Det var tack och hej, typ” MONIKA IVEZIC

Fakulteten för Hälsa och Samhälle
”Det var tack och hej, typ”
EN KVALITATIV STUDIE OM LÅNGTIDSDÖMDA
MÄNS SEXUALITET OCH PARRELATIONER
MONIKA IVEZIC
Examensarbete 91-120 hp
Master i sexologi
VT 2015
Handledare: Annelie Björkhagen Turesson
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
20506 Malmö
1
”Det var tack och hej, typ”
EN KVALITATI STUDIE OM LÅNGTIDSDÖMDA
MÄNS SEXUALITET OCH PARRELATIONER
MONIKA IVEZIC
Ivezic, Monika. ”Det var tack och hej, typ”. En kvalitativ studie om långtidsdömda mäns
sexualitet och parrelationer. Examensarbete i sexologi 30 högskolepoäng. Malmö Högskola:
Fakulteten för Hälsa och Samhälle, institutionen för Socialt arbete: sexologi, 2015.
Syftet med denna studie är att upptäcka och beskriva hur intagna långtidsdömda män upplever
att deras sexualitet och sexuella hälsa har påverkats av fängelsestraffet. Jag har undersökt hur
dessa män upprätthåller parrelationer. Vilka förutsättningar finns för dessa personer att
påbörja en ny relation samt hur upplever de att Kriminalvården arbetar med sexuella
frågeställningar?
För att besvara syftet med studien har jag använt mig av kvalitativ metod. Jag har intervjuat
sju personer där samtliga avtjänar ett pågående fängelsestraff. Denna masteruppsats vilar på
en teoretisk grund som utgörs av Gagnon and Simons skriptteori samt Michel Foucaults
analys av makt, institutioner och sexualitet. Resultaten visar på svårigheter för intagna att
upprätthålla en relation samt att inleda ett nytt förhållande. Faktorer så som långa avstånd till
anstalten, rådande villkor och restriktioner, ekonomiska begränsningar och fängelsestraffets
längd angavs som huvudanledningar. Det framkom att Kriminalvården inte aktivt arbetar med
frågor som berör sexualitet. Flera personer beskrev snarare policyn på anstalter som begränsar
och kontrollerar intagnas sexualitet. Vidare beskriver informanterna hur deras rådande
situation har påverkat deras sexuella lust, synen på sin egen sexualitet och maskulinitet.
Nyckelord: Gagnon & Simon, skriptteori, Foucault, makt, institutioner, sexualitet, sexuell
hälsa, sexuell lust, parrelation, intima relationer, fängelse, Kriminalvården, långtidsdömda.
2
“It was like, thanks and goodbye”
A QUALITATIVE STUDY ABOUT LONG-TERM
SENTENCED MEN'S SEXUALITIES AND
RELATIONSHIPS
MONIKA IVEZIC
Ivezic, Monika. “It was like, thanks and goodbye” A qualitative study about long-term
sentenced men’s sexualizes and relationships. Master in sexology 30 hp. Malmö University:
Faculty of health and society, Department of Social science: Sexology, 2015.
The purpose of this study is to discover and describe how inmate men experience that their
sexuality and sexual health has been affected by the sentence of imprisonment. I have
examined how these men maintain intimate partner relationships. What conditions are there
for them to start new relationships and how do they perceive the Prison and Probation Service
work with sexual matters? To answer the purpose of this study, I have used a qualitative
method. I have interviewed seven individuals, all serving a current prison sentence. This
master thesis rests on a theoretical framework that consists of Gagnon and Simon’s script
theory and Michel Foucault’s analysis of power, institutions and sexuality. The results
indicate difficulties for inmates to maintain a relationship and to start a new relationship.
Factors such as long distances to the prison, current terms and restrictions, financial
limitations and the length of the prison sentence were cited as main reasons. It emerged that
Prison and Probation Service does not actively work on issues that concerns sexuality. Several
individuals rather described policies that restrict and control the inmates’ sexuality. Further,
the informants described how their current situation, has affected their sexual desire, the
perception of their own sexuality and masculinity.
Keywords: Gagnon & Simon, script theory, Foucault, power, institutions, sexuality, sexual
health, sexual desire, intimate partner, intimate relationships, prison, Prison and Probation
Service, long sentenced.
3
Till alla som har gjort denna studie möjlig...
I första hand vill jag tacka alla informanter för att ni delat era berättelser med mig. Tack till
era vänner och familjer, ni har möjliggjort något som kändes nästintill omöjligt att genomföra.
Tack till min handledare Annelie Björkhagen Turesson, för dina kunskaper, kreativa tips, råd
och all uppmuntran som varit till stor hjälp under arbetes gång.
Tack Charlotta Holmström och Lars Plantin för ert engagemang och alla diskussioner från dag
ett!
Slutligen, vill jag även tacka min familj och mina vänner för all stöd!
Malmö, mars 2015
4
Innehållsförteckning
Förord........................................................................................................................4
1. Inledning och problemformuleringar.........................................................................7
1.1. Syfte och frågeställningar................................................................8
1.2. Avgränsningar ………………………………………………………….8
1.3. Begreppsförklaringar …………………………………………………..8
1.4. Disposition ....................................................................................10
2. Bakgrund .............................................................................................................10
2.1. Regeringen och riksdagen…………………………………….……...10
2.2. Kriminalvården…………………………………………………………11
2.3. Kriminalvårdens indelning i tre säkerhetsklasser…………………..11
2.4. Kriminalvårdens klienter………………………………………………11
2.5. En mer restriktiv kriminalvård…………………………………..…….12
2.6. Fängelselagen (2010:610)……………………………………………13
2.4. BRÅ-Brottsförebyggande rådet………………………………………14
3. Tidigare forskning………………………………………………………………………14
3.1. Tidig sexualitets forskning………………………………………….…14
3.2. Konsekvenserna av ett fängelsestraff…………………….…………15
3.3. Besök……………………………………………………………………16
3.4. Äktenskapliga besök – för vem?....................................................18
3.5. Familjens roll och betydelse………………………………………….21
3.6. Sammanfattning……………………………………………………….22
4. Teoretiska utgångspunkter…………………………………….……….……………..23
4.1. Foucault om makt och institutioner……………….…………………23
4.2. Foucault om sexualitetens historia ……………………………….…24
4.3. Sexuella skript……………………………………………….…………25
5. Metod…………………………………………………………………………………….25
5.1. Metodval…………………………………………………….….………26
5.2. Semistrukturerade intervjuer……………………………….….……..27
5.3. Urval…………………………………………………………….………27
5.4. Genomförande, bearbetning och analysförfarandet ………………28
5.5. Validitet och reliabilitet i min studie……………………………….…28
5.6. Etiska överväganden och forskarens roll………………………..….29
5
6. Empiri och analys………………………………………………………………………30
6.1. Intervjupersonerna och deras bakgrund……………….………………………….31
6.2. Frihetsberövad………………………………………………………………………..32
6.2.1. Häkte……………………………………………...……………….....34
6.2.2. Rättegång och dom…………………………………………………34
6.3. Möjligheter och hinder inom fängelset……………………………………………..34
6.3.1. En flykt från verkligheten…………….……………………………..38
6.3.2. Ett nytt förhållande……………………….………………….………42
6.3.3. Relationens betydelse…………………………….…………….…..45
6.4. Synen på den egna sexualiteten…………………………………………….……..47
6.4.1. Det sexuella rummet…………………………………………..……50
6.5. En icke-fråga......................................................................................................53
6.5.1. Reglering av intagnas sexualitet……………………...…………….55
6.5.2. Avsexualisering av den farliga mannen ……………………………56
7. Sammanfattning och avslutande reflektioner…………………………. ………57
Referenser ……………………………………………………………………………61
6
1. Inledning och problemformuleringar
”We are living in a frank and realistic age, yet the subject of sex in prison – so provocative, so
vital, so timely…is shrouded in dead silence” (Fishman, 1934).
Citatet ovan är väldigt talande och riktigt än idag, 80 år senare. Intagnas sexualitet tycks vara
en ickefråga i Sverige. Det finns ingen forskning eller rapport där frågan diskuteras,
problematiseras eller undersöks på något sätt.
Internationella studier visar på en kraftig ökning av personer som döms till fängelse runt om i
världen. Med en växande befolkning kan det verka givet och självklart men de senaste
decennierna har även straffpåföljder förändrats drastiskt. Samhällsmedborgare döms till allt
hårdare och längre fängelsestraff. Dessa personer blir helt isolerade från omvärlden, föräldrar,
syskon, barn och respektive partner. Traditionellt tänker vi idag att fängelsestraffet enbart
drabbar den dömda personen. Genom att neka en intagen frihet, berövar vårt fängelsesystem
en förälder från sitt barn, ett barn från en förälder och en kärlekspartner i ett förhållande. Alla
dessa människor får möta dagliga stressfaktorer, oro och problem orsakade av separationen.
Dessa problem är sällan erkända och förvärras genom den växande fängelsepopulationen, en
tillväxt som direkt kopplas till ”kriget mot narkotika”. Även om de flesta anstalter gör det
möjligt för intagna att ha någon form av social kontakt med omvärlden visar forskning på
bristande möjligheter för intagna män och kvinnor att bevara, upprätthålla och stärka viktiga
sociala relationer med sina familjer, respektive partner och barn (Browning, Miller &
Spruance, 2000).
Erving Goffman (1961) konstaterade i sin studie att intagna på institutioner på olika sätt blir
kränkta och förödmjukade. Goffman (1961) menar att en slags kränkning av personens jag
uppstod redan vid intagningen. När den intagne genomgår vissa av institutionens rutiner
blottar denne inte bara sin fysiska kropp utan även det som tidigare hållits privat, utsätts för
intrång. Vi lever i ett samhälle där sociala relationer, liksom sexualiteten är en viktig del av
vårt välbefinnande, vår hälsa och vårt jag. Hur påverkas detta när man är fängslad och lever
på en sluten institution?
7
Fokus för denna studie är att undersöka och beskriva hur långtidsdömda män upplever att
deras sexualitet och sexuella hälsa har påverkats av/efter domen. På vilka sätt kan dessa
personer upprätthålla en pågående parrelation? Finns det möjligheter för intagna att ha
sexuella relationer och vilka sexuella rum finns det? Vidare undersöks hur intagna män
upplever att Kriminalvården bemöter och arbetar med frågeställningar som rör deras
sexualitet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är:
1. Upptäcka och beskriva hur långtidsdömda intagna män upplever att deras
sexualitet och sexuella hälsa har påverkats av ett långt fängelsestraff.
2. Undersöka hur dessa personer upprätthåller parrelationer/vilka förutsättningar det
finns för en intagen att påbörja en ny relation?
3. Beskriva hur de intagna upplever att Kriminalvården arbetar med sexuella
frågeställningar.
1:2 Avgränsningar
Det finns olika konstellationer av relationer, jag har valt att fokusera på intima par- och
kärleksrelationer.
Intentionen
är
inte
att
avgränsa
utifrån
sexuell
orientering,
tändningsmönster etc. Informanterna har själv fått definiera och beskriva hur relationerna ser
ut. De har olika tolkningar om vad en intim parrelation innebär för dem samt hur en sådan
relation kan eller ska se ut utifrån en interpersonell nivå. Jag har på grund av tidsaspekter inte
intervjuat personal som arbetar inom Kriminalvården för att besvara någon frågeställning i
min studie.
1.3 Begreppsförklaringar
Sexualitet och sexuell hälsa är paraplybegrepp som innefattar många aspekter och betyder
olika saker för olika individer. World Health Organization (WHO), har tillsammans med
representanter från sexologisk forskning enats kring internationella definitioner av begreppen
sexualitet, sexuell hälsa och sexuella rättigheter. Sexualitet definieras som en central del av
individen. Sexualiteten följer henne genom hela livet och uttrycks på olika sätt. Den innefattar
frågor som har med kön, genus, sexuell läggning/orientering, erotik, njutning, intimitet och
8
reproduktion att göra. Sexualitet påverkas av en mängd sociala faktorer så som religion,
kultur, politik, biologi, etik och lagar mm.
”Sexuality is a central aspect of being human throughout life and encompasses
sex, gender identities and roles, sexual orientation, eroticism, pleasure, intimacy
and reproduction. Sexuality is experienced and expressed in thoughts, fantasies,
desires, beliefs, attitudes, values, behaviors, practices, roles and relationships.
While sexuality can include all of these dimensions, not all of them are always
experienced or expressed. Sexuality is influenced by the interaction of biological,
psychological, social, economic, political, cultural, ethical, legal, historical,
religious and spiritual factors.” (World Health Organization, 2006)
Sexuell hälsa förklaras som ett tillstånd av fysiskt, emotionellt, mentalt och socialt
välbefinnande kopplat till sexualitet. Den sexuella hälsan kräver att vi närmar oss sexualitet
och sexuella relationer på ett respektfullt samt positivt sätt, liksom möjligheten till njutbara
och säkra sexuella erfarenheter som är fria från förtryck, diskriminering och våld. För att en
sexuell hälsa ska kunna uppnås och bevaras måste individens sexuella rättigheter respekteras,
skyddas och uppfyllas (World Health Organization, 2006).
“Sexual health is a state of physical, emotional, mental and social well-being in relation to
sexuality; it is not merely the absence of disease, dysfunction or infirmity. Sexual health
requires a positive and respectful approach to sexuality and sexual relationships, as well as the
possibility of having pleasurable and safe sexual experiences, free of coercion, discrimination
and violence. For sexual health to be attained and maintained, the sexual rights of all persons
must be respected, protected and fulfilled”. (WHO, 2006:5)
Vidare förklarar World Health Organization (2006) att de sexuella rättigheterna går hand i
hand med de mänskliga rättigheterna. I de mänskliga rättigheterna ingår alla människors
rättigheter att utan tvång, diskriminering eller våld, få uppleva största möjliga sexuella hälsa
inklusive tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård, liksom att söka och erbjudas
information knuten till sexualitet. I de mänskliga rättigheterna ingår även rätten till och
respekten för kroppens integritet, att fritt få välja partner, att fatta beslut om att vara sexuellt
aktiv eller inte, liksom rätten till frivilliga sexuella relationer, att själv välja om och när man
9
skaffar barn samt rätten att upprätthålla ett tillfredsställande, säkert och njutbart sexualliv
(a.a).
1.4 Disposition
Studien är uppdelad i en teoretisk samt en empirisk del. Inledningsvis kommer jag att förklara
centrala begrepp och beskriva kriminalvårdens miljö och aktörskap för att ge en förståelse av
materialet. Därefter följer en presentation av tidigare forskning och mitt teoretiska ramverk
som ligger till grund för förståelsen av empirin. I metodavsnittet presenteras val av metod,
tillvägagångssätt samt etiska aspekter under arbetes gång. Empirin presenteras och analyseras
i relation till mitt teoretiska ramverk så väl som tidigare forskning. Avslutningsvis sker en
övergripande diskussion och sammanfattning utifrån studiens resultat.
2. Bakgrund
Det krävs en viss förståelse att en kriminalvårdsanstalt är den intagnes hela värld. Intagna på
fängelser lever helt andra liv än deras familj, partner och resten av befolkningen i det fria
samhället. De lever sina liv på ”total institution” (Goffman, 1961). Detta innebär att fängelser
är stängda och könssegregerade institutioner som är separerade från det övriga samhället
socialt och fysiskt. Allt i deras vardag är övervakat och styrt av lagar, förordningar och
personal som arbetar på anstalten. Under följande kapitel kommer jag att presentera kort
bakgrundsinformation samt nyckelaktörer med det övergripande ansvaret för Kriminalvården,
de som utformar de lagar och mål som ska följas. Jag kommer även beskriva vilka
säkerhetsklasser som finns i svenska anstalter.
2.1 Regeringen och riksdagen
Regeringen och riksdagen ansvarar för lagstiftning i Sverige och har därmed inflytande också
över Kriminalvården. Kriminalvårdens utformning är en del av den kriminalpolitik som drivs
på
politisk
nivå.
Därmed
utformas
och
påverkas
Kriminalvården
av
politiska
ställningstaganden. Aktörer som vill påverka kriminalpolitiken måste därför påverka
partierna. Tham (1995) konstaterar att kriminalpolitiken i Sverige under de senaste årtiondena
har gått mot en politisering och fått plats i den allmänpolitiska debatten.
10
2.2 Kriminalvården
Kriminalvården är den statliga myndighet som ansvarar för verkställighet av påföljd i anstalt,
men även för häkten och frivård. Kriminalvården lyder under riksdagen och regeringen som
utger en instruktion för hur Kriminalvårdens arbete skall bedrivas (Förordning (2007:1 172)
med instruktion för Kriminalvården). Av den senaste instruktionen framgår att
Kriminalvården skall verka för att påföljder verkställs på ett effektivt, säkert och humant sätt,
att lagföring kan ske på ett effektivt sätt och att återfall i brott förebyggs (SFS 2010:610, 1
kap 5§).
I Kriminalvårdens uppdrag ingår även att se till att brottslighet under verkställigheten ska
förhindras och den intagnes individuella behov ska stå i centrum. Utifrån denna instruktion
arbetar Kriminalvården fram sina egna föreskrifter och fastställer hur arbetsordningen skall
utformas. Kriminalvårdens övergripande uppgift är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Visionen för myndigheten som organisation är ”bättre ut”, vilket innebär
att de intagna ska vara bättre rustade för ett liv i samhället efter att ha avtjänat sin påföljd
(http://www.kriminalvarden.se).
2.3. Kriminalvårdens indelning i tre säkerhetsklasser
Säkerhetsklass 1 : De flesta intagna med långa straff börjar sin verkställighet här. Det är den
högsta säkerhetsklassen av slutna anstalter och är utrustade för att klara de mest riskfyllda
intagna. Anstalterna Hall, Kumla och Saltvik har även så kallade säkerhetsavdelningar för
klienter som Kriminalvården bedömer ha en särskilt hög risk för rymning eller fritagning.
Säkerhetsklass 2: Slutna anstalter med lägre säkerhetsnivå. Anstalter inom denna kategori
kan ha olika grad och form av övervakning och kontroll.
Säkerhetsklass 3: Kallas även öppna anstalter. Anstalterna saknar direkta rymningshinder.
2.4. Kriminalvårdens klienter
Kriminalvården omfattar cirka 20 000 klienter i anstalt, häkte och i frivården. Studier visar att
den långsiktiga trenden är att klienter med strafftid över två år ökar och att andelen klienter
med strafftid under två år minskar samtidigt som kriminalvård i frihet ökar. Narkotikabrott är
för Kriminalvården ett brott som har stora volymer, och förändringar i antal domar och
11
utdömda straffpåföljder är av betydelse och får konsekvenser. År 2011 dömdes 2238 personer
till fängelse för narkotikabrott och 2013 dömdes 2052 personer, medelstrafftiden för narkotika
var 455 dagar år 2011 och 330 dagar år 2013. Totalt motsvarar det 1881 fängelseår (Rapport
BRÅ m.fl., 2014). Nedan presenteras ett diagram på intagnas strafftid i anstalt. Det är 68
procent av de intagna som är dömda till straff under två år. Det framgår att med
långtidsdömda menar man personer som dömts till minst fyra års fängelsestraff. 13 procent av
fängelsepopulationen avtjänar ett straff mellan 4-10 år, fyra procent avtjänar ett straff från tio
år eller längre (kvv.se).
2.5. En mer restriktiv kriminalvårdslag
Samtidigt som Kriminalvårdens mål är ”bättre ut” framträder det allt mer i utredningar och
lagstiftning som att vissa intagna betraktas som oförbätterliga. Dessa klassificeras som
”farliga intagna” och utgör säkerhetsrisker. De blir även föremål för förvaringsåtgärder. Tre
12
faktorer pekas ut av Tham (1995) som teman i det ökade säkerhetstänkandet som präglat
kriminalvårdsreformerna sedan slutet av 1970-talet; narkotika, återfall och farlighet.
Narkotikan har flera gånger fungerat som en anledning till införande av nya begränsningar
med hänsyn till säkerheten och de särskilda restriktionerna påverkar ofta även situationen för
andra kategorier intagna med långa straff. De intagna som anses utgöra en hög risk, skiljas ut
och placeras på särskilt säkra anstalter. Vidare framgår av svensk kriminologisk forskning att
de intagnas sociala situation successivt har försämrats sedan KvaL:s införande 1974 (Nilsson,
2002). Under 2004 uppmärksammades flera rymningar från kriminalvårdsanstalter i Sverige
som resulterade i tillsättandet av en kommitté vilken författade utredningen, ”Säkert Inlåst?
En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004” (SOU
2005:6). Kommittén presenterar en rad förslag på förändringar där huvudsyftet anges vara att
förebygga återfall i brott utan att ersätta säkerheten och samhällskyddet. Intagna med långa
fängelsestraff anses tillhöra gruppen högriskfångar och det bedöms av kommittén att det
”föreligger en påtaglig risk för rymning eller fritagning eller påtaglig risk för att han eller hon
fortsätter med brottslighet av allvarligt slag under verkställigheten.” Säkerheten höjs genom
att dessa intagna placeras på anstalter med avdelningar som är särskilt säkra. Förslagen
innebar även en större kontroll samt begränsning av intagnas kontakt med omvärlden.
2.6 Fängelselag (2010:610)
Det finns två teoretiska huvudsyften med fängelsestraff. Dels allmänprevention som bygger
på idén om avskräckning, detta innebär att hotet om straff och medvetenheten om att ett straff
kommer att kunna utdömas avskräcker medborgarna från att begå brott. Detta är sammanvävt
med en moralbildning genom kriminalisering av en gärning som gör att den uppfattas som
oacceptabel utifrån samhällets rådande normer (Jareborg & Zila, 2007). Det andra är
individualprevention som bygger på att den enskilde brottslingen står i centrum för att
förebygga framtida brott genom det straff eller påföljd han/hon erhåller (a.a).
I gällande lag stadgas att Kriminalvårdens huvudsyfte är att ”…anstalt ska utformas så att den
intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet
motverkas.” (SFS 2010:610, 5§). Utifrån mina frågeställningar vill jag uppmärksamma att
fängelselagen i Sverige inte tar hänsyn till den frihetsberövades familj eller barn vid placering
i anstalt.
13
2 kap. Placering i anstalt
1 § En intagen får inte placeras så att han eller hon underkastas mer ingripande
övervakning och kontroll än som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska
kunna upprätthållas.
Vid beslut om placering ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den
intagnes behov av sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.
2 § En intagen får inte placeras så att han eller hon vistas tillsammans med intagna av
motsatt kön. En intagen får dock medges att vistas med intagna av motsatt kön om det
är lämpligt och de intagna samtycker till det.
2.7. BRÅ- brottsförebyggande rådet
BRÅ har en betydelsefull roll för utvärderingar och bedömningar om framgången av
Kriminalvårdens arbete. BRÅ arbetar på uppdrag av Sveriges regering och är ett centrum för
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det svenska rättsväsendet (www.bra.se).
3. Tidigare forskning
Under följande kapitel kommer jag redogöra för forskningsområdet. Det har varit intressant
att få en överblick över fältet för att se vart fokus ligger när man studerar intagna mäns och
kvinnors sexualitet och parrelationer. Detta med anledning av att det saknas en svensk och
skandinavisk kontext. De flesta studier som kommer att presenteras är genomförda i USA. Jag
kommer därför inleda med en historisk beskrivning och därefter behandla relevanta
forskningsteman utifrån mina frågeställningar.
3.1 Tidig sexualitets forskning
År 1934 skrev Joseph Fishman, en fängelseinspektör i USA: ”We are living in a frank and
realistic age, yet the subject of sex in prison – so provocative, so vital, so timely…is shrouded
in dead silence” (s.5). Idag, 80 år senare är Fishmans uttalande fortfarande aktuellt. Intagnas
sexualitet har förbigåtts av många forskare såväl som samhället. Intagnas sexualitet är en
ickefråga i många avseenden och när man började studera sex i fängelser betraktades intagnas
sexualitet som något perverst och avvikande. Otis (1913) skrev en artikel om frivilligt
samkönat sex mellan vita och svarta kvinnor, med titeln ”En perversion inte vanligen
14
noterad”. Tidiga studier belyser problem så som sexuella övergrepp och våldtäkt mellan
intagna män på fängelser, andra belyser frivilliga samkönade sexuella relationer ofta
fokuserade på kvinnliga intagna (Koscheski, Hensley, Wright, & Tewksbury, 2002).
Under första delen av 1900-talet studerades även sexuella hierarkier i fängelser, med fokus på
offer- och förövare roller bland interner. Sykes (1958) fann tre kategorier av sociala roller på
fängelser. Den första bestod av maskulina, aggressiva män som tog en aktiv roll vid
samkönade sexuella relationer. Dessa kallades för ”vargar eller pappor”. Intagna män i den
andra och tredje kategorin spelade en passiv och/eller undergiven roll som betraktades mer
feminin. Dessa kallades för tjejer, bögar eller feer. Denna kultur kan förklaras och tolkas som
ett sätt för män att uppehålla ett maskulinitetsideal. Genom att ta en aktiv, aggressiv roll
bevisar man sin manlighet för sig själv och andra och kan därmed också undvika att bli
våldtagen av andra män. För att undgå att bli ett offer blir det nödvändigt att utsätta andra för
våldtäkt. Därigenom förstärks vargarnas maskulinitet och position i den institutionella
hierarkin. På så vis lyckas dessa personer även undgå stigmat att stämplas som homosexuell
trots deras handlingar (Kirham, 1971, Sagarin, 1976, Sykes 1958).
3.2 Konsekvenser av ett fängelsestraff
En fängelsedom har många negativa effekter och drabbar en hel familj. Arditti (2003) menar
att hela familjesystemet utsätts för stress som närmast liknar en kris när en familjemedlem blir
frihetsberövad. Detta innebär ofta ett stigma för familjen, eftersom de sällan får stöd eller
empati från omvärlden. Barn och kvinnor tillhör den grupp som har det svårast i vardagen på
grund av situationen att ha en förälder eller partner i fängelse. Många barn drabbas på så sätt
att vårdnadsansvaret och föräldrarollen tas över av mor/- farföräldrar, fastrar, syskon till den
intagne etc. Förutom att anhöriga mister en person de älskar, förlorar de även en inkomstkälla.
Gruppen visar ofta på högre nivåer av fattigdom, stress, ohälsa etc. Stress och social isolering
är bland de mest vanliga svårigheter som uppstår. Mödrarna i familjerna uttrycker ofta en oro
över barnens mående och många gånger får barnen en negativ beteendeförändring (Comfort,
2008; Condry, 2007; Christian, 2005; Comfort et al, 2005; Arditti, Lambert-Shute och Joest,
2003; Comfort, 2003; Arditti, 2002; Girshick, 1996; Fuller, 1993; Fishman, 1990;
Lowenstein, 1984). Allt eftersom åren går förbi tenderar långtidsdömda intagna få allt mindre
ekonomiskt stöd, färre brev och besök. Eftersom dessa personer isoleras från familj och
15
omvärld under långa perioder visar forskning att dessa relationer måste byggas om och
repareras när individen ska friges (Seiter & Kadela 2003; LaVigne, 2006).
Waller & Swishers (2006) studie visade att många kvinnor upplevde att deras relationer och
förtroende tagit skada när deras partner dömts till fängelsestraff (a.a). Amerikanska studier
visar att mellan 15-18% av manliga och kvinnliga intagna är gifta (Jiang & Winfree 2006,
Lindquist, 2000). Skilsmässa är en vanlig företeelse under fängelsetiden och det är särskilt
förekommande när det gäller fängslade kvinnor (Marsh, 1983; Sack, 1977; Dodge &
Pogrebin, 2001; Rivard, 2011). De som väljer att stannar kvar i en relation upplever att de har
svårt att hålla kontakten med sin partner. Ofta anges svårigheter och komplikationer vid
besök/träffar som i sin tur också resulterat till minskad besöksfrekvens (Carcedo, 2005;
Fuller, 1993; Manzanos & Balmaseda, 2003). Att parrelationer tar slut efter fängelsedomen
bekräftas även av Hairston (2001) som beskriver hur detta drabbar intagnas relationer till
deras barn. Studien visade att den största anledningen till varför intagna fäder inte träffade
sina barn var på grund av att modern inte ville eller tillät barnen att träffa deras far. Under
1900-talets andra hälft har forskning bland annat fokuserat på relationen mellan intagna
föräldrar och deras barn samt eventuell partner. Majoriteten av dessa berör moderskap och
fängelsestraff men på senare år har även faderskap lyfts upp och hamnat i större fokus
(Kubrin & Stewart, 2006; La Vigne, Naser, Brooks, & Castro, 2005; Nevin & Stewart, 2005;
Petersilia, 2003).
Det finns vissa kunskapsluckor där man belyser mäns situation som har en partner i fängelse.
Dessa män är en dold grupp och det finns olika sätt att förklara detta. Om kvinnorna har barn,
visar forskning att det är osannolikt att deras partner tar på sig rollen som vårdnadshavare
(Glaze & Maruschak , 2008). Till skillnad från kvinnor är dessa män inte benägna att söka
hjälp/stöd från stödgrupper eller organisationer. De går igenom situationen på egen hand, utan
stöd från omgivningen, samtidigt som de stödjer deras fängslade partner (Rivard, 2011).
3.3 Besök
De flesta anstalter tillåter någon form av kontakt med omvärlden, dock råder det skillnader i
vilken form och utsträckning. Regler och policyn inom anstalter har förändrats avsevärt.
Besöksrestriktioner; antal besök som tillåts per vecka/månad, tidslängden på besöken etc. har
enligt studier blivit mer restriktivt sedan 1971. Däremot tillåts telefonsamtal i en högre
16
utsträckning. Forskarna förklarar detta med budgetnedskärningar samt att högsta domstolen i
USA har möjliggjort att fängelsedirektörer själva kan styra och reglera besökskriterier om de
bedömer att det finns en säkerhetsrisk (Hoffmann, Dickinson & Dunn, 2007). Vidare visar
studier att det finns stora brister i det sociala stöd som erbjuds till intagna med långa
fängelsestraff (Bales & Mears, 2008; Hairston, 1989; Lindquist et al., 2004; Shivy et al.,
2007; Tewksbury & DeMichele, 2005). Anstalter kritiseras ofta för att inte kunna tillgodose
föräldrars och barns behov. Inom vissa anstalter avråder Kriminalvården upprätthållandet av
familjerelationer genom att införa restriktioner i rådande besöksregler (Hairston, 1988;
Tewksbury & DeMichele, 2005). Detta kritiseras skarpt och forskare menar att genom att ta
itu med institutionella hinder mot familjerelationer kan intagnas sociala relationer och sociala
stöd stärkas (Carlson & Cervera, 1991; Lanier, 1993; Tewksbury & DeMichele, 2005).
Fördelarna och de positiva effekterna av besök har det forskats om sedan 50 år tillbaka. Detta
är viktigt att poängtera, eftersom institutioner som fängelser inte hade tillåtit dem om dem inte
hade varit fördelaktiga. Besök har länge betraktas som ett ”program” och använts som ett sätt
att kontrollera intagna och tilläts vid önskat beteende. Besök har en positiv effekt på den
intagnes attityd, psykiska hälsa och beteende (Rivard, 2011). Forskning visar att besök är det
bästa sättet att stärka familjerelationer. Besök skiljer sig från brev och telefonsamtal eftersom
det tillåter personen att vara konkret vilket gör det lättare att upprätthålla relationer (La Vinge
et al., 2005). Omständigheterna kring besöksmöjligheter varierar stort, anstalterna har svårt
med bra lokaler. Det kan handla om ett möte i en öppen planlösning med fler andra personer, i
ett enskilt rum, över glasruta eller i en besökslägenhet.
Möjligheten att spendera tid med någon betydelsefull är oftast en bra erfarenhet. Besökarna
möter ibland oändliga barriärer. Hinder som pekas ut i studier är bland annat; långa avstånd
mellan var den intagne avtjänar sitt fängelsestraff och där dennes familj bor, ogästvänliga
besöksarrangemang och omgivning, dåliga besöksförhållanden, dyra samtalskostnader,
byråkratin som råder och hur besökaren (familjemedlem/vän) behandlas av kriminalvårdare
(Tewksbury & DeMichele, 2005). För vissa anhöriga inkluderar det även finansiella
begränsningar, inkonsekventa fängelseregler, svårigheter med barn och svårigheter att
uttrycka intimitet (Comfort, 2008; Condry, 2007; Christian, 2005;Comfort et al, 2005;
Comfort, 2003; Arditti, 2003; Girshick, 1996; Fuller, 1993; Fishman, 1990; Lowenstein,
1984).
17
Girchick (1996) och Christian (2005) fann att ett genomsnittligt besök kan kosta mellan 80200 dollar per resa för en besökare. Denna kostnad är främst knuten till rese och
boendekostnader. Om ens partner bor nära fängelset minskar kostnaden då man slipper köra
långa sträckor och behöver inte övernatta på hotell eller dylikt. I vissa stater finns det
organisationer som erbjuder transport till fängelset. Några av dessa resor är över natten, avgår
på kvällen och anländer till fängelset tidigt nästa morgon. Även om det är ett billigare
alternativ är dessa biljetter dyra för människor som har låg inkomst eller lever under
fattigdomsnivå (Arditti, Lambert-Shute & Joest, 2003). Vid ankomst finns det ingen garanti
för att besökaren kommer tillåtas in. Det finns regelverk som följs på olika sätt beroende på
tjänstemän. Vidare framkommer det att anhöriga sällan får information om att besöksregler
har ändrats, utan får kännedom om detta när de avvisas vid besök (Comfort, 2008; Comfort et
al, 2005;. Girshick, 1996; Fishman, 1990).
Hairstons (1998) studie belyser att besöksregler på anstalter påverkar vissa parrelationer i och
med att majoriteten av fängelserna endast tillåter besök från en flickvän eller fru. Det uppstår
ofta problem om individen inte har en pågående relation med modern till sitt barn och har
personen har en ny pågående relation med en annan partner som han önskar ta emot besök
ifrån. Detta kan innebära att den intagne till exempel måste välja mellan besök från sina barn
och sin flickvän. Konflikter kan även uppstå då många flickvänner inte vill att deras partners
tar emot besök från sina före detta partner och vice versa (Hairston, 1998; Nurse 2001).
3.4 Äktenskapliga besök – för vem?
Äktenskapliga besök (conjugal visits) betraktas som ett radikalt undantag från traditionella
besök på kriminalvårdsanstalter i USA eftersom normen typiskt sätt förbjuder fysisk kontakt
och som noga övervakas av personal (Carlson & Cervera, 1991). Äktenskapliga besök
möjliggör det för en intagen och hans eller hennes make/maka en grad av privatliv och skapar
förutsättningar för intimitet och en sexuell relation (Champion, 2005; Cripe & Pearlman,
2005; Hensley, Rutland, & Gray-Ray, 2002; Lawson & Sivo, 1998; Wolfe, 2008).
Äktenskapliga besök kan i bästa fall innebära övernattning som vanligtvis förekommer i
husvagn, privat rum alternativt en besökslägenhet i fängelset (Cripe, 1997). Cripe och
Pearlman (2005) visar i deras forskning att det inte räcker att de intagna är gifta för att få
besöken godkända. Dessa besöksmöjligheter anses vara ett privilegium och inte en rättighet
enligt Amerikansk grundlag, vilket innebär att besöken godkänns efter bedömning av en
18
fångvakt/ kriminalvårdare, chef eller föreståndare (se Doe mot Coughlin, 1986). En intagen
kan nekas äktenskapliga besök av en rad olika anledningar. Till exempel att personen
underlåter att tillhandahålla bevis på att vara gift (samboskap ger oftast inte samma
rättigheter), att personen döms till en högre säkerhetsanstalt, har dåligt uppförande/beteende,
eller om personen brutit mot några fängelseregler de senaste sex månaderna (Hensley,
Rutland , & Gray-Ray, 2000a, 2000b).
Intagna som vanligtvis är helt uteslutna från äktenskapliga besök är de som är i ”death row”
(dödscell), sexualförbrytare, de som avtjänar livstids fänglese utan möjlighet till villkorlig
frigivning samt de personer som har begått våldsbrott mot barn och familjemedlemmar
(McKinley, 2007; Medellin,1992). Besökande makar ska uppfylla en rad kriterier innan de
godkänns för besök. Bland annat görs en kontroll i belastningsregister. Båda parter kan
utsättas för en kroppsvistering innan och efter besöket för att säkerställa att inget smugglas in
eller ut från kriminalvårdsanstalten (Kanaboshi & Anderson 2011).
Tjänstemän som tillåter äktenskapliga besök hävdar att genom att tillåta gifta interner ha
legitim sexuell intimitet med sin partner, uppfylls ett trefaldigt syfte. Först skyddar det
äktenskapsinstitutionen, det främjar den disciplin och hjälper till att rehabilitera den intagne
samt för att minska ”homosexuella handlingar” och övergrepp inom fängelset (Hensley et
al.,2008; Wolfe 2009). Vidare påtalar bland annat Carlson & Cervera (1991) betydelsen av
äktenskapliga besök för att minska det höga skilsmässoantalet.
Mycket forskning visar att genom att möjliggöra det för intagna att ha besök av make/maka
och familj främjar alla inblandade parter. Genom att tillåta dessa besök och skapa en
optimistisk tro om att man kan behålla sin respektive partner eller familj, är intagna mer
benägna att visa ett gott uppförande, disciplin och minskar risken för återfallsbrott efter
frigivning på grund av stöd av partner och familj. Vidare skapar övernattningsbesök en känsla
av närhet och intimitet för familjer och par (Carlson & Cervera 1991). En annan aspekt är att
dessa särskilda besöksprogram bekräftar för berörda parter att alla ”lever och mår bra”
(Casey-Acevedo & Brown, 2002). Lawson och Sivo (1998) finner dessutom att personer som
får äktenskapliga besök uppger att de känner mindre rädsla för att bli avvisade från sin familj.
Carlson och Cervera (1991) rapporterar att intagna med barn uppvisar ofta skam, frustration
och hjälplöshet som leder till dysfunktionella beteenden som sträcker sig från slagsmål,
överträdelser av regler, till depression och självmord. Äktenskapliga besök anses därför vara
19
fördelaktigt för alla berörda parter; den intagne, make/maka, barn, andra fångar och fängelset.
Wyatt (2006) hävdar att dessa besök även minskar våld, såsom fysiska och sexuella
övergrepp. Hans forskning visar på en märkbar effekt där våld mellan intagna kan förebyggas.
Medan olika källor nämner fördelarna med äktenskapliga besök, finns det också motsvarande
motargument. Bland annat att de skapar avundsjuka bland ogifta interner som inte får delta
eller ges samma möjlighet till programmen, att det ökar risken för smuggling av olika
föremål, ökar spridning av sexuellt överförbara sjukdomar som hiv/aids samt att de leder till
graviditeter som kan leda till ökat behov av socialbidrag (Hensley et al., 2002; Machipisa,
1998; Wilkinson, 2003).
Wolf (2008) beskriver att i motsats till rådande populära föreställningar i samhället, är det
kännetecknande värdet av äktenskapliga besök inte möjligheten till samlag utan snarare
möjligheten och värdet i att tillbringa tid med sin livspartner. Besöken benämns även som
"familjebesök" av vissa fängelsesystem som tillåter dem. Wyatt (2009) förklarar att begreppet
”äktenskapliga" åsyftar på de erkända rättigheterna gifta par har i samhället och att rätten till
ett samliv/sexliv är en del av dessa rättigheter. Äktenskapliga rättigheter innefattar rätten för
par att umgås tillsammans, bygga ett hem och njuta av alla förmåner av en mellanmänsklig
relation tillsammans. Därmed menar Wyatt även att äktenskapliga besök främjar relationer
och är en avgörande komponent i ”rehabiliteringsprocessen” för intagna.
Ett fåtal delstater tillåter äktenskapliga besök bland heterosexuella par: Kalifornien,
Connecticut, New Mexico, New York, Georgia, Minnesota, South Carolina, Washington, och
Mississippi (McKinley, 2007; Wolfe, 2008). Av dessa erkänns samkönade äktenskap i en
tredjedel av staterna fram till 2013. (Se länk 1,2; Wolfe, 2009). Forskning i USA visar på att
HBTQ personer diskrimineras eftersom de inte har samma möjligheter till äktenskapliga
besök som heterosexuella par (Kanaboshi & Anderson 2011).
I Spanien finns anstalter där kontakt och relationer tillåts mellan manliga och kvinnliga
intagna, vilket är unikt jämfört med andra länder i Europa. Även om vissa fängelser har
avdelningar för män och kvinnor är de könssegregerade och tillåter ingen kontakt mellan
manliga och kvinnliga interner. I Spanien däremot, bedöms kontakten och möjliga relationer
mellan grupperna som fördelaktig för de individernas interpersonella, mellanmänskliga och
psykologiska tillstånd. (Carcedo, Perlman, López & Orgaz, 2012).
20
I en kvalitativ studie intervjuades 70 manliga och 70 kvinnliga intagna. Carcedo et al., (2011)
noterade tre grupper, den första inkluderade intagna som hade en partner på utsidan, den
andra inkluderade intagna med en partner i samma fängelse, och den sista var intagna utan en
partner. Resultat visade att de personer som hade ett parförhållande med någon i samma
fängelse upplevde lägst ensamhet samt högsta nivå av sexuell tillfredställelse, god livskalitet,
välbefinnande och upplevd hälsa jämfört med de andra grupperna. Den sistnämnda gruppen
angav hög nivå av social ensamhet, avsaknad av lägre sexuell tillfredställelse samt lägre
upplevd livskvalitet. Vidare konstaterades att samspelet mellan sexuell tillfredställelse och
romantisk partner var signifikant (Carcedo et al., 2011). Försämringen av intagnas psykiska
hälsa på grund av brist på sexuell tillfredsställelse har tidigare föreslagits beträffande manliga
interner (Lacombe, 1997; Levenson, 1983; Linville, 1981), kvinnliga interner (Pardue, Arrigo,
& Murphy, 2011), och båda könen (Carcedo et al, 2008;.. Carcedo et al, 2012).
3.5. Familjens roll och betydelse
En stor mängd samhällsvetenskaplig forskning har visat att under personliga kriser (t.ex.
skilsmässa, dödsfall och allvarliga sjukdomar etc) är familjemedlemmar fruktbara källor till
psykologiskt, materiellt och ekonomiskt stöd (Cattell, 2001; Umberson, 1987; Wellman &
Wortley , 1990). Kriminologisk forskning finner att vid frigivning från fängelset, förlitar sig
före detta intagna ofta på föräldrar, morföräldrar, syskon, mostrar och farbröder etc.
Familjemedlemmar representera kärnan av deras sociala nätverk (Malik Kane & Visher,
2008; Shapiro & Schwartz, 2001). Trots olika hinder under perioden som en person är
fängslad, är anhöriga benägna att hjälpa den tidigare intagne att hitta jobb eller bostad. 80 %
av alla tidigare intagna bor med någon familjemedlem vid frigivning (Nelson, Dees, & Allen
1999; LaVigne 2006).
I en studie av Visher & Courtney (2006) intervjuades män om livet efter frihetsberövande i
fängelse, de angav att det stöd de fått från familjen som den viktigaste faktorn som höll dem
från att återvända till kriminalitet. Detta bekräftas i andra studier där man bland annat finner
att före detta intagna som har nära relation till sin familj uppgav högre nivåer av optimism,
framtidstro och en ovilja att engagera sig kriminellt beteende (Dees, & Allen, 1999; Burnett,
2004; Maruna, 2001; Nelson). Laub och Sampson s (2003) forskning visade att det
emotionella stödet som erbjudits av familjemedlemmar, inklusive makar, barn och
svärföräldrar, var grundläggande för deras eventuella framgång i ett liv utan brott. Laub och
21
Sampson (2003) konstaterar och anmärkte ett fynd; "för vissa män [de som hade avstått från
nya brott], innebar hustrun en av de första personerna som tog hand om och brydde sig om
dem”. Befintlig forskning tyder på att intima band skapar ett emotionellt stöd. Detta stöd
minskar ”impulsen” att begå brott på flera sätt. Relationerna skapar emotionella resurser hos
individen för att klara de stressiga utmaningarna vid återinträde i samhället (Agnew, 2005;
Glaser, 1964). En studie av Bales och Mears (2008) fann att intagna som besöktes i fängelset
hade lägre risk att begå återfallsbrott och dessa effekter var tydliga när besökarna var
familjemedlemmar. Vidare finns forskning som tyder på att intagna som får föräldrastöd löper
mindre risk för återfallsbrott och har ökad motivation att hitta arbete vid frigivning (Lye,
1996).
Berg, & Huebner (2011) undersöker i deras studie hypotesen, huruvida före detta intagna med
goda sociala band som med förser dem med jobb/anställning, påverkar återfallsrisken.
Resultatet visar på ett positivt samband mellan socialt nätverk/goda relationer med anhöriga
och arbete samt minskad risk för återfallsbrott. Dessa personer var dessutom mer benägna att
behålla sin anställning vid uppföljning av undersökningen. Andra teoretiker hävdar att
familjebanden ligger till grund för ”skam- processen” och att familjemedlemmar tar på en
vårdande roll i processen vid social återanpassning (Braithwaite, 1989).
3.6. Sammanfattning
De huvudsakliga slutsatserna i internationell forskning påvisar att intagna på fängelser som
har god kontakt med sin familj löper mindre risk för återfall eller missköta permissioner samt
har bättre förutsättningar att återanpassas till samhället (Harrison, 1997; Solangel, 2006; Eddy
mfl, 2008). En fängelsedom har många negativa effekter och drabbar hela familjen.
Frihetsberövade så väl som deras hela familjer utsätts för stress som närmast liknar en kris när
en familjemedlem blir fängslad. Detta innebär ett stigma för familjen, eftersom de sällan får
stöd eller empati från omvärlden. Anhörigas hälsa påverkas negativt. Stress och social
isolering är bland de mest vanliga svårigheter som uppstår (Arditti, 2003). Vidare visar flera
studier att det finns stora brister i det sociala stöd som erbjuds till intagna med långa
fängelsestraff (Bales & Mears, 2008; Hairston, 1989; Lindquist et al., 2004; Shivy et al.,
2007; Tewksbury & DeMichele, 2005).
22
Flera hinder för att upprätthålla och bibehålla familjerelationer pekas ut, bland annat; långa
avstånd, ogästvänliga besöksarrangemang och omgivning, dyra samtalskostnader, byråkratin
som råder och hur besökaren behandlas av kriminalvårdare (Tewksbury & DeMichele, 2005).
Vidare visar forskning att många relationer tar slut under fängelsetiden på grund av rådande
omständigheter (Marsh, 1983; Sack, 1977, Dodge & Pogrebin, 2001).
4. Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt ska jag belysa de teorier som jag kommer att använda. Det är svårt att diskutera
såväl socialt arbete som sexualitet utan att beröra maktaspekten. Jag kommer att utgå från
Michel Foucaults teorier om makt och sexualitet samt John H. Gagnon och William Simon
sexuella script-teori.
4.1. Foucaults teorier om makt och institutioner
I den här delen kommer jag förklara begreppet makt utifrån Michel Foucault (1975). Jag
kommer presentera en beskrivning av hur man kan utläsa makt i samhällsstrukturen samt hur
makt kan skapas inom institutioner. Jag kommer använda mig av begreppet makt för att
förklara hur de intagnas ställning i samhället ser ut.
Foucault (2002) menar att makt inte är en institution och inte en struktur. Makt är närvarande
överallt och är ett styrkeförhållande mellan krafter som kämpar i en maktrelation. Enligt
Foucault verkar makt på alla samhällsnivåer, både underifrån och uppifrån. En kraft kan inte
existera ensam utan bara i förhållande till andra krafter. Den riktas både mot den som
dominerar och dem som domineras. Foucault menar att makten är en central del i alla
relationer människor emellan, makten skapas och förändras (Bergström & Boréus 2005).
Därmed kan man med makt skapa motstånd och konflikt i samhället (Meeuwisse, Sunesson &
Swärd 2006). All typ av makt grundar sig på att det finns en form av disciplin. Foucault
(1975) menar att disciplin är en form av maktutövning. Disciplin används som en teknik för
att kontrollera människor och återfinns i sammanhang där det är möjligt att kontrollera lägre
nivåer i samhället. Denna disciplinform utgjorde grunden till att man började övervaka
medborgarna i samhället på olika plan. Uppbyggnaden av hierarkisk övervakning kan utläsas
inom områden som institutioner, sjukhus och fängelser. Den disciplin som finns inom
anstalter speglar en form av kontroll. Övervakningen blir ett medel för att uppnå makt och
23
leder till att man har kontroll över andra. Makten är inte kopplad till enskilda personer utan
finns snarare överallt inom systemet, makten kan vara diskret på så sätt att den ständigt finns
utan att man tänker på det. Inom system som är disciplinära återfinns olika strafformer som
uppvisar vad som är rätt och fel. Den övervakande hierarkiska metoden gör det möjligt att
klassificera ”det normala” och det ”avvikande” som medför att regler skapas för vad som är
accepterat inom en hierarkisk bestämd rangordning. Dessa former av normer gör det möjligt
att identifiera avvikanden. Formen av övervakning och normalisering gör det möjligt att
bedöma, straffa och differera människor (Foucault 1975, 2002).
4.2. Foucault om sexualitetens historia
I Sexualitetens historia, utforskar Foucault hur sexualiteten har uppkommit och hur den via
regleringar, lagar och förbud har påverkat människans syn på sin egen identitet, samt hur den
tvingande ramen för sexualitet nuförtiden snarare verkar genom diverse normaliseringsprocesser och samhälleliga institutioner, än via ovan nämnda juridiska begränsningar. Jag
koncentrerar mig främst på den första volymen (av tre) ur Sexualitetens historia: Viljan att
veta (1976) där Foucault resonerar kring den historiskt skapade relationen mellan makten och
talet om könet. Foucault presenterar en historisk tillbakablick på hur sexualiteten på 1800talet genomgick en prydinriktad förändring, sexualiteten ”flyttade inomhus” och
konfiskerades av den äktenskapliga familjen. Sexualiteten skulle endast verka i samband med
fortplantning mellan makar: ”Kring könet råder tystnad” (Foucault, 2002, 1976). Det var vid
denna tidpunkt som de riktlinjer angående den ”korrekta” sexualiteten, så som vi känner den
idag, började ta form. Det gifta och barnalstrande paret kom att bestämma normer och
reglerna för sexualiteten. ”Det slår igenom som förebild, ställer upp normer, sitter inne med
sanningen, och bevarar rätten att tala eller hemligstämpla.” De ofruktsamma förbindelserna
som inte har avsikten att följa det äktenskapliga idealet marginaliseras.
Som Foucault uttrycker: ”Vad övrigt är, får hålla sig i skymundan.”
Men: ”om det ofruktsamma sticker upp och visar sig för mycket, klassas det
som onormalt; det får ställning som sådant och bestraffas. Det som inte är
inpassat i fortplantningen eller helgat av den, har ingen hemortsrätt längre. Ingen
stämma heller. På samma gång förjagat, förnekat och tystat. Det är inte bara så
att det inte existerar, utan det får inte existera och man skall nog se till att få bort
det så snart det dyker upp.”
24
Enligt Foucault förändrades den allmänna synen på sexualitet, vilket även ledde till att språket
om sex och sexualitet kom att förändras – och tabubeläggas:
”Förtrycket fungerade som en befallning om tystnad, ett hävdande av ickeexistens, och därmed också som ett fastställande: om allt detta finns
ingenting att säga, ingenting att förstå, ingenting att veta.”
Vidare menar Foucault att sexualitet inte kan förstås som en naturlig medfödd, inneboende
egenskap hos människan, utan snarare att sexualitet är socialt konstruerat. Detta innebär enligt
Foucault att faktorer så som historia, erfarenhet och kultur utgör sexualitetens grund, snarare
än biologiska eller reproduktiva funktioner. Foucault lägger stor vikt vid att fokusera på det
inflytande som institutioner och diskurser utövar på sexualiteten samt hur olika diskurser
ligger bakom skapandet av sexualitet; dess godkända, praktiker samt gränser.
4.3. Sexuella skript
Sexuella skript är ett begrepp som John H. Gagnon och William Simon (2005) har myntat,
med vilket de menar:
”Script are involved in learning the meaning of internal states, organizing the
sequences of specifically sexual acts, decoding novel situations, setting the limits
on sexual responses, and linking meanings from nonsexual aspects of life to
specifically sexual experience” (Gagnon & Simon, 2005,s. 13).
Sexuella skript kan beskrivas som internaliserade samhälleliga konventioner eller scheman
som får oss att tänka och handla på ett visst sätt när det gäller sexuell praktik. De består av
intrapsykiska, interpersonella och kulturella skript som flätas samman likt en tretvinnad tråd.
Gagnon & Simon (2005) menar att sexualiteten är socialt konstruerad och påverkas av
samhälleliga normer, kontext så väl som kultur. Skripten fungerar som ett manus som styr
sexualitetens när, hur, var, med vem och varför. Det kulturella skriptet handlar om
gemensamma regler, förväntningar, normer och moral i den kultur och samhälle som
individen befinner sig i. Interpersonella skript handlar om relationer mellan individer och hur
dessa formas. De intrapsykiska skripten handlar om individens egna sexuella scheman kring
sexuell lust, preferenser, tändningsmönster, sexuella läggning och identitet (Gagnon & Simon,
1986).
25
5. Metod
I följande kapitel kommer jag redogöra för hur studien har genomförts. Under nedanstående
underrubriker kommer jag att diskutera val av metod, tillvägagångssätt vid urval, insamling,
bearbetning och analys av mitt material. Jag kommer också att diskutera några av de
metodologiska och etiska aspekter som jag har funderat över under arbetets gång.
5.1. Metodval
Jag har valt att använda mig av kvalitativ metod eftersom syftet med studien är att upptäcka
och beskriva hur långtidsdömda män upplever att deras sexualitet påverkats av ett
fängelsestraff, vilka förutsättningar som finns för dem att påbörja en relation eller upprätthålla
en pågående parrelationer när de är intagna på anstalter, samt beskriva hur de upplever att
Kriminalvården arbetar med frågor som berör intagnas parrelationer, sexualitet och sexuella
hälsa. Den kvalitativa forskningen kännetecknas av att forskaren pratar med ett fåtal individer
för att försöka förstå deras subjektiva upplevelser utifrån deras egna meningsbeskrivningar
(Larsson, 2005). Genom denna forskningsmetod kan jag få del av informanternas
beskrivningar, deras livsvärld samt tolkning av dess innebörd (Kvale, 2007). Den kvalitativa
forskningsintervjun är en lämplig metod eftersom informanternas erfarenheter och kunskaper
om problematiken lyfts fram och de får en möjlighet att själva presentera sina erfarenheter
och vad de själva upplevde som centralt och av vikt att berätta (Johansson, 2005). Genom
vald metod vill jag presentera informanternas berättelser och lämna tolkningsutrymme för
läsaren. Den kvalitativa forskningsintervjun ska vara ett samspel mellan två människor där ett
utbyte av uppfattningar sker. Den har inte som mål att kvantifiera resultatet, utan att genom
intervjun få skildringar där den intervjuade med egna ord får beskriva upplevelser, känslor
mm (Kvale, 2007). Eftersom syftet med mitt examensarbete är att med hjälp av intervjuer
kunna tolka och förstå och inte förklara situationer anser jag att den kvalitativa metoden är
bäst lämpad för att besvara examensarbetets syfte.
5.2. Semistrukturerade intervjuer
Intervjuerna utfördes individuellt och är halvstrukturerade/semistrukturerade. Detta innebär
att jag har använt mig utav färdigformulerade frågor. Frågorna ställs därefter i den ordning
man anser de passar bäst in efter den specifika situationen. Jag anser att detta är ett lämpligt
tillvägagångssätt då intervjun får ett bättre flyt, samt att det lämnar utrymme för den
26
intervjuade att själv kunna ta upp andra viktiga synpunkter som jag kanske inte tänkt på från
början och att man därefter kan ställa lämpliga följdfrågor. På så sätt är intervjuaren flexibel.
(Hartman, 2004). Följdfrågorna har oftast syftat till att utveckla svaret på en besvarad fråga
eller ge en utförligare förklaring till något som var otydligt. Jag försökte sträva efter att inte
styras för mycket av frågorna utan låta samtalet flyta på lite friare så att informanterna kunde
ta upp saker som de ansåg var viktiga (Merriam, 1994).
5.3. Urval
Tidsbegränsningen för studien har varit en faktor som lett till mitt urval. I början av mitt
arbete gav jag nästan upp med anledning av alla hinder jag stötte på vägen. Kriminalvården är
en ganska sluten myndighet av olika skäl och är restriktiva till vilken forskning som får
bedrivas inom organisationen. Jag ringde runt till anstalter runt om i landet under våren och
sommaren 2014 för att förhöra mig kring hur jag skulle gå till väga för att få min studie
godkänd. Det visade sig vara svårare än jag hade föreställt mig. I de flesta fall hänvisades jag
till Kriminalvårdens vetenskapliga råd. Eftersom det hade varit en omständlig process fick jag
hjälp av min handledare att tänka om i tillvägagångssättet gällande urval. Jag tog kontakt med
frivilligorganisationer, främst KRIS, kriminellas revansch i samhället och presenterade min
studie för tidigare intagna och anhöriga. Jag presenterade även min forskningsidé för mitt
sociala nätverk i hopp om att få tag i intervjupersoner som ville ställa upp. Vid denna tidpunkt
hade jag börjat ge upp tanken om att jag ville intervjua långtidsdömda som avtjänar ett
pågående fängelsestraff och tänkte att det vore intressant att få en variation i urvalet. Vidare
tänkte jag att sannolikheten att intervjua personer som satt på en sluten anstalt var ganska liten
eftersom det krävde ett tillstånd från Kriminalvården. Likväl blev det så att jag ganska
omgående fick kontakt med intervjupersoner via deras anhöriga och sociala nätverk.
Intervjupersonerna är sju långtidsdömda män i åldrarna 29 till 55 år. Fyra av intervjuperson
är dömda för första gången. Intervjupersonerna kommer både från stad och landsbygd, och
från olika socioekonomisk bakgrund. Samtliga intervjupersoner avtjänar sina fängelsestraff på
en anstalt med säkerhetsklass 1. Detta innebär den högsta säkerhetsklassen. Enligt
Kriminalvården är dessa anstalter utrustade för att klara de mest riskfyllda intagna.
27
5.4. Genomförande, bearbetning och analysförfarandet
Som redan nämnt ovan har jag intervjuat totalt sju personer. Jag har inte behövt ansöka om
någon form av tillstånd av Kriminalvården eftersom personerna som deltagit i studien själva
anmält intresse. Fem av intervjuerna har skett per telefon hemma hos personernas anhöriga
eller vänner. Dessa personer har beviljat telefontillstånd och jag har därmed åkt hem till dessa
personer för att prata med mina informanter. Alternativet hade varit att jag eller den intagne
skulle ansöka om ett särskilt telefontillstånd för deltagande i studien men på grund av
tidsaspekter och personens anonymitet fanns det vinster med tillvägagångssättet. Två av
personerna har jag träffat face-to-face under deras permission. En av intervjupersonerna fick
kännedom och information av en medintagen på en avdelning och ville också ställa upp på
intervju. Jag kontaktades av den föregående intervjupersonens vän/anhörig och bokade en tid
för intervju med personen.
Intervjuerna varade mellan 60-90 minuter och genomfördes med några dagars mellanrum för
att kunna få tid till reflektion, eftertanke och analys (Patel, Davidsson, 2003). De flesta
intervjuerna har skett i Skåne men jag har även rest till Stockholm- och Göteborgsregionen.
Samtliga intervjuer har spelats in på mobilen och därefter transkriberats och kodats. Jag har
sedan lyssnat på inspelningarna och läst materialet flera gånger för att få en överblick över
återkommande teman. Jag har därefter tematiserat materialet utifrån berättelserna samt utifrån
studiens syfte och frågeställningar. Parallellt med analysarbetet har jag läst artiklar inom
forskningsområdet.
5.5. Validitet och reliabilitet i min studie
Inom vetenskaplig forskning används begrepp som reliabilitet och validitet för att testa
forskningsresultat och genomförande (Kvale, 1997). Reliabilitet och validitet har olika
innebörder och uppfattas på olika sätt beroende på forskningsansats (Bryman, 2011). Viss
kritik förs mot kvalitativa metoder av kvantitativt inriktade forskare, som menar att de bygger
på subjektiva uppfattningar och upplevelser samt att informanten kan påverkas av
intervjuarens sätt att ställa frågor. För att höja reliabiliteten i kvalitativa studier är det viktigt
för intervjuaren att inte ställa ledande frågor eller uppträda på ett ledande sätt genom
kroppsspråk etc. (Kvale, 1997). Detta har jag försökt säkra genom intervjuns utformning med
semistrukturerade frågor som tillåter informanten tala fritt, samt genom att ställa följdfrågor
för att tillförsäkra att svaret uppfattas korrekt. För att öka undersökningens tillförlitlighet har
28
intervjutillfällena spelats in och därefter transkriberats ordagrant för att på bästa sätt kunna
skildra informantens beskrivning tydligt. Informanterna gavs möjlighet att ta del av och läsa
den transkriberade intervjun, vilket också bidrar till ett sätt att öka reliabiliteten. Två av
informanterna ville läsa igenom materialet, vilket de fick (Flick 2009). Intervjucitat är ett
annat sätt att öka reliabiliteten, eftersom läsaren själv får möjlighet att tolka informantens
svar. Validiteten handlar om giltigheten i informanternas svar på de frågor som ställs. Jag har
intervjuat personer som har varit relevanta för studien och eftersom det är subjektiva
upplevelser och synsätt som är intressanta för undersökningen är det meningslöst att diskutera
i termer av sanning eller lögn.
5.6. Etiska överväganden och forskarens roll
En viktig etisk aspekt i denna studie är frågor om människors sexualitet kan upplevas som ett
särskilt känslig och tabubelagt ämne. Min naiva föreställning med de förkunskaper jag har i
dagsläget är att dessa personer har en begränsad möjlighet till sexuella möten och har på
grund av deras situation svårigheter att upprätthålla eller påbörja intima parrelationer. Tankar
kring utsatthet och stigma har dykt upp samt vad det skulle kunna innebära för informanterna,
att faktiskt komma till tals och berätta om sin situation och hur den upplevs av den enskilde
individen som berättar. Eliasson (1995) menar att man ska skapa möjligheter för de
människor som har en försvagad position att få tillfällen och rätten att tala. Detta anser jag är
en viktig del att beakta, det är svårt att förutsäga eller veta vilka etiska dilemman som kan
uppstå under studiens gång.
Att delta i undersökningen var helt frivilligt och personerna som valt att delta i studien har
gjort det på egen hand. Varje deltagare kunde välja att avbryta sin medverkan när de önskade,
utan att behöva förklara sina skäl till detta, även efter genomförd studie. En central
utgångspunkt i de etiska aspekterna har varit informerat samtycke. Informanterna fick ett
informationsbrev där syftet med studien framgick, hur undersökningen är upplagd samt hur
jag kunde säkra konfidentialiteten för informanterna (Kvale, 2007). Vid intervjutillfället
samtyckte samtliga informanter till inspelning av intervjun. Vidare informerades samtliga
informanter om att materialet inte skulle användas till något annat sammanhang än att besvara
syftet med studien. Intervjumaterialet har förvarats så att endast jag har haft tillgång till det
(Bell, 2006). Informanterna fick även information om avidentifiering av personuppgifter och
annan känslig information som kan röja deras identitet. Enligt Denscombe (2004) innebär det
29
att de inte ska kunna identifieras via den tryckta rapporten. Alla som deltagit i studien har fått
ett alias, andra detaljer som bostadsort, namn på personer eller städer där olika händelser skett
har tagits bort eller ändrats i materialet för att på ett ytterligare sätt försöka garantera
anonymitet. För att garantera anonymisering av informanterna, samt att intervjuerna
behandlades konfidentiellt hölls intervjumaterialet otillgängligt för andra personer. Efter
studiens slut kommer ljudfilerna att kasseras. För att kunna vara tillgänglig under arbetets
gång har jag gett ut kontaktuppgifter för eventuella frågor eller information. Studien är
godkänd av Malmö högskolas Etikkommitté.
Materialet i studien är unikt av olika skäl, dels på grund av ämnets känslighet, det rör
sexualitet, att intervjupersonerna sitter i fängelse, att de alla avtjänar långa straff samt att det
är svårt att få en intervju till stånd via Kriminalvården. Med hänsyn till ämnet, att det är
särskilt känsligt samt att det för vissa personer kan vara svårt att diskutera öppet, anser jag att
det har varit en fördel att de flesta intervjuer har skett per telefon. Jag upplevde en subjektiv
skillnad på intervjuerna som genomfördes per telefon och dem som genomfördes vid
personligt möte. Telefonintervjuerna var längre och intervjupersonerna talade mer öppet och
fritt om deras upplevelser, känslor och erfarenheter kring deras sexualitet. Detta tror jag beror
på att personerna är anonyma för mig och jag för dem på ett annorlunda sätt än om vi hade
suttit i samtalsrum. Att de är anonyma för mig, anser jag har en stor betydelse i studien. Jag
vill hävda att materialet är ärligare av den anledningen. En annan aspekt som jag har funderat
på under studiens gång är att samtliga intervjupersoner själva har anmält intresse. Detta anser
jag visar att det finns ett behov och önskan hos personerna att få prata om deras upplevelser
samt synliggöra frågan.
30
6. Empiri och analys
Här kommer det empiriska intervjumaterialet tolkas och sammanställas enligt följande, först
kommer kort bakgrundsfakta om informanterna att redovisas, därefter är intervjumaterialet
indelat i fem teman och tolkas utifrån valda teorier samt tidigare forskning. Berättelserna
återges både som citat och löpande i texten. När jag skriver ”X” i citatet har jag utelämnat
något ord, och när jag skriver ”…//…” har jag utelämnat några meningar.
6.1. Intervjupersonerna och deras bakgrund
Det empiriska materialet i denna studie bygger på sju individuella intervjuer med personer
som är intagna på svenska fängelser. Samtliga intervjupersoner avtjänar sitt nuvarande
fängelsestraff på en anstalt med säkerhetsklass 1. Detta innebär den högsta säkerhetsklassen.
Enligt Kriminalvården är dessa anstalter utrustade för att klara de mest riskfyllda intagna.
Anstalterna Hall, Kumla och Saltvik har även så kallade säkerhetsavdelningar som är speciellt
anpassade för klienter som de bedömer ha en särskilt hög risk för rymning eller fritagning.
Intervjupersonerna är män i åldrarna 29 till 55 år och avtjänar längre fängelsestraff. Fyra av
intervjuperson är dömda för första gången. Intervjupersonerna kommer både från stad och
landsbygd, och från olika socioekonomisk bakgrund. Fyra intervjupersoner uppgav att de
hade en pågående relation och var förälder.
Ali är 29 år och avtjänar ett sexårigt fängelsestraff. Han har suttit på anstalten i tre år. Ali
berättar att han har en flickvän och är småbarnsförälder. Flickvännen har flyttat utomlands för
att få hjälp/stöd av hennes mor att ta hand om barnet.
Leonard är 29 år och berättar att han avtjänar ett tio års fängelsestraff, när han blir anhållen är
han 26 år gammal och har en pågående relation och de bor tillsammans. Relationen tar snabbt
slut när Leonard blir häktad. Har en pågående relation med en annan kvinna. Leonard har fyra
år kvar av sitt straff.
Max är 38 år gammal, är gift och har barn. Max blev dömd för sitt första brott som 17 åring
och har avtjänat 18 år i ”effektiv tid”. Han har två år kvar av sitt nuvarande fängelsestraff.
Jack är 37 år och avtjänar ett 14 års fängelsestraff, är småbarnsförälder och skild sedan två år
tillbaka. Har avtjänat sex år av straffet.
Abel är 36 år och avtjänar ett 15 årigt straff. Har ingen pågående relation vid intervjutillfället,
inga barn. Har avtjänat fem år av straffet.
David är 36 år och är dömd till åtta års fängelse. När David häktas misstänkt för brott är han
31
förlovad och ingår i ett samboförhållande. Har cirka två år kvar av straffet.
Ronny är 55 år och avtjänar ett 14 årigt fängelsestraff. Har fyra år kvar av sitt straff. Har
ingen pågående parrelation, har tonårsbarn.
6.2. Frihetsberövad
Samtliga intervjupersoner beskriver på olika sätt hur häktning, rättegångsprocess, domen och
fängelsestraffets längd har påverkat pågående parrelationer. Alla mina informanter berättar att
de har en relation när de blir frihetsberövade. De beskriver hur deras relationer ser ut och
förändras innan och efter de döms till fängelse. Under förloppet blir det tydligt hur processen
och omständigheterna har en negativ påverkan som resulterar i att relationerna tar slut för de
flesta informanterna.
6.2.1. Häkte
En person som delges misstanke om brott kan häktas i obegränsad tid fram till rättegången
börjar. Detta beskrivs av informanterna som något av det svåraste de har upplevt. Under tiden
de sitter häktade har de flesta fulla restriktioner som innebär att de inte får har kontakt med
omvärlden. Det är inte tillåtet för dem att ringa anhöriga för att berätta vad som har hänt eller
tala om vad de är misstänkta för. De flesta har inte tillgång till dagstidningar eller TV. Besök
av närmsta familjemedlemmar tillåts efter en tid men sker övervakat av polis. Även då är det
inte tillåtet att prata om brottsmisstankarna eller något som berör målet. Många av
informanterna berättar att de är häktade mellan 1-2 år. Leonard och David vet att de riskerar
långa straff och berättar hur deras pågående relationer tar slut under häktningstiden innan
rättegången börjar.
”Det var tack och hej, typ! Det är ett väldigt långt fängelsestraff … och vi var väldigt
unga så hon orkade inte med det, jag vet inte. Det tog slut. Allt gick åt helvete. Det är
konstigt ibland när jag säger detta till folk, men det gjorde mer ont när hon gjorde slut
än när jag fick mitt fängelsestraff. Från början kändes det som att hon svek mig, men
min syster sa till mig att jag måste se det från hennes perspektiv också, att det inte bara
är hennes fel, att hon lämnade mig… desto mer jag tänker på det kom jag fram till att
min syster hade rätt… hon pratar väldigt mycket (skratt). Det som hände, hände… mitt
straff är komplicerat och min rättegång var också väldigt komplicerad. Jag fick ett
väldigt hårt fängelsestraff, jag vet inte… hade jag fått en mindre straff så hade det
kanske sett annorlunda ut, jag tror personligen att det ändå hade tagit slut men man vet
ju aldrig… Varför ska man gissa?” /Leonard
32
Även om Leonard beskriver att han finner förståelse för att hans flickvän gör slut, uttrycker
han ett svek och en smärta som beskrivs som svårare än den utdömda straffpåföljden, tio års
fängelse. David beskriver ett snarlikt förlopp. Skillnaden i relationen som beskrivs är att hans
fästmö hade en viss kännedom om att han begick brottsliga handlingar, dock inte vad.
”Jag blev gripen, då hade jag ett förhållande med en tjej, vi bodde ihop och var
förlovade. Allt såg bra ut. Vi var tillsammans i ungefär 2 år, men alltså hon gjorde slut
med mig när jag satt på häktet. På grund av restriktioner du vet... grejen var att hon inte
visste vad det var jag sysslade med. Men hon visste att jag kan hamna i fängelse, det var
ett sätt för mig att skydda henne. Du vet om man är medveten om att jag säljer knark
och hon delar de pengarna med mig så blir hon medbrottslig. Men hon visste, jag sa till
henne att allt jag gör är absolut olagligt och att jag kan hamna i fängelse. Det var inget
nytt för henne och hon accepterade detta.”
”De första två månaderna när jag satt häktad gick det bra, hon skrev hela tiden, men
efter några månader blev det färre brev. Jag skrev flera stycken men fick inte svar alltid
och sen i december skrev hon ett brev där hon skriver att hon gör slut med mig och att
hon kände att jag hade lurat henne och bla, bla, bla. I samma brev gratulerade hon mig
på födelsedagen. (Skratt)… det var lite, du vet… man blir mer besviken än ledsen. Jag
förstår henne, missförstå mig inte, det är svårt att vänta på någon som ska sitta 5 år i
fängelse. Men ändå, detta var kvinnan jag skulle gifta mig med och hon visste att jag
kunde hamna i fängelse. Och innan jag fick mitt straff, utan att ens försöka gjorde hon
slut med mig. Men okej, idag tänker jag att det är bättre så här om hon inte ville leva
med mig.” /David
Att intagnas relationer tar slut stöds av aktuell forskning. Här beskriver informanterna att
kvinnorna känner sig svikna och lurade och väljer därför att avsluta förhållandet. Waller &
Swisher (2006) skriver att kvinnor till intagna män uppger att relationen och förtroendet till
partnern tar skada pga. ett fängelsestraff. Likväl beskriver även informanterna en besvikelse
över att deras respektive partner ”ger upp” innan rättegången ens har börjat.
”Jag kände mig besviken. Ingenting annat. Jag älskade henne med hela mitt hjärta, jag
var absolut beredd att dö för henne, så mycket älskade jag henne. Vi skulle gifta oss, det
säger en hel del. Men idag tänker jag, okej jag var beredd att dö för henne men hon var
inte beredd att vänta på mig. Varför ska jag bli ledsen eller nått sånt? Men såklart blir
man besviken. Men tyvärr hände en värre grej, ett dödsfall i familjen som gjorde att jag
glömde det rätt fort.” /David
Ali är en av informanterna som trots svårigheter fortfarande har en pågående relation med sin
flickvän. Nedan följer ett citat där Ali berättar om en maktlöshet och frustration under tiden
han sitter häktad i nio månader. Han beskriver hur hans flickvän bemöttes av polis under tiden
han satt häktad med fulla restriktioner. Hon är gravid, de får inte träffas utan polis närvarande
och Ali får inte diskutera vad han är misstänkt för.
33
”Vi har en bra relation, men det har gått upp och ner hela tiden. När jag åkte in
visste jag inte att min tjej var gravid. När jag satt häktat, polisen som undersökte
ärendet pratade med henne, eftersom jag satt med restriktioner kunde jag inte prata
om fallet. Och då innan besöken pratade polisen med henne och sa till henne, ”aa
den här killen är kriminell så du borde… om jag var du skulle jag göra abort. Du
borde göra henne abort! Den här killen är inte bra för dig, han är tungt kriminellt
belastad och sa att hon kunde hitta en bättre kille typ.” Bara när hon tittade på mig
kändes det som att de lyckades. Då tänkte jag att dem lyckades eftersom de fick som
dem ville. Fattar du? De lyckades vända henne mot mig… jag kände mig maktlös.
Man får ilskan i sig.” /Ali
Uttalandet väcker tankar, känslor samt förståelse för parets situation. Att vara så begränsad
och kontrollerad skapar en maktlöshet hos båda parter. Flickvännen står inför ett svårt val,
hon får inget veta och får dessutom höra ett normativt påstående som: ”han är ingen bra
kille för dig” och dessutom avråds personen från att behålla barnet. Foucault (2002) menar
att makten uppenbarar sig i relationen människor emellan. På grund av rådande
omständigheter skapas en maktdynamik där Ali är i underläge. Han berättar att han blir
ilsken eftersom han upplever att polisen lyckas vända henne mot honom. Ali berättar
vidare hur han blir avrådd av hans advokat att göra motstånd eftersom det kan användas
mot honom.
”Jag blev skitförbannad! De brukade komma och förhöra mig hela tiden, till sist blev
jag lack och kastade ut dem och sa att jag inte skulle svara på någonting eftersom de
lägger i sig i mitt förhållande med min tjej. Och förstör för mig. Min advokat sa till mig
att försöka släppa det, eftersom det bara kunde göra det värre för mig. Vem tror de att
de är som kan behandla folk så där? Hon har inte gjort något, de ska inte blanda in
henne.” /Ali
6.2.2. Rättegång och dom
När rättegången inleds blir allt mycket mer offentligt. Det beskrivs av flera informanter att
deras rättegång är komplicerad och omfattande. För vissa blir uppmärksamheten i media allt
för negativ och allt för stor. Informanterna beskriver hur deras anhöriga blir utsatta på så sätt
att de inte kan hantera situationen.
”Min fru lämnade mig... hon blev enormt sviken. Vi har haft andra problem tidigare
som alla gifta par men denna gång blev det för mycket. Det var en uppmärksammad
rättegång med mycket publicitet och hon stod inte ut med det. Jag åkte på det ordentligt
och förlorade allt som betytt något för mig. Idag har vi nästan ingen kontakt.” /Ronny
6.3. Möjligheter och hinder inom fängelset
Under följande tema kommer jag att presentera vilka förutsättningar informanterna uppger att
de har för att upprätthålla kontakten och relationen med respektive partner när straffpåföljden
verkställts. Den vanligaste formen för informanterna att ha kontakt med sina partners och
34
familjer är per telefon. Samtliga samtalskontakter måste godkännas först av Kriminalvården.
Då krävs det att angiven person står för abonnemanget. Av det empiriska materialet framgår
att intagna på säkerhetsklass 1, inte får ringa till mobiltelefoner eller hemabonnemang med
IP-telefoni. Erfarenheterna varierar bland informanterna, det utmärkande för vissa personer är
att det har varit nästan omöjligt på grund av rådande regelverk och restriktioner. Några
informanter har lyckats lösa vissa av problemen med hjälp av egna resurser.
Max är den person som varit intagen längst av informanterna. Vid första tillfället som han
döms till fängelse har han en pågående relation med en kvinna som han gifter sig med.
”Alltså jag har varit intagen i fängelse i omgångar, ganska långa straff men mitt första
var när jag var 17 år gammal. Och sen dess har jag suttit i fängelse… jag har gjort 18 år
effektivt, alltså i omgångar, jag har suttit i 18 år sammanlagt nu och jag är bara 38 år
gammal. Jag har barn med min första fru som jag har skilt mig med och min nuvarande
fru.”/ Max
Max fortsätter berätta om sitt första äktenskap och hur bland annat restriktioner försvårade
relationen till hans fru och deras barn.
”Vi var ihop även under fängelsestraffet. Hon blev gravid när jag var typ 20. Men vi var
ihop även därefter… men fängelset tärde på relationen, på vissa anstalter får man inte
ringa mobiltelefon, man får veckosamtal med sin fru och sådär. Och då kan man undra
hur man kan hålla familjebanden tighta om man ska prata med någon i 10 minuter och
höra hur barnet mår och så. Det är så strikt att man tappar ju familjebanden. Så det tog
slut sen där typ när jag var 25 eller någonting… så tog min relation med henne slut... på
grund av att ingen kvinna, eller en familj ska ju bestå av mamma, pappa barn, inte en
”ensamstående fängelseänka”. Det blir ju helt fel, vad ska det vara för familj?” /Max
Reglerna kring telefontillstånd skapar frustration och begränsar parens möjligheter att vara
inkluderade i varandras liv. Vissa nekas möjligheten att ringa och har då två alternativ,
kommunicering via brev och besök.
”Du vet, det känns... även om de har tagit bort vår frihet, det räcker inte, de måste
använda andra metoder, skriver avslag på anhållan osv. Till exempel telefontillstånden.
Vi bor i såna hus där de gamla telefonjacken inte finns, utan ett Comhem hus. Och
tyvärr, du kan inte gå bort till bostadsägarna och be dem ändra på det bara för henne. Så
jag skrev anhållan om att få veckosamtal men de sa nej, jag fick avslag hela tiden. Så
till slut känns det som att kriga mot ett berg, jag gav upp! Man tänker, de kallar sig
kriminalvård, men det är ingen vård, vi tar bara straffet sen kommer du bara ut...//…Vi
har bara kunnat kommunicera via brev. Det går inte att förklara hur svårt det är. Man
kan inte se eller höra hur personen mår, om hon är glad, arg eller ledsen. Vissa perioder
kändes det som att den här relationen höll på att ta slut. Det begränsade vår relation
mycket. Det var som att börja om helt. En person som man träffade och pratade med
varje dag fick jag plötsligt inte prata med.” /Ali
35
Han fortsätter:
”Det här med villkor påverkar ganska mycket. Det är ju så, du vet även om man
försöker sköta sig och allting, det hjälper inget. Man ger upp, man tänker vad är
meningen? Jag får inte prata med min familj, jag får inte prata med mina barn”./Ali
För personer som inte får veckosamtal godkända till partner framkommer tydliga svårigheter
att upprätthålla en relation via brev. Många beskriver brevväxlandet som opersonligt och
omodernt. Vidare framkommer att all post granskas av Kriminalvården samt att telefonsamtal
avlyssnas i vissa fall utifrån ett säkerhetsperspektiv. Flera informanter som inte fått beviljade
veckosamtal till flickvänner uppger att de framför önskemål om att få godkända veckosamtal
som avlyssnas, bara de kan ha telefonkontakt. Av det empiriska materialet framgår att
reglerna inte alltid har varit så restriktiva. En av informanterna beskriver hur reglerna kring
veckosamtal har förändrats för intagna och deras anhöriga.
”Det gäller bara personer som har barn, 10 minuter, tidigare kunde man ringa
veckosamtal till personer man hade ett förhållande med, föräldrar kan man ringa en
gång i månaden. Men idag anser Kriminalvården att det är tillräckligt med brev. Fast
det snarare förstör ens förhållande, det är tillräckligt svårt för mig här inne, men jag tror
att det är svårare för en tjej där ute som träffar mig. Hon lider lika mycket som jag gör”
David
För personer som har ett bra socialt nätverk hittar informanterna möjligheter att ha kontakt
med respektive partner trots svårigheter med telefontillstånd.
”V fick kontakt igen efter att jag ringde och pratade med min bror, ibland var hon där
och vi så började vi prata några gånger i månaden. Och sen frågade hon om hon kunde
komma och besöka mig och jag sa ja, varsågod. Men det var svårt att bygga ett
förhållande med en person som man bara kan höras med 1-2 gånger i månaden. Hon
hade ingen godkänd hemtelefon, så vi kunde bara prata via min brors hemtelefon.”
/David
”Vi hade mycket kontakt via brev, fast jag ville inte tjata ut med det heller. Men jag
skickade nått brev i månaden. 1-2 brev i månaden, jag ville inte vara jobbig. Sen när det
gäller telefon, då jävlas Kriminalvården. Hon till och med skrev på ett abonnemang,
fast de som sålde det till henne hade gett fel uppgifter och det var IP-telefon. Så hon
blev inte godkänd. Men till sist löste det sig på annat sätt, hon fick komma till min
familj där jag har godkänd telefon. Fast det var ändå inte samma sak, man vill ju kunna
prata enskilt. Det var också jobbigt…//... Vem vet om hon kanske hade fått den här
telefonen godkänd, så kanske det hade sett annorlunda ut idag. Då hade vi säkert haft
nån typ av kontakt. Bara man hade fått ringa! Det är mycket lättare och mer personligt
än att skicka brev. Och lättare än att göra alla långa resor fram och tillbaka”./Abel
En av mina informanter placerades i så kallade ”bunkern”, en säkerhetsavdelning som är till
för klienter som Kriminalvården bedömer ha en särskilt hög risk för rymning eller fritagning.
36
Han har liksom flera andra suttit häktad länge innan rättegången börjar och han döms till
fängelse. Placeringen upplevs som allt för hårt och strängt.
”Vi var gifta och har två barn tillsammans. Men jag fick ganska hårt straff och
placerades på bunkern på anstalten Kumla efter domen. Personligen anser jag att det var
alldeles för hårt. Jag är ingen psykopat som dödat människor att jag behöver avskiljas
och isoleras från hela samhället och min familj på det sättet. Jag är dömd för
narkotikabrott. Jag fick besöka min fru eller barn över en glasruta, precis som man ser
på film du vet. Min yngsta son kunde inte förstå varför han inte kunde krama sin pappa
och det var jobbigt för dem alla. Och jag märkte att detta tog väldigt hårt på min fru.
Hon stod ut med mycket och hon hoppades in i det sista att det skulle ha ett annat utfall
men till sist orkade hon inte. Hon begärde ut skilsmässa och sa att hon ville gå vidare
med sitt liv. Det kändes hårt. Visst jag har en förståelse för hennes situation men det var
ändå ett svek…//… Jag är helt övertygad om att vi hade varit gifta idag om jag hade
suttit på en vanlig avdelning med vanliga restriktioner de första åren av mitt
fängelsestraff. Omständigheterna har förstört mitt äktenskap och min relation till hela
min familj. Jag satt häktad i nästan 2 år med fulla restriktioner med övervakade besök,
efter rättegången flyttades jag till bunkern och satt där i 3 år pga. säkerhetsskäl. Dem
ansåg att det fanns en stor risk att jag skulle försöka rymma eller bli fritagen.” /Jack
Flera personer kritiserar hur villkoren på anstalten har en stor påverkan, dels gällande regler
men även de individuella villkoren som utreds och beslutas i varje enskilt fall. Vissa av mina
informanter har varit dömda för fler brott, det framkommer att återfallsförbrytare generellt får
sämre villkor av denna anledning. En av dem har rymt från en lägre säkerhetsanstalt och
berättar hur det är något som påverkar hans möjligheter till permissioner. Intervjupersonen
beskriver hur han inte längre är betrodd eftersom han är klassad som yrkeskriminell och en
återfallsförbrytare, han beskriver hur han förväntas begå nya brott. Misstron på individen är
synlig och kännbar och det som upplevs som det bästa för individen själv hamnar i
skymundan.
”Ibland är de så att man inte kan sitta på en lägre klass på grund av de villkoren som jag
har. Jag räknas som rymningsbenägen och livstidskriminell. Jag har blivit fritagen och
så där. Min sista rymning var X, det är X år sen och ja de kör fortfarande det där med
att jag är rymningsbenägen. Och jag får inte flyttas till en klass 2:a. De vågar inte
släppa mig och jag tror att det är mest på grund av deras statistik. De vill inte ha det på
sitt bord, det ser inte bra ut på pappret om jag skulle rymma t.ex. Jag får inga egna
permissioner, utan bara övervakade. När jag frågade varför det var så fick jag beskedet
av Kumla att det berodde på att de inte ville ta risken, det skulle innebära dålig
publicitet för Sveriges säkraste anstalt om jag skulle misskötta en permission. Men det
är inget som står på pappret, utan där står att jag är väldigt rymningsbenägen och därför
får jag inga egna permissioner. Jag vet inte om det är speciellt i mitt fall men de är
väldigt restriktiva med permissioner, i alla fall för återfallsförbrytare…//… Jag ska inte
sticka under stolen eller påstå något som inte är sant, faktum är att jag misskötte mig
när jag var yngre, men sådana uppgifter från tidigare straff ska inte hänga med hur
länge som helst. Jag får inte andra villkor på grund av att jag misskötte mig för X år
37
sedan. Jag är inte betrodd överhuvudtaget, så jag har liksom accepterat
situationen. Fast det är orättvist. Jag är inte samma person nu som jag var då. Fast
Kriminalvården tycks inte vilja tro på att människor kan förändra sitt beteende. Vilket
är en paradox, varför har vi en kriminalvård i så fall? /Ronny
Foucault (1975) beskriver hur det i samhället finns ett disciplinärt system över vad som är rätt
och fel. Ifall individer inte följer detta får det konsekvenser i form av straff. Det framgår att
Kriminalvården gör en risk- och behovsbedömning där individer som bedöms som
yrkeskriminella placeras i säkra miljöer. Säkerhet går före i alla avseenden. Utredning- och
säkerhetsbedömningen kan enligt Foucault betraktas som ingående delar i ett institutionellt
sammanhang där makttekniker skapas och återskapas först i ett mindre sammanhang och
sedan vidareutvecklas till allmänna maktstrukturer. Ovan nämns även hur säkerheten är en
prioritet för Kriminalvården som inte vill misslyckas ”på pappret” om personen skulle
missköta sig, det skulle i sig kunna rubba maktförhållandet.
6.3.1. En flykt från verkligheten
Den mest betydelsefulla formen av kontakt för informanterna är besöksdagarna. Besökaren
ska först godkännas av Kriminalvården, vilket innebär att en kontroll görs i
belastningsregister för att sedan besluta huruvida det är lämpligt. Om personen är dömd för
brott är Kriminalvården restriktiv med att godkänna besökaren, två undantag presenteras
nedan.
”Min fru var dömd tidigare. Vi fick övervakade besök i början och sen fick vi
beviljat besök utan övervakning. Men det är bara för att hon är min fru. Det hade
inte gått om det hade varit en annan släkting. Då hade de sagt nej direkt. Är det
föräldrar eller respektive så görs undantag. Om min partner hade varit ostraffad kan
de rent lagligt inte neka besök men de kan på andra sätt sätta käppar i hjulen för en.”
/Max
”Det finns folk här som inte ens får träffa sina egna bröder. Och det motiveras med
brist på säkerhet, att det kan äventyra säkerheten för den intagne eller så fattar du?
Att de kan smuggla in något eller frita nån. Eller att man ska försöka begå brott trots
att man sitter inne…//… De skriver bara säkerhetsskäl och det kan du inte
argumentera bort.” / Leonard
Ett vanligt förekommande argument från Kriminalvården är säkerhetsrisk, detta kommer
att presenteras i flera exempel. Hos informanterna beskrivs en maktlöshet gentemot
myndigheten som sätter ramar och begränsningar för hur, när och med vem de kan ha
kontakt med utifrån ett säkerhetsperspektiv som inte tar hänsyn till deras önskemål eller
behov. Flera påtalade att Kriminalvården t.ex. kunde erbjuda övervakade besök för vissa
38
familjemedlemmar som i vanliga nekas besöksmöjligheter med hänvisning till tidigare
kriminellt förflutet.
För anhöriga/partner som godkänns som besökare finns det möjlighet att boka ett så kallat
veckobesök (i regel två fasta dagar i veckan) eller lägenhetsbesök som erbjuds en gång per
kalendermånad (6 eller 23-48 timmar). Det finns en möjlighet att skriva en så kallad
hemställan, vid önskemål om fler besöksdagar. Detta erbjuds oftast till personer som har
anhöriga i utlandet eller av andra särskilda skäl. Eftersom Kriminalvården enligt
Fängelselagen (2010:610) inte behöver ta hänsyn till anhörigas bosättning vid placering i
anstalt innebär det för många av informanterna långa perioder mellan besökstillfällena. På
grund av långa avstånd krävs det god framförhållning, besöket ska bokas någon månad
innan, resan till och från anstalten och eventuell övernattning ska planeras mm. Detta stöds
av flera forskningsstudier (se t.ex. Tewksbury & DeMichele, 2005). Med anledning av
dessa omständigheter
bokas
oftast
besökslägenheten på
respektive anstalt
av
informanternas partner och familjer. Upplevelsen beskrivs oftast som något positivt, en
slags fristad att se fram emot.
”Då jag fick känna någon slags frihet. Man behöver inte gå till rummet 18.45 för att
någon ska låsa in en, okej man är inlåst där med men man är med någon man tycker
om. Det är en helt annan känsla. Annars är det lite ensamt. Bara att vakna intill
någon man älskar, laga frukost, sitta, fika och prata om lite annorlunda saker än man
pratar om här på avdelningen. Det är jätteviktigt! Det är viktigt för alla som sitter
här på avdelningen.” /David
”Jag glömde bort helt och hållet att jag satt i fängelse. Det blev ett avbrott i
verkligheten, kändes nästan som en semester” /Leonard
Forskning talar för att besök har en positiv effekt på attityd & välbefinnande (Rivard, 2011),
vilket framträder i det empiriska materialet. Många beskriver besöken som en flykt från den
”hårda verkligheten” och att det bidrar till en känsla av lycka. Det visar sig dock att anstaltens
rutiner och regler påverkar möjligheten och frekvensen av besök. Det framkommer av
intervjuerna att det råder skillnader i besökstider så väl som övernattningsmöjligheter. Vissa
anstalter har fler än en besökslägenhet och reglerna skiljer sig i vilka som får boka
besökslägenheterna. Oftast inkluderar detta närmsta anhöriga; partner, barn, föräldrar eller
syskon. Av det empiriska materialet framkommer andra regler, som till exempel att personen
är dömd till minst fyra års fängelse för att anhöriga ska kunna boka lägenheten. På en anstalt
har övernattningsmöjligheten nyligen tagits bort. Informanterna uttryckte ett missnöje och
39
påtalar att det är en försämring av deras villkor i fängelset samt deras möjligheter att bevara
befintliga relationer.
”Jag hade besök då när vi hade möjligheten till övernattning. Det betydde mycket. Det
kändes precis som om att man kom bort lite från verkligheten. Man kunde komma bort
från var man sitter, att man sitter inne. Och det betydde mycket för min tjej också, hon
var glad över att vi fick lite tid tillsammans. Det är ju stressigt. Jag själv kollar på
klockan hela tiden. Jag vill inte att klockan ska röra på sig! Men samtidigt kunde jag
ändå slappna av på 24 timmars besöket eftersom det ändå var övernattning. Vi kunde
koppla av, snacka, umgås, laga mat, kolla film och så… men det var jobbigt ändå,
eftersom jag ändå visste att besöket skulle ta slut. Men det var definitivt bättre att ha det
än att inte ha det. Nu tittar man mycket mer på klockan. Det är omöjligt att slappna av.
Jag tycker att man ska kunna göra det när en familj kommer och besöker en, att man
ska vara avslappnad, kunna prata och inte hela tiden stressa. Då blir det nästan jobbigt
att ha besök helt enkelt. Det blir en stressfaktor.” / Abel
Betydelsen av besökstidens längd och den intimitet det skapar då paret kan umgås och göra
saker som tillhör det vardagliga livet uppges vara särskilt viktigt. Besöken förknippas som ett
stressmoment på något plan eftersom den intagne inte vill att tiden tar slut. Flera nämner att
de tittar på klockan och har svårt att slappna av på grund av det. Resonemanget kring de
negativa konsekvenserna av den förändring som beslutas utvecklas enligt följande:
”Att de tagit bort möjligheten till övernattning har gjort saken mycket värre. Det är klart
att det är otroligt viktigt för relationen att man får ha mer tid på sig när man får
möjligheten att ses. Det räcker inte med bara ett par timmar, speciellt inte när man bor
långt ifrån. Besöken börjar tidigt på morgonen vilket innebär att mitt besök måste
komma en dag innan, övernatta på nått hotell för att sedan komma och hälsa på mig.
Det blir en del onödiga kostnader samtidigt som det försvårar det för många människor
att överhuvudtaget kunna komma lika ofta. Min tjej var tvungen att ta ledigt från jobbet
i två-tre dagar för att kunna komma och hälsa på mig. Tidigare kunde det räcka med en
dag. Nu får vi cirka sex timmar på oss per besök jämfört med ett dygn innan. Det är en
stor skillnad. Och en stor försämring för alla, intagna och anhöriga.” /Abel
Informanterna berättar att övernattningsmöjligheten på anstalten Hall har tagits bort av följande
anledningar:
”Orsaken till indragen övernattning påstår de är personalbrist. Jag var på Kumla, de har
kvar lägenheten, där kunde man övernatta 48h. Men varje anstalt har sina regler, trots
att dessa två har samma klienter om man säger så. Men i Stockholmsregionen har de
börjat med att dra in på övernattning har jag hört…//…. Ingen annan klass etta har tagit
bort det vad jag vet, vilket betyder att vi har åkt på ett stort minus. Vi har bara fått det
värre. Men de påstår här att de andra anstalterna snart ska följa deras exempel. ” /Abel
Vidare framgår att de intagna har lyft frågan med Kriminalvården på grund av ett ökat
missnöje dock utan någon framgång. Argumenten som presenteras av personal som orsak
varierar, vilket skapar irritation hos informanterna.
40
”Vi har pratat med chefen om detta. De hittade på egna grejer som förklaring, bland
annat att det inte var bra för barnen. Sen hittade jag en text med kriminalvårdschefen
för alla anstalter i Sverige, Nils Öberg eller vad han heter… där uttrycker han sig: ”det
är bra för barnen att kunna hälsa på sina föräldrar och vi främjar detta”, förstår du, att
de vill ge en bild av att de stödjer detta samtidigt som chefen här går emot hans chefs
yttrande och hittar på en egen version. Först sa de att det inte var bra för barnen att
övernatta här, sen ändrades motiveringen när folk som inte hade barn klagade och då sa
de att det var av säkerhetsskäl, tex om det skulle börja brinna, då skulle det inte finnas
tillräckligt med personal för att hjälpa de besökande. Att det var en risk för besöket.
Men det är en massa påhitt. För det är samma personal på dagen som på natten. Det är
bara en massa påhitt för att ta bort övernattningslägenheten. De vill bara förstöra det för
oss och förvärra situationen för oss intagna. Jag tror det. Detta försvårar möjligheten att
ha en relation…//…Jag har många vänner här som själva berättar att det är mer
stressigt. Det gör kanske inte så mycket för dem som har anhöriga som bor i närheten
och har besök varje vecka, men för oss som har familj tvärs över landet, som bor långt
bort, eller kommer från utlandet… ja vi är riktigt arga över situationen./ Abel
”Det är stressigt, man märker på personer när de kommer tillbaka på avdelningen efter
ett besök att de är arga. Det är ett tydligt missnöje. Anstalten Hall har haft lägenheten i
mer än 14 år och under den här tiden har det aldrig skett något dåligt, varken brand eller
så som har äventyrat någons säkerhet. Det är snarare en ekonomisk orsak, jag köper inte
detta med barnperspektivet. Argumentet faller direkt. Hur ska man förklara det för
personer som inte har barn?” /Ronny
Som tidigare nämnt innebär det för många anhöriga en viss planering och framförhållning på
grund av långa avstånd till anstalten (Arditti, Lambert-Shute, & Joest, 2003). Flera
informanter uppger ekonomiska och geografiska förutsättningar som en bidragande faktor i
upprätthållandet av relationen och skapandet av intimitet mellan personerna och en
delaktighet i varandras liv. För vissa blir det något som inte kan prioriteras på grund av dessa
anledningar. Dyra kostnader till och från anstalter, övernattningskostnader etc framkommer i
det empiriska materialet och ligger i linje med forskning (se Girchick, 1996, och Christian
2005).
”Min familj bor ganska långt ifrån anstalten. De kommer på besök lite då och då, hade
vi varit lite rikare så hade det varit lättare. Men vi har räkningar, lån på huset och dylikt
och då får vi prioritera lite där. Så jag prioriterar hellre att min familj har råd till alla
kostnader och räkningar än att jag ska ha ett besök, men de kommer då och då. Jag
märker att vi växer ifrån varandra lite grann. Min relation blir lidande, eftersom min fru
känner sig utelämnad och ensam. Barnen saknar mig. Hon har ingen axel att luta sig
mot, jag är ändå hennes man. Jag vet inte vad andra har för syn i det här samhället på
hur en man eller kvinna ska vara, men jag ska ju finnas till för henne som man och
stötta henne. Prata om vardagliga saker, ta gemensamma beslut och dylikt, men där är
jag helt utelämnad. Det blir svårt att göra sådant per telefon. Och barnen behöver mer
än en telefonpappa, de behöver se mig för de blir ju oroliga eftersom de inte förstår var
jag är. Det är den här tiden de behöver sin far.” /Max
41
Effekterna av besök har det forskats om, studier visar på positiv påverkan på attityd, psykisk
hälsa, beteende etc. (Rivard, 2011). Det finns även ett tydligt samband där flera studier visar
att regelbundna besök främjar lägre återfall i kriminalitet (Hairston, 1998; Berg & Huebner,
2011). Detta beror på bättre familjerelationer som stärks och upprätthålls genom besök. Besök
skiljer sig från brev och telefonsamtal eftersom det tillåter personen att vara konkret vilket gör
det lättare att upprätthålla relationer (La Vinge et al., 2005). Vidare skapar övernattningsbesök
en känsla av närhet och intimitet för familjer och par (Carlson & Cervera, 1991).
En av informanterna berättar hur han påverkas och mår när besökstiden är slut. Besöket
beskrivs som en positiv upplevesle där han för en stund glömmer att han sitter i fängelse.
Samtidigt blir verkligheten för mycket att hantera i efterhand som resulterar i ett
resonemang om att det är bättre för honom att distansera sig.
”Det finns en lägenhet på anstalten som är precis som på utsidan. Och så kommer
min familj på besök och vi sitter där, äter något gott, kramar varandra, sitter och
pratar och umgås, då glömmer jag en stund att jag sitter i fängelse. Vi kan sitta där
jag om mina syskon., spelar kort och skrattar, sen säger det bara boom så är
besökstiden slut och jag måste tillbaka till avdelningen … och det är en sak som jag
oftast inte säger men jag har problem att sova flera dagar efter det. Alla hanterar sitt
straff på olika sätt, jag hanterar mitt straff bäst genom att ha så lite kontakt som
möjligt med utsidan. Alltså med folket som inte bor, sitter inom anstalten. Eftersom
när dem är ute blir jag påmind om allt jag missar. Jag vet inte om det låter vettigt.
Min tid går mycket fortare när jag koncentrerar mig och inte tänker mycket på
utsidan utan försöker tänka på att jag är här… förstår du hur jag menar?” /Leonard
Att intagnas psykiska hälsa påverkas negativt framträder. Detta ligger i linje med Ardittis
(2003) forskning som visar att stress och social isolering är bland de mest vanliga
svårigheter som uppstår för intagna och deras familjer.
6.3.2. Ett nytt förhållande
Vissa av informanterna har lyckats påbörja nya relationer med kvinnor, i de flesta fall med
kvinnor de känt sedan tidigare eller som de haft relationer med förut. I vissa fall är lyckan
över relationen kortvarig. Detta stöds av aktuell forskning som visar att många har svårt att
hålla kontakten med sin partner (Carcedo, 2005; Fuller, 1993; Manzanos & Balmaseda,
2003). David beskriver stora svårigheter att ha en relation med en person som bor i ett annat
land. Detta kan verka uppenbart men han påpekar att det inte bara var avståndet i sig som
försvårade möjligheten att upprätthålla en relation utan även reglerna inom anstalten som satte
tydliga ramar för hur han kunde ha kontakt med sin flickvän. Det förs ett resonemang kring
42
betydelsen och vikten att ha regelbunden kontakt och konsekvenserna av att inte ha den
möjligheten.
”Det var svårt att bygga ett förhållande med en person som man bara kan höras med 1-2
gånger i månaden. Hon hade ingen godkänd hemtelefon, så vi kunde prata via min brors
telefon. Och det fanns ingen möjlighet till veckosamtal eftersom det bara gäller
personer som har barn, tidigare kunde man ringa veckosamtal till personer man hade ett
förhållande med. Idag anser Kriminalvården att det är tillräckligt med brev. Fast det
snarare förstör ens förhållande, det är tillräckligt svårt för mig, men tänk dig då tjejen
på utsidan? Hur tror du att det är för henne att vara tillsammans med någon som sitter i
fängelse som man knappt kan ha någon kontakt med? Det är svårt, jag är ganska
realistisk och man ska inte vara egoistisk och bara tänka på sig själv. Vi gjorde slut för
ett par veckor sedan, eftersom det blev svårt, man blir lite varmare och allt när hon
kommer men vi pratar väldigt sällan och man tappar lusten.” /David
Av citatet framkommer även att veckosamtal erbjuds personer som har barn eller har en fru,
alltså inget som är ett alternativ för personer som inte är gifta. Jag tolkar det som normativt,
vissa relationer anses ha ett högre värde. Vidare tänker jag att detta är missgynnande yngre
personer som inte har hunnit skaffa familj eller är gifta, personer som inte har det intresset och
personer som inte är heterosexuella mm.
Relationerna som beskrivs av informanterna ser olika ut och har inletts under olika
förhållanden och omständigheter. En av informanterna beskriver hur han lärde känna sin
nuvarande partner och hur relationen mellan dem utvecklats med åren.
”Jag har ju känt henne innan, men på den tiden var hon gift och jag var gift så att, jag
gick inte i mellan där eller försökte någonting. Vi träffades, vi började ha kontakt när
hon hade skilt sig och hennes man satte henne i fängelse för något hon inte hade gjort.
Fast det hör ju inte hit, det är en helt annan femma. Vi började brevväxla och
därigenom lärde vi känna varandra lite bättre och så inledde vi ett förhållande. Hon satt
på Hinseberg och jag satt på Hall och så där, vi började brevväxla och så där, och sen
muckade hon och därefter jag, sen levde vi ihop ett litet tag innan jag åkte in igen och
hon blev gravid … och vad heter det… sen åkte hon in X. Det låter kanske lite konstigt,
men hon åkte in, efter att jag åkte in. Så hon satt ju inne också när hon födde vårt barn
X … Mm, den relationen ser bra ut, faktiskt. Ja, ja…
(Monika) Vad tänker du på? När jag tänker på att det låter lite sorligt… det låter lite
sorligt, som värsta tragedin, men vi är jättelyckliga jag och min fru. Vi har gått igen om
massa skit tillsammans och du vet vi har en annan sammanhållning. Och hon dömer
inte mig för någonting i min historia och så där. Hon födde vårt barn X och efter det så
ändrade hon livsstil helt och typ tvingade mig att göra det med. Och det var ju rätt bra.
Så nu lever lite som Svenssons men nu när jag har fått detta här straffet så känns det
som att jag svek min familj och min fru är väldigt bitter på mig. Det är förståeligt för
man måste växa upp nån gång. Men när man har suttit i fängelse sen man var barn, så är
man lite efter i prioriteringar och sånt. Så att vi har bra förhållande men det mycket bråk
och så där.” /Max
43
Det framgår av en av intervjuerna att alla parrelationer inte är helt oproblematiska eller
önskvärda inom Kriminalvården då de bryter mot rådande normer kring lämplighet.
”Det är så här att jag träffade en kvinna som faktiskt arbetade här på anstalten… och
sen orkade hon inte arbeta här längre och slutade. Så cirka ett år efter det, höll vi… vi
skrev ju brev till varandra och så vidare och efter det kom hon på besök och nu typ
träffas vi. Men det är fortfarande väldigt svårt… för mig, eftersom om jag ska vara helt
ärlig så hade jag en relation på utsidan med mitt ex, som jag tyckte om väldigt, väldigt
mycket. Och jag märker t.ex. med den här personen som jag är tillsammans med nu att
jag inte är likadan, eftersom jag har ju stängt in mig och jag tillåter inte mig själv att
känna lika mycket som jag kände tidigare. Kriminalvården är rätt duktiga på det, aa
man blir lite död inombords om jag ska vara helt ärlig man slutar känna på vissa sätt
som man gjort tidigare. Jag har stängt in mig själv och låter inte mina känslor komma
ut, jag är inte likadan. Som om att jag har byggt en bur och stängt in mina
känslor.”/Leonard
Han fortsätter berätta hur detta hanteras och bemötts av kriminalvårdare.
”Dom var inte speciellt glada, de brukar flytta på personen av säkerhetsskäl. Jag visste
om att det inte är populärt, för det har hänt här tidigare. Det finns två sorters
kriminalvårdare, de som behandlar oss som människor och dem som hatar intagna. De
som hatar oss blir väldigt sura när sånt händer…//… En annan vårdare kom in till mig
och sa, bara så du vet att det som hänt mellan dig och den personen är ett väldigt,
väldigt känsligt ämne för tillfället här på anstalten.”
Enligt Foucault (2002) finns det i samhället rådande diskurser kring vilka sexuella relationer
som är accepterade. De som förekommer mellan t.ex. läkare – patient, vårdare-intagen, lärareelev mm infaller inte under den kategrin. Detta kan också förstås utifrån rådande kulturella
skript (Gagnon & Simon, 1973). Det finns andra aspekter att beakta i citatet utifrån
maktaspekten, dels att Kriminalvården åtgärdar ”problemet” genom att flytta personen till en
annan avdelning eller en annan anstalt. På så sätt försvårar man eller till och med omöjliggör
relationen. För det andra, ”två sorters kriminalvårdare”, med fokus på dem som ”hatar
intagna”, de som inte ser dem som människor utan som kriminella avvikare, som lyckats med
det mest förbjudna.
Hos intervjupersonerna som inte hade en pågående relation beskrevs svårigheterna enligt
följande:
”Det var annorlunda när man var ute, det var lättare att träffa någon ny men här går det
inte. Fast även när jag var ute så hade jag bara långa relationer med olika tjejer. Man
måste ges en möjlighet att lära känna varandra först. Man måste börja med att få ett
telefontillstånd först och lära känna varandra på det sättet. Och sen efter det kan det
vara lämpligt att boka besök och träffas, prata och lära känna varandra först. Jag har en
stor familj där ute och jag har frågat dem tusen gånger om de kanske känner någon
tjejkompis.. haha… men ja det gick inget vidare. Och plus om nån hör där ute eller nån
säger, ja jag skulle vilja träffa din kompis eller din farbror eller vad det nu blir, så
44
kommer dom med den, ja han sitter ju i fängelse. Då tackar dem nej. Jag tror att det blir
så när man berättar. Då tänker man direkt att det är en kriminell person. Varför ska man
lägga sin tid på nån som är kriminell när det finns fullt med killar och män där ute som
inte är det? I deras tankar då.” /Jack
De flesta informanterna beskriver en förståelse över svårigheterna att lära känna en ny
potentiell partner eller att inleda en ny relation i fängelse. Informanterna uppger att de gärna
skulle vilja ha en relation men samtidigt presenteras argument för hur olika personer kan
komma att tänka om dem som personer. T.ex., ”varför ska man lägga tid på nån som är
kriminell”, ”han är kriminell och farlig, ingen bra kille för dig”, detta kan förstås utifrån
rådande kulturella skript, där personerna tänker att det inte är önskvärt i samhället att ha en
relation med någon som är kriminell.
”Jag sa som sagt till henne att det vore bäst för henne att gå vidare, träffa en annan man,
gifta sig och kanske skaffa barn. Det är inget hon kan ha med mig eftersom jag är
intagen. Det är inte många kvinnor som vill det heller kan jag tänka mig. jag tycker om
henne så pass mycket att jag inte vill att hon ska stoppa allt i sitt liv för mig. du förstår
vad jag menar? Så tänker jag, fast det är jag som förlorar på det i slutet. Men samtidigt
vill jag ju det bästa åt henne.” /Abel
En av informanterna berättar hur svårt det är att komma i kontakt med någon från ”utsidan”
som man inte känner sedan tidigare. Kontaktannonser, internet, datingsidor etc. är inget
alternativ för intagna.
”Det är väldigt svårt utan hjälp från något på utsidan. Det fanns t.ex. en dejtingsida,
Prisondate, men det var en bluff. Det var för människor som satt inne och ville träffa
någon. Det fanns en kille här som gav mig 700 kr och jag fick be min syster betala in
medlemsavgiften. Han bad först anstalten betala in det åt honom via post/bankgiro men
anstalten gick inte med på det. Anstalten påstod att de inte visste vad pengarna skulle gå
till, de misstänkte att det var något kriminellt eftersom bolaget ägdes av någon privat”.
/Ronny
6.3.3. Relationens betydelse
Forskning visar att det finns stora brister i det sociala stöd som erbjuds intagna med långa
fängelsestraff (Bales & Mears, 2008; Hairston, 1989; Lindquist et al., 2004; Shivy et al.,
2007; Tewksbury & DeMichele, 2005). Allt eftersom åren går förbi blir det svårare för
långtidsdömda intagna att behålla kontakten med partner och familj. Dessa relationer måste
byggas om och repareras när individen ska friges (Seiter & Kadela 2003; LaVigne 2006).
Samtliga informanter beskriver att deras relationer är viktiga för dem, de som inte har en
pågående relation påtalar att de skulle önska en och uppger att det vore en stor
45
motivationskraft till en förändrad livsstil. Laub och Sampson (2003) konstaterar att intima
band och relationer skapar ett emotionellt stöd. Vidare visar forskning att dessa relationer
skapar resurser hos individen för att klara de stressiga utmaningarna vid återinträde i
samhället (Agnew, 2005; Glaser, 1964)
”Låt oss säga så här, Om jag suttit flera år i fängelse, de sätter käppar i hjulen för mig
och min familj, att jag inte får träffa dem så ofta, begränsar besöken och möjligheten att
knyta våra band. Hur ska jag kunna återgå till mitt familjeliv, söka jobb och så vidare
om jag inte haft någon kontakt med utevärlden och förväntas finnas till för min familj?
Det blir svårt, de kommer snarare klara sig utan mig med tiden och då blir det ännu
svårare för mig att återgå till min roll… och hamnar utanför och då blir det lätt att man
återgår till brott även om jag skulle bo med min familj. Eftersom jag känner mig trygg
där blir det lätt att man gärna återgår till gamla destruktiva mönster om man har vuxit
ifrån sin familj och ens fruga inte behöver en. Och då får man en ursäkt till sig själv,
”jag känner mig utanför, ingen behöver mig” så återgår man till brottslighet. På det
sättet anser jag att de inte hjälper mig anpassa mig till samhället. De stjälper mig mer än
de hjälper mig…//… Man kan inte förvänta sig att vi kan återgå till våra familjer efter
att man kanske suttit i 6år om man inte kan ha regelbunden kontakt för att bevara
relationen på något sätt ” /Max
Resonemanget ovan stämmer väl överrens med flera forskningsstudier, intagna som har god
kontakt med sin familj har mindre risk för återfall och har bättre förutsättningar att
återanpassas till samhället (Harrison, 1997; Solangel, 2006; Eddy m.fl, 2008). Detta
framträder i flera intervjuer och informanterna pekar ut familjen och partnern som en väldigt
viktig motivation och drivkraft till förändring.
”Jag tänker så här, om man blir förälskad i någon, träffar någon som man blir helt galen
i… jag tror att man har en större chans att ändra sitt liv. Om jag skulle träffa en kvinna
nu och vi båda tycker om varandra ömsesidigt och vill satsa på ett förhållande, då skulle
jag kämpa för det, det skulle jag satsa på. Jag skulle inte vilja förlora en till kvinna som
jag älskar för att sitta i fängelse i ett par år, det är inte värt det. Grejen är nu är jag 36år,
jag blir 38 när jag muckar. Jag måste skaffa familj. Om jag träffar en bra kvinna som
jag älskar, såklart att jag ska satsa på henne. Då skulle jag lämna allt det kriminella
skitet bakom mig, att sälja knark osv. Jag skulle se det som en stor motivation. Om jag
har någon som väntar på mig och vi älskar varandra, då vore jag en dålig människa om
jag inte hade gett henne en chans, jag vore hycklare om jag inte hade ändrat mig. Så
tänker jag… jag har suttit här länge och lärt känna folk som sitter inne, okej man kan
inte säga att detta skulle gälla alla, men jag är övertygad om att ett bra antal män här
skulle förändra sina liv om de hittar rätt person eller får en chans att kunna ha ett
förhållande.” /David
Hos vissa framträder olika strategier att behålla sin partner. Leonard berättar hur han förhåller
sig till sin flickvän och deras relation. Han beskriver hur han på olika sätt försöker undvika
46
konflikter i relationen och svårigheterna att planera inför framtiden på grund av straffets
längd.
”Jag brukar ringa henne cirka tre gånger i veckan. Jag personligen analyserar väldigt
mycket över vad jag gör och saker jag tänker, till exempel innan jag ringer henne. Det
jag sitter och tänker på är att när jag ringer och lägger på är att vi båda ska vara glada
när vi avslutar vårt samtal. Det ska inte vara tjafs eller bli sura över onödiga grejer. Det
är på det sättet jag försöker upprätthålla min relation, genom att vi inte ska bråka utan
det ska vara trevligt och bra … och det har funkat väldigt, väldigt bra. Men samtidigt
blir hon ibland sur på mig, för hon vill prata om kärlekskänslor och hur mycket hon
tycker om mig, men jag ber henne sluta eftersom jag inte vill gå in för mycket på sånt
eftersom jag sitter inne…//… Det är väldigt svårt för mig att planera farmtiden... jag
sitter där jag sitter, varför inte ta de som det kommer? Det är därför jag har sagt till
henne att om hon träffar någon som är bättre för henne, så självklart blir jag glad för
hennes skull. Jag ska sitta i nästan fyra år till, då får hon ju tänka, fyra år är väldigt
länge, det är väldigt lång tid kvar! Och jag inte sitta och planera och lova henne
någonting om framtiden, när jag kommer ut då kan vi prata om sådana grejer. Jag vill
bara vara ärlig och vill inte ljuga, jag tycker om henne vänligt, väldigt mycket, och vill
inte ljuga för henne men hon måste förstå att här jag sitter nu, det är mitt liv för
tillfället, när jag kommer ut, då kan man prata om sådana grejer.” /Leonard
Förståelsen för att ens partner kan lämna en beskrivs av flera informanter. Det finns en slags
acceptans över situationen som kan förklaras med tidigare erfarenheter av ett en partner gör
slut. Hos de personer som är placerade på anstalt långt ifrån sina partner är avståndet en
återkommande förklaring till svårigheten att upprätthålla relationen. Vissa beskriver att om
det vore ombyta roller, då skulle de aldrig få för sig att överge sina partner och hänvisar till
sina känslor för personen.
”Om hon hade haft det närmare, skulle hon haft möjlighet att komma oftare och så där.
Det hade ju varit bättre. Men samtidigt det tar ju tid och kraft av människor. Alla
människor är inte som en själv, fast jag känner henne länge. Hade det varit tvärtom att
hon suttit istället då hade jag besökt henne varje dag om jag hade fått lov. Men det är
utifrån dem känslorna jag har, men det kanske är så att man inte har lika starka känslor
för varandra. Att man inte känner och tänker likadant.”/Abel
6.4. Synen på den egna sexualiteten
Flera av informanterna kopplar sexuell hälsa till sexuell funktion. Det förekommer en
variation huruvida informanterna upplever att deras sexuella lust har förändrats eller påverkats
av ett fängelsestraff. Gemensamt för alla är att det beskrivs som en viktig del av
välbefinnandet. Sexuell lust kopplas till samlag så väl som onani. Vissa upplever nedsatt
sexuell lust som ett problem medan andra berättar hur det inte är viktigt för tillfället eller hur
man accepterar situationen genom att inte tänka på det och ”lägga det åt sidan”.
47
”Idag har vi faktiskt inte en sexuell relation. För mig personligen, jag är en väldigt
enkel människa, för mig är det inte hela världen, det här med sex. Visst vill man ha det
kanske, men sen är det inte hela världen om man inte kan ha det på kort sikt…//… Vi
älskar varandra. Min fru har inte heller något sånt begär, att vi måste- måste! Jag tycker
inte att det ska ske på tvång, utan vid tillfälle. Jag har andra sätt att visa min
uppskattning.” /Max
Vidare beskriver Max hur sexualiteten har varierat och förandrats över tid, från ungdom då
det var ett sätt att bekräfta sig själv och nu en relation där kärlek och omtanke betonas över
samlag.
”När jag var yngre var det viktigt att vara sexuellt aktiv och det var ett sätt att höja min
egen självkänsla, genom att ha sexuellt umgänge ofta osv, men med åren när man har
suttit länge i fängelse så börjar något annat betyda mer för dig än just sexet. Då är det
viktigare med kärlek, ömhet, uppskattning och uppmärksamhet, det får en annan
betydelse på fängelse. Här känner man sig väldigt ensam och utsatt … utelämnad…
man kanske sitter med människor som man inte alltid gillar. Så när min fru säger till
mig att hon älskar mig – det ger mig mer kraft än sex gör. Och då har det ersatt
sexlusten, jag vet inte om det kanske bara är med mig, men jag känner att det är viktigt i
en relation att man visar ömhet, typ att hon säger med ord och visar kärlek det har ersatt
den här lusten. Allt annat är smutsigt i mina ögon typ…”
(Monika) Hur associerar du lust? Oftast till samlag. ” /Max
Jag upplever att mina informanter är medvetna om dominerande maskulinitetsideal. I det
empiriska materialet skildras bland annat att det förväntas att man som man tar för sig och
förväntas alltid vara redo för sex. Samtidigt skildras en konflikt i de interpersonella skripten
när det upptäcks att de inte möter det kulturella skriptet och eventuella förväntningar som
man.
”Jag kan säga så här, det är väldigt konstigt! Jag trodde aldrig att det skulle hända mig
personligen men när jag satt i häktet väldigt länge, jag satt i två år och när jag satt där
var man frustrerad efter ett tag gick det över. Det konstiga jag har lärt mig av mitt
fängelsestraff är att människan är väldigt anpassningsbar. Man lär sig slappna av och
glömma det, hur ska jag säga, man glömmer inte bort det men man lägger det åt
sidan… Alltså man tappar ju lusten efter ett tag. Först är man sexuellt frustrerad och
efter ett tag försvinner ju lusten, eller rättare sagt man accepterar det. Att det är väldigt
svårt att man ska träffa någon eller att någon ska komma och besöka en. Och i dagens
samhälle vill ju folk ha ett förhållande, jag är snart 30 år gammal och det är inte så att
någon bara vill komma hit för att ha sex för skojs skull. Man och det är väldigt svårt för
folk som inte har en tidigare relation, flickvän eller fru som kommer och besöker en.”
/Leonard
Minnet av en tidigare sexualitet och sexuell lust, stämmer inte överrens med nuvarande
intrapsykiskt skript. Jag tolkar det som att det uppstår en konflikt som ger upphov till olika
känslor av besvikelse, frustration och maktlöshet (Gagnons & Simon, 1986).
48
”Det är jobbigt, man känner att man måste prestera vid besöken. Vi är båda stressade på
olika sätt. Men samtidigt är det jobbigt, man kan bli störd mitt i… de kan trots allt
komma in när som helst. Både under besöken men även när man är ensam på
avdelningen.” /Ali
En annan informant beskriver hur sex är något en man behöver samt hur han på olika sätt
försöker hantera den upplevda frustrationen över att inte kunna ha samlag.
”Som en man behöver man, och jag kan tänka mig att det är så som kvinna också, man
behöver närhet av det motsatta könet. Man behöver ju det och det känns. Okej det
kanske inte är något man tänker på när man är ute på avdelningen med grabbarna är det
lugnt men när man är själv på rummet, så är det jobbigt. Då vill man bara stänga av allt.
Man blir lite konstig, alla behöver ha sex, kvinnlig kontakt. Jag känner mig frustrerad,
tränar mycket och håller mig sysselsatt bara för att blocka alla tankar som rör sex. Jag
tänker ändå mycket på sex, jag får ta hjälp av herrtidningar när jag ska onanera. Jag har
nog större lust och tänker mer på sex eftersom det inte är tillgängligt för mig att ha sex
med någon. Nu har det ändå gått ett år sedan jag hade mitt sista besök och hade sex. Jag
har hört av andra att man tänker tvärtom men jag är mer sugen”. /Abel
Hos flera personer speglas en viss osäkerhet eller nervositet inför ett sexuellt möte eftersom
de inte har haft en relation under, vad de själv definierar som en längre period. Sex är inte
lika tillgängligt för tillfället och för att klara av situationen måste individen ”acceptera” att
man inte kommer ha sex. Acceptansen kan förstås som ett sätt att hantera situationen. Det är
även något att se fram emot när man ska frisläppas.
”Man förändras, man blir lite osäker om jag ska vara ärlig. Om man inte har sex på ett
år och sen kommer en tjej på besök, det blir som att man ska ha sex för första gången i
sitt liv. Man blir nervös och får lite panik du vet. Det är som att cykla, man vet hur så
klart, hur man ska göra men det är bara den känslan. Hur ska man göra när man träffar
en tjej som man inte har träffats på flera månader eller nått år? Inte flörtat… det blir lite
konstigt, man blir lite osäker, ringrostig…//…Jag har mer lust, men man vänjer sig vid
det. Man accepterar att man inte kommer ha sex med någon men det måste man
acceptera, annars går det inte. När man vet att man snart ska mucka, då är det första jag
tänker på att jag måste träffa en kvinna. Det är något att se fram emot.”/David
Ett mönster som framkommer hos informanterna beskrivs av Ali där han beskriver hur han
håller isär sitt ”liv i fängelset” och ” liv på utsidan”. Sexualitetens betydelse i de olika
livssfärerna beskrivs enligt följande:
”Man tappar lusten när man är här. Det är två olika saker, när man är ute och när man
sitter här. Här inne har jag ingen lust, man är stressad och man har inte tid att tänka på
det där. Man är spänd hela tiden. Det påverkar mycket allt det andra man tänker på. Det
är stor skillnad på min lust när jag var ute och hur det är nu när jag är här. Vi är helt
ensamma i ett rum. Ibland tänker jag på sex men samtligt tänker jag att det inte ens är
lönt att ta fram tidningarna. Det är inte roligt längre. Man lär sig själv att stänga av alla
49
signalerna och blockera tankarna. Det hjälper att blockera tankarna, tankarna om allt
där ute, tankarna om barnen och tankarna om sexlusten, allting. Man lär sig stänga av
alla känslor. Det beror på att man känner sig maktlös över sin situation. Att man inte
har ett värde. Jag svär man lär sig hantera mycket, men jag tror att man blir skadad som
människa, man blir mer som en robot när man stänger av så viktiga känslor. ” /Ali
6.4.1. Det sexuella rummet
Samtliga informanter uppger att de är heterosexuella och att de inte har någon erfarenhet av
sex med män. Somliga uppger att sexuella relationer mellan intagna är ovanliga eller ickeexisterande. Vissa berättar att det kan förekomma mellan bi- och/eller homosexuella personer
och att dessa relationer i så fall är frivilliga. Sexuellt våld förekommer inte enligt mina
informanter. Detta skiljer sig från studier i andra länder som redovisar att det är vanligt
förekommande med samkönade sexuella relationer inom fängelser (Koscheski, Hensley,
Wright, & Tewksbury, 2002; Kirham, 1971; Sagarin, 1976; Sykes, 1958).
De flesta av personerna berättar att de haft någon sexuell relation med en partner från
”utsidan” under pågående fängelsestraff.
Många skildrar svårigheter vid mötet eftersom
situationen upplevs som främmande och till viss del även pinsam.
”Det är förnedrade du vet. När man kommer dit att man ska behöva be om täcke och
sängkläder. Bara det där, det känns skämmigt…//… Sängkläder och allting ligger typ
utanför. Man kommer till ett tomt rum typ, man får be om allting. Och det känns
skämmigt. Min tjej sa till mig, varför står dem här och tittar på oss? Men hon tyckte att
besöken var jobbiga. Det kändes skämmigt för henne att fråga om täcke, kondomer och
så. Hon sa till mig att hon inte skulle komma och besöka mig här, typ vad är det här?
Det var lika bra, då behöver jag inte gå dit och bli förnedrad av dem när hon kommer på
besök.” /Ali
Ali berättar vidare om parets sexuella möten inom anstalten:
”När min tjej kom, hon har aldrig varit med om detta. Det kändes som att sitta med en
främling i rummet. Det var främmande för båda. Första dagen var det helt spänt, andra
gången också. Hon sa till mig själv, det känns bara som jag kommer hit för att vi ska ha
sex och att det förväntas att vi ska ha sex. Speciellt när man dessutom skulle be om
skydd – nu ska vi ha sex typ. Det blir så offentligt du vet.” / Ali
Det finns kulturella koder som gör att en situation förstås som sexuell eller inte. I exemplet
ovan beskrivs ett skript på den interpersonella nivån (Gagnon & Simon, 1973). Det finns en
ömsesidig föreställning om att man har sex med en person som man är tillsammans med (som
man dessutom besöker på fängelset). Att ha sex beskrivs som en plikt vid besöken, dels på
grund av att det ”förväntas” mellan personerna i förhållandet samt för att de frågat efter
kondom av personalen på anstalten. Det blir ett underförstått antagande mellan personerna på
50
en interpersonell nivå (Gagnon & Simon, 1986). En återkommande punkt i flera intervjuer är
hur Kriminalvården förvarar kondomer. Säker sex berörs och uppges som viktigt av de flesta
informanter som har/har haft ett förhållande. Det beskrivs som problematiskt eftersom
intervjupersonerna och deras partners upplever att deras sexualitet blir öppen för
kriminalvårarna samt för andra medintagna som har besök i andra rum. Intagnas sexuella
möten blir Kriminalvårdens angelägenhet vare sig de vill det eller inte.
”Kondomerna förvaras i någon låda. Men de borde förvaras mer lättillgängligt istället
för att man ska behöva säga till dem. Man frågar personalen när besöket har kommit
och innan de låser oss i rummet. Så kommer han med lådan och så tar man vad man
behöver. Och detta blir öppet för alla, alla hör det, även andra medintagna som har
besök. Samtidigt som ditt besök hör det. Det blir ett konstigt läge. Det blir både
skämmigt för en själv och även för besöket som väntar där på rummet eftersom det blir
uppenbart vad man ska göra. Det vill man inte att de ska veta.” /Abel
Situationen upplevs som problematiskt på grund av omständigheterna, en tredje part blir
involverad. Vidare upplevs det av vissa personer som att de måste be om lov. En annan aspekt
som beskrivs är att kondomen blir tydlig symbol och skapar en bild av vad som förväntas ska
hända. Detta beskrivs som ett problem eftersom intentionen inte nödvändigtvis är att ha
samlag, vilket beskrivs i flera intervjuer. Kondomen kan symbolisera många saker för olika
personer, en av informanterna uttrycker sig ”hellre skyddad än oskyddad”, detta kan tolkas på
olika sätt, dels utifrån säker sex samt huruvida man litar på sin partner på ”utsidan och att
personen därför vill/måste skydda sig.
”Men jag är hellre skyddad än oskyddad. Men jag märker på tjejen att hon blir helt röd
på kinderna. De borde göra annorlunda. Förvara det på rummen, i en låda eller maskin,
vad som helst. Eller erbjuda innan besöket kommer upp. Fast ibland kommer besöket
innan. Jag tror inte ens att de tänker över detta”./ Abel
En av informanterna beskriver att det kan vara svårt att ha en intim sexuell relation eftersom
paret har barn som kommer på besök.
”Mina barn är väldigt energiska och sover inte. Så vi får inte så mycket egen tid. Så det
blir ju inte särskilt mycket möjligheter för oss att ha en intim relation. Det är bara
besök i övernattningslägenheten som det finns möjlighet till en sexuell relation, om
situationen skulle uppstå. ” /Max
Synen på sex och hur och med vem man ska ha sex varierar hos informanterna. För vissa
beskrivs kärleken i förhållandet som en legitim kraft där sexualiteten och den individuella
tillfredställelsen inte är väsentlig. Ömhet och omtanke beskrivs som tillräckligt för att orka
med tillvaron. Onani beskrivs som något fult och smutsigt eftersom man gör det ”utanför”
51
relationen, det betraktas som en slags otrohet då man fantiserar om någon annan och därmed
sviker sin partner.
”Ibland fantiserar man och typ hjälper sig själv, men den har förändrats och man vänjer
sig på något sätt. Det blir så fel. Jag är egentligen emot det här med onani, det känns
smutsigt… det känns inte rätt. Oftast på grund av när man hjälper sig själv så tänker
man kanske inte på sin respektive partner, utan tittar i någon herrtidning, vilket gör att
det känns som att jag är otrogen. Jag vet att det låter fett konstigt men så känns det för
mig. Det känns som att jag sviker min fru.’/Max
Detta kan förstås utifrån personens interpersonella skript som säger att sex är något mellan
personerna i förhållandet samt det kulturella skript som talar om vad som betraktas som
”ren” eller ”smutsig” sexualitet utifrån attribut som rådande samhällsnormer och värderingar
(Gagnon & Simon, 1973).
”När man älskar, då ska man göra det med sin fru och det ska inte ske på tvång och så
där. Jag har tappat min sexlust pga. allt hänger så mycket klockan, det blir så påtvingat
på nått sätt. Att varje gång hon kommer ska vi ha sex, det känns inte rätt. Och det är
anstalten också som har tvingat oss att på att dra ner på vårt sexliv, undermedvetet gör
ju det att det blir stressat. Sen vet ju dessa människor att i varje besöksrum händer det
grejer, sen kollar de konstigt på ens respektive när de går ut, och frågar om det var
trevligt och så där, så där konstigt… och då blir jag upprörd för det är min fru och ingen
prostituerad! Prata med henne med respekt. Så jag vill inte utsätta henne för det. Men
min sexuella lust har försvunnit på grund av fängelset. ”/Max
Flera informanter uppger att det sexuella rummet inte upplevs som privat, eftersom ”alla vet”
vad som händer bakom stängda dörrar. Kommentarerna efter besöket upplevs av vissa som
kränkande då det uppfattas som att personalen syftar på parets sexualliv och att besöket enbart
handlade om ett samlag. Wolf (2008) beskriver att i motsats till rådande populära
föreställningar i samhället, är det kännetecknande värdet av äktenskapliga besök inte
möjligheten till samlag utan snarare möjligheten och värdet i att tillbringa tid med sin
livspartner, vilket beskrivs av samtliga informanter.
En annan av informanterna berättar om en känsla av övervakning vid besök. I detta fall skapar
det svårigheter för personen att slappna av eftersom detta finns i åtanke.
”Folk är oroliga också och tänker att de spelar in oss. Man vet aldrig, men jag skulle
kunna tänka mig att dem spelar in. De har ett behov av att veta vad som händer. Aa jag
tror att de har någon mikrofon och spelar in besöken, fast att de inte kan använda det
emot oss. Och självklart att om man tänker att det kanske är så att det blir svårt att
slappna av.” / Ali
52
Enligt Foucaults (1975) maktanalys grundar sig makt på att det finns en form av disciplin.
Disciplin är en form av maktutövning och används som en teknik för att kontrollera
människor genom att skapa en känsla av övervakning inom olika system. Den disciplin som
finns inom anstalter speglar en form av kontroll. I ovanstående anser jag att disciplinen blir
tydlig, personen känner sig övervakad och kan därför inte slappna av eller bli intim med sin
partner.
6.5. En icke-fråga
Foucault (2002) menar att det råder begränsningar kring hur vi talar om sexualitet. Han ger
bland annat exempel på att det råder en tystnad kring sex mellan barn och föräldrar. Jag tolkar
det som att denna tystnad även finns på många andra ställen. När sexualiteten betraktas som
något privat och det privata är någonting som man bör hålla hemligt överträder man en gräns
när man talar om det privata. Det verkar finnas en rädsla för att släppa talet om sexualitet fritt,
för hur och vem kan i så fall sätta gränser? Och vad möter man när man går utanför rådande
kulturella skript? Samtliga intervjupersoner uppger att de saknar förtroende för
Kriminalvården och upplever att det inte finns något utrymme för frågeställningar som berör
den intagnas parrelationer, sexualitet eller sexuella hälsa. Vidare framgår av intervjuerna att
det inte är några frågeställningar som någon yrkesprofession aktivt arbetar med.
”De har inget att erbjuda. Man kan ju tänka sig att de borde hjälpa en kunna knyta
kontakter med andra människor. Om jag skulle vilja undersöka eller testa mig, då kan
jag skriva en lapp till sjukvården att jag kanske vill testa mig och får en tid. Om det är
något fysiskt så är det sjukvården som gäller. Men jag hade inte pratat med dem om min
sexuella lust, hur jag ser på min sexualitet eller liknande. Det hade känts konstigt, jag
har inte den sortens förtroende för personalen här för att diskutera så intima saker som
min sexualitet”. Leonard
Det framträder att intervjupersonerna har behov av att prata av sig ibland. Vissa känner av
stämningen bland andra på avdelningen, det framkommer att det görs med en viss
försiktighet, vilket kan förklaras utifrån Foucault (1980) som menar att människors
förhållningssätt till sexualitet ramas in av diskursiva praktiker följt av regler kring var, när och
hur det uppfattas vara accepterat att tala om det.
”Vi pratar absolut inte med Kriminalvården om våra relationer eller sexualitet. Vi kan
kanske skoja lite grabbarna emellan, vi kan vara lite vulgära men det finns ändå en
gräns pga. respekten vi har mot varandra. Men oftast är det svårt för killar att prata om
sådant överhuvudtaget. //…Det finns möjlighet att prata med läkare, men det drar man
sig för, vi vet ju inte hur de sedan pratar om det efteråt … jag vill ju inte att de skrattar
åt mig sinsemellan. Väntetiden till samtalskontakt är väldigt lång. Det tar kanske ett
53
halvår om man vill prata med en psykolog. Det är väldigt omständligt att komma i
kontakt med dessa människor.”
Flera personer berättar hur frågor rörande deras sexualitet och sexuella hälsa är en fråga för
”sjukvården” inom anstalten. Detta skulle kunna förstås utifrån ett skript på interpersonell
nivå, i detta fall om en individ behöver testa sig, eller kanske lösa ett upplevt problem, då
vänder man sig till en profession som kan utreda och åtgärda problemet. Vidare kan man
tänka sig att det finns en rädsla bland personalen att ta upp eller bjuda in till en diskussion
som rör de intagnas sexualitet. Vi vet att det för många personer är ett tabubelagt ämne och
kan därmed upplevas som särskilt svårt att diskutera. Detta med respekt för personers
integritet och även personalens egna intrapsykiska skript som påverkar huruvida man
upplever att det är något som är deras ansvar eftersom sexualiteten är privat. Även Foucault
(1980) beskriver hur sexualiteten sedan några århundranden tillbaka har blivit en
inomhusaktivitet och något som berör den enskilda individen eller det enskilda paret. En
förståelse av sexualitet i förhållande till en privatiserande diskurs kan därför bidra som
förklaring varför det inte är en fråga som får ta plats.
En av informanterna belyser en annan problematik. Det finns en rädsla att lyfta frågan
eftersom den kan misstolkas och ge negativa konsekvenser för den intagne.
”Det finns en stor risk om man tar upp sexualitet med kvinnlig personal som inte är
läkare eller psykolog till exempel att det kan misstolkas. Du vet, att hon kanske tror att
man försöker ragga eller att man på något sätt trakasserar personen. Jag vågar knappt ge
någon en komplimang på grund av att jag är rädd att det kan ge konsekvenser …a typ
att jag får en rapport som förstör mina villkor.” Ronny
Generellt sätt presenteras en negativ relation mellan de intagna och kriminalvårdare. Flera
personer beskriver hur de definieras som kriminella och att det inte verkar finnas utrymme för
en annan syn. Detta kan förstås utifrån Goffmans (1961) tes, som förklarar att en
stigmatisering av personens identitet sker via straffsystemet. Genom att en person döms för ett
brott klassificeras och definieras individen som kriminell. Det framkommer av det empiriska
materialet att det finns en negativ syn på intagna som människor. Vidare uttrycker
informanterna ett missnöje över Kriminalvården som myndighet och verksamhet och påtalar
att de anser att vistelsen i anstalt är ren förvaring och isolering från omvärlden.
”Jag tycker att det är viktigt att öppna upp ögonen för samhället att det inte är så bra på
fängelser som man kanske tänker sig eller som det kan verka utåt. Det är en väldigt
54
stängd miljö och här förekommer det diskriminering och nertryckningar mot intagna
och även våra familjer och respektive partners. De sliter sönder familjer, det gör dem,
så enkelt är det. Det är många skilsmässor, man får t.ex. inte vara närvarande vid sina
barns födelse och så där. Nu ska jag inte vara ensidig, man ska vara ärlig, det är inte
deras fel att jag sitter i fängelse, men när man redan är här då borde de arbeta aktivt för
att stärka och möjliggöra det för intagna att stärka familjerelationen om man redan har
en, istället för att slita sönder eller på olika sätt försöka stoppa den. Men det gör dem ju,
på olika sätt. Så att få upp ögonen för sånt där jag vet inte det kanske kommer om 20
år… det är inte så bra på svenska fängelser”. /Max
”Om jag ska vara helt ärlig så tänker ingen här att vi ska bli bättre människor, som ska
återvända till samhället… så vi borde behandla dem åtminstone som människor. Det här
är ett straff bara. Det är inget annat än ett straff. Enkla saker man ber om hjälp om blir
stora, allting blir ett hinder…//… Men jag tänker att jag får skylla mig själv för jag har
gett dem den här makten, att de kan lägga i sig i mitt liv och mitt förhållande.” / Ali
6.5.1. Reglering av intagnas sexualitet
Enligt Foucault (1980) kan förtryck framkalla en känsla av förening och ge kraft till motstånd,
dock innebär motstånd inte alltid en förändring av situationen. Informanterna beskriver en
kamp och ett motstånd mot Kriminalvården som de inte anser kunna vinna. Enligt Foucault
är maktrelationer lättrubbade, trots detta beskrivs fängelset som ett kontrollerat territorium.
De intagnas sexualitet kontrolleras och regleras genom att Kriminalvården fastställer regler
och sätter tydliga ramar som begränsar möjligheten till besök, hur ofta, under vilka
förhållanden etc. Informanterna beskriver hur vissa frågeställningar har tagits upp men att det
inte har resulterat till någon förändring. Även om Kriminalvården på olika sätt utmanas,
genom att visa missnöje, skriva anmälan etc. tappar den inte makt för det. Vidare ges exempel
på hur Kriminalvården använder maktutövandet för att bekämpa motståndet – den intagna.
”Om vi skulle försöka på nått sätt, samla ihop oss och kanske starta ett förtroenderåd
eller liknande, så fort de märker att vi organiserar oss eller har ett möte på avdelningen
och gemensamt tar upp något, typ det här vill vi ändra på, det här tycker vi är fel och så
vidare. Och om vi presenterar detta förslaget för dem, då kollar dem okej; ”vem av
dessa personer är aktiva här och driver frågan? Okej, det är dem här tre eller fyra”,
dem kommer direkt försvinna härifrån.” /Ronny
”Jag tycker att mycket fokus ligger på det här med säkerhet. Besluten är ensidiga, det
anstalten säger, gäller. Det spelar ingen roll vad vi tycker eller säger. Även om man
hade skrivit en JO-anmälan hade det inte haft en betydelse. Det enda det kan resultera i
är att man blir tvångsflyttad eller att vakterna får onda ögat på en. Sen tänker jag, vad
blir det för repressalier? Jag är inte den som orkar det kriget med dem här
människorna.”/ Max
55
6.5.2. Avsexualisering av den farliga mannen
Enligt Foucault (1980) finns det olika mekanismer i samhället som reglerar och kontrollerar
människors sexuella beteende. Ett exempel är lagstiftning som förbjuder sexuella övergrepp,
incest och pedofili etc. Detta innebär att risker sätts i centrum, en negativ sexualitet som det
måste talas om för att kunna kontrollera. Vidare menar Foucault att sexualitetens olika
uttrycksformer regleras inom olika intuitioner utifrån dess diskursiva existens. Inom
Kriminalvården framträder en diskurs där intagnas sexualitet ses som något farligt,
okontrollerat och något som måste begränsas.
”Jag känner att Kriminalvården begränsar min sexualitet på många olika sätt. Inte bara
genom att jag är intagen, suttit i bunkern, inte får ha permissioner, hade övervakade
besök och så vidare. När jag flyttades till vanlig avdelning infördes en ny regel, vi får
inte längre köpa herrtidningar i kiosken.
(Monika) Hur kommer det sig? – Det är på grund av att det finns personer som tidigare
varit dömda för sexualbrott och Kriminalvården vill inte uppmuntra ett felaktigt
beteende. Det är ett helt orimlig resonemang! Så nu får ingen köpa herrtidningar och jag
vet att detta gäller flera anstalter.” /Jack
”För mer än ett år sen infördes regeln som innebär att vi inte längre har möjlighet att
köpa porr eller herrtidningar. Nu måste man istället be någon vän eller så skicka. Men
det är knappast något jag skulle kunna göra” /David
”De påstår att det finns tidigare våldtäktsmäns och pedofiler på vissa avdelningar och
att det är därför.” /Ronny
Exemplen ovan väcker tankar kring vilken syn Kriminalvården har på intagna män, att de är
kriminella avvikare med en okontrollerad, destruktiv sexualitet, ”väck inte den björn som
sover”. Kriminalvården inför en kollektiv bestraffning för samtliga intagna på grund av att de
anser att vissa sexuella uttryck eller tändningsmönster avviker och det dras till sin spets då det
kan tolkas som att alla intagna är eller kan vara sexuella förövare. Genom att begränsa
tillgång till pornografiskt material försöker man kontrollera njutningen och uppnå makt över
”farliga mäns” sexualitet. Begräsningen ger uttryck för ett moraliskt fördömande. Utifrån den
sexualitetsdiskurs som framträder tolkar jag detta som ett försök att avsexualisera intagna
personer, eftersom Kriminalvården inte anser att dessa människor har rätt till en sexualitet
(oavsett om de är dömda för sexualbrott eller inte) utifrån rådande moraliska, juridiska och
medicinska diskurser. Enligt Foucaults (1983) tes är makt konstruerat i relation till kunskap,
de som har makt äger sanningen. Därmed kan den som utövar makt förklara och urskilja
avvikelsen, ” den okontrollerade manliga sexualiteten” och genom den disciplin som makten
skapar, normalisera avvikande beteenden.
56
SAMMANATTNING OCH AVSLUTANDE
REFLEKTIONER
Syftet med denna studie var att upptäcka och beskriva hur intagna män upplever att deras
sexualitet och sexuella hälsa har påverkats av ett långt fängelsestraff. Hur intagna på fängelser
upprätthåller parrelationer, vilka förutsättningar det finns för en intagen att påbörja en ny
relation samt hur de intagna upplever att Kriminalvården arbetar med sexuella
frågeställningar. Genom halvstrukturerade intervjuer har frågeställningarna om detta utifrån
olika teman besvarats. Tidigare forskning visar att intagna som har en pågående parrelation
eller en familj med barn har stor påverkan på hur väl den intagna kan återgå till samhället
efter avtjänat fängelsestraff samt att risken för återfallsbrott minskar. Forskning visar även att
många relationer och äktenskap tar slut under fängelsetiden.
Samtliga intervjupersoner hade brevkontakt med sina flickvänner/fruar/partners. Vissa av
intervjupersonerna fick inte beviljat telefontillstånd med respektive partner på grund av något
som beskrivs av de intagna som omständliga regler inom Kriminalvården. På fängelser i
Sverige med säkerhetsklass 1 är det inte tillåtet att ringa till mobiler eller hemtelefoner med
IP-nummer. Det är inte heller tillåtet för intagna att ringa veckosamtal till flickvän, detta
erbjuds bara till föräldrar för att möjliggöra bättre kontakt med barn. Den mest positiva
formen av kontakt med respektive partner för att upprätthålla en relation uppgavs vara
övernattningsbesök.
Gällande besök fanns olika uppfattningar och önskemål. En informant beskrev att
omständigheterna och bemötandet vid besöken upplevdes som förnedrande och kränkande för
både honom och hans sambo, en av intervjupersonerna beskrev att han hade svårt att ta emot
besök på grund av avståndet och att detta även resulterade i att relationen efter några år tog
slut. Intagna som hade nära till sina familjer och partner beskrev fördelar med avståndet
eftersom det ofta innebar mer frekventa besök och regelbunden kontakt. De intagna som hade
långt till sina familjer/partner beskrev stora svårigheter att upprätthålla en relation och uppgav
att avståndet hade negativa konsekvenser. Det var inte ovanligt heller att dessa personer hade
andra hinder så som telefontillstånd som inte godkänts. En viktig kärnpunkt i besöken för de
intagna var övernattningslägenheten som beskrivs som en slags fristad. Detta har en viktig
betydelse för samtliga intervjupersoner. Dock har en anstalt tagit bort möjligheten till
57
övernattning och erbjuder nu ett sex- timmars besök istället. Samtliga intervjupersoner på
denna anstalt är kritiska till denna förändring och menar att detta starkt begränsar deras
möjligheter att stärka sina pågående relationer till partner, barn eller familj.
I materialet framträder barriärer som på olika sätt påverkar parrelationerna. Tidsaspekten
är den barriär som framträder tydligast, hur ofta och hur länge de intagna får träffa sin
partner eller familj. Tidsaspekten orsakar inte sällan en negativ kedjereaktion som till viss
del försvårar en positiv upplevelse av mötet/besöket. Flera informanter beskrev att de
kände sig stressade och pressade, har svårt att slappna av och uttrycker bland annat ”jag
vill inte att klockan ska röra på sig”. Med anledning av detta påverkas även
förutsättningarna kring intimitet, det är svårt att skapa ”rätt stämning” eftersom dem träffas
sällan, inte kan ha regelbunden kontakt per telefon etc. etc. Informanterna beskriver att när
de har besök av partnern så är inte ett samlag det viktigaste, utan snarare möjligheten att
umgås, göra saker tillsammans samt visa ömhet och kärlek. Av vissa informanter framgår
att sex på olika sätt förväntas. För vissa par betraktas det som en slags plikt eftersom man
är i ett förhållande, ”det ingår”. Sammanfattningsvis beskriver intervjupersonerna att deras
relationer och sexuella lust har påverkats av ett fängelsestraff. Många beskriver svårigheter
att inleda nya relationer. Trots att vissa personer har lyckats inleda nya relationer har dessa
på grund av avstånd och restriktioner tagit slut med tiden, detta ligger i linje med flera
internationella studier (Carcedo, 2005; Fuller, 1993; Manzanos & Balmaseda, 2003).
En återkommande punkt som anses vara problematisk är hur Kriminalvården förvarar
kondomer. Säker sex berörs och uppges som viktigt av de flesta informanter som har/har
haft ett förhållande. Personalen på anstalten tillhandahåller kondomer och delar ut dessa i
samband med besök. Kondomen symboliserar mycket, för vissa skapas förväntningar på
sex, vare sig om personerna har intentionen att ha sex eller inte. Intentionen blir även
ofrivilligt offentlig för personalen som arbetar inom Kriminalvården. För andra kan
kondomen ge intrycket att man inte litar på sin partner och att man därför vill/måste
skydda sig. Flera personer framförde önskemål om förvaring av kondomer i
besöksrummen eller i lägenheten.
Samtliga personer berättar att Kriminalvården inte aktivt arbetar med sexualitetsfrågor. Det
finns ingen ansvarig person eller profession inom anstalterna som driver frågorna eller
pratar om sexuell hälsa. Om det finns personer som ansvarar för frågorna så är det inget
58
som är känt för personerna. De flesta uppger även att de saknar förtroende att lyfta frågor
rörande sin sexualitet med en kriminalvårdare. Det var snarare en fråga för hälso- och
sjukvårdspersonal inom anstalten. Jag tolkar det som att det finns en rädsla och kanske en
del fördomar bland personalen. Sexualitet är för många ett tabubelagt ämne och kan
därmed upplevas som särskilt svårt att diskutera. Detta med respekt för personers integritet
och även personalens egna intrapsykiska skript som påverkar huruvida man upplever att
det är något som är deras ansvar eftersom sexualiteten är privat.
De intagna påpekar själva att det är av stor vikt för dem att kunna upprätthålla en parrelation
eftersom det anses vara ett starkt skyddsnät när de ska slussas ut i samhället igen. Ett starkt
socialt nätverk och möjligheter till bra/regelbunden kontakt med flickvän, fru, partner och
barn innebär som forskning konstaterar att risken för återfallsbrott minskar (se t.ex. Agnew,
2005; Glaser, 1964). En minskad återfallsrisk innebär positiva utfall för individen, dennes
familj och för samhället. Jag anser att Kriminalvården aktivt bör arbeta för att stärka
familjerelationer men även parrelationer för intagna som inte har barn. Enligt fängelselagen
ska Kriminalvården tillsammans med den intagna främja återpassningsförmågan i samhället
samt motverka de skadliga effekterna och följderna av inlåsningen. Kriminalvårdens ansvar
och regler är tydliga för de intagna, dessvärre är dessa bestämmelser bristfälliga för de
familjer och anhöriga som drabbas av frihetsberövandet. Det ökade säkerhetstänket inom
Kriminalvården sätter käppar i hjulen för långtidsdömdas möjligheter att bevara pågående
relationer. För att skapa förutsättningar för Kriminalvårdens främsta vision ”bättre ut”, krävs
det att gällande regelverk tar hänsyn till de intagnas familjer och partners som drabbas av
frihetsberövandet. Placeringsbeslutet prövas individuellt, det framgår av det empiriska
materialet att personerna ofta placeras långt bort från sitt hem och sin familj vilket försvårar
umgänge och kontakt. Eftersom samtliga intervjupersoner är placerade på samma
säkerhetsklassnivå borde det vara rimligt att anstalterna har samma regler och policyn för de
intagna och deras anhöriga. Förutsättningarna att upprätthålla parrelationer skiljer sig mellan
anstalterna. Ett tydligt exempel är besökslägenheten och huruvida man tillåter övernattning.
Ett annat exempel är begränsningen av telefonsamtal. Det vill säga att anstaltens interna regler
och policyn påverkar vilka personer som redan från början ges bättre/sämre förutsättningar att
upprätthålla en relation. Veckosamtal borde även erbjudas till personer som har en pågående
relation som är viktig för dem vare sig de har barn eller inte. Jag vill rikta kritik mot dessa
restriktioner och de enorma konsekvenser det innebär för upprätthållandet av relationer och
kontakten med respektive partner och familj.
59
Jag vill även lyfta det faktum att så pass många långtidsdömda män visade intresse att delta i
studien, anser jag, visar på en vilja och en ambition att förändra deras situation. I efterhand
när jag har reflekterat kring deltagandet i studien utifrån Foucaults maktanalys tänker jag att
det kan tolkas som ett slags motstånd till makten. Samtliga personer beskriver hur de inte kan
påverka sin situation eller förhållandena på anstalten. Detta genom att hänvisa till ensidiga
beslut, inte våga ta kampen då man upplever att det kan försämra en redan dålig situation etc.
Många tankar och funderingar har framkommit under studiens gång. Det finns flera
kunskapsluckor som måste belysas och undersökas vidare. Varför är intagnas sexualitet en
icke-fråga i Sverige? När man undersöker intagnas hälsa, finns det plats för frågor kring
deras sexualitet och i så fall, vem ska ansvara för arbetet? Vad finns det för attityder och
hur ser man på intagnas sexualitet och relationer inom Kriminalvården? Vidare vore det
intressant med en jämförande studie på olika säkerhetsklasser för att undersöka om det
finns några skillnader/likheter i förutsättningar att upprätthålla parrelationer.
60
Referenser
Agnew, R. (2005). Why do criminals offend: A general theory of crime and delinquency?
New York: Oxford University Press.
Arditti, J A, Lambert- Shute J, Joeast K (2003), Saturday Morning at the Jail: Implications of
Incarceration for Families and Children. Family Relations 2003, 52, 195-204
Bales, W. D., & Mears, D. P. (2008). Inmate social ties and the transition to society: Does
visitation reduce recidivism. Journal of Research in Crime and Delinquency, 45, 287–321.
Bell, J (2006). Introduktion till forskningsmetodik. Studentlitteratur AB.
Berg, MT, Huebner, BM (2011) Reentry and the ties that bind: An examination of social ties,
employment, and recidivism. Justice Quarterly 28 (2), 382-410
Braithwaite, J. (1989). Crime, shame and reintegration. New York: Cambridge University
Press.
Burnett, R. (2004). To re-offend or not to re-offend? The ambivalence of convicted property
offenders. In S. Maruna & R. Immarigeon (Eds.), After crime and punishment: Pathways to
offender reintegration. Cullompton, Devon: Willan.
Carlson, B.E., & Cervera, N. (1991). Inmates and their families: Conjugal visits, family,
contact, and family functioning. Criminal Justice Behavior, 18(3), 318–331.
Carcedo, R. J. (2005). Ecesidades sociales, emocionales ysexuales. Estudio en un centro
penitenciario [Social, emotional and sexual needs. Study in a penitentiary]. Salamanca, Spain:
Servicio de Publicaciones de la Universidad de Salamanca.
Carcedo, R. J., Perlman, D., Orgaz, M. B., López, F., Fernández- Rouco, N., & Faldowski, R.
(2011). Heterosexual romantic relationships inside of prison: Partner status as predictor of
loneliness, sexual satisfaction, and quality of life. International Journal of Offender Therapy
and Comparative Criminology 55, 898–924.
Carcedo,R.J, Perlman, D, López, F and Orgaz, M.B, (2012) Heterosexual Romantic
Relationships, Interpersonal Needs, and Quality of Life in Prison. The Spanish Journal of
Psychology, 2012, Vol. 15, No. 1, 187-198.
Carlson, B. E., & Cervera, N. (1991). Inmates and their families: Conjugal visits, family
contact and family functioning. Criminal Justice and Behavior, 18, 318-331.
61
Champion, D.J. (2005). The American dictionary of criminal justice: Key terms and major
court cases. Los Angeles, CA: Roxbury Publishing Company.
Cripe, C.A. (1997). Legal aspects of corrects management. Gaithersburg, MD: An Aspen
Publication.
Cripe, C.A., & Pearlman, M.G. (2005). Legal aspects of corrects management (2nd ed.).
Sudbury, MA: Jones and Bartlett.
Cullen, F. (1994). Social support as an organizing concept for criminology: Presidential
address to the academy of criminal justice sciences. Justice Quarterly, 11, 527-559.
Denscombe, M (2004) Forskningens grundregler: samhällsforskarens handbok i tio punkter.
Lund: Studentlitteratur.
Dodge, M., & Pogrebin, M. R. (2001). Collateral costs of imprisonment for women:
Complications of reintegration. The Prison Journal, 81, 42-54.
Eddy M, Martinez C R, Schiffmann T, Newton R, Olin L, Leve L, Foney D M, Shortt WU J
(2008). Development of a multisystemic parent management training intervention for
incarcerated parent, their children and families. Clinical Psychologists Vol 12 No 3, November
2008, pp 86-98
Eliasson, R (1995) Forskningsetik och perspektivval. Lund Studentlitteratur.
Fuller, L. G. (1993). Visitors to women’s prisons in California: An exploratory study. Federal
Probation, 57(4), 41–47.
Glaser, D. (1964). Effectiveness of a probation and parole system. Indianapolis, IN: BobbsMerrill.
Glaze, Lauren E., Maruschak, Laura M. ( 2008) Parents in Prison and Their Minor Children.
Bureau of Justice Statistics Special Report. NCJ 222984, Washington, DC: United States
Department of Justice, Bureau of Justice Statistics.
Gagnon, Paul H. & William, Simon (1973): Sexual conduct: the social sources of human
sexuality. Chicago, III.: Aldine Pub. Co.
Goffman, E. (1961). Asylums: Essays on the social situation of mental patients and other
inmates. Garden City, NY: Anchor.
Hairston, C. (1988). Family ties during imprisonment: Do they influence future criminal
62
activity? Federal Probation, 52, 48-52.
Hairston, C. (1989). Men in prison: Family characteristics and parenting views. Journal of
Offender Counseling, Services, & Rehabilitation, 14, 23-30.
Harrison, K (1997) Parental Training for Incarcerated Fathers: Effects on Attitudes, SelfEsteem, and Children’s Self-Perceptions. The Journal of Social Psychology 1997, 137(5),
588-593
Fishman, J. (1934). Sex in prison: Revealing sex conditions in American prisons. New York:
National Library Press.
Foucault Michel. Övervakning och straff. Arkiv Förlag 1987
Foucault Michel. Power. Essential Works of Foucault, 1954-1984. Volume 3. The New Press
2000.
Foucault, Michel, Sexualitetens historia. Bd 1, Viljan att veta, [Ny utg.], Daidalos, Göteborg,
2002.
Hairston, F C (1998) The Forgotten Parent: Understanding the Forces that Influence
Incarcerated Father’s Relationships with Their Children. Child Welfare Vol LXXVII No 5
September/ October
Hairston, F C (2001) Fathers in Prison: Responsible Fatherhood and Responsible Public
Policies. Marriage & Family Review, Vol 32(3/4)
Hensley, C., Rutland, S., & Gray-Ray, P. (2000a). Inmate attitudes toward the conjugal
visitation program in Mississippi prisons: An exploratory study. American Journal of
Criminal Justice, 25(1), 137–145.
Hensley, C., Rutland, S., & Gray-Ray, P. (2002). Conjugal visitation programs: The logical
conclusion. In C. Hensley (Ed.), From prison sex: Practice and policy (pp. 143–156). Boulder,
CO: Lynne Rienner.
Hirschi, T. (1969). Causes of delinquency. Berkeley: University of California Press.
Jareborg, N. och Zila, J. (2007). Straffrättens påföljdslära, 2:a uppl., Norstedts juridik,
Stockholm.
Jiang, S., & Winfree, L. T., Jr. (2006). Social support, gender, and inmate adjustment to
prison life: Insights from a national sample. The Prison Journal, 86, 32–55.
63
Kvale, S (2007) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund, Studentlitteratur AB .
Kanaboshi, Naoki & Anderson, James F. (2011). Conjugal visits could test the limits of the
Fourteenth Amendment’s Equal Protection Clause. Criminal Justice Studies: A critical
Journal of Crime, Law and Society, 24:4, 381-393.
Kirkham, G. L. (1971). Homosexuality in prison. In J. M. Henslin (Ed.), Studies in the
sociology of sex (pp. 325-349). New York: Appleton-Century-Crofts.
Koscheski, M., Hensley, C., Wright, J., & Tewksbury, R. (2002). Consensual sexual behavior.
In C. Hensley (Ed.), Prison sex: Practice and policy (pp. 111-131). London, England: Lynne
Rienner.
Kubrin, C. E., & Stewart, E. A. (2006). Predicting who reoffends: The neglected role of
neighborhood context in recidivism studies. Criminology, 44, 165-197.
Lacombe, E. (1997). L’impact de l’incarcération sur l’expression de la sexualité d’un groupe
en milieu correctionnel ouvert: Pistes d’intervention [The impact of incarceration on the
sexual expression of an open prison regime group: Clues for the intervention]. (Unpublished
master’s thesis). University of Montreal, Québec, Canada.
Larsson, S. (2005) Kvalitativ metod – en introduktion. I: Larsson, S. m fl (red)
Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur. s 91-128
Lanier, C. (1993). Affective states of fathers in prison. Justice Quarterly, 10, 49-66.
La Vigne, N. G., Naser, R. L., Brooks, L. E., & Castro, J. L. (2005). Examining the effect of
incarceration and in-prison contact on prisoners’ family relationships. Journal of
contemporary Criminal Justice, 21, 314-335.
Laub, J., & Sampson, R. (2003). Shared beginnings, divergent lives: Delinquent boys to age
70. Boston: Harvard University Press
Lawson, D.M., & Sivo, S. (1998). Trainee’ conjugal family experience, current
intergenerational family relationships, and the therapeutic alliance. Journal of Marital and
Family Therapy, 24(2), 225–231.
Levenson, L. (1983). Sexual attitudes of males in a protected environment. Journal of the
American Society of Psychosomatic Dentistry and Medicine, 30, 135-136.
Lindquist, C. H. (2000). Social integration and mental well-being among jail inmates.
Sociological Forum, 15, 431–455.
64
Lindquist, C., Hardison, J., & Lattimore, P. (2004). The reentry court initiative: Court-based
strategies for managing released prisoners. Justice Research and Policy, 6, 93-118.
Linville, S. L. (1981). Assessing sexual attitudes and behaviors of incarcerated males in a
minimum security institution. Morgantown: West Virginia University.
Lye, D. (1996). Adult child–parent relationships. Annual Review of Sociology, 22, 79–102.
Machipisa, L. (1998, July 21). Conjugal visits not the right answer for AIDS in prison.
InterPress News Service (IPS).
Marsh, R. L. (1983). Services for families: A model project to provide services for families of
prisoners. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology, 27(2),
156–162.
Maruna, S. (2001). Making good: How ex-convicts reform and rebuild their lives.
Washington, DC: American Psychological Association
McKinley, J. (2007). Gay inmates to be granted conjugal visits in California. The New York
Times.
Medellin, R.L. (1992). Anderson v. State of California: Do death row inmates have a
fundamental right to procreate through conjugal visits and/or artificial insemination? Criminal
Justice Journal, 14(2), 425–450
Nelson, M., Dees, P., & Allen, C. (1999). The first month out. New York: Vera Institute of
Justice.
Nevin, S., & Stewart, D. (2005). Resettlement outcomes on release from prison in
2003. London, England: Home Office.
Nilsson, Anders, Fånge i marginalen - uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i
brott bland fångar, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet,
Avhandlingsserie nr. 8, Stockholm 2002.
Nurse, A M. (2001) The Structure of the Juvenile Prison- Constructing the Inmate Father.
Youth & Society, Vol 32, No 32, March 2001, 360-394
Pardue, A., Arrigo, B. A., & Murphy, D. S. (2011). Sex and sexuality in women’s prisons: A
preliminary typological investigation. The Prison Journal, 91, 279-304.
Petersilia, J. (2003). When prisoners come home: Parole and prisoner reentry. New York,
NY: Oxford University Press.
65
Rivard, Elizabeth Ann. (2011) Hard Time and Hard Love: Issues and Challenges of Visitation
for Men of Incarcerated Women. Master of Science, Arizona State University.
Sagarin, E. (1976). Prison homosexuality and it’s effect on post-prison behavior. Psychiatry,
39, 245-257.
Shivy, V., Wu, J., Moon, A., Mann, S., Holland, J., & Eacho, C. (2007). Ex-offenders
reentering the workforce. Journal of Counseling Psychology, 54, 466-473.
Sack, W. H. (1977). Children of imprisoned fathers. Psychiatry: Journal for the Study of
Interpersonal Processes, 40, 163–174.
Solangel, M (2006-2007) Recidivism and Parental Engagement. 40 Fam. L. Q.
Sykes, G. (1958). The society of captives. Princeton, NJ: Princeton University Press
Tham, H. (1995). Från behandling till straffvärde – kriminalpolitik i en förändrad
välfärdsstat, Särtryck ur: Victor, Dag, (red.) Varning för straff. Om vådan av den nyttiga
straffrätten, Nordstedts juridik, Stockholm 1995.
Tewksbury, R., & DeMichele, M. (2005). Going to prison: A prison visitation program. The
Prison Journal, 85, 292-310.
Vetenskapsrådet (1990) Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig
forskning.
Visher, C., & Courtney, S. (2006). Cleveland prisoners’ experiences returning home.
Washington, DC: The Urban Institute.
Waller, M., & Swisher, R. (2006). Fathers’ risk factors in fragile families: Implications for
“healthy” relationships and father involvement. Social Problems, 53, 392- 420.
Wilkinson, R.A. (2003, June). The cost of conjugal visitation outweighs the benefits.
Corrections Today.
Wolfe, Z. (2008). Gay and Lesbian prisoners: Recent developments and call for more
research. Prison Legal News, 19(10): 1–6.
Wyatt, R .(2009) Note: Male Rape in U.S. Prisons: Are Conjugal Visits the Answer? 37 Case
W. Res. J. Int’l L. 579 (2006)
Länkar
1. http://gaymarriage.procon.org/view.resource.php?resourceID=004857
66
2. http://www.bbc.com/news/world-us-canada-21943292
3. http://www.kriminalvarden.se
4. www.bra.se
Övriga referenser
Förordning (2007:1 172) med instruktion för Kriminalvården
(SFS 2010:610, 1 kap 5§).
Doe v. Coughlin, 518 N.E. 2d 536 (N.Y. 1986). https://casetext.com/case/matter-of-doe-vcoughlin-4?page=55
Rapport (2014). ”Den framtida verksamhetsvolymen i rättskedjan”. Centrala prognoser för
2014-2017. En rapport från Brottsförebyggande rådet, Rikspolisstyrelsen,
Ekobrottsmyndigheten, Domstolsverket, Kriminalvården.
SOU (2005:6) Säkert inlåst?
67