Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

advertisement
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Storbritannien 2005
1. Sammanfattning av läget beträffande de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Storbritannien kan betecknas som
gott. Trots detta har både inhemska och internationella organisationer
uppmärksammat brister på vissa områden. Följande rapport koncentreras i
huvudsak till dessa.
Efter terroristattackerna den 7 juli 2005 har avvägningen mellan respekten för
mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att skydda sina medborgare
hamnat i fokus i Storbritannien. Premiärminister Tony Blair har betonat att
spelreglerna har förändrats och att till och med den nationella lagstiftningen
om mänskliga rättigheter kan behöva ses över. Parlamentet inledde i oktober
2005 behandlingen av ett regeringsförslag till ny terrorbekämpningslag (Anti
Terror Bill). Lagförslaget möttes av kraftig kritik från juristkretsar och MRorganisationer, men även hos oppositionen och delar av labours parlamentsgrupp. Kritikerna menade att förslaget på flera punkter stred mot de mänskliga
rättigheterna.
Redan vid den första behandlingen av förslaget i underhuset fick regeringen
känna på det kraftiga motståndet inom de egna leden. I en av omröstningarna,
som avsåg den del av förslaget som tar sikte på förhärligande av terrorism, föll
regeringens majoritet till en röst (från 66). I en av de andra mer kontroversiella
frågorna – möjligheten att kvarhålla terroristmisstänkta i upp till 90 dagar –
vann regeringen ej gehör för sitt förslag. Vid första läsningen av lagförslaget
antog parlamentet en kompromiss, som innebar möjligheten att hålla kvar
terroristmisstänkta utan åtal i upp till 28 dagar, men med juridisk prövning av
en domare var sjunde dag.
I slutet av 2004 avgjorde den brittiska Högsta domstolen att lagstiftningen från
2001, som tillät kvarhållande av utländska terroristmisstänkta på obestämd tid,
inte var förenlig med brittisk lag. Med hjälp av särskilda kontrollbeslut (control
2
orders) fattade av inrikesministern har terroristmisstänkta i stället satts i
husarrest.
Parallellt med införandet av kontrollbesluten har ett system som möjliggör
utvisning börjat utvecklas. Om möjligt skall regeringen återsända
terroristmisstänkta till deras ursprungsländer. Utvisningen skall verkställas
endast under förutsättning att en överenskommelse finns med berörd stat att
de utvisades mänskliga rättigheter inte kränks. Storbritannien har ingått sådana
avtal med Libyen och Jordanien och förhandlingar pågår med Libanon och
Algeriet.
Invandring och asyl var ett av de viktigaste ämnena inför valet 2005.
Regeringen har under senare år genomfört en rad åtstramningar av asyl- och
flyktingpolitiken. Under 2004 tog Storbritannien emot 34 000 asylansökningar,
vilket innebar en minskning med 33 procent jämfört med föregående år.
Regeringen lägger nu än mer fokus på återvändande/återförande av
asylsökande som fått avslag. Från brittisk sida poängteras att
asylansökningsprocessen nu går snabbare och att beslut om asyl fattas inom två
månader mot tidigare tjugotvå månader.
Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (European Commission
against Racism and Intolerance) uttrycker i sin senaste rapport från december
2004 oro över inslagen av rasism och främlingsfientlighet i den brittiska
politiska debatten. Kommissionen påpekar att den hårda tonen i debatten går
stick i stäv med regeringens ansträngningar att förbättra relationerna mellan
olika befolkningsgrupper.
Kommissionen för etnisk jämlikhet (Commission for racial equality) i
Storbritannien har varnat för att Storbritannien håller på att utvecklas till ett
segregerat samhälle 1. Kommissionens undersökningar visar att olika
befolkningsgrupper i allt högre grad bor åtskiljda, går i skilda skolor och endast
umgås med individer ur den egna gruppen.
FN-kommittén för barns rättigheter kritiserar i sin senaste rapport från 2002
Storbritannien för att våld mot barn är vanligt förekommande. I Storbritannien
är det lagligt att milt tillrättavisa barn i uppfostrande syfte. Efter lagändringar
under våren 2003 och sommaren 2004 kan föräldrar åberopa mild
tillrättavisning (reasonable chastisement), som försvar mot eventuellt
misshandelsåtal, enbart i begränsad utsträckning. Regeringen anger som
yttersta orsak till att den inte helt vill förbjuda aga att den önskar undvika
kriminalisering av föräldrarna.
Tal av Trevor Phillips, ordförande i kommissionen för etnisk jämlikhet vid Manchester
Council for Community Relations den 22 september 2005.
1
3
Den 5 december 2005 trädde den omdebatterade partnerskapslagen (Civil
Partnership Act) i kraft. Partnerskapslagen ger homosexuella par möjlighet att
få sina relationer officiellt erkända och ger homosexuella fler rättigheter och
skyldigheter, bland annat vad gäller arv och pensioner.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Storbritannien har ratificerat alla de centrala MR-konventionerna.
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR)
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
- Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW)
- Konventionen mot tortyr (CAT)
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC)
- Flyktingkonventionen
- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Av de fakultativa protokollen till konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter har det första protokollet om enskild klagorätt inte
ratificerats.2 De två fakultativa protokollen om barnens rättigheter3
undertecknades i september 2000 men endast tilläggsprotokollet om barn i
väpnade konflikter har ratificerats (24 juni 2003). I december 2004 ratificerades
tilläggsprotokollet om enskild klagorätt till konventionen om avskaffande av
alla former av diskriminering mot kvinnor.4
Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr5 skrevs under i juni 2003
och ratificerades den 10 december 2003.
Storbritannien har rapporterat till respektive konventionskommitté enligt
följande:
2
CCPR/OP1, The Optional Protocol to the International Covenant on Civil and Political
Rights.
3
CRCOP/AC, The Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on the
involvement of children in armed conflict, CRCOP/SC, The Optional Protocol to the
Convention on the Rights of the Child on the sale of children, child prostitution and child
pornography.
4
CEDAW/OP, The Optional Protocol on the Convention on the Elimination of All Forms of
Discrimination against Women.
5
CAT/OP, The Optional Protocol to the Convention Against Torture and Cruel Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment.
4
-
CAT, november 2003 (nästa rapporttillfälle 2008).
ICCPR, december 2003 (nästa rapporttillfälle 2006).
CERD, november 2002 (nästa rapporttillfälle 2006).
CRC, september 1999 (nästa rapporttillfälle 2007).
CEDAW, augusti 2003 (nästa rapporttillfälle 2007).
ICESCR, januari 2001 (nästa rapporttillfälle 2007).
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har hittills i år fastslagit att
Storbritannien har brutit mot Europakonventionen i 12 av 16 prövade fall. I
flertalet fall har käranden fått rätt med hänvisning till artikel 6 (rätten till
oberoende prövning).
Terroristbekämpningslagstiftningen
Efter terroristattackerna den 7 juli 2005 har avvägningen mellan respekten för
mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att skydda sina medborgare
hamnat i fokus i Storbritannien. Premiärminister Tony Blair har betonat att
spelreglerna har förändrats och att till och med den nationella lagstiftningen
om mänskliga rättigheter kan behöva ses över. Parlamentet inledde i oktober
2005 behandlingen av ett regeringsförslag till ny terrorbekämpningslag (Anti
Terror Bill). Förslaget stötte på kraftigt motstånd från delar av regeringspartiet
och från de två oppositionspartierna.
Detta förslag var på flera punkter mer omfattande än tidigare lagstiftning.
Uppmuntran till och förhärligande av terrorism kriminaliseras enligt förslaget.
Förberedelser till terroristverksamhet eller medverkan i utbildning och träning
av terrorister blir likaledes straffbara handlingar om lagen antas. Förbudet mot
förhärligande av terrorism ifrågasattes kraftigt vid den inledande
parlamentsbehandlingen. Flera talare menade att förbudet stred mot
yttrandefriheten. Regeringsmajoriteten föll vid omröstning om denna del av
förslaget från 66 till en enda röst.
En av de mest kontroversiella punkterna i regeringens ursprungliga lagförslag,
var förslaget att ge polisen mandat att kvarhålla terroristmisstänkta i upp till 90
dagar utan åtal. I dagsläget är 14 dagar den längsta möjliga tidsperiod en person
kan hållas arresterad utan åtal. Polisen har ställt krav på en sådan lagändring,
eftersom den hävdar att två veckor är för kort tid för att samla in bevis i
terroristmål. 90-dagarsregeln uppfattades dock av många parlamentsledamöter
som ett hot mot grundläggande fri- och rättigheter och regeringen vann ej
gehör för sitt förslag. Vid första läsningen av lagförslaget antog parlamentet en
kompromiss, som innebar möjligheten att hålla kvar terroristmisstänkta utan
åtal i upp till 28 dagar, men med juridisk prövning av en domare var sjunde
dag. Innan lagförslaget kan träda i kraft måste överhuset godkänna det, varefter
5
frågan återförs till underhuset för avslutande behandling och omröstning.
Ytterligare ändringar i förslaget kan därför inte uteslutas.
Föregångaren till terrorbekämpningslagen, antiterrorism-, brotts- och
säkerhetslagen 2001 (Anti-Terrorism, Crime and Security Act 2001 ATCSA),
antogs efter terroristattacken den 11 september. Den innebar bland annat att
Storbritannien kunde frångå artikel 5 i Europakonventionen och artikel 9 i
internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och
hålla utländska medborgare misstänkta för terrorism häktade på obestämd tid.
Häktade, som i sina hemländer riskerade att utsättas för förföljelse, kunde i
enlighet med de internationella överenskommelser som Storbritannien ingått
inte utvisas. Med dessa regler kunde personer hållas fängslade under längre tid
utan att ha rätt att söka asyl eller att få sina fall prövade i en rättegång. Totalt
hölls sjutton utländska medborgare fängslade under antiterrorism-, brotts- och
säkerhetslagen.
I slutet av 2004 överklagade dock nio fångar sin då snart tre år långa vistelse i
Belmarshfängelset. Deras fall togs upp av nio laglorder (law lords, närmast
motsvarande svenska Högsta domstolen). Laglorderna kunde konstatera att
kvarhållandet av utländska terroristmisstänkta på obestämd tid utan rättegång
stred mot de mänskliga rättigheterna. Lagstiftningen ändrades då och i stället
fick inrikesministerns rätt att fatta särskilda kontrollbeslut (control orders).
Kontrollbesluten innebar att de terroristmisstänkta i stället kunde sättas i
husarrest.
Parallellt med införandet av kontrollbesluten har ett system som möjliggör
utvisning börjat utvecklas. Om möjligt skall regeringen återsända
terroristmisstänkta till deras ursprungsländer. Utvisningen skall verkställas
endast under förutsättning att en överenskommelse finns med berörd stat att
de utvisades mänskliga rättigheter inte kränks. Storbritannien har ingått sådana
avtal med bland annat Libyen och Jordanien och förhandlingar pågår med
Libanon och Algeriet. Det återstår dock att se om de brittiska domstolarna
anser dessa avtal vara förenliga med Storbritanniens förpliktelser på mänskliga
rättighetsområdet.
På uppmaning av Amnesty International och tretton andra organisationer tog
den brittiska högsta domstolen i oktober 2005 upp en principfråga på området
mänskliga rättigheter. Frågan gällde en dom från 2004, som tillät brittiska
domstolar att i terroristbrottmål använda sig av utländskt bevismaterial.
Domstolarna fick rätt att beakta dessa bevis även om de kunde ha tagits fram
med hjälp av tortyr. Enda kravet var att brittiska myndigheter inte själva
deltagit i eller uppmanat till tortyren. Enligt Amnesty International innebär
denna dom, om den bekräftas, att Storbritannien legitimerar tortyr. Dom i
målet är ännu inte avkunnad.
6
Guantanamo Bay
I januari 2005 släpptes de sista fyra brittiska medborgare, som suttit fängslade
på Guantanamobasen på Cuba. De brittiska fångarna släpptes efter upprepade
protester från den brittiska regeringen och hade vid frisläppandet hållits på
basen i tre år utan rättegång.
Nordirland
Trots IRA:s löfte under sommaren 2005 att lägga ner sina vapen fortsätter
våldet i Nordirland. I september skadades såväl civila som polis och militär när
Orangeordens parad genom Belfast orsakade våldsamma upplopp. Bland annat
Amnesty International och Human Rights Watch uttrycker oro över våldet i
Nordirland och har bland annat framfört kritik mot det bristfälliga skyddet mot
halvmilitärt våld.
I sin sjunde rapport, släppt i oktober 2005, redovisar den oberoende
övervakningskommissionen för Nordirland6, bland annat att skottlossning ägt
rum vid 40 tillfällen, och att 55 andra övergrepp förekommit mellan den 1
mars 2005 och den 31 augusti 2005. Under samma period dog fem personer till
följd av halvmilitärt våld. Rapporten visar att halvmilitärt våld fortfarande är ett
reellt problem i Nordirland, men den neråtgående trend som kommissionen
tidigare uppmärksammat vad gäller skottlossningar, har fortsatt.
4. Rättssäkerhet och personlig frihet
I oktober 2005 gick förslaget om ett nationellt id-kort med knapp majoritet
igenom i parlamentet. Oppositionspartierna samt flera labourpolitiker valde att
rösta emot lagförslaget. Det nya kortet skall bli obligatoriskt från 16 års ålder
och kopplas till en nationell databas. I databasen lagras personlig information
från handlingar, det vill säga vid besök på sjukhus, utkvitterande av statliga
bidrag, besök på skolor och universitet eller vid större inköp eller uttag av
pengar. Databasen innehåller dessutom biometrisk information om varje
medborgare.
Tillgången till informationen i databasen är reglerad, men säkerhetstjänsten,
polisen, tull- och skattemyndigheten samt flera andra myndigheter är behöriga
att ta del av materialet. Privatpersoner underrättas inte om vem som har
hämtat ut information om dem eller varför detta har skett.
Förespråkare av id-kortet hävdar att kortet förenklar jakten på terrorister,
brottslingar och illegala invandrare. Kritiker, såsom flera av de största brittiska
tidningarna, har vänt sig mot förslaget, särskilt mot de kraftiga ingrepp i den
personliga friheten som id-kortet påstås medföra.
6
Seventh report of the Independent Monitoring Commission, 19 oktober, 2005.
7
Frivilligorganisationen Privacy International har bland annat kritiserat
regeringens koppling mellan id-korten och kampen mot terrorismen. Riskerna
för missbruk av information i databasen har också tagits upp, liksom
svårigheten att säkerställa att databaserna inte står till andra myndigheters
förfogande i framtiden. Id-kortet förväntas dessutom bli stöldbegärligt.
5. Rätten till arbete
I Storbritannien var 6,78 miljoner anställda fackligt anslutna under 2004, vilket
motsvarar 26 procent av alla arbetstagare. 35 procent av alla förvärvsarbetande
omfattades av fackliga kollektivavtal. De brittiska fackföreningarna är som
starkast bland statligt anställda. Den offentliga sektorns fackförening, Unison,
är Storbritanniens största med cirka 1.3 miljoner medlemmar. Arbetstagarnas
gemensamma intressen företräds av paraplyorganisationen Fackförbundens
kongress (Trade Union Congress, TUC). Fackförbundens medlemmar minskar
stadigt i Storbritannien och medlemsantalet har nästan halverats på tjugo år.
Parallellt har paraplyorganisationen TUC:s politiska inflytande minskat.
Storbritannien har ett individuellt undantag från EU:s arbetstidsdirektiv. Det
innebär att brittiska arbetstagare har rätt att arbeta mer än de i direktivet
angivna 48 timmarna per vecka. Förespråkare för undantaget menar att det ger
flexibilitet på arbetsmarknaden och leder till ekonomisk tillväxt. Kritiker, som
bland annat TUC, menar att arbetsgivarna utnyttjar undantaget och att graden
av frivillighet är begränsad.
Storbritannien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner på området
mänskliga rättigheter (om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, ickediskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete och förbud mot
barnarbete).
6. Kvinnors situation
Även om löneklyftan mellan heltidsarbetande kvinnor och män under senare år
har minskat tjänar kvinnor i Storbritannien idag i genomsnitt endast 82 procent
av vad män tjänar. Flera åtgärder har vidtagits för att förbättra kvinnors
situation på arbetsmarknaden. Bland annat höjdes den nationella minimilönen i
oktober 2005. Denna höjning kommer framför allt den kvinnliga delen av
arbetskraften tillgodo, eftersom kvinnor utgör huvuddelen av de lägst betalda.7
Barnomsorgen påverkar kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Idag går det
fyra och ett halvt barn under åtta års ålder på varje registrerad plats inom
allmän och privat barnomsorg. Bland kvinnor med barn under fem år arbetar
endast 52 procent, medan 78 procent av alla kvinnor utan barn eller med barn
Från den 1 oktober 2005 är den nationella minimilönen 5.05 pund i timmen för vuxna och
4.25 pund för ungdomar (18-21 år). För ungdomar under 18 förblir minimilönen 3.00 pund i
timmen.
7
8
över elva års ålder arbetar. Motsatsen gäller för män. Män med barn
förvärvsarbetar alltså i högre utsträckning än män utan barn. Ungefär 90
procent av alla män med barn arbetar oavsett barnens ålder.
Brittiska mödrar har rätt till 26 veckors betald mammaledighet och ytterligare
sex månaders obetald ledighet. I oktober 2005 presenterade regeringen planer
på att förlänga föräldraledigheten med tre månader och ge pappan rätt att ta ut
dessa månader i stället för mamman. I dagsläget har män två veckors betald
föräldraledighet, samt möjlighet till en månads obetald ledighet. Planerna på
förlängning av denna ledighet har lett till starka protester från näringslivet, trots
att få förväntas utnyttja den nya pappaledigheten, då ersättningsnivån förblir
låg.
19,6 procent av ledamöterna i parlamentets underhus är kvinnor.
Medlemmarna i det brittiska överhuset är inte folkvalda och utses på livstid. Av
dagens 730 medlemmar är 134 kvinnor, vilket motsvarar cirka 18 procent.
Motsvarande siffra i det skotska parlamentet är 39,5 procent. Wales var i det
senaste valet först i världen med att rösta in 50 procent kvinnor i sitt
parlament. I den brittiska gruppen i Europaparlamentet är ungefär en fjärdedel
kvinnor efter valet 2004. Regeringens inre kärna (the Cabinet) består likaledes
till en fjärdedel av kvinnor. Motsvarande siffra för så kallade juniorministrar är
37,5 procent.
Det omfattande våldet mot kvinnor uppmärksammas allt mer i Storbritannien.
En statlig utredning, som lades fram i mars 2005, visar att våld i hemmet är den
vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 19 och 44 år. Våldet beräknas kosta
det brittiska samhället cirka 23 miljarder pund årligen. För att skydda offren
bättre instiftades i november 2004 en ny lag om våld i hemmet (Domestic
Violence, Crime &Victims Act). Den nya lagen ger framför allt polisen och
domstolarna större befogenheter när det gäller att skydda offren samt att gripa
och döma gärningsmän. Lagen innehåller också direktiv till en ny
brottsofferfond.
7. Barns rättigheter
I den senaste rapporten från FN-kommittén för barnets rättigheter, vilken
publicerades i oktober 2002, fastslogs att Storbritannien i många avseenden
inte har uppfyllt de skyldigheter som landet ålades när det ratificerade
barnkonventionen 1991. Regeringen har sedan rapporten presenterades
vidtagit åtgärder för att förbättra situationen för barn i Storbritannien. I
november 2004 kom bland annat en ny barnlagstiftning (Children Act 2004). I
enlighet den nya lagen utsågs en barnkommissionär i England. Kritik har dock
riktats mot att barnkommissionärens befogenheter är begränsade i jämförelse
med övriga Storbritannien och med Europa.
9
Regeringens uppföljning av rapporten från FN-kommittén för barnets
rättigheter granskas varje år av Alliansen för barns rättigheter (Children's
Rights Alliance). Alliansen är en koalition av ett stort antal MR- och
välgörenhetsorganisationer. I sin senaste rapport från november 2004
konstaterar koalitionen, att regeringen hittills bara vidtagit framgångsrika
åtgärder på 17 av de 78 rekommenderade områdena.
Koalitionen lyfter fram tre nyckelområden, på vilka Storbritannien misslyckats:
barn och ungdomars rättigheter, asyl och aga. Storbritannien är ett av de
demokratiska länder, som ger flest barn fängelsestraff. Bara förra året hölls
6000 barn fängslade. Sedan 1990 har 27 barn avlidit under sin tid i förvar.
FN-kommittén för barnets rättigheter tog i sin rapport från 2002 upp att barn
vid låg ålder förutsätts kunna ta ansvar för sina handlingar. I Skottland går
denna gräns vid åtta års ålder, medan den i resten av Storbritannien är satt vid
tio år. Vidare uttrycker kommittén oro över att minderåriga inte avtjänar sina
straff i särskilda ungdomsinstitutioner, och över att möjligheterna till
rehabilitering är dåliga. Självmordsfrekvensen bland dessa ungdomar är högre
än bland övriga ungdomar, och mobbning förekommer oftare på dessa
institutioner än i samhället i övrigt.
Alliansen för barns rättigheter har också framfört kritik mot att många barn
stämplas som problembarn enbart på grund av skolkning och asocialt
beteende, utan att försök görs att lösa de problem som ligger till grund för
deras beteende. I Storbritannien kan personer som uppvisar ett asocialt
beteende bli föremål för domstolsbeslut (antisocial behaviour order, ASBO).
Ett sådant beslut kan exempelvis innebära förbud mot att röra sig i ett visst
område eller att delta i särskilda aktiviteter. Hälften av de som ålagts ett sådant
beslut sedan införandet 1999 är barn mellan tio och sjutton år. Under 2004
sattes 81 barn i förvar på grund av asocialt beteende.
Alliansen för barns rättigheter konstaterar att 3.6 miljoner barn fortfarande
lever i fattigdom. FN-kommittén uttryckte redan 2002 djup oro över detta, då
fattigdomen kan hindra barnen från att åtnjuta de rättigheter som
konventionen föreskriver. Den bidrar till att de oftare råkar ut för olyckor och
har en högre dödlighet än andra barn. Undernäring, hemlöshet, undermålig
utbildning och självmord är andra konsekvenser, som kommittén ser som en
följd av fattigdom.
Rädda Barnen uppmärksammar under 2005 framför allt flyktingbarnens
situation i Storbritannien. I rapporten "Ingen plats för barn" (No Place for a
Child) riktas kritik mot att omkring 2000 barn blir inlåsta på
flyktingförläggningar varje år i väntan på beslut i sina asylärenden. I hälften av
de 32 fall som Rädda Barnen granskat hölls barnet kvar i över en månad,
10
medan några fick stanna så länge som 268 dagar. Rädda Barnen varnar för att
frihetsberövandet leder till fysisk och psykisk ohälsa, såsom depressioner,
sömnlöshet och i värsta fall självmordstendenser. Myndigheterna gör enligt
organisationen inte nog för att i varje enskilt fall undersöka om det finns
alternativ till förvar.
I rapporten från FN-kommittén, liksom i den uppföljande rapporten från
Alliansen för barns rättigheter, kritiseras Storbritanniens regler vad gäller aga.
Att använda aga i skolan är sedan 2003 förbjudet i hela Storbritannien.
Nordirland var sist med att låta förbudet omfatta även privata och religiösa
skolor.
Fysisk bestraffning förkommer däremot fortfarande i hemmen. Frågan om
våld mot barn har aktualiserats, då lagändringar genomfördes både under våren
2003 och sommaren 2004. De röster som höjdes för ett totalförbud fick dock
inget gehör och i stället genomfördes ett kompromissförslag. I praktiken
innebär det att föräldrar fortfarande har rätten att aga sina barn, förutsatt att
det inte leder till blåmärken, rodnader eller mental skada.
Skälet till att regeringen inte helt vill förbjuda aga uppges vara att den inte
önskar kriminalisera föräldrarna. Enligt den nya lagstiftningen kan föräldrarna i
begränsad utsträckning åberopa att det rör sig om en mild tillrättavisning
(reasonable chastisement) för att undvika misshandelsåtal. Frågan är dock
omtvistad och ett antal parlamentsledamöter tog upp frågan igen på labours
kongress i september 2005.
2002 gjordes ett försök i Skottland att lägga fram ett förslag om förbud mot
alla former av våld och aga av barn, men förslaget röstades ner. I oktober 2003
kom istället en modifiering av lagen. Det är nu förbjudet att använda redskap
vid våld mot barn. Slag mot huvudet är likaledes förbjudet. Lagen betonar
också att slag/dask (smacking) inte bör förekomma. Barnrättsorganisationer8 har
beklagat Skottlands beslut att inte förbjuda allt våld mot barn.
I Storbritannien är nedre gränsen för värvning till krigsmakten 16 år. Ungefär
tretton procent av dem som rekryterades till armén 2001/02 var minderåriga,
det vill säga barn under 18 år. I en krigsmakt på över 200 000 man var år 2002
ungefär 3,4 procent minderåriga. Detta är något som inte bara kritiseras av FNkommittén för barnets rättigheter utan regelbundet påpekas av Amnesty
International och organisationer som verkar för barnets rättigheter. De
kritiserade också kraftigt den brittiska regeringen för de undantag den gjorde i
samband med ratificeringen i juni 2003 av det fakultativa protokollet om barn i
väpnade konflikter. Enligt dessa organisationer är de brittiska reservationerna
1989 skapades Children Are Unbeatable! Alliance med stöd av ca 350 organisationer i
syftet att arbeta för ett förbud mot allt våld mot barn i Storbritannien.
8
11
oförenliga med konventionens ändamål och syfte, dvs. att förhindra att barns
deltagande i krig. Enligt en barnrättsorganisation är Storbritannien det enda
europeiska land som tillåter minderåriga i armén.
8. Olika befolkningsgruppers situation
Inte minst på grund av sin historia och relationen till de gamla kolonierna samt
till följd av sin språkliga och ekonomiska attraktionskraft på andra länder och
kulturer, har Storbritannien en lång erfarenhet av invandring och
integrationsfrågor. I vissa avseenden kan Storbritannien sägas ha kommit
längre med att integrera dessa grupper än många andra europeiska länder.
Minoriteterna finns representerade på alla olika nivåer i samhället och är
synliga i såväl media som i det politiska livet. Senare tiders stora invandring
från länder utanför samväldet har dock ställt Storbritannien inför nya
utmaningar.
Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (European Commission
against Racism and Intolerance) uttrycker i sin senaste rapport från december
2004 oro över inslagen av rasism och främlingsfientlighet i den brittiska
politiska debatten. Asylsökande och flyktingar är särskilt drabbade av de
främlingsfientliga tendenserna. Kommissionen påpekar att den hårda tonen i
debatten om asylpolitiken motverkar regeringens ansträngningar att förbättra
relationerna mellan olika befolkningsgrupper och förebygga diskriminering.
Lagen mot etnisk diskriminering (The Race Relations Act 1976) antogs 1976
och förbjuder etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, inom
utbildningsväsendet, bostadssektorn och tjänstesektorn. Genom ändringar av
denna lag (The Race Relations (Amendment) Act 2000) förbjöds etnisk
diskriminering vid utövandet av många offentliga uppdrag, inklusive
polisarbete. Ändringarna innebar även att flertalet offentliga institutioner åläggs
att främja jämlikhet bland olika etniska grupper. Lagen förstärktes lagen
ytterligare 2003 (The Race Relations Act 1976 (Amendments) Regulations
2003). Detta var bland annat ett led i genomförandet av EU-direktivet om
likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung.
Regeringen har även satt upp mål för att öka antalet företrädare för minoritetsgrupper inom inrikesministeriet (som även handhar migrationsärenden),
polisen, fängelseväsendet samt bland övervakare. Inom en tioårsperiod är
avsikten att dessa yrkeskårer skall återspegla representationen av de olika
minoriteterna i samhället. Målet är att personer tillhörande minoriteterna 2009
skall utgöra 7 procent av personalen inom polisen och fängelseväsendet. Under
2005 var det 3,3 procent av poliserna i England och Wales som kom från
minoritetsgrupper.
12
Även om etnisk diskriminering enligt lag är förbjuden, har det
uppmärksammats från flera håll att den sociala och ekonomiska standarden för
personer tillhörande minoritetsgrupper är sämre än för den övriga
befolkningen. Enligt FN-kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter lever personer tillhörande dessa grupper oftare i fattigdom än
övriga. Arbetslösheten är också högre bland personer tillhörande minoriteter i
Storbritannien, och barn tillhörande dessa grupper har överlag sämre
skolresultat och avbryter oftare sin skolgång i förtid än deras brittiska
motsvarigheter.
Chefen för Kommissionen för etnisk jämlikhet, Trevor Phillips, skapade i
september 2005 rubriker när han varnade för att Storbritannien håller på att
utvecklas till ett segregerat samhälle 9. Kommissionen för etnisk jämlikhets
undersökningar visar att olika befolkningsgrupper i allt högre grad bor i
åtskiljda, går i skilda skolor och umgås främst med individer ur den egna
gruppen. Trevor Phillips visade också att de här tendenserna är tydligast bland
ungdomar, vilket tyder på att segregationen tilltar snarare än avtar. Kritik har
dock riktats mot Trevor Phillips uttalanden av dem som anser att klyftorna i
det brittiska samhället beror på klass snarare än etniskt ursprung.
Spänningarna mellan olika etniska grupper har de senaste åren lett till flera
konflikter. Senast i oktober 2005 utbröt rasoroligheter i Birmingham, när afrokaribiska och asiatiska grupper drabbade samman.
För att främja den kulturella mångfalden och öka medvetenheten om olika
folkgrupper i landet, men även för att bidra till kunskaperna om det brittiska
kulturella, sociala och politiska arvet, har det nya ämnet medborgarskap
(citizenship) gjorts obligatoriskt för alla skolelever i åldrarna 11 till 16 år.
Religionskunskap existerar redan som undervisningsämne, men föräldrarna har
fortfarande rätt att välja att låta sina barn stå utanför denna undervisning.
Med den ökade rädslan för terrorism har Storbritanniens muslimska befolkning
blivit mer utsatt. Många muslimer vittnar om att de bemöts med rädsla och
misstänksamhet av den övriga befolkningen. Europeiska kommissionen mot
rasism och intolerans rapporterar också att den muslimska befolkningen
drabbas oproportionerligt hårt av de befogenheter, som de nya
terroristbekämpningslagarna ger brittiska myndigheter. Drygt 1,5 miljoner
muslimer uppges bo i Storbritannien, varav de flesta är födda i landet.
En annan grupp som är särskilt utsatt för diskriminering är den romska
befolkningen. Det bor uppskattningsvis 300 000 romer i Storbritannien, varav
ungefär 200 000 är bofasta. Europeiska kommissionen mot rasism och
9
Trevor Phillips tal vid Manchester Council for Community Relations den 22september
2005.
13
intolerans är bekymrad över romernas situation, bland annat vad gäller tillgång
till offentliga platser, utbildning, arbete och sjukvård.
Den 12 maj 2004 publicerades en vitbok, som presenterar regeringens planer
på att slå ihop Kommissionen för etnisk jämlikhet (Commission for Racial
Equality), Kommissionen för lika möjligheter (Equal Opporunities
Commission) och Kommissionen för funktionshindrades rättigheter (Disability
Rights Commission). En enda myndighet skall ersätta de tre kommissionerna
och gå under namnet Kommissionen för jämlikhet och mänskliga rättigheter
(Commission for Equality and Human Rights). Myndigheten skall bygga
gemensamma värderingar och säkerställa att individer stöttas genom att lagar
om jämlikhet efterlevs. Kommissionen för jämlikhet och mänskliga rättigheter
skall också bidra till förbättrad jämställdhet och utfärda råd till regeringen inför
ny lagstiftning. Planerna på den nya myndigheten behandlas just nu i
parlamentet.
9. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Den 5 december 2005 trädde den omdebatterade partnerskapslagen (Civil
Partnership Act) i kraft. Partnerskapslagen ger homosexuella par möjlighet att
få sina relationer officiellt erkända och ger homosexuella flera rättigheter och
skyldigheter, bland annat vad gäller arv och pensioner.
Ny adoptionslagstiftning (Adoption and Children Act 2002), har också gjort
det möjligt för homosexuella par att adoptera barn tillsammans. Från april
2003 är det möjligt för en homosexuell partner till biologisk förälder att få
betald mamma- eller pappaledighet under två veckor och att begära flexibla
arbetstider, förutsatt att den biologiska föräldern är ansvarig för barnets
uppfostran.
I december 2003 trädde en ny antidiskrimineringslag i kraft, som för första
gången skyddar personer mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller
religiös tillhörighet vid anställning i Storbritannien.
I januari 2001 satte Storbritannien minimiåldern för en tillåten sexuell relation
mellan homosexuella till 16 år, d v s samma ålder som för heterosexuella.
Förbudet mot homosexuella i den brittiska armén hävdes år 2000.
Den 17 november 2003 hävdes den omstridda artikel 28 i lagen om lokalt styre
(Local Government Act) från 1988, vilken gjorde det olagligt för lokala
myndigheter att aktivt stödja homosexualitet.
10. Flyktingars rättigheter
Invandring och asyl var ett av de viktigaste ämnena inför valet 2005. Både
Labour och de konservativa gav löften om skärpt lagstiftning. De konservativa
14
företrädde den mest restriktiva politiken och förslog bland annat att
Storbritannien skulle säga upp FN:s flyktingkonvention och sätta asylsökande i
läger utanför landets gränser. Labour drev en linje, som framför allt tog sikte
på att anpassa invandringsströmmarna till Storbritanniens behov på
arbetsmarknaden.
Regeringen har presenterat en ny femårsstrategi för hur migrationspolitiken
skall utformas framöver. I den ingår ett nytt poängsystem, som skall maximera
de ekonomiska fördelarna av arbetskraftsinvandringen till Storbritannien.
Huvudsyftet är att prioritera immigranter, som kan fylla luckor på den brittiska
arbetsmarknaden. Det handlar framför allt om kvalificerad arbetskraft såsom
läkare, ingenjörer och sjuksköterskor.
Efter en toppnotering på cirka 85 000 asylansökningar 2002 utfäste sig
premiärminister Tony Blair att halvera antalet asylsökande. Löftet infriades
redan i november 2003. Under 2004 tog Storbritannien emot 34 000
asylansökningar vilket innebar en minskning med 33 procent jämfört med
föregående år.
Bakgrunden till den dramatiska minskningen av antalet asylansökningar är
regeringens åtstramningar av asyl- och flyktingpolitiken. Åtstramningarna har
inneburit sanktioner mot asylsökande som förstört sina resedokument, snabb
direkt avvisning av dem som anses komma från säkert tredje land, slopat stöd
till familjer som vägrar återresa, begränsning av möjligheterna att överklaga
avslagna ansökningar samt åtgärder mot bedrägliga eller okvalificerade
immigrationsrådgivare och jurister.
Listan över länder från vilka asylansökningar förutsätts vara "uppenbart
ogrundade" utökades också 2003 från att omfatta de tio EUanslutningsländerna till att omfatta även Albanien, Bulgarien, Jamaica,
Makedonien, Moldavien, Rumänien, Serbien och Montenegro, Brasilien,
Equador, Bolivia, Sydafrika, Ukraina, Sri Lanka och Bangladesh. I 2005
hamnade även Indien på listan över så kallade "säkra länder". Amnesty
International har uttalat sig kritiskt mot de nya reglerna och menar att de gör
det nästan omöjligt för asylsökande att lagligt komma in i Storbritannien.
Regeringen lägger nu än större vikt vid återvändande eller återförande av
asylsökande vars ansökningar har avslagits. Då antalet avvisningar under
många år understigit antalet nya asylansökningar ökar hela tiden antalet så
kallade illegala invandrare. I syfte att komma till rätta med detta har regeringen
uttalat som målsättning att antalet avvisningar nu skall överstiga antalet nya,
avslagna asylansökningar. Från brittisk sida poängterar man också att
asylansökningsprocessen nu går snabbare och att beslut om asyl fattas inom två
månader mot tidigare tjugotvå månader.
15
Totalt resulterade tre procent av asylansökningarna 2004 i beviljad asyl och
elva procent till fortsatt vistelse i Storbritannien av humanitära eller andra
skäl10. Tio procent av alla som fått sina ansökningar avslagna beviljades rätt att
överklaga.
11. Funktionshindrades situation
Storbritannien har infört lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade
(Disability Discrimination Act 1995, DDA). Lagen ger funktionshindrade
personer nya rättigheter vid anställning, vid utnyttjande av varor och tjänster
samt vid köp eller hyra av mark eller bostad.
Kritik har framförts mot denna lag, då den ansetts vara otillräcklig och
betydligt svagare än lagar som förbjuder diskriminering på grund av kön eller
etniskt ursprung. Vidare har kritik framförts mot lagens definition av
funktionshinder.
Under 2003 genomfördes ändringar i lagen. Ett tidigare undantag för företag
med tjugo anställda eller färre upphävdes. Numera gäller för alla arbetsgivare
att det är olagligt att diskriminera mot funktionshindrade genom att behandla
den anställde, eller jobbsökande, mindre välvilligt än andra, eller genom att inte
genomföra rimliga anpassningar av exempelvis framkomlighet.
Från 2005 täcker lagen sådana områden som handikappanpassningar av
hyreshus samt, större privata klubbar och lokala myndigheter. Begreppet
funktionshindrad utvidgas vidare till att även omfatta personer med exempelvis
hiv, MS och cancer.
Den nationella kommissionen för funktionshindrades rättigheter konstaterar
dock i sin rapport för 2005 att funktionshindrade fortfarande diskrimineras i
samhället. Arbetslösheten är exempelvis dubbelt så hög bland funktionshindrade som bland resten av befolkningen. Funktionshindrade har dessutom
lägre inkomster och saknar i många fall tillgång till eget boende.
10
"Exceptional leave to remain"," humanitarian protection" eller "discretionary leave".
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards