FÖRLÅTELSE UTAN GRÄNS
Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min
broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju
gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina
tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio
tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle
säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden
kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall
jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät
honom gå och efterskänkte hans skuld.
Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig
honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka
vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så
skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i
fängelse tills skulden var betald.
När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade
om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din
usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha
varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans
herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald.
Så skall min himmelske Fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt
hjärta förlåter sin broder.”
(Matt 18:21-35)
Hur många gånger ska jag förlåta? Det var den fråga som Petrus kom fram till
Jesus med.
Hur många gånger ska jag förlåta? Hur hör du den frågan? Är det ett teoretiskt,
teologiskt problem att diskutera och resonera och vrida och vända på? Eller är det
en fråga från ett sårigt hjärta som kämpar och kämpar för att få en relation att hålla
ihop, men där sårskorpan knappt hinner stelna på det senaste såret innan det rivs
upp igen?
Hur många gånger ska jag förlåta? Det är en jätteviktig fråga. För jag tror att
alla vi som har levt mer än ett par dagar på den här jorden har hamnat i situationer
där vi har fått något att förlåta. Där människor har gjort oss illa. Allt från kanske ett
tanklöst ord, som ändå sticker som ett svärd, till grymma och medvetna
kränkningar som lämnar men för livet. Jag tycker det är uppenbart att vi människor
lyckas inte alltid vara goda mot varandra som det är tänkt, och en del verkar inte
ens ha viljan att vara goda.
Har du inom dig sår eller sådana där knutar på själen efter saker som människor
har gjort mot dig, kanske trots dina försök att göra relationen bra?
Petrus hade sådant inom sig, men han gömde det inte inom sig. Det står att han
kom fram till Jesus och berättade om det. Och han undrade: Hur många gånger
ska jag förlåta? Så mycket som sju gånger? Och det är som att Jesus ser på honom
och säger ungefär: Bra med din goda vilja, att du säger sju för fullkomlighetens tal.
Men min väg är fullkomlighetens fullkomlighet: 77 gånger.
Kanske några av oss känner: Jo, det är ju en fin tanke, och det är lätt att säga. Men
för Jesus är tanke och ord och handling en och samma sak. Han skulle aldrig
begära något av oss som han inte själv är beredd att göra för oss. Om han säger:
”Jag vill att du förlåter 77 gånger”, då kommer han att förlåta 777 gånger.
För han har lidit precis som vi. Missförstådd, hånad, utfryst, utlämnad, uthängd,
förrådd, torterad och dödad på Golgata kors. Allt medan han bad: ”Fader, förlåt
dem, de vet inte vad de gör.” Han öppnar sin famn för den mänsklighet som i
rädsla slår spikar genom hans händer, och han står fast vad vi gör. Inget du gör mot
honom kan ens rubba hans outsläckliga kärlek till dig, inget kan skilja dig från
Kristi kärlek.
Och det är därför vi får komma gång på gång, nu senast i avlösningen i början på
vår mässa. Jag vet inte om du har varit och bett om förlåtelse mer än 77 gånger –
jag tror nog att några av oss ser ut att ha varit med på fler än 77 gudstjänster :-) –
men siffran spelar ingen roll, han förlåter dig 777 gånger och ännu fler om han
bara får chansen. Förlåtelse utan gräns.
Och han längtar efter att du ska vara med honom och vandra på hans väg. Att
liksom han låter förlåtelse och välsignelse flöda fritt mot dig, också du kan låta
förlåtelse och välsignelse flöda fritt till dina medmänniskor. Till alla dina
medmänniskor, alla de bristfälliga som Gud älskar precis som han älskar dig.
Och för att visa hur det funkar berättar han en liknelse, om en kung som är Gud
och en människa som var skyldig honom 10 000 talenter. Det var en helt ofattbar
summa, det var mer än hela statsbudgeten för Judeens land! En enda talent var en
säck med20 kgsilvermynt, 10 årslöner, och 10 000 talenter blir då200 000
kgsilvermynt. Det Jesus vill lära oss är det som vi säger i vår syndabekännelse,
”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår”.
Och den här helt vansinniga skulden blir förlåten. ”Din skuld är förlåten. Gå i frid.”
Och så går han ut, och så ser han en medmänniska som är skyldig honom 100
denarer. Fyra månadslöner, kanske 40 000 kr. Det är en kännbar summa, men
möjlig att hantera.
Och vad säger han? Han säger: ”Du ska få betala!” Och så sätter han honom i
fängelse tills skulden skulle vara betald. Är det något som du känner igen dig i? Att
någon vägrar förlåta dig utan vill pressa in dig i ett skuldfängelse? Eller att du själv
känt att du verkligen inte vill förlåta en som gjort dig illa utan håller honom eller
henne i ett skuldfängelse?
Vad den här tjänaren gjorde när han satte den andre i skuldfängelse, det var inte
främst att låsa in den andre. Att hålla någon i oförlåtelse är att låsa in sig själv, det
är blockera livsflödet som kommer från Gud, den kärlek som strömmar mot dig
genom Guds Ande och som sedan vill ut och vidare.
Det är som de två sjöarna i Israel, Gennesarets sjö och Döda havet. Gennesarets sjö
har ett inflöde och ett utflöde, och det är fullt av liv. Döda havet har bara ett inflöde
och inget utflöde, och det är stendött. Om man inte förlåter så binder det upp
energi, det hämmar kreativitet och glädje, och det bara fortsätter och fortsätter att
göra ont. Jesus säger att han som vägrade förlåta blev plågad som av
bödelsdrängar.
Så inte bara för Kristi skull, inte bara för den oförlåtnes skull, utan för framför allt
din och min skull, så säger Jesus till dig och mig: Snälla, ge mig din smärta och ditt
agg och din oförlåtelse, så ska jag hjälpa dig att bli fri. Det står att när Jesus fick
lida, då överlät han sin sak åt honom som dömer rättvist (1 Pet 2:23). Och nu
får vi här idag göra samma sak till honom: inte bara våra synder, utan också alla de
synder som våra medmänniskor har begått mot oss. Vi sluter våra ögon och ber
tillsammans...
Herre, vi tar detta tillfälle att lyfta våra inre sår inför dig. Våra besvikelser. De
människor som har gjort oss illa. Du var där när det hände. Du kände den smärta
som vi led.
Nu ber vi dig: inneslut våra sår i dina sår. Låt din läkedom omsluta oss.
Och låt de som har gjort oss illa få fatta vad de har gjort. Låt de fatta och få ditt
perspektiv och omvända sig och bli fria.
Och hjälp oss, Herre, att bli fria från den eventuella agg som vi har inom oss. Fria
att helt och fullt ta emot din kärlek, och helt och fullt låta den flöda vidare ut till
andra.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
