Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte
ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Storbritannien 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Storbritannien är en parlamentarisk demokrati med en lång tradition av respekt
för de mänskliga rättigheterna. Läget för dessa rättigheter förblir mycket gott i
Storbritannien. Dock hävdar både inhemska och internationella organisationer
för mänskliga rättigheter att det på vissa områden finns brister. Följande
rapport koncentreras i huvudsak till dessa områden.
Debatten om den brittiska terrorismlagstiftningen har fortsatt. En av de mest
omdiskuterade frågorna har varit hur länge polisen får kvarhålla
terroristmisstänkta utan åtal.
Invandring och asyl har debatterats intensivt i Storbritannien under 2010. De
senaste åren har ett flertal åtstramningar av asyl- och flyktingpolitiken
genomförts. Koalitionsregeringen beslutade under hösten 2010 att införa en
kvot för viss typ av arbetskraftsinvandring från länder utanför EU, som ska
börja gälla i april 2011. En undersökning som regeringen gjort visar att vart
femte utfärdat uppehållstillstånd för studenter överskrids och framöver kan
även striktare regler för denna typ av invandring komma att införas.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Storbritannien ratificerade år 1951 den europeiska konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen) och har därefter ratificerat följande centrala
konventioner för mänskliga rättigheter;
2
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
samt det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR).
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr med mera (CAT) samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barns rättigheter (CRC) samt det tillhörande
protokollet om barn i väpnade konflikter.
Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967.
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Av de fakultativa protokollen till konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter har det första protokollet om enskild klagorätt inte ratificerats.
Kommissionen för Jämlikhet och Mänskliga Rättigheter har vid flera tillfällen
kritiserat den brittiska regeringen för att inte ha avlagt en rapport till CAT,
trots att tidsfristen gick ut redan 2008.
De två fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter, dels
om barn i väpnade konflikter och dels handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi undertecknades i september 2000. Det förra ratificerades 2003
och det senare 2009.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder har
undertecknats av Storbritannien. Amnesty riktade under 2010 kritik mot att
Storbritannien varken undertecknat eller ratificerat konventionen mot
påtvingade försvinnanden.
Storbritannien har rapporterat till respektive konventionskommitté enligt
följande: CAT i november 2003, CCPR i november 2006, CRC i juli 2007,
CEDAW i juni 2007, CESCR i augusti 2007, samt CERD i mars 2010.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, med säte i Strasbourg, har
fastslagit att Storbritannien har brutit mot Europakonventionen i 14 av 18
prövade fall under 2009. I sju fall dömdes landet för att ha brutit mot förbudet
mot diskriminering.
3
Terroristbekämpningslagstiftningen
Efter terroristattackerna den 7 juli 2005 har avvägningen mellan respekten för
mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att skydda sina medborgare
hamnat i fokus i Storbritannien. Regeringens reaktion har varit en kombination
av skärpt antiterrorismlagstiftning och ansträngningar att få till stånd en bättre
dialog med muslimska grupper i Storbritannien.
Den tidigare Labourregeringen lade hösten 2005 fram ett förslag till en ny
terroristlag som stötte på kraftigt motstånd i parlamentet. Ett av de mest
kontroversiella förslagen var det som gav polisen befogenhet att kvarhålla
terroristmisstänkta i upp till 90 dagar utan åtal. Tidigare var 14 dagar längsta
möjliga tidsperiod en person kunde hållas arresterad utan åtal. Parlamentet
vägrade att godta regeringens förslag om en förlängning till 90 dagar. Gränsen
sattes istället vid 28 dagar, men med juridisk prövning av en domare var sjunde
dag. I slutet på januari 2011 återgick maxgränsen för häkteshållning av
terrormisstänkta till 14 dagar. Samtidigt konstaterade en utredning av
lagstiftningen att det kan finnas grund för att kvarhålla en
terrormisstänkt mer än 14 dagar i häkte utan åtal i enstaka fall.
Inrikesministeriet har i februari 2011 lagt ett lagförslag till parlamentet
om möjlighet att införa temporär utvidgning av maxgränsen för
häkteshållning till 28 dagar vid behov.
2010 publicerade Amnesty International en utredning av kontrollbesluten
sedan införandet 2005 (’Five Years On: Time to End the Control Orders
Regime’). Där fastslogs att en husarrest i vissa fall kan innebära ett hårdare
straff än fängelse för den enskilda personen, eftersom denne då avskärmas från
all social kontakt. 2010 uppmärksammades även ett fall (’fallet AP’) med en
person av etiopiskt ursprung som tvingats till uppehälle i en stad långt bort
från sin familj. Det långa avståndet, i kombination med 16-timmars husarrest,
ansågs av Storbritanniens högsta domstol utgöra ett brott mot rätten till frihet.
Domen resulterade i att antalet timmar i husarrest som en person kan dömas
till även ska bedömas utifrån typ, längd och effekter av arresten i fråga. Enligt
Inrikesministeriet fanns i december 2010 sammanlagt tolv misstänkta personer
(varav nio brittiska medborgare) som omfattas av kontrollbeslut.
I slutet av 2011 kommer det nuvarande systemet med kontrollbeslut att
ersättas av ett nytt och, enligt inrikesministern, mer fokuserat och
flexibelt system. Kritikerna säger dock att det endast är en begränsad
uppmjukning av tidigare system.
Terrorismlagen (Terrorism Act 2006) gör bland annat följande handlingar
straffbara:
- förberedelser till terroristverksamhet (maxstraff livstid),
- uppmuntran till och förhärligande av terrorism (maxstraff sju år),
4
- spridning av publikationer som uppmuntrar terrorism (maxstraff sju år),
- medverkan i utbildning och träning av terrorister (maxstraff tio år),
- tillverkning och innehav av anordning eller material som kan användas i
terroristattack (maxstraff livstid),
- intrång på alla kärnkraftsanläggningar.
Terrorismbekämpningslagen (Prevention of Terrorism Act 2005) ger
inrikesministern rätt att fatta särskilda kontrollbeslut (control orders) som
innebär att terroristmisstänkta sätts i husarrest. Lagen tillkom efter att den
brittiska Högsta Domstolen i december 2004 kom till slutsatsen att den
dåvarande antiterrorism-, brotts- och säkerhetslagen 2001 (Anti-Terrorism,
Crime and Security Act 2001), som tillät kvarhållande av utländska
terroristmisstänkta på obestämd tid utan rättegång, stred mot de mänskliga
rättigheterna.
Ytterligare en terrorismbekämpningslag (Counter-Terrorism Act 2008) ger
polisen rätt att förhöra personer som misstänks ha en koppling till terrorism
även efter att de blivit dömda. I och med denna lag är terrormisstänkta även
ålagda att hålla polisen uppdaterad om var de befinner sig.
Storbritannien är ålagt av FN att frysa tillgångarna för de personer som begår
terroristbrott. Landet hade tidigare en lag (Terrorist Asset-Freezing Act 2010)
som tillät brittiska Finansministeriet att frysa tillgångarna hos personer
misstänkta för inblandning i terroristverksamhet. Den lagen ogiltigförklarades
av brittiska Högsta domstolen i januari 2010 men återinfördes temporärt direkt
därefter. Den 31 december 2010 ersattes den dock permanent av ’Terrorist
Asset-Freezing etc. Bill’.
Regeringens långsiktiga strategi för att bekämpa terrorism kallas CONTEST
(Counter-Terrorism Strategy) och är indelad i fyra delprogram. Den syftar till att
förebygga radikalisering av individer (Prevent), att störa terrorister och deras
verksamhet (Pursue), att minska Storbritanniens sårbarhet inför terrorattentat
(Protect) samt att se till att landet är redo för konsekvenserna av terrorattentat
(Prepare). Projektet har dock kritiserats för att skapa ökad fientlighet mellan
britter och muslimer. I juli 2010 påbörjades en revidering av den nuvarande
terroristlagstiftningen. Resultatet av denna kommer att presenteras under 2011.
Den brittiska regeringen kan återsända terroristmisstänkta till deras
ursprungsländer på basis av bilaterala avtal. Storbritannien har ingått sådana
avtal med bland andra Libyen, Pakistan, Brasilien och Algeriet. Amnesty anser
att dessa avtal strider mot förbudet att utvisa människor till länder där de kan
komma att utsättas för tortyr och att Storbritannien därigenom bidrar till att
öka risken för brott mot de mänskliga rättigheterna. I september 2010
påbörjades en översyn av Storbritanniens regelverk om utlämningar.
5
Amnesty uppmanade 2007 Storbritannien att låta en civilledd expertgrupp
genomföra en oberoende prövning av anklagelser om brott mot mänskliga
rättigheter av brittiska soldater och tjänstemän i Irak. En grupp på 140 irakier
vände sig 2010 till brittiska Högsta domstolen och krävde en statlig utredning
av hur brittiska soldater behandlat fångar i Irak 2003-2008.
Förbudet mot tortyr
Premiärminister Cameron annonserade i juli 2010 en utredning angående
behandlingen av brittiska medborgare som hölls fångna av andra länder efter
terrordåden den 11 september. Innan utredningen (the Gibson Inquiry) kunde
påbörjas var man tvungen att invänta påbörjade förhandlingar med tidigare
fångar i Guantánamo. Dessa förhandlingar avslutades i november 2010. The
Gibson Inquiry inleds i början av 2011 och ska pågå under högst ett år.
Guantánamo Bay
I november 2010 träffade den brittiska regeringen överenskommelser om
ekonomisk kompensation med tidigare fångar i Guantánamo 2010.
Förhandlingar pågår även för att få hem Shaker Aamar, som är den siste
brittiske fången där. Regeringen har även publicerat riktlinjer för brittisk
underrättelsetjänst och militär angående hur fångar som hålls av andra länder
ska behandlas.
Förflyttning av terrormisstänkta
2007 kritiserades Storbritannien av Europarådets parlamentariska församling
för att inte ha utfört en egen, oberoende undersökning efter anklagelser om att
USA använt brittiskt territorium för förflyttning av terrormisstänkta fångar. I
februari 2008 medgav man från brittiskt håll att ön Diego Garcia, som ligger på
brittiskt territorium, använts för förflyttning av terrormisstänkta. I februari
2009 erkände regeringen dessutom att man överlämnat individer i Irak till
USA, trots att man var medveten om att dessa sedan överfördes till ett fängelse
i Afghanistan som är känt för sin inhumana behandling av fångar.
Nordirland
Genom en överenskommelse mellan de båda sidorna i konflikten på
Nordirland återupprättades det lokala självstyret i maj 2007. Det politiska läget
i provinsen förbättrades avsevärt under en tid, men har på senare tid
kännetecknats av ökade oroligheter. Den oberoende övervakningskommissionen för Nordirland pekade i sin tjugotredje rapport i maj 2010 på ett försämrat
politiskt läge med minskad stabilitet i regionen. Under hösten 2010 höjdes den
beräknade hotnivån för terrorism relaterad till Nordirland i Storbritannien.
Nivån beräknas av den brittiska underrättelsetjänsten (MI5) och höjdes från
’måttlig’ till ’omfattande’, vilket innebär ett förflyttning från steg två till tre (av
fem möjliga) på skalan.
Brittiska fängelser
6
Regeringens egen fängelserapport från 2009 föreslog 4 513 möjliga
förbättringar av de brittiska fängelserna. 96 procent av dessa accepterades av
den brittiska fängelsemyndigheten (National Offender Management Service).
Liksom tidigare uppmärksammades problemet med platsbrist i fängelserna.
Detta kunde i vissa fall leda till att ännu icke dömda fångar bevarades
tillsammans med dem som redan dömts, samt att unga hölls tillsammans med
vuxna fångar.
Enligt den nionde rapporten från brittiska Prison Service Pay Review Body fanns
det 83 151 personer i engelska och walesiska fängelser 2010, vilket innebär en
ökning på 1,3 procent sedan 2009. Antalet fångar i brittiska fängelser har ökat
med 34 000 under de senaste 15 åren, vilket innebär att 75 procent av de
brittiska fängelserna nu är överbefolkade. Enligt det brittiska Justitieministeriet
är regeringens mål att minska behovet av fängelseplatser med 3 000 fram till
2015.
Europarådet kritiserade hösten 2010 återigen Storbritanniens förbud för fångar
att rösta i val. För att tillmötesgå Europadomstolens krav har
koalitionsregeringen beslutat att ge fångar som avtjänar straff kortare än fyra år
rätten att rösta i parlamentsval och val till Europaparlamentet. En domare kan
dock vid tidpunkten för domslutet frånta den dömde denna rätt. Det finns i
det brittiska parlamentet mycket begränsat stöd för fångars rätt att få rösta.
Enligt den amerikanska regeringens senaste rapport om mänskliga rättigheter i
Storbritannien kritiserades de brittiska fängelserna för att inte utöva tillräckligt
skydd åt muslimska fångar och åt de etniska minoriteter som utsattes för
övergrepp från medfångar.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet för mord avskaffades i England, Wales och Skottland 1965 och i
Nordirland 1973. Dödsstraffet för förräderi avskaffades i Storbritannien 1998.
1999 ratificerade Storbritannien tilläggsprotokoll nr. 6 till Europakonventionen
om mänskliga rättigheter som innebär avskaffande av dödsstraffet i fredstid.
Samma år tillträdde Storbritannien det fakultativa protokollet om avskaffande
av dödsstraffet som är knutet till FN-konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter (CCPR/OP2, The Second Optional Protocol to the
International Covenant on Civil and Political Rights, on the abolition of the
death penalty). Tilläggsprotokoll nummer 13 till Europakonventionen om
mänskliga rättigheter, som innebär totalförbud mot dödsstraff även i krigstid,
tillträddes av Storbritannien i oktober 2003.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
2006 trädde en kontroversiell lag om nationellt ID-kort i kraft. Lagen har
kritiserats, bland annat för att inskränka de medborgerliga fri- och
7
rättigheterna. Tillgången till information om innehavaren av kortet var reglerad
och endast myndigheter hade tillgång till den. De första korten utfärdades så
sent som 2008, men när den nya regeringen tillträdde i maj 2010 hade den som
mål att avskaffa lagen före årsskiftet. Den 21 december 2010 ratificerades
Identity Documents Bill 2010-11, som innebär att samtliga ID-kort utfärdade i
Storbritannien upphör att gälla den 21 januari 2011.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
En undersökning presenterad av Transparency International 2010 visade att
drygt hälften av alla britter (53,4 procent) upplevde att korruptionsnivån ökat i
Storbritannien under de senaste tre åren. Störst misstro riktades mot de
politiska partierna och parlamentet, samt mot sportens värld. Endast cirka en
fjärdedel av de svarande (25,9 procent) angav att de hade förtroende för hur
regeringen tacklade korruption. Dock angav cirka 59 procent av de svarande
att de aldrig personligen utsatts för korruption i Storbritannien.
I både England och Wales utförs oberoende inspektioner av fängelser,
polisstationer och psykiska mottagningar. I Skottland och Nordirland finns
liknande system. Hela Storbritannien omfattas även av en inspektionsmekanism för immigrationscenter.
7. Straffrihet
Straffrihet uppges inte förekomma i Storbritannien.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
I Storbritannien råder full yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och
religionsfrihet. Dessa friheter regleras i lagen om mänskliga rättigheter (Human
Rights Act 1998) där Storbritannien har inkorporerat Europakonventionen i
sin nationella lagstiftning.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Storbritannien är en parlamentarisk demokrati med flerpartisystem. Det
brittiska parlamentet har två kamrar: överhuset (House of Lords) och
underhuset (House of Commons). Överhuset har cirka 750 ledamöter som inte
är folkvalda och utses på livstid (regeringen utser dessa ledamöter på förslag av
en särskild kommitté), men har begränsade maktbefogenheter. Ett större
förändringsarbete av överhuset pågår, och 1999 avskaffades flertalet av de
platser som kunde ärvas. Underhuset har 650 ledamöter som är valda att
representera var och en av landets 650 valkretsar. Det finns nationella
parlament i Skottland, Wales och Nordirland.
8
Premiärminister David Cameron leder sedan maj 2010 en koalitionsregering
mellan de Konservativa och Liberaldemokraterna. Regeringen består av totalt
119 ministrar och den inre regeringskretsen (the Cabinet) består av 23
ministrar. Traditionellt har allmänna val hållits med högst fem års mellanrum.
Den nya regeringen planerar att fastställa datumet för nästa val till första
torsdagen i maj 2015. Dessutom vill man skära ned på antalet ledamöter i
underhuset, från 650 till 600. En folkomröstning om valreform planeras till den
5 maj 2011.
Valdeltagandet var 65,1 procent 2010, vilket innebar en höjning på 3,7 procent
sedan valet 2005. Samtidigt var deltagandet det tredje lägsta sedan allmän
rösträtt infördes i Storbritannien 1918.
Kvinnor är underrepresenterade i underhuset (22 procent), i överhuset (21
procent), i regeringens inre krets (17 procent), i hela regeringen (22 procent)
samt i de nationella parlamenten i Nordirland (14 procent) och Skottland (35
procent). Det nationella parlamentet i Wales består däremot till 47 procent av
kvinnor. Efter det nationella valet 2010 fick Storbritannien sin första kvinnliga,
muslimska minister i Sayeeda Warsi. I den brittiska gruppen i
Europaparlamentet är 33 procent kvinnor efter valet 2009.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
De brittiska fackföreningarnas ställning har försvagats under de senaste
decennierna. Fackföreningarna är som starkast bland statligt anställda. Under
2009 var 27,4 procent av alla arbetstagare fackligt anslutna. 34 procent av alla
förvärvsarbetande omfattades av fackliga kollektivavtal. Den offentliga
sektorns fackförening, Unison, är Storbritanniens största med cirka 1,3
miljoner medlemmar. Arbetstagarnas gemensamma intressen företräds av
paraplyorganisationen Fackförbundens Kongress (Trade Union Congress TUC) i Storbritannien. I takt med att fackförbundens medlemsantal gått ned
har TUC:s politiska inflytande minskat. Arbetslösheten uppgick i oktober 2010
till 7,9 procent.
Storbritannien har ratificerat ILO:s (International Labour Organization) åtta
centrala konventioner på området mänskliga rättigheter (om föreningsfrihet
och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete
och förbud mot barnarbete).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Storbritannien har ett väl utbyggt hälsovårdssystem som är tillgängligt för alla
och erbjuder fri sjukvård. Hälsa var en av två sektorer som besparades från
9
regeringens kraftiga budgetnedskärningar i oktober 2010. 2008 var
Storbritanniens utgifter för hälsovård 8,7 procent av BNP, vilket placerade
landet på 19:e plats bland de drygt 30 OECD-länderna. Hälsosektorn utgör
17,5 procent av statens totala budget 2010. Den förväntade medellivslängden i
Storbritannien 2009 var 77,7 år för män och 81,9 år för kvinnor. Enligt OECD
råder det i Storbritannien ett särskilt stort problem med övervikt och ett
omfattande alkoholintag.
12. Rätten till utbildning
Budgetnedskärningarna i oktober 2010 innebär en 40-procentig minskning av
statens utgifter för högre utbildning fram till 2014-15. Under hösten 2010
pågick diskussioner kring en eventuell höjning av avgiftstaket för de årliga
avgifterna som universiteten ska tillåtas kräva sina studenter på. Detta skapade
omfattande protester runtom i Storbritannien. I december röstade regeringen
för en höjning från 3 290 pund per år till 9 000 pund per år från och med
läsåret 2012/13.
Storbritanniens utgifter för utbildning ligger på 12,8 procent av den totala
budgeten under perioden 2010-15. Den grundläggande utbildningen är i
dagsläget obligatorisk från fem till 16 års ålder. 2013 kommer den dock att
höjas till 17 år och igen till 18 år 2015, till följd av 2008 års Utbildnings- och
Kompetenslagstiftning (Education & Skills Act 2008). Statligt finansierade
skolor är kostnadsfria, medan privatskolor tar ut avgifter. Avgifter för
skoluniform förekommer.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Storbritanniens BNP per capita 2009 var 35 165 USD. Landet hamnade 2010
på 26:e plats bland världens länder i FN:s mätning av HDI (Human
Development Index). Landets fördelningspolitik och sociala välfärdssystem är
väl utvecklat, men välståndet är ojämnt fördelat. För att motverka alltför stora
inkomstskillnader finns en lagstadgad minimilön. I december 2010 var den
nationella minimilönen 5,93 pund i timmen för vuxna, 4,92 pund för
ungdomar (18-20 år) och 3,64 pund för ungdomar under 18 år.
Sedan 1996 görs mätningar av ’bränslefattigdom’ (fuel poverty) i
Storbritannien. Om mer än tio procent av ett hushålls inkomst går åt till att
värma upp boendet, hamnar det under gränsen för bränslefattigdom.
Begreppet avser även ge en indikation om den generella standarden i brittiska
hem. 2008 kategoriserades 4,5 miljoner brittiska hushåll som bränslefattiga.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
10
Löneklyftan mellan heltidsarbetande kvinnor och män i Storbritannien har
minskat med 2 procent från 2009 till 2010, vilket är den största minskningen
sedan 1997. Dock tjänar kvinnor fortfarande i genomsnitt 19,8 procent mindre
än män. Detta kan delvis förklaras av att en stor andel kvinnor arbetar deltid i
Storbritannien.
Flera åtgärder har vidtagits för att förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden. Den nationella minimilönen har höjts, vilket kommit framför allt
den kvinnliga delen av arbetskraften tillgodo, eftersom kvinnor utgör
huvuddelen av de lägst betalda. 2010 ökade kvinnors lön med 2,8 procent,
jämfört med 2,3 procent för män.
Bland kvinnor vars yngsta barn är under fem år arbetar 57 procent, medan 71
procent av alla kvinnor med barn mellan fem och tio år arbetar. Bland kvinnor
vars yngsta barn är mellan 11 och 15 år arbetar 78 procent. Fackföreningen
TUC framförde i december 2010 kritik mot regeringens drastiska budgetnedskärningar. Man menade att dessa till stor del skulle drabba kvinnor hårdare
än män, exempelvis genom de planerade nedskärningarna i barnomsorg och
barnbidrag, som i högre utsträckning skulle beröra kvinnors än mäns möjlighet
att förvärvsarbeta.
Föräldraledigheten förlängdes när en ny lag (Work and Families Act) trädde i
kraft i april 2007. Alla kvinnor ges rätt att ta ut totalt ett års mammaledighet,
varav 39 veckor med ekonomisk ersättning. För de första sex veckorna utgår
en ersättning på 90 procent av den genomsnittliga veckolönen utan någon övre
gräns. För de återstående 33 veckorna uppgår ersättningen till antingen ett
standardbelopp på 124,88 pund per vecka eller 90 procent av den genomsnittliga veckolönen (det lägsta beloppet utbetalas). Den betalda pappaledigheten har hittills varit endast två veckor, men pappor ges rätt till sex månaders
obetald ledighet. Från den 3 april 2011 kan pappor ansöka om ett
ledighetstillägg på 26 veckor, med 90 procent eller maximalt 124,88 pund per
vecka i ersättning.
En statlig utredning 2005 visade att våld i hemmet är den vanligaste
dödsorsaken för kvinnor mellan 19 och 44 år. Fortfarande dör två kvinnor
varje vecka till följd av våld i hemmet i Storbritannien. Enligt Inrikesministeriets rapport om brott i England och Wales 2009/10 utgör våld i hemmet 14
procent av alla våldsbrott. Lagen om våld i hemmet (Domestic Violence,
Crime & Victims Act 2004) har stärkt polisens och domstolarnas befogenheter
när det gäller att skydda offren samt att gripa och döma gärningsmän.
Kvinnlig könsstympning är förbjuden i Storbritannien. Öveträdelser kan leda
till fängelsestraff på fem till 14 år. 2010 fanns det uppskattningsvis 74 000
kvinnor i Storbritannien som hade genomgått könsstympning. Det brittiska
11
Utrikesministeriett (FCO) bedömer att cirka 24 000 flickor under 15 år riskerar
att drabbas i Storbritannien.
Storbritannien är ett betydande destinationsland för offer för människohandel,
även om den exakta omfattningen är okänd. Regeringen presenterade i mars
2007 en åtgärdsplan mot människohandel (UK Action Plan on Tackling
Human Trafficking). Regeringen har också vidgat begreppet människohandel
till att utöver sexuell exploatering även innefatta människohandel med barn,
tvångsarbete och handel med mänskliga organ. Sedan lagen om sexbrott
(Sexual Offences Act) trädde i kraft 2004 har ett fåtal personer dömts för
människohandel (14 år maxstraff). I mars 2007 undertecknade regeringen
Europarådskonventionen om människohandel, vilken ratificerades under 2008.
15. Barnets rättigheter
I den senaste rapporten 2008 (nästa rapport väntas 2014) från FN-kommittén
för barnets rättigheter (CRC) fastslogs att Storbritannien fortfarande visar
brister på områden som diskriminering, kroppslig bestraffning, utbildning och
immigrerande barns rättigheter, trots att man ratificerade barnkonventionen
1991. På andra områden har man dock lyckats bättre; bland annat antogs en ny
barnlagstiftning 2004 och en barnomsorgslag, som ska ge ett större utbud av
barnomsorg, 2006. I december 2007 presenterade regeringen en tioårig strategi
för bättre skola, välfärd och lek för barn.
Regeringens uppföljning av rapporten från CRC granskas varje år av Alliansen
för barns rättigheter i England (Children’s Right’s Alliance for England,
CRAE). CRAE är en paraplyorganisation av ett stort antal frivillig- och
mänskliga rättighetsorganisationer. I 2010 års utvärdering konstaterade CRAE
att regeringen under de senaste två åren bara vidtagit framgångsrika åtgärder på
fyra av de 120 rekommenderade områdena. På nio områden hade en
förbättring skett under de senaste tolv månaderna, medan 19 områden visade
tecken på att kunna förbättras. På ett område hade en försämring skett, medan
17 områden riskerade att förvärras. I 70 av FN:s 120 rekommendationer hade
ingen förändring skett under det senaste året.
Storbritannien är ett av de demokratiska länder som dömer flest barn till
fängelsestraff. I England och Wales kan barn så unga som tio år fängslas till
följd av våldsbrott. I augusti 2009 hölls 2 079 barn (under 18 år) i fängsligt
förvar, vilket var en minskning med 17 procent, jämfört med föregående år.
Däremot ökade antalet fall med längre fängelsestraff för personer under 18 år.
En rapport av den oberoende fängelsemyndigheten (HM Inspectorate of Prisons)
visade att en tredjedel av alla barn i brittiska fängelser kände sig otrygga 2010.
Sedan 1999 har personer som uppträder störande och asocialt kunnat bli
föremål för domstolsbeslut. Ett sådant beslut kan exempelvis innebära förbud
12
mot att röra sig i ett visst område eller att delta i vissa aktiviteter. I juli 2010
uttalade sig dock inrikesminister Theresa May om ett möjligt avskaffande av
denna regel, som hon menar är kriminaliserande istället för åtgärdande.
End Child Poverty, en paraplyorganisation för barnrättsorganisationer,
konstaterar att fyra miljoner barn fortfarande lever i fattigdom i Storbritannien
2010, medan Finansministeriet anger att siffran ligger på två miljoner.
Dåvarande Labourregeringen introducerade 2009 en barnfattigdomslag (Child
Poverty Bill), som ratificerades 25 mars 2010. Lagen ska ytterligare bidra till att
utrota fattigdomen bland brittiska barn till 2020. I samband med införandet
inrättades även en myndighet för barnfattigdom (Child Poverty Commission)
som ett rådgivande organ till staten. Regeringen är i och med lagen även
skyldig att presentera en årlig utvärdering av läget i landet vad gäller
barnfattigdom.
Frågan om häkteshållning av barn i väntan på asyl har varit uppe till debatt
under flera år i Storbritannien. Liberaldemokraterna gjorde ämnet till en
hjärtefråga vid bildandet av koalitionsregeringen i maj 2010. Den 16 december
2010 meddelade immigrationsminister Damian Green att Storbritannien med
omedelbar verkan upphör att häkteshålla barn i flyktingförläggningar.
Alliansen för Barns Rättigheter har kritiserat Storbritanniens regler vad gäller
aga och anser att Storbritannien bryter mot FN:s barnkonvention. Att använda
aga i skolan är sedan 2003 förbjudet i hela Storbritannien. Fysisk bestraffning
förkommer däremot fortfarande lagligt i hemmen, och på religiösa institutioner. Lagändringar genomfördes under 2003 och 2004. De röster som höjdes
för ett totalförbud fick inget gehör. Istället antogs ett kompromissförslag som
innebär att föräldrar fortfarande har rätten att aga sina barn, förutsatt att agan
inte leder till blåmärken, rodnader eller mental skada. Skälet till att regeringen
inte helt vill förbjuda aga anges vara att den inte önskar kriminalisera föräldrarna. Enligt den nya lagstiftningen har det blivit svårare för föräldrarna att
åberopa ’mild tillrättavisning’ (reasonable chastisement) och därigenom undvika
misshandelsåtal.
Europarådet uppmanade 2009 Storbritannien till ett totalförbud av barnaga. Sir
Roger Singleton, som är regeringens rådgivare i barnsäkerhetsfrågor,
uppmanade under hösten 2010 regeringen till ett förbud av aga utanför
hemmet. Dock ansåg han att det skulle bli alltför byråkratiskt och
svårhanterligt att införa ett totalförbud. Regeringen sa sig acceptera Singletons
förslag och avsåg att implementera dem ’så snart som möjligt’.
I Storbritannien är nedre gränsen för värvning till krigsmakten 16 år. Enligt
tankesmedjan OpenDemocracy var 3 630 (mer än 25 procent) av totalt 14 185
värvade till den brittiska militären 2009 under 18 år. Detta har kritiserats av
FN-kommittén för barns rättigheter, Amnesty och organisationer som verkar
13
för barns rättigheter. Dessa instanser kritiserade också kraftigt den brittiska
regeringen för de undantag den gjorde i samband med ratificeringen i juni 2003
av det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter. Parlamentet
uppmärksammade 2009 FN:s rekommendationer till ändringar angående
minderårigas deltagande i väpnade konflikter. Man uppmanade regeringen att
anta rekommendationerna, samt att fastställa en tidsram för detta arbete.
I samband med att Storbritannien införde en anti-slavdag, presenterade
ECPAT (End Child Prostitution, Child Pornography and the Trafficking of
Children for Sexual Purposes) en rapport i ämnet barnhandel. Rapporten visar
att 215 (26 procent) av de totalt 843 misstänkta fallen av människohandel i
Storbritannien utgjordes av barn. De flesta utnyttjades för arbete, 35 av dem
var under 13 år. Parlamentets uppskattning av antalet barn som utsatts för
människohandel i Storbritannien är faktiskt högre än det som anges av
ECPAT, nämligen 325 2008 ratificerade Storbritannien Europarådets
konvention mot människohandel (Action against Trafficking in Human
Beings), som trädde i kraft i april 2009.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen mot etnisk diskriminering (The Race Relations Act) antogs 1976 och
förbjuder etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet,
bostadssektorn och tjänstesektorn. Genom ändringar av denna lag (The Race
Relations Amendment Act 2000) förbjöds etnisk diskriminering vid utövandet
av många offentliga uppdrag, inklusive polisarbete. Lagen förstärktes ytterligare
2003 (The Race Relations Act Regulations) som ett led i genomförandet av
EU-direktivet om likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung.
En ny lag om likabehandling (Equality Act 2006) trädde i kraft i oktober 2007.
Samtidigt inrättades en ny myndighet (Equality and Human Rights
Commission, EHRC) som tar itu med bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna och diskriminering. Myndigheten ska säkerställa att individer
stöttas genom att lagar om likabehandling efterlevs, och den ska även utfärda
råd till regeringen inför antagande av ny lagstiftning. Myndigheten ska även
sammanställa en översiktsrapport av sitt verksamhetsområde vart tredje år,
varav den första lanserades hösten 2010.
I oktober 2010 började en uppdaterad version av jämlikhetslagen (Equality Act
2010) att gälla, för att stärka och förenkla den redan existerande lagstiftningen.
Lagen inkluderar samtliga tidigare lagar mot diskriminering, såsom diskriminering på grund av ålder, kön, etnisk tillhörighet, religion eller sexuell läggning.
Revideringen av lagen 2010 innebar även ett ökat stöd för gravida och
ammande kvinnor, samt för funktionshindrade och transsexuella personer.
14
Regeringen hade satt upp mål inför 2009 för att öka antalet företrädare för
minoritetsgrupper inom bland annat Inrikesministeriet, polisen och fängelseväsendet. Avsikten var att dessa yrkeskårer skulle ha ett lika stort inslag av
minoritetsgrupperna som samhället i övrigt. Målet inkluderade att minoriteter
skulle utgöra sju procent av personalen inom polis och fängelseväsende 2009. I
mars 2009 låg andelen minoriteter inom polisväsendet i England och Wales
dock endast på 4,4 procent, och ökade till 4,6 procent under 2010.
Bombdåden i Londons tunnelbana sommaren 2005, de planerade attackerna
mot flygtrafiken över Atlanten sommaren 2006, samt försöken till bilbomber i
London och Glasgow 2007 har skapat farhågor för nya terrorattentat. I
oktober 2010 upptäcktes explosivt gods på ett flyg från Jemen på väg mot USA
som mellanlandade på East Midlandsflygplatsen i mellersta England. I debatten
har Storbritanniens muslimska befolkning, som 2010 uppgår till cirka 1,6
miljoner, hamnat i blickfånget.
Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (European Commission
against Racism and Intolerance - ECRI) pekade i en rapport 2010 på brittiska
framsteg i att bekämpa diskriminering. Dock menade man även att fall av
rasism blivit mer frekventa, samt att minoritetsgrupper drabbas oproportionerligt hårt av polisens befogenheter. Av rapporten framgår även att romer
utsätts för allvarlig diskriminering och att asylsökande fortfarande befinner sig i
ett utsatt läge.
Romabefolkningen är den minoritetsgrupp som är främst utsatt för
diskriminering i Storbritannien. Det är osäkert hur många romer som bor i
landet men antalet ligger uppskattningsvis på mellan 180 000 och 300 000.
ECRI uttryckte i sin rapport 2010 en oro över deras utsatthet, främst vad gäller
boende, utbildning, arbete och sjukvård. Dock har vissa initiativ tagits under
senare år, både från statligt håll och av intresseorganisationer, för att öka
medvetenheten kring romer. Romska barns utbildning har varit ett särskilt stort
problem och ECRI uppmärksammar brittiska statens initiativ av ett ’E-learning
and Mobility Project’, som underlättar barns kontakt med skolan även under
perioder av resande.
För att främja den kulturella mångfalden och öka medvetenheten om olika
folkgrupper i landet, men även för att bidra till kunskaperna om det brittiska
kulturella, sociala och politiska arvet, har det nya ämnet medborgarskap
(citizenship) gjorts obligatoriskt för alla skolelever i åldrarna 11 till 16 år.
Religionskunskap existerar redan som undervisningsämne, men föräldrarna har
fortfarande rätt att välja att låta sina barn stå utanför denna undervisning.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
15
2005 trädde den omdebatterade partnerskapslagen (Civil Partnership Act) i
kraft. Partnerskapslagen ger homosexuella par möjlighet att få sina relationer
officiellt erkända och ger homosexuella flera rättigheter och skyldigheter, bland
annat vad gäller arv och pensioner.
Adoptionslagstiftningen (Adoption and Children Act 2002) gör det möjligt för
homosexuella par att adoptera barn tillsammans. Från april 2003 är det möjligt
för en homosexuell partner till biologisk förälder att få betald mamma- eller
pappaledighet under två veckor och att begära flexibla arbetstider. Från april
2011 har såväl hetero- som homosexuella män rätt till ytterligare föräldraledighet i form av 90 procent ersättning (dock maximalt 124,88 pund per
vecka).
2001 satte Storbritannien minimiåldern för en tillåten sexuell relation mellan
homosexuella till 16 år, det vill säga samma ålder som för heterosexuella.
Förbudet mot homosexuella i den brittiska armén hävdes år 2000. 2003 hävdes
den omstridda artikel 28 i lagen om lokalt styre (Local Government Act) från
1988, vilken gjorde det olagligt för lokala myndigheter att aktivt stödja
homosexualitet. 2003 trädde även antidiskrimineringslagen i kraft, som skyddar
personer mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller religiös
tillhörighet vid anställning i Storbritannien. Transpersoners rättigheter skyddas
också genom könstillhörighetslagen (Gender Recognition Act 2004).
2008 trädde lagen om befruktning och embryologi (Human Fertilisation &
Embryology Act) i kraft. Därmed tillåts föräldrar av samma kön stå med på
födelsebeviset. Detta ska medföra att par i civilt partnerskap likställs med gifta
par, samt att två personer av samma kön som inte ingått partnerskap likställs
med ogifta heterosexuella par.
I mars 2010 tillkom nya bestämmelser om hotfullt beteende, eller spridande av
hotfullt material, mot personer för deras sexuella läggning. Reglerna inkluderas
i Criminal Justice and Immigration Act 2008 och bygger på befintlig
lagstiftning mot hatbrott på grund av religion eller etnisk tillhörighet.
18. Flyktingars rättigheter
Allmänt om asyl och invandring
Nettoinvandringen till Storbritannien har ökat kraftigt sedan mitten av 1990talet. 2009 hamnade den årliga nettoinvandringen på 198 000 personer, vilket
är en ökning på 35 000 sedan 2008. Denna ökning kan främst förklaras av en
minskad utvandring av britter. Asyl och invandring debatteras intensivt i
Storbritannien och regeringen har genomfört en rad reformer de senaste åren.
Från och med november 2010 är personer som flyttar till Storbritannien
genom giftermål, antingen med brittisk medborgare eller person med brittiskt
16
uppehållstillstånd, tvungna att genomgå ett språktest. Från och med 1 oktober
2010 gäller även förhöjda avgifter för vissa typer av uppehållstillstånd. Överlag
har reglerna för migration från icke EU-länder skärpts av den nya regeringen
under 2010.
Regeringen har även uppmärksammat problemet med uppehållstillstånd för
studenter, som man menar ofta överskrids. En undersökning som brittiska
Inrikesministeriet låtit göra visade att en femtedel av alla personer från länder
utanför EU som tilldelats uppehållstillstånd för studier bodde kvar i landet
efter fem år.
Under 2007 bildades en fristående verkställande myndighet för
migrationsärenden (Border and Immigration Agency). Samma år utsågs ett
migrationsforum (Migration Impact Forum), i syfte att öka allmänhetens
förtroende för regeringens migrationspolitik och skapa en öppnare debatt. En
kommitté (Migration Advisory Committee) tillsattes för att ge råd till
regeringen om var i Storbritannien arbetskraftsinvandring behövs respektive
inte behövs.
Som ett led i de brittiska budgetnedskärningarna inledde landet ett samarbete
med Frankrike i november 2010, som innebär gemensamt informationsutbyte
och ett ökat antal återsändningar. Samarbetet syftar även till att stoppa
immigration innan den uppkommer genom informationsspridning i länder
utanför EU.
Asyl
Under 2009 tog Storbritannien emot 24 485 asylansökningar (exklusive
medföljande), vilket innebar en minskning med sex procent jämfört med 2008.
2002 låg antalet asylansökningar på 84 120, men sedan dess har antalet legat
kring 2005 års nivåer på 25 710 per år. Bakgrunden till den dramatiska
minskningen av antalet asylansökningar det senaste decenniet är regeringens
åtstramning av asyl- och flyktingpolitiken. Åtstramningen har inneburit
sanktioner mot asylsökande som förstört sina resedokument, snabb direktavvisning av dem som anses komma från säkert tredje land, slopat stöd till
familjer som vägrar återvända, begränsning av möjligheterna att överklaga
avslagna ansökningar samt åtgärder mot okvalificerade immigrationsrådgivare
och jurister.
Storbritanniens lista över så kallade säkra ursprungsländer (asylansökningar
från dessa länder förutsätts vara uppenbart ogrundade och prövningen av
ansökan kan påskyndas) omfattar Albanien, Bolivia, Bosnien, Brasilien,
Ecuador, Indien, Jamaica, Makedonien, Mauritius, Moldavien, Mongoliet,
Montenegro, Peru, Serbien, Sydafrika och Ukraina. Asylsökande från dessa
länder kan endast överklaga avslag när sökanden har lämnat Storbritannien.
17
För Gambia, Ghana, Kenya, Liberia, Malawi, Mali, Nigeria och Sierra Leone
gäller samma sak men enbart för män.
Sedan 2007 behandlas varje asylansökan av en enskild person genom hela
processen. Målsättningen är att ge sökanden besked inom loppet av sex
månader. I oktober 2010 sade den brittiska gränsmyndigheten (UK Border
Agency, UKBA) upp sitt kontrakt med G4S som var det företag som
eskorterar utvisade personer ut ur landet. Beslutet kom efter att flera
anmälningar inkommit om att G4S:s personal vid flera tillfällen misshandlat
fångar. I oktober 2010 avled angolanen Jimmy Mubenga vid en sådan eskort ut
ur Storbritannien.
Totalt resulterade 17 procent av asylansökningarna 2009 i beviljad asyl och
knappt elva procent i fortsatt vistelse i Storbritannien av humanitära eller andra
skäl (’humanitarian protection’ eller ’discretionary leave’). De största grupperna
asylsökande kom 2009 från Zimbabwe (23 procent), Afghanistan (14 procent),
Iran (7 procent) och Eritrea (6 procent).
Arbetskraftsinvandring
EU-utvidgningen 2004 ledde till en kraftig ökning av invandrare från Öst- och
Centraleuropa till Storbritannien. En övervägande del av dessa utgjordes av
polacker. Regeringen införde övergångsregler för arbetskraftsinvandring från
Bulgarien och Rumänien vid dessa länders EU-inträde den 1 januari 2007 och
beslutade i november 2007 om förlängning av dessa. Efter 2007 har
invandringen från Östeuropa minskat drastiskt. 750 000 brittiska invånare
beräknas idag vara första eller andra generationens invandrare från något av de
åtta östeuropeiska länder som gick med i unionen 2004.
Under hösten 2010 har ett förslag om kvoter för invandring från icke EUländer flitigt diskuterats. I juli 2010 infördes en tillfällig kvot och från april
2011 gäller årliga kvoter för arbetskraftsinvandrare från icke-EU-länder. De
konservativa har talat om att återföra invandringen till Storbritannien till
1990-talets nivåer, från ’100 000-tals till 10 000-tals’.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Jämlikhetslagen (Equality Act 2010) ersatte till stora delar lagen mot
diskriminering av funktionshindrade (Disability Discrimination Act 1995) i
oktober 2010. Lagen ger funktionshindrade personer rättigheter vid anställning
och utbildning, vid utnyttjande av varor och tjänster samt vid köp eller hyra av
mark eller bostad. Det är olagligt för alla arbetsgivare att diskriminera mot
funktionshindrade genom att behandla den anställde eller jobbsökande mindre
välvilligt än andra, eller genom att inte genomföra rimliga anpassningar för
exempelvis framkomlighet. Begreppet funktionshindrad utvidgades i december
18
2005 till att även omfatta personer med exempelvis MS (Multipel skleros) och
cancer.
Den nationella kommissionen för funktionshindrades rättigheter ersattes av en
ny myndighet i oktober 2007 (EHRC, se avsnitt 16). EHRC skrev i sin rapport
2010 att anmälningar om mobbning och trakasserier var mer än dubbelt så
vanliga bland funktionshindrade och långtidssjukskrivna personer än bland den
övriga befolkningen. Antalet anmälningar om hatbrott mot funktionshindrade
har ökat kraftigt sedan 2007, vilket kan förklaras av ett tydligare
kategoriserande och en ökad medvetenhet bland polis och övriga berörda
myndigheter.
EHRC efterfrågade mer forskning kring funktionshindrades situation, eftersom
det var svårt att säkerställa några resultat utifrån det tunna material som fanns
att tillgå under arbetet med 2010 års rapport. Vissa förespråkare för
handikappades rättigheter har framfört kritik mot regeringen och menat att
sammanslagningen av samtliga jämlikhetsfrågor under en och samma lag
(Equality Act 2010) har lett till att funktionshindrades problem har kommit i
skymundan.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter har en stark ställning i
Storbritannien och riktar, när de anser det befogat, skarp kritik mot den
brittiska regeringen. I november 2010 inrättades en Human Rights Advisory
Group, som ska stötta regeringen i sitt arbete med mänskliga rättigheter.
Panelen består av representanter från både nationella och internationella
organisationer med bred erfarenhet av arbete med mänskliga rättigheter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Storbritannien samarbetar med internationella organisationer och FN-organ
bland annat avseende rapportering till FN:s konventionskomittéer. Några
särskilda insatser på området mänskliga rättigheter från svensk sida
förekommer inte i landet.
