Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

advertisement
Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Storbritannien 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget beträffande de mänskliga rättigheterna
Storbritannien är en parlamentarisk demokrati med en lång tradition av respekt
för de mänskliga rättigheterna. Läget för dessa rättigheter förblir gott i
Storbritannien. Dock hävdar både inhemska och internationella MRorganisationer att det på vissa områden finns brister. Följande rapport
koncentreras i huvudsak till dessa områden.
Efter terroristattackerna i Londons tunnelbana den 7 juli 2005 har avvägningen
mellan respekten för mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att
skydda sina medborgare hamnat i fokus i Storbritannien. En ny
terroristbekämpningslag (Terrorism Act 2006) trädde i kraft den 13 april 2006
och har mött kritik från MR-organisationer. Vid parlamentsbehandlingen av
lagen vägrade parlamentet att godta regeringens förslag att ge polisen
befogenhet att kvarhålla terroristmisstänkta i 90 dagar utan åtal. Gränsen sattes
istället vid 28 dagar.
I juni 2006 förklarade en domstol (första instans) att de så kallade kontrollbesluten (control orders), som innebär att terroristmisstänkta kan sättas i
husarrest utan rättegång och på obestämd tid, var ogiltiga, eftersom de stod i
strid med Europarådets MR-konvention.
Den brittiska regeringens återsändande av terroristmisstänkta till deras
ursprungsländer på basis av ett par bilaterala avtal, vari mänskliga rättigheter är
en viktig del, har kritiserats för att strida mot förbudet att utvisa människor till
länder där de kan komma att utsättas för tortyr.
Invandring och asyl har debatterats intensivt i Storbritannien under 2006.
Regeringen har under senare år genomfört en rad åtstramningar av asyl- och
flyktingpolitiken. Under 2005 tog Storbritannien emot 25 700 asylansökningar,
2
vilket innebar en minskning med 24 procent jämfört med 2004. Samtidigt kan
noteras att totalt cirka 600 000 personer kommit till Storbritannien från
länderna i Centraleuropa, inte minst Polen, efter EU-anslutning 2004.
En ny jämlikhetslag (Equality Act 2006) kommer att träda i kraft i oktober
2007. Den nya myndigheten (Commission for Equality and Human Rights)
kommer att ta itu med diskriminering vad gäller kön, funktionshinder, sexuell
läggning, religion, ålder och mänskliga rättigheter från oktober 2007. Från april
2009 kommer kommissionen även att hantera etnisk diskriminering.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Storbritannien ratificerade år 1951 den europeiska konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) och har
därefter ratificerat alla de centrala MR-konventionerna:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
samt det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR).
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
- Konventionen mot tortyr (CAT) samt det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barns rättigheter (CRC) samt det tillhörande
protokollet om barn i väpnade konflikter.
- Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967.
- Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Av de fakultativa protokollen till konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter har det första protokollet om enskild klagorätt inte
ratificerats.1
De två fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter2
undertecknades i september 2000 men endast tilläggsprotokollet om barn i
1
CCPR/OP1, The First Optional Protocol to the International Covenant on Civil and
Political Rights.
2
CRCOP/AC, The Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on the
involvement of children in armed conflict, CRCOP/SC, The Optional Protocol to the
Convention on the Rights of the Child on the sale of children, child prostitution and child
pornography.
3
väpnade konflikter har ratificerats (den 24 juni 2003). Tilläggsprotokollet om
handel med barn väntas ratificeras före årsskiftet 2006/2007.
Storbritannien har rapporterat till respektive konventionskommitté enligt
följande:
- ICCPR, december 2003 (nästa rapporttillfälle 2006).
- CERD, november 2002 (nästa rapporttillfälle 2006).
- CRC, september 1999 (nästa rapporttillfälle 2007).
- ICESCR, januari 2001 (nästa rapporttillfälle 2007).
- CEDAW, augusti 2003 (nästa rapporttillfälle 2007).
- CAT, november 2003 (nästa rapporttillfälle 2008).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har hittills i år fastslagit att
Storbritannien har brutit mot Europarådskonventionen för mänskliga
rättigheter i fyra av 16 prövade fall. I tre fall har käranden fått rätt med
hänvisning till artikel åtta (rätten till respekt för privat- och familjeliv) och i ett
fall med hänvisning till artikel sex (rätten till oberoende prövning).
Terroristbekämpningslagstiftningen
Efter terroristattackerna den 7 juli 2005 har avvägningen mellan respekten för
mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att skydda sina medborgare
hamnat i fokus i Storbritannien. Premiärminister Tony Blair har betonat att
spelreglerna har förändrats och att den nationella lagstiftningen om mänskliga
rättigheter kan behöva ses över. Parlamentet inledde i oktober 2005
behandlingen av ett regeringsförslag till ny terrorbekämpningslag (Anti Terror
Bill). Förslaget stötte på kraftigt motstånd från delar av regeringspartiet och
från de två oppositionspartierna.
En av de mest kontroversiella punkterna i regeringens ursprungliga lagförslag,
var förslaget att ge polisen mandat att kvarhålla terroristmisstänkta i upp till 90
dagar utan åtal. Tidigare var 14 dagar den längsta möjliga tidsperiod en person
kunde hållas arresterad utan åtal. Polisen hade ställt krav på en sådan
lagändring, eftersom den hävdade att två veckor är för kort tid för att samla in
bevis i terroristmål. 90-dagarsregeln uppfattades dock av många
parlamentsledamöter som ett hot mot grundläggande fri- och rättigheter och
regeringen vann inte gehör för sitt förslag. Vid första läsningen av lagförslaget
antog parlamentet en kompromiss, som innebar möjligheten att hålla kvar
terroristmisstänkta utan åtal i upp till 28 dagar, men med juridisk prövning av
en domare var sjunde dag.
4
Lagförslaget godkändes av överhuset i januari 2006 utan ändringar och antogs
därefter slutligt i underhuset. Den nya terroristbekämpningslagen (Terrorism
Act 2006) trädde i kraft den 13 april 2006.
Lagen är mer omfattande än tidigare lagstiftning och gör bland annat följande
handlingar straffbara:
- förberedelser till terroristverksamhet (maxstraff livstid),
- uppmuntran till och förhärligande av terrorism (maxstraff sju år),
- spridning av publikationer som uppmuntrar terrorism (maxstraff sju
år),
- medverkan i utbildning och träning av terrorister (maxstraff tio år),
- tillverkning och innehav av anordning eller material som kan användas
i terroristattack (maxstraff livstid),
- intrång på alla kärnkraftsanläggningar.
De fyra första brotten kan prövas i brittisk domstol även om de utförts
utomlands. Lagen ger också polisen utökad rätt att söka igenom fastigheter,
hamnar med mera.
Föregångaren till ovannämnda terroristbekämpningslag, antiterrorism-, brottsoch säkerhetslagen 2001 (Anti-Terrorism, Crime and Security Act 2001
ATCSA), antogs efter terroristattacken i USA den 11 september 2001. Den
innebar bland annat att Storbritannien gjorde avsteg från artikel fem i Europakonventionen och artikel nio i internationella konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter och hålla utländska medborgare misstänkta för
terrorism häktade på obestämd tid. Häktade, som i sina hemländer riskerade att
utsättas för förföljelse, kunde i enlighet med internationella överenskommelser
inte utvisas. Med dessa regler kunde personer hållas fängslade under längre tid
utan att ha rätt att söka asyl eller att få sina fall prövade i en rättegång. Totalt
hölls sjutton utländska medborgare fängslade under antiterrorism-, brotts- och
säkerhetslagen.
I slutet av 2004 avgjorde den brittiska Högsta domstolen att lagstiftningen från
2001, som tillät kvarhållande av utländska terroristmisstänkta på obestämd tid
utan rättegång, stred mot de mänskliga rättigheterna. Lagstiftningen ändrades
så att inrikesministern från och med februari 2006 fick rätt att fatta särskilda
kontrollbeslut (control orders) som innebär att de terroristmisstänkta i stället
sätts i husarrest. I juni 2006 förklarade en domstol (första instans) att de
kontrollbeslut som inrikesministern hade fattat mot sex misstänkta var ogiltiga,
eftersom de stod i strid med Europakonventionen (artikel fem). Mot bakgrund
av att två misstänkta som omfattas av kontrollbeslut rymde i oktober 2006 har
debatten återigen tagit fart om huruvida kontrollbesluten fungerar. I september
2006 fanns sammanlagt 15 misstänkta personer (varav sex brittiska
medborgare) som omfattas av kontrollbeslut.
5
Parallellt med införandet av kontrollbesluten har ett system som möjliggör
utvisning utvecklats. Om möjligt skall regeringen återsända terroristmisstänkta
till deras ursprungsländer. Utvisningen skall verkställas endast under
förutsättning att en överenskommelse finns med berörd stat att de utvisades
mänskliga rättigheter inte kränks. Storbritannien har ingått sådana avtal med
Libyen och Jordanien, och förhandlingar pågår med Libanon och Algeriet.
Amnesty International anser att detta strider mot förbudet att utvisa människor
till länder där de kan komma att utsättas för tortyr och att Storbritannien
härigenom bidrar till att öka risken för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Amnesty International har i en rapport i februari 2006 kritiserat den brittiska
terroristbekämpningslagstiftningen som man menar innehåller bestämmelser
som är oförenliga med de mänskliga rättigheterna. Lagen innehåller alltför
svepande och vaga bestämmelser, inklusive själva definitionen av terrorism3,
som enligt Amnesty ger utrymme för subjektiva tolkningar och partiskhet i
åtalsbeslut. Man kritiserar också att misstänkta terrorister har blivit fängslade
och kvarhållna under flera år utan att få reda på varför och därmed inte givits
en möjlighet att försvara sig. Många uppges också ha straffats trots att det inte
funnits tillräckligt med bevis. Enligt Amnesty International har Storbritannien
idag Europas strängaste terroristbekämpningslagstiftning.
Amnesty International har kritiserat att fall där irakiska medborgare skjutits till
döds av brittiska soldater i Irak, av brittisk domstol inte ansetts falla under
Europarådskonventionen för mänskliga rättigheter eller den brittiska
lagstiftningen om mänskliga rättigheter (Human Rights Act). Brittisk domstol
har 2006 motiverat detta beslut med att händelsen skedde utanför
Storbritanniens gränser.
Förbudet mot tortyr
Storbritannien behandlades för fjärde gången av FN:s tortyrkommitté (CAT) i
november 2004. CAT riktade kritik mot att brittiska domstolar i
terroristbrottmål kan använda sig av utländskt bevismaterial även om detta kan
ha tagits fram med hjälp av tortyr, mot att Storbritannien inte tillämpar
tortyrkonventionen i mål som avser brittisk trupp i Irak och Afghanistan, mot
att Storbritannien använder icke tidsbestämda straff samt mot att
Storbritannien förlitar sig på diplomatiska garantier från mottagarlandet att
avvisade asylsökande inte skall torteras.
På uppmaning av Amnesty International och tretton andra organisationer tog
den brittiska högsta domstolen i oktober 2005 upp en principfråga på området
mänskliga rättigheter. Frågan gällde en dom från 2004, som tillät brittiska
domstolar att i terroristbrottmål använda sig av utländskt bevismaterial även
3
samma definition som användes i 2000 års terroristlagstiftning (Terrorism Act 2000)
6
om detta kan ha tagits fram med hjälp av tortyr. Enligt Amnesty International
skulle denna dom, om den bekräftats, ha inneburit att Storbritannien
legitimerade tortyr. Högsta domstolen beslutade dock i december 2005 att
brittiska domstolar inte får använda bevismaterial som kan ha tagits fram med
hjälp av tortyr.
Guantanamo Bay
I januari 2005 släpptes de sista fyra brittiska medborgare, som suttit fängslade
på Guantanamobasen på Kuba. De brittiska fångarna släpptes efter upprepade
protester från den brittiska regeringen och hade vid frisläppandet hållits på
basen i tre år utan rättegång.
Amnesty International har i oktober 2006 riktat kritik mot Storbritannien för
att inte ta emot vissa personer som sitter fängslade på Guantanamobasen och
som USA har erbjudit sig att släppa. Det gäller personer som inte är brittiska
medborgare men som varit bosatta i Storbritannien och som Storbritannien
därför, enligt Amnesty International, borde ta ansvar för.
Förflyttning av terrormisstänkta
Enligt Europarådets rapport i juni 2006 har flygplatsen Prestwick i norra
Storbritannien använts för amerikanska CIA:s förflyttning av terrormisstänkta
för förhör i andra stater (”extraordinary rendition”). Amnesty International och
människorättsorganisationen Liberty International har kritiserat att
Storbritannien tillåtit amerikanska CIA-plan att använda brittiska flygplatser
och brittiskt luftrum för att flytta terrormisstänkta.
Nordirland
Den oberoende övervakningskommissionen för Nordirland4 konstaterade i sin
elfte rapport i september 2006 att framsteg gjorts mot en normalisering av
säkerhetsläget. Kommissionen anser att IRA inte längre rekryterar eller tränar
medlemmar och numera saknar militära strukturer.
Brittiska fängelser
Amnesty International kritiserade 2005 Storbritannien för överbeläggning i
brittiska fängelser, dåliga förhållanden vid häktning och mycket få åtal mot
polis och fängelsepersonal vid dödsfall i häkten. FN:s tortyrkommitté (CAT)
har också uppmärksammat brister i det brittiska fängelsesystemet och
uppmanat Storbritannien till åtgärder för att minska våldet, dödsfallen och
överbeläggningen på landets fängelser. Europarådets kommitté för
förhindrande av tortyr (CPT) kritiserade i en rapport 2003 att Storbritannien
godtar att två fångar spärras in i en cell på 6,5 kvadratmeter. Detta motsvarar
inte CPT:s kriterier som innebär att celler som är mindre än 8,5 kvadratmeter
inte bör användas för mer än en fånge.
4
Independent Monitoring Commission
7
Antalet personer i fängelse i Storbritannien har nästan dubblerats sedan 1993. I
början på oktober 2006 var den officiella maxgränsen på 80 000 personer i
fängsligt förvar nästan uppnådd, och inrikesminister John Reid tillkännagav att
polisceller kommer att användas för förvaring av fångar, liksom att
kvinnofängelser kommer att ta emot manliga fångar.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet för mord avskaffades i England, Wales och Skottland 1965 och i
Nordirland 1973. Dödsstraffet för förräderi avskaffades i Storbritannien 1998.
1999 ratificerade Storbritannien tilläggsprotokoll sex till Europakonventionen
om mänskliga rättigheter som innebär avskaffande av dödsstraffet i fredstid.
Samma år tillträdde Storbritannien det fakultativa protokollet om avskaffande
av dödsstraffet som är knutet till FN-konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter5. Tilläggsprotokoll nr 13 till Europakonventionen om
mänskliga rättigheter, som innebär totalförbud mot dödsstraff även i krigstid,
tillträddes av Storbritannien i oktober 2003.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den kontroversiella lagen om ett nationellt id-kort trädde i kraft den 30 mars
2006 och hade då föregåtts av en intensiv debatt där regeringens ursprungliga
förslag genomgick flera större revideringar, innan en överenskommelse
slutligen kunde nås i parlamentet.
Det nya kortet skall bli obligatoriskt från 16 års ålder och kopplas till en
nationell databas. I databasen lagras personlig information såsom namn, adress,
kön, födelsedatum, migrationsstatus, fingeravtryck, irismönster och ansiktsfoto
(men inte etnicitet, hälsotillstånd, skattebetalning eller religionstillhörighet).
Tillgången till informationen i databasen är reglerad, men säkerhetstjänsten,
polisen, tull- och skattemyndigheten samt vissa andra myndigheter är behöriga
att ta del av materialet. Privatpersoner underrättas inte om vem som har
hämtat ut information om dem eller varför detta har skett. De första id-korten
väntas kunna utfärdas 2008/2009.
Förespråkare av id-kortet hävdar att kortet förenklar jakten på terrorister,
brottslingar och illegala invandrare. Kritiker anser att id-kortet medför kraftiga
ingrepp i den personliga friheten. Frivilligorganisationen Privacy International
har bland annat kritiserat regeringens koppling mellan id-korten och kampen
mot terrorismen. Riskerna för missbruk av information i databasen har också
tagits upp, liksom svårigheten att säkerställa att databaserna inte står till andra
myndigheters förfogande i framtiden.
5
CCPR/OP2, The Second Optional Protocol to the International Covenant on Civil and
Political Rights, on the abolition of the death penalty.
8
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Amnesty International har i sin rapport för 2006 kritiserat Storbritanniens
lagstiftning för terroristbekämpning ur rättsäkerhetssynpunkt. Amnesty anser
att den brittiska regeringen försökt kringgå sin skyldighet att följa nationell och
internationell lagstiftning, inklusive Europarådskonventionen om mänskliga
rättigheter (ECHR) och Storbritanniens nationella lagstiftning om mänskliga
rättigheter (Human Rights Act 1998), i fall som gällt påstådda övergrepp
utförda utomlands av den brittiska krigsmakten. Amnesty anser vidare att
regeringen har inskränkt den brittiska domarkårens befogenheter, bland annat
genom terroristbekämpningslagstiftningen och vid beslut i asylärenden.
Domarnas roll för värnet av rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna har
enligt Amnesty äventyrats genom att balansen mellan den verkställande och
dömande makten rubbats. Amnesty uttrycker också oro över att
premiärminister Tony Blair sagt att om domstolarna inte tar hänsyn till
regeringens politik, så kommer regeringen att ändra lagen om de mänskliga
rättigheterna (Human Rights Act 1998).
Polisens dödsskjutning i juli 2005 av Jean Charles de Menezes, som misstogs
för en terrorist, uppmärksammades stort av media och MR-organisationer.
Amnesty International har 2006 riktat hård kritik mot Storbritanniens
hantering av fallet (förseningar i utredningen, uppskjutna förhör om
dödsorsaken med mera).
7. Straffrihet
Straffrihet uppges inte förekomma i Storbritannien.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
I Storbritannien råder full yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och
religionsfrihet. Dessa friheter regleras i lagen om mänskliga rättigheter (Human
Rights Act 1998) där Storbritannien inkorporerar Europarådskonventionen om
mänskliga rättigheter (ECHR) i sin nationella lagstiftning.
En debatt pågår för närvarande i Storbritannien om huruvida religiösa
symboler får bäras på arbetsplatser. Stor uppmärksamhet har givits åt två fall:
ett där en kvinnlig lärare fått lämna sin tjänst för att hon vägrade att ta av en
slöja som dolde ansiktet när hon undervisade, och ett där en kvinna fått lämna
sin tjänst vid British Airways för att hon bar ett kristet kors synligt om halsen.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Storbritannien är en parlamentarisk demokrati. Drottning Elizabeth II är
statschef. Politisk pluralism med flerpartisystem (i praktiken ett trepartisystem)
råder. Det brittiska parlamentet har två kammare, överhuset (House of Lords)
och underhuset (House of Commons). Överhuset har cirka 730 ledamöter som
9
inte är folkvalda och utses på livstid6, men har begränsade maktbefogenheter.
Ett större förändringsarbete av överhuset pågår och 1999 avskaffades flertalet
av de platser som kunde ärvas.
Underhuset har 646 ledamöter som är valda att representera var och en av
landets 646 valkretsar. Det finns nationella parlament i Skottland, Wales och
Nordirland.
Premiärministern leder regeringen som består av 112 ministrar och kabinettet
som består av 22 ministrar. Allmänna val måste hållas med högst fem års
intervall, men premiärministern avgör tidpunkten. Valdeltagandet var 61,4
procent i valet 2005. Kvinnors valdeltagande har ökat sedan förra valet och var
2005 lika stort som männens.
Kvinnor är underrepresenterade i överhuset (19 procent), i underhuset (20
procent), i regeringens inre kärna kabinettet (22 procent), i hela regeringen, det
vill säga inklusive de så kallade juniorministrarna (29 procent) samt i de
nationella parlamenten i Nordirland (17 procent) och Skottland (39 procent).
Det nationella parlamentet i Wales består däremot till hälften av kvinnor. I den
brittiska gruppen i Europaparlamentet är ungefär en fjärdedel kvinnor efter
valet 2004.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Under hösten 2005 var 6,4 miljoner anställda fackligt anslutna, vilket motsvarar
26 procent av alla arbetstagare. 35 procent av alla förvärvsarbetande
omfattades av fackliga kollektivavtal. De brittiska fackföreningarna, vars
ställning försvagats det senaste kvartsseklet, är som starkast bland statligt
anställda. Den offentliga sektorns fackförening, Unison, är Storbritanniens
största med cirka 1,3 miljoner medlemmar. Arbetstagarnas gemensamma
intressen företräds av paraplyorganisationen Fackförbundens kongress (Trade
Union Congress, TUC). Fackförbundens medlemsantal minskar stadigt i
Storbritannien och har nästan halverats på tjugo år. Parallellt har
paraplyorganisationen TUC:s politiska inflytande minskat. Arbetslösheten
uppgick 2005 till 4,6 procent.
Storbritannien har ett individuellt undantag från EU:s arbetstidsdirektiv. Det
innebär att brittiska arbetstagare har rätt att arbeta mer än de i direktivet
angivna 48 timmarna per vecka. Förespråkare för undantaget menar att det ger
flexibilitet på arbetsmarknaden och leder till ekonomisk tillväxt. Kritiker, som
bland annat TUC, menar att arbetsgivarna utnyttjar undantaget och att graden
av frivillighet är begränsad.
6
Regeringen utser dessa ledamöter på förslag av en särskild kommitté.
10
Storbritannien har ratificerat ILO:s (International Labour Organization) åtta
centrala konventioner på området mänskliga rättigheter (om föreningsfrihet
och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete
och förbud mot barnarbete).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Storbritannien har ett väl utbyggt hälsovårdssystem (the National Health
Service, NHS) som är tillgängligt för alla och erbjuder fri sjukvård. Storbritanniens utgifter för hälsovård som andel av bruttonationalprodukten BNP
(8,3 procent) placerar landet på 19:e plats bland 30 OECD-länder
(Organisation for Economic Co-operation and Development) år 2004.
Hälsosektorn utgör drygt 17 procent av statens totala budget 2006. Regeringen
inledde en större reform av NHS år 2000 för att korta väntetiderna och höja
kvaliteten i sjukvården. Enligt hälsoministeriet har budgeten för NHS
fördubblats sedan 1997, och den beräknas komma att tredubblas fram till 2008.
Medellivslängden i Storbritannien var 76,1 år för män och 81,1 år för kvinnor
under 2005.
12. Rätten till utbildning
Storbritanniens utgifter för utbildning som andel av BNP (6,1 procent) ligger
på 17:e plats bland 30 OECD-länder (2003). Utbildningsbudgeten utgör drygt
13 procent av statens totala budget 2006. Den grundläggande utbildningen är
obligatorisk (fem till 16 år). Statligt finansierade skolor är kostnadsfria, medan
privatskolor tar ut avgifter. Avgifter för skoluniform förekommer. Den
särskilda undervisningsavgiften för universitet och högskolor är från och med
september 2006 max 3 000 pund per år och student.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Storbritanniens BNP 2005 var 30 300 USD/capita. Under 2005 var köpkraften
i Storbritannien 15 procent högre än genomsnittet i EU:s 25 medlemsländer.
Den ekonomiska tillväxten under 1990-talet har lett till en minskning av
arbetslösheten, vilket haft positiva sociala effekter. Landets fördelningspolitik
och sociala välfärdssystem är väl utvecklat, men välståndet är ojämnt fördelat
och fattigdom finns fortfarande bland särskilt utsatta grupper. Enligt UNDP
(United Nations Development Programme) lever 12,5 procent av brittiska
hushåll under fattigdomsstrecket7. För att motverka alltför stora
inkomstskillnader finns en i lag stadgad minimilön8.
50 procent av medianen för hushållsinkomster i 28 länder 1990-2000.
Från den 1 oktober 2006 är den nationella minimilönen 5.35 pund i timmen för vuxna, 4.45
pund för ungdomar (18-21 år) och 3.30 pund för ungdomar under 18 år.
7
8
11
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Även om löneklyftan mellan heltidsarbetande kvinnor och män under senare år
har minskat tjänar kvinnor i Storbritannien idag i genomsnitt endast 83 procent
av vad män tjänar9. Flera åtgärder har vidtagits för att förbättra kvinnors
situation på arbetsmarknaden. Bland annat höjdes den nationella minimilönen i
oktober 2006. Denna höjning kommer framför allt den kvinnliga delen av
arbetskraften tillgodo, eftersom kvinnor utgör huvuddelen av de lägst betalda.
Barnomsorgen påverkar kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Idag går det
fyra och ett halvt barn under åtta års ålder på varje registrerad plats inom
allmän och privat barnomsorg. Bland kvinnor med barn under fem år arbetar
endast 55 procent, medan 76 procent av alla kvinnor utan barn arbetar.
Motsatsen gäller för män. Män med barn förvärvsarbetar alltså i högre
utsträckning än män utan barn.
Föräldraledigheten kommer att förlängas när en ny lag (Work and Families
Act) träder i kraft i april 2007. Alla kvinnor ges rätt att ta ut totalt ett års
mammaledighet. Den betalda mammaledigheten förlängs från sex till nio
månader. Precis som tidigare utgår 90 procent av lönen för de första sex
veckorna. Därefter är ersättningen markant lägre10. Den betalda
pappaledigheten blir fortfarande endast två veckor, men pappor ges rätt till sex
månaders obetald ledighet. Regeringen föreslog ursprungligen en förlängning
av föräldraledigheten med tre månader, som pappan skulle ges rätt att ta ut
istället för mamman, men planerna ledde till starka protester från näringslivet.
Det omfattande våldet mot kvinnor uppmärksammas allt mer i Storbritannien.
En statlig utredning, som lades fram i mars 2005, visar att våld i hemmet är den
vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 19 och 44 år. Våldet beräknas kosta
det brittiska samhället cirka 23 miljarder pund årligen. För att skydda offren
instiftades i november 2004 en ny lag om våld i hemmet (Domestic Violence,
Crime & Victims Act). Den nya lagen ger framför allt polisen och domstolarna
större befogenheter när det gäller att skydda offren samt att gripa och döma
gärningsmän. Lagen innehåller också direktiv till en ny brottsofferfond.
Den största löneskillnaden finns i London där kvinnor tjänar 75 procent av vad männen
tjänar. Minst löneskillnad har Nordirland där kvinnor tjänar 85 procent av vad männen
tjänar.
10
Från den 1 april 2007 uppgår ersättningen de första sex veckorna till 90 procent av den
genomsnittliga veckolönen utan någon övre gräns och för de återstående 33 veckorna till
antingen ett standardbelopp på 108,85 pund per vecka eller 90 procent av den
genomsnittliga veckolönen (det lägsta beloppet utbetalas).
9
12
Kvinnlig könsstympning förbjöds 1985 i Storbritannien. I mars 2004 trädde en
lag om kvinnlig könsstympning i kraft, vilken förlängde fängelsestraffet från
fem till 14 år och innebar att straff kan utdömas även om brottet utförts
utomlands. Föräldrar som sänder sina döttrar utomlands för att omskäras, kan
alltså ges 14 års fängelse. I Storbritannien uppskattas det finnas cirka 75 000
kvinnor som har genomgått kvinnlig könsstympning. Kvinnorättsgruppen
Forward11 uppskattar 2006 att cirka 25 000 flickor boende i Storbritannien
riskerar att drabbas.
Storbritannien är ett betydande destinationsland för offer för människohandel,
främst kvinnor från Östeuropa, Balkanländerna och Asien, särskilt Kina och
Thailand. Det brittiska inrikesministeriet konstaterar i en rapport12 2006 att
man dock inte vet mycket om omfattningen av människohandel i
Storbritannien. En grupp ministrar tillsattes 2006 med uppdrag att ta fram en
åtgärdsplan för bekämpning av människohandel. Sedan lagen om sexbrott
(Sexual Offences Act) trädde i kraft 2004 har ett fåtal personer dömts för
människohandel (14 år maxstraff). Utskottet för mänskliga rättigheter i det
brittiska parlamentet13 har i oktober 2006 uppmanat regeringen att vidta
omedelbara åtgärder vad gäller handel med kvinnor och barn. Amnesty
International har kritiserat att Storbritannien inte har skrivit under
Europarådskonventionen om människohandel.
15. Barnets rättigheter
I den senaste rapporten från FN-kommittén för barnets rättigheter, vilken
publicerades i oktober 2002, fastslogs att Storbritannien i många avseenden
inte har uppfyllt de skyldigheter som landet ålades när det ratificerade
barnkonventionen 1991. Regeringen har, sedan rapporten presenterades,
vidtagit åtgärder för att förbättra situationen för barn i Storbritannien. I
november 2004 kom bland annat en ny barnlagstiftning (Children Act). I juli
2006 antogs en barnomsorgslag (Childcare Act) som skall ge ett större utbud
av barnomsorg. I enlighet med den nya lagen utsågs en barnkommissionär i
England. Kritik har dock riktats mot att barnkommissionärens befogenheter är
begränsade i jämförelse med övriga Europa.
Regeringens uppföljning av rapporten från FN-kommittén för barnets
rättigheter granskas varje år av Alliansen för barns rättigheter (Children's
Rights Alliance). Alliansen är en koalition av ett stort antal MR- och
välgörenhetsorganisationer. I en rapport från november 2005 konstaterar
Alliansen, att regeringen hittills bara vidtagit framgångsrika åtgärder på 33 (17
under 2004, 16 under 2005) av de 78 rekommenderade områdena.
11
The Foundation for Women's Health Research and Development
Tackling Human Trafficking – Consultation on Proposals for a UK Action Plan
13
The Joint Committee on Human Rights
12
13
Storbritannien är ett av de demokratiska länder, som ger flest barn
fängelsestraff. 2004 hölls 6 000 barn fängslade. Under perioden 1990-2004
avled 27 barn under sin tid i förvar.
FN-kommittén för barnets rättigheter tog i sin rapport från 2002 upp att barn
vid låg ålder förutsätts kunna ta ansvar för sina handlingar. I Skottland går
denna gräns vid åtta års ålder, medan den i resten av Storbritannien är satt vid
tio år. Vidare uttrycker kommittén oro över att minderåriga inte avtjänar sina
straff i särskilda ungdomsinstitutioner, och över att möjligheterna till
rehabilitering är dåliga. Självmordsfrekvensen bland dessa ungdomar är högre
än bland övriga ungdomar, och mobbning förekommer oftare på dessa
institutioner än i samhället i övrigt.
Alliansen för barns rättigheter har också framfört kritik mot att många barn
stämplas som problembarn enbart på grund av skolkning och asocialt
beteende, utan att försök görs att lösa de problem som ligger till grund för
deras beteende. I Storbritannien kan personer som uppvisar ett asocialt
beteende bli föremål för domstolsbeslut (antisocial behaviour order, ASBO).
Ett sådant beslut kan exempelvis innebära förbud mot att röra sig i ett visst
område eller att delta i vissa aktiviteter. Av dem som ålagts ett sådant beslut
sedan införandet 1999 var 43 procent barn mellan tio och sjutton år.
Motsvarande siffra för år 2005 var 39 procent. Under 2004 sattes 81 barn i
förvar på grund av asocialt beteende.
Alliansen för barns rättigheter konstaterar att 3,5 miljoner barn fortfarande
lever i fattigdom i Storbritannien 2005. FN-kommittén för barnets rättigheter
uttryckte redan 2002 djup oro över detta, då fattigdomen kan hindra barnen
från att åtnjuta de rättigheter som barnkonventionen föreskriver. Regeringen
beslutade 1999 att minska barnfattigdomen med en fjärdedel till 2004, halvera
den till 2010 och utrota den till 2020. Åtgärderna fokuserar på en skatte- och
bidragsreform, höjd minimilön, ökad sysselsättning för ensamstående föräldrar
och utbyggd barnomsorg. Enligt en rapport i mars 2006 hade dock delmålet att
minska barnfattigdomen från 4,1 till 3,1 miljoner barn inte uppnåtts 2004.
Antalet barn som lever i fattigdom har minskats med 700 000 under perioden
1999-2005.
Rädda Barnen uppmärksammade under 2005 framför allt flyktingbarnens
situation i Storbritannien. I rapporten ”Ingen plats för barn” (No Place for a
Child) riktas kritik mot att omkring 2 000 barn blir inlåsta på flyktingförläggningar varje år i väntan på beslut i sina asylärenden. I hälften av de 32 fall som
Rädda Barnen granskat hölls barnet kvar i över en månad, medan några fick
stanna så länge som 268 dagar. Rädda Barnen varnar för att frihetsberövandet
leder till fysisk och psykisk ohälsa, såsom depressioner, sömnlöshet och i värsta
14
fall självmordstendenser. Myndigheterna gör enligt organisationen inte nog för
att i varje enskilt fall undersöka om det finns alternativ till förvar.
I rapporten från FN-kommittén, liksom i den uppföljande rapporten från
Alliansen för barns rättigheter, kritiseras Storbritanniens regler vad gäller aga.
Alliansen anser att Storbritannien bryter mot FN:s barnkonvention. Att
använda aga i skolan är sedan 2003 förbjudet i hela Storbritannien. Nordirland
var sist med att låta förbudet omfatta även privata och religiösa skolor.
Fysisk bestraffning förkommer däremot fortfarande i hemmen. Frågan om
våld mot barn har aktualiserats, då lagändringar genomfördes både under våren
2003 och sommaren 2004. De röster som höjdes för ett totalförbud fick dock
inget gehör och i stället antogs ett kompromissförslag. I praktiken innebär det
att föräldrar fortfarande har rätten att aga sina barn, förutsatt att agan inte leder
till blåmärken, rodnader eller mental skada.
Skälet till att regeringen inte helt vill förbjuda aga uppges vara att den inte
önskar kriminalisera föräldrarna. Enligt den nya lagstiftningen kan föräldrarna i
begränsad utsträckning åberopa att det rör sig om en mild tillrättavisning
(reasonable chastisement) i syfte att undvika misshandelsåtal.
2002 gjordes ett försök i Skottland att lägga fram ett förslag om förbud mot
alla former av våld och aga av barn, men förslaget röstades ner. I oktober 2003
kom istället en modifiering av lagen. Det är nu förbjudet att använda redskap
vid våld mot barn. Slag mot huvudet är likaledes förbjudet. Lagen betonar
också att slag/dask (smacking) inte bör förekomma. Barnrättsorganisationer14
har beklagat Skottlands beslut att inte förbjuda allt våld mot barn.
Alliansen för barns rättigheter kritiserar Storbritanniens regler vad gäller aga i
en rapport i juli 2006 och uppmanar landet att snabbt införa lagar som ger barn
samma skydd mot misshandel som vuxna. I det brittiska parlamentet har 170
ledamöter hösten 2006 skrivit under en motion med samma innehåll.
I Storbritannien är nedre gränsen för värvning till krigsmakten 16 år. Ungefär
tretton procent av dem som rekryterades till armén 2001/02 var minderåriga,
det vill säga barn under 18 år. I en krigsmakt på över 200 000 man var år 2002
ungefär 3,4 procent minderåriga. Detta är något som inte bara kritiseras av FNkommittén för barns rättigheter utan regelbundet påpekas av Amnesty
International och organisationer som verkar för barns rättigheter. Dessa
instanser kritiserade också kraftigt den brittiska regeringen för de undantag den
gjorde i samband med ratificeringen i juni 2003 av det fakultativa protokollet
om barn i väpnade konflikter. Enligt dessa berörda organisationer är de
1989 skapades Children Are Unbeatable! Alliance med stöd av cirka 350 organisationer i
syftet att arbeta för ett förbud mot allt våld mot barn i Storbritannien.
14
15
brittiska reservationerna oförenliga med konventionens ändamål och syfte (att
förhindra barns deltagande i krig). Enligt en barnrättsorganisation är
Storbritannien det enda europeiska land som tillåter minderåriga i armén.
UNICEF (The United Nations Children’s Fund) har i en rapport 200615
kritiserat regeringen för att inte göra tillräckligt för att hindra människohandel
med barn i Storbritannien. Under perioden 1999-2003 har 250 barn räddats
från människohandel i Storbritannien, men UNICEF menar att detta bara är
toppen av isberget (se även avsnitt 14).
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Inte minst på grund av sin historia och relationen till de gamla kolonierna samt
till följd av sin språkliga och ekonomiska attraktionskraft på andra länder och
kulturer, har Storbritannien en lång erfarenhet av invandring och
integrationsfrågor. I vissa avseenden kan Storbritannien sägas ha kommit
längre med att integrera dessa grupper än flertalet europeiska länder.
Minoriteterna finns representerade på alla olika nivåer i samhället och är
synliga i såväl media som det politiska livet. Senare tiders stora invandring från
länder utanför samväldet har dock ställt Storbritannien inför nya utmaningar.
Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (European Commission
against Racism and Intolerance) uttrycker i sin senaste rapport från december
2004 oro över inslagen av rasism och främlingsfientlighet i den brittiska
politiska debatten. Asylsökande och flyktingar är särskilt drabbade av de
främlingsfientliga tendenserna. Kommissionen påpekar att den hårda tonen i
debatten om asylpolitiken motverkar regeringens ansträngningar att förbättra
relationerna mellan olika befolkningsgrupper och förebygga diskriminering.
Lagen mot etnisk diskriminering (The Race Relations Act) antogs 1976 och
förbjuder etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet,
bostadssektorn och tjänstesektorn. Genom ändringar av denna lag (The Race
Relations (Amendment) Act 2000) förbjöds etnisk diskriminering vid
utövandet av många offentliga uppdrag, inklusive polisarbete. Lagen
förstärktes ytterligare 2003 (The Race Relations Act (Amendments)
Regulations). Detta var bland annat ett led i genomförandet av EU-direktivet
om likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung.
Regeringen har även satt upp mål för att öka antalet företrädare för minoritetsgrupper inom bland annat inrikesministeriet (som även handhar
migrationsärenden), polisen och fängelseväsendet. Inom en tioårsperiod är
avsikten att dessa yrkeskårer skall ha ett lika stort inslag av minoritetsgrupperna
som samhället i övrigt. Målet är vidare att personer tillhörande minoriteterna
15
en gemensam rapport av UNICEF och Terre des Hommes
16
2009 skall utgöra sju procent av personalen inom polisen och fängelseväsendet.
Under 2006 var det 3,7 procent av poliserna i England och Wales som kom
från minoritetsgrupper.
Även om etnisk diskriminering enligt lag är förbjuden, har det
uppmärksammats från flera håll att den sociala och ekonomiska standarden för
personer tillhörande minoritetsgrupper är sämre än för den övriga
befolkningen. Enligt FN-kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter lever personer tillhörande dessa grupper oftare i fattigdom.
Arbetslösheten är också högre bland personer tillhörande minoriteter. Barn
tillhörande dessa grupper har överlag sämre skolresultat och avbryter oftare sin
skolgång i förtid än deras brittiska jämnåriga.
Chefen för Kommissionen för etnisk jämlikhet, Trevor Phillips, varnade
hösten 2005 för att Storbritannien håller på att utvecklas till ett segregerat
samhälle 16. Undersökningar utförda av Kommissionen för etnisk jämlikhet
visar att olika befolkningsgrupper i allt högre grad bor åtskilda, går i skilda
skolor och umgås främst med individer ur den egna gruppen. Trevor Phillips
visade också att de här tendenserna är tydligast bland ungdomar, vilket tyder på
att segregationen tilltar snarare än avtar. Kritik har dock riktats mot Trevor
Phillips uttalanden av dem som anser att klyftorna i det brittiska samhället
hänger ihop med klass snarare än etniskt ursprung.
Spänningarna mellan olika etniska grupper har de senaste åren lett till flera
konflikter. I oktober 2005 utbröt rasoroligheter i Birmingham, när afrokaribiska och asiatiska grupper drabbade samman.
Bombdåden i Londons tunnelbana sommaren 2005 liksom de av allt att döma
planerade attackerna mot flygtrafiken över Atlanten sommaren 2006 har skapat
farhågor för nya terrorattentat. I debatten har Storbritanniens muslimska
befolkning, som uppgår till mellan 1,5 och två miljoner, hamnat i blickfånget.
Övergrepp har i undantagsfall förekommit. Samtidigt måste konstateras att
tolerans kännetecknar den brittiska reaktionen på händelserna 2005 och 2006.
Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans hävdar dock att den
muslimska befolkningen drabbas oproportionerligt hårt av de befogenheter,
som de nya terroristbekämpningslagarna ger brittiska myndigheter.
En grupp som är särskilt utsatt för diskriminering är den romska befolkningen.
Det bor uppskattningsvis 300 000 romer i Storbritannien, varav ungefär
200 000 är bofasta. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans är
bekymrad över romernas situation, bland annat vad gäller tillgång till offentliga
platser, utbildning, arbete och sjukvård.
16
Trevor Phillips tal vid Manchester Council for Community Relations den 22 september
2005.
17
Sedan EU-utvidgningen 2004 har cirka 600 000 personer kommit till
Storbritannien från Öst- och Centraleuropa. Under 2005 hade Storbritannien
den största årliga befolkningsökningen sedan 1962. Befolkningen ökade med
375 000 under perioden juni 2004 - juni 2005, och en stor andel invandrare
kommer från de tio länder som blev medlemsländer i EU 2004. Krav har rests
på en reglerad invandring. Regeringen beslutade i september 2006 att införa
övergångsregler för arbetskraftsinvandring från Bulgarien och Rumänien vid
dessa länders EU-inträde den 1 januari 2007.
För att främja den kulturella mångfalden och öka medvetenheten om olika
folkgrupper i landet, men även för att bidra till kunskaperna om det brittiska
kulturella, sociala och politiska arvet, har det nya ämnet medborgarskap
(citizenship) gjorts obligatoriskt för alla skolelever i åldrarna 11 till 16 år.
Religionskunskap existerar redan som undervisningsämne, men föräldrarna har
fortfarande rätt att välja att låta sina barn stå utanför denna undervisning.
En ny jämlikhetslag (Equality Act 2006) antogs 2006 och kommer att träda i
kraft i oktober 2007. Lagen innebär att Kommissionen för etnisk jämlikhet
(Commission for Racial Equality), Kommissionen för lika möjligheter (Equal
Opporunities Commission) och Kommissionen för funktionshindrades
rättigheter (Disability Rights Commission) kommer att slås ihop till en enda
myndighet (Commission for Equality and Human Rights). Kommissionen för
jämlikhet och mänskliga rättigheter skall främja jämlikhet och ta itu med
diskriminering vad gäller kön, funktionshinder, sexuell läggning, religion, ålder
och mänskliga rättigheter. Från april 2009 kommer kommissionen även att
hantera etnisk diskriminering. Myndigheten skall säkerställa att individer stöttas
genom att lagar om jämlikhet efterlevs, och den skall även utfärda råd till
regeringen inför antagande av ny lagstiftning.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Den 5 december 2005 trädde den omdebatterade partnerskapslagen (Civil
Partnership Act) i kraft. Partnerskapslagen ger homosexuella par möjlighet att
få sina relationer officiellt erkända och ger homosexuella flera rättigheter och
skyldigheter, bland annat vad gäller arv och pensioner.
Ny adoptionslagstiftning (Adoption and Children Act 2002), har också gjort
det möjligt för homosexuella par att adoptera barn tillsammans. Från april
2003 är det möjligt för en homosexuell partner till biologisk förälder att få
betald mamma- eller pappaledighet under två veckor och att begära flexibla
arbetstider, förutsatt att den biologiska föräldern är ansvarig för barnets
uppfostran.
18
I december 2003 trädde en ny antidiskrimineringslag i kraft, som för första
gången skyddar personer mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller
religiös tillhörighet vid anställning i Storbritannien. Transpersoners rättigheter
skyddas också genom könstillhörighetslagen (Gender Recognition Act 2004).
I januari 2001 satte Storbritannien minimiåldern för en tillåten sexuell relation
mellan homosexuella till 16 år, det vill säga samma ålder som för heterosexuella. Förbudet mot homosexuella i den brittiska armén hävdes år 2000.
Den 17 november 2003 hävdes den omstridda artikel 28 i lagen om lokalt styre
(Local Government Act) från 1988, vilken gjorde det olagligt för lokala
myndigheter att aktivt stödja homosexualitet.
18. Flyktingars rättigheter
Invandring och asyl var ett av de viktigaste ämnena inför valet 2005. Både
Labour och de konservativa gav löften om skärpt lagstiftning. De konservativa
företrädde den mest restriktiva linjen och föreslog bland annat att
Storbritannien skulle säga upp FN:s flyktingkonvention och sätta asylsökande i
läger utanför landets gränser. Det konservativa partiet har dock det senaste året
under sin nye ledare David Cameron i praktiken frångått detta synsätt.
Labour drev i förra årets valrörelse en linje, som framför allt tog sikte på att
anpassa invandringsströmmarna till Storbritanniens behov på arbetsmarknaden. Regeringen har sedermera presenterat en ny femårsstrategi för hur
migrationspolitiken skall utformas framöver. I den ingår ett nytt poängsystem,
som skall maximera de ekonomiska fördelarna för Storbritannien av
arbetskraftsinvandringen. Huvudsyftet är att prioritera invandrare, som kan
fylla luckor på den brittiska arbetsmarknaden. Det handlar framför allt om
kvalificerad arbetskraft såsom läkare, ingenjörer och sjuksköterskor.
Efter en toppnotering på cirka 85 000 asylansökningar 2002 utfäste sig
premiärminister Tony Blair att halvera antalet asylsökande. Löftet infriades
redan i november 2003. Under 2005 tog Storbritannien emot 25 700
asylansökningar vilket innebar en minskning med 24 procent jämfört med
föregående år17.
Bakgrunden till den dramatiska minskningen av antalet asylansökningar är
regeringens åtstramningar av asyl- och flyktingpolitiken. Åtstramningarna har
inneburit sanktioner mot asylsökande som förstört sina resedokument, snabb
direkt avvisning av dem som anses komma från säkert tredje land, slopat stöd
till familjer som vägrar återvända, begränsning av möjligheterna att överklaga
2004 kom 34 000 ansökningar, vilket innebar en minskning på 33 procent jämfört med
2003.
17
19
avslagna ansökningar samt åtgärder mot bedrägliga eller okvalificerade
immigrationsrådgivare och jurister.
Listan över länder från vilka asylansökningar förutsätts vara ”uppenbart
ogrundade” utökades också 2003 från att omfatta de tio EUanslutningsländerna till att omfatta även Albanien, Bulgarien, Jamaica,
Makedonien, Moldavien, Rumänien, Serbien och Montenegro, Brasilien,
Equador, Bolivia, Sydafrika, Ukraina, Sri Lanka och Bangladesh. 2005
hamnade även Indien på listan över så kallade "säkra länder". Amnesty
International har uttalat sig kritiskt mot de nya reglerna och menar att de gör
det nästan omöjligt för asylsökande att lagligt komma in i Storbritannien.
Regeringen lägger nu än större vikt vid återvändande eller återförande av
asylsökande vars ansökningar har avslagits. Då antalet avvisningar under
många år understigit antalet nya asylansökningar, ökar hela tiden antalet så
kallade olagliga invandrare. I syfte att komma till rätta med detta har regeringen
uttalat som målsättning att antalet avvisningar skall överstiga antalet nya,
avslagna asylansökningar. Från brittisk sida poängterar man också att
asylansökningsprocessen nu går snabbare och att beslut om asyl fattas inom två
månader mot tidigare tjugotvå månader.
Totalt resulterade åtta procent av asylansökningarna 2005 i beviljad asyl och
tolv procent i fortsatt vistelse i Storbritannien av humanitära eller andra skäl18.
Tolv procent av alla som fått sina ansökningar avslagna beviljades rätt att
överklaga.
19. Funktionshindrades rättigheter
Lagen mot diskriminering av funktionshindrade (Disability Discrimination Act
1995) ger funktionshindrade personer nya rättigheter vid anställning, vid
utnyttjande av varor och tjänster samt vid köp eller hyra av mark eller bostad.
Lagen har kritiserats för att vara otillräcklig och betydligt svagare än lagar som
förbjuder diskriminering på grund av kön eller etniskt ursprung. Kritik har
också framförts mot lagens definition av funktionshinder.
Under 2003 genomfördes ändringar i lagen. Ett tidigare undantag för företag
med tjugo anställda eller färre upphävdes. Numera gäller för alla arbetsgivare
att det är olagligt att diskriminera mot funktionshindrade genom att behandla
den anställde, eller jobbsökande, mindre välvilligt än andra, eller genom att inte
genomföra rimliga anpassningar av exempelvis framkomlighet.
Från 2005 täcker lagen sådana områden som handikappanpassningar av
hyreshus samt av större privata klubbar och lokala myndigheter. Begreppet
18
"Exceptional leave to remain"," humanitarian protection" eller "discretionary leave".
20
funktionshindrad utvidgas vidare till att även omfatta personer med exempelvis
MS (Multipel skleros) och cancer.
Den nationella kommissionen för funktionshindrades rättigheter19 konstaterar
dock i sin rapport för 2005, att funktionshindrade fortfarande diskrimineras i
samhället. Arbetslösheten är exempelvis dubbelt så hög bland funktionshindrade som bland den övriga befolkningen. Funktionshindrade har dessutom
lägre inkomster och saknar i många fall tillgång till eget boende.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationer arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende MR-organisationer, exempelvis Amnesty International och Liberty
International, utsätts inte för några som helst restriktioner och uttrycker sig
öppet och kritiskt mot regeringen när de finner att det finns ett behov.
19
ersätts av en ny myndighet från och med oktober 2007, se avsnitt 16
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards