Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens

advertisement
Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk
på att ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra
källor.
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i
Storbritannien 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
Storbritannien är en parlamentarisk demokrati där respekt för mänskliga
rättigheter och rättstatens principer har utvecklats under lång tid.
Storbritannien rankas ofta högt i internationella undersökningar om
rättstatens principer, korruption samt press- och yttrandefrihet.
Medborgerliga och politiska rättigheter är i de flesta fall skyddade i brittisk
lag och respekteras i stor utsträckning, även om det förekommer rapporter
om brister inom vissa områden. Ett oberoende och professionellt
rättssystem, lättillgänglig offentlig information och en omfattande
ombudsmannaorganisation innebär att människor i Storbritannien har stora
möjligheter att värna om sina mänskliga rättigheter.
Ny lagstiftning under 2015 har gett brittiska myndigheter ökade
befogenheter att kontrollera misstänkta individer och större möjligheter att
övervaka privatpersoner, journalister och organisationer, vilket har kritiserats
av en del människorättsorganisationer. Rättsvårdande myndigheter får
exempelvis tvångsförflytta och konfiskera resehandlingar av individer som
misstänks planera terrorismdåd utomlands och polisen har rätt att anhålla
misstänkta terrorister i fjorton dagar utan att de häktas.
En ny lag om nutida slaveri stiftades i mars 2015 vilken bland annat innebär
ökade straff för människohandlare. Flera människorättsorganisationer har
välkomnat lagen men också uppmärksammat att inte minst migranter med
oklar uppehållsrättslig status och begränsad tillgång till medicinsk,
psykologisk och rättslig hjälp fortsatt är sårbara.
Aborträtten är fortfarande begränsad i Nordirland, och samkönade
äktenskap är ännu inte tillåtna där.
Regeringen har utfäst att lagen som medförde att Europakonventionen om
mänskliga rättigheter inkorporerades i brittisk lagstiftning ska ersättas med
en annan, renodlad brittisk lag, om mänskliga rättigheter, British Bill of Rights.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Storbritannien rankas ofta högt i internationella undersökningar om
rättstatens principer och korruption. Ett oberoende och professionellt
rättssystem, lättillgänglig offentlig information och en omfattande
ombudsmannaorganisation innebär att människor i Storbritannien har stora
möjligheter att värna om sina mänskliga rättigheter.
År 2009 överfördes de sista av överhusets, House of Lords, juridiska
befogenheter till den nybildade nya högsta domstolen, Supreme Court.
Dessförinnan utgjorde överhuset den högsta rättsliga instansen i
Storbritannien, och en anledning till reformen var att helt separera den
lagstiftande makten från den dömande. Den högsta domstolen har ansvar
för hela det Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och är enligt
lag skild från de nationella domstolarna i England, Wales, Skottland och
Nordirland.
Storbritannien har förbättrat sitt resultat i Transparency Internationals index
över upplevd korruption de senaste fem åren och kom 2015 på en tionde
plats av 168 bedömda stater. I Världsbankens undersökning om kontroll av
korruption befann sig landet bland de 6 procent bästa länderna i världen år
2015. Storbritannien blev 2015 rankat som åttonde bästa stat i World Justice
Project Open Government Index som är en bedömning av medborgares rätt till
information, det civila samhällets deltagande, möjligheten till
ansvarsutkrävande och klagomål samt i vilken utsträckning allmän
information och lagstiftning publiceras av regeringen. I 2016 års Rule of Law
Index, även detta utfört av World Justice Project, hamnar Storbritannien på plats
tio – två platser bättre än året innan.
Skyddet av de mänskliga rättigheterna i Storbritannien regleras i huvudsak av
lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act, vilken inkorporerar
2 (17)
Europakonventionen om mänskliga rättigheter i brittisk lagstiftning. Den
nuvarande regeringen har sedan valet 2015 utfäst att Human Rights Act
kommer att ersättas med en ny inhemsk lag, British Bill of Rights. Planerna har
kritiserats av människorättsorganisationer som menat att det inte endast bör
vara den brittiska regeringen och brittiska domstolar som avgör
bedömningsnivån av skyddet för de mänskliga rättigheterna. Enligt FN:s
kommitté för mänskliga rättigheter skulle en brittisk Bill of Rights försvaga
skyddet av de mänskliga rättigheterna i Storbritannien. Regeringen har
argumenterat för en mer renodlad brittisk lagstiftning, bland annat eftersom
en sådan skulle ha större stöd hos den brittiska befolkningen. Regeringen har
vidare hävdat att alla rättigheter som skyddas genom Europakonventionen,
och således också av Human Rights Act, ska bibehållas men möjligen bli
viktade.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Storbritannien är en parlamentarisk demokrati där flerpartisystem tillämpas.
Det brittiska parlamentet består av två kammare; ett överhus, House of Lords
och ett underhus, House of Commons. Överhuset väljs inte direkt av folket men
har begränsad makt i beslutsfattandet. Överhuset består för tillfället av drygt
800 medlemmar av vilka 26 är brittiska ärkebiskopar och biskopar, 91 adliga
personer som ärvt sin plats och resterande knappt 700 medlemmar som har
valts på livstid av en oberoende kommitté utsedd av regeringen. Till
underhuset väljs med enkel majoritet den första torsdagen vart femte år 650
ledamöter i de 650 enmansvalkretsar som Storbritannien är uppdelat i.
Parlamentets uppgift är att debattera för landet avgörande samhällsfrågor,
skapa och ändra lagar, kontrollera och godkänna regeringens budgetförslag
samt granska regeringens arbete. De två husen är oberoende av varandra och
syftar till att komplettera varandra.
Rösträtt i brittiska allmänna val har alla brittiska medborgare, medborgare i
samväldesländer samt Irland som är över 18 år. I Skottland kan personer
över 16 år rösta till det skotska parlamentet och i lokala val. Ledamöter i
överhuset och fångar kan inte rösta. Ungefärligen motsvarande kriterier
gäller för att ställa upp till val, med ett antal ytterligare krav i samband med
lokala val. EU-medborgare boendes i Storbritannien får rösta i bland annat
lokala val men inte i valen till det brittiska parlamentet. Europadomstolen för
mänskliga rättigheter har flertalet gånger konstaterat att avsaknaden av
3 (17)
rösträtt för fångar bryter mot fångarnas rättigheter, samtidigt som ett utslag i
EU-domstolen i ett franskt fall från oktober 2015 konstaterade att
inskränkningar i rösträtten hos grova förbrytare kan vara laglig.
I parlamentsvalet i maj 2015 röstade 66 procent av samtliga röstberättigade
och skillnaden mellan andelen män och kvinnor som röstade var endast en
procentenhet. Valdeltagandet i folkomröstningen om EU-medlemskapet den
23 juni 2016 var 72 procent. Det senaste parlamentsvalet och
folkomröstningen har enligt den oberoende brittiska valkommissionen varit
öppna och rättvisa. Valet resulterade i att elva brittiska partier finns
representerade i underhuset. Det parti som får flest representanter i
underhuset får i uppgift att bilda regering. I valet 2015 fick det konservativa
partiet Conservatives en majoritet av platserna i underhuset och de kunde
därför bilda en majoritetsregering. Premiärminister i Storbritannien är sedan
den 13 juli 2016 Theresa May efter att David Cameron avgick efter
folkomröstningen om det brittiska EU-medlemskapet i juni 2016.
Skottland, Nordirland och Wales har visst självstyre genom nationella
parlament eller folkförsamlingar. Det skotska partiella självstyret är det mest
utvecklade och omfattar exempelvis utbildning, hälsovård, miljöpolitik,
rättsväsende och jordbruk där det skotska parlamentet stiftar lagar som den
skotska regeringen implementerar. Exempel på politikområden i Skottland
som fortfarande lyder under det brittiska parlamentet är utrikes- och
försvarspolitik, finans- och penningpolitik och arbetsmarknadspolitik.
Det civila samhällets utrymme
Frivilligorganisationer och icke-statliga organisationer får verka fritt i
Storbritannien som har en lång historia av sådan verksamhet i princip i alla
samhällssektorer. Det finns över 200 000 välgörenhetsorganisationer
registrerade bara i England och Wales – om man även räknar in
organisationer som har för liten omsättning för att vara tvungna att registrera
sig, uppskattas det finnas över 400 000 i hela Storbritannien. Oberoende
organisationer för mänskliga rättigheter som Amnesty International, Freedom
House och Human Rights Watch har en stark ställning i landet och riktar
stundtals stark kritik mot regeringen. För att hjälpa regeringen i dess arbete
för mänskliga rättigheter finns Human Rights Advisory Group, bestående av
medlemmar från olika internationella organisationer och akademiska
institutioner med erfarenhet av arbete med mänskliga rättigheter som
informerar och ger råd till bland annat utrikesdepartementet.
4 (17)
Med stöd i anti-terrorismlagstiftning, Terrorism Act, kan inrikesministern
förbjuda en organisation utifrån ett antal kriterier, bland annat förberedelse
för eller uppmuntran till terrorism. Sedan lagen infördes har 71
internationella organisationer förbjudits utöver de 14 nordirländska
organisationerna som redan var förbjudna under tidigare lagstiftning. En
särskild kommission för överklaganden finns etablerad vars beslut i sin tur
kan överklagas till domstol (Court of Appeal). Freedom House och FN:s
kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat regeringen för att ha en för
vid definition av terrorism och Storbritannien har uppmanats att reformera
sina antiterrorismlagar. Det finns exempel på organisationer som vunnit en
överklagan och avförts från listan av förbjudna organisationer, så som
International Sikh Youth Federation gjorde i mars 2016.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Tortyr, förnedrande bestraffning och omotiverad kvarhållning av misstänkta
är enligt lag förbjudet i Storbritannien. Brittisk polis är enlig lag skyldig att
rapportera in dödsfall som skett i samband polisvåld till Independent Police
Complaints Commission. Det brittiska parlamentsutskottet Intelligence and Security
Committee (ISC) har i uppgift att granska brittiska underrättelsemyndigheter,
bland annat för att undersöka påstådd brittisk inblandning i tortyr av
individer i aktioner för att bekämpa terrorism utomlands. FN:s kommitté för
mänskliga rättigheter har välkomnat att det genom ISC finns en mekanism
för att granska eventuella övergrepp, men har samtidigt uttryckt oro för
graden av oberoende från regeringen och långsamhet i uppföljningen av den
så kallade Detainee Inquity som är en oberoende brittisk utredning om
eventuella brittiska överträdelser i samband med frihetsberövanden i
efterspelet till terroristattentaten i USA 11 september 2001.
Brittiska fängelser anses enligt människorättsorganisationer i allmänhet följa
internationella riktlinjer. Antalet självmord har i brittiska fängelser åter börjat
öka efter sju års nedgång dessförinnan; under en period av ett år mellan
2015-2016 dog 304 personer i engelska och walesiska fängelser och en
tredjedel av dessa dödsfall var självmord.
En ny lag om nutida slaveri stiftades i mars 2015 vilken bland annat innebär
ökade straff för människohandel och mer omfattande kontroller av
arbetsgivare. Flera människorättsorganisationer har välkomnat lagen men
5 (17)
också uppmärksammat att många offer fortfarande är sårbara, inte minst
migranter med oklar uppehållsrättslig status och begränsad tillgång till
medicinsk, psykologisk och rättslig hjälp. Människohandel med syfte att
prostituera offren förekommer. Enligt uppgifter från det brittiska
åklagarväsendet utnyttjades minst 1 139 personer på detta sätt under 2014.
Prostitution är tillåtet i England, Wales och Skottland, men flera företeelser i
samband med köp av sex är olaglig, exempelvis att äga eller driva bordeller,
köp av sex av en person som är utsätt av tvång eller villfarelse samt att
erbjuda sexuella tjänster på offentlig plats. I Nordirland är sexköp sedan
2015 förbjudet.
Dödsstraff
Dödsstraff är totalförbjudet i Storbritannien.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Brittiska medborgare har rätt att fritt resa, välja arbete, bostadsort och
institutioner för vidareutbildning i landet.
Godtyckliga arresteringar är förbjudet enligt lag i Storbritannien och polisen
tillåts inte förhöra en person som begärt stöd i form av advokat innan
advokaten är på plats. En person som häktas måste åtalas inom 24 timmar
med undantag för om personen är misstänkt för ett allvarligt brott som
exempelvis mord, då gäller 36 till 96 timmar, eller om person häktas med
stöd i Terrorism Act, då gäller 14 dagar.
Storbritannien har inte någon minimigräns för hur länge myndigheterna får
kvarhålla asylsökande i väntan på beslut. Den övervägande majoriteten,
omkring 64 procent under det första halvåret av 2016, är kvarhållna högst 29
dagar. Andelen barn har minskat kraftigt sedan 2009 och utgjorde mindre än
en halv procent av det totala antalet frihetsberövade asylsökande under 2015.
I och med anti-terrorismlagstiftning, så som Counter-Terrorism and Security Act
från 2015 har brittiska myndigheter relativt omfattande befogenheter att
övervaka och kontrollera individer misstänkta för terrorism. Rättsvårdande
myndigheter får tvångsförflytta och konfiskera resehandlingar av individer
som misstänks planera terrordåd utomlands. Polisen har rätt att anhålla
misstänkta terrorister i fjorton dagar utan att de häktas. Medborgare som
planerat terrordåd utomlands kan förhindras att komma tillbaka till
Storbritannien i upp till två år. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har
6 (17)
uppmanat Storbritannien att reformera lagstiftingen för att vara konform
med FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna.
Rättssäkerhet
Brittiska medborgare har rätt till samma tillgång till rättsväsendet oavsett
kön, sexuell läggning, etnisk och religiös bakgrund. Storbritanniens
rättsystem är uppbyggt av familjemålsdomstolar, brottmålsdomstolar och
allmänna domstolar. För att domar ska vara konsistenta och transparenta
fastställer det oberoende organet Sentencing Council riktlinjer för påföljder.
Domstolarna granskas bland annat av Judicial Conduct Investigations Office
(JCIO) vars syfte är att se till att alla domare är rättvisa och effektiva.
Medborgare som misstänker att en dom är felaktig kan vända sig till det
oberoende Criminal Case Review Commission.
Brittisk straffbarhetsålder är olika i de fyra brittiska nationerna. Den
engelska, nordirländska och walesiska åldern för straffbarhet är tio år. För
barn upp till 18 års ålder hanteras fallen av särskilda ungdomsdomstolar och
från och med 18 års ålder hanteras de enligt samma lag som vuxna men
avtjänar eventuella straff på särskilda fängelser för individer mellan åldrarna
18 och 25. Den skotska straffåldern är åtta år. Barn som begår brott mellan
åtta och tolv års ålder hänvisas till socialtjänsten eller till ett så kallat Children’s
Hearing System, där barnet ges hjälp och stöd i skyddande syfte. Då barnet har
fyllt tolv kan det bli föremål för åtal om brottet är grovt men upp till 16 års
ålder skickas de allra flesta fall till en Children’s Reporter som bedömer hur
allvarligt brottet är.
Straffrihet
Straffrihet uppges inte förekomma i Storbritannien.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrandefrihet råder och trakasserier, hets mot folkgrupp eller uttryck för hat
på grund av hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, religion eller sexuell
läggning är genom ett antal olika lagar förbjudet och kan leda till fängelse
och/eller böter. Pressfriheten är lagstadgad i Storbritannien. Det finns dock
lagar som med grund i anti-terrorism tillåts begränsa pressfriheten. Genom
Freedom of Information Act åläggs brittiska myndigheter att spara handlingar
samt ger rätten till vem som helst att begära ut dessa. Med hänvisning till
rikets säkerhet eller om en begäran skulle medföra orimliga kostnader kan
myndigheterna neka att lämna ut information.
7 (17)
Organisationen Reportrar utan gränser benämner pressens situation som
”godtagbar” i Storbritannien. Landets ranking på organisationens
pressfrihetsindex har försämrats fem år i rad – Storbritannien rankades på
plats 19 av 178 år 2010 och på plats 38 av 180 år 2015. Brittiska tidningar
reglerade tidigare sig själva inom ramen för Press Complaints Commission. Till
följd av News of the World-skandalen från 2011 då det avslöjades att tidningar
hade hackat privatpersoners telefoner, försökte regeringen inrätta en mer
statligt styrd översynsmekanism. Detta avfärdades av majoriteten av de
brittiska tidningarna och istället upprättade tidningsbranschen Independent
Press Standards Organisation (IPSO). IPSO är en oberoende organisation med
syfte att granska och styra tidningarna. Våld mot journalister är sällsynt men
trakasserier och hot har förekommit.
Brittiska medborgare har obegränsad tillgång till internet och cirka 92
procent av den brittiska befolkningen använder sig av internet. Uppladdning
av viss media är olaglig, exempelvis om den innehåller sexuellt utnyttjande av
barn eller sporrar till hat på grund av etnicitet.
Den 6 februari 2015 dömde Storbritanniens övervakningsdomstol
Investigatory Powers Tribunal att flera brittiska underrättelsemyndigheters sätt att
hantera information om privat kommunikation vilka kom amerikanska
myndigheter tillhanda, stred mot yttrandefriheten och rätten till privatliv.
Fallet hade drivits av Amnesty International och tre andra organisationer.
Lagen Investigatory Powers Bill antogs 29 november 2016 och gör det enklare
för Storbritanniens polis-, övervaknings- och underrättelsemyndigheter att
samla information om privatpersoner, bland annat från internet- och
telefonföretag i syfte att avvärja hot. Debatten inför antagandet av lagen
handlade bland annat om hur individers privatliv ska värderas i förhållandet
till behovet av information för att kunna försvara den brittiska befolkningen
mot yttre och inre hot.
Mötes- och föreningsfrihet
I Storbritannien råder mötes- och föreningsfrihet, vilka är skyddade enligt
Human Rights Act. Mötes- och föreningsfriheten kan inskränkas om
regeringen, på grundval av inrikesministerns beslut, anser att en förening är
en terroristorganisation eller om ett publikt möte anses utgöra en risk för
människors säkerhet. Regeringen anses av människorättorganisationer
överlag respektera rätten att organisera sig och mötas. Polisen har under
8 (17)
senare år fått viss kritik för att ha använt inskränkande metoder för att
kontrollera folkmassor vid ett antal demonstrationer, bland annat under
några av de demonstrationer som anordnades 2015 med anledning av
regeringens åtstramningspolitik.
Religions- och övertygelsefrihet
Religions- och trosfrihet är skyddade enligt brittisk lag. De flesta brittiska
medborgare är kristna medlemmar av de offentliga trossamfunden Church of
England eller Church of Scotland men flera andra religioner utövas i landet.
Storbritannien har en lång historia av religiös mångfald och det finns en lag,
Racial and Religious Hatred Act, mot brott som sker på religiösa och etniska
grunder som kan leda upp till sju års fängelse. Lagen tillkom efter att den
dåvarande regeringen inte lyckats med att införliva skydd mot uppvigling på
religiösa grunder i de anti-terrorismlagar som tillkom efter 11 Septemberattentaten.
Anmälningarna om hatbrott minskade under en period fram till 2012/2013,
men har därefter ökat i omfattning. Enligt London Metropolitan Police hade
antisemitiska och islamofobiska brott ökat med 22 respektive 27 procent
mellan januari och juli 2015 jämfört med samma perioder året innan. I
anslutning till folkomröstningen om EU-medlemskapet den 23 juni 2016 var
andelen inrapporterade hatbrott på grund av religiös eller etnisk tillhörighet
högre än året dessförinnan. Under de två sista veckorna i juni 2016
inrapporterades 41 procent fler hatbrott än under samma period föregående
år. För att bekämpa alla former av hatbrott har regeringen antagit en plan,
Action Against Hate, för att motverka hatbrott i England och Wales. Liknande
planer finns i Nordirland, The Racial Equality Strategy, och Skottland, Scotland’s
National Action Plan for Human Rights.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Storbritannien är sedan 1919 ett av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) medlemsländer. Landet har ratificerat ILO:s åtta grundkonventioner. I
Storbritannien respekteras rätten till kollektiva förhandlingar genom
fackförbund och strejker. I och med The Trade Union Act (2016)
introducerades nya kriterier för den lagligt skyddande strejkrätten, vilket har
kritiserats av människorättsorganisationer och fackförbund. Under 2015 var
9 (17)
6,5 miljoner personer medlemmar i ett fackförbund, vilket motsvarar knappt
25 procent av den totala arbetskraften, och är den lägsta andelen sedan 1995.
Arbetslösheten i Storbritannien har gått från 5,6 procent under perioden
januari-mars 2015 till 4,9 procent under perioden juni-augusti 2016.
Arbetslöshetsnivån skiljer sig marginellt åt mellan de fyra nationerna.
Marginellt färre kvinnor än män är arbetslösa men det råder viss skillnad i
sysselsättningsgrad som bland kvinnor var 70 procent i juni 2016 och 79
procent bland män. Därtill är en majoritet av kvinnorna deltids- och
visstidsanställda som av samtliga jobbade deltid under perioden januari 2015
– juni 2016 var minst 72 procent kvinnor.
I Storbritannien finns ett system av minimilöner där den lägsta tillåtna
timlönen är lärlingslönen som oavsett ålder är minst 3,40 pund per timme.
Minimilöner per timme för andra tjänster beror på individens ålder; personer
under 18 år tjänar som minst 4 pund, personer i spannet 18-21 år tjänar
minst 5,55 pund, 21-24 år minst 6,95 pund och de som är över 25 år gamla
tjänar minst 7,20 pund. Minimilönerna förväntas öka något ytterligare de
närmsta åren, då de utgör ett verktyg i regeringens ambition att lyfta fler
familjer ut ur fattigdom.
Enligt regeringens anvisningar till arbetsgivare får brittiska medborgare
under 18 år arbeta max 40 timmar i veckan och britter över 18 år max 48
timmar i veckan. Arbetsgivare får be sin anställda att arbeta mer än 48
timmar per vecka och vuxna anställda har, med undantag för vissa yrken, rätt
att accepterat detta eller inte. Skulle en person säga nej får arbetsgivare inte
behandla arbetstagaren sämre eller säga upp hen av den anledningen.
De relativt vanliga så kallade nolltimmarskontrakten innebär att arbetsgivare
kan ringa in personal när det behövs utan någon skyldighet att förse den
anställde med ett visst antal arbetstimmar. Kontraktstypen innebär också att
de anställda inte behöver arbeta när de inte ombeds göra det. Sedan i maj
2015 får personer anställda under nolltimmarskontrakt arbeta för fler än en
arbetsgivare utan att riskera uppsägning.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Storbritanniens offentliga hälsovårdssystem, National Health Service (NHS),
erbjuder fri sjukvård till alla som uppehåller sig legalt i Storbritannien. I
Storbritannien råder låg barn- och mödradödlighet, enligt
10 (17)
Världshälsoorganisationens senaste uppgifter från 2015 dör nio av 100 000
mödrar i barnsäng och två av 1 000 barn dör som nyfödda. Förväntad
livslängd är 79 år för män och 83 för kvinnor. Landet har, i jämförelse med
övriga OECD-länder, en relativt hög andel överviktiga personer i
befolkningen; 62 procent av samtliga britter var överviktiga 2014.
Självmordsnivåerna är i samma jämförelse relativt låga.
Kvinnor har rätt till gratis mödra- och förlossningsvård genom NHS. De
flesta preventivmedel är gratis i Storbritannien och finns att tillgå på de flesta
allmänläkarcentraler, ungdomsmottagningar, gynekologmottagningar bland
flera. Sex- och samlevnadsundervisning är endast en obligatisrisk del av
läroplanerna för kommunala skolor i Storbritannien, men anses förekomma
på de flesta skolor.
Rätten till utbildning
Engelska barn i åldrarna 3-4 år har rätt till 15 timmars gratis utbildning under
38 veckor per år. Utbildning är obligatorisk och gratis för brittiska barn
mellan 5-16 år (4-16 år i Nordirland). Skoluniform är obligatoriskt och
bekostas av föräldrarna själva och efter att barnen har gått ur årskurs två
bekostas även skolmaten av föräldrarna. Skulle en familj inte ha råd med
skolmat eller skoluniform kan de ansöka om finansiell hjälp från de lokala
myndigheterna.
Liksom i Sverige är utbildning på motsvarande gymnasienivå och högskola
eller universitet valfritt. Beroende på personens ålder, ämnesområde och
individens personliga omständigheter kan kurser på motsvarande
gymnasienivå antingen vara gratis eller avgiftsbelagda. Högskolor och
universitet har sedan 1998 tillåtits utkräva terminsavgifter från sina studenter;
den senaste höjningen av tillåtna avgifter skedde år 2010 och innebär att
universitet nu får begära upp till 9 000 pund per student och år. Nordirland
och Skottland har egna regler för avgifterna; universitet i Nordirland får
utkräva max 3 025 pund per år av personer bosatta i Nordirland och högre
utbildning i Skottland är gratis för personer bosatta i Skottland. Det finns
också olika system för studiestöd och studielån i de fyra brittiska nationerna.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Storbritannien uppnår i huvudsak god genomsnittlig levnadsstandard och
fick år 2015 dela plats 14 med Sverige bland världens länder i UNDP:s index
över mänsklig utveckling.
11 (17)
I och med Welfare Reform and Work Act (2016) upplöstes den tidigare lagen
om barnfattigdom. Delar av den tidigare lagen återinfördes, bland annat
kriterierna för barnfattigdom, men regeringen behöver inte längre sätta
lagstadgade mål om barnfattigdom vilket har uppmärksammats av den
brittiska Equality and Human Rights Commission.
År 2013 beräknades 10 procent av befolkningen leva i fattigdom av OECD.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Sedan valet 2015 är andelen kvinnor i parlamentet historiskt sett rekordhögt,
29 procent av ledamöterna i underhuset är kvinnor vilket är OECDgenomsnittet. Dock är 26 av de 800 ledamöterna i överhuset kvinnor. I
Theresa May har Storbritannien landets andra kvinnliga premiärminister
efter Margaret Thatcher. Av samtliga ministrar och motsvarande gruppledare
i parlamentet är 24 procent kvinnor. I kabinettet, premiärministerns innersta
krets, är dock motsvarande siffra 36 procent. Kvotering är lagligt för att öka
den kvinnliga representationen i politiken, men partiet Labour var det enda
som använde sig av detta med så kallade ”all women shortlists” i det senaste
valet vilket innebar att endast kvinnor fick ställa upp i vissa valkrestar.
I december 2015 infördes en ny lag, utöver befintliga lagar om sexuella
trakasserier och våldtäkt, till skydd från olika former av psykiska och
känslomässiga tvingande handlingar och misshandel i hemmet, inklusive
genom sociala medier. Kvinnor som är ekonomiskt beroende av sina
förövare har möjligt att få rättegångskostnader betalda av staten som också
tillhandahåller stöd och skydd av kvinnor som blivit utsatta för våld eller
våldtäkt. Runt 29 procent av alla brittiska kvinnor uppger att de någon gång
har blivit utsatta för sexuellt eller fysiskt våld. Lagen om allvarliga brott,
Serioius Crimes Act (2015) infördes i syfte att förbättra regleringen på flera
områden, däribland kvinnlig könsstympning, som nu är olaglig oavsett var
handlingen utförs. Lagen syftade bland annat till att skydda potentiella eller
faktiska offer för könsstympning och innebar bland annat att läkare, lärare
och socialarbetare blev skyldiga att rapportera misstänkta fall av kvinnlig
könsstympning på flickor yngre än 18 år till polisen. Per den 30 juni 2016 har
ingen blivit fälld för könsstympning i Storbritannien.
12 (17)
Abort är lagligt sedan 1967 i England, Wales och Skottland. På Nordirland är
dock aborträtten fortfarande begränsad. Den nuvarande lagstiftningen tillåter
bara abort i de fall då moderns liv eller långsiktiga hälsa står på spel. FN:s
kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat detta och yrkat på att
nationen ska tillåta abort även vid fall av incest och våldtäkt eller om en
dödlig missbildning skulle finnas hos fostret. Nordirlands egen högsta
domstol har dömt att nationens nuvarande abortlagstiftning går emot
internationell rätt.
Barnets rättigheter
Storbritannien ratificerade Barnkonventionen år 1991 men har ännu inte
inkorporerat den i nationell lag. Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter
finns fortfarande brister i Storbritannien på områden som kroppslig
bestraffning, diskriminering och utbildning. Av samtliga personer i åldrarna
16-59 år uppskattas 19 procent ha utsatts för missförhållanden i sin
barndom. Barnaga är under vissa förhållanden tillåtet i Storbritannien. I
England och Wales får en förälder exempelvis inte uppsåtligen skada barnet,
men om den fysiska tillrättavisningen är återhållsam och rimlig, inte orsakar
en fysisk skada eller anses vara grym är den tillåten. Skottland och
Nordirland har särskilda bestämmelser om att vissa fysiska tillrättavisningar
mot ett barns huvud inte är tillåtna.
Den sexuella myndighetsåldern i Storbritannien är 16 år. Sexuellt utnyttjande
av ett barn kan leda till livstids fängelse och förövare måste meddela polisen
varje gång de reser utanför landet och byter namn eller adress. Den lägsta
åldern för giftermål är 16 år även om det skiljer något mellan Storbritanniens
olika delar. England och Wales tillåter giftermål mellan ungdomar yngre än
18 år med tillstånd från förmyndare medan skotska ungdomar i åldrarna 1618 år inte behöver tillåtelse från förmyndare för att gifta sig. För att bekämpa
påtvingade äktenskap har regeringen inrättat en Forced Marriage Unit som ger
råd och stöd till offer och informerar om ämnet på skolor. FN:s kommitté
för barnets rättigheter har uppmanat Storbritannien att höja den lägsta åldern
för giftermål till 18 år i alla delar av landet.
Storbritannien rekryterar fortfarande personer som är 16 år till militären på
frivillig basis. Enligt människorättsorganisationer riskerar brittiska ungdomar
som tjänstgör från 16 års ålder sämre tillgång till utbildning, framtida mentala
hälsoproblem och framtida arbetslöshet.
13 (17)
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Diskriminering på grund av etnicitet på arbetsmarknaden, tjänstesektorn,
bostadsektorn och utbildningsväsendet är förbjuden enligt the Race Relations
Act. Lagen skyddar även människor från etnisk diskriminering från det
offentliga, till exempel av polis. Det är främst denna lag och Equality Act
(2010) som reglerar diskriminering i det brittiska rättsystemet. I sin
sammanfattande rapport år 2016 kritiserade FN:s kommitté för avskaffande
av rasdiskriminering Storbritannien för att ännu inte ha omsatt konventionen
om avskaffande av alla former av rasdiskriminering i nationell lag. Det
konstaterades också att Nordirland ännu inte har antagit Equality Act och att
nationen står utanför den övergripande brittiska lagstiftningen mot
diskriminering på grund av etnicitet.
Mångfalden i det brittiska parlamentet är högre än någonsin men jämfört
med befolkningen i övrigt är den fortfarande relativt låg. Andelen ledamöter
i underhuset som själva identifierar sig ha en etnisk minoritetsbakgrund eller
icke-vit bakgrund ökade efter valen 2015 till 7 procent jämfört med 4
procent dessförinnan. Detta ska jämföras med andelen bland den brittiska
befolkningen i allmänhet vilken uppskattas till 13 procent.
I sin rapport från 2016 uttryckte FN:s kommitté för avskaffande av
rasdiskriminering oro för att stora delar av kampanjerna inför
folkomröstningen om EU-medlemskapet kännetecknades av främlings- och
invandringsfientliga uttalanden som ofta stod oemotsagda.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Enligt brittiska lagar är diskriminering på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet förbjuden. Av de totalt 62 518 anmälningarna om hatbrott i
England och Wales under 2015 och 2016 var tolv procent relaterade till
sexuell läggning och en procent till könsidentitet.
Samkönade äktenskap blev lagliga i England och Wales år 2013 och i
Skottland år 2014. Religiösa organisationer har dock fortfarande rätt att neka
att viga två personer av samma kön. Om en av giftermålets parter korrigerar
sitt kön kräver Same Sex Couples Act, som reglerar samkönade äktenskap i
Storbritannien, att den andra parten samtycker till att äktenskapet fortlöper.
Den nordirländska folkförsamlingen har ännu inte röstat på ett liggande
förslag om samkönade äktenskap.
14 (17)
Flyktingars och migranters rättigheter
I England, Nordirland, Skottland och Wales tillåts flyktingar att söka
flyktingstatus och asyl och regeringen har infört lagar och regler för att
skydda flyktingar i landet.
Storbritannien är den enda staten i Europa som inte har en minimigräns för
hur länge myndigheterna får kvarhålla migranter utan ett asylbeslut.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Enligt brittisk lag är det olagligt att diskriminera medborgare på grund av
intellektuella, mentala, fysiska och sensoriska funktionsnedsättningar inom
utbildning, sysselsättning, transport, tillgång till hälsovård och andra
offentliga tjänster. Dessa bestämmelser gäller även för en mängd olika tjänstoch nöjesinrättningar, som teatrar, affärer, restauranger och kyrkor. Det
finns flera olika statliga och frivilligbaserade program för stöd till
funktionsnedsatta av såväl finansiell som mer praktisk natur. Tio procent av
den funktionsnedsatta arbetskraften var arbetslösa under perioden april-juni
2016, en klart större andel än den övriga befolkningen.
15 (17)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga
rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant
on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1976. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Det fakultativa protokollet
om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1999.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1976.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD)
ratificerades år 1969.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) ratificerades år 1986. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades år 2004.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1988. Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2003.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC)
ratificerades år 1991. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade
konflikter ratificerades år 2003. Det tillhörande protokollet om handel med barn
och barnpornografi ratificerades år 2009.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2009.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte ratificerats.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee
Convention) ratificerades år 1954. Det tillhörande protokollet ratificerades år
1968.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the
International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2001.
Regionala instrument
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the
16 (17)
Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1951.
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for
the protection of National Minorities, ratificerades år 1998.
Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for
Regional or Minority Languages, ratificerades år 2001.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot
kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and
combating violence against women and domestic violence, signerades år 2012.
Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention
on Corruption, ratificerades år 2003.
I den universella granskningsmekanismen (UPR) vid FN:s råd för mänskliga
rättigheter gav Sverige rekommendationer till Storbritannien som bland
annat berörde förbud mot barnaga.
17 (17)
Download
Random flashcards
organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards