Predikan i S:t Hans kyrka Åttonde efter Heliga Trefaldighet den 21 juli 2013
Ordspråksboken 7:1-3 * Första Korinthierbrevet 3:10-15 * Matteus 7:22-29
min lära som din ögonsten; bind dem
”B evara
om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas
tavla”, stod det i den gammaltestamentliga texten
(för övrigt insatt i ett sammanhang som liknar tron
på Gud vid troheten i ett äktenskap). ”Ögonstenen”
är pupillen i våra ögon, den lins genom vilken ljuset
och dess bilder når in i ögat och blir väsentlig
information för både förnuft och känsla. Fingrarna
är våra främsta redskap när vi ska få något gjort;
här är de en symbol för våra handlingar och vårt
leverne. Hjärtat är i det bibliska tänket platsen för
vår själ, vår personlighet och vårt innersta
självmedvetande.
Tron är alltså inte bara en värdering eller en
samling goda livsregler, inte bara en hjälp att förstå
eller leva livet, inte bara en åsikt om Guds existens,
utan tron är att ha Guds ord skrivet på sitt hjärtas
tavla, att ha Honom i sina fingrar och Hans bild i
sina ögon. Eller, annorlunda uttryckt: Tro är att dela
livet med Gud (likt så som man och hustru delar
livet med varandra).
”Min lära” stod det. När Gud blev människa i
Jesus Kristus blev det mer precist: ”den som hör
mina ord och handlar efter dem är klok”, sa Jesus i
dagens evangelium. Den vi delar livet är alltså
Jesus. Grunden i vårt livsbyggande är Jesus Kristus, som Paulus uttryckte det.
Vad har då detta med dagens tema, ”andlig klarsyn”, att göra? Det handlar resten av predikan om.
Andlig klarsyn handlar för övrigt inte om att vara
klarsynt i andliga frågor utan om den andliga klarsynen för allt i livet och verkligheten och hurdan det
är och fungerar både med det ena och det andra.
Det är bra att vara klarsynt, för att uttrycka sig
lite enkelt, rentav livsviktigt. Livet är inget självklart
som bara ordnar sig, utan vi måste ständigt försöka
orientera oss var vi är och vart vi är på väg och ta
beslut om hur vi ska bete oss och handskas med
livet och verkligheten.
Gud har skapat det så. Och jag tror att Gud
redan i utgångsläget tänkte sig att livet och ansvaret vi har skulle kräva arbete och ansträngningar.
Det var tänkt som något avancerat. Besvärligt blev
det dock först med synden och syndafördärvet och
allt djävulskap i världen. Då blev det riktigt illa. Hur
gör man till exempel när det bara finns två onda
ting att välja på?
Nog behöver vi andlig klarsyn för att kunna hantera våra egna liv, vår närmiljö i hem och arbete,
vårt samhälle och ytterst hela världen.
Normalt är det inte prästens eller ens kyrkans
uppgift att säga vad som är rätt eller fel eller vad
som rätteligen bör ske. Däremot ger Kristi kyrka de
redskap och den själavård och de medel för Guds
nåd som gör att varje kristen kan se klart – eller i
alla fall så klart som möjligt – och därmed, tillsammans med sina egna erfarenheter och kunskaper
och annat gott som Gud ger oss, kan handla klokt,
bygga sitt hus och sin del av samhällsbygget på
fast grund och med guld, silver och ädelstena. Den
andliga klarsynen tillhör livet tillsammans med
Kristus.
Lite mer konkret: för den andliga klarsynen
behöver den andliga ögonstenen vara frisk och
dess lins ogrumlad. Synden fördunklar synen och
smutsar ögonstenen. Att bekänna sin synd är att
rensa – och därmed inte bara bli av med sin skuld
utan också kunna se klarare på allt(!) i livet. Att
regelbundet gå till själavård och ta itu med sin synd
är att bli mer andligt klarsynt.
Jo, det ska också sägas: Det är en illusion att tro
att vi av oss själva kan se klart. Ingen är opåverkad
av det som finns till exempel i vår uppväxt, vår
närmiljö, vår samtids impulser, på både gott och
ont. På den punkten är kristen tro dyster men realistisk; ingen kommer undan smuts i ögonen.
Skriva Kristi ord på vårt hjärtas tavla, så att Han
präglar vår själ, vår personlighet och vårt innersta
självmedvetande, till såväl förstånd, känslor och
vilja, det kan bara Guds Ande göra. Anden kan låta
oss se Jesus öga mot öga, Han kan skriva Jesus i
våra hjärtan och binda Hans händer om våra fingrar
och sätta Honom som ett sigill i förstånd, känslor
och vilja. Därför är det viktigt, också för den andliga
klarsynen över livet och världen, att leva i Guds
Andes närhet. Det gör vi när vi ber. Därför är det
klokt att tänka efter hur man ber. Det finns en
grundläggande ordning med söndaglig högmässa,
daglig morgonbön och aftonbön, med Bibelläsning
under bön, med förbön, meditation, bön i stillhet
och andra fria böner. Den grundordningen varierar
sedan i praktiken från människa till människa beroende på hurdan man är och hur man har det. Var
och en behöver därför tänka efter hur man ber.
När vi firar högmässa finns där ett mönster för
livet, där vi tar emot av Gud, ger tillbaka till Honom
och får det vi har gett välsignat i vår hand igen. I en
levande gudstjänst talar Kristus själv – och Han
talar med makt och inte som människor, inte makt i
dålig mening utan i god. Och Han talar inte i största
allmänhet utan med varje människa. Det är i grunden ett mönster för allt i livet. I nattvardens sakrament blir vi ett med Honom. När vi äter och dricker
är Hans kropp bokstavligt i våra kroppar, Hans blod
i vårt hjärta. Och Han är vägen, sanningen och
livet, säger kristen tro med stort allvar. Att dela livet
med Honom är att närma sig vägen, sanningen och
livet. Det är, säger kristen tro, att närma sig den
andliga klarsynen.
Må därför Gud Fader i sin härlighets rikedom ge
kraft och styrka åt vår inre människa genom sin
Ande, så att Kristus genom tron kan bo i våra hjärtan med kärlek. Låt oss stå fasta och vara stadigt
rotade i Honom, så att vi tillsammans med alla de
heliga förmår fatta bredden och längden och höjden
och djupet och lär känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller
oss. (Efesierbrevet 3:14-19)
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
