i sämre behandlingsresultat och medför stora
kostnader. Vidare saknas det kunskaper hos vårdpersonal om hur man kan förbättra
följsamheten (Ihre m fl, 2005).
Ett flertal undersökningar visar att i de flesta fall är följsamheten till given ordination endast
50 % (Hanson m fl, 1999; Nilsson, 2006).
Kostnaderna för brister i läkemedelsanvändningen i Sverige beräknas uppgå till ca 10-20
miljarder kronor/år, enligt Hansson m fl (1999). Denna kostnad är dock svår att beräkna, men
kan sägas innefatta alla situationer där ordinerad läkemedelsbehandling ej lyckas på grund av
olika omständigheter (Ihre m fl, 2005).
Bristande följsamhet förekommer överallt i befolkningen, oavsett kön, ålder, ekonomisk
ställning, utbildning, diagnos och sjukdomstillstånd. Detta är en företeelse som ökar eftersom
andelen långvariga, kroniska sjukdomar i samhället stiger (Ihre m fl, 2005). Enligt Hansson
Scherman (1998) är kronisk sjukdom något som individen måste leva med, som inkräktar på
livet och som ofta gör att livssituationer förändras. Dessutom är dessa sjukdomar långvariga,
ofta obotliga samt osäkra i prognos, förlopp och behandling.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982: 763) skall vården baseras på god kvalitet, samt
tillgodose patienternas behov av trygghet inom vård och behandling. Vidare betonas att
vården, i möjligaste mån, skall utformas och genomföras i samråd med patienten, samt att
patienten skall ges möjlighet att delta i beslut om hur omvårdnaden skall genomföras (SOSFS
1993:17). Hälso- och sjukvårdslagen betonar vikten av patientens självbestämmande, samt att
goda kontakter mellan patienten och sjukvårdspersonal ska främjas. I regeringens
målområden för folkhälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2007) betonas bland annat att hela hälsooch sjukvården skall genomsyras av ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetssätt
och ingå som en naturlig del i all behandling och vård.
Enligt kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005), skall
sjuksköterskan ha förmåga att kommunicera, informera, undervisa, stödja och vägleda
patienter för att möjliggöra största möjliga delaktighet i behandling och vård. Vidare skall
sjuksköterskan arbeta för att identifiera och förebygga risker och beteenden som kan leda till
hälsorisker för patienter.
Enligt ICN, International Council of Nurses (2006) ansvarar sjuksköterskan för att den
enskilde individen får tillräcklig information för att kunna ge samtycke till vård och
behandling.
Syftet med omvårdnad, enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17), är att stärka
hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, samt återställa och bevara hälsa utifrån patientens
4
individuella möjligheter och behov. Omvårdnaden ska planeras och genomföras så att
patientens självständighet respekteras.
Läkemedel används för att förebygga, bota eller lindra förekomst av sjukdom. För att uppnå
önskad effekt av ordinerat läkemedel är det en förutsättning att det används på rätt sätt och att
behandlingen fullföljs och genomförs i samråd med patienten (Ihre m fl, 2005).
Läkemedelshantering är en omvårdnadsåtgärd som innebär administrering av läkemedel,
åtgärder för att underlätta eller säkerställa korrekt medicinering, övervakning i samband med
läkemedelsintag, åtgärder i samband med läkemedelsvägran och anvisningar, information och
samarbete med patient/närstående i samband med läkemedelsbehandling (Björkdahl, 1999).
I vissa fall är sjuksköterskan själv förskrivare av läkemedel och ett viktigt ansvarsområde för
sjuksköterskor är att följa upp patienters läkemedelsanvändning (Ihre m fl, 2005).
BAKGRUND
Litteraturen beskriver ett antal begrepp inom området följsamhet:
• Compliance - ursprungligen från det engelska ordet complie – lyda – för hur patienter
följer givna ordinationer (ABLA II, 2001). Compliance kan beskrivas som följsamhet
utan någon egen övertygelse, där tvång och rädsla ligger till grund för ett passivt
följande av en ordination (Hansson Scherman, 1998).
• Adherence – definieras som i vilken utsträckning en patient följer instruktioner för
ordinerad behandling. Patientens beslut är ett faktum och skuldbeläggs eller döms inte
ut av behandlaren. Används ofta synonymt med compliance (Haynes m fl, 2007).
• Concordance - Storbritannien har varit föregångsland när det gäller att införa
begreppet concordance. Begreppet concordance används för att beskriva samsyn eller
samstämmighet mellan läkares och patients syn på behandlingsregim (Hansson m fl,
1999).
Följsamhet/oföljsamhet
I Sverige används oftast termerna följsamhet/oföljsamhet.
En definition av följsamhet som används är ”Graden av följsamhet anger i vilken utsträckning
patientens beteende överensstämmer med /…/ förskrivningen” (Hansson m fl, 1999, s 10).
Med följsamhet menas också i vilken utsträckning en persons beteende överensstämmer med
ordination från läkare eller sjuksköterska (ABLA II, 2001).
WHO (2003) har i en rapport beskrivit följsamhet som i vilken grad en persons beteende
stämmer överens med rekommendationer från vårdgivare.
En vidare beskrivning ger Hansson Scherman (1998), och omtalar följsamhet som ”/…/ i
vilken utsträckning en persons beteende sammanfaller med medicinska ordinationer, avseende
såväl medicinering som livsstil” (s 12).
I olika forskningsrapporter skiljer man på medveten/avsiktlig och omedveten/oavsiktlig
oföljsamhet (Hansson m fl, 1999):
5
– Medveten oföljsamhet är ett aktivt beslut av patienten och kan t ex innebära att
receptbelagda mediciner ej hämtas ut från apotek eller att ett läkemedel intas i lägre dos än
vad som ordinerats eller inte intas överhuvudtaget.
– Glömska, hög ålder eller oförmåga pga. sjukdom kan vara ytterligare orsaker till omedveten
oföljsamhet (Hansson m fl, 1999; Ihre m fl, 2005).
– Oföljsamhet kan innebära både över- och underanvändning av läkemedel och finns vid all
läkemedelsbehandling men ökar ju längre behandlingstiden är (Ihre m fl, 2005).
Enligt Hansson Scherman (1998) beskrivs följsamhet ofta utifrån det medicinska perspektivet,
med antagandet att patienten ska leva enligt ordinationen. Risken finns att människan
uppfattas som passiv och icke-reflekterande, och att vården inte tar hänsyn till patientens
livssituation eller egna reflektioner över sin sjukdom.
Vid studier av det medicinska perspektivet har man bland annat studerat relationen läkare –
patient, patientens medicinska kunskaper om sjukdomen, ålder, kön och utbildning. Studierna
visade att följsamheten var sämre vid långa behandlingsperioder, vid komplexa ordinationer,
när patienten levde ensam, när besvärande biverkningar förekom, eller när sjukdomen inte
gav individen några symtom. Enbart information om sjukdomen ledde inte till ökad
följsamhet. Däremot ökade den om patienten fick ökade kunskaper om behandlingen.
Förbättrad följsamhet uppnåddes även vid utbildning, kombinerad med individuellt anpassade
medicineringsrutiner (a a).
Under 70-talet började forskningen inrikta sig även på det patientcentrerade perspektivet, där
man fokuserade på patientens egna erfarenheter av att leva med sjukdom, och man försökte
förstå logiken bakom patientens handlande. Den medicinska och den vardagliga kulturen
skiljer sig åt vad gäller sjukdomsuppfattning. Inom den vardagliga kulturen hanteras
sjukdomen icke-medicinskt. Den medicinska kunskapen har utvecklats i en kultur som kan
beskrivas som klinisk vetenskap eller beprövad erfarenhet. När människan blir sjuk ska den
medicinska kunskapen översättas till den kultur människan lever i. Bristande följsamhet kan
vara ett uttryck för svårigheten att omsätta kunskap från en kultur till en annan (Hansson
Scherman, 1998).
Orsaker till bristande följsamhet
Litteraturen omtalar flertalet orsaker till bristande följsamhet.
Biverkningar
Att inte följa given ordination kan bero på biverkningar av olika svårighetsgrad. Detta kan
leda till att individen därför gör uppehåll i medicineringen eller vill prova annan behandling
(Rosner, 2006).
De läkemedel som används ofta och mycket ger de vanligaste biverkningarna, vilka ibland
kan vara svåra att skilja ut från symtom relaterade till sjukdomen (Ihre m fl, 2005).
Hansson m fl (1999) menar att ett läkemedels biverkningar kan vara mer oroande än
sjukdomen i sig. Vissa patienter kan uppfatta medicinen och dess biverkningar som en
obehaglig påminnelse om sin sjukdom, och undviker därför att inta den för att slippa
konfronteras med sjukdomen.
6
Förändrad självbild
Bristande följsamhet kan vara logisk om man ser det ur patientens perspektiv och i relation till
dennes vardag. Bristande följsamhet är till stor del en följd av att patienten vill bevara sin
identitet som en frisk person. Det kan finnas en rädsla för att medicinering ska hota identiteten
genom kroppsliga förändringar (Hansson Scherman, 1998). Rädsla för beroende - och därmed
kontrollförlust – eller ett försök att underlätta det dagliga livet genom att ej inta ordinerat
läkemedel är enligt Ihre m fl (2005) andra orsaker till bristande följsamhet.
Bristande kunskap och information
Patienter har egna, individuella åsikter och teorier om sjukdom och hälsa samt även olika
uppfattningar om och attityder till läkemedel. Ett flertal individer är på grund av negativ
inställning, tveksamma till användning av läkemedel. Vidare kan det hos patienten ofta finnas
okunskap om sjukdomen och den behandling som ges beroende på för lite information (Ihre
m fl, 2005).
Hansson m fl (1999) nämner orsaker som att inte förstå ett läkemedels betydelse eller att
symtom saknas som anger att man behöver läkemedelsbehandling.
Psykosociala faktorer
Det sociala nätverkets utseende kring patienten påverkar också följsamheten – ensamstående
uppvisar sämre följsamhet (Ihre m fl, 2005).
Mötet med läkaren och/eller sjuksköterskan, påverkan av vänner, massmedia, kunskapsgrad,
tidigare erfarenhet av behandling, religiösa aspekter, för få läkarbesök och dålig uppföljning
av terapiresultaten är ytterligare faktorer som kan påverka följsamheten (Kindmalm, 2005).
Övriga orsaker
Fysiska orsaker som nedsatt syn eller hörsel, svårigheter att svälja tabletter eller annan
oförmåga att uppfatta den givna ordinationen kan vara möjliga orsaker till bristande
följsamhet. Antal doseringstillfällen per dygn, samt ekonomiska svårigheter kan vara andra
orsaker till bristande följsamhet (Hansson m fl, 1999; Kindmalm, 2005).
Åtgärder för bättre följsamhet
Förbättrad följsamhet behöver inte innebära total ordinationsföljsamhet, utan kan innefatta en
strävan att uppnå bättre terapeutiska resultat (Hansson m fl, 1999). Det är dock inte helt lätt
att på korrekt sätt mäta graden av följsamhet och detta gör det i sin tur svårt att finna lämpliga
åtgärder för att förbättra följsamheten. Metoder för detta kan vara direkta eller indirekta.
Direkta metoder är t ex koncentrationsbestämning i blod eller urin – dock är detta kostsamma
metoder och säger inget om hur ett läkemedel använts under en längre behandlingsperiod.
Patientintervjuer, registrering av receptuttag samt räkning av återstående mängd tabletter är
exempel på indirekta metoder som dock också betraktas som osäkra (Ihre m fl, 2005).
Praktiska åtgärder, som att t ex dosera en gång per dag, lägre medicinkostnader, sampackning
av läkemedel via apodos eller dosett samt biverkningsinformation är exempel på vad som
idag görs för att få god följsamhet. Detta anses dock inte vara tillräckliga åtgärder, speciellt
inte vid kroniska sjukdomstillstånd (Hansson m fl, 1999; Ihre m fl, 2005).
Patientdelaktighet, samsyn
Enligt Ihre m fl (2005) kan samsyn ses som ett tillstånd när patient och vårdgivare är överens
om varför en viss behandling sätts in, hur länge den skall fortgå och vilka resultat som
7
förväntas. Om en patient är delaktig i beslut om sin medicinering och ges egenansvar leder
detta till bättre följsamhet. En patient som känner sig delaktig och medbestämmande i sin
läkemedelsbehandling, följer den givna ordinationen bättre än någon som inte känner sig
medansvarig (Ihre m fl, 2005).
Samsyn kan ibland innebära att en patient inte skall ta någon medicin alls, trots att detta var
intentionen från början. Är patienten övertygad om att inte ta någon medicin är det ingen idé
att försöka övertala honom/henne till det. Istället får andra behandlingsalternativ då
undersökas och övervägas, t ex livsstilsförändringar av olika slag.
Samsyn kan leda till förbättrad livskvalitet och med ett förtroendefullt förhållande till
vårdpersonal, ges patienten stöd i sin läkemedelsanvändning eller livsstilsförändring.
Det är viktigt att se patienten som en samarbetspartner där det ges utrymme för dennas
funderingar och önskemål (Ihre m fl, 2005).
Samsyn innebär en strävan att arbeta patientcentrerat, där patientens tankar, känslor och
förväntningar ges central roll. Läkaren utgår från patientens situation och ”skräddarsyr” en
behandling. Grundidén är att läkare, sjuksköterska och/eller farmaceut tillsammans med
patienten skapar samsyn vad gäller medicineringen. (Hansson m fl, 1999; Cronlund, 2006).
Uppföljning
Samsyn innebär även att läkare, farmaceuter och vårdpersonal bör följa upp hur behandlingen
fungerar för patienten (Kindmalm, 2005). Patienter påverkas dock ständigt av yttre faktorer
som kan förändra ett redan taget samsynsbeslut – detta gör att det oftast behövs upprepade
kontakter och uppföljande samtal för att uppnå bästa resultat och samsyn som kan
upprätthållas (Ihre m fl, 2005).
Sjuksköterskor har stora möjligheter att understödja och underlätta patienters
läkemedelsanvändning bl a genom att följa upp behandlingar och genom att visa intresse och
engagemang för patienters upplevelser av läkemedelsanvändning. Det kan t ex vara genom
uppföljande telefonsamtal till patienter med nyinsatta läkemedel eller med sjuksköterskeledda
mottagningar i primärvården. Härigenom kan patienten få kontinuitet och en möjlighet att
ventilera sina känslor angående sin läkemedelsanvändning samt genom utbildning få
information om sin sjukdom och om ett läkemedels effekter (a a).
Hansson Scherman (1998) påtalar att patienter som utbildas om sin sjukdom och dess
behandling visserligen får fördjupade kunskaper men dessa är dock kortvariga och försvinner
oftast inom ett års tid vilket gör uppföljning av behandlingen viktig.
Utbildning, information och stöd
En viktig aspekt när en patient delges information om sin sjukdom eller ett läkemedel, är att
kontrollera att patienten uppfattat den givna informationen på korrekt sätt.
Olika studier har visat att en patient blir mer motiverad till att inta läkemedel enligt ordination
om denna fått tillräcklig information och kunskap om sin sjukdom och dess behandling och
därmed accepterat och förstått den. Vidare har en stressad eller orolig patient svårare att ta till
sig vad läkare eller sjuksköterska säger (Ihre m fl, 2005).
8
Hur man ser på sin sjukdom har betydelse för hur den hanteras. Förhållningssätt och stöd till
patienten kan kretsa kring hur sjukdom uppkommer, lindras, botas eller förvärras och hur
identitet och värdighet upprätthålls och kan med fördel utföras i grupp (Hansson Scherman,
1998).
Fastbom (2003) menar att om all samlad information om varje individs medicinering var
tillgänglig för dem som på något sätt ansvarar för den skulle många problem undvikas. Denna
information skulle t ex kunna innehålla uppgifter om varför ett läkemedel
ordinerats/förskrivits och hur och när uppföljningen av dess effekt skulle ske (a a).
Om förskrivningsorsak tydligt uppgavs av förskrivaren skulle detta innebära viktig
information till patienten för att underlätta delaktighet och följsamhet i behandlingen.
Speciellt viktigt skulle detta vara för patienter med flera olika läkemedel, flera behandlande
läkare och för dem som överförs mellan olika vårdnivåer (Socialstyrelsen, 2006).
Gedda (i Pilhammar Andersson, 2003) tar upp sjuksköterskans olika pedagogiska
förhållningssätt i samtal med patienten som ett sätt att förebygga ohälsa och främja hälsa. Det
kan t ex vara att stödja patienten att ta egna beslut genom att lyfta fram och betona patientens
egna resurser – hjälp till självhjälp.
Begreppet riskkommunikation, d v s diskutera risker med patienten, nämner Ramel (2004).
När läkaren förr informerade om risker och fördelar var enda syftet förbättrad hälsa. Idag är
trenden att underlätta för patienten att själv göra egen bedömning. Enbart riskinformation är
dock inte tillräckligt. Det handlar även om tillit, förtroende och samförstånd. Personalen
måste ha tid att lyssna på patienten. Enligt Ihre m fl (2005) behöver patienter stöttas, inte
klandras eller skuldbeläggas samtidigt som det är viktigt att patienten är sanningsenlig när
denna berättar om sin läkemedelsanvändning.
Större patientinflytande och delaktighet i samarbete med ett vårdteam kring patienten skulle
kunna förbättra följsamheten. Detta team skulle arbeta med undervisning/information, aktivt
lyssnande, samt erbjuda patienten stöd (Rosner, 2006). Vidare medför det ökade
patientinflytandet att läkare och vårdpersonal i ännu högre utsträckning måste utveckla
risktänkande och förebyggande arbete. Patienten måste informeras om för- och nackdelar med
läkemedelsbehandling på ett korrekt och individanpassat sätt, med respekt för individens
förmåga och rätt till egna val (Ihre m fl, 2005).
De olika faktorer som påverkar beslutet att inta ett läkemedel är många och komplicerade.
Detta medför att ett patientcentrerat förhållningssätt är en förutsättning för god följsamhet.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med föreliggande litteraturstudie var att undersöka faktorer som låg bakom bristande
följsamhet hos vuxna patienter när det gällde läkemedelsbehandling vid kronisk sjukdom.
I denna litteraturstudie valde författarna att likställa följsamhet med adherence (se s 5).
Följande frågeställningar ville besvaras:
• Vilka orsaker/faktorer påverkar följsamheten hos vuxna patienter?
• Vilka åtgärder kan vidtas för att öka följsamheten till given läkemedelsbehandling?
9
METOD
För att besvara studiens frågeställningar och uppnå studiens syfte har en litteraturstudie i
enlighet med Polit och Hungler (1995) gjorts, baserad på 10 vetenskapliga artiklar. En
litteraturstudie har flera funktioner: problemområde identifieras, information inhämtas om vad
som redan är känt inom området vilket ger vidgat perspektiv och fördjupade kunskaper (a a).
Vidare är en litteraturstudie en fokusering på och sammanfattning av återkommande teman.
Denna typ av litteraturstudie kan hänföras till vad som benämns en meta-syntes (Willman m
fl, 2006). Denna karaktäriseras av en sammanställning av kvalitativa studier där man behåller
den kvalitativa karaktären på data. Här utförs inga statistiska beräkningar.
Databassökning
Litteratursökningen var helt baserad på sökning i olika databaser för att få ett så brett utbud
som möjligt. Litteratursökningen begränsades till artiklar publicerade år 1997 – 2007.
Artiklarna skulle vara tillgängliga i fulltextformat. Samtliga utvalda artiklar var skrivna på
engelska språket (Tabell 1).
Vidare beskrevs i artiklarna studier med vuxna patienter med kronisk sjukdom och som inte
var inneliggande på sjukhus vid tiden för studiernas genomförande. Samtliga studier hade
genomförts med kvalitativa metoder. Artiklarna skulle uppfylla kraven på vetenskaplighet i
enlighet med Polit och Hungler (1995) och svara på litteraturstudiens syfte och
frågeställningar.
Tabell 1. Sökschema
Databas
Söktermer
Antal träffar
Granskade
artiklar
Använda artiklar
Pubmed
Noncompliance AND
medication AND
chronic disease
4
4
4
Adherence AND
medication AND
chronic disease
30
2
2
EBSCO HOST Compliance AND
nursing AND
medication
67
3
2
Blackwell
Synergy
Noncompliance AND
nursing AND
medication
107
3
1
EBSCO
Adherece AND
medication AND
chronic disease
30
2
1
14
10
Summa
10
Kritisk granskning och kvalitetsgradering
Kritisk granskning av strukturen och innehållet i artiklarna genomfördes. För granskningen
användes en mall med material från Backman (1998) och Polit och Hungler (1995) (Bilaga 1).
Granskningen redovisas under respektive artikel i artikelmatrisen (Bilaga 3). För att garantera
att artiklarna hade god vetenskaplig kvalitet genomfördes en granskning som utfördes enligt
en struktur utarbetad av Willman m fl (2006), för hur studier med kvalitativ metod granskas
(Bilaga 2). Kvalitetsgraderingen utfördes här genom att med hjälp av tabellen i bilaga 2 skatta
varje artikel i enlighet med de åtta påståendena under rubriken Hög kvalitet. Stämde alla åtta
påståendena gav det 100 % = grad I.
Databearbetning och analys
De utvalda artiklarna bearbetades systematiskt enligt ett linjärt arbetssätt, vilket innebar att
materialet först lästes igenom, data insamlades och tematiserades, för att slutligen analyseras
och redovisas. Återkommande teman och kategorier som svarade mot syftet och
frågeställningarna identifierades - detta för att underlätta struktur och analys av kvalitativa
data (Polit och Hungler, 1995; Backman, 1998).
För att tydliggöra teman i artiklarna markerades viktiga begrepp i olika färger, för att sedan
sorteras och grupperas i underkategorier.
Resultatredovisningen av litteraturstudien är av kvalitativ karaktär, vilket innebär att de
identifierade teman visat sig vara faktorer som påverkat individerna i sitt vardagliga liv och
gett dem olika mening, utifrån vilka de agerat (Hartman, 2004). Syftet var inte att få svar på
”Hur många”?, utan snarare få en sammanställning av hur en grupp ser på sin situation och
hur det påverkar dem (a a). Resultatet är också redovisat i textform, helt utan statistiska
analyser. Tolkningen av resultatet redovisas under ”Resultatdiskussion”, med hänvisningar till
och jämförelser med referenslitteraturen.
RESULTAT
I Figur 1 presenteras identifierade kategorier av orsaker/faktorer som ligger bakom bristande
följsamhet vid läkemedelsbehandling hos vuxna individer med kronisk sjukdom.
Varje kategori innefattar såväl bristande som (be)främjande faktorer samt vilka åtgärder som
kan vidtas för att öka följsamheten.
Kunskap
Information
Utbildning
Autonomi
Kommunikation
Relationer
Uppföljning/
stöd
Kontroll/
identitet
Attityder/
förväntningar
Figur 1. Huvudkategorier och underkategorier.
Kunskap
Vikten av tydlig och tillräcklig information omtalades i flertalet granskade artiklar.
Bristfällig information om den egna sjukdomen, dess behandling och eventuella biverkningar
var många gånger en bidragande orsak till dålig följsamhet som kunde motverkas genom
adekvat utbildning.
11
Information
I en studie med depressiva patienter (n=83) av Bollini m fl (2004), deras familjer och
behandlande personal framkom tydligt behovet av saklig och lättillgänglig information från
samtliga grupper. Patienterna önskade mer information om sitt hälsotillstånd samt ville ha en
tydlig behandlingsplan för framtiden. Mer information till patienter och dess anhöriga skulle
leda till ökad kunskap om sjukdomen vilket i sin tur genererade en känsla av välbefinnande.
Information om förekomsten av eventuella biverkningar gjorde det lättare för patienterna att
stå ut med dessa och därmed lättare att acceptera läkemedelsbehandlingen.
Biverkningar påverkade patienternas förmåga att acceptera läkemedelsbehandlingen samt
inverkade ofta negativt på deras liv. Dock påtalades att biverkningarna ansågs vara lättare att
hantera om patienterna fått information om dem och erbjöds möjlighet att ta kontakt med
behandlande läkare för stöd (a a).
Olika anledningar till varför patienter avbröt medicineringen vid hypertoni undersökte
Andrade m fl (2002). Trots adekvata läkemedel mot denna kroniska sjukdom uppgavs det i
studien att endast 1/3 av samtliga patienter (n= 401) med hypertoni hade sitt blodtryck under
kontroll och att det var mellan 16-50 % som avbröt sin behandling redan första
behandlingsåret.
Anledningar till avbrytande av pågående behandling var normaliserat blodtryck, glömska,
rädsla för att blanda medicin med andra läkemedel eller alkohol, bristande förståelse för att
läkemedlet måste intas för lång tid framöver samt rädsla för förgiftning.
Otillräcklig information ansågs vara bakomliggande orsak till varför man avbröt sin
läkemedelsbehandling. Dock framkom även att de patienter som behandlats lång tid för sin
hypertoni var mer benägna att avbryta sin behandling trots att de haft längre tid på sig att
erhålla mer information och därmed längre tid för att uppnå medvetenhet och anpassning till
sjukdomen och dess behandling (a a).
Hypertonipatienters beteende behandlades även i Patton´s m fl (1997) studie, och visade där
hur otillräcklig information från läkare till patient kunde leda till bristande följsamhet.
Trots förbättringar i läkemedelsbehandlingen av hypertoni, var det endast 55 % av patienterna
som följde givna ordinationer och hade sitt blodtryck under kontroll. En av orsakerna var att
patienterna inte alltid förstod den givna informationen. Läkare som gav tydlig information
uppfattades som mer professionella och ansågs ta patienterna på allvar. Risken var annars att
behandlingen inte uppfattades som viktig och därför kunde avslutas.
Utbildning
Sjuksköterskeledda utbildningsprogram, som ett sätt att förbättra följsamheten hos
hypertonipatienter, omtalades av både Patton m fl (1997) och Saounatsou m fl (2001).
I studien av Patton m fl (1997) exponerades frågor och problem hos patienterna och
individuell undervisning erbjöds. Med utbildning om den egna sjukdomen, dess behandling
och symtom, överbryggades gapet mellan kunskap och patientbeteende. Deltagande patienter
uppvisade en sänkning av blodtrycket efter genomförd studie, där man ville visa att man med
relativt små och icke kostsamma åtgärder kunde förbättra följsamheten hos denna
patientgrupp (Patton m fl, 1997).
12
Saounatsou m fl (2001) ville i sin studie undersöka skillnaden i följsamhet hos
hypertonipatienter som fått utbildning om sin sjukdom och de som inte fått någon utbildning
alls. I undersökningen framkom att långtidsbehandling påverkade följsamheten negativt
eftersom dessa patienter oftast behövde göra en livsstilsförändring. Därför krävdes det
förståelse och acceptans till varför dessa förändringar var nödvändiga. Syftet med
undervisningsprogrammet, som leddes av sjuksköterskor, var att få patienterna medvetna om
och mottagliga för egenvård, att upplysa om risker med att inte följa ordination, vikten av
regelbunden uppföljning och blodtryckskontroll, upplysa om biverkningar samt ge
uppmuntran och stöd till pågående läkemedelsbehandling.
För bästa resultat krävdes att sjuksköterskorna var mycket väl insatta i sjukdomen, dess
symtom och behandling samt att information och undervisning gavs på ett tydligt och
lättförståeligt sätt. Vidare ansågs det viktigt att kontrollera att patienterna förstått givna
instruktioner och att vara uppmärksam på vilka informationsbehov patienterna hade angående
sin sjukdom. Graden av följsamhet redovisades med hur många tabletter patienterna glömt att
ta och resultatet visade förbättrad följsamhet hos interventionsgruppen jämfört med
kontrollgruppen (a a).
Kommunikation
Vikten av god patientkontakt med behandlande vårdpersonal, såväl läkare, sjuksköterskor och
farmaceuter, betonades i samtliga artiklar. Att behandlaren tog sig tid att lyssna, visade
respekt, tog patienten på allvar samt ingav förtroende ansågs vara av största vikt för god
följsamhet. Många patienter uttryckte oro för att inte få uppföljning eller att lämnas med sin
behandling utan stöd. Kontinuerlig uppföljning och stöd till både patienter och anhöriga
kunde ses som en förlängning och resultat av den goda relationen. Flera av studierna visade
positiva resultat som kunde härledas till den långa studietiden, då patienterna kallades till flera
återbesök inom ramen för studien.
Relationer
Enligt Patton m fl (1997) var kvaliteten på kommunikationen mellan patient och läkare en
viktig faktor för hur följsamheten utföll. God kommunikation berodde i sin tur på patientens
och läkarens relation. Bristande kommunikation mellan läkare och patient ledde till negativ
följsamhet eftersom kommunikationen innefattade överföring av information mellan dessa
båda parter. Detta medförde försämrad uppfattningsförmåga samt otillräcklig information som
för patienterna innebar svårigheter att förstå instruktioner.
I studien med hypertonipatienter som uppvisade bristande följsamhet framkom även att
patienter var mer benägna att följa läkares ordination om de kände sig accepterade eller
omtyckta av dessa. När patienten ansågs vara en aktiv part i kommunikationsprocessen, var
det större chans att läkemedelsbehandlingen och följsamheten optimerades.
Vidare framkom att god kommunikation och bra relationer ledde till att missförstånd om den
egna läkemedelsbehandlingen kunde identifieras och klargöras (a a).
Patienterna beskrev hur de både stred mot och arbetade med sin läkare när det gällde
läkemedelsbehandlingen i studien av Carder m fl (2003). Ibland övergavs en läkare för
sökandet efter någon ny, ”allierad” i kriget mot sjukdomssymtomen, biverkningarna eller mot
den pågående behandlingen. Vissa patienter upplevde sig ha ett partnerskap med sin läkare
och vissa beskrev relationen som ett ständigt pågående krig där patienterna ibland kände
missnöje med läkarens agerande att snabbt skriva ut ett nytt läkemedel så fort nya eller
ytterligare symtom uppkom (Carder m fl, 2003).
13
I sin studie från Grekland om hypertonipatienter, beskrev Saounatsou m fl (2001) att
patienters följsamhet grundades på goda relationer och samarbete mellan läkare, sjuksköterska
och patient samt att detta var en biprodukt av interaktionen mellan dessa parter. Bra och
värdefulla relationer byggdes på ärlighet och trovärdighet.
I synnerhet var det första mötet (konsultationen) viktigt, och ibland avgörande, för hur den
fortsatta följsamheten utföll. Vidare var det betydelsefullt att mötet avlöpte i lugn och ro utan
stress samt att det gavs utrymme för patienten att få besvarat eventuella frågor samt effekten
av behandlingen utvärderades. Att kunna diskutera med sin behandlande läkare ansågs vara en
stor hjälp och tillgång.(Carder m fl, 2003, Badger m fl, 2006).
Uppföljning/stöd
Patienterna rapporterade i studierna av Bollini m fl (2004) och Ekman m fl (2006) att
kontinuerliga samtal med sjuksköterskor gav dem stöd och uppmuntran att fortsätta
behandlingen. Uppföljande information och utbildning för både patienter och dess
familjemedlemmar påtalades som en viktig faktor. En av fördelarna var att patienterna och
personalen lärde känna varandra väl, vilket underlättade för patienterna att tala om sina
problem och bekymmer samt att de gavs möjlighet att få sina eventuella frågor om sjukdom,
symtom och behandling besvarade.
Familjemedlemmarna önskade mer information om sjukdomen och dess behandling samt
ökad tillgång till självhjälpsgrupper för anhöriga för att kunna ge adekvat stöd.
Vårdpersonalen ansåg också att uppföljning i kombination med mer personalresurser och mer
tid skulle kunna öka följsamheten till ordinerat läkemedel (a a).
Carder m fl (2003) som arbetade med ”negotiating theory”, beskrev vikten av att patienterna
erbjöds möjlighet att kontinuerligt diskutera och förhandla med läkaren så att behandlingen
kunde förenas med livsstil och - mål. Vårdpersonalen vägledde patienterna och hjälpte dem
komma fram till egna beslut genom att bland annat diskutera för- och nackdelar med
behandlingen.
Även Badger m fl (2006) påtalade att följsamheten kunde öka om patienten försäkrades om
att stöd och uppföljning skulle erbjudas samt noterade att det var viktigt att behandlingsplaner
med tydliga mål upprättades tidigt.
Clifford m fl (2006) undersökte utfallet av farmaceuters uppföljning per telefon till patienter
som nyligen fått ordinerat nytt läkemedel för sin kroniska sjukdom. I samtalen meddelade
patienterna hur den nya behandlingen fungerade och eventuella frågor besvarades. Resultatet
visade att patienterna i interventionsgruppen kände sig mer välinformerade än de i den
jämförande kontrollgruppen och upplevde informationen och den medicinska rådgivningen
som användbar och värdefull.
14
Autonomi
Bevarandet av den egna identiteten och behovet av egenkontroll i kombination med
livsstilsförändringar omtalades i många artiklar. Ett motstånd till acceptans av kronisk
sjukdom samt svårigheterna med att finna ny identitet var ofta orsak till bristande följsamhet.
Många gånger var det patienternas, anhörigas och samhällets inställning, attityder och
värderingar som avgjorde om behandling påbörjades eller avslutades.
Identitet/kontroll
Med djupgående intervjuer till kroniskt sjuka patienter beskrev Carder m fl (2003)
förhållandet mellan kronisk sjukdom och självidentitet. En kronisk sjukdom upplevdes göra
intrång i individernas och dess familjers liv.
Den kroniska sjukdomen och dess långvariga behandling krävde ständiga förhandlingar av
patienten för att identifiera den egna (nya) identiteten, omformulera livsmål och finna andra
vägar till välbefinnande. Patienterna gjorde ständigt avvägningar för att finna balans mellan
hälsa och ohälsa, och samtidigt bibehålla den egna identiteten. Patienterna behövde göra
förhandlingar med sig själv som gällde accepterandet av läkemedelsbehandlingen samt att
tänka på sig själv som en tidigare frisk person. Patienterna beskrev den pågående kampen
mellan motstånd och acceptans.
Förhållandet mellan att inta ett läkemedel, vilka symtom och biverkningar som fanns och den
egna identiteten ansågs vara komplext. Patienter upplevde sig som ”beroende” när de väl fått
sin diagnos med tillhörande läkemedelsbehandling.
Svårigheter uppgavs vara att behålla självkänslan och samtidigt plågas med symtom som
smärta, trötthet, hallucinationer och rörelseinskränkning.
För de patienter som inte upplevde några symtom, på grund av att pågående, långvarig
läkemedelsanvändning höll symtomen under kontroll, var det dagliga intaget av medicin den
enda påminnelse om sjukdom. Detta kunde leda till ifrågasättande av behandling, diagnos
samt även äventyra läkarens trovärdighet.
En uppgift för vårdpersonalen var att underlätta för patienterna i förhandlingsarbetet genom
att ge vägledning och hjälp att bland annat identifiera för- och nackdelar med behandlingen
samt informera hur medicinen påverkade kroppen och den egna identiteten (a a).
Badger m fl (2006) beskrev dock hur motsatsen också kunde finnas. Patienter med svår
depression och som upplevde besvärliga symtom och illabefinnande av sin sjukdom, var
ibland desperata i sin strävan att må lite bättre psykiskt och var redo att pröva allt som kunde
förbättra deras tillstånd. Dessvärre försämrades ofta följsamheten till läkemedelsbehandlingen
redan efter tre månader när symtomen lättat och patienterna prövade att avsluta
medicineringen för att undersöka om sjukdomen förhoppningsvis försvunnit.
Hos patienter med schizofreni i Brasilien var följsamheten endast ca 50 %, rapporterade Rosa
m fl (2005) och ville undersöka bakomliggande orsaker till detta. Deltagande patienter
uppgav stark önskan att vara ”normala”, d v s icke sjuka, samt rädsla för antikolinerga och
extrapyramidala läkemedelsbiverkningar som påverkade det dagliga livet som anledningar till
att medicineringen inte följdes.
Carder m fl (2003) pekade även på den speciella problematik hos just denna patientgrupp som
kanske mer än andra brottades med frågor angående sin egen biografi - det förflutna, nuet och
framtiden – kopplat till den egna identiteten.
15
Patienter med kronisk sjukdom kunde distansera sig från sjukdomen genom att objektifiera
den – beskriva sjukdomen som ”den” - medan patienter som uppnått en högre grad av
acceptans talade om sjukdomen som ”min”, vilket beskrev ett ägande, ett innehav av
sjukdomen (Dowell m fl, 2001). Dock ansågs det mycket krävande att acceptera sin sjukdom
och läkemedelsbehandling eftersom en livsstilsförändring och förändring av den egna
identiteten nästan alltid var nödvändig.
Detta accepterande kunde inte enbart utmynna från tydlig information utan krävde ytterligare
kraft från patienten. Att ha kontroll över sin sjukdom och samt att vara motiverad till
behandling påverkade följsamheten positivt.
Man utvecklade en patientcentrerad konsultationsmodell med fokus på patienternas
upplevelser som bas för en individuell behandlingsplan. Tonvikten lades på att arbeta
patientcentrerat för att genom samsyn med patienten, hjälpa denna att välja och fullfölja
behandlingsmål. Patienterna uppskattade den extra tiden och själva processen och mer än
hälften förbättrade sin följsamhet (Dowell m fl, 2001).
Carder m fl (2003) menade däremot att man i framtida forskning mer skulle likställa än
individualisera patienter med olika kroniska sjukdomar, eftersom man i sin undersökning
funnit fler likheter än skillnader angående hur långvarig eller livslång läkemedelsbehandling
påverkade dessa individers liv.
Attityder/förväntningar
Ekman m fl (2006) visade i sin studie med hjärtsviktspatienter att tilltron till ett läkemedel
påverkades av hur detta inverkade på den funktionella förmågan, symtomen och
välbefinnandet. Attityder, tro och förväntningar på ordinerad medicin visade sig vara den
största orsaken till graden av följsamhet. Den vanligaste tilltron patienterna hade till sin
medicin var förväntad symtomkontroll eller åtminstone lättnad av symtomen.
Studien pekade på vikten av att tidigt identifiera patienters förväntningar om sin
medicinering. Deltagande patienter i studien erbjöds kontinuerlig kontakt med sjuksköterskor
som besvarade frågor samt undersökte om det tillkommit några nya symtom eller upplevelser
sedan föregående träff. Sjuksköterskorna hjälpte även patienterna att acceptera sin medicin.
Resultatet visade att patienternas tilltro till sin medicin ökade vid tiden för studiens
avslutande.
I undersökningen av Dowell m fl (2002) där kroniska tillstånd som hypertoni, astma, diabetes,
epilepsi och hyperkolesterolemi inkluderades, ville läkarna tillsammans med patienterna
klargöra och diskutera orsaker till bristande följsamhet. Personliga erfarenheter kopplat med
anhörigas och vänners erfarenheter utgjorde grunden för patienternas förväntningar,
värderingar och tro på sjukdomen och behandlingen. Många gånger var dock dessa
värderingar byggda på missförstånd och misstro, speciellt vid sjukdomar utan några
uppenbara symtom eller när det fanns förväntningar om att bli botad men behandling ändå
måste fortgå (vid hypertoni).
Carder m fl (2003) menade att det var kulturella värderingar som skapade vår tilltro och
inställning till läkemedel, oavsett om det var ordinerat, receptfritt, homeopatiskt eller illegalt.
Att inta ett läkemedel enligt ordination, innefattade inte enbart en önskan om att behandla
symtom utan ansågs vara en akt som beroende på kulturella normer, interaktioner med andra
individer samt egen kunskap och tro avgjorde om individen följde given ordination eller inte.
16
Badger m fl (2006) och Bollini m fl (2004) menade att egna eller familjemedlemmars
inställning till vissa typer av läkemedel (antidepressiva i denna artikel) låg till grund för hur
patienterna reagerade på rekommenderad behandling. Negativ påverkan gentemot
läkemedelsbehandlingen från familjemedlemmar samt brist och ovilja till samarbete var
orsaker till bristande följsamhet. Detta gjorde det viktigt att behandlande personal tog reda på
patienternas egna attityder innan behandling initierades och att man följde upp dessa attityder
under hela behandlingstiden. Även den allmänna synen på sjukdomen (depression) i samhället
påverkade patienterna. Bristande förståelse från omgivningen kunde leda till att behandling
inte påbörjades. En minskning av den stigmatisering diagnosen medförde ansågs dock kräva
stora insatser från samhället (Badger m fl 2006; Bollini m fl, 2004).
METODDISKUSSION
Syftet med att göra en litteraturstudie var möjligheten att få frågeställningarna besvarade och
samtidigt skapa en god kunskapsgrund i ämnet. En tanke var även att resultatet av
litteraturstudien skulle kunna användas som utgångspunkt för vidare studier i ämnet.
Bristande följsamhet visade sig vara ett komplext problemområde som spände över flera
ämnesområden; farmakologi, psykologi, sociologi, filosofi för att nämna några. Detta innebar
sökning efter referenslitteratur på bred front.
Inom ämnesområdet beskrevs forskning det inom flera olika begrepp: compliance, adherence
och concordance. Trots nyansskillnader mellan begreppen likställdes compliance och
adherence, medan concordance eller samsyn inbegrep en vidare betydelse. Definitioner
redovisades för att tydliggöra dessa begrepp.
För att besvara frågeställningarna användes studier som var högst 10 år gamla, med syftet att
få tillgång till de nyaste forskningsresultaten, som då hade större möjlighet att möta kraven i
dagens hälso- och sjukvård. För att kunna besvara frågeställningarna valdes övervägande
studier med kvalitativ ansats, men även studier med kvantitativ metod, eller en blandning av
båda ingick. Reviewartiklar uteslöts helt. Initialt uteslöts inga ursprungsländer vid
artikelsökningen. I ett senare skede uteslöts dock ett fåtal studier eftersom dessa härstammade
från vårdkulturer som skilde sig i hög grad från den svenska. De utvalda artiklarna var
uteslutande skrivna på engelska. I tidsbesparande syfte valdes endast studier som gick att få i
fulltextformat. För att få så brett utbud som möjligt och då flera kombinationer inte gav
resultat, användes ett flertal kombinationer av söktermerna. T ex gav ”non-compliance” fler
träffar än ”compliance” i olika kombinationer. Eftersom bristande följsamhet är ett problem
som finns i de flesta verksamheter, granskades studier som beskrev ett brett spektrum av
långvariga sjukdomstillstånd. De sjukdomstillstånd som behandlades var hypertoni, RA, MS,
LE, astma, epilepsi, diabetes, schizofreni, schizoaffektiv sjukdom, bipolär sjukdom och
depression. Samtliga mötte kriterierna för kronisk sjukdom, även om depression inte behövde
vara kronisk.
Många av studierna var skrivna utifrån ett strikt medicinskt perspektiv. Detta gjorde att flera
olika personalkategorier inkluderades i urvalet av studier, vilket innebar läkare,
sjuksköterskor och farmaceuter. Att enbart granska studier med sjuksköterskor och
omvårdnad hade troligtvis inneburit stora svårigheter att få ihop tillräckligt med material.
Dessutom betonades vikten av teamarbete i såväl referenslitteraturen som i de utvalda
17
studierna, vilket stärkte oss i valet att granska studier med flera olika personalkategoriers
arbete i fokus.
Vid bearbetningen av materialet lästes artiklarna igenom upprepade gånger. Så småningom
kunde huvud - och underkategorier identifieras genom att markera återkommande begrepp
och ämnesområden med färgade pennor. Många kategorier gick in i varandra och det var svårt
att urskilja dessa, samt att namnge dem. Till en början gjordes en uppdelning i
resultatsammanställningen utifrån respektive frågeställning, men senare sammanfattades
orsak och åtgärd under respektive identifierad kategori, eftersom det gjorde att materialet blev
mer lättarbetat och lättläst. En annan svårighet var översättningen från engelska till svenska,
där ibland nyansskillnader från orginalartiklarna kan ha gått förlorade. Dessutom var det svårt
att förstå vissa av analysmetoderna som användes i studierna. För att förstå huruvida
analysmetoderna var adekvata för studien krävdes mer kunskap om vad metoderna innebar. I
artikelmatrisen (Bilaga 3) sammanställdes studierna för att ge en tydligare översikt.
RESULTATDISKUSSION
Syftet i denna studie kan ses som uppnått och frågeställningarna är besvarade.
Orsakerna till bristande följsamhet (medveten oföljsamhet) mot ordinerad
läkemedelsbehandling är komplexa och inte alltid konstanta, d v s orsakerna kan förändras
över tid vilket försvårar identifiering och åtgärder för att förebygga bristande följsamhet.
Många gånger tangerar skilda orsaker varandra och blir svåra att skilja ut som isolerade
fenomen – detta försvårar området ytterligare och gör det i princip omöjligt att med säkerhet
peka ut enskilda faktorer som leder till bristande följsamhet.
Individens personliga erfarenheter, attityder och värderingar ligger till grund för hur sjukdom
och dess behandling mottas och accepteras. Många gånger är det dessutom anhörigas, vänners
och omgivningens värderingar som spelar in. Med information och utbildning kan dessa
värderingar förstärkas eller förändras.
Genom bra relationer och kommunikation med behandlande personal, kan patienten göras
delaktig och medbestämmande i beslut som rör sjukdomens behandling. Noggrann
uppföljning och understödjande support, ger därefter förutsättningar för att den positiva
följsamheten bibehålls.
Vi har valt att strukturera diskussionen efter ovannämnda ordning, dvs. diskutera
grundläggande faktorer, såsom erfarenheter, attityder och värderingar, först och därefter
vidareutveckla diskussionen med vilka åtgärder som kan vidtas för att optimera följsamheten.
Patientens ”grundinställning” till sjukdom och läkemedel är en av de största faktorerna för hur
följsamheten efterlevs och utvecklas och kartläggning av dessa faktorer bör göras på så tidigt
stadium som möjligt (Bollini m fl, 2004; Ekman m fl, 2005; Badger m fl, 2006).
Även påverkan från anhöriga och vänner, deras värderingar och åsikter, har avgörande
betydelse för hur patienten själv uppfattar sjukdomen och behandlingen (Dowell m fl, 2002).
Samhällets värderingar och syn på vissa kroniska tillstånd är också en viktig faktor som
påverkar individen i stor grad. Vissa diagnoser är mer utmärkande och negativa än andra
(Bollini m fl, 2004; Badger m fl, 2006) och här krävs aktiva åtgärder och insatser för att få
bort den dömande stämpel vissa sjukdomar fortfarande har.
18
Ett stort antal individer har enligt Ihre m fl (2005) i grunden en negativ inställning till
läkemedel, och ser medicinen som giftig, farlig eller känner rädsla för eventuellt beroende.
Många gånger lever läkare och patient i begreppsvärldar som skiljer sig åt och detta gör det
därmed viktigt att det tydligt framkommer vilken kunskap och tro patienten har om sin
sjukdom och dess behandling, speciellt när symtom saknas (Hansson Scherman, 1998;
Dowell m fl, 2002). I de fall patienten besväras av sina sjukdomssymtom, är det vanligt att det
finns en önskan och förväntan att dessa skall avta eller åtminstone lätta (Ekman m fl, 2005).
Ibland kan dock desperata förväntningar och önskningar om att sjukdomssymtom skall lindras
medföra att följsamheten är god (Badger m fl, 2006).
Skall detta då anses vara positiv inställning till ett läkemedel? Vi menar att det kan vara ett
uttryck för rädsla för fysiska förändringar eller för att identiteten hotas.
Vetskapen att man drabbats av kronisk sjukdom leder många gånger till att självbilden måste
förändras och att självkontrollen minskar, vilket medför stort egenarbete för individen.
Sjukdomen beskrivs ofta som något okänt och hotande som inkräktar och tar plats i både
patientens och dess anhörigas liv. Den kroniska sjukdomen kräver oftast en förändring av den
egna identiteten och det dagliga livet, vilket gör att patienten behöver formulera nya livsmål
och finna nya sätt att hantera vardagen (Dowell m fl, 2001; Carder m fl, 2003).
Svårigheten att tänka på sig själv som en före detta frisk person samt en önskan att vara
normal beskrivs i artiklarna av Carder m fl (2003) och Rosa m fl (2005) och detta kan leda till
att följsamheten brister, vilket även bekräftas av Hansson Scherman (1998).
Vikten av att ha kontroll över sin sjukdom, att kunna acceptera den och vara motiverad till
läkemedelsbehandling är däremot faktorer som anses vara positivt för följsamheten (Ihre m fl,
2005).
Det talas i flertalet granskade artiklar ofta om bristande sjukdomsinsikt eller - förståelse – vi
undrar om detta kan vara ett uttryck för kontrollförlust? Kan det vara effekten av för lite
information och därmed lägre kunskapsnivå, eller kan det vara ett undermedvetet
psykologiskt försvar mot att inte ”ta in” vad som är sanning eftersom det inkräktar för mycket
på det egna jaget och hotar att omkullkasta den tidigare identiteten? Enligt Hansson Scherman
(1998) har individen olika försvarsmekanismer som hjälper till att successivt möta
verkligheten när det blir för smärtsamt att ta den till sig genast.
Bristande sjukdomsinsikt kan vara uttryck för förnekelse, d v s bortträngning av information
eller upplevelse, och är en vanlig företeelse vid svåra, hotfulla symtom och sjukdomar, och
beror inte på bristande kunskap. Förnekelsen ger patienten tid att dels bearbeta hotet
sjukdomen medför, dels få fram strategier och resurser så att den nyuppkomna situationen kan
hanteras.
Ett stort steg på vägen till att förändra och omforma patientens inställning till föreslagen
behandling är genom tydlig och adekvat information och utbildning. Otillräcklig mängd
information är en vanlig anledning till att läkemedelsbehandling avbryts (Andrade m fl,
2002).
Behovet och önskan om information om sjukdomen och dess behandling från både patient
och anhöriga beskriver Bollini m fl (2004) i sin artikel och menar vidare att information och
kunskap om sjukdomen och dess behandling påverkar utfallet av följsamheten och
välbefinnande i stor grad. Att dessutom framföra informationen tydligt leder till ökade
chanser till att patienten förstår vad som sägs, och ger därmed möjlighet till bättre följsamhet
(Patton m fl, 1997).
19
Framförd information skall dock förstås och uppfattas rätt av patienten, och kontroll av detta
bör göras av behandlande personal (Ihre m fl, 2005).
En viktig uppgift är att upplysa och informera patienten om läkemedelsbiverkningar, eftersom
dess förekomst många gånger leder till negativ inställning till medicin. Detta leder i sin tur till
att många väljer att avbryta sin läkemedelsbehandling (Saounatsou m fl, 2001, Bollini m fl,
2004). Rädslan för biverkningar, faktiska eller möjliga, är många gånger ett orosmoment för
många patienter. Påtagliga biverkningar innebär en påminnelse om att sjukdomen faktiskt
existerar (Hansson m fl, 1999, Rosner, 2006) och när dessa blir för besvärande försämras
följsamheten (Hansson Scherman, 1998).
Vi undrar om det kanske finns en fara i att informera om potentiella biverkningar då detta kan
leda till rädsla för patienten som därför inte tar sitt läkemedel? Hur mycket
biverkningsinformation skall ges, och skall ALL information ges?
Är patienten å andra sidan förberedd på vilka biverkningar som eventuellt kan dyka upp och
förhoppningsvis försvinna efter en tid, kan detta generera en trygghet hos patienten.
Bollini m fl (2004) poängterar också att just vetskapen om biverkningars förekomst och
symtom, kan ge ökad tolerans mot dem och därmed leda till bättre följsamhet.
Dessutom menar vi att undanhållande av information leder till bristande förtroende för
behandlande personal.
Att vara kroniskt sjuk innebär bland annat att vara sjuk lång tid framöver.
Detta ger patienten god tid på sig att lära känna sjukdomen och behandlingen mot denna.
Förvånande är då att man i några artiklar funnit att just dessa patienter har stora brister i
följsamheten. Anledningar till att avbryta långtidsbehandling är många gånger avsaknaden av
symtom (Andrade m fl, 2002; Carder m fl, 2003). Ihre m fl (2005) bekräftar detta och menar
att bristande följsamhet ökar i takt med behandlingstiden.
Beror då detta på brister i informationsflödet från behandlande personal? Vi är av den åsikten
att god kunskap om sjukdomen borde innebära en vetskap om att eventuella symtom
försvinner och hålls i schack av just medicinen, och detta i sin tur borde medföra förståelse
för och insikt i att avbrytande av behandlingen innebär en risk. Det kan också finnas en risk
att behandlande personal inte längre förser patienter med långtidsbehandling med lika mycket
information fortlöpande eftersom man tror att patienten redan vet allt om sin sjukdom och sin
behandling.
Saounatsou m fl (2001) redovisar ett undervisningsprogram för just långtidsbehandlade
patienter och menar att följsamheten hos dessa patienter kan förbättras om de får hjälp att
utveckla förståelse och acceptans för sin sjukdom och ges verktyg för att klara av de
livsstilsförändringar som ofta medföljer en kronisk diagnos.
Speciella utbildningsprogram, ledda av sjuksköterskor, omtalas även av Patton m fl (1997).
Resultaten har visat att följsamheten ökat genom denna åtgärd.
Gemensamt för båda studierna är att utbildningen sker individuellt där varje patients behov av
information och kunskap om sjukdomen och dess behandling lyfts fram. Dessutom läggs
tonvikt på att tillhandahålla stöd och uppmuntran, något som även Ihre m fl (2005) har pekat
på. Genom det individuella mötet med patienten använder sjuksköterskan sin pedagogiska
funktion där bland annat egenvård kommer i fokus, menar Gedda (i Pilhammar Andersson m
fl, 2003). Att dessutom hjälpa patienten att själv identifiera risker och att vägleda till rätt
beslut i behandling och vård är ytterligare exempel på sjuksköterskans undervisande funktion
(Socialstyrelsen, 2005).
20
Dock framför Carder m fl (2003) och Badger m fl (2006) att man hittills misslyckats med att
finna individuella karaktärsdrag för dem som uppvisar bristande följsamhet och därmed finns
skilda åsikter om förebyggande åtgärder skall vara individuella eller generella.
Skall individanpassade utbildningsprogram utformas eller är gruppundervisning att föredra?
En fördel med undervisning i grupp kan enligt Hansson Scherman (1998) vara att patienters
olika synsätt på sin sjukdom och dess behandling lyfts fram, ventileras och möts på ett
reflektivt sätt, vilket i sin tur kan leda till förändrad och vidgad syn på den egna sjukdomen
och därmed ökad förståelse och tolerans för den – inte enbart för andra patienter i samma
situation, utan även för den undervisande sjukvårdspersonalen.
Vi menar att patienters egna upplevelser och uppfattningar om den kroniska sjukdomen
innebär en hjälp och tillgång för personalen att få vetskap om vad som är av vikt att ha med i
undervisningen och därmed utveckla denna.
Vi anser vidare att individanpassad utbildning är resurskrävande, både vad gäller tid, pengar
och personalåtgång. Med tanke på att enskilda attityder, erfarenheter och värderingar
grundlägger följsamheten är detta något som det mer skulle fokuseras på, t ex via samtal på
sjuksköterskeledda mottagningar.
En förutsättning för att information och kunskap skall nå fram till patienten är god
kommunikation och relation mellan läkare/behandlande personal och patient.
Fungerar inte kommunikation uppstår brister i informationsflödet och följsamheten minskar
(Patton m fl, 1997; Saounatsou m fl, 2001). Bra kommunikation innebär att eventuella frågor
om sjukdomen och läkemedelsbehandlingen lyfts upp och utvärderas, samt att mötet präglas
av lugn, ärlighet och tillit (Carder m fl, 2003; Badger m fl, 2006).
Carder m fl (2003) beskriver hur relationer kan innebära partnerskap (samsyn) eller präglas av
motsättningar mellan patient och behandlande personal.
Med partnerskap menas att patienten ges utrymme för aktivt, engagerat deltagande i de beslut
som fattas angående ordinerad behandling och innebär en samsyn mellan patient och läkare
där man kommit fram till gemensamt beslut (Ihre m fl, 2005).
Just medbestämmande och delaktighet har framställts som något centralt, bland annat för att
det för med sig en känsla av att bli tagen på allvar och att bli respektfullt bemött (Patton m fl,
1997; Dowell m fl, 2001; Saounatsou m fl, 2001; Carder m fl, 2003; Bollini m fl, 2004;
Ekman m fl, 2005; Badger m fl, 2006). Ramel (2004) menar att patientinflytande och
delaktighet i behandlingen kan ha både negativa och positiva konsekvenser, eftersom ökat
ansvar tas men att detta kan få ogynnsamma medicinska följder när patienten ibland helt
enkelt väljer bort läkemedelsbehandling som alternativ.
Dock kan vi se att samsyn kan vara förenat med vissa svårigheter. Hur bedöms patienten vara
tillräckligt informerad för att ta ”rätt” beslut? Dels förutsätter detta i många fall en god verbal
förmåga, både hos läkare och patient samt en fingertoppskänsla och lyhördhet hos läkaren för
vad patienten kanske ger uttryck för ”mellan raderna” och egentligen vill fråga om eller
vilken typ av behandling som denna helst vill ha.
Gemensamt fattade beslut bör följas upp kontinuerligt för att främja positiv följsamhet.
Även uppföljande utbildning, information och stöd är viktigt för följsamheten (Bollini m fl,
2004; Badger m fl, 2006; Clifford m fl, 2006; Ekman m fl, 2006).
21
Även anhöriga behöver stöd eftersom den kroniska sjukdomen och dess behandling inte
enbart inkräktar på patientens liv. Detta är något som både Bollini m fl (2004) och Ekman m
fl (2006) betonat. Vidare behöver den anhörige veta hur de bäst själv kan stötta den sjuka.
Eftersom kunskap många gånger är en färskvara enligt Hansson Scherman (1998) behövs det
upprepade tillfällen av information och utbildning. Om kunskapen dessutom uppfattas som
helt utan mening för patienten, eftersom den inte går att anpassa i det dagliga livet, blir det
ännu svårare att komma ihåg vad som lärts in.
Förslag till implementering
Genom kontinuerlig utbildning ledd av t ex sjuksköterskor eller med hjälp av vårdprogram
eller standardvårdplaner, skulle samma information/kunskap om kronisk sjukdom och dess
behandling kunna förmedlas till fler patienter. Utvärdering samt utveckling av dessa program
skulle ske fortlöpande och patienternas frågor och önskemål skulle sättas i fokus.
Standardvårdplaner är, enligt Willman m fl (2006), evidensbaserade och underlättar och ger
stöd för såväl patienter som personal att besluta om adekvata insatser. Dessutom utgör de
underlag för säkerhets- och kvalitetsarbete.
Vid utskrivning från den slutna sjukvården skulle patienter och anhöriga kunna erbjudas
uppföljande samtal samt deltagande i patientundervisning med t ex sjuksköterska i större grad
än vad som redan görs idag.
Förslag på framtida forskning
Deltagande patienter i samtliga studier som förekommit i de artiklar som använts i
föreliggande litteraturstudie, har medverkat av egen, fri vilja vilket kan tyda på viss grad av
följsamhet enbart genom att välja att delta i denna typ av undersökning/kartläggning.
Processen med studierna, där extra uppmärksamhet i form av avsatt tid för
information/undervisning och beslutsfattande avsattes, uppskattades av deltagarna och visade
på signifikant positiva förändringar i följsamheten. Hur når man då de patienter som väljer att
avstå från denna typ av undersökningar och de som i princip uppvisar total oföljsamhet?
Finns det vidare någon skillnad i relationen med läkaren om patienten är yngre eller äldre eller
kanske kommer från annan kultur? För de äldre har kanske läkaren en hierarkisk ställning och
är ingen person man motsätter sig eller ifrågasätter.
Socialstyrelsen påpekar att vård skall ges till patienter oberoende av kön, ålder, behov, etnisk
bakgrund, utbildning, ekonomi och religion (SOSFS 1993:17).
Ingen av de granskade artiklarna behandlade patienter med olika typer av
kommunikationssvårigheter, t ex syn- och hörselskador, eller med språksvårigheter.
Hur skall dessa patientgrupper uppmärksammas?
Det hade varit intressant att studera följsamheten hos äldre invandrare i Sverige eftersom
denna patientgrupp ständigt ökar i antal. Dels finns hos denna grupp ofta språksvårigheter
som gör det nödvändigt att använda tolk, dels kan det förekomma kulturreligiösa skillnader
vilket kan försvåra dialogen och samarbetet mellan patient och vårdpersonal.
En annan intressant studie hade varit att genom exempelvis intervjuer med både personal och
patienter kontrollera hur följsamhet följs upp i öppenvården. Tycker personalen att de har
redskap för detta? Anser patienterna att de får gehör för sina frågor och tycker de att de
känner sig trygga och väl omhändertagna vad gäller sjukdom och behandling?
22
Egen kritik
Vi valde att ha bredd i vår litteraturstudie, d v s inkludera olika typer av kroniska sjukdomar.
Kanske är det så att patientgrupper med samma diagnos skall kartläggas och undersökas
separat för att möjligen få fram ytterligare faktorer som påverkar följsamheten. Dock menar
vi att det framför allt är individen bakom sjukdomen som är betydelsefull, unik, föränderlig
och påverkbar, inte sjukdomen i sig. Det medicinvetenskapliga och psykologiska synsättet
borde än mer vävas samman för att komma en förståelse till bristande följsamhet närmare.
I vårt arbete har det varit svårt att avgränsa begreppen information och utbildning, och ibland
har de närmast haft ett synonymt förhållande. Med information menar vi mer generell, allmän
upplysning oftast förmedlad genom envägskommunikation. Begreppet utbildning har för oss
en djupare och vidare innebörd där tyngdpunkten läggs på att uppnå en förståelse och insikt
för den kunskap som förmedlas från undervisare till patient, och där dialog mellan dessa
parter leder vidare till ytterligare kunskap och fördjupning. Utbildningen, eller
undervisningen, har vidare en på förhand given struktur som följs successivt under
utbildningens gång.
Ytterligare ett begrepp som vi kunde ha använt oss av är rådgivning, som enligt Gedda
(Pilhammar Andersson m fl, 2003) är ett individinriktat sätt att hjälpa patienten att komma
fram till förändrat förhållnings– och tankesätt, genom att förena tidigare erfarenheter och
kunskap med nya. Under arbetets gång har vi dessutom haft svårigheter att särskilja
information och kunskap – när blir information kunskap? Detta medför att valda
huvudkategorier och underkategorier kanske skulle ha definierats annorlunda.
23
REFERENSER
ABLA II. Mindre sjukdom och bättre hälsa genom ökad följsamhet till
läkemedelsordinationerna. Professionernas roll. (2001) Rapport från arbetsgruppen för bättre
läkemedelsanvändning. <www.lf.se>
Andrade JP, Vilas-Boas F, Chagas H, Andrade M (2002) Epidemiological Aspects of
Adherence to the Treatment of Hypertension. Arq Bras Cardiol, 2002, 79, (4), 380-384.
Backman J (1998) Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Badger F, Nolan P (2006) Concordance with antidepressant medication in primary care.
Nursing Standard, 2006, 20, (52), 35-40.
Björkdahl, A (1999) Psyk-VIPS. Att dokumentera psykiatrisk omvårdnad enligt VIPSmodellen. Lund: Studentlitteratur.
Bollini P, Tibaldi G, Testa C, Munizza C (2004) Understanding treatment adherence in
affective disorders: a qualitative study. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing,
2004, 11, 668-674.
Carder PC, Vuckovic N, Green CA (2003) Negotiating medications: patient perceptions of
long-term medication use. Journal of Pharmacy end Therapeutics 2003, 28, 409-417.
Clifford S, Barber N, Elliott R, Hartley E, Horne R (2006) Patient-centred advice is effective
in improving adherence to medicines. Pharm World Sci, 2006, 28, 165-170.
Cronlund A (2006) Allt att vinna på bättre läkemedelsanvändning. Läkemedelsvärlden, 7-8,
30-31.
Dowell J, Jones A, Snadden D (2001) Exploring medication use to seek concordance with
’non-adherent’ patients: a qualitative study. British journal of General Practice 2002, 52, 2432.
Ekman I, Andersson G, Boman K, Charlesworth A, Cleland JGF, Poole-Wilson P, Swedberg
K (2005) Adherence and perception of medication in patients with chronic heart failure
during a five-year randomised trial. Patient Education and Counseling, 2006, 6, 348-353.
Fastbom, J (2003) Äldre och läkemedel. Stockholm: Liber.
Gedda, B (2003) Sjuksköterskans pedagogiska verksamhet – villkor och processer. I:
Pilhammar Andersson E. (Red) Pedagogik inom vård och omsorg. Lund: Studentlitteratur.
Hansson A, Johansson I-M, Kjellgren K, Mohlin B, Nilsson JLG, Norrby R, Rosenqvist U,
Wendel A (1999) Förbättrad läkemedelsanvändning genom bättre följsamhet till
läkemedelsordinationen. Förslag till gemensamma mål för läkare, sjuksköterskor och
farmaceuter. Landstingsförbundet. ISBN 91-7188-568-4.
24
Hansson Scherman, M (1998) Den besvärlige patienten. Lund: Studentlitteratur.
Hartman J (2004) Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund:
Studentlitteratur.
Haynes RB, Yao X, Degani A, Kripalani S, Garg A, Mc Donald HP. Intervensions for
enhancing medication adherence (Review). Cochrane Database of Systematic Reviews 2005,
Issue 4. Art.No. CD000011. DOI: 10.1002/14651858.CD000011.pub2.
ICN:s etiska kod för sjuksköterskor.< www.swenurse.se>. 061129.
Ihre T, Fastbom J, Fuchs R, Melander A, Nilsson L, Nordström Torpenberg I, Pettersson S
(2005) Enligt ordination - om bättre läkemedelsanvändning. Lund: Studentlitteratur.
Kindmalm, L (2005) Diabetespatienters följsamhet till läkemedelsordinationer.
Projektredovisning 2005:1. Primärvården Skaraborg. FoU-centrum.< www.nepi.net>
Nilsson E (2006) Nya tekniker på väg för bättre följsamhet. Läkemedelsvärlden, 6, 20-21.
Patton K, Meyers J, Edelman Lewis B (1997) Enhancement of Compliance Among Patients
with Hypertension. The American Journal of Managed Care, 1997, 3, (11), 1693-1698.
Polit DF, Hungler PH (1995) Nursing Research. Principles and Methods. Fifth edition.
Philadelphia: J.B. Lippincott Company.
Ramel, B (2004) Patientinflytandet brister i Sverige. Riskkommunikation eller att tala med
patienten om risker. Läkartidningen. 15-16. Volym 101; 1416-1417.
Region Skåne (2003) Vårdavdelning 2005. Sammanfattande rapport. <www.lund.skane.se>
Rosa MA, Marcolin MA, Elkis H (2004) Evaluation of the factors interfering with drug
treatment compliance among Brazilian patients with schizofrenia. Rev Bras Psiquiatr, 2005,
27 (3), 178-184.
Rosner F (2006) Patient Noncompliance: Causes and Solutions. The Mount Sinai Journal of
Medicine. Volym 73:2, 553-559.
Saounatsou M, Patsi O, Fasoi G, Stylianou M, Kavga A, Economou O, Mandi P, Nicolaou M
(2001) The Influence of the Hypertensive Patient´s Education in Compliance with Their
Medication. Public Health Nursing, 18, 6, 436-442.
SFS (1982) Hälso- och sjukvårdslagen, 1982:763 HSL.
Socialstyrelsen (2006) Förskrivningsorsak vid läkemedelsordination. Ett led i arbetet för
förbättrad läkemedelsbehandling. Artikelnr.: 2006-107-35.
Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Artikelnr. 2005105-1.
25
SOSFS 1993:17, Socialstyrelsens allmänna råd. Omvårdnad inom hälso- och sjukvården.
Statens Folkhälsoinstitut (2007) Sveriges elva folkhälsomål. < www.fhi.se>
WHO-rapport (2003) Adherence to long tome therapies. Evidence for action.
Willman A, Stoltz P, Bahtsevani C (2006) Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan
forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.
26
BILAGOR
Bilaga 1: Granskningsmall enligt Backman, 1998 samt Polit och Hungler, 1995.
Bilaga 2: Struktur för gradering av kvalitet, enligt Willman m fl, 2006.
Bilaga 3: Artikelmatris.
27
BILAGA 1
Granskningsmall (Enligt Backman, 1998 samt Polit och Hungler, 1995).
Titel: skall vara tydlig och ge största möjliga information om innehållet i rapporten. Vidare
bör titeln bestå av nyckelord så att arbetet lätt går att finna vid litteratursökning, och inte bestå
av fler än 12 ord (Backman, 1998).
Abstrakt: kommer främst i rapporten och ger en kort, sammanfattande beskrivning av
studiens syfte, frågeställning, metod och resultat. Abstraktet skall innehålla mellan 100-200
ord (Polit och Hungler, 1995).
Enligt Backman (1998) skrivs abstraktet i löpande text i imperfektform.
Introduktion/bakgrund: syftet med inledningsavsnittet är att sätta in läsaren i ämnet och
leder successivt fram till rapportens syfte och frågeställningar som skall vara tydligt
formulerade. Tidigare forskning inom området skall presenteras här (Backman, 1998).
Metod: en redovisning av hur man i detalj gått tillväga för att få frågeställningarna besvarade
så att replikation kan möjliggöras. I detta avsnitt skall urval, metodval samt analysmetod
finnas med. En diskussion angående varför vald metod använts samt eventuella brister och
begränsningar med vald metod skall redovisas (Backman, 1998; Polit och Hungler, 1995).
Resultat: ger en neutral och objektiv sammanställning av resultatet från det undersökta
materialet och innefattar en sammanfattning av data som är relevant till syfte och
frågeställning (Backman, 1998). I kvalitativa studier presenteras ofta de olika
teman/kategorier som framkommit vid dataanalysen (Polit och Hungler, 1995).
Diskussion: i diskussionsavsnittet drar författarna slutsatser och gör tolkningar av resultatet.
Här redovisas även begränsningar och brister med studien. Uppslag och förslag på vidare
forskning samt implementering skall anges (Backman, 1998; Polit och Hungler, 1995).
Referenser: referenslista över litteratur som använts skall finnas med som
rapportavslutning. Referensredovisningen skall vara detaljerat beskriven så att läsaren lätt kan
återfinna använd litteratur (Backman, 1998).
Referenslistan är en god källa till ytterligare fördjupad kunskap i valt ämne (Polit och
Hungler, 1995).
28
BILAGA 2
Struktur för gradering av kvalitet, enligt Willman m fl (2006)
Hög kvalitet
Låg kvalitet
Tydligt beskriven kontext
Väldefinierad (e) frågeställning (ar)
Välbeskriven urvalsprocess,
datainsamlingsmetod
och analysmetod
Dokumenterad metodisk medvetenhet
Otydligt beskriven kontext
Otydligt definierad(e) frågeställning(ar)
Otydligt beskriven urvalsprocess,
datainsamlingsmetod och analysmetod
Bristande dokumentation av metodisk
medvetenhet
Osystematisk och mindre stringent
redovisning av data
Otydlig förankring av tolkningarna i data
Systematisk och stringent redovisning av data
Tolkningars förankring i data påvisad.
Diskussion om tolkningars trovärdighet och
tillförlitlighet
Kontextualisering av resultat i tidigare
forskning
Kontextualisering av resultat i tidigare
forskning saknas eller är bristfälligt
utvecklad
Relevant praktisk implikation saknas eller
är otydlig
Relevant praktisk implikation väl artikulerad
Kvalitetsgradering med hjälp av procentindelning, exempel enligt Willman m fl (2006)
Grad I 80-100 % = Hög grad av kvalitet
Grad II 70-79 % = Medelgod kvalitet
Grad III 60-69 % = Låg kvalitet
29
BILAGA 3:1 Artikelmatris med kritisk granskning.
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Andrade, JP.
Vilas-Boas, F.
Chagas, H.
Andrade, M.
(2002).
Brasilien.
Epidemiologocal
Aspects of
Adherence to
the
Treatment of
Hypertension.
Arq Bras Cardiol
(2002).
vol 79, no 4,
380-384
Kartlägga
orsaker till
varför
patienter
med
hypertoni
avbröt sin
läkemedelsbehandling.
Strukturerat
frågeformulär
användes för att
under 6 månaders
tid inventera
demografiska data,
behandlings och
sjukdomsinformation,
orsaker till varför
behandling avbröts
samt manuell
blodtrycksmätning.
n=401
(0)
Deltagarna
utvaldes
slumpmässigt.
Samtliga hade
behandlats för
hypertoni och
avbrutit
behandlingen
minst 60
dagar tidigare.
De vanligaste
orsakerna till
avbruten
behandling var
normaliserat
blodtryck,
biverkningar,
glömska samt
ekonomiska
skäl. Övriga
orsaker var
bristande
förståelse för
att läkemedlet
måste tas
fortsättningsvis,
alternativ
behandling,
rädsla för
förgiftning eller
hypotoni samt
rädsla att
blanda med
annat
läkemedel
och/eller
alkohol. De
patienter som
haft diagnosen
mer än 10 år
avbröt oftare
sin behandling.
Vanligaste
anledningar till
att återuppta
behandlingen
var högt
blodtryck samt
symtom
relaterade till
hypertonin.
Grad II.
Observationsstudie
Kommentar:
Titel: Stämmer överens med innehållet i artikeln samt innehåller terminologi för litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver syfte, metod, urval, resultat och konklusion. Ger en god sammanfattning av
innehållet.
Introduktion: Rubriklös. Problemområdet beskrivs och författarna motiverar sin studie samt refererar
till tidigare forskning. Här beskrivs syftet med studien.
Metod: Urval, inklusionskriterier samt standardiserade värden för blodtrycksmätning beskrivs här.
Analysmetod beskrivs.
Resultat: Beskrivs detaljerat i löpande text inklusive procentberäkning, statistisk signifikans och i
tabellform.
Diskussion: Här tolkas resultatet, tidigare forskning hänvisas till samt relaterar till syftet. Indirekta
förslag till implementering. Etiska överväganden redovisas inte.
Referenser: Relevanta för studien.
30
BILAGA 3:2
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Bagder, F.
Nolan, P.
(2006).
Storbritannien.
Concordance
with
antidepressant
medication in
primary care.
Nursing
standard
(2006), vol 20,
no 52, 35-40.
Undersöka
patienters
perspektiv på
vården, vilken
roll läkemedel
och hantering av
läkemedel
spelade i deras
tillfrisknande.
Analys av
faktorer som
påverkade
deras samsyn
med ordinerat
läkemedel.
Semistrukturerade
intervjuer med
uppföljande
frågor.
Återkommande
teman
identifierades med
hjälp av
”ramanalys”,
sorterades och
sammanfogades
till huvudteman.
n= 60
(0)
Deltagarna
rekryterades via
vårdcentraler
och hade
behandlats för
bipolär
depression de
senaste 12
månaderna och
medicinerat med
antidepressiv
medicin.
Bra relation till
behandlande
personal
ansågs vara
viktigt.
Hur man själv
och andra såg
på sin
sjukdom,
personliga
erfarenheter
om läkemedel
samt
förekomst av
biverkningar
påverkade
följsamheten.
Grad II
Kvalitativ
studie.
Kommentar:
Titel: Stämmer väl överens med innehållet samt innehåller terminologi för litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver syfte, metod, resultat och konklusion. Sammanfattar innehållet i artikeln väl.
Introduktion: Rubriklös. Här beskrivs problemområde som relateras till tidigare forskning, samt
definitioner av olika begrepp.
Syfte: Tydligt formulerat.
Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie som stämmer väl överens med studiens syfte.
Genomförandet är dock något oklart beskriven, bl a framgår inte vem som utfört intervjuerna.
Analysmetod något otydligt beskriven. Bortfall redovisas inte. Etiska överväganden presenteras.
Resultat: Detaljerat beskrivet under respektive huvudtema och presenteras i löpande text. Syftet
besvaras.
Diskussion: Här tolkas resultatet samt hänvisas till tidigare forskning. Flertalet tolkningar har dock
oklart ursprung eller hänsyftning. Egen kritik och begränsningar redovisas och förslag till
implementering presenteras.
Referenser: Relevanta för studien.
31
BILAGA 3:3
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Bollini, P.
Tibaldi, G.
Testa, C.
Munizza, C.
(2004). Italien.
Understanding
treatment
adherence in
affective
disorders: a
qualitative
study.
Journal of
Psychiatric
and Mental
Health
Nursing
(2004) no 11,
668-674.
Undersöka
patienters,
deras
familjers och
behandlares
perspektiv på
faktorer
relaterade till
följsamhet.
Intervjuer med
patienter med
depression eller
bipolär sjukdom,
familjemedlemmar
och behandlande
personal
n = 83
(31)
Respondenterna
bestod av
patienter,
familjemedlemmar
och behandlande
personal
(psykiatriker,
sjuksköterskor
samt psykolog).
Fem återkommande
teman identifierades:
sjukdomsorsak – och
förlopp, behandlingens
betydelse, anledning till
oföljsamhet samt förslag
på interventioner för att
öka följsamheten. Både
patienter och anhöriga
hade liknande åsikter
vad gällde orsaker och
förlopp. Merparten av
patienterna ansåg att
läkemedelsbehandlingen
var en viktig del
tillsammans med bra
relation till behandlaren.
Samtliga betonade
vikten av stöd.
Patienterna beskrev
svårigheter att acceptera
sin diagnos, anhöriga
beskrev att läkemedlen
förlångsammade
patienterna och
behandlande personal
beskrev biverkningar
och bristande samarbete
som främsta orsaker till
oföljsamhet. Patienter,
anhöriga och personal
efterlyste mer
information, ökad
tillgänglighet samt
förändrade attityder från
omgivningen.
Grad II
Kvalitativ
studie.
Kommentar:
Titel: Överensstämmer med innehållet, kunde dock ha kortats ner utan att värdefull information gått
förlorad.
Abstrakt: Beskriver syfte, population och resultat men inte metod.
Introduktion: Tidigare forskning samt tillvägagångssätt för datainsamling redovisas.
Syfte: Tydligt formulerat.
Metod: Vald metod samt analys redovisas väl. Etiska överväganden presenteras.
Resultat: Lättläst och kan knytas till syftet. Citat från respondenterna används för att tydliggöra och
öka förståelsen.
Diskussion: Resultaten tolkas och hänvisning görs till tidigare forskning. Tydliga förslag på
implikation saknas.
Referenser: Relevanta för studien.
32
BILAGA 3:4
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Carder, PC.
Vuckovic, N.
Green, CA.
(2003).
USA.
Negotiating
medications:
Patient
perceptions
of long-term
medication
use.
Journal of
Clinical
Pharmacy
and
Therapeutic
s
(2003), no
28, 409-417.
Undersöka
hur
patienter
med kronisk
sjukdom
upplevde
behovet att
ta
läkemedel
och hur
detta
påverkade
deras
identitet.
Beskrivning
av deras
förhandlingar
relaterat till
den
långvariga
medicineringen.
Semistrukturer
ad
intervjuguide
användes.
Resultatet
analyserades
och kodades
enligt grounded
theory.
Begreppet
negotiating
kom fram efter
återkommande
läsning av
datan, kodning
samt analytiska
möten.
n=83
(28)
Deltagarna valdes ut
slumpmässigt från olika
vårdcentraler och var i
åldrarna 18- 64 år.
Sjukdomarna var
bipolär sjukdom, MS,
RA, schizofreni/schizoaffektiv sjukdom samt
LE (lupus
erythematosus) och
deltagarna hade haft
dessa sjukdomar i
minst ett år.
Fortlöpande behandling
samt kontakt med
sjukvården krävdes.
Patienterna försökte få
ihop den nödvändiga
behandlingen med den
egna identiteten. De
värderade och
ifrågasatte behandling
och biverkningar. De
förhandlade med sig
själva och formulerade
om sina livsmål.
Motstånd och
acceptans var begrepp
som utkristalliserades.
Patienterna beskrev
motstånd till
läkemedelsbehandling
på grund av att denna
medförde konflikt med
den egna identiteten,
men också kapitulation
på väg mot acceptans.
Patienterna
samarbetade och
förhandlade med
behandlaren och
beskrev dels
samarbete, dels
svårigheter att vara
delaktig och ta beslut.
Grad I.
Kvalitativ
studie.
Kommentarer:
Titel: Stämmer väl med innehållet i artikeln.
Abstrakt: Innehåller syfte, metod, urval, resultat och diskussion. Bra sammanfattning av artikeln.
Introduktion: Här beskrivs forskningsproblemet relaterat till tidigare forskning samt syftet med
studien.
Metod: Vald metod beskrivs noggrant samt även hur analys, urval och inklusionskriterier gått till.
Bortfall samt etiska överväganden redovisas.
Resultat: Väl knutet till frågeställning. Presenteras i löpande text med citatkompletteringar från
intervjuerna.
Diskussion: Resultaten tolkas och tidigare forskning hänvisas till. Styrkor och svagheter diskuteras
och förslag på implementering görs.
Referenser: Relevanta för studien.
33
BILAGA 3:5
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Clifford, S.
Barber, N. Elliott,
R.
Hartley, E.
Horne, R (2006)
Storbritannien.
Patientcentred
advice is effective
in improving
adherence to
medicines.
Pharm World Sci
(2006),
no 28, 165-170
Utvärdera
effekten
av farmaceuters
rådgivning för att
möta patienters
behov vid start
med ny
läkemedelsbehandling vid
kronisk sjukdom.
Semistrukturerat
frågeformulär och
telefonsamtal samt
uppföljning med
telefonintervju och
frågeformulär.
Muntlig och
skriftlig information
om läkemedelsbehandlingen
delgavs patienterna
initialt.
n=429
(77)
Deltagarna utvaldes
slumpmässigt från
olika apotek och
indelades i en
kontrollgrupp och
en
interventionsgrupp.
Urvalskriterier var att
patienterna fått sitt
första recept på nytt
läkemedel,
åldersgrupp 75 år
eller äldre och
som hade någon av
diagnoserna stroke,
kardiovaskulär
sjukdom, astma,
diabetes eller RA.
Patienterna i
interventions
gruppen
tänkte i större
utsträckning
positivt om
sin
behandling
och förstod
varför de
måste ta den.
Övervägande
del av
patienterna
upplevde
farmaceuternas
uppföljande
telefonsamtal
som hjälpfulla
och
användbara.
Grad I
Randomiserad
kontrollerad
studie.
Kommentar:
Titel: Formulerad som ett påstående, innehåller terminologi för litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver syfte, metod, urval, resultat och konklusion. Ger en tydlig sammanfattning av
artikeln.
Introduktion: Innehåller beskrivning av problemområdet, referenser till tidigare forskning, anledning
till vald studie och metod samt framtida nytta. Syftet framgår här.
Metod: Samtliga steg i studien beskrivs noggrant. Urval, inklusions- och exklusionskriterier samt motiv
till metodval och utvärderingsmetod beskrivs tydligt. Bortfall redovisas. Hänvisning till tidigare
forskning görs. Etiska överväganden presenteras.
Resultat: Data presenteras i såväl löpande text som i tabellform. Samtliga frågeställningar besvaras.
Diskussion: Resultatet tolkas med hänvisning till tidigare forskning. Brister i studien tas upp och
förslag på framtida studier och implementering ges.
Referenser: Bra och relevanta.
34
BILAGA 3:6
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Dowell, J
Jones, A
Snadden, D
(2001)
Storbritannien.
Exploring
medication use
to seek
concordance
with “nonadherent”
patients: a
qualitative
study.
British Journal
of General
Practice
(2002), no 52,
24-32.
Utveckla en
strategi för att
undersöka
suboptimalt
användande av
läkemedel samt
även utveckla
en metod för att
nå samsyn
med dessa
patienter.
Intervjuer med
öppna frågor
mellan läkare
och patienter.
Information om
studien gjordes
initialt via brev
samt
telefonsamtal.
Under
intervjuerna
satte fokus på
patienternas
åsikter om
läkemedelsbehandlingen
samt kliniska
framsteg
noterades.
En
konsultationsmodell
utformades.
Uppföljande
intervjuer
avslutade
studien.
n=30
(8)
Patienter med
svårigheter att följa
ordinerad
behandling valdes
ut av behandlande
läkare.
Diagnoserna var
epilepsi, hypertoni,
astma, diabetes
och
hyperkolesterolemi.
En
konsultationsmodell
utvecklades.
Fyra teman
identifierades:
förståelse,
acceptans,
kontroll och
motivation.
Dessa teman
lade en grund
för vidare
hantering av
situationen. Vid
övergång till
behandling
använde sig
läkarna av
skräddarsydd
information.
Problem och
mål
formulerades
och behandling
prövades.
Patientens val
och beslut
respekterades
Vissa patienter
önskade mer
styrning från
behandlaren,
andra mer
egenansvar.
Grad II.
Kvalitativ studie.
Kommentar:
Titel: Kunde ha kortats ner utan att viktig information gått förlorad. Innehåller terminologi för
litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver bakgrund, syfte, metod, urval, resultat och konklusion. Ger en bra
sammanfattning av resultatet.
Introduktion: Ger upplysning om forskningsproblemet samt hänvisar till tidigare forskning. Leder fram
till syftet.
Metod: Urvalet är något otydligt beskrivet, vilket kan ge intrycket av att respondenterna valts ut
godtyckligt. För övrigt är deltagarna väl definierade med inklusions- och exklusionskriterier. Val av
metoder beskrivs och motiveras. Etiska överväganden redovisas inte.
Resultat: Redovisas tydligt i såväl löpande text som i tabellform.
Diskussion: Resultatet tolkas och hänvisas till tidigare forskning. Egen kritik och förslag till framtida
tester av konsultationsmodeller framförs.
Referenser: Relevanta, dock är en daterad 1964 vilket kan vara en aning för inaktuell.
35
BILAGA 3:7
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Ekman, I.
Andersson, G.
Boman, K
Charlesworth,
A.
Cleland, J.
Poole-Wilson,
P .Swedberg,
K.
(2005).
Sverige.
Adherence
and perception
of medication
in patients with
chronic heart
failure during a
fiveyear
randomised
trial.
Patient
Education and
Counseling, no
6 (2006), 348353.
Beskriva patienters
upplevelser av
ordinerad
läkemedels- och
tilläggsbehandling,
samt undersöka
förmågan att följa
ordination vid
studiestart samt
studieavslut.
Strukturerade
intervjuer.
Patienterna
uppföljdes för
bedömning och
vägledning var
4:e månad.
n = 302
(195)
Samtliga
deltagare hade
kronisk hjärtsvikt,
hade varit inlagda
minst en gång de
senaste två åren
samt
medicinerade
med ACEhämmare och
diuretika.
I genomsnitt följde
patienterna
ordinationerna väl
(88,6 %). De som
inte följde
ordinationen var
de som i högre
grad besvärades
av symtom som
svår trötthet och
dyspné. Vid
studiestart
glömde 24 % av
patienterna bort
att ta sin medicin,
i slutet av studien
var det 17 %.
Patienternas
kunskap om
läkemedlen och
deras
medvetenhet om
varför de behövde
inta den, ökade
inte signifikant.
Patienterna
trodde mer att
deras ordinarie
läkemedel skulle
hjälpa dem
jämfört med
tilläggsmedicinen
(studymedication).
Grad II
Randomiserad,
kontrollerad
studie.
Kommentar:
Titel: Något lång men stämmer dock väl överens med innehållet i artikeln samt innehåller adekvat
terminologi för litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver syfte, metod, resultat, konklusion samt praktisk implementering. Ger god
sammanfattning över studien. Avslutas med nyckelord.
Introduktion: Innehåller adekvata definitioner och anknytning till tidigare forskning.
Metod: Bristfälligt beskriven, t ex saknas hur utvecklandet av intervjuformulär gått till samt vad
metoden ANOVA innebär. Etiska överväganden presenteras.
Resultat: Presenteras logiskt relaterat till problemet och redovisas i text och tabeller.
Diskussion: Ger tydlig tolkning av resultatet samt kopplas till tidigare forskning och ger
rekommendationer för vidare praktisk implementering. Det stora bortfallet samt övriga svårigheter och
begränsningar redovisas och förklaras.
Referenser: Korrekt angivna enligt Vancovermetoden och är relevanta för studien.
36
BILAGA 3:8
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Patton, K.
Meyers, J.
Edelman
Lewis, B.
(1997). USA.
Enhancement
of compliance
among
patients with
hypertension.
The American
journal of
maneged
care, vol 3, no
11, 16931698.
Utvärdera
effekterna av
utbildningsprogram
för
hypertonipatienter
med hänseende på
följsamheten till
ordinerad
behandling.
Strukturerade
intervjuer samt
uppföljande
telefonsamtal av
sjuksköterskor.
n = 120
(13)
Patienter med
diagnosen
hypertoni sedan
minst 6 månader,
som uppvisade
dokumenterade
riskfaktorer, samt
använde mer än
ett läkemedel
inkluderades.
Exkluderades
gjordes patienter
med
nydiagnostiserad
hypertoni.
74,5 % av
deltagarna
sänkte
blodtrycket på
en av
parametrarna
(systoliskt eller
diastoliskt) och
37,9 % på
båda
parametrarna.
Lägre
blodtryck
medförde även
viktminskning,
minskat
saltintag,
mindre stress
samt ökad
följsamhet till
behandlingen.
Grad I
Observationsstudie
Kommentar:
Titel: Stämmer väl överens med innehållet i artikeln och innehåller terminologi lämpad för
litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver bakgrund, syfte, urval, metod och resultat och ger en bra sammanfattning av
artikeln.
Introduktion: Utan rubrik och beskriver problemområdet inklusive definitioner. Tidigare forskning
beskrivs.
Syfte: Är något otydligt redovisat.
Metod: Miljö, omständigheter, resurser, urval samt vald metod beskrivs samt finns inklusions- och
exklusionskriterier redovisade. Etiska överväganden finns ej dokumenterat. Standardiserade metoder,
definitioner och formulär finns beskrivna.
Resultat: Redovisas objektivt i såväl löpande text som i tabellform.
Diskussion: Tolkning av resultatet redovisas och jämförelse med tidigare forskning görs. Egen kritik
framförs och förslag till implementering finns.
Referenser: Tydliga och relevanta.
37
BILAGA 3:9
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Rosa, M.
Marcolin, M.
Elkis, H.
(2004).
Brasilien.
Evaluation
of the
factors
interfering
with drug
treatment
compliance
among
Brazilian
patients with
schizofrenia.
Rev Bras
Psiquiatr
(2005) vol
27, no 3,
178-184.
Att mäta
följsamheten
hos
patienter
med
schizofreni
under ett års
tid.
Semistrukturerade
intervjuer där
orsaker till
oföljsamhet
skattades, även
med hjälp av
anhöriga.
n = 50
(0).
Deltagarna
valdes ut
slumpmässigt.
Graden av
oföljsamhet
skattades till 48 %
under
uppföljningsperioden.
Inga skillnader i
demografiska data,
terapilängd, antal
inläggningar, typ av
schizofreni och typ
av neuroleptika. Det
fanns signifikant
positiv skillnad i tid
på institution –
patienter som haft
längre vårdtider var
mer följsamma.
Anledning till att inta
medicin grupperades
i: dag - för – dag
fördelar,
förebyggande av
återinsjuknande,
respekt för auktoritet,
rädsla för
återinläggning.
Orsaker till
oföljsamhet var svåra
att få fram dock
nämndes önskan att
vara normal samt
rädsla/obehag av
biverkningar.
Grad II.
Randomiserad,
kontrollerad
studie.
Kommentar:
Titel: Något lång. Kunde ha kortats ner utan att bli missledande. Stämmer väl överens med innehållet
i artikeln samt innehåller terminologi för litteratursökning.
Abstrakt: Beskriver bakgrund, metod, resultat, diskussion och konklusion.
Syfte: Beskrivs något otydligt.
Introduktion: Beskriver kortfattat orsaker till bristande följsamhet, svårigheterna med att mäta
följsamhet samt refererar till tidigare forskning. Här beskrivs syftet.
Metod: Vilka mätinstrument som använts beskrivs tydligt samt även urval, inklusions- och
exklusionskriterier. Jämförelser görs mellan två olika kliniker och det är svårt att riktigt förstå hur
skillnaderna i resultatet mellan dessa kliniker påverkar. Det är också något oklart hur uppföljningen i
gruppen ”non-compliant” genomförts. Etiska överväganden presenteras inte.
Resultat: Presenteras i såväl text- som tabellform. Syfte och frågeställningar besvaras, men
resultatsammanställningen blir något svårtolkad pga. jämförelsen mellan de två klinikerna.
Diskussion: Här tolkas resultatet samt hänvisas till tidigare forskning. Förslag till implikation redovisas
inte.
Referenser: Lång referenslista som dock tycks vara relevant.
38
BILAGA 3:10
Referens
Syfte
Metod
Deltagare
Resultat
Kvalitet/Typ
Saounatsou,
M.
Patsi, O.
Fasoi, G.
Stylianou, M.
Kavga, A.
Economu, O.
Mandi, P.
Nicolaou, M.
(2001).
Grekland.
The Influence
of the
Hypertensive
Patient´s
Education in
Compliance
with Their
Medication.
Public Health
Nursing, vol
18, no 6,
436-442.
Hur fördjupad
utbildning och
information
påverkade
följsamheten.
Resultaten
jämfördes med
antal utbildningsår
samt med
behandlingstidens
längd.
Deltagarna i
experimentgruppen
deltog i ett
utbildningsprogram,
lett av
sjuksköterskor
vilket var baserat
på litteratur. Varje
patient besöktes 45 ggr samt
kontaktades per
telefon två
ggr/vecka. Muntlig
och skriftlig
information erbjöds.
Den teoretiska
bakgrunden
baserades på
Orem´s,
Rosenstock´s och
Becker´s
hälsomodeller.
Följsamheten
mättes genom att
tabletter räknades
samt genom
uppföljande besök
och telefonkontakt
med
distriktssköterska.
Kontrollgruppen
erhöll sedvanlig
n = 40
(0)
Deltagarna
hade diagnosen
okontrollerad,
idiopatisk
hypertoni, 1-2
läkemedel
2ggr/dag samt
mellan 6-12 års
utbildning och
frånvaro av icke
stöttande
familj/nätverk.
Medeltalet för
följsamhet i
experimentgruppen
var 4,85 % och i
kontrollgruppen
4,25 %. Antal
utbildningsår var
positivt och
signifikant relaterat
till följsamheten.
Terapilängd var
negativt och
signifikant relaterat
till följsamheten.
Patienterna i
experimentgruppen
förbättrade
signifikant
följsamheten som
ett resultat av
undervisningen.
Grad I
Randomiserad,
kontrollerad
studie
behandling.
Kommentar:
Titel: Stämmer väl överens med innehållet och innehåller adekvat terminologi.
Abstrakt: Innehåller uppgifter om syfte, hypotes, population, metod och resultat samt ger god
sammanfattning av artikeln.
Introduktion: Innehåller definitioner av viktiga begrepp som förekommer i artikeln samt hänvisar till
tidigare forskning. Teoretiska ramar samt utbildningsprogrammets innehåll beskrivs.
Syfte: Välformulerat och tydligt redovisat.
Metod: Urvalsgrupper och inklusionskriterier beskrivs noggrant. Val av analysmetod redovisas, dock
inte tillräckligt ingående vilket gör det svårt att avgöra relevans. Etiska överväganden redovisas inte.
Resultat: Beskrivs övervägande i tabellform, förklarande text saknas.
Diskussion: Resultat tolkas och relateras till tidigare forskning. Egen kritik samt förslag till vidare
forskning tas upp.
Referenser: Adekvata samt korrekt angivna enligt Harvardmetoden.
39