Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Storbritannien 2015–2016 I. SAMMANFATTNING Storbritannien är en parlamentarisk demokrati där respekt för mänskliga rättigheter och rättstatens principer har utvecklats under lång tid. Storbritannien rankas ofta högt i internationella undersökningar om rättstatens principer, korruption samt press- och yttrandefrihet. Medborgerliga och politiska rättigheter är i de flesta fall skyddade i brittisk lag och respekteras i stor utsträckning, även om det förekommer rapporter om brister inom vissa områden. Ett oberoende och professionellt rättssystem, lättillgänglig offentlig information och en omfattande ombudsmannaorganisation innebär att människor i Storbritannien har stora möjligheter att värna om sina mänskliga rättigheter. Ny lagstiftning under 2015 har gett brittiska myndigheter ökade befogenheter att kontrollera misstänkta individer och större möjligheter att övervaka privatpersoner, journalister och organisationer, vilket har kritiserats av en del människorättsorganisationer. Rättsvårdande myndigheter får exempelvis tvångsförflytta och konfiskera resehandlingar av individer som misstänks planera terrorismdåd utomlands och polisen har rätt att anhålla misstänkta terrorister i fjorton dagar utan att de häktas. En ny lag om nutida slaveri stiftades i mars 2015 vilken bland annat innebär ökade straff för människohandlare. Flera människorättsorganisationer har välkomnat lagen men också uppmärksammat att inte minst migranter med oklar uppehållsrättslig status och begränsad tillgång till medicinsk, psykologisk och rättslig hjälp fortsatt är sårbara. Aborträtten är fortfarande begränsad i Nordirland, och samkönade äktenskap är ännu inte tillåtna där. Regeringen har utfäst att lagen som medförde att Europakonventionen om mänskliga rättigheter inkorporerades i brittisk lagstiftning ska ersättas med en annan, renodlad brittisk lag, om mänskliga rättigheter, British Bill of Rights. II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER En princip för god samhällsstyrning Storbritannien rankas ofta högt i internationella undersökningar om rättstatens principer och korruption. Ett oberoende och professionellt rättssystem, lättillgänglig offentlig information och en omfattande ombudsmannaorganisation innebär att människor i Storbritannien har stora möjligheter att värna om sina mänskliga rättigheter. År 2009 överfördes de sista av överhusets, House of Lords, juridiska befogenheter till den nybildade nya högsta domstolen, Supreme Court. Dessförinnan utgjorde överhuset den högsta rättsliga instansen i Storbritannien, och en anledning till reformen var att helt separera den lagstiftande makten från den dömande. Den högsta domstolen har ansvar för hela det Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och är enligt lag skild från de nationella domstolarna i England, Wales, Skottland och Nordirland. Storbritannien har förbättrat sitt resultat i Transparency Internationals index över upplevd korruption de senaste fem åren och kom 2015 på en tionde plats av 168 bedömda stater. I Världsbankens undersökning om kontroll av korruption befann sig landet bland de 6 procent bästa länderna i världen år 2015. Storbritannien blev 2015 rankat som åttonde bästa stat i World Justice Project Open Government Index som är en bedömning av medborgares rätt till information, det civila samhällets deltagande, möjligheten till ansvarsutkrävande och klagomål samt i vilken utsträckning allmän information och lagstiftning publiceras av regeringen. I 2016 års Rule of Law Index, även detta utfört av World Justice Project, hamnar Storbritannien på plats tio – två platser bättre än året innan. Skyddet av de mänskliga rättigheterna i Storbritannien regleras i huvudsak av lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act, vilken inkorporerar 2 (17) Europakonventionen om mänskliga rättigheter i brittisk lagstiftning. Den nuvarande regeringen har sedan valet 2015 utfäst att Human Rights Act kommer att ersättas med en ny inhemsk lag, British Bill of Rights. Planerna har kritiserats av människorättsorganisationer som menat att det inte endast bör vara den brittiska regeringen och brittiska domstolar som avgör bedömningsnivån av skyddet för de mänskliga rättigheterna. Enligt FN:s kommitté för mänskliga rättigheter skulle en brittisk Bill of Rights försvaga skyddet av de mänskliga rättigheterna i Storbritannien. Regeringen har argumenterat för en mer renodlad brittisk lagstiftning, bland annat eftersom en sådan skulle ha större stöd hos den brittiska befolkningen. Regeringen har vidare hävdat att alla rättigheter som skyddas genom Europakonventionen, och således också av Human Rights Act, ska bibehållas men möjligen bli viktade. III. DEMOKRATI De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Storbritannien är en parlamentarisk demokrati där flerpartisystem tillämpas. Det brittiska parlamentet består av två kammare; ett överhus, House of Lords och ett underhus, House of Commons. Överhuset väljs inte direkt av folket men har begränsad makt i beslutsfattandet. Överhuset består för tillfället av drygt 800 medlemmar av vilka 26 är brittiska ärkebiskopar och biskopar, 91 adliga personer som ärvt sin plats och resterande knappt 700 medlemmar som har valts på livstid av en oberoende kommitté utsedd av regeringen. Till underhuset väljs med enkel majoritet den första torsdagen vart femte år 650 ledamöter i de 650 enmansvalkretsar som Storbritannien är uppdelat i. Parlamentets uppgift är att debattera för landet avgörande samhällsfrågor, skapa och ändra lagar, kontrollera och godkänna regeringens budgetförslag samt granska regeringens arbete. De två husen är oberoende av varandra och syftar till att komplettera varandra. Rösträtt i brittiska allmänna val har alla brittiska medborgare, medborgare i samväldesländer samt Irland som är över 18 år. I Skottland kan personer över 16 år rösta till det skotska parlamentet och i lokala val. Ledamöter i överhuset och fångar kan inte rösta. Ungefärligen motsvarande kriterier gäller för att ställa upp till val, med ett antal ytterligare krav i samband med lokala val. EU-medborgare boendes i Storbritannien får rösta i bland annat lokala val men inte i valen till det brittiska parlamentet. Europadomstolen för mänskliga rättigheter har flertalet gånger konstaterat att avsaknaden av 3 (17) rösträtt för fångar bryter mot fångarnas rättigheter, samtidigt som ett utslag i EU-domstolen i ett franskt fall från oktober 2015 konstaterade att inskränkningar i rösträtten hos grova förbrytare kan vara laglig. I parlamentsvalet i maj 2015 röstade 66 procent av samtliga röstberättigade och skillnaden mellan andelen män och kvinnor som röstade var endast en procentenhet. Valdeltagandet i folkomröstningen om EU-medlemskapet den 23 juni 2016 var 72 procent. Det senaste parlamentsvalet och folkomröstningen har enligt den oberoende brittiska valkommissionen varit öppna och rättvisa. Valet resulterade i att elva brittiska partier finns representerade i underhuset. Det parti som får flest representanter i underhuset får i uppgift att bilda regering. I valet 2015 fick det konservativa partiet Conservatives en majoritet av platserna i underhuset och de kunde därför bilda en majoritetsregering. Premiärminister i Storbritannien är sedan den 13 juli 2016 Theresa May efter att David Cameron avgick efter folkomröstningen om det brittiska EU-medlemskapet i juni 2016. Skottland, Nordirland och Wales har visst självstyre genom nationella parlament eller folkförsamlingar. Det skotska partiella självstyret är det mest utvecklade och omfattar exempelvis utbildning, hälsovård, miljöpolitik, rättsväsende och jordbruk där det skotska parlamentet stiftar lagar som den skotska regeringen implementerar. Exempel på politikområden i Skottland som fortfarande lyder under det brittiska parlamentet är utrikes- och försvarspolitik, finans- och penningpolitik och arbetsmarknadspolitik. Det civila samhällets utrymme Frivilligorganisationer och icke-statliga organisationer får verka fritt i Storbritannien som har en lång historia av sådan verksamhet i princip i alla samhällssektorer. Det finns över 200 000 välgörenhetsorganisationer registrerade bara i England och Wales – om man även räknar in organisationer som har för liten omsättning för att vara tvungna att registrera sig, uppskattas det finnas över 400 000 i hela Storbritannien. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter som Amnesty International, Freedom House och Human Rights Watch har en stark ställning i landet och riktar stundtals stark kritik mot regeringen. För att hjälpa regeringen i dess arbete för mänskliga rättigheter finns Human Rights Advisory Group, bestående av medlemmar från olika internationella organisationer och akademiska institutioner med erfarenhet av arbete med mänskliga rättigheter som informerar och ger råd till bland annat utrikesdepartementet. 4 (17) Med stöd i anti-terrorismlagstiftning, Terrorism Act, kan inrikesministern förbjuda en organisation utifrån ett antal kriterier, bland annat förberedelse för eller uppmuntran till terrorism. Sedan lagen infördes har 71 internationella organisationer förbjudits utöver de 14 nordirländska organisationerna som redan var förbjudna under tidigare lagstiftning. En särskild kommission för överklaganden finns etablerad vars beslut i sin tur kan överklagas till domstol (Court of Appeal). Freedom House och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat regeringen för att ha en för vid definition av terrorism och Storbritannien har uppmanats att reformera sina antiterrorismlagar. Det finns exempel på organisationer som vunnit en överklagan och avförts från listan av förbjudna organisationer, så som International Sikh Youth Federation gjorde i mars 2016. IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Tortyr, förnedrande bestraffning och omotiverad kvarhållning av misstänkta är enligt lag förbjudet i Storbritannien. Brittisk polis är enlig lag skyldig att rapportera in dödsfall som skett i samband polisvåld till Independent Police Complaints Commission. Det brittiska parlamentsutskottet Intelligence and Security Committee (ISC) har i uppgift att granska brittiska underrättelsemyndigheter, bland annat för att undersöka påstådd brittisk inblandning i tortyr av individer i aktioner för att bekämpa terrorism utomlands. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har välkomnat att det genom ISC finns en mekanism för att granska eventuella övergrepp, men har samtidigt uttryckt oro för graden av oberoende från regeringen och långsamhet i uppföljningen av den så kallade Detainee Inquity som är en oberoende brittisk utredning om eventuella brittiska överträdelser i samband med frihetsberövanden i efterspelet till terroristattentaten i USA 11 september 2001. Brittiska fängelser anses enligt människorättsorganisationer i allmänhet följa internationella riktlinjer. Antalet självmord har i brittiska fängelser åter börjat öka efter sju års nedgång dessförinnan; under en period av ett år mellan 2015-2016 dog 304 personer i engelska och walesiska fängelser och en tredjedel av dessa dödsfall var självmord. En ny lag om nutida slaveri stiftades i mars 2015 vilken bland annat innebär ökade straff för människohandel och mer omfattande kontroller av arbetsgivare. Flera människorättsorganisationer har välkomnat lagen men 5 (17) också uppmärksammat att många offer fortfarande är sårbara, inte minst migranter med oklar uppehållsrättslig status och begränsad tillgång till medicinsk, psykologisk och rättslig hjälp. Människohandel med syfte att prostituera offren förekommer. Enligt uppgifter från det brittiska åklagarväsendet utnyttjades minst 1 139 personer på detta sätt under 2014. Prostitution är tillåtet i England, Wales och Skottland, men flera företeelser i samband med köp av sex är olaglig, exempelvis att äga eller driva bordeller, köp av sex av en person som är utsätt av tvång eller villfarelse samt att erbjuda sexuella tjänster på offentlig plats. I Nordirland är sexköp sedan 2015 förbjudet. Dödsstraff Dödsstraff är totalförbjudet i Storbritannien. Rätten till frihet och personlig säkerhet Brittiska medborgare har rätt att fritt resa, välja arbete, bostadsort och institutioner för vidareutbildning i landet. Godtyckliga arresteringar är förbjudet enligt lag i Storbritannien och polisen tillåts inte förhöra en person som begärt stöd i form av advokat innan advokaten är på plats. En person som häktas måste åtalas inom 24 timmar med undantag för om personen är misstänkt för ett allvarligt brott som exempelvis mord, då gäller 36 till 96 timmar, eller om person häktas med stöd i Terrorism Act, då gäller 14 dagar. Storbritannien har inte någon minimigräns för hur länge myndigheterna får kvarhålla asylsökande i väntan på beslut. Den övervägande majoriteten, omkring 64 procent under det första halvåret av 2016, är kvarhållna högst 29 dagar. Andelen barn har minskat kraftigt sedan 2009 och utgjorde mindre än en halv procent av det totala antalet frihetsberövade asylsökande under 2015. I och med anti-terrorismlagstiftning, så som Counter-Terrorism and Security Act från 2015 har brittiska myndigheter relativt omfattande befogenheter att övervaka och kontrollera individer misstänkta för terrorism. Rättsvårdande myndigheter får tvångsförflytta och konfiskera resehandlingar av individer som misstänks planera terrordåd utomlands. Polisen har rätt att anhålla misstänkta terrorister i fjorton dagar utan att de häktas. Medborgare som planerat terrordåd utomlands kan förhindras att komma tillbaka till Storbritannien i upp till två år. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har 6 (17) uppmanat Storbritannien att reformera lagstiftingen för att vara konform med FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Rättssäkerhet Brittiska medborgare har rätt till samma tillgång till rättsväsendet oavsett kön, sexuell läggning, etnisk och religiös bakgrund. Storbritanniens rättsystem är uppbyggt av familjemålsdomstolar, brottmålsdomstolar och allmänna domstolar. För att domar ska vara konsistenta och transparenta fastställer det oberoende organet Sentencing Council riktlinjer för påföljder. Domstolarna granskas bland annat av Judicial Conduct Investigations Office (JCIO) vars syfte är att se till att alla domare är rättvisa och effektiva. Medborgare som misstänker att en dom är felaktig kan vända sig till det oberoende Criminal Case Review Commission. Brittisk straffbarhetsålder är olika i de fyra brittiska nationerna. Den engelska, nordirländska och walesiska åldern för straffbarhet är tio år. För barn upp till 18 års ålder hanteras fallen av särskilda ungdomsdomstolar och från och med 18 års ålder hanteras de enligt samma lag som vuxna men avtjänar eventuella straff på särskilda fängelser för individer mellan åldrarna 18 och 25. Den skotska straffåldern är åtta år. Barn som begår brott mellan åtta och tolv års ålder hänvisas till socialtjänsten eller till ett så kallat Children’s Hearing System, där barnet ges hjälp och stöd i skyddande syfte. Då barnet har fyllt tolv kan det bli föremål för åtal om brottet är grovt men upp till 16 års ålder skickas de allra flesta fall till en Children’s Reporter som bedömer hur allvarligt brottet är. Straffrihet Straffrihet uppges inte förekomma i Storbritannien. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrandefrihet råder och trakasserier, hets mot folkgrupp eller uttryck för hat på grund av hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, religion eller sexuell läggning är genom ett antal olika lagar förbjudet och kan leda till fängelse och/eller böter. Pressfriheten är lagstadgad i Storbritannien. Det finns dock lagar som med grund i anti-terrorism tillåts begränsa pressfriheten. Genom Freedom of Information Act åläggs brittiska myndigheter att spara handlingar samt ger rätten till vem som helst att begära ut dessa. Med hänvisning till rikets säkerhet eller om en begäran skulle medföra orimliga kostnader kan myndigheterna neka att lämna ut information. 7 (17) Organisationen Reportrar utan gränser benämner pressens situation som ”godtagbar” i Storbritannien. Landets ranking på organisationens pressfrihetsindex har försämrats fem år i rad – Storbritannien rankades på plats 19 av 178 år 2010 och på plats 38 av 180 år 2015. Brittiska tidningar reglerade tidigare sig själva inom ramen för Press Complaints Commission. Till följd av News of the World-skandalen från 2011 då det avslöjades att tidningar hade hackat privatpersoners telefoner, försökte regeringen inrätta en mer statligt styrd översynsmekanism. Detta avfärdades av majoriteten av de brittiska tidningarna och istället upprättade tidningsbranschen Independent Press Standards Organisation (IPSO). IPSO är en oberoende organisation med syfte att granska och styra tidningarna. Våld mot journalister är sällsynt men trakasserier och hot har förekommit. Brittiska medborgare har obegränsad tillgång till internet och cirka 92 procent av den brittiska befolkningen använder sig av internet. Uppladdning av viss media är olaglig, exempelvis om den innehåller sexuellt utnyttjande av barn eller sporrar till hat på grund av etnicitet. Den 6 februari 2015 dömde Storbritanniens övervakningsdomstol Investigatory Powers Tribunal att flera brittiska underrättelsemyndigheters sätt att hantera information om privat kommunikation vilka kom amerikanska myndigheter tillhanda, stred mot yttrandefriheten och rätten till privatliv. Fallet hade drivits av Amnesty International och tre andra organisationer. Lagen Investigatory Powers Bill antogs 29 november 2016 och gör det enklare för Storbritanniens polis-, övervaknings- och underrättelsemyndigheter att samla information om privatpersoner, bland annat från internet- och telefonföretag i syfte att avvärja hot. Debatten inför antagandet av lagen handlade bland annat om hur individers privatliv ska värderas i förhållandet till behovet av information för att kunna försvara den brittiska befolkningen mot yttre och inre hot. Mötes- och föreningsfrihet I Storbritannien råder mötes- och föreningsfrihet, vilka är skyddade enligt Human Rights Act. Mötes- och föreningsfriheten kan inskränkas om regeringen, på grundval av inrikesministerns beslut, anser att en förening är en terroristorganisation eller om ett publikt möte anses utgöra en risk för människors säkerhet. Regeringen anses av människorättorganisationer överlag respektera rätten att organisera sig och mötas. Polisen har under 8 (17) senare år fått viss kritik för att ha använt inskränkande metoder för att kontrollera folkmassor vid ett antal demonstrationer, bland annat under några av de demonstrationer som anordnades 2015 med anledning av regeringens åtstramningspolitik. Religions- och övertygelsefrihet Religions- och trosfrihet är skyddade enligt brittisk lag. De flesta brittiska medborgare är kristna medlemmar av de offentliga trossamfunden Church of England eller Church of Scotland men flera andra religioner utövas i landet. Storbritannien har en lång historia av religiös mångfald och det finns en lag, Racial and Religious Hatred Act, mot brott som sker på religiösa och etniska grunder som kan leda upp till sju års fängelse. Lagen tillkom efter att den dåvarande regeringen inte lyckats med att införliva skydd mot uppvigling på religiösa grunder i de anti-terrorismlagar som tillkom efter 11 Septemberattentaten. Anmälningarna om hatbrott minskade under en period fram till 2012/2013, men har därefter ökat i omfattning. Enligt London Metropolitan Police hade antisemitiska och islamofobiska brott ökat med 22 respektive 27 procent mellan januari och juli 2015 jämfört med samma perioder året innan. I anslutning till folkomröstningen om EU-medlemskapet den 23 juni 2016 var andelen inrapporterade hatbrott på grund av religiös eller etnisk tillhörighet högre än året dessförinnan. Under de två sista veckorna i juni 2016 inrapporterades 41 procent fler hatbrott än under samma period föregående år. För att bekämpa alla former av hatbrott har regeringen antagit en plan, Action Against Hate, för att motverka hatbrott i England och Wales. Liknande planer finns i Nordirland, The Racial Equality Strategy, och Skottland, Scotland’s National Action Plan for Human Rights. V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor Storbritannien är sedan 1919 ett av Internationella arbetsorganisationens (ILO) medlemsländer. Landet har ratificerat ILO:s åtta grundkonventioner. I Storbritannien respekteras rätten till kollektiva förhandlingar genom fackförbund och strejker. I och med The Trade Union Act (2016) introducerades nya kriterier för den lagligt skyddande strejkrätten, vilket har kritiserats av människorättsorganisationer och fackförbund. Under 2015 var 9 (17) 6,5 miljoner personer medlemmar i ett fackförbund, vilket motsvarar knappt 25 procent av den totala arbetskraften, och är den lägsta andelen sedan 1995. Arbetslösheten i Storbritannien har gått från 5,6 procent under perioden januari-mars 2015 till 4,9 procent under perioden juni-augusti 2016. Arbetslöshetsnivån skiljer sig marginellt åt mellan de fyra nationerna. Marginellt färre kvinnor än män är arbetslösa men det råder viss skillnad i sysselsättningsgrad som bland kvinnor var 70 procent i juni 2016 och 79 procent bland män. Därtill är en majoritet av kvinnorna deltids- och visstidsanställda som av samtliga jobbade deltid under perioden januari 2015 – juni 2016 var minst 72 procent kvinnor. I Storbritannien finns ett system av minimilöner där den lägsta tillåtna timlönen är lärlingslönen som oavsett ålder är minst 3,40 pund per timme. Minimilöner per timme för andra tjänster beror på individens ålder; personer under 18 år tjänar som minst 4 pund, personer i spannet 18-21 år tjänar minst 5,55 pund, 21-24 år minst 6,95 pund och de som är över 25 år gamla tjänar minst 7,20 pund. Minimilönerna förväntas öka något ytterligare de närmsta åren, då de utgör ett verktyg i regeringens ambition att lyfta fler familjer ut ur fattigdom. Enligt regeringens anvisningar till arbetsgivare får brittiska medborgare under 18 år arbeta max 40 timmar i veckan och britter över 18 år max 48 timmar i veckan. Arbetsgivare får be sin anställda att arbeta mer än 48 timmar per vecka och vuxna anställda har, med undantag för vissa yrken, rätt att accepterat detta eller inte. Skulle en person säga nej får arbetsgivare inte behandla arbetstagaren sämre eller säga upp hen av den anledningen. De relativt vanliga så kallade nolltimmarskontrakten innebär att arbetsgivare kan ringa in personal när det behövs utan någon skyldighet att förse den anställde med ett visst antal arbetstimmar. Kontraktstypen innebär också att de anställda inte behöver arbeta när de inte ombeds göra det. Sedan i maj 2015 får personer anställda under nolltimmarskontrakt arbeta för fler än en arbetsgivare utan att riskera uppsägning. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Storbritanniens offentliga hälsovårdssystem, National Health Service (NHS), erbjuder fri sjukvård till alla som uppehåller sig legalt i Storbritannien. I Storbritannien råder låg barn- och mödradödlighet, enligt 10 (17) Världshälsoorganisationens senaste uppgifter från 2015 dör nio av 100 000 mödrar i barnsäng och två av 1 000 barn dör som nyfödda. Förväntad livslängd är 79 år för män och 83 för kvinnor. Landet har, i jämförelse med övriga OECD-länder, en relativt hög andel överviktiga personer i befolkningen; 62 procent av samtliga britter var överviktiga 2014. Självmordsnivåerna är i samma jämförelse relativt låga. Kvinnor har rätt till gratis mödra- och förlossningsvård genom NHS. De flesta preventivmedel är gratis i Storbritannien och finns att tillgå på de flesta allmänläkarcentraler, ungdomsmottagningar, gynekologmottagningar bland flera. Sex- och samlevnadsundervisning är endast en obligatisrisk del av läroplanerna för kommunala skolor i Storbritannien, men anses förekomma på de flesta skolor. Rätten till utbildning Engelska barn i åldrarna 3-4 år har rätt till 15 timmars gratis utbildning under 38 veckor per år. Utbildning är obligatorisk och gratis för brittiska barn mellan 5-16 år (4-16 år i Nordirland). Skoluniform är obligatoriskt och bekostas av föräldrarna själva och efter att barnen har gått ur årskurs två bekostas även skolmaten av föräldrarna. Skulle en familj inte ha råd med skolmat eller skoluniform kan de ansöka om finansiell hjälp från de lokala myndigheterna. Liksom i Sverige är utbildning på motsvarande gymnasienivå och högskola eller universitet valfritt. Beroende på personens ålder, ämnesområde och individens personliga omständigheter kan kurser på motsvarande gymnasienivå antingen vara gratis eller avgiftsbelagda. Högskolor och universitet har sedan 1998 tillåtits utkräva terminsavgifter från sina studenter; den senaste höjningen av tillåtna avgifter skedde år 2010 och innebär att universitet nu får begära upp till 9 000 pund per student och år. Nordirland och Skottland har egna regler för avgifterna; universitet i Nordirland får utkräva max 3 025 pund per år av personer bosatta i Nordirland och högre utbildning i Skottland är gratis för personer bosatta i Skottland. Det finns också olika system för studiestöd och studielån i de fyra brittiska nationerna. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Storbritannien uppnår i huvudsak god genomsnittlig levnadsstandard och fick år 2015 dela plats 14 med Sverige bland världens länder i UNDP:s index över mänsklig utveckling. 11 (17) I och med Welfare Reform and Work Act (2016) upplöstes den tidigare lagen om barnfattigdom. Delar av den tidigare lagen återinfördes, bland annat kriterierna för barnfattigdom, men regeringen behöver inte längre sätta lagstadgade mål om barnfattigdom vilket har uppmärksammats av den brittiska Equality and Human Rights Commission. År 2013 beräknades 10 procent av befolkningen leva i fattigdom av OECD. VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Sedan valet 2015 är andelen kvinnor i parlamentet historiskt sett rekordhögt, 29 procent av ledamöterna i underhuset är kvinnor vilket är OECDgenomsnittet. Dock är 26 av de 800 ledamöterna i överhuset kvinnor. I Theresa May har Storbritannien landets andra kvinnliga premiärminister efter Margaret Thatcher. Av samtliga ministrar och motsvarande gruppledare i parlamentet är 24 procent kvinnor. I kabinettet, premiärministerns innersta krets, är dock motsvarande siffra 36 procent. Kvotering är lagligt för att öka den kvinnliga representationen i politiken, men partiet Labour var det enda som använde sig av detta med så kallade ”all women shortlists” i det senaste valet vilket innebar att endast kvinnor fick ställa upp i vissa valkrestar. I december 2015 infördes en ny lag, utöver befintliga lagar om sexuella trakasserier och våldtäkt, till skydd från olika former av psykiska och känslomässiga tvingande handlingar och misshandel i hemmet, inklusive genom sociala medier. Kvinnor som är ekonomiskt beroende av sina förövare har möjligt att få rättegångskostnader betalda av staten som också tillhandahåller stöd och skydd av kvinnor som blivit utsatta för våld eller våldtäkt. Runt 29 procent av alla brittiska kvinnor uppger att de någon gång har blivit utsatta för sexuellt eller fysiskt våld. Lagen om allvarliga brott, Serioius Crimes Act (2015) infördes i syfte att förbättra regleringen på flera områden, däribland kvinnlig könsstympning, som nu är olaglig oavsett var handlingen utförs. Lagen syftade bland annat till att skydda potentiella eller faktiska offer för könsstympning och innebar bland annat att läkare, lärare och socialarbetare blev skyldiga att rapportera misstänkta fall av kvinnlig könsstympning på flickor yngre än 18 år till polisen. Per den 30 juni 2016 har ingen blivit fälld för könsstympning i Storbritannien. 12 (17) Abort är lagligt sedan 1967 i England, Wales och Skottland. På Nordirland är dock aborträtten fortfarande begränsad. Den nuvarande lagstiftningen tillåter bara abort i de fall då moderns liv eller långsiktiga hälsa står på spel. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat detta och yrkat på att nationen ska tillåta abort även vid fall av incest och våldtäkt eller om en dödlig missbildning skulle finnas hos fostret. Nordirlands egen högsta domstol har dömt att nationens nuvarande abortlagstiftning går emot internationell rätt. Barnets rättigheter Storbritannien ratificerade Barnkonventionen år 1991 men har ännu inte inkorporerat den i nationell lag. Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter finns fortfarande brister i Storbritannien på områden som kroppslig bestraffning, diskriminering och utbildning. Av samtliga personer i åldrarna 16-59 år uppskattas 19 procent ha utsatts för missförhållanden i sin barndom. Barnaga är under vissa förhållanden tillåtet i Storbritannien. I England och Wales får en förälder exempelvis inte uppsåtligen skada barnet, men om den fysiska tillrättavisningen är återhållsam och rimlig, inte orsakar en fysisk skada eller anses vara grym är den tillåten. Skottland och Nordirland har särskilda bestämmelser om att vissa fysiska tillrättavisningar mot ett barns huvud inte är tillåtna. Den sexuella myndighetsåldern i Storbritannien är 16 år. Sexuellt utnyttjande av ett barn kan leda till livstids fängelse och förövare måste meddela polisen varje gång de reser utanför landet och byter namn eller adress. Den lägsta åldern för giftermål är 16 år även om det skiljer något mellan Storbritanniens olika delar. England och Wales tillåter giftermål mellan ungdomar yngre än 18 år med tillstånd från förmyndare medan skotska ungdomar i åldrarna 1618 år inte behöver tillåtelse från förmyndare för att gifta sig. För att bekämpa påtvingade äktenskap har regeringen inrättat en Forced Marriage Unit som ger råd och stöd till offer och informerar om ämnet på skolor. FN:s kommitté för barnets rättigheter har uppmanat Storbritannien att höja den lägsta åldern för giftermål till 18 år i alla delar av landet. Storbritannien rekryterar fortfarande personer som är 16 år till militären på frivillig basis. Enligt människorättsorganisationer riskerar brittiska ungdomar som tjänstgör från 16 års ålder sämre tillgång till utbildning, framtida mentala hälsoproblem och framtida arbetslöshet. 13 (17) Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Diskriminering på grund av etnicitet på arbetsmarknaden, tjänstesektorn, bostadsektorn och utbildningsväsendet är förbjuden enligt the Race Relations Act. Lagen skyddar även människor från etnisk diskriminering från det offentliga, till exempel av polis. Det är främst denna lag och Equality Act (2010) som reglerar diskriminering i det brittiska rättsystemet. I sin sammanfattande rapport år 2016 kritiserade FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering Storbritannien för att ännu inte ha omsatt konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering i nationell lag. Det konstaterades också att Nordirland ännu inte har antagit Equality Act och att nationen står utanför den övergripande brittiska lagstiftningen mot diskriminering på grund av etnicitet. Mångfalden i det brittiska parlamentet är högre än någonsin men jämfört med befolkningen i övrigt är den fortfarande relativt låg. Andelen ledamöter i underhuset som själva identifierar sig ha en etnisk minoritetsbakgrund eller icke-vit bakgrund ökade efter valen 2015 till 7 procent jämfört med 4 procent dessförinnan. Detta ska jämföras med andelen bland den brittiska befolkningen i allmänhet vilken uppskattas till 13 procent. I sin rapport från 2016 uttryckte FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering oro för att stora delar av kampanjerna inför folkomröstningen om EU-medlemskapet kännetecknades av främlings- och invandringsfientliga uttalanden som ofta stod oemotsagda. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Enligt brittiska lagar är diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet förbjuden. Av de totalt 62 518 anmälningarna om hatbrott i England och Wales under 2015 och 2016 var tolv procent relaterade till sexuell läggning och en procent till könsidentitet. Samkönade äktenskap blev lagliga i England och Wales år 2013 och i Skottland år 2014. Religiösa organisationer har dock fortfarande rätt att neka att viga två personer av samma kön. Om en av giftermålets parter korrigerar sitt kön kräver Same Sex Couples Act, som reglerar samkönade äktenskap i Storbritannien, att den andra parten samtycker till att äktenskapet fortlöper. Den nordirländska folkförsamlingen har ännu inte röstat på ett liggande förslag om samkönade äktenskap. 14 (17) Flyktingars och migranters rättigheter I England, Nordirland, Skottland och Wales tillåts flyktingar att söka flyktingstatus och asyl och regeringen har infört lagar och regler för att skydda flyktingar i landet. Storbritannien är den enda staten i Europa som inte har en minimigräns för hur länge myndigheterna får kvarhålla migranter utan ett asylbeslut. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Enligt brittisk lag är det olagligt att diskriminera medborgare på grund av intellektuella, mentala, fysiska och sensoriska funktionsnedsättningar inom utbildning, sysselsättning, transport, tillgång till hälsovård och andra offentliga tjänster. Dessa bestämmelser gäller även för en mängd olika tjänstoch nöjesinrättningar, som teatrar, affärer, restauranger och kyrkor. Det finns flera olika statliga och frivilligbaserade program för stöd till funktionsnedsatta av såväl finansiell som mer praktisk natur. Tio procent av den funktionsnedsatta arbetskraften var arbetslösa under perioden april-juni 2016, en klart större andel än den övriga befolkningen. 15 (17) Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga rättigheter Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1976. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1999. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1976. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år 1969. Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år 1986. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2004. Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1988. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2003. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1991. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år 2003. Det tillhörande protokollet om handel med barn och barnpornografi ratificerades år 2009. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2009. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte ratificerats. Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) ratificerades år 1954. Det tillhörande protokollet ratificerades år 1968. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2001. Regionala instrument Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the 16 (17) Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1951. Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for the protection of National Minorities, ratificerades år 1998. Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for Regional or Minority Languages, ratificerades år 2001. Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, signerades år 2012. Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention on Corruption, ratificerades år 2003. I den universella granskningsmekanismen (UPR) vid FN:s råd för mänskliga rättigheter gav Sverige rekommendationer till Storbritannien som bland annat berörde förbud mot barnaga. 17 (17)