Predikan i S:t Hans kyrka Johannes Döparens dag den 26 juni 2016
Jeremia 22:1-4 * Apostlagärningarna 13:16-25 * Lukas 1:57-66
I
den gammaltestamentliga texten stod det:
”Handla rättvist och rättfärdigt, rädda den
utplundrade ur förtryckarens våld, kränk inte
invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte
våld mot dem, låt inte oskyldigt blod flyta”. Det är
sagt inte bara till judafolkets kung Jojakim 600 år
före Kristi födelse, utan till makthavare i alla tider,
också till våra politiker, opinionsbildare och
trendsättare. Vi andra håller med: detta är vad Gud
vill, detta är grundläggande regler för det
mänskliga samhället och något som i princip alla
människor finner vara riktigt och viktigt – samtidigt
som det är sant, i alla tider, att reglerna inte följs.
Rätten får stå åt sidan för de egna intressena.
Omsorgen om statsfinanserna går ut över
omsorgen om utsatta barn, gamlingarna och
flyktingarna. Människor kränks och behandlas inte
lika, natur och miljö plundras och smutsas för
kortsiktiga intressen. Oskyldigt blod flyter också i
vårt samhälle. Det är fel.
Nu är väl de flesta av oss inga stora makthavare, så den här texten blir inte särskilt besvärande
för oss. Vi klarar oss hyfsat, för att säga det så.
Fast, å andra sidan, gäller det här också i det
lilla. Ordern att handla rättvist och rättfärdigt, rädda
den plundrade, inte bruka våld, låta oskyldiga lida
och inte slarva med Guds skapelse för egen vinnings skull gäller varje människa – med olika praktiska konsekvenser beroende på i vilken situation
man lever. Alla har en kallelse att leva som Gud vill
och att fråga efter vad Guds livsmönster får för
konsekvenser i vårt dagliga liv, så att vi kan fylla
den uppgift som Gud har tänkt för oss: ”handla
rättvist och rätt, kränk inte”
Elisabeths och Sakarias’ grannar och vänner
frågade: ”Vad ska det bli av detta barn?”
Så fråga gärna: Vad ska det bli med dig? Vad
vill Gud ha mig till?
Och vad ska det bli av oss som församling eller
kyrka?
För tänk om profeten Jeremias ord till Gudsfolkets konung är riktat också till den kristna kyrkan, den som är ett heligt folk av just ”kungar”,
Guds eget folk som skall förkunna Hans storverk,
som det står (1 Petr 2:9)?
Kyrkan är inte ett företag, utan ett folk av andliga kungar och präster. Kyrkans uppgift är inte
bara att ge andlig vägledning och tröst, utan att
vara Guds rättfärdighet och frälsning på jorden till
alla människors eviga salighet och att här på jorden verkställa syndernas förlåtelse, frid och heligt
liv; ja, man kan uttrycka saken annorlunda, men
inte mindre.
Paulus talade i episteln om Guds handlande
med sitt folk. Den stora tiden i Gudsfolkets historia
är Jesu tid på jorden, den som Johannes Döparen
öppnade: ”Tiden är inne, nu är frälsningens dag”.
Efter Jesu tid på jorden är Gudsfolkets ansvar
större än det som Jeremia lät hälsa kung Jojakim.
Vi ska praktisera också den himmelska och eviga
rättfärdigheten. Vi ska vara en tillflyktsort också för
dem som jagas av våra andliga fiender, demon-
erna och ondskans andemakter. Vi ska rädda
också de andligt plundrade ur de andliga förtryckarnas våld. Ja, inte vi förstås, utan Jesus, men vi
är Hans kropp och Hans verktyg i världen, Hans
kungar och präster i Hans frälsningsverk. Människor är faderlösa också i den meningen att de inte
känner sin himmelske Fader, sitt egentliga ursprung. Människor är invandrare också i den meningen att de med ångest inte vet var i tillvaron vi
människor har vårt hem. Människor är änkor också
i den meningen att de inte känner brudgummen
Jesus, Han som ger oss meningen med livet.
Jesus sänder sitt folk också till de faderlösa,
invandrade och änkorna.
Så den Högstes profet talar inte bara om jordisk
rätt och rättvisa utan också om den himmelska
rättfärdigheten och hela världens frälsning, den
som finns hos Jesus, Han som Johannes öppnade
för och beredde mark för genom att förkunna omvändelse och dop.
Omvändelsen och dopet är tydligen viktiga
både för den jordiska kallelsen och för den himmelska kallelsen.
Predikan kan och ska inte lista hur varje människa i detalj lever efter Guds vilja. Men predikan
säger att vi ska vända om till Gud, ständigt och på
nytt, för att hos Honom hitta vad Han vill; låt vara
ett det finns ett grundläggande mönster i det som
gavs oss i dopet.
Och församlingen ska vara den gemenskap där
de människor som Gud kallar hittar vad Gud vill, i
såväl politiska som andliga frågor som i allt annat.
När vi tillsammans ber om Guds Helige Ande och
när vi vänder blicken mot Jesus i tillbedjan, bön
och lovsång, när vi lägger av oss vår synd och
vänder oss bort från den och lever i förlåtelsen, när
vi i mässan tar emot Jesu frälsande kropp och
blod, och när vi varsamt och med kärlek delar
glädjeämnen och bekymmer med varandra, då
skapas förutsättningarna för att vi ska leva och
handla som Gud vill, alltså rättfärdigt, rättvist och
mänskligt värdigt och för att Frälsaren Jesus ska
bli känd, älskad och bekänd och för att vår del av
tillvaron och våra medmänniskor ska bli frälsta,
inte gå under utan ha evigt liv.
”Vad ska det bli av detta barn?” undrade man
om den nyfödde Johannes. Vi vet: han kom att
bereda marken för Jesus och öppnade därmed för
världens frälsning, syndernas förlåtelse och det
eviga livets seger över döden.
Vad ska det bli av oss? Ja, tänk om det där
gäller också oss.
”Ty Herrens hand var med honom”, noterade
man om den nyfödde, som en antydan om hur det
skulle gå till när det skulle bli med detta barn vad
Gud hade tänkt att det skulle bli.
Tänk om också det gäller också oss.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
