Sida
Yttrande
1(1)
Vårt datum
Vår beteckning
2015-03-04
Ks/2015:34
Rev 2015-03-16, rev 2015-03-30
Kommunstyrelsen
Stefan Johansson, 0550-858 97
[email protected]
Vattenmyndigheten Västerhavet
Yttrande från Kristinehamns kommun till vattenmyndigheten om samråd vattenförvaltning 2015-2021
INFORMATION
Detta är ett samordnat yttrande från kommunstyrelsen i Kristinehamns kommun till vilket synpunkter har tillförts genom yttrande från kommunens miljöoch byggnadsnämnd samt genom samverkan med planeringschef, specialister
inom tekniska förvaltningen, miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen och miljösamordnare/ekolog på kommunledningsförvaltningen. I yttrandet finns även
några erfarenhet från ett vattenvårdsprojekt samt underlag i form av handlingar från bl.a. SKL, samt material från vattenvårdsförbundets och vattenmyndighetens möte 18 mars resp. 2 februari 2015 etc. I början går det igenom
bakgrunden, därefter följer synpunkter till vattenmyndigheten på handlingarna
och materialet samt slutligen några sammanfattande synpunkter.
BAKGRUND
Vattendirektivet är ett EU-direktiv om vattenkvalitet som håller på att införas
i svensk lagstiftning såsom en bindande miljökvalitetsnorm. Vattnet som man
ger direktiv om är yt- och grundvatten. EU:s ramdirektiv för vatten syftar till
ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av våra vattenresurser. Alla vatten ska
ha god status och vattenkvaliteten får inte försämras. Vattendirektivet har implementerats i svensk lagstiftning via miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen.
Vattenförvaltningen bedrivs i sexåriga cykler. En vattenförvaltningscykel omfattar kartläggning, analys och fastställande av miljökvalitetsnormer för vattenförekomster. Ett åtgärdsprogram tas fram som visar vad som krävs för att
bevara eller förbättra vattnets kvalitet så god status uppnås. I slutet av varje
cykel beslutar vattenmyndighetens vattendelegation om miljökvalitetsnormer,
åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning och förvaltningsplan.
Vattendirektivet har idag verkat i nästan 12 år och i två sexårscykler varav
den senaste 2009-2015. Under 2009-2015 har ett omfattande arbete gjorts
E-post
Organisationsnummer
KRISTINEHAMNS KOMMUN
[email protected]
Postadress
Besöksadress
Telefon
212000-1868
Fax
Bankgiro
1. Kommunledningsförvaltningen
681 84 Kristinehamn
Uroxen
Kungsgatan 30
0550-88 000 vx
0550-88011
110-0213
2
med att övervaka, kartlägga och analysera vattenförekomster, pågående åtgärdsarbete samt utarbetandet av det samrådsmaterial som nu skickats ut på
remiss. Fokus har legat på fördjupning av kunskapsunderlag och kvalitetssäkring av vattenmiljödata för säkrare riskbedömning och statusklassificering.
Det har även funnits fokus på att få fram bättre underlag för åtgärdsprogrammet som ska beslutas 2015. Målet med nuvarande åtgärdsprogram har varit att
alla Sveriges vatten ska ha uppnått minst god status till år 2015. I de fall detta
inte ansetts vara möjligt har tiden förskjutas till 2021 och som längst till 2027.
Samrådshandlingarna består av förslag till förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för
perioden 2015-2021 för Västerhavets vattendistrikt. Alla handlingar finns
både i pappersform och digitalt på www.vattenmyndigheterna.se under Västerhavets vattendistrikt som Kristinehamns kommun tillhör. Materialet är
mycket omfattande. Handlingsplanen är på 223 sidor, åtgärdsprogrammet på
323 sidor och bilagan till åtgärdsprogrammet är på 289 sidor. Dessutom finns
mycket fakta om vattnet på nätet i VISS (=Vatteninformationssystem Sverige), som är en kartportal och databas med detaljerad information om varje
enskild vattenförekomst (vattendirektivets juridiska form för t.ex. en sjö, vik
eller rinnande vattendrag (bäck, å, älv etc.)) och dess miljöproblem och förslag på möjliga åtgärder för att nå direktivets mål. Dessa handlingar ingår i
samrådet och det finns nu möjlighet att lämna synpunkter och kompletterande
information om alla handlingar fram till och med 30 april 2015.
I förslaget till åtgärdsprogram har funnits och finns krav på åtgärder som skall
genomföras av myndigheter och kommuner. Kommunerna har såsom planeringsorganisation enligt plan- och bygglagen, lokal miljömyndighet enligt
miljöbalken, väghållare etc. fått nio åtgärder som skall genomföras 20152021. Dessa binder upp det fortsatta arbetet med vattenförvaltningen i kommunen. Även kommunen som verksamhetsutövare och huvudman för bl.a.
VA-verksamhet är berörd, men här är effekten mer indirekt eftersom länsstyrelsen som tillsynsmyndighet i åtgärdsprogrammet har krav på att genomföra
åtgärder t.ex. att arbeta med prövning och tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter enligt 9 kapitlet (kommunens avloppsreningsverk Fiskartorpet) samt
enligt 11 kapitlet om vattenverksamhet i miljöbalken (t.ex. vattenanläggningar
såsom dammar och vattenkraftverk). En rad andra statliga myndigheter kommer också att få åtgärder att genomföra under kommande sexårsperiod.
Nuvarande åtgärdsprogram 2009-2015
Kommunens arbete med vattendirektivet rapporteras årligen till vattenmyndigheten i den s.k. kommunala återrapporteringen av vattenmyndighetens åtgärdsprogram som lämnas till vattenmyndigheten senaste sista februari varje
år.
Kommunen påbörjade efter beslut i kommunstyrelsen efter förra samrådet
2010 ett vattenvårdsprojekt om övergödning, med två Vänervikar, Varnumsviken och Ölmeviken, som projektvikar. Vattenvårdsprojektet har grund
i och koppling till kommunens program för planering av strandnära boende.
Kommunledningsförvaltningens projekt har fått stöd från länsstyrelsen
(LOVA) och vattenmyndigheten och syftet var att få ökade kunskaper och
göra en lokal strategi med ett åtgärdsprogram mot övergödning. Lokal samverkan både inom och utanför kommunorganisationen finns med som en vik-
3
tig del i projektet. Kommunens kansliavdelning, planeringsavdelning, teknisk
förvaltning och miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen har deltagit, liksom
industri ("Casco"), värmeverk, hamnen, insjöfiskarna, LRF och SNF, båtklubbar, en fritidshusförening vid Ölmeviken, konsult, länsstyrelsen samt fiskespecialist från havs- och vattenmyndigheten. Grupperna har kallats lokala
arbetsgrupper eller lokala samverkansgrupper inom Vänerns vattenvårdsförbund som är kommunens vattenråd för Vänern (vattenråden har som organisationer en reglerad roll gentemot vattenmyndigheten i vattendirektivet). Efter
beslut i kommunstyrelsens arbetsutskott 2012 skickade förvaltningen ut ett
material om åtgärdsstrategi med handlingar på remiss. Handlingarna har därefter kompletterats med en del möten och någon extra utredning för att klara
ut otydligheter liksom att få mer fakta om åtgärder t.ex. vid mindre vattendrag
och inom jordbruket. Vi har under denna tid provat stöd i form av LOVAmedel från länsstyrelsen för att genomföra några åtgärder som projektets
samverkansgrupper tagit fram, diskuterat och föreslagit. Ärendet bereds för
närvarande på kommunledningsförvaltningen bl.a. i avvaktan på kommande
åtgärdsprogram 2015-2021.
Det nya åtgärdsprogrammet
Förslaget till nytt åtgärdsprogram för kommuner 2015-2021 ser ut så här:
1. Tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet och förorenade områden så
att miljökvalitetsnormen följs;
2. Tillsyn näringsämnen och bekämpningsmedel lantbruk och hästgårdar;
3. Hög skyddsnivå på enskilda avlopp om miljökvalitetsnormen inte
följs (näring);
4. Tillsyn av avloppsledningsnät och mindre reningsverk för att minimera utsläpp;
5. Genomföra kompletterande åtgärder, t.ex. biomanipulering eller hantering
av näringsrika sediment;
6. Vattenskyddsområden;
7. Utveckla översiktsplanering och detaljplan samt prövning enligt plan- och
bygglagen för att följa miljökvalitetsnormen för vatten
8. VA-planer;
9. Åtgärda vandringshinder vid kommunala vägpassager.
Dessutom finns det krav på återrapportering av genomförda åtgärder.
Det nya programmet skiljer sig något mot det tidigare där kommunen har sju
åtgärder att genomföra. Arbete med vattenskyddsområden, påbörja vattenoch avloppsplaner samt bedriva tillsyn av verksamheter och förorenade områden har funnits med sedan tidigare, men kraven har omformulerats något i det
nya åtgärdsprogrammet med tanke på vattenkvalitetsnormerna. Nytt är att vid
planering mer tydligt utveckla översiktsplanering och detaljplaner samt åtgärda vandringshinder. Tillsyn av lantbruk och hästgårdar utifrån normerna är
nya åtgärder. Det är även punkt 5 om att genomföra komplementära åtgärder.
En stor tydlig förändring jämfört med det föregående åtgärdsprogrammet är
att vattenmyndigheten nu föreslår många s.k. möjliga åtgärder. Dessa möjliga
åtgärder finns beskrivna i VISS (=Vatteninformationssystem Sverige en kartportal och databas med detaljerad information om varje enskild vattenförekomst och dess miljöproblem). Man kan gå in på kartan, klicka på den vatten-
4
förekomst man är intresserad av och få fram grunder för problem, data om hur
miljöproblem och status bedömts samt få information om möjliga åtgärder för
att nå målet god status.
Vattendirektivets miljöproblem
Förutom mer traditionella miljöproblem såsom miljögifter, försurning och
övergödning så dyker det i handlingarna den här gången med större tydlighet
än tidigare, upp annan mänsklig påverkan på vattnet. Det handlar nu mer om
fysisk påverkan i form konstgjorda och modifierade vatten som t.ex. kanaler
och dammar. Miljöproblem som tillkommit är konnektivitetsförändringar
(förändringar som orsakats av människan och som inverkar negativt på spridnings- och vandringsmöjligheterna i ett vattensystem) och morfologiska förändringar (mänsklig påverkan på formen och strukturerna i sjöar och vattendrag såsom utfyllnader, rätningar, rensningar, kanaliseringar, invallningar eller sjösänkningar). Verksamheter såsom vattenkraft, jordbruk, översvämningsskydd, sjöfart, kulturlämningar och infrastruktur kan leda till utpekandet
av konstgjord vattenförekomst och även s.k. kraftigt modifierade vatten.
SYNPUNKTER
Förvaltningsplanen och tillsyn
Enligt vattenförvaltningsförordningen, SFS 2004:660, ska förvaltningsplanen
innehålla en sammanfattande redogörelse för vattenförhållandena i distriktet.
Det ska också anges hur det är tänkt att kommande vattenförvaltningsarbetet
kommer att utföras och vilka förutsättningar det behövs för att få det utfört.
Samrådsdokumentet är till för att skapa ett engagemang och att det kommer
fram synpunkter under samrådsperioden. Förvaltningsplanen 2015-2021 vänder sig till alla aktörer inom den svenska vattenförvaltningen, politiker, departement, verksamhetsutövare, företagare, näringsidkare, kommuner, länsstyrelser, myndigheter, vattenråd och intresseorganisationer och beslut kommer att
tas i december 2015.
För kommunens miljö- och byggnadsnämnd innebär det att tillsynen inom
miljöbalkens område kommer att behöva förstärkas inom flera olika områden
för att säkerställa efterlevnaden av kommande förvaltningsplan. Det nämns i
samrådshandlingarna att det är viktigt att det avsätts tillräckliga resurser där
ansvar finns. Vår miljö- och byggnadsnämnden anser att det inte är helt tydligt vart, hur och när dessa resurser ska tillskapas för att räcka till det som
kommer att behöva utföras inom de utsatta tiderna. I förslag på åtgärdsprogram nämns tydligt vilka som ska fungera som stödjande i varje åtgärd som
kommunen ansvarar för. Det stöd som nämns från enskilda myndigheter kan
bestå i allt från ny vägledning, utveckling av styrmedel och framtagande av
nya föreskrifter. Att de olika stöden ska utvecklas under kommande förvaltningsperiod förstås men frågan är om de hinner tillskapas inom de utsatta tiderna så att det kan säkerställas att miljökvalitetsnormerna uppnås för alla vattenförekomster.
Årsrapportering
För att kunna följa upp effekterna av åtgärdsarbetet kommer vattenmyndigheterna att utveckla den årliga rapporteringen. Det nämns också att den interna samordningen stärkts inom kommuner som följd av kraven på åtgärder och
5
uppföljning. För Kristinehamns kommuns del innebär det att det kommer att
krävas bra samordning av dessa frågor. Här kommer också den viktiga frågan
om vad som behöver prioriteras i den egna kommunen, och om vi har samma
uppfattning som Västerhavets vattendistrikt. Mer tydligt är vart tillsynen hör
men frågan som kvarstår är hur denna tillsyn ska finansieras. En viss del av
tillsynen kommer att behöva vara skattefinansierad och i slutändan är detta en
politisk fråga för kommunen.
Miljökvalitetsnormer och undantag
Havs- och vattenmyndigheten har under 2014 gett ut en rapport, 2014:12, med
vägledning kring hur beslut om undantag från att nå en god status till 2015
kan göras genom att ge en förlängd tidsfrist eller att kravet sätts på en lägre
nivå. Det är vattenmyndigheternas uppgift att eventuellt besluta om undantag.
Undantag anges vidare vara ett moment i vattenförvaltningsarbetet som tar
hänsyn till sociala och ekonomiska förutsättningar genom att det görs rimlighetsavvägningar och tas samhällsekonomisk hänsyn. Vägledningen i denna
rapport vänder sig även till andra som berörs av vattenförvaltningen som i sin
tur styrs av ramdirektivet för vatten, Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/60/EG av den 23 oktober 2000. Syftet med att ta fram ett åtgärdsprogram är att de åtgärder som anges ska göra så att miljökvalitetsnormerna kan
följas. Havs och Vattenmyndigheten anger att ett viktigt verktyg när miljökvalitetsnormerna fastställs är möjligheten att besluta om undantag från att nå
kravet om en god vattenstatus senast 2015.
Denna möjlighet anser vår miljö- och byggnadsnämnd naturligtvis ska ske restriktivt, men det behöver också vara självklart att arbetet med att komma med
förslag till hur åtgärdsprogram ska utformas ska ske i nära samarbete och dialog med respektive kommun där vattenförekomsten finns. Nämnden anser att
det har saknats en öppen dialog med Kristinehamns kommun under det stora
arbete som lagts ner för att komma med ett förslag på statusklassning av alla
vattenförekomster och åtgärder som behöver göras för att klara miljökvalitetsnormerna.
Åtgärdsprogrammet
Antalet föreslagna åtgärder är numera 78 stycken jämfört med nuvarande åtgärdsprogram som består av 38. Åtgärderna är uppdelade på respektive ansvarande myndighet och kommun och beskriver vad som behöver göras för att
följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Både myndigheter och kommuner är
skyldiga att vidta de åtgärder som behövs enligt beslutat åtgärdsprogram inom
sina respektive ansvarsområden. För Kristinehamns kommun innebär det ett
ansvar för nio åtgärder där genomförandet även ska stödjas av andra myndigheter i olika omfattning.
Vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt har dessutom valt att ange
vad de anser vara de tre största utmaningarna för distriktet som helhet för att
kunna uppnå god status i alla vattenförekomster. Dessa är fysisk påverkan enligt ovan, miljögifter och övergödning.
Det största miljöproblemet, enligt vattenmyndigheten, är fysisk påverkan som
kan vara orsakat av att sjöar sänkts, marker har dikats ut, dammar har byggts
och vattendrag har rätats och kulverterats. Det anges också att hälften av sjöarna och två tredjedelar av vattendragen har problem med fysisk påverkan i
6
form av vandringshinder vilket innebär att god status inte kan uppnås innan
dessa är åtgärdade. För kommunernas del anges att det viktigaste är att inventera, planera och genomföra åtgärder mot vandringshinder för fisk och andra
vattenlevande djur vid vägpassager över vatten i det kommunala vägnätet. Åtgärder som menas är bland annat utrivning av vandringshinder och omläggning eller utbyte av vägtrummor.
Miljöproblemet med miljögifter kommer från nya och gamla industrier men
även från hushåll. De viktigaste fysiska åtgärderna som nämns är efterbehandling av miljögifter, utsläppsreduktion, odling utan bekämpningsmedel och
dagvattenåtgärder.
När det gäller övergödning har ungefär hälften av ytvattenförekomsterna problem med övergödning som främst beror på utsläpp från jordbruk, enskilda
avlopp, reningsverk och industrin. Åtgärder som nämns som lämpliga för att
påverka övergödningen är strukturkalkning, fosfordammar, våtmarker och
ökad rening vid avloppsreningsverk och enskilda avlopp.
De nio åtgärder som kommuner är skyldiga att vidta för att miljökvalitetsnormerna ska följas är kommunens ansvar att genomföra inte enbart miljö- och
byggnadsnämndens. Dessa nio åtgärder som kommunen kommer att stå ansvarig för kommer att innebära ökat behov av personella resurser bl.a. inom
miljö- och byggnadsnämndens ansvarsområde, men även för planering, teknik
samt strategi/samordning såsom organisationen och nätverket ser ut idag. Hur
mycket det rör sig om beror på vad som faktiskt behöver prioriteras för att
klara miljökvalitetsnormerna i varje enskilt vattenområde inom Kristinehamns
kommun. Det är tveksamt om god status kan komma att uppnås till 2021 i alla
vattenområden i Kristinehamns kommun även om kommunen prioriterar och
arbetar med åtgärder enligt åtgärdsprogrammet.
För miljö- och byggnadsnämnden kommer de nio åtgärder som kommunen
ansvarar för innebära ökade tillsyns- och prövningsinsatser inom miljöfarlig
verksamhet, förorenade områden, jordbruk, hästhållning, enskilda avlopp, avloppsledningsnät, mindre reningsverk och vattenskydd. Dessutom bedömer
förvaltningen att det kommer att innebära ytterligare deltagande vid frågor
som berör regionala vattenförsörjningsplaner, översikts- och detaljplanearbete, vatten- och avloppsplaner och utrivningar av vattenhinder.
För tekniska nämnden ser vi utökat arbete med i första hand VA, dagvatten,
trummor men även dämmen och andra vandringshinder, men det kan även bli
fråga om ökade resurser för det mer traditionella skyddet av vattenskyddsområden. För kommunstyrelsen handlar det om planering och samordning samt
återrapportering.
Viktigt med gemensam syn mellan vattenmyndigheten och kommunen
Vi anser att det är mycket viktigt att det finns en gemensam syn, mellan vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt och Kristinehamns kommun,
på vad som ska prioriteras i vattenförvaltningen om resurserna är begränsade.
Om det nu är det som vattenmyndigheten i samrådet har angett att det är den
fysisk påverkan som är allra viktigast, utan att någon lokal förankring kring
sakfrågan har gjorts innan aktuell samrådsperiod. Det kan vara något eller
några andra miljöproblem som prioriteras av kommunen. Syftet med samrådet
7
är bland annat att skapa engagemang och i detta fall borde kommunen fått engagera sig i frågan i ett tidigare skede.
För Kristinehamns kommun kan skyddet av vårt grundvatten och övergödningssituationen i några vikar i Vänern vara några av de frågor som också behöver prioriteras och som kanske är viktigare än den som än det som vattenmyndigheten prioriterat.
Det saknas lokal förankring
Samrådsmaterialets som det nu ges tillfälle att yttra sig över är i alla delar väl
genomarbetat men saknar den viktiga lokala förankringen med samråd/arbetsmöten innan ett färdigt förslag presenteras. Det är också önskvärt att
ha en fortsatt öppen dialog mellan kommunen, länsstyrelse och Västerhavets
vattendistrikt innan åtgärdsprogrammet fastställs och under hela kommande
förvaltningscykel.
Andra synpunkter
Synpunkter om åtgärder mot vandringshinder och konsekvenser av dessa
Vi instämmer i att det är en stor utmaning att nå direktivets mål om att göra
åtgärder för att fisk och annan fauna ska kunna röra sig fritt upp- och nedströms i alla berörda vattenförekomster. Det finns ca 9000 vandringshinder i
Sverige. Man märker denna utmaning bl.a. genom att läsa om de förslag till
möjliga åtgärder som finns i VISS t.ex. för rinnande vattendrag i vår kommun.
Det är omfattande åtgärder som föreslås och vi ser också konflikter med samhällsintressen, andra bevarandeintressen liksom konflikter med andra miljömål som skall uppnås.
En tanke kring utrivning av vandringshinder nu uttryckta som vattenkvalitetsnorm är att det finns en generell risk i att riva dämmen och därmed återskapa
ett mer naturligt vattenstånd för att nå målet god ekologisk status. Detta naturliga vattenstånd som ger möjlighet till fri fiskvandring handlar många gånger
om hur naturen såg ut innan människan började påverka vattnet för flera
hundra år sedan. Vi anser att det finns stora risker med detta mål och synsätt
eftersom vatten i många dammar idag förknippas med trivsel, natur och kulturupplevelser och ett till dammen anpassat djur- och växtliv. Det är ofta ett
vattenstånd som funnits och finns av hävd. Man kan genom utrivning förutom
att påverka ett vattenstånd i en damm påverka landskapsbilden samtidigt som
man kan påverka befintligt djur- och växtliv negativt. Stränder kan komma att
växa igen. Det finns i målen om utrivning av vandringshinder miljörisker och
konflikter med andra miljömål för djur och växter i dammar såsom levande
sjöar och vattendrag, rikt djur- och växtliv, levande skog, ett rikt odlingslandskap, ingen övergödning, god bebyggd miljö och ett annat miljöproblem i vattendirektivet - övergödningen.
Dammar kan idag ha ett rikt djur- och växtliv trots att det finns vandringshinder. Många dammar har idag fungerande ekologiska system, med eller utan
vandrande fisk, både med laxfiskar som förutom vandring även behöver
dammar i vattendrag t.ex. under vintertid för sin överlevnad, och andra arter
såsom abborre, gädda och mört som också är en del av ett naturvärde. Dammar kan vara viktiga för sjöfågel och annat djurliv i vatten såsom bäver och
8
utter. Det finns ett växt- och djurliv som har anpassat sig under kanske decennier och sekel och/eller fått hjälp av människan att utvecklas. Fiskvandring
behöver inte alltid vara positiv för den biologiska mångfalden eftersom fisk
t.ex. kan konkurrera med fågel genom konkurrens om födan eftersom både
fisk och fågel äter bottenlevande småkryp. Det är dessutom inte enbart laxfiskar som vandrar utan vandring finns som ett naturligt beteende även hos t.ex.
ål, men även karpfisk (t.ex. braxen) som inte alltid är önskvärd eftersom den
kan konkurrera ut både annan fisk och fågel.
Dammar kan ha betydelse för retention av näringsämnen (retention = självrening d.v.s. de minskar vidare transport av t.ex. fosfor och kväve genom bl.a.
sedimentation och biologisk omsättning), som är en åtgärd såsom fosfor- och
kvävefällor för att minska eller begränsa transporten av näring, Vänern är ett
sådant exempel. Andra sjöar och dammar är andra exempel på ekosystem som
har självrenande förmåga.
Man kan ta den förändring av vattenståndet i Vänern även som ett exempel på
en förändrad reglering som kan ge oönskad igenväxning av stränder, problem
med biologisk mångfald och försämrade naturupplevelser genom vattenståndssänkning, även om den i Vänern har annan orsak än att ta bort vandringshinder. Ett förslag till naturanpassad reglering har tagits fram av SMHI
och kan vara en lämplig åtgärd att ta med i ett åtgärdsprogram för Vänern.
Kommunerna runt Vänern efterfrågar även en möjlighet att utöka avtappningen från Vänern vilket också kan vara en lämplig åtgärd att genomföra om man
skall ta tag i regleringsfrågor för Vänern. Då behöver även åtgärder att vidtas
med Göta älv och möjlighet borde finnas till samordning med sådan klimatanpassning och vattendirektivets mål med Vänern. Om dessa åtgärder genomförs kan vattenståndet formas så att det generellt kan minska igenväxningen
t.ex. längs med stränder och i de grunda vikarna med övergödningsproblem.
Vattenståndsänkningen medför dessutom sämre utbyte med näringsfattigt vatten från Stor-Vänern t.ex. till de grunda vikarna i vår kommun och ger därmed
också ett förhöjt fosforvärde trots att åtgärder görs för att förbättra vattenkvaliteten. Detta påverkar den ekologiska statusen i vikarna som man måste ta
hänsyn till så länge den temporära sänkningen av Vänern finns.
Det kan säkert uppfattas som att utrivning av dammar och vandringshinder i
många fall är och blir en förbättring för miljön just genom att vandringsförhållanden underlättas och om åtgärderna saknar betydelse för landskapsbilden
eller om sjön eller dammens befintliga djur- och växtliv inte påverkas.
Alternativ till utrivning är att genomföra åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för vandring genom att bygga trappor, göra omlöp, förändra bottnar
intill dämmen och anpassa vägtrummor etc. Bland möjliga åtgärder borde det
även finnas möjlighet att flytta och transportera fisk förbi dammar och möjligheten att odla och sätta ut fisk etc. Det borde även finnas möjlighet till att
sköta delar av vattendrag för att uppnå målet god ekologisk status även om
inte helt fri vandring kan ske i hela vattenförekomsten. Ibland finns det naturliga stationära bestånd av fiskar t.ex. bäcköring, röding och flera andra fiskarter, både i rinnande vattendrag och dammar. Minimitappning är en åtgärd som
behöver uppmärksammas i det här sammanhanget.
Vi ser faror i att lägga ner stora resurser på att riva dammar i så stor omfattning som vattenmyndigheten föreslår i sin remiss med de risker och negativa
9
miljökonsekvenser det kan få. Dammar med vatten som existerat i flera
hundra år är en del av vår kulturmiljö och det kan finnas ett djur- och växtliv i
de berörda vattendragen och dammarna, som anpassat sig till miljön i dammar. Dammekosystemen fungerar ekologiskt även om förutsättningar till helt
fri fiskvandring inte finns.
Vi tycker att åtgärder genom utrivning i det fortsatta arbetet med direktivets
mål bör prövas för varje enskild vattenförekomst för sig och varje enskilt fall
av hinder för sig. Man bör prioritera åtgärder för att skapa helt fria vandringsvägar till några viktiga vattendrag och för några viktiga fiskbestånd, kanske
även i delar av vattendrag. Det bör vara de vattenförekomster med störst behov, värde och förutsättningar som man gör åtgärder i och för. Man bör givetvis genom prövningen använda den kunskap som finns och i samhället ta fram
ny kunskap, teknik och metoder som man kan anpassa dessa vattenförekomster med såsom trappor, omlöp, höja bottnar, ändrad tappning etc.
Det kan finnas konflikter med bedömningen av samhällsnyttan med en damm.
Dammar är viktiga för rekreation, landskapsbilden, som kulturlämningar och
för gestaltning av tätortsmiljöer och en del av miljömålet god bebyggd miljö.
Ökad klimatanpassning kan komma att öka dammarnas nytta som regleringsmagasin bl.a. genom förändrade nederbördsmängder vilket kan komma att ge
upphov till översyn av vattendrag och dammars reglering och vattenstånd.
Denna översyn borde samordnas med den översyn som kommer att ske enligt
vattendirektivet. Ökad klimatanpassning innebär också att tillskapa förnyelsebara energikällor och där framstår vattenkraft som en bra energikälla. Sjöar
och dammar har en dämpande funktion vid skyfall och hjälper till att bromsa
vattenflödena när det kommer mycket regn. Vattendrag utan sjöar och dammar reagerar snabbare på regn och översvämmas ofta. Hur vattenkraftens
ställning kommer att bli kontra direktiv i art- och vattendirektiven är som vi
ser det ett problem som måste lösas. Ny- och ombyggnad av t.ex. vattenanläggningar för vattenkraft, även små sådana såsom minikraftverk vid befintliga dämmen, kommer sannolikt att få ökade miljökrav genom miljöproblemet
vandringshinder. Möjligheter till förenklingar, dispenser och undantag från
målet god ekologisk status bör prövas för t.ex. kulturmiljöer och andra viktiga
funktioner såsom del i arbete med miljömålet begränsad klimatpåverkan är
mycket viktigt.
Kraven på åtgärder genom utrivning av dammar för att skapa fria vandringsvägar för fisk kommer något plötsligt och saknar som vi ser det organisation
och samverkan till skillnad arbetet med försurning, miljögifter och övergödning. Det finns även brister i vattenmyndighetens nytto- och miljökonsekvensbeskrivning för de förändringar av dammarnas miljö som kan ske vid utrivning och vattenståndsförändringar vid dammar. Det måste till en förbättrad
sådan konsekvensbeskrivning samt en mycket tydligare positiv betydelse av
dammar för andra miljömål än att de enligt vattendirektivet är negativa för
fiskvandring. Ett sådant arbete bör starta så snart som möjligt och vara ett prioriterat arbete under kommande förvaltningsplan 2015-2021.
Synpunkter om miljögifter
Miljögifter är ett viktigt miljöproblem. Bland miljögifterna finns t.ex. olja och
kvicksilver. Vi har insett att kvicksilver är så speciellt att det finns och påverkar alla svenska förekomster att det fått ett generellt undantag för alla ytvatten
10
i Sverige. Vad man gör åt kvicksilverproblemet verkar svårt bl.a. eftersom
flera källor inte finns i Sverige utan har med atmosfäriskt nedfall att göra. I tidigare undersökningar av kvicksilver i kommunens sjöar och några Vänervikar i samband med uppföljningen av den s.k. svartlistningen, så framkom det
en variation mellan dessa vatten. Vi anser att det borde vara möjligt att öka
den lokala kunskapen och att man borde återuppta kontrollen av kvicksilver i
fisk igen för att få en bättre och mer lokal analys av just variationen mellan
sjöar och vikar och för att ge allmänheten bättre information om den riskbild
med att äta den fisk som finns för varje enskild sjö eller vik. En sådan kontroll
skulle kunna samordnas även med kontroll av andra miljögifter som man vill
åtgärda i vattendirektivet. Vem som skall stå för en sådan kontroll är oklart eftersom sjöarna inte alltid tillhör något vattenvårdsförbund eller vattenråd, men
skulle kunna göras t.ex. av en kommun i samarbete med staten motsvarande
för den övriga screening av miljögifter som gjorts i landet.
Såsom medlemmar i Vänerns vattenvårdsförbund är kommunen med i övervakning även av andra miljögifter i Vänern. Kommunen har t.ex. deltagit i s.k.
frivillig screening av t.ex. läkemedelsrester och bekämpningsmedel. Vi har nu
sett att t.ex. organiska tennföreningar (båtbottenfärger), fluoranten och bromerade flamskyddsmedel finns med i det nya åtgärdsprogrammet. Dessa miljögifter känns givetvis motiverade att arbeta vidare med och att få bort från
vattnet. Kommunens hela ansvar liksom metoder och kostnader för dessa åtgärder är i nuläget inte klarlagt t.ex. för att kunna genomföra utsläppsminskning och saneringar, men får ses som något att reda ut i det framtida arbetet
med vattendirektivets mål med miljögifter. Det är i detta sammanhang angeläget att påpeka att det är viktigt och bör finnas medel att söka från staten för
att åtgärder skall kunna vidtas under kommande sexårscykel t.ex. för efterbehandling när ansvaret för föroreningen är oklar. Det är också viktigt att det
kommer vägledning för saneringar av sediment i vattenmiljön.
Synpunkter om försurning
Försurning är ett stort miljöproblem. Problemet med försurning är främst
kopplad till atmosfäriskt nedfall av försurade ämne, skogsbruksåtgärder och
sulfidjordar. I Sverige är över 3000 vattenförekomster påverkade av försurning, varav 1300 i Västerhavets vattendistrikt. Försurning kan om den går
långt orsaka stora störningar i sjöars och vattendrags ekosystem. Man föreslår
fortsatt kalkning i minst den omfattning som den gör idag eftersom om kalkningsverksamheten avbryts kommer det att få förödande konsekvenser för biologin i dessa vatten.
Kommunen är med i Värmlands kalkningsförbund som sköter kalkningen i
länet och i kommunen. De sjöar och rinnande vattendrag som idag kalkas bör
även kalkas i framtiden, och vi håller med vattenmyndigheten om att kalkningen är en viktig och grundläggande åtgärd att arbeta vidare med och lägga
ner resurser på även i framtiden.
Synpunkter om övergödning
Vid övergödning ger man genom tillförsel av näringsämnen vattnet högre
produktionsförmåga vilket ofta ger det grumligt vatten och andra djur och
växter jämfört med när sjön eller viken är näringsfattig. Igenväxning med vass
är vanligt när en sjö tillförs avloppsvatten och näringsämnen. Vid svår över-
11
gödning kan det bildas kraftig blom av cyanobakterier (s.k. blågröna alger)
och problem som hör ihop med detta. Vid tillförsel av stora mängder syreförbrukande material (typ avloppsvatten) kan syrefria bottnar bildas och därmed
också lukt. Vid liten tillförsel av näringsämnen kan man säga att djur- och
växter gynnas och man kan t.ex. kan få ett bättre fiske i en näringsrik sjö än i
en näringsfattig sjö där näringen ibland vara begränsande. Tusenbrödrabestånd är ett begrepp för en del näringsfattiga sjöar. I övergödda sjöar och vikar
är det ofta gott om karpfisk som mört och braxen som trivs bra och gynnas av
det grumliga vattnet. Dessa fiskar konkurrerar om födan med t.ex. abborre
och kan finnas i stora bestånd med många små fiskar i näringsrika sjöar.
Dessa ingår då i den näringsrika sjöns stabila, grumliga och "dåliga" stadium
och möjligheten till att förändra är svår. Det är möjligt att minskad belastning
med fosfor kan göra så att förhållandena förbättras och att det blir klart vatten
med andra fiskar och ett "bättre" stadium, men osäkerhet finns i om det kan
lyckas, men bör givetvis prövas mera och då framförallt genom åtgärder för
de vattenförekomster där den ekologiska balansen visar tecken på att förbättras.
Kommunen är medlem i Vänerns vattenvårdsförbund och deltar i deras vattenvårdsplan som bl.a. har med övergödning av Vänervikar i sin plan. I kommunen har vi genom att delta i övervakning och genom beräkningar fått fram att
det är Ölmeviken och Varnumsviken liksom Kolstrandsviken vid Vänern som
är de mest övergödda vikarna eftersom de tillförs mest fosfor från älvar,
punktkällor och diffusa källor. Dessutom är även Kilsviken klassad som övergödd men den här viken har inte något större vattendrag som rinner direkt till
viken. Övergödning finns dessutom ett miljöproblem för Bergsjön som är vattentäkt för Kristinehamn.
Kilsviken är ett viktigt internationellt våtmarksområde med reservat som
också är skyddade såsom Natura 2000-områden. För Kilsviken liksom för
Ölmeviken, som är Natura 2000-områden ingår viss gödning av vattnet som
en del av bevarandevärdet just för att den biologiska mångfalden gynnas av
detta. Även Varnumsviken har delar – den inre delen - som har högt bevarandevärde för biologisk mångfald och som gynnas av att det finns en del näringsämnen i vattnet.
Är god ekologisk status densamma för vikarna och Stor-Vänern? Det är en
fråga som ställts. Den borde inte vara det eftersom vikarna har större likhet
med näringsrika "eutrofa" grunda slättsjöar än den djupa näringsfattiga Värmlandssjön och Dalbosjön i Vänern. I så fall, d.v.s. om kriterierna för vikarna
och Stor-Vänern är desamma, har vi den uppfattningen att det inte går att nå
god ekologisk status för de här vikarna eftersom att de av naturen är näringsrika eller "eutrofa" och bör vara så även i framtiden eftersom det är deras ursprungliga naturvärde. För den här typen av vattenförekomst kan man se, liksom för dammar, se en konflikt med ett mål om god ekologisk status och
andra miljömål med koppling till biologisk mångfald såsom levande sjöar och
vattendrag, ett rikt djur och växtliv etc. Det måste vara möjligt att omförhandla målen för dessa vikar och om inte, måste det kunna prövas om det är
möjligt att vikarna får undantag och/eller dispens från målet god ekologisk
status till 2021. Vikarna är samtliga vikar i Kristinehamn, Ölmeviken, Varnumsviken, Kilsviken och Kolstrandsviken. Målet för dessa vikar bör istället
vara måttlig ekologisk status om god ekologisk status är det mål som hör ihop
med vattenkvaliteten i Stor-Vänern. Idag påverkas dessutom vattnet i vikarna
12
av den temporära vattenståndsänkningen så att utbytet med näringsfattigt vatten från Stor-Vänern kommer att påverkas under lång tid vilket innebär att det
blir svårare att nå målet med vattenkvaliteten genom förbättringsåtgärder i avrinningsområdena. Den naturliga regleringen medför större vattenutbyte i vikarna och ger därmed också lägre fosforvärde och är en som vi ser det en
mycket viktigt åtgärd att genomföra för att man skall nå målet god ekologisk
status i vikarna. Man bör även se till att referensvärdet för respektive vik bli
föremål för en utökad utredning så att målet god ekologisk status inte är satt
för högt genom att utbytet försämrats.
En vik, som idag visar tydliga tecken på förändring, och som tolkas som att
den är på väg mot ekologisk balans, är Varnumsviken. Bl.a. ser man detta på
ett ökat siktdjup liksom mer jämna halter av både fosfor och kväve jämfört
med 1980-talet, liksom bättre syreförhållanden i bottenvattnet. De miljöåtgärder som tidigare gjorts för att förbättra vattenkvaliteten har tydligt påverkat
vattnet i positiv riktning. I viken är det gott om mört och braxen liksom ont
om abborre vilket är typiskt för övergödda sjöar eller vikar. Syftet med det
projekt som kommunen startade 2009 var att hitta möjliga förbättringsåtgärder
för viken och Vålösundet, vilka vi nu håller på att utvärdera resultatet av.
Nederbörden under vinterhalvåret förespås bli mer i form av regn än snö, skyfall förväntas i större utsträckning och översvämning leder till kraftig erosion
och att lera och näringsämnen från åkermark sköljs ut i sjön till ingen nytta.
Man bör nog prioritera åtgärder vid vattendrag som rinner till Varnumsviken
och Ölmeviken och som kan ses som problemälvar både ur vattenkvalitetsoch översvämningssynpunkt, och där mål från två direktiv i princip är desamma. Två sådana älvar i kommunen är Lötälven och Sorkan. Det finns även
mindre vattendrag som är för små i förhållande till kommande nederbördsmängder och t.ex. rinner genom jordbruksmark där åtgärder känns prioriterade att genomföra.
Nu har kommunen drivit ett projekt i samverkan med flera vattenintressenter i
kommunen så en del av de förslag som man nu föreslår mot övergödning känner man åtminstone till något om, men vi tror inte att kunskapen om de miljöåtgärder man föreslår för t.ex. jordbruket är allmänt känt inom kommunen.
Jordbruksverkets projekt "Greppa näringen" kan vara ett sätt för att föra ut
den kunskap man tagit fram på SLU om vattenskydd vid jordbruksmark.
Synpunkter om vattenmyndighetens förslag till möjliga åtgärder i åtgärdsprogram och VISS
Det finns många detaljerade åtgärder i handlingarna beskrivna i form av möjliga åtgärder som skall vara till för att lösa miljöproblem och nå direktivets
mål. Detta är en kontrast till det material som finns i förslag till förvaltningsplan och åtgärdsprogram som snarare kan uppfattas som luddiga och inte
konkreta samt svårtolkade. Men, de konkreta åtgärdsförlag som finns i VISS
är omfattande i antal och som ett stickprov, ett 30-tal listade åtgärder för Varnumsviken, och ungefär lika många för Ölmeviken. Åtgärderna handlar bland
annat om åtgärder med efterbehandling, kommunalt VA, dagvatten, enskilda
avlopp, skyddsåtgärder för vattendrag med åkrar, jordbruksmark (kalkning),
vandringshinder, vattenkraftverk, dammar etc.
13
Dessa åtgärder beskrivs i handlingarna och i VISS som icke bindande. Vi har
fått bilden av att dessa är eller kommer att vara ett viktigt arbetsmaterial för
det kommande arbetet med åtgärdsprogrammet för myndigheter och kommuner för att nå direktivets mål. Det är en vanlig uppfattning att vattenmyndigheten, generellt sett, inte har informerat och samverkat tillräckligt om alla
dessa åtgärder vilket innebär att dialogen och kommunikationen mellan statliga myndigheter, kommunen och enskilda om åtgärderna som man föreslår
måste förbättras.
Här följer några synpunkter på de förslag som finns med i åtgärdsprogrammet
och i VISS och för några har vi reagerat på genom att de är alltför generella
och överdrivna liksom inte något kommunen i nuläget planerat eller arbetar
med som lösningar.
Vattentäkter och vattenskyddsområden
Kommunen har sedan länge arbetat med vattenskyddsområden för de vattentäkter som kommunen är ansvarig för och har ett fungerande skydd för dessa
vattentäkter. För vattenskyddsområden har vi därför för stunden inte några
kommentarer förutom en fråga om vad som anses vara ett långsiktigt skydd
för enskilda vattentäkter och vad detta kommer att medföra i den kommande
vattenförvaltningen. Möjliga åtgärder som föreslås i VISS bör givetvis genomföras och prioriteras vid Bergsjön som är vattentäkt för Kristinehamn och
visar tecken på övergödning.
SKL anser att åtgärd 6 för kommunerna (kommunerna behöver säkerställa
långsiktigt skydd för dricksvattenförsörjningen så att miljökvalitetsnormerna
för vatten följs) i första hand ska tas bort, i andra hand omformuleras. Man
menar att utifrån gällande lagstiftning är vattenmyndigheternas förslag till åtgärd felriktad. Både länsstyrelser och kommuner får inrätta vattenskyddsområden. Man menar att lagstiftning är överordnad vattenmyndigheternas
förvaltningsbeslut om bindande åtgärdsprogram. Vem som ska finansiera inrättandet utifrån gällande lagstiftning beror på syftet med inrättandet – att
skydda täkten och uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten är ett syfte, att
skydda förutsättningarna för god dricksvattenkvalitet för att kunna uppfylla
kraven i livsmedelslagstiftningen är ett annat. Medan det senare kan finansieras med VA-avgifter förutsätter det första skattefinansiering. Enligt 30 § vattentjänstlagen får dricksvattenproducenter bara finansiera åtgärder eller insatser som skapar nytta för VA-kollektivet som betalar VA-avgifterna, s.k. nödvändiga kostnader.
Reningsverk och bräddningar
Kommunen har tre kommunala avloppsreningsverk (Kristinehamn, Bäckhammar och Nybble). Vi har noterat vattenmyndighetens krav på åtgärder för
att minska utsläppet av fosfor från avloppsreningsverket i Kristinehamn och
att kravet på de mindre verken i Bäckhammar och Nybble anges som ospecifika.
Vattenmyndigheten framför i remissen ett förslag till åtgärd om att öka kravet
på utsläpp av fosfor till 0,1 mg fosfor/liter samt införa kemisk fällning av
bräddat avloppsvatten. Idag har kommunen ett villkor på 0,5 mg fosfor/l och
vi har inte någon strategi eller möjlighet att minska fosforutsläppet så mycket
14
som vattenmyndigheten föreslår utan har satt upp vårt mål till 0,3 mg/l. Karlstads kommun diskuterar ett värde på 0,2 mg/l. Vi anser likt Karlstads kommuns teknik- och fastighetsförvaltning och Svenskt vatten att det inte heller i
Kristinehamn är tekniskt möjligt och att till rimliga kostnader klara ett krav på
0,1 mg fosfor/l utsläppt avloppsvatten. Man kan inte överföra värden från det
ena till det andra kommunala reningsverket så generellt som vattenmyndigheten gör utan det finns omständigheter som inte kan överföras. Exakt hur
mycket en ökad fosforrening enligt vattenmyndigheten skulle kosta i form av
investering och drift i Kristinehamn har vi i dagsläget inte några siffror på, eftersom frågan inte varit aktuell, men det rör sig förmodligen om mer än de 4,4
miljoner kronor (VISS) och de på utskrivet excel-ark (”Effekter och kostnader
Kristinehamn”) 14,4 miljoner kronor som också nämns. Kommunen har nyligen satsat på en ombyggnad och modernisering av reningsverket för ca 35
miljoner kronor på den plats det ligger idag vilket också kommer att innebära
en sänkning av fosforutsläppet i linje med vårt mål om att nå 0,3 mg/l. För att
nå vårt mål på minskade utsläpp så är vår viktigaste strategi att få bort ovidkommande vatten från avloppsledningsnätet. Vi motsätter oss alltså i nuläget
vattenmyndighetens förslag till sänkning till 0,1 mg/l men är självfallet med
på att fortsätta att diskutera en minskning av utsläppet utifrån vattenmyndighetens önskemål om åtgärder mot övergödningen av Varnumsviken.
Vattenmyndigheten föreslår kemisk fällning för bräddat avloppsvatten. Enligt
vattenmyndigheten skulle detta kunna kosta 17,4 miljoner kronor (1,4 miljoner kronor i VISS?) för två installationer. Hur dessa kostnader kommit till och
vad de innehåller känner vi inte till. Det finns i nuläget inte någon utredd plats
för en sådan installation och eftersom vi inte känner till vad kostnaden som
finns i handlingarna står för och omfattar, t.ex. om de innehåller markförvärv,
investering och/eller drift så har vi svårt att kommentera den. Vi bedömer att
kostnaden för installationen är större.
Vi vet att bräddat avloppsvatten är ett problem och skulle gärna vilja lösa
detta problem men i nuläget prioriterar vi hellre aktiva åtgärder i och med
ledningsnätet, än att lägga omfattande investeringar på en ny anläggning för
kemisk fällning. Omfattande medel har dessutom lagts ner och läggs på saneringar av ledningsnätet. Om kravet på sänkt utsläpp av fosfor och bräddavloppsvatten genom skärpning av villkoret blir verklighet liksom införandet av
kemisk fällning kan konsekvensen bli att reningsverket måste byggas om. Innan vi vet alla konsekvenserna av att införa kemisk fällning som en möjlig åtgärd så motsätter vi oss i nuläget vattenmyndighetens förslag om kemisk fällning för bräddavloppsvatten vid reningsverket men diskuterar gärna åtgärden
om bräddavloppsvatten vidare i den fortsatta dialogen med myndigheten.
Dagvatten
Andra möjliga åtgärder som tas upp i vattenmyndighetens lista på möjliga åtgärder är dagvattenrening. Bland möjliga åtgärder från vattenmyndigheten
finns t.ex. en 10 ha stor dagvattendamm i Kristinehamns tätort. En sådan
damm har vattenmyndigheten kostnadsberäknat till 28 miljoner kronor.
Vi är medvetna om att dagvatten idag är ett problem både vad gäller kvantitet
och kvalitet. Med framtidens förändrade klimat med ökade nederbördsmängder i form av regn, skyfall, risk för översvämning m.m. liksom ökad uppmärksamhet på att dagvatten innehåller näringsämnen så instämmer vi att det
15
behövs lösningar. Det är dock tveksamt om det är en damm eller dammar som
skall byggas för att omhänderta dagvatten för rening. Dagvatten innehåller
från vissa områden förutom näringsämnen även olja, andra kolväten, metaller
etc. som är svårnedbrytbara ämnen och kan vara svåra att rena i en damm. Det
känns svårt att placera ut och hitta en plats för en central damm på 10 ha i
Kristinehamns tätort bl.a. med den topografi och flöden vi har, den geologi
som finns (lera), liksom det grundvattnet och den bebyggelse vi har i tätorten.
Det är också olika problem med nya och befintliga områden liksom varifrån
dagvattnet kommer vilket också kan innebära olika lösningar och metoder för
olika områden. Med vattnet kan det följa olika typer av föroreningar från gator och parkeringsplatser. Dagvatten från fastigheter bör i största möjliga mån
tas omhand via s.k. LOD. Gatuvatten och vatten från parkeringsplatser
kanske skall tas om hand med annan teknik och andra metoder.
Vi är heller inte helt med på att det är så enkelt att kvantifiera och kontrollera
ämnen i dagvatten och dess utsläpp av fosfor med de siffror som finns med i
förslaget till möjliga åtgärder. I den källfördelningsanalys som vi gjorde inom
vattenvårdsprojektet så är bruttobelastningen av fosfor från dagvatten i Kristinehamn till Varnumsviken 486 kg. Man anger en effekt på 310 kg fosfor om
man bygger en damm vilket motsvarar 64 % rening. Dagvattenkvaliteten varierar. Vi har gjort mätningar av vattenkvaliteten men när vi jobbade med dagvattnet i vårt vattenvårdsprojekt så använde vi en semikvalitativ metod för att
klassa dagvattenkvaliteten i Kristinehamn vilket innebär att vi är något tveksamma till siffran som vattenmyndigheten tagit fram för förhållandena i
Kristinehamn.
I vår strategi från vattenvårdsprojektet så finns en dagvattenpolicy med som
en åtgärd och vi ser det som angeläget att jobba mer med frågan men vill idag
inte binda upp oss med att lösa det genom en enda damm på 10 ha som vi
dagsläget upplever som en omöjlig åtgärd, liksom ekonomiskt orimlig, även
om vi i princip inte är mot dammar för rening av dagvatten. Dammar eller tillfälliga magasin för skyfallsvatten diskuteras som anpassningar genom den
ökade risken för skyfall och andra vattenrelaterade problem som kommer och
samordning om åtgärder viktig att ta med i de fortsatta dialogen om dagvatten.
Dagvatten känns som en prioriterad åtgärd i det kommande arbetet med vattendirektivet.
Vandringshinder
De förslag till möjliga åtgärder vad gäller vandringshinder kommer plötsligt
men det verkar det inte orimligt att inventera och se över åtgärdsbehovet för
trummor vid vattenförekomster som berörs av kommunala vägar. Vattenmyndigheten uppskattar kostnaden för omläggning/byte av två trummor längs
Övre kvarnsälven till 200 000 kr. En översyn av fiskvägarna vid kommunala
vägar kan förmodligen genomföras under den kommande sexårscykeln.
Men detta gäller inte de dammar som kommunen äger och förvaltar. Vi har i
nuläget inte någon egen miljö-, nytto- eller kostnadsbild för sådana åtgärder,
såsom utrivning eller bygga fiskvägar, förutom de uppgifter som vattenmyndigheten försett oss med via VISS, drygt 4,2 miljoner kronor för Övre kvarnsälven. Vi kan nämna att kulturvärdena av dessa dammar är högt och att flera
av kommunens dammar ingår som delar i hembygdsföreningens hembygdsgård. Dammarna har även en ekologisk funktion idag. Det finns tankar om att
16
göra en kommunal skötselplan för vattendraget och frågan är om inte vandringshinder men också andra värden såsom kultur- och natur liksom översvämningsfrågor skulle kunna finnas med i en sådan.
För Varnan finns motsvarande siffror för hela älven: 5 miljoner kronor (i
VISS), varav någon damm är kommunens och som vattenmyndigheten uppskattad en rivning eller fiskväg till en kostnad på ca 1,8 miljoner kronor. I
Varnan finns det dessutom ett stationärt öringbestånd och fisktrappor som
byggdes någon gång på 1980-talet. Är inte dessa anordningar tillräckliga? För
Varnan finns en skötselplan från 1980-talet men som skulle kunna göras om
med tanke med tanke på vandringshinder, kulturvärden, natur och översvämningsfrågor.
Flera av de dammar som finns i älven har en kulturhistoria med kulturvärden
långt tillbaka i tiden då Kristinehamn fick sina stadsrättigheter och kom till
som dammar för att förse de järnbruk som då kom till med vattenkraft. Detta
måste beaktas vid värdering och prövning av dammarna i båda dessa älvar. I
övrigt svar som för Kvarnsälven.
För övriga älvar i kommunen som är vattenförekomster, Ölman och Visman,
finns en minst lika lång historia tillbaka i tiden, som vi anser måste beaktas
liksom dessa dammars vattenkvalitet, ekologi av idag och betydelse som fosfor- och kvävefällor för att nå målet god ekologisk status i de Vänervikar som
idag har otillfredställande och måttlig status.
På det excel-ark vi läst om åtgärder och kostnader inom Kristinehamns kommun skulle 50 st. sådana åtgärder inom kategorin ”Fiskvägar eller utrivning
av vandringsvägar” kosta 61,1 miljoner kronor.
De åtgärder som handlar om vandringshinder bör prioriteras till de vattendrag
som är de mest motiverade att arbeta med enligt ovan och tagits/tas fram i
samverkan med andra intressenter vid och för vattendragen för att få in vattendirektivet underifrånperspektiv om mål och åtgärder. Det finns dammar vid
samtliga vattenförekomster som har höga kulturvärden som bör vägas mot
målet god ekologisk status t.ex. genom dispenser eller undantag. Vi skulle
gärna vilja vi göra en kommunal avvägning av vilken nytta olika åtgärder kan
få för att åstadkomma fria vandringsvägar för fisk kan ge, samt väga in berörda sjöar och dammars ekologi, kulturvärden, rekreation och landskapsbild,
och pröva olika typer av teknik och metoder t.ex. rivning av dämmen, trappor,
bottenåtgärder etc. I en sådan samverkan skulle kommunen, länsstyrelsen och
enskilda damm- och vattenägare kunna ingå. Men finns resurserna för detta
och är detta prioriterat? Finns organisationen?
Enskilda avlopp
I listorna om möjliga åtgärder som följer handlingarna i VISS finns åtgärder
för enskilda avlopp med som en del av åtgärdsprogrammet. Vattenmyndigheterna tar upp behovet av att åtgärda undermåliga enskilda avlopp i avrinningsområden. Två slags operativa styrmedelsåtgärder finns i åtgärdsprogrammen – tillsyn med stöd av miljöbalken (kommunerna, åtgärd 3) samt vatten- och avloppsplanering (kommunerna, åtgärd 8). Åtgärderna rör enskilt respektive allmänt avlopp.
17
Det finns 100 000-tals enskilda avlopp I Sverige att åtgärda, i Kristinehamns
kommun finns det flera tusen. Kostnaden för Kristinehamns kommun som
geografiskt område har vattenmyndigheten angivit till 157,8 miljoner kronor
(80 000 kr/st). Då är samspelet mellan när vattentjänstlagen respektive miljöbalken ska tillämpas viktig. För att underlätta för fastighetsägare och vattenoch avloppsorganisationer att prioritera mellan enskilt eller allmänt avlopp och
investera rätt, behöver åtgärdsprogrammen bli betydligt mer konkreta. Åtgärdsprogrammen behöver ange i vilka områden de enskilda avlopp eller grupper av sådana finns, som signifikant påverkar följsamheten till miljökvalitetsnormen god ekologisk status. Vattenmyndigheterna lägger ett stort ansvar på
kommuner, miljönämnder och kommunala VA-huvudmän.
Enskilda avlopp finns inventerade för flera avrinningsområden i kommunen
och miljö- och byggnadsnämnden har arbetat med tillsyn och lokala åtgärdsprogram för sådana områden sedan flera år tillbaka i tiden, men resurserna är
knappa. Nämnden har även beslutat om införandet av s.k. hög skyddsnivå för
några avrinningsområden med hänsyn till vattenkvalitetsnormen. Det är därför
viktigt att staten tillskapar resurser för att stödja åtgärdsprogrammet och ett
sätt kan vara att t.ex. LOVA-medel får användas åtminstone för delar av det
kommunala åtgärdsarbetet för att förbättra standarden på enskilda avlopp.
SKL anser att åtgärd 3 för kommuner behöver handla om vilka enskilda avlopp som ska prioriteras i en kommun eller ett område, inte endast ”kommunen behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp”. Myndigheternas vägledning till kommunerna måste öka. När enskilda avlopp förekommer i ett större sammanhang kan det bli aktuellt att tillämpa 6 § vattentjänstlagen, om det behövs för att skydda miljön.
VA-plan
Vårt arbete med en VA-plan som en viktig kommunal åtgärd för att säkra reningsstandarden genom antingen välja allmänna eller enskilda lösningar pågår
bl.a. genom VA-utredning av fritidsbebyggelsen längs med Vänern i ett
"Strandnära boendeprogram" som är ett planprojekt som kommer att påverka
framtida VA-planering i kommunen. Sammantaget har vi under de senaste
åren samlat på oss mycket underlag för att arbeta vidare med en VA-plan. I
detta arbete kan de förslagen till möjliga åtgärder i handlingarna från vattenmyndigheten också fungera som underlag för vidare planering av vatten- och
avloppsfrågor i kommunen, liksom hur man som sagt tänker om allmänna och
enskilda lösningar för vatten- och avlopp utanför nuvarande tätorter i kommunen.
Vi anser att stat och kommun tillsammans borde ha haft en mer tydlig dialog
för att hitta åtgärder som ger mest effekt före samrådet, men menar att en sådan också kan bli av efter samrådet och vara en del av det fortsatta åtgärdsprogrammet med vattenkvalitetsnormerna i vattendirektivet. En kommunal
VA-plan kan då vara en sådan plan att ha dialog om och kring både internt
och externt.
Kompletterande åtgärder
Biomanipulation eller hantering av näringsrika sediment är exempel på åtgärder i den här punkten, punkt 5 i åtgärdsprogrammet. Biomanipulation kan
18
t.ex. vara reduktionsfisk av mört och braxen som bidrar till övergödning. Här
borde det också finnas med andra skötselåtgärder t.ex. åtgärder med mål att
skapa naturvärden, kulturvärden och upplevelsevärden. Skötsel kan t.ex. ske
via vassröjning och fiskevårdande åtgärder såsom utsättning av fisk och bör
vara en mer tydlig del av möjliga åtgärder i åtgärdsprogrammet. Man kan
jämföra med hur vi sköter skog enligt grön skogsbruksplan och även ta med
flera nivåer i hänsynen till naturen i en vattenförekomst. Dessa vattenförekomster eller delar av vattenförekomster skulle då skötas enligt en skötselplan
med hänsyn tagen både till samhällsnyttan, naturvärdet enligt vattendirektivet
och andra miljömål med ett vattendrag, damm etc.
Hur skall åtgärderna genomföras lokalt?
Det finns enligt SKL ett systemfel i Sveriges sätt att hantera EU:s vattendirektiv. Det saknas politisk förankring av genomförandet. En mer ändamålsenlig
statlig organisation och politisk styrning är nödvändig. SKL är kritiska till hur
processen och dialogen med kommunerna har gått till eftersom man önskar att
åtgärdsprogrammen måste vara förankrade i lokalpolitiken. Kravet i vattenförvaltningsförordningen om samråd med kommuner bör tillämpas och innebära tidiga och återkommande kontakter under cykelns gång. Ett omfattande
remissförfarande efter fem års arbete är otillräckligt. SKL anser att vattenmyndigheterna måste utvärdera hur arbetet med samråd under den innevarande åtgärdscykeln har gått till. Ansvarsfördelningen och finansieringen av
åtgärderna måste klargöras. Dialog med ledningen i varje kommun måste ske
för att stat och kommun ska kunna kraftsamla kring de viktigaste åtgärderna.
Detta är nödvändigt om kommunerna ska kunna bidra till förbättrad vattenkvalitet i Sverige.
Lokal samverkan viktig i det fortsatta arbetet
Samverkan bör ske mellan t.ex. kommunen, länsstyrelsen och mark/vattenägare samt andra berörda om sjöar, dammar och vattendrags användning för demokratisk och delaktig hantering där underifrånperspektivet tas
med på ett mer tydligt sätt i den fortsatta förvaltningen.
I kommunens projekt om övergödning framstår lokala samverkansgrupper
som effektiva och kreativa. Intresse för att göra något är mycket viktigt i den
fortsatta vattenförvaltningen, annars kommer den förmodligen inte att genomföra de åtgärder som man nu föreslår. Satsa gärna mer på organisation och
stöd till lokal samverkan.
Gemensam syn behövs
Många politiska avvägningar med möjlighet till att besluta om inriktningsmål
i framtiden kan behöva göras för att få en djupare förankring av de åtgärder
som redovisas. I den kommunala verksamheten finns både miljö- och byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet, kommunala förvaltningar som verksamhetsutövare liksom brett utvecklingsarbete t.ex. hos kommunledning och
näringslivsutveckling. Detta innebär att förutom tillskapandet av personella
resurser som ska arbeta med tillsyn på myndighetssidan och genomförandet
av fysiska åtgärder ute i verksamheterna behöver tillskapas. Hur, var och när
detta ska finansieras är inte klarlagt i samrådsdokumenten och därmed är det
heller inte möjligt att utan ytterligare kunskapsinsamling i de olika områdena
19
kunna säga hur kommunen ska kunna följa alla åtgärdsförslag som finns i
samrådsmaterialet på vattenförekomstnivå.
Många åtgärder
Vi ser faror i att överimplementera. Ett åtgärdsprogram får enligt SKL bara
omfatta sådana åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormer ska kunna
följas. Åtgärder som behövs i största allmänhet för att genomföra vattenförvaltningen uppfyller inte det kravet. Det gör heller inte åtgärder som mer allmänt vore positiva för vattenmiljön, men som inte kopplar till en miljökvalitetsnorm. Sådana åtgärder måste strykas eller skrivas om och med skulle
också nedprioritera resurser till dessa åtgärder och vattenförekomster där åtgärder som inte ger någon större nytta
Höga mål
Det finns en risk i att sätta för höga mål och sådana anser vi främst finns för
miljöproblemet fysiska hinder. Den här klassningen eller nedbrytningen som
nu finns är beror framförallt på just konnektivitet och morfologiska förändringar i vattenförekomster.
Vänern, har som vi fått kännedom om, från att haft god ekologisk status 2009
nu fått klassen måttlig ekologisk status eftersom sjön är en damm med reglering trots att vattenkvaliteten är den samma. Går detta att åtgärda? Vi har då
ett förslag som kommunerna har varit med om att diskutera: ändrad reglering
(naturanpassad) enligt ett förslag från SMHI, öka möjligheten till avtappning
av Vänern och översyn av Göta älv för att minska riskerna med skred. I samband med denna klimatanpassning görs även möjliga åtgärder så att man kan
nå vattendirektivet.
Rättssäkerhet samt lagar och förordningar
SKL anser att vattenmyndigheterna måste beakta rättssäkerheten. Vi ser det
utifrån vårt projekt om övergödning att det är viktigt att påverka och motivera
lantbruken för att påbörja möjliga och lämpliga åtgärder mot övergödning och
även översvämning längs med prioriterade vattendrag. Då kan t.ex. permanenta skyddszoner typ tvåstegsmodell i kombination med dammar/våtmarker
vara alternativ som både fångar upp både översvämningsproblem och näringsläckage. Man bör se över lagstiftningen om vattenverksamhet så att det
blir enklare att utföra mindre projekt t.ex. vid redan påverkade vattendrag (typ
diken) som rinner genom jordbruksmark. Vi vill dra en parallell med att för
t.ex. mindre muddringar och våtmarker anmäla verksamheten till länsstyrelsen. De markavvattnings- och invallningsföretag som redan finns bör även
kunna vara en resurs i sammanhanget. Lagstiftningen bör kunna ses över så
att dessa organisationer på något sätt även kan få rätt och kunna arbeta med
skyddsfrågor parallellt med underhåll av sina vattenanläggningar.
En annan lagstiftning som man skulle se över är vattenverksamhet vid befintliga dämmen. Vi upplever det som svårt att starta upp småskalig vattenkraft
med som har positiv klimatpåverkan och till synes liten påverkan på vattenmiljön t.ex. vid befintliga vattenanläggningar. I en sådan översyn borde även
frågan om att kunna använda befintliga äldre dämmen för reglering av översvämningsproblem såsom skyfall och nya nederbördsmängder.
20
Underlaget
Beslutsunderlagen till åtgärdsprogrammen har blivit bättre sedan förra cykeln
2009-2015 men det behövs mer för att de skall vara bra. Det är bra att förvaltningsplaner och åtgärdsprogram blivit mer konkreta och att det finns möjliga
åtgärder att diskutera och arbeta med. Samtidigt är åtgärdsprogrammen och
åtgärdsförslagen formulerade på en så övergripande nivå. De konkreta förslagen på möjliga åtgärder uppfattas i princip som bra men ett problem är den
stora omfattningen, med mycket facktext och begrepp, som gör genomläsning
och tolkning svår. Det finns stora mängder av information i samrådshandlingarna. Det är svårt att följa analysen från problem till åtgärder och åtgärdskombinationer. Kostnaderna upplevs, genom de stickprov vi gjort, som underskattad och ibland felaktiga, vilket kan bero på att man använt schabloner
för att beräkna dessa. Konsekvensutredningen är separat och konsekvenser
både vad gäller nytta, miljö och ekonomi känns underskattade. Upplägget och
omfattningen försvårar transparensen enligt SKL och det håller vi med om.
Kvalitetssäkringen av data om möjliga åtgärder och nyttan från dessa måste
bli bättre. Att i efterhand gå in på detaljnivå i varje enskild vattenförekomst
och försöka förstå hur miljökvalitetsnormerna och åtgärdsprogrammet växt
fram är något som för vår kommuns vattenförvaltning tar längre tid än samrådet att sätta sig in i. Det måste av den här anledningen finnas mer tid till att
arbeta med handlingarna för att åtgärdsprogrammet skall fungera.
Mer information och kunskap
Den stora mängden information som finns i underlagen innebär att man bör
lägga mer resurser på att informera mera om det man nu skickat ut från vattenmyndigheten till myndigheter och kommuner att arbeta med. Det är bra att
man i förra förvaltningsplanen prioriterat mer kunskaper men nu måste man
sprida kunskap i landet, informera, ge råd, utbilda och testa dessa kunskaper
och metoder i verkligheten. Man borde även satsa resurser på träffar, goda
och dåliga exempel, skolor, högskolor, typ "centra för teknikutveckling och
innovationer" där helheten för vattnet finns med.
Hur skall åtgärdsprogrammet finansieras?
Tillsyn bedrivs t.ex. av kommunens miljö- och byggnadsnämnd i viss mån
men inte i tillräcklig omfattning för att bedriva den tillsyn som vi uppfattar att
vattenmyndigheten nu kräver i åtgärdsprogrammet.
Kommunen som verksamhetsutövare kan påverkas mer med tanke på kostnader för kommande åtgärder som kommer att ställas från nämndens sida liksom
från andra myndigheter. Man ger förslag om möjliga åtgärder som kommunen
som verksamhetsutövare måste ta ställning till på något sätt. Detta ställer krav
på kommunen som verksamhetsutövare i form av utredningar, undersökningar
och åtgärder. Detta är just för stunden svårt att svara på exakt vilka kostnader
detta kan medföra och de kostnader som vattenmyndigheten redovisar inte alltid lätta att förstå.
Vattenmyndigheten föreslår myndigheter och kommuner att via planering och
tillsyn göra åtgärder för ett stort antal miljoner kronor för kommunens del.
Man kommer förmodligen också att påverka verksamhetsutövare i kommunen. Man tänker sig också att andra aktörer såsom enskilda fastighetsägare, i
21
kommunen som geografiskt område, skall agera för att man skall kunna nå
god ekologisk status. För detta innebär det också åtgärder för ett stort antal
miljoner kronor. Problemen går inte att lösa utan offentlig finansiering.
Bilden av ekonomin är att det idag saknas finansiering av många av åtgärderna i åtgärdsprogrammen. Kommunerna kan enligt SKL inte pekas ut som ansvariga för åtgärder för att utföra Sveriges åtaganden, när finansieringsprincipen inte tillämpas. Vi upplever också det som att staten undandrar sig ett ansvar samtidigt som kostnadsdrivande åtgärder läggs på kommunala reningsverk och andra i samhället. Härtill kommer att åtgärdsprogrammen ska vara
vägledande i samband med myndighetsutövning mot enskilda med stöd av
miljöbalken och att miljökvalitetsnormen ska beaktas i den fysiska planeringen enligt PBL. En lokal tillsynsmyndighet har ansvar för tillsyn av flera olika
sorters verksamheter inom miljöbalkens område. Tillsynsbehovet ska speglas
i kommunens behovsutredning. Vatten är en av många aspekter inom miljötillsynen. Om staten anser att tillsynen ska fokusera och kraftsamla inom just
vattenfrågor är det en förutsättning att kommuner får besked och finansieringsstöd från staten i vad kommunerna ska prioritera och hur.
Om kommunen ska åta sig åtgärder för att Sverige ska uppnå EU:s vattendirektiv utan finansiering förutsätter vi att det sker genom en dialog mellan vattenmyndigheterna och ledningen i respektive kommun, för att stat och kommun ska kunna kraftsamla och samordna kring de viktigaste åtgärderna. Regeringen måste ta ansvar för åtgärder och finansiering. Sverige är unikt med att
låta miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram med stora konsekvenser för
samhälle och miljö fastställas i frånvaro av politiska beslutsprocesser.
Ansvarsfrågor
Utgångspunkter för dagen och nuvarande verksamheters ansvar finns i miljöbalkens miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Det
är inte rimligt att använda principen om att förorenaren skall betala fullt ut
(PPP) då det finns miljöproblem i vattendirektivet som lägger ansvaret för
mänsklig verksamhet hundratals år tillbaka i tiden och mål om naturvärden
och status också hundratals år tillbaka i tiden, som då upplevs som mycket
svåra att nå under kommande förvaltningsplan. Åtgärderna för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten måste enligt lag relateras till rimlighetsavvägningen i de allmänna hänsynsreglerna, 2 kap 7 § miljöbalken. Åtgärdskraven i
åtgärdsprogrammen blir då fel och miljökvalitetskraven nås inte. Nyttan överskattas och kostnaderna underskattats. Följden blir att åtgärder uppfattas som
orimliga eller inte genomförbara.
De samlade kostnaderna för åtgärdsprogrammet vid Vänern uppskattas till
drygt 2 miljarder kronor. För Kristinehamns kommun som geografiskt område
uppskattas kostnaderna till drygt 410 miljoner kronor. Det saknas finansiering
av åtgärderna i åtgärdsprogrammen. En kommun kan genomföra mycket inom
vattendirektivet och men kan inte åläggas åtgärder för att utföra Sveriges åtaganden. Det är därför viktigt att klarlägga vad åtgärderna kommer att kosta
och hur de ska finansieras före beslut om åtgärder. Om kommunen ska åta sig
åtgärder för att Sverige ska uppnå EU:s vattendirektiv utan finansiering förutsätter vi i enlighet med SKL att det sker genom en dialog mellan vattenmyndigheterna och ledningen i respektive kommun, för att stat och kommun
ska kunna kraftsamla kring de viktigaste åtgärderna i en region och kommun.
22
Ett tillskott från staten och EU innebär givetvis ett ekonomiskt stöd utifrån till
kommunen och regionen som då upplevs som positivt för utvecklingen. Det är
därför viktigt att marknadsföra svenskt vatten som en tillgång för EU att satsa
medel till för att förbättra.
Ekosystemtjänster
Man har fört in något som kallas för ekosystemtjänster. Vattnet har betydelse
för strandnära boende och rekreation. Man uppfattar vatten som en del i gestaltningen av tätortsmiljöer, det har betydelse för landskapsbilden och trivsel.
Det attraherar även turister. Det känns också viktigt att i detta sammanhang
påtala vattnets vikt och kraft för teknikutveckling och innovationer. Idag pratar man ibland om en sjös ekosystemtjänst utifrån vad naturen har för samhällsnytta och social betydelse. En sådan analys om betydelsen finns bl.a. för
Mälaren. Detta kanske kunde vara något att även göra för Vänern för att väga
vattendirektivets mål och betydelse mot annan miljö- och samhällsnytta.
Statligt intresse och stöd nödvändigt
Det är viktigt att staten ser till och hjälper till att det fortfarande finns statsbidrag (t.ex. LOVA) och EU-bidrag så att detta finns till förfogande för att arbeta med åtgärder vid kommunala reningsverk, ledningsnät, inventering och
handläggning av enskilda avlopp, åtgärder med t.ex. fosfordammar, våtmarker, skyddszoner etc. i landskapet liksom vandringshinder. I kommunens projekt har vi i princip tagit upp flera av de möjliga åtgärder som vattenmyndigheten nu föreslår med intressenterna att man arbetar vidare med och i detta
yttrande kommer några förslag till förbättringar av arbetet med vattendirektivet. Vi förväntar oss ett statligt intresse för de förslag vi tagit upp och önskar
arbeta vidare med.
Sammanfattande synpunkter
Kristinehamns kommun instämmer i att god vattenkvalitet i sjöar och
vattendrag samt rent dricksvatten är värden som ska värnas med hjälp
av vattendirektivet och att kommunen är villig att arbeta både för att
vattnet inte skall försämras och att även förbättra där det så är möjligt.
Det finns fortfarande sådana problem med direktivets införande och
det kommer att bli svårt att i vattenförvaltningen genomföra när och
om det inte sker någon prioritering bland åtgärderna. Åtgärdsprogrammet beskriver vilka styrmedelsåtgärder och fysiska åtgärder som
myndigheter och kommuner ”behöver” utföra. Detta måste tolkas som
vad kommunerna ”bör” utföra. De konkreta förslagen bland förslag till
åtgärder och möjliga åtgärder är inte alltid möjliga att genomföra och
är ofta inte framtagna i samverkan eller dialog vilket måste förbättras i
kommande förvaltningsplan.
Fortsatt arbete med samverkan i olika former både internt och externt
är viktig. Den avsaknad av prioritering och politisk förankring samt
dialog med underifrånperspektiv som vi ser i det nuvarande arbetet
med direktivet kan man möjligtvis genomföra lokalt eller i regionen
för de avrinningsområden det handlar om, men det måste finnas resur-
23
ser för detta arbete både inom kommunen, från staten och EU liksom
intresse både från det allmänna och enskilda att vilja genomföra åtgärder. I denna process har organisationer som Vänerns vattenvårdsförbund och Värmlands kalkningsförbund en viktig roll. För miljöproblemet fysiska hinder saknas en liknande organisation vilket gör möjliga åtgärder mycket svåra att samverka och ha dialog om.
Sammanfattningsvis kan sägas att det för miljö- och byggnadsnämnden innebär ökade krav på tillsyn och prövning enligt miljöbalken.
Hur mycket detta innebär i antalet timmar är omöjligt att svara på i
dagsläget. Tillsynen kommer att behöva förstärkas inom flera olika
områden för att säkerställa efterlevnaden av kommande förvaltningsplan. Det är inte helt tydligt vart, hur och när dessa resurser ska tillskapas för att räcka till. Det är tydligt vart tillsynen hör i en kommun
men frågan som kvarstår är hur denna tillsyn ska finansieras. En viss
del av tillsynen kommer att behöva vara skattefinansierad och i
slutändan är detta en politisk fråga för kommunen. Det är bra att olika
stöd finns och utvecklas under kommande förvaltningsperiod men frågan är om de hinner tillskapas under kommande förvaltningsplan
Kommunens planering enligt PBL och VA-planering påverkas och för
att kunna följa upp effekterna av åtgärdsarbetet kommer den årliga
rapporteringen att påverkas. Flera åtgärder i samrådet påverkar reningsverk, avloppsledningsnät och dagvattenhantering. Hur mycket
detta innebär i utredningar och kostnader kan vi inte svara på i dagsläget.
Sammantaget behöver det arbetas vidare med att få en gemensam syn
på den prioritering som Västerhavets vattendistrikt anger för de punkter som kommunen har att arbeta efter i åtgärdsprogrammet. För
Kristinehamns kommun kan skyddet av vårt grundvatten och övergödningssituationen i Bergsjön och Vänervikarna vara problem som
behöver prioriteras. Kommunen har i samverkan med berörda tagit
fram ett underlag för en strategi för att arbeta mot övergödning och har
ett pågående arbete med vattenskyddsområdena som känns mer viktigt
att arbeta med jämfört med vandringshinder.
För Vänern har vi önskemål om att man fortsätter utredningen för att
inför den naturanpassade reglering som SMHI föreslagit och som skall
motverka igenväxningen av sjöns öar och stränder, klara översvämningsriskerna samt att man genomför det önskemål om ökad möjlighet
till avtappning av Vänern som kommunerna vid Vänern önskar. I detta
önskemål finns även att man fortsätter utredningen av de åtgärder som
Sveriges Geologiska Institut föreslagit för Göra älv samt samordnar
dessa åtgärder med de mål som finns i vattendirektivet
För Vänern har vi även önskemål om att målen för de fyra Vänervikar
som ligger i Kristinehamns kommun ses över. Det är inte rimligt att
dessa av naturen näringsrika vikarna skall bli alltför näringsfattiga. De
påverkas idag dessutom av Vänerns temporära reglering. Vi föreslår
därför vidare utredning av referensvärden, undantag eller dispenser för
dessa vikar där bl.a. förlängning av målet redan nu sätts till 2027
24
Vattendirektivets åtgärder bör samordnas med åtgärder enligt översvämningsdirektivet eftersom man ofta i princip hanterar samma vatten och samma sorts vattenproblem som t.ex. översvämningar i dagvattenledningar och i underdimensionerade vattendrag.
För miljöproblemet fysiska hinder upplever vi stora brister i dialog
och samverkan, miljökonsekvensbeskrivning av utrivning av dammar
samt målkonflikter med landskapsbild, kulturvärden samt andra miljömål såsom begränsad klimatpåverkan, god bebyggd miljö, levande
sjöar och vattendrag samt ingen övergödning vilket innebär problem
med samsyn om prioritering av de åtgärder som är möjliga att genomföra. En organisation för samverkan om och med åtgärdsarbete med
dammar och hinder bör bildas för att utveckla frågan vidare.
Finansiering saknas. Det är därför av stor vikt att staten och vattenmyndigheten hjälper till med finansiering och stöd till projekt och
verksamheten i olika former, där kommunen är och kommer att bli berörd av åtgärdsprogrammet. Detta innebär då även stöd i dialogen med
EU i den här frågan.
Vi ifrågasätter utifrån de förutsättningar och resurser vi har om det nu
remitterade åtgärdsprogrammet kommer att ge förbättring så att vattendirektivet kan nås till 2021. Vattenmyndigheten bör därför redan nu
analysera för vilka vattenförekomster som målet för god ekologisk status behöver flyttas fram till 2027.
Att även övriga framförda synpunkter i denna remiss beaktas i det
fortsatta arbetet med vattendirektivet
Anders Dahlén
Kommunchef
Bjarne Olsson
Kommunstyrelsens ordförande
