detta r ett exempel

Hälsa och samhälle
April 2005
OMVÅRDNAD I LIVETS SLUTSKEDE I ETT KULTURELLT
PERSPEKTIV
En litteraturstudie om vårdpersonalens omhändertagande av döende och/eller avliden patient
från islamsk eller judisk religion/kultur
ANETTE NILSSON
TOMMY SVENSSON
Examensarbete
Ht 02
Sjuksköterskeprogrammet
April 2005
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
epost: postmasterhs.mah.se
1
OMVÅRDNAD I LIVETS SLUTSKEDE I ETT KULTURELLT
PERSPEKTIV
En litteraturstudie om vårdpersonalens omhändertagande av döende och/eller avliden patient
från islamsk eller judisk religion/kultur
Anette Nilsson
Tommy Svensson
Nilsson, A & Svensson, T. Omvårdnad i livets slutskede i ett kulturellt perspektiv.
En litteraturstudie om vårdpersonalens omhändertagande av döende patient från
islamsk och judisk religion/kultur. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö
högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2005.
Genom världens globalisering och de öppna gränser det har medfört, har arbetet
som sjukvårdspersonal fått ytterligare en inriktning, nämligen den kulturkongruenta vården. Att sköta en patient i livets slutskede är en krävande uppgift, om sedan patienten dessutom kommer från en annan kultur, krävs en kunskap och en
annan inriktning på arbetet än vad vi är vana vid. Syftet med studien var att belysa
vilka kunskaper vårdpersonalen behöver vid omvårdnad av patienter som har en
annan kultur/religion än vårdgivarens egen och är i livets slutskede. I de vetenskapliga artiklar vi analyserat framkommer viss kunskapsbrist hos vårdpersonal,
religiöst kunniga medlemmar, samt familjemedlemmars omhändertagande. I studien framkommer även lämpliga åtgärder som bör vidtagas. Den kunskap och
information vi fått från vår analys av artiklar och litteraturstudier, visar att mer
utbildning och forskning behövs inom det här området.
Nyckelord: islam, judendom, kultur, livets slutskede, omvårdnad, vårdpersonal
2
END OF LIFE CARE FROM A
CULTURAL PERSPECTIVE
A literature review about the nursing staffs´ care
of dying and/or deceased patient from Islamic or
Jewish religion/culture
Nilsson, A & Svensson, T. End of life care from a cultural perspective. A literature review about the nursing staffs care of dying and/or deceased patient from
Islamic or Jewish religion/culture. Degree project, 10 Credit Points. Nursing program. Malmö University, Health and Society, Department of Nursing, 2005.
Through the world´s globalising and the open borders this brings, the nursing
staff’s work have gotten yet another alignment, namely the culture congruent care.
To care for a patient in the end of life is a demanding task, and if then the patient
furthermore is from another culture, this will demand a knowledge and alignment
in the work we are used to. The purpose of this study was to illustrate which
knowledge the nursing staff needs in care of patients that have a different culture/religion other than the caregivers own and is in the end of life. In the scientific articles we analysed certain lack of knowledge with the nursing staff, religious competent members, and family members care emerged. In the study also
appropriate needs to be undertaken emerged. The knowledge and information we
received from our analysis of the articles and literature reviews shows that more
education and research in this area is needed.
Keywords: islam, jewish, culture, end of life, care, nursing staff
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
6
BAKGRUND
Kultur/religion
Den judiska kulturen/religionen
Den islamska kulturen/religionen
Ett kulturellt perspektiv på omvårdnad i livets
slutskede
Omvårdnad av muslimska patienter i livets slutskede
I livets slutskede
I dödsögonblicket
Efter döden inträtt
Omvårdnad av judiska patienter i livets slutskede
I livets slutskede
I dödsögonblicket
Efter döden inträtt
6
6
7
8
9
10
10
11
12
13
13
13
13
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
14
METOD
Artikelsökning
Artikelgranskning
Databearbetning
15
15
16
17
Muslimska och judiska familjetraditioner
I livets slutskede
Dödsögonblicket
Ritualer efter döden
Det etiska omhändertagandet
Riter och traditioner
17
17
18
19
19
20
20
RESULTAT
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Muslimska och judiska
familjetraditioner
I livets slutskede
Dödsögonblicket
Ritualer efter döden
Det etiska omhändertagandet
Riter och traditioner
22
23
24
24
25
25
SLUTSATSER
25
REFERENSER
Böcker
Tidskriftsartiklar
Övrigt källmaterial
27
27
27
28
4
21
21
22
BILAGOR
29
5
INLEDNING
Med anledning av EU:s beslut av öppna gränser, har befolkningen blivit mer
mångkulturell/internationell än tidigare. Inom sjukvården ökar således sannolikheten att de patienter som vårdas i livets slutskede kan ha en annan kulturell bakgrund än den svenska. För sjuksköterskan innebär detta att kunskap om kulturella
skillnader är nödvändiga för att kunna erbjuda en kulturkongruent omvårdnad
präglad av ett holistiskt synsätt. Kulturella skillnader kan mycket väl resultera i
missförstånd och komplikationer som kan inverka menligt på omvårdnaden, men
sådana faktorer kan även påverka både patientens och anhörigas livskvalitet. Således kommer vårdpersonalen att märka av ett mer omfattande och kulturspecifikt
omvårdnadsarbete, för att kunna ge en kulturkongruent vård och kunna ha ett holistiskt synsätt hos patienter som befinner sig i livets slutskede. Patienter med en
annan kulturell bakgrund än vår egen träffar vi ofta på inom vårt arbete i vården.
Med anledning av detta vill vi ta reda på hur vi ska införskaffa en relevant kunskap och information i detta svåra område som döden är och att dessutom göra det
ur ett kulturellt perspektiv. Hur kan vårdpersonalen ge en patient som befinner sig
i livets slutskede en god livskvalitet in i dödsögonblicket och att inte negligera de
anhöriga? Som sjuksköterska är det ett intensivt och känslomässigt krävande arbete att ha hand om människor i livets slutskede. När patienten dessutom kommer
från en annan kultur än vår egen kan missförstånd och komplikationer uppkomma
om det inte finns rätt kunskap eller erfarenhet att tillgå på avdelningen. Då kan det
uppkomma en frustration hos personalen en känsla av otillräcklighet. Vi har valt
att skriva om sjuksköterskans omhändertagande av patient vid livets slutskede,
dödsögonblicket, efter döden och som tillhör en islamsk eller judisk religion/kultur.
BAKGRUND
I bakgrunden tar vi upp det generella kultur/religion begreppet och den islamska
och judiska kultur/religionen. Studien tar också upp den generella omvårdnaden i
livets slutskede och ur ett islamskt och judiskt synsätt. I bakgrunden kommer den
islamska och judiska kultur/religionen att beskrivas, men även omvårdnaden, sett
ur dessa båda perspektiv redogörs i vårt arbete.
Kultur/religion
Enligt DeMarinis (1998) används termen kultur/religion för att beskriva religiösa
erfarenheter, religiösa symboler och ritualer inom ett kulturellt sammanhang. Det
kan även innebära att man kan tillhöra en viss religionsinriktning men inte vara
aktiv medlem, men det kan finnas en kulturell tillhörighet, men ingen religiös
samhörighet till olika trosinriktningar (a a).
Kulturen är ett övergripande begrepp och formar vårt sätt att uppleva och tänka
kring hälsa och ohälsa. Det kulturella begreppet är ofta förknippat med traditioner
som gått från generation till generation från det egna hemlandet. Oftast var det de
äldre i familjen som förmedlade sin kunskap vidare till barn och barnbarn (DeMarinis, 1998).
6
Med kultur menas de socialt inhämtade, gemensamma kunskaper och värderingar
som delas av ett samhälles medlemmar. Det sociala arvet och kunskapen fås genom en speciell uppväxtmiljö och delaktighet av samhällets normer och värderingar formas. Vi lär oss tidigt att iaktta andra genom uppfostran, genom samtal
och genom att interagera genom andra. Kulturen kommer ständigt att befinna sig i
en omplanteringsprocess, nya värderingar tas upp och gamla försvinner (Cullberg,
2003).
I Kristoffersen (1998) beskrivs kulturen som följande:
- observerbara, beteendemässiga vanor, t ex språk, sätt att umgås på mellan
överordnade och underordnade
- normer och regler för samspel
- värden och filosofi som ligger bakom organisationens politik inför användare och anställda
- grundläggande förutsättningar – sätt att ”se världen på” som ofta är tagna
för givna och är av omedveten natur
- stämning och klimat inom organisationen som beror på fysisk utformning
och medlemmarnas sätt att umgås med användare och andra externa kontakter på.
Enligt Kristoffersen (1998) omfattar det religiösa behovet av:
- behov av mening i förhållande till en gud eller högre makt
- behov av att komma i kontakt med Gud eller makten
- behov av att praktisera religiösa ritualer och ceremonier
- behov av att leva efter religionens etiska riktlinjer
- behov av vetande och insikter i de religiösa skrifterna
- behov av den trygghet och frälsning som religionen ger
- behov av den sociala gemenskapen som religionen erbjuder (a a).
Det är inte självklart att en individ som bekänner sig till en religion, samtycker till
alla religionens aspekter. Varje individ är unik och har sin egen tolkning av religions lära och även till den religiösa traditionen man uppväxt med (a a).
Den judiska kulturen/religionen
Judendomen är en monoteistisk religion, bekänner sig till en enda Gud. Den är en
av världens äldsta religioner. På 1200 talet f Kr slöt Gud ett förbund med Moses
och hans folk på Sinai, som än idag utgör det judiska folkets tro. Gud lovade att
hjälpa sitt folk i alla livets skiften, i gengäld skulle folket lyda Gud och hans 10
budords levnadsregler (Byström m fl, 1998). Det mest centrala i lagen Toran, det
vill säga de fem Moseböckerna, är de tio Guds budord. Det finns ytterligare 603
regler som är till vägledning för en troende jude för att leva ett liv som anstår en
troende jude (Larsson & Hallingberg, 1997). En jude tror i någon form på läran
om belöning, odödlighet och återuppståndelse. Döden ses inte som livets slut, men
trots detta är det ändå livet före döden som är det väsentliga (Byström m fl, 1998).
Judendomen betonar det man gör i livet och är inte så upptagen med döden. Gud
har utvalt det judiska folket till att förverkliga hans vilja på jorden och lyda hans
bud som finns i Toran (De Marinis, 1998).
Inom judendomen finns det enligt Larsson och Hallenberg (1997) olika sätt att
förhålla sig till den judiska tron:
7
- liberala judar – ser den judiska lagen som rådgivande och vägledande för ett
judiskt liv, men lagen är inte förpliktigande i alla sina delar.
- konservativa judar – anser att den judiska lagen har man en plikt att följa, men
den är till viss del lite flexibel helt beroende på samhället runt omkring.
- ortodoxa judar – är mycket restriktiva när det gäller att ändra tolkningen av de
ursprungliga texterna. De tillåter inga förändringar eller eftergifter för det moderna samhället.
Den islamska kulturen/religionen
Islam är i första hand en religion, men kan också vara ett politiskt fenomen. Denna religion växte fram under 600-talet e Kr framförallt i städerna Mekka och Medina i Israel. Det var i Mekka som profeten Mohammed fick den första uppenbarelsen av ängeln Gabriel, som Gud förmedlade till honom. Islams profet Muhammed blev både Guds sändebud och statsman. Själva ordet Islam betyder ”underkastelse”, att underkasta sig Guds vilja och muslim betyder ”den som underkastar
sig” den som praktiserar religionen (Byström m fl, 1998). Muslimer tror på uppståndelsen, Domedagen och ett evigt liv efter detta (Erman & Norgren, 2000).
Koranen, som är muslimernas heliga bok, innehåller de uppenbarelser som Mohammed fick förmedlat av Gud. Dessa uppenbarelser samlade hans lärjungar in
efter hans död och skrev ned dessa i bokform, som blev till Koranen (Beskow,
2003).
Enligt den heliga boken Koranen, utgår islamsk lag från regler och påbud som bör
följas av en troende muslim, bland annat i de s k Fem pelarna:
1 trosbekännelsen/iman– det finns bara en Gud och Muhammed är hans sändebud
2 tidebönen/salat – skall göras fem gånger om dagen alla dagar och där fredagen är den gemensamma böndagen
3 fastan/siam - ramadan är under en månad varje år, då man avhåller sig från
mat, dryck och sexuellt umgänge från solens uppgång till dess nedgång.
Barn, gravida och sjuka behöver inte fasta
4 skatt/zakat – 2,5 % av förmögenheten som man ägt minst i ett år, ges till
behövande
5 pilgrimsfärden till Mecka/hajj – bör göras en gång i livet om ekonomiska
och fysiska förutsättningar finns (DeMarinis, 1998 ; Sarhill m fl, 2003).
Under en muslims livstid har religionen och moskén stor betydelse och då speciellt kring döden och döendet (DeMarinis, 1998). Bönen som ska utföras i riktning
mot Mekka är något som alla världens muslimer utövar tillsammans, oavsett vilken etnisk härkomst eller inriktning inom religionen de tillhör (Sarhill m fl, 2003).
Muslimerna tror att människans jordiska liv är en förberedelse till ett liv efter döden – till uppståndelsen (Erman & Norgren, 2000). De tror att döden är en övergång mellan två liv, det jordiska och livet efter döden, då själen lever vidare (Sarhill m fl, 2003). Den sjuke får inte be om att dö eller att önska sig få dö och eutanasi uppfattas som mord (Samuelsson, 1999). Enligt muslimsk tro är det bara Gud
som vet när och var man kommer att dö, därför ska en muslim alltid vara förberedd inför döden (Sarhill m fl, 2003).
8
Ett kulturellt pespektiv på omvårdnad i livets slutskede
Almås (2002) beskriver hur människor som befinner sig i livets slutskede får en
påminnelse om sin sårbarhet, livets mening, sitt människovärde och den andliga
styrkan. Döden kan ses av en del döende patienter som orättvis och ond, för andra
döende kan döden kännas som en befrielse eller lättnad. Kristoffersen (1998) skriver att när det kroppsliga/fysiska hos en döende patient är försvagat, kan tanken
på en annalkande död påverka patientens psykiska, sociala och själsliga liv.
Enligt Almås (2002) är varje människa som befinner sig i livets slutskede i en
kris. Många gånger är det en svår kris som inte har någon lösningsmöjlighet.
Vanliga krisreaktioner är:
− Chock – kan stänga ute sanningen
− Förnekande – vägrar prata om sitt tillstånd
− Köpslående – börjar köpslå med Gud eller ödet
− Vrede – går oftast ut över anhöriga
− Depression – erkänner att det inte längre går att fly undan sjukdomen
− Ångest och fruktan – syn på världen, livet och människans lott
− Regression – vänder tillbaka på tidigare utvecklingsstadier
− Resignation – accepterar att man snart skall dö (a a).
Målet måste enligt DeMarinis (1998) vara att hjälpa de personer som befinner sig
i livets slut med att få leva ett värdigt liv fram tills de dör och att varje individ
måste till slut få dö sin egen död. Medvetenhet om att en kontinuerlig fortbildning
och möjlighet att utveckla en ökad lyhördhet, fördjupad kunskap och yrkesskicklighet behövs. Denna medvetenhet ska gälla för alla kulturer, även vårdarens egen.
Kan samhället utveckla ett omtänksamt förhållningssätt och ett öppet arbetsklimat
som präglas av en ömsesidig respekt för olika kulturella bakgrunder?(a a).
Utmaningen i det mångkulturella samhället är att bygga en väg till tvärkulturell
kompetens av respekt, tvärkulturell kunskap och en förmåga att kunna kommunicera över kulturgränserna. Att kunna och vilja lyssna till varandra och komma
fram till ett gemensamt mål är en förutsättning för god omvårdnad. Kulturen är
inte statisk och på grund av detta skiftar den ofta karaktär från en generation till
en annan. Hälsa och ohälsa är begrepp som är kulturrelaterade. Samma sjukdom
kan ha olika innebörder i skilda kulturer. En sjukdom är aldrig endast ett biologiskt tillstånd, utan måste också tolkas utifrån sitt kulturella sammanhang. Kulturen är ett övergripande begrepp som formar vårt sätt att uppleva och tänka kring
hälsa och ohälsa. Det intensivt krävande arbete som vård av döende patienter innebär och när patienter dessutom har en annan kultur än vårdarens, har vårdpersonalen ett stort behov av professionell handledning (DeMarinis, 1998). Denna
handledning kan innefatta individuella eller gruppsamtal, med en läkare, psykolog
eller präst som lyssnar på vårdpersonalens upplevelser och tankar och delger sin
professionella kunskap inom området (a a).
DeMarinis (1998) betonar värdet av sex olika områden vid informationsinsamling
vid vårdplanering och tillmötesgåendet av vårdtagare och hans familj – tradition
och religion, matvanor, språk och kommuni kation, dialogmöjlighet, kontakt med
den etiska gruppen, medicinsk hänsyn som omfattar en kulturell tolkningsram för
sjukdom.
Leiningers (2002) ”culture care theory” har som mål att förmedla en kulturkongruent och en professionell sjuksköterskeomvårdnad som leder till en god livskvalitet för patienten. Som en kognitiv karta över sin teori har Leininger arbetat fram
9
en modell,” Sunrise-modellen” (bilaga 1). Denna modell gör att det blir lättare att
orientera sig och få fram information vid studerande av patienters religion/kultur
individuellt eller i grupp (Leiniger, 2002). Inom sjukvården kan Leiningers Sunrise-modell vara en vägledning till hur ett bra omvårdnadsarbete kan utformas.
Denna modell bör vara en ledstjärna för all omvårdnad, men speciellt inom vården
till patienter med annan kulturell bakgrund än vårdgivarens egen (Gebru, 2003).
Sjukvårdspersonal skall enligt DeMarinis (1998) ge fullständig och sanningsenlig
information till patienten och dennes nära anhörig. Innan ny behandling skall insättas eller medicin skall ändras, bör patient och anhörig tillfrågas och diskutera
detta med ansvarig person. Ingen får undanhållas någon information. Varje patient
ska ha ett optimalt omhändertagande oavsett religion, social status eller möjlighet
att betala. Det är läkaren skall göra en bedömning av patientens behov.
Det framkommer även i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL; SFS 1982:763) hur och
när omvårdnad ska ges och vikten av människors värde:
-2 § ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största
behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”.
-2b § ”Patienten skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns”.
-2d § ”När någon avlidit, skall hälso- och sjukvårdens uppgifter fullgöras med
respekt för den avlidne. De efterlevande skall visas hänsyn och omtanke” (a
a).
Det är viktigt att informera patient och anhöriga om fördelar och/eller nackdelar
inför någon ny behandling och om behandlingen görs för att lindra lidandet (DeMarinis, 1998). Att lyssna och stödja den döende patienten och få hans respekt
och tilltro underlättar omvårdnadsarbetet (Underskog, 1998). Människor känner
sig trygga inom den egna traditionen och återvänder ofta till denna grund tro vid
livets slutskede. Som vårdpersonal är det viktigt att få fram vad som föregår i den
döendes tankar. En fördel är att vara uppmärksam och väldigt lyhörd vid samtal
med både patient och anhörig. Vad patienten upplevt så som t ex som förföljelse,
tortyr, blodprov och andra undersökningar i t ex koncentrationsläger (DeMarinis,
1998). Ekblad m fl (1996) anser att det centrala för vård i livets slutskede i ett
tvärkulturellt perspektiv är – olika sätt att skapa mening, en kulturell ”omplanteringsprocess”, generationernas olika sätt att skapa en kulturell mening, smärtans
olika dimensioner och växelverkan, symbolernas och ritualernas funktion.
Omvårdnad av muslimska patienter i livets slutskede
Under denna rubrik belyses omvårdnaden av den muslimske patienten som befinner sig i livets slutskede, i dödsögonblicket och efter döden inträtt.
I livets slutskede
I Koranen finns det klart legitimerat att sjuka och gamla ska vårdas i hemmet
(Erman & Norgren, 2000 ; Samuelsson 1999). Om detta inte går att uppfylla bör
den döende få ligga på ett enskilt rum på vårdavdelningen, fritt från religiösa
symboler och där bör vara så tyst att det går att läsa ur Koranen (Erman & Norgren, 2000).
10
Det kan ibland även vara behov av tolkhjälp på vårdavdelningarna. Missförstånd
på grund av språksvårigheter får inte utgöra några hinder i omhändertagandet (DeMarinis, 1998). Tolken bör helst vara muslim och av samma kön som patienten
(Underskog, 1998). I Cullberg, (2003) beskrivs tolkens funktion i ett generellt
perspektiv. Valet av tolk är viktigt ur flera synpunkter, bland annat skall tolken ha
en professionell kompetens vilket innebär att han ska vara förtrogen med patientens språk och begreppsvärld samt även med vårdgivarens perspektiv. Tolkens
uppgift är att skapa en bra kommunikation mellan vårdgivaren och vårdtagaren.
Tolken bör om möjligt vara till hjälp under den enskilde patientens vårdperiod för
att få en kontinuitet för patienten. Vid byte av tolk kan patienten få en förnimmelse av att ”systemet läcker” vilket kan påverka omvårdnaden och patienten kan få
en känsla av övergivenhet och utlämnande. Den som tolkar har tystnadsplikt och
det är viktigt för patienten att veta. Tolken skall spegla och tydliggöra vad patienten sagt och återgälla en korrekt information från vårdgivare till vårdtagare (Cullberg, 2003).
Vårdpersonalen kan också ta hjälp av muslimskt kunniga, så att omvårdnaden av
den döende blir kulturellt/religiöst korrekt genomförd (Sarhill m fl, 2003). Det är
obligatoriskt för anhöriga, enligt muslimsk lag att besöka den person som befinner
sig i livets slutskede. Därför är det viktigt att som sjukvårdspersonal acceptera
detta, trots att besökarantalet kan kännas otroligt stort för en döende patienten (a
a). Förberedelser inför döden består i att en iman (församlingsledare) eller annan
religiöst kunnig person, samtalar med den döende om religiösa frågor (Erman &
Norgren, 2000). Då får den döende också tillfälle att uttala den islamska trosbekännelsen som lyder: ”Det finns ingen Gud, utom Gud (Allah) och Mohammed är
hans sändebud” (Underskog, 1998). Om den döende inte själv kan säga trosbekännelsen kan en annan närvarande muslim göra det istället (Erman & Norgren,
2000).
Innan bönen ska den troende muslimen tvätta sig under rinnande vatten i ansiktet,
öronen, pannan, armar, händer och fötter. Näsan tvättas genom att man sniffar upp
vatten och munnen sköljs med vatten. Om patienten är sängbunden bör man tänka
på att vända sängen så att ansiktet är vänt åt Mekka. Oftast är muslimer lugna inför döden eftersom de tror att det som sker är Allahs vilja. Det är viktigt att fråga
de anhöriga om de vill medverka i omvårdnaden av patienten, samtidigt bör vårdpersonalen tänka på att en manlig muslim aldrig får blotta sig för någon annan än
sin egen hustru och vice versa. Kvinnans renhet anses i fara om inte den personliga hygienen utförs av person av samma kön (DeMarinis, 1998). Kroppen skall
läggas på höger sida och med riktning åt Mekka, före dödsögonblicket (a a). Muslimerna accepterar inte en förlängning eller uppehållande av liv med livsuppehållande apparatur, när patienten befinner sig i livets slutskede och livskvaliteten är
dålig (Sarhill m fl, 2003).
I dödsögonblicket
Koranen betonar att döden är en övergång från det existerande livet till ett liv efter
döden. Döden betraktas av muslimer när all kroppslig funktion upphör, därför är
följaktligen hjärndöd inte accepterat som död. Döden inträffar först när all kroppslig funktion har upphört. Detta börjar emellertid bli acceptabelt bland muslimer i
västvärlden (Sarhill m fl, 2003). Det finns en speciell ”Mekka kompass” som skall
ställas in på siffran 23, då får ansiktet rätt riktning mot Mekka (Erman & Norgren,
2000). Ögon och mun ska vara slutna och när döden inträtt läses Yasin ur Koranen
11
(Sarhill m fl, 2003). Man fortsätter att läsa ur Koranen tills den avlidne förts till
bårhus eller bisättningslokal (Erman & Norgren, 2000).
Vanligt är att den avlidne kysses farväl t ex på pannan eller kinden, för så gjorde
även profeten vid sin sons död. Beteendemönstret hos muslimer vid dödsögonblicket av en familjemedlem, är att gråta högt och visa ett starkt intensivt känslomönster för att hedra den avlidne. Döden är slutet av det jordiska livet och början
på ett nytt. Kroppen blir förstörd, men själen lever vidare för evigt. På Domedagen kommer den troende muslimen att uppstå enligt Islam (DeMarinis, 1998).
Efter döden inträtt
Efter att döden inträtt, sluter imanen eller den muslimskt sakkunnige, ögonen på
den avlidne om inte detta redan är gjort. Imanen berättar vad som är brukligt att
göra vid begravningstillfället, det är mer en praktisk hjälp för de anhöriga (DeMarinis, 1998). En avliden muslim bör läggas med ansiktet mot Mekka, samt ha extremiteterna utsträckta (Sarhill m fl, 2003). Alla som har möjlighet kommer till
den dödes sjukbädd, dels för att hedra den avlidne men även för att stödja de sörjande och hjälpa till ekonomiskt med pengar, mat och annat som behövs. När de
anhöriga lämnat den avlidne tar representanter från moskén hand om den avlidne
och genomför tvagning och svepning enligt muslimska ritualer och seder (DeMarinis, 1998).
Tvagning och svepning bör ske direkt efter döden inträtt och skall göras av personer av samma kön som den avlidne (Sarhill m fl, 2003). Om de anhöriga vill och
imanen är tillgänglig, sköts denna procedur av honom. Under hela proceduren
läses ur Koranen (Erman & Norgren, 2000).
Tvagningen görs utan handskar men med en tvättsvamp. Personerna som utför
tvagningen börjar med att tvätta perineum, därefter tvättas den avlidne enligt
Wazu, som innebär att man tvättar ansiktet, händer, huvud och pannan och fötterna upp till anklarna. Kroppen läggs på vänster sida och sköljs av med varmt vatten, först på höger sida och därefter på andra sidan (Sarhill m fl, 2003). Tvagningen görs tre eller fler gånger med tvål och vatten. På kvinnorna ska även håret tvättas och flätas i tre flätor bakåt. Den avlidne skall behandlas med vördnad och ödmjukhet. Personerna som utför tvagningen och svepningen har tystnadsplikt (DeMarinis, 1998). Efteråt smörjs kroppen in med en speciell parfym (Sarhill m fl,
2003). Kroppen kan också smörjas in med kamferolja, som finns i linnement
(DeMarinis, 1998). Hela tvagningsproceduren tar ungefär 3 timmar. Efter tvagningen sveps kroppen in med ett enkelt vitt tyg, Caffan (Sarhill m fl, 2003). Tyget
ska täcka hela kroppen, vara rent och parfymerat. Männen sveps i tre tygstycken
och kvinnorna i fem. Om den avlidne företagit pilgrimsfärden till Mekka är det
vanligt att man blir sveps i denna vita dräkt, vilken består av två stycken/lakan i
vit bomull. Om kroppen ska transporteras till annat land utförs balsamering av en
läkare som helst ska vara av samma kön som den avlidne (DeMarinis, 1998).
Enligt DeMarinis (1998) är det en fördel om den döde har skrivit ett testamente
där det står hur hans önskan om begravning ser ut. Testamentet kan vara till stor
hjälp för de anhöriga om hur den dödes önskan är, vid omhändertagandet efter
dödsögonblicket om han t ex motsätter sig organdonation, obduktion eller var
någonstans han vill bli begravd. Vid amputering, borttagande av en del av kroppen, skall denna del behandlas på samma sätt som vid ett dödsfall och genomgå
samma ritualer. Den ska med andra ord tvättas, svepas och begravas (a a).
Efter svepningen ska kroppen läggas direkt i jorden, utan kista och helst inom 24
timmar (i Sverige är detta inte tillåtet på grund av arbetsmiljöskäl) (Erman &
Norgren, 2000). Filosofin är, att du är kommen av jord och ska åter till jord igen.
12
Begravningen bör ske snarast, innan kroppen börjar förmultna eftersom kroppen
inte skall balsameras. Innan begravningen kan kroppen tillfälligt läggas i en enkel
kista av trä, utan dekorationer, så att de sörjande kan ta farväl av den döde. Kremering är förbjudet eller annan förintelse av kroppen. Kroppen skall läggas i graven med ansiktet mot Mekka och täckas över med stenar, jord och sand (DeMarinis, 1998). Begravningen bör ske på en muslimsk begravningsplats, vid dåligt
med begravningsutrymme kan flera personer begravas i samma grav (a a).
Kistan ska vara enkel, utan någon utsmyckning och det får inte vara någon blomsterdekoration på kistan. Om det inte har gjorts tidigare, läses nu trosbekännelsen
vid den dödes öra, så att han kan de rätta svaren när änglarna kommer till graven,
för att förhöra sig om den dödes tro (Byström m fl, 1998).
Koranen innehåller inga föreskrifter för hur en begravning skall genomföras. Det
är i traditionslitteraturen som instruktioner finns för hur en begravning bör skötas
på islamskt vis. På dödsdagen hålls den döde i åminnelse genom recitation av koranstycken (a a).
Muslimer är negativa till obduktion, men kan göra undantag om det kan bidra till
medicinsk forskning eller öka kunskapen för att hjälpa andra som har samma
sjukdom som den avlidne (DeMarinis, 1998). Obduktion är förbjuden eftersom
livet är heligt och det tillhör Gud (Sarhill m fl, 2003). Vid balsamering och obduktion får inga organ avlägsnas från kroppen (De Marinis, 1998; Erman & Norgren,
2000; Samuelsson, 1999). Organförsäljning är inte tillåtet. Om en njurtransplantation ska utföras måste det ske från en levande givare (DeMarinis, 1998).
Omvårdnad av judiska patienter i livets slutskede
Under denna rubrik beskrivs omvårdnaden av den judiske patienten som befinner
sig i livets slutskede, i dödsögonblicket och efter döden inträtt.
I livets slutskede
Före dödsfallet skall den döende ”utandas sin själ” i en bekännelse som bör göras
på hebreiska. Om inte den döende själv kan utföra denna kan någon vid hans
dödsbädd göra det (Erman & Norgren, 2000). Samtliga judiska traditioner ser
döden som en naturlig följd av livet, det är livets slutskede (Underskog, 1998).
I dödsögonblicket
Anhörigas önskan är att få vara med vid dödsögonblicket och vill gärna vara ensamma hos den avlidne för att be. Rummet ska vara fritt från religiösa symboler.
Troende judar utövar ritualen ”den sista bekännelsen” vilket innebär att man renar
sin själ och bekänner sin tro på Gud (DeMarinis, 1998). Under livets slutskede
samt i dödsögonblicket ska det vara lugnt i rummet där den döende/döde ligger,
helst bör ingen lämna rummet (Underskog, 1998).
Efter döden inträtt
Efter att döden inträtt sluter den äldste sonen den avlidnes mun och ögon. Vänner,
släktingar eller någon från det judiska begravningssällskapet iordningställer den
döde (Underskog, 1998). Efter att döden inträtt, läggs den dödes armar längs med
kroppen, de får inte ligga i kors, och en bön läses. Den döde får inte lämnas ensam
i rummet och de närvarande läser högt ur Psaltaren (Erman & Norgren, 2000).
Speglar ska täckas, då de sörjande inte ska förvillas att tänka på sitt utseende eller
bli störda i bönen (DeMarinis, 1998). Ett ljus bör få brinna vid den avlidnes huvudända tills begravningen är över, förutom på sabbatsdagen då man inte får elda
(Larsson & Hallingberg, 1997).
13
Tvagning och en enkel vit svepning görs om möjligt av representanter från den
judiska begravningsföreningen (Erman & Norgren, 2000). Tvagning och svepning
kan också göras av begravningspersonal som bör ha samma kön som den avlidne.
Armarna ska ligga utmed sidan av kroppen, inga symboler eller blommor. En liten
påse med jord från Israel, läggs under den dödes huvud (DeMarinis, 1998). Ovanpå den dödes huvud läggs en tallit, en böneschal. Kistan är enkel, omålad och
hopsatt med träplugg, detta gäller för alla judar oberoende av samhällsställning.
Vanligast är jordbegravningar. Begravningar får inte ske på sabbaten eller första
dagen av en judisk helg. I stället för blommor, önskar de anhöriga att till minne av
den döde, skänka gåvor till organisationer som arbetar för nödställda judar eller
till trädplantering i Israel. Begravningen skall vara enkel, med en enkel kista och
inga blommor (Byström m fl, 1998). Den judiska begravningsbyrån tar hand om
det praktiska inför begravningen (DeMarinis, 1998). När en jude dör bör begravningen äga rum inom 24 timmar (Byström m fl, 1998). I det heliga landet Israel
äger begravningen rum omedelbart efter det att döden inträtt, men i Europa kan
det ske inom 3 dagar (DeMarinis, 1998).
Judendomen motsätter sig kremering av hänsyn till kroppens integritet och människan får inte förstöra eller skada Guds skapelse (Larsson & Hallingberg, 1997).
Obduktion är inte accepterad i den judiska traditionen. Alla ingrepp i kroppen
betraktas som en kränkning av Guds skapelse, men obduktion får göras om det är
till gagn för människans bästa. Balsamering tillåts om begravningen måste uppskjutas (De Marinis, 1998; Erman & Norgren, 2000).
Förhåppningen med detta arbete är att minska konflikter och missförstånd mellan
patienter och vårdspersonal genom att nå ut med bra information och kunskap
angående olika kulturella och religiösa behov som finns till den berörda omvårdnadspersonalen. Att ha vetenskaplig kunskap och senaste forskningsrön är av stor
betydelse för sjuksköterskan.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med detta arbete är att belysa vilken kunskap vårdpersonal behöver vid
omvårdnaden av muslimska och judiska patienter i livets slutskede. Följande frågeställningar skall besvaras:
1. Vilka religiösa/kulturella kunskaper inför döendet och döden bör vårdpersonalen ha beträffande muslimska patienter?
2. Vilka religiösa/kulturella kunskaper inför döendet och döden bör vårdpersonalen ha beträffande judiska patienter?
3. Vilka omvårdnadsfaktorer underlättar den judiske eller muslimske patienten
och dess anhörigas möte med döden?
Definitioner:
Döendet definieras i detta arbete som den process som sträcker sig fram till händelsen död. Oftast varar döendet i dagar, men även veckor och månader.
14
När begreppet vårdpersonal används så avses i första hand sjuksköterskor men
läkare och undersköterskor kan även vara inkluderade.
Vi använder termen kultur/religion genomgående i föreliggande studie istället för
religion och kultur som separata begrepp.
Beteckningen han används i föreliggande studie om patienter och beteckningen
hon om sjuksköterskor.
METOD
Föreliggande arbete utgörs av en litteraturstudie. Nedan redovisas artikelsökning,
artikelgranskning och databearbetning.
Artikelsökning
I artikelsökningen användes databaserna PUBMED, ELIN@MALMÖ, Blackwellsynergy och CINAHL.
På dessa databaser användes följande sökord i olika kombinationer: Palliative,
end of life, dying patient, death, nursing, culture, care, Jewish, islam, muslim,
hospice. Resultaten redovisas i tabell 1. Inklusionskriterierna var muslimsk eller
judisk patient som befann sig i livets slutskede, i dödsögonblicket och efter döden.
Patienterna skulle vara vuxna.
Exkluderingskriterierna var långvarigt sjuka patienter i obotliga sjukdomar, då
deras vård blir mer palliativ omvårdnad vilket arbetet inte skulle inkludera.
Tabell 1. Utfall av artikelsökning.
Antal
träffar
Databaser och sökbegränsningar
PUBMED (Limits: All adult: 19+ years,
1999-2004, human, English)
Palliative AND nursing
Palliative AND Islam
Palliative AND Jewish
End of life AND Islam
End of life AND Jewish
Dying patients AND nursing
Dying patients AND nursing AND
Culture
Dying patients AND nursing AND
Jewish
Culture AND Palliative AND
Nursing
Terminally ill AND Islam
Terminally ill AND nursing AND
Culture
Death AND nursing AND Islam
Death AND nursing AND Jewish
Culture care AND nursing AND
End of life
Culture care AND nursing AND
Palliative
PUBMED (No limits)
End of life AND Jewish
End of life AND Islam
15
Lästa
abstrakt
Granskade
artiklar
Använda
artiklar
398
1
11
3
15
122
12
13
1
2
1
3
12
2
2
1
1
1
2
3
1
0
1
0
0
1
0
0
1
1
1
0
19
1
0
0
5
10
1
1
1
1
1
0
2
10
20
1
2
1
0
1
1
0
0
0
18
2
0
0
54
16
2
6
1
0
1
0
Palliative AND nursing AND Islam
Palliative AND nursing AND Jewish
Death AND care AND Islam
Death AND care AND Jewish
ELIN@MALMÖ (Limits: 1999-2004,
Only Full text)
End of life AND culture
End of life AND Islam
End of life AND Jewish
Palliative AND Jewish AND
Nursing
Terminally ill AND Nursing AND
Culture
Culture care AND Islam
3
8
59
149
1
1
7
10
0
0
2
0
0
0
0
0
31
7
3
2
7
3
1
1
3
2
1
0
0
0
0
0
2
1
1
0
7
1
0
0
229
4
2
1
1
1
0
0
3
1
1
0
7
2
2
0
6
1
1
0
7
2
2
0
8
1
1
0
19
1
1
1
1
1
1
0
7
7
1286
1
1
99
1
1
39
0
0
5
BLACKWELL-SYNERGY
(Limits:Heatlh Sciences, Fulltext, 1999-2004)
Culture AND Palliative
Culture AND Palliative AND
Jewish
Terminally ill AND Nursing AND
Islam
Terminally ill AND Nursing AND
Jewish
Dying patient AND Culture care
AND Islam
Dying patient AND Culture care
AND Jewish
Jewish AND Hospice
CINAHL (Limits: MEDLINE, English,
Adult, 1999-2005)
Palliative AND Culture AND Care
Palliative AND Nursing
Palliative AND Nursing AND
Islam
Care AND Death AND Islam
Care AND Death AND Jewish
TOTALT
Artikelgranskning
För granskning av artiklarna användes Polit m fl (2001) kriterier, vilka beskriver
vad en vetenskaplig artikel ska innehålla.
Titeln bör inte innehålla mer än 15 ord. I en kvantitativ studie brukar titeln innehålla populationen, de beroende och oberoende variablerna. I en kvalitativ studie
innehåller titeln gruppen och fenomenet som undersöks.
Abstrakt skall innehålla 100-200 ord och vara placerad i början av artikeln. Den
ska beskriva artikeln i korthet, så det lätt går att utläsa om artiklen är av intresse.
Abstraktet skall kunna svara på följande: Vilka frågor har forskaren utgått ifrån
och vilka metoder använde forskaren för att få svar på dem. Vad kom forskaren
fram till, och hur skall resultatet kunna tillämpas inom vården.
Introduktionen skall följa direkt efter abstraktet och den ska bekanta läsaren med
forskningsproblemet. Följande beskrivs vanligtvis i en introduktion:
- Det aktuella fenomenet, konceptet, eller variablerna som skall studeras.
Huvud ämnet som är under undersökning skall identifieras.
- Frågeställningen, syftet, och/eller hypoteser som skall prövas. Läsaren
skall få reda på vad forskaren vill åstadkomma med studien.
16
- Granskning av relaterad litteratur. Forskaren skall kortfattat förklara om
aktuell kunskap inom området, så att läsaren kan förstå hur studien kan
tillämpas tillsammans med tidigare upptäckter.
- Den teoretiska ramen. I teoretiskt drivna studier, är oftast strukturen presenterad i introduktionen.
- Betydelsen och behovet för studien. Oftast förklaras varför studien är viktig för omvårdnaden i introduktionen.
I metoden förklarar forskaren vilka metoder han använt, för att få svar på sina frågor, och varför just de metoderna är bra för deras studie. I kvalitativa studier beskriver forskarna ofta hur de försöker få så hög kvalitet från sin datainsamling, de
kan även beskriva hur datamaterialet har analyserats.
Resultatet presenterar vad som observerats och iakttagits i dataanalysen. Dessa
presenteras sedan på det sätt som bäst visar upp fynden. I kvalitativa studier blir
det ofta i olika teman eller processer av vad som identifierats av den insamlade
datamaterialet. Utdrag från råmaterialet brukar visas här för att kunna ge en bättre
beskrivning av fynden. Forskaren kan även förklara hur den teori han använt passar in med fynden, men detta kan även göras i slutsats avdelningen.
I diskussionen drar forskaren slutsatser om meningen och innebörden av fynden.
Man förklarar också varför resultaten blev just så här, och hur de kan användas t
ex inom vården.
Diskussionen kan även innehålla följande:
- Tolkning av resultatet. I tolkningen ingår hur fynden kan införas i
praktik och teori
- Slutsats. Forskare ger ofta förslag hur fynden i sitt arbete kan införas och förbättra omvårdnaden. Ofta ges också förslag till vidare
forskning inom samma område.
- Begränsningar i studien. Här beskrivs vad som kan ha påverkat
studien och studiens begränsningar, som till exempel svagheter i datainsamlingen. Detta är bra för läsaren att veta så man kan se att
forskaren har räknat med dessa begränsningar i sitt resultat.
Referenser skall vara tillgängliga för läsaren, och forskarna skall ha med de böcker, rapporter, och journalartiklar som angivits som referenser i texten.
Databearbetning
Databassökningen resulterade i fem funna artiklar, dessa lästes individuellt av
arbetets författare för att finna likheter och skillnader. Efter den enskilda genomgången av artiklarna så genomfördes en gemensam sammanställning av fynden
och en gemensam artikel utvärdering enligt Polit m fl (2001) ovan beskrivna kriterier.
RESULTAT
Resultatet bygger på fem vetenskapliga artiklar. För att få arbetet mer överskådligt
användes sex olika rubriker. Rubrikerna valdes ut efter artiklarnas innehåll. Artikel granskning och sammanfattning finns i bilaga 2.
Muslimska och judiska familjetraditioner
Gatrad och Sheikh (2002b) anser att göra döden till något kliniskt och låta det ske
sjukhusmiljö är inte till att hålla sig till de islamska traditionerna. Den döende
17
muslimske patienten förväntar sig att familj och vänner skall komma och be för
honom. Det muslimska nätverket är viktigt som stöd under livets slutskede och
efter döden. I vårt moderna samhälle satsar allt fler unga muslimer på karriären
och flyttar hemifrån, vilket får till följd att familjestöd och sammanhållning inom
familjen upplöses. På grund av denna förändring inom kulturtraditionen, måste
sjukvården ha en omvårdnadsstrategi för att kunna ta hand om muslimska patienter i livets slutskede. För att få möjlighet att bedriva en bra transkulturell omvårdnad, är det bra om man kan anställa personal med olik religiös/kulturell bakgrund
inom sjukvården. Enligt Gatrad och Sheikh (2002b) är muslimsk vård av den döende familjemedlemmen något som man historiskt och traditionellt sett skött inom
hemmet med hjälp av kärnfamiljen. Med anledning härav finns det inte många
hospice sjukhus inom de muslimska länderna. När en döende muslimsk patient
blir inlagd på en vårdinrättning är målet från de anhöriga att han inte skall känna
sig bortglömd. Hans önskan är att bli accepterad av sin familj, vänner och av Gud.
Allmänt för muslimer är, de tycker inte om att bli omhändertagna av utomstående,
icke muslimska medlemmar och definitivt inte i en icke kyrklig miljö. Vård i livets slutskede av muslimer involverar inte bara den döende och hans familj, utan
hela den muslimska församlingen (a a).
I Sarhill m fl (2001) nämner forskarna att muslimer måste tvätta sig innan de utför
sin bön, vilket de bör göra fem gånger om dagen. De skall tvätta sig i ansiktet, på
armar, händer och fötter innan de ber. Området runt det genitala området skall
tvättas efter varje toalettbesök, annars får de inte utföra sin bön. Att genomföra
denna procedur hos en patient som ligger inför livets slutskede på ett sjukhus kan
frambringa vissa problem eftersom detta kräver extra tid från personalen. Denna
procedur skall utföras, i den mån det går, så enskilt och värdigt som möjligt för
patienten. Vid omvårdnad av muslimsk patient i livets slutskede, bör personal
vara av samma kön som patienten (Sarhill m fl, 2001).
Bonura m fl (2001) pekar på vissa motsättningar som finns mellan personal och
de anhöriga, angående den judiska församlingens involvering. De anhöriga, patienten och den judiska församlingen känner sig som en enda stor familj, däremot
menar personalen att vården av patienten endast angår familjen. Vårdpersonalen
identifierade värdet av en holistisk omvårdad av patienten och hans familj som
grupp, men de utesluter oftast den judiska församlingen. Tre rabbiner som deltog i
studien nämner att både patienten och hans familj de samtalat med understryker
deras respekt och förtroende för sjukvårdspersonalen och accepterar till fullo deras beslut. Judendomen har stor respekt för kunskap, som de anser är den mest
värdefulla gåvan man kan ha. Troende judar har även stor respekt för rabbiner,
som innehar stor kunskap inom den judiska religionen. Rabbiner är även till hjälp
för personalen med att förmedla dåliga nyheter till den döende judiske patienten
och hans anhöriga. De finns där också som stöd för patienten och hans närmaste
familjemedlemmar (Bonura m fl, 2001). Detta framkommer även i studien av
Kinzbrunner (2004) som beskriver att när en judisk patient och hans anhöriga har
frågor angående omvårdnaden i livets slutskede, tar de hjälp och vägledning av
innehållet i Guds lag. De får även råd av rabbiner som är experter på Guds lag (a
a). Oftast är de andliga behoven hos en judisk patient generella, men vårdpersonalen måste ändå förstå att det finns olikheter mellan olika judiska grupper (Bonura
m fl, 2001).
I livet slutskede
Muslimer föredrar att dö i hemmet. Om detta inte går att genomföra, utan patienten får tillbringar sin sista tid på en vårdinrättning, är det viktigt att personalen på
18
sjukhuset har kunskap i muslimsk religion/kultur eller ser till att muslimsk expertis finns att tillgå (Sarhill m fl, 2001). De närmast anhöriga vill vara nära den döendes sida för att kunna recitera ur Koranen och att inge lugn och ro i hjärtat hos
den döende (Gatrad & Sheikh, 2002b).
När en judisk patient, enligt Kinzbrunner (2004), befinner sig i livets slutskede
och beslut angående omhändertagandet skall göras beträffande den judiske patienten och/eller hans familj, bör en rabbi konsulteras. Han kan genom sin kunskap
inom den religiösa/kulturella området ge förslag om beslut i fortsatt behandling/omvårdnad (Kinzbrunner, 2004). Judendomen tillåter inte att döden påskyndas. När en judisk person befinner sig inom tre eller färre dagar från döden kallas
detta goses. Under denna period är det inte tillåtet att flytta eller röra patienten om
detta innebär en förkortning av hans liv, Till exempel: att ta bort kudden under
huvudet eller göra någon annan lägesändring av kroppen. Förbereda inför begravningen innan patienten avlidit, anses olämpligt och oetiskt (Bonura m fl, 2001).
Vård av judisk patient i livets slutskede är baserad på en religiös och historisk
grundsyn som vårdpersonalen måste ha förståelse för. Denna grundsyn har ett
sammanhang av åtagande, plikter och frigörelse mellan patienter och vårdgivare.
Därför måste familj och församlingsmedlemmars deltagande vara respekterad och
tillåten i alla situationer inom vården. För att en holistisk vård ska vara möjlig
inom judendomen, måste den andliga, känslomässiga, religiösa, gemensamma och
intellektuella tolkningen av vården också räknas in. Vård i livets slutskede inom
judendomen fordrar att vårdpersonal och anhöriga kan arbeta med rabbiner och
religiösa ledare som kan förmedla de komplexa religiösa lagarna (Bonura m fl,
2001).
Dödsögonblicket
När en muslimsk patient, enligt Gatrad och Sheikh (2002b), ligger inför dödsögonblicket, skall den muslimska församlingen uppmuntra honom att recitera
trosbekännelsen (Shahadah) på arabiska. Om det är möjligt skall han dricka av det
heliga vattnet (zam zam) som han själv eller någon anhörig hämtat från en källa i
Mekka. Vattnet kan även strykas på delar av kroppen om patienten inte kan inta
vattnet per os. Som vårdpersonal är det viktigt att inte kastar bort detta heliga vatten (Gatrad & Sheikh, 2002b). Inom judendomen är det en förpliktelse att sitta
och vaka över den döende tills han passerar över till det andra livet. Kroppen bör
inte lämnas ensam så att den kan vanhelgas (Bonura m fl, 2001).
Ritualer efter döden
När en muslimsk patient dör, skall hans ögon och mun slutas, extremiteterna
sträckas ut längs med kroppen och ansiktet ska vändas mot Mekka. Sjuksköterskan kan göra detta om ingen anhörig är närvarande, men om möjligt bör det vara
någon av samma kön som den avlidne. Den avlidnes fötter får inte peka mot
Mekka, om detta mot förmodan görs kan det skapa oro bland de anhöriga. Den
avlidne bör omhändertas så fort som möjligt, eftersom den religiösa traditionen är
att begravning bör ske inom 3-4 timmar efter döden inträtt.
De anhöriga äter inte förrän efter begravningen på grund av respekt till den avlidne (Sarhill m fl, 2001; Gatrad & Sheikh, 2002a).
Den avlidne skall tvagas och svepas enligt den islamska traditionen, det görs av
två personen och tar cirka en timme. Detta brukar utföras i moskén av personer
som har samma kön som den avlidne. På en del sjukhus blir det blir mer vanligt
med speciella rum för tvagning och svepning, vore önskvärt om alla sjukhus hade
detta (a a).
19
I Bonura m fl (2001) beskrivs hur judisk avliden patient skall omhändertas. Kroppen skall tvagas och svepas enligt judiska traditioner. Därefter blir den avlidne
svept i ett enkelt lakan och lagd i en enkel kista, gjord av furu, vilket gör att fattiga personer inte skall känna sig mindre värda i döden, i förhållande till de rika.
Blommor och gåvor är uteslutet, donation är accepterat.
Det etiska omhändertagandet
Enligt Gatrad och Sheikhs (2002b) erfarenheter är, att familjen inte vill att deras
döende släkting skall bli informerad om sin dåliga prognos. Prognosen skall helst
ges till en nära familjemedlem, som avgör om informationen skall föras vidare till
patienten. Detta görs för att skona patienten och att han inte skall förlora hoppet.
Islam ser livet som ett heligt förtroende från Gud, därför är självmord och aktiv
dödshjälp förbjudet. I Koranen står att läsa: ”Whosoever takes a human life – it is
as he has taken the life of whole mankind” (Qur´an 5:32).
Om det finns ett omänskligt lidande hos en muslimsk patient, har den islamska
religionen inga invändningar om att med hjälp av läkemedel påskynda döden.
Förlängning av liv genom artificiella medel ogillas av islam om det inte ger en
rimlig kvalitet på livet (Gatrad & Sheikh, 2002b). Även förlängning av liv genom
livsuppehållande maskiner hos en patient i livets slutskede är oacceptabelt om
livskvaliteten blir sämre och aktiv dödshjälp är förbjudet inom islam. Döden inträffar, enligt Sarhills artikel, när all kroppslig funktion har upphört. Om patienten
är hjärndöd befinner han sig i en döende process (Sarhill m fl, 2001).
Smärta och lidande är enligt judarna ingen ursäkt för att förkorta någons liv, utan
det anses vara en del av människans öde. Alla handlingar som medvetet förkortar
någons liv anses inom judendomen likvärdigt med mord. Därför är eutanasi och
borttagande av livsuppehållande åtgärder oacceptabla. Judendomen kräver att familjen använder alla tillgängliga resurser för patientens vård och att ekonomin
kommer i andra hand (Bonura m fl, 2001). Judarna anser att vården ska vara rättvis och att den som är av mest behov av vård har förtur före en annan patient. Om
det medicinska behovet för två patienter är lika stort, kommer en prioritering till
stånd som är baserad på den sociala hierarkin, detta står skrivit i Talmud, som är
en reviderad version av Toran. Till exempel får en rabbin vård före en annan jude
med "lägre" rang (Kinzbrunner, 2004).
Riter och traditioner
I Sarhills m fl (2001) artikel tas motsättningar och avvikelser upp inom den islamska religionen, men påpekar samtidigt att när döden inträffar kommer de kulturella traditionerna angående döden att praktiseras. Troende muslimer och framförallt döende muslimer är angelägna om att uträtta sina böner. Vårdpersonalen
bör se till att sängbundna patienter blir riktade med ansiktet mot Mekka under
bönen och om möjligt låta patienten få ett enkelrum (Sarhill m fl, 2001).
Inom Islam anses livet på jorden vara en prövning då människan sår den frukt som
senare i livet och efter döden får skördas. Muslimer pratar ofta om döden och reflekterar ofta över sin egen existens (Gatrad & Sheikh, 2002b).
Bonuras m fl (2001) nämner att patienter i livets slutskede ofta känner sig övergivna. Judarna skall vara förberedda för denna del av livet genom mitzvah (god
gärning), vilket innebär att besöka den sjuke. De judiska traditionerna menar att
välgörenhet och goda gärningar tros rädda judarna från döden. De judiska traditionerna underlättar för den döende patienten att komma över kränkning, lidande
och smärtan han känner inför döden. Många av de judiska lagarna (halachot) som
20
är knutna till vård av sjuka, upptar andliga och kroppsliga behov av vård i livets
slutskede. Judarna har utförliga traditioner och lagar angående patienter i livets
slutskede som bör efterföljas. Vårdpersonal bör acceptera de anhörigas besök och
försöka uppfylla deras behov i rimlig mån. I Bonuras m fl (2001) artikel nämnde
en rabbin att många av de judiska lagarna är sammanlänkade med omvårdnaden
av de sjuka. Inom judendomen är det en skyldighet att ta hand om människor som
är mindre självförsörjande och som är i större behov av hjälp än vad du själv är,
som till exempel hos en döende person (a a). En annan deltagare sa "Att visa omsorg är att ha gemenskap och att komma tillsammans som en familj för att hjälpa
till med vården och för att visa stöd och samhörighet". En person som ligger inför
döden känner djup rädsla för övergivenhet. Därför känner han under de sista dagarna och veckor av sitt liv, en större känsla av tillhörighet med livet och ständigt
finns tankar om att livet håller på att gå ifrån honom. Judendomen förhindrar denna isolation genom mitzvahn (bikur cholim), som handlar om förpliktelsen av att
besöka den sjuke. I enlighet med denna tradition hör även att den judiska befolkningen tar hand om ”sina egna” från födseln till döden. I den judiska traditionen
gemelut hasadim, skänker besökarna den döende patienten stödjande ord och lovord, därigenom bevisas patientens värde och aktning. Inom judendomen tror man
på liv efter döden, detta minskar patientens rädsla inför dödsögonblicket.
Judarna har länge varit förföljda vilket har gjort att lidandet blivit accepterat som
en del av livet. Lidandet är en del av deras kulturella arv och mottages med stolthet (Bonura m fl, 2001).
DISKUSSION
Diskussionen presenteras i en metod och en resultatdiskussions del.
Metoddiskussion
Målsättningen med denna studien var att finna relevanta artilar i ämnet omvårdnad av patient i livets slutskede från en islamsk eller judisk härkomst. På grund av
att tiden var begränsad och att det även var en kostnads fråga att få fram en del
artiklar, blev också fynden begränsade. Målet var att finna 10 vetenskapliga artiklar, men dessvärre gick inte det att uppfylla. Det fanns inte många relevanta artiklar i ämnet, omvårdnad av patient i livets slutskede från en islamsk eller judisk
härkomst. Målsättningen var från början att undersöka sjuksköterskans omvårdnadsarbete med judisk/muslimsk patient i livets slutskede. Men på grund av att det
inte fanns tillräckligt med relevant information inom just detta område utökades
kriterierna till, vad vårdpersonalen behöver för kunskaper som kan förbättra omvårdnaden kring judisk/muslimsk patient i livets slutskede och deras anhöriga. De
anhöriga inkluderades eftersom det framkom i artiklarna att deras medverkan i
vården av den döende patienten var mycket stor och många artikelförfattare har
lagt ner mycket forskning kring detta. Vid sammanställandet av litteraturstudier är
forskare beroende av de artiklar och annan litteratur författarna valt i sina arbeten.
De skall vara korrekta och relevanta och hänsyn skall tas till studiernas brister. I
kvalitetsbedömning av artiklarna användes Polit m fl (2001) granskningsmall för
bedömning av trovärdheten i dessa. Kvalitetsbedömning av resultatet är gjord
utifrån vår egen sammanställning och slutsats. Vi har valt att ta med den information vi tycker är relevant och trovärdig för vår studie. Fyra av fem artiklar som
användes är litteratur studier, vilket kan minska trovärdigheten i detta arbete, eftersom sekundärkällor redan är granskade av en annan författare.
21
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen presenteras utifrån de sex underrubriker från resultat redovisningen. Olika omvårdnads situationer kopplas till muslimska och judiska patienter i livets slutskede och kopplas till relevant litteratur.
Muslimska och judiska familjetraditioner
Gatrad och Sheikh (2002b) nämner att på grund av att fler ungdomar utbildar sig
och flyttar hemifrån inom de muslimska familjerna, har det lojala förhållandet till
de äldre inom familjen sakta börjat urholkats, vilket gör att behovet för omhändertagandet av patient i livets slutskede från muslimsk bakgrund kommer att öka på
våra sjukhus. En förståelse för de äldre muslimerna som befinner sig i livets slutskede är av stor vikt för vårdpersonalen speciellt i dagens samhälle då den muslimska kärnfamiljen inte längre existerar på grund av en generationsväxling (a a).
Detta överensstämmer med Erman och Norgren (2002) att muslimer oftast vårdas
i hemmet vid livets slutskede, men det blir vanligare att familjerna blir mer splittrade än vad de var förr.
Hos vårdpersonalen kan arbetssituationen bli extra problematisk om ingen av personalen har kunskap och förståelse för muslimska patienter och deras anhöriga.
Därför är det viktigt som vårdpersonal kunna erkänna sina kunskapssvagheter
inom den islamska kulturen och ta hjälp av muslimskt kunniga, så att en omvårdnad kan genomföras korrekt utifrån ett religiöst/kulturellt perspektiv till den döende patienten (Sarhill m fl, 2003). Språksvårigheter kan vara ett hinder inom vården, därför är det viktigt att använda sig av tolk, som då bör vara muslim och
kunna förmedla information mellan vårdgivare och patient på ett korrekt sätt
(Cullberg, 2003). Att ta kontakt med tolk i ett tidigt skede underlättar omvårdnadsarbetet för alla partner. En förståelse och respekt för varandra är ett måste.
Enligt Gatrad och Sheikh (2002b) är det viktigt att acceptera de anhörigas önskan
av hur omvårdnaden till deras döende familjemedlem bör vara, de anhörigas önskan är att han inte skall känna sig övergiven. Den muslimska traditionen utgår
ifrån att de anhöriga skall vårda den sjuke.
Anhöriga bör befinna sig nära den döende patienten hela tiden så att han får en
känsla av trygghet och acceptans. Sarhill m fl (2003) nämner att enligt den muslimska lagen är det en skyldighet att besöka den döende, detta kan medföra att
besökarantalet blir mycket stort hos patienten, det är då viktigt att kunna lösa denna situation på bästa möjliga sätt.
Vi behöver ha förståelse för det stora antalet besökare som kan komma till den
döende patienten och i den mån det går försöka finna ett utrymme på avdelningen,
där patienten och hans anhöriga kan vara i avskildhet. Detta medför i sin tur ett
lugnare klimat för de övriga patienterna och en positivare stämning på avdelningen. Om detta ej är genomförbart, får de anhöriga eventuellt komma på besök i
omgångar.
Det gäller att ha en bra kommunikation med samtliga inblandade och som vårdpersonal visa respekt, men även bli respekterad och att ha en bra dialog med patient och anhörig så att inga onödiga komplikationer eller problem uppstår.
I Sarhill m fl (2001) beskrivs hur muslimerna skall tvätta sig innan varje bön tillfälle. På avdelningen kan detta vara svårt att tillgodose, dels på grund av platsbrist
men även på grund av tidsbrist hos personalen.
Kan avdelningen undvara personal till denna tidskrävande procedur? Har avdelningen möjlighet att ta in mer personal för detta ändamål? Dessa frågor bör vara
diskuterade innan situationen uppstår.
22
Det är också viktigt att de som hjälper till vid omhändertagandet är av samma kön
som patienten. Enligt DeMarinis (1998) bör de anhöriga tillfrågas om att hjälpa
till med tvagningen av den avlidne familjemedlemmen, vilket brukar vara mycket
uppskattat av de flesta muslimska anhöriga. Här måste vi som vårdpersonal vara
lyhörda och inse att alla anhöriga inte vill eller kan medverka vid omvårdnaden av
olika anledningar. Som vårdpersonal måste vi respektera deras val.
Bonura m fl (2001) påpekar att det finns motsättningar bland de judiska patienternas anhöriga och vårdpersonal angående vad vården skall innefatta.
Det kan vara svårt för vårdpersonalen att tillgodose alla önskemål från de anhöriga och från den judiska församlingen. Det är då viktigt att både vårdpersonal, patient och anhöriga tar hjälp av rabbiner, som gärna förmedlar sin kunskap i den
judiska traditionen och därmed eventuellt underlättar omvårdnaden av den judiske
patienten. Judarna har i allmänhet stor respekt för sjukvården och litar helt på
vårdpersonalens omdöme (Bonura m fl, 2001).
Som vårdpersonal bör vi vissa respekt och förståelse inför omhändertagandet av
den judiske patienten som befinner sig i livets slutskede, men också ha medkänsla
och förståelse för de anhöriga och deras önskemål.
I livet slutskede
Enligt Sarhill m fl (2001) föredrar muslimer att tillbringa sin sista tid på jorden i
hemmet. Av olika anledningar kan detta inte alltid uppfyllas. När en döende muslimsk patient befinner sig på en vårdavdelning, är det därför viktigt som vårdpersonal, att ta hjälp av muslimsk expertis, till exempel från de anhöriga eller den
muslimska föreningen som kan ge förslag och råd om hur omhändertagandet bör
gå tillväga. Denna situation är inte enkel för någon inblandad, men vi tror, av egna
erfarenheter, att om en öppen kommunikation och en tillit för varandra kan uppstå
är det troligt att några av problemen bli lösta.
I artikeln av Kinzbrunner (2004) nämns det att vid omhändertagande av en judisk
patient i livets slutskede, bör alltid en rabbi konsulteras så att vårdpersonalen kan
utföra omvårdnad på ett religiöst/kulturellt riktigt sätt. Kinzbrunner har också i sin
artikel gett som förslag att vårdpersonal på berörd avdelning bör införa ett register
på ett judiskt närverk som kan kontaktas vid behov.
Detta anser vi vara ett steg i rätt riktning, att veta vem som skall kontaktas när, var
och hur. Som personal är det viktigt att kunna utföra en kulturkongruent omvårdnad korrekt enligt patientens religiösa och kulturella synsätt. Vår erfarenhet är att
detta inte alltid fungerar fullt ut på vårdavdelningarna. Med tanke på det ökande
antal av judiska patienter i livet slutskede bör detta aktualiseras.
Bonura m fl (2001) belyses att judendomen har strikta regler för patienter i livets
slutskede, därför är det viktigt att försöka följa dessa regler så att inte anhörig och
patient känner sig kränkta. För att kunna utföra en holistisk omvårdnad fodras det
att vårdpersonalen kan samarbeta med rabbiner som kan ge information och råd.
Om det inte framkommer i omvårdnadsjournalen hur patienten och hans anhöriga
önskar omvårdnaden i livets slut, i dödsögonblicket och efter döden är det av stor
vikt att komplettera dessa uppgifter. Som sjuksköterska är det bra att ha kunskap i
hur en givande kommunikation bör vara när både patient och anhörig befinner sig
i denna svåra situation. Vi finns till för att hjälpa, ge stöd, visa medkänsla och
bara genom att vara tillgänglig.
23
Dödsögonblicket
Gatrad och Sheikh (2002b) betonar att vid dödsögonblicket skall den döende muslimen recitera trosbekännelsen och dricka av det heliga vattnet som hämtats från
en källa i Mekka. Nu kan vi som vårdpersonal hjälpa till, om vi erhållit den kunskap som behövs inför denna uppgift, om ingen anhöriga finns på plats. Det viktigaste för en muslimsk patient är att ligga i rätt riktning mot Mekka (Sarhill m fl,
2003). Moskén och den muslimska föreningen har tillgång till hjälpmedel som
kan underlätta för personalens omhändertagande, till exempel en Mekka kompass,
en lista över deras stora viktiga högtider, kostråd med mera.
Enligt Bonura m fl (2001) sitter de anhöriga och vakar över den döende patienten
och lämnar honom inte ensam förrän döden inträtt. Här måste vi våga gå in och
fråga om de anhöriga önskar avlösning eller önskar personalens närhet. DeMarinis
(1998) nämner också de anhörigas önskan om att vara med vid dödsögonblicket,
för att kunna be för den avlidne patienten. Av erfarenhet vet vi att det är viktigt
med bra kommunikation mellan personal och anhörig i dessa svåra situationer. Att
ha kunskap i och utgå från hans judiska religion/kultur så att den sista tiden av
detta liv får ett värdigt slut. Vi bör fråga de anhöriga om de vill att vi ska medverka och stötta vid denna svåra stund eller om de önskar vara ensamma.
Ritualer efter döden
Sarhill m fl (2001) och Gatrad och Sheikh (2002a) beskriver båda hur omhändertagandet av en avliden muslimsk patient skall gå tillväga. Om ingen anhörig är
närvarande kan även vårdpersonal utföra detta. Omhändertagandet bör utföras så
fort som möjligt, eftersom den muslimska traditionen är att den avlidne skall begravas omedelbart efter sin död. Att tillgodose det snabba omhändertagandet på
avdelningen kan vara problematiskt eftersom den läkare som skall dödsförklara
patienten kan vara upptagen. Detta kan utlösa besvikelse och irritation hos de anhöriga, därför är det viktigt med information om hur det slutliga omhändertagandet är och det administrativa tillvägagångssättet är. Om döden inträffar på natten
kan detta ta ännu längre tid. Enligt DeMarinis (1998) brukar en iman vara närvarande vid dödsögonblicket och vara behjälplig för de anhöriga genom att vägleda
och stötta dem.
Sarhill m fl (2001) och Gatrad och Sheikh (2002a) förklarar i sina artiklar hur
tvagning och svepning bör gå till väga. Detta kan göras på avdelningen eller i en
moské och utförs som regel av representanter från moskén eller av anhöriga muslimska medlemmar, helst av samma kön som den avlidne. Att vi ställer upp med
sådant material de anhöriga önskar och att vi finns till hands för att svarar på alla
möjliga och omöjliga frågor som uppstår i en sådan komplex situation.
Bonura m fl (2001) och DeMarinis (1998) förklarar hur en judisk avliden patient
skall bli omhändertagen med svepning och tvagning. Det hör inte till den judiska
traditionen att ge den avlidne blommor och gåvor. DeMarinis (1998) menar också
att som vårdpersonal ska man tänka på att täcka över speglar på rummet, detta för
att de anhöriga inte skall bli distraherade och tänka på annat än på den avlidne,
detta är en vanligt inom judisk traditionen (a a). Att tända ett ljus vid den avlidnes
huvudända är uppskattat av anhöriga, dock inte på sabbatsdagen (Larsson & Hallinberg, 1997). Vi bör känna till de olika krissituationer som kan uppkomma och
därutöver agera professionellt i vår roll som sjuksköterska.
24
Det etiska omhändertagandet
Gatrad och Sheikh (2002b) skriver i sin artikel att den muslimske patientens dåliga prognos bör lämnas till en nära familjemedlem istället för direkt till patienten.
De anhöriga vill inte tynga den döende med onödig svår information. Att vi som
sjuksköterskor accepterar detta, att också få fram denna viktiga information till
läkaren. Att påskynda döden eller förlängning densamma bör diskuteras med anhöriga, som i sin tur tar kontakt med muslimsk expertis. Muslimer har andra värderingar och deras religion har fasta regler när det gäller påskyndande av döden.
Enligt Erman och Norgren (2000) skall vårdpersonalen ta hjälp av muslimsk expertis till exempel anhöriga som är medlemmar i den muslimska församlingen
eller imaner från moskén. Sarhill m fl (2003) tar också upp att förlängning av en
muslims liv är oacceptabelt. Innan patienten avlider bör sjuksköterskan ha införskaffat sig korrekt information om vad som skall utföras i dödsögonblicket och
efter döden.
Enligt Bonura m fl (2001) är eutanasi och förkortning av liv inte tillåtet inom judendomen. Denna diskussion är mer aktuell för läkaren än för oss sjuksköterskor.
Kinzbrunner (2004) nämner att judarna har en egen prioritering för vård av de
sjuka. Detta är inget vi sjuksköterskor är involverade i, men kan vara bra känna
till. Själsmässigt kan vi eventuellt komma i ett svårt dilemma, utifrån vår egen
värdering angående vem som först skall få bli omhändertagen. Därför gäller det
att vara lyhörd och öppen för diskussion angående detta.
Riter och traditioner
Sarhill m fl (2001) beskriver att en döende muslim är mer angelägen att utföra
sina böner. Vi som vårdpersonal bör tillgodose hans behov i största möjliga mån
eftersom vi vet hur viktigt det är för en muslim att utföra sina böner. Rent praktiskt kan vi hjälpa till med att rikta patienten mot Mekka och ta bort religiösa
symboler från rummet.
Gatrad och Sheikh (2002b) tar upp att muslimer ofta reflekterar över sitt liv och
talar ofta om döden. Här är det bra om vi har möjlighet att sitta ner och samtala
med honom, ibland räcker det med att bara lyssna och vara närvarande.
I Bonuras m fl (2001) beskrivs olika judiska traditioner angående vården och förpliktelser av sjuka och deras anhöriga. Det är enligt judisk lag en förpliktelse att
besöka och ta hand om anhöriga som är sjuka. Därför är det viktigt att tillåta alla
anhöriga att komma på besök hos den döende judiske patienten, även om det kan
röra sig om många personer på en gång. Detta är en viktig tradition inom judendomen som vårdpersonalen får ha överseende med. Kommunikation med de anhöriga är bra för att komma fram till en lösning som fungerar tillfredställande för
alla.
SLUTSATSER
I de artiklar vi undersökt framkom att det viktigaste hos sjuksköterskorna var deras lyhördhet och respekt för patienten som befinner sig i livets slutskede och att
som sjuksköterska kunna analysera vad döden har för innebörd för den döende.
Vårt mål är att minska lidandet och förhindra ytterligare lidanden för patienten.
25
Men även sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patientens anhöriga är av stor
betydelse. För att få till stånd ett samarbete som ger både patienten och de anhöriga en god livskvalitet, krävs både förståelse och medkänsla från personalen, så att
sista tiden med deras kära ska bli värdigt. För att kunna ge en god vård av patient i
livets slutskede tillhörande islams eller judisk religion/kultur, krävs en god baskunskap i detta område. Det underlättar omvårdnadsarbetet både för personal och
för patienten och hans anhöriga. Förhoppningsvis kan eventuella missförstånd och
konflikter reduceras. Gemensamt för båda religionerna/kulturerna är familjebanden som är mycket starka. Det beror delvis på de traditionella familjeförhållanden,
att många generationer bor tillsammans eller nära varandra. Men det står även
skrivet i den muslimska Koranen och den judiska Toran att ingen människa skall
lämnas ensam i väntan på döden och att vänner och bekantar ska komma och besöka och inge den döende hopp.
En döende patient ska behandlas som en levande människa i alla avseenden tills
döden inträtt. Besökarna kommer inte enbart för den döende patienten utan även
för att stödja och hjälpa de närmast anhöriga.
Inom sjukvården måste vi acceptera att dessa patienter har ofta, vad vi tycker,
orimligt många besökare men det tillhör deras tradition. Om möjligt bör sjukvårdspersonalen tillmötesgå de önskemål om speciella ritualer i samband med
vård av patient i livets slut och från en islams eller judisk härkomst. När kulturen
diskuteras, är det viktigt att tänka på att kultur är en dynamisk enhet. Migration
påskyndar ofta ändringar inom kulturen, acculturation, vilket är när den mindre
kulturen tar på sig den större kulturens seder och värderingar. Inom sjukvården är
det extra vikigt att han en kontinuerlig utbildning inom olika religioner/kulturer då
en gradvis ändring i deras traditioner ständigt äger rum. Alla patienter förtjänar
optimal omvårdnad oavsett social status, ekonomi eller religion. En muslimskt/judiskt behov skall tillgodoses på samma sätt som vilken religion/kultur
som helst i livets slutskede.
Vi tycker att vår litteraturstudie har varit intressant och givande. Vi hoppas att vårt
arbete kan inspirera någon av läsarna till att forska vidare inom vård i livets slutskede hos patienter från islamsk och judisk religion/kultur. Med tanke på Europas
öppna gränser kommer invandringen att öka och den kulturella omplanteringsprocessen inom familjen förändras. Detta medför att vi inom sjukvården kommer att
få ta hand om fler patienter från en islams eller judisk religion/kultur i som befinner sig i livets slutskede.
Vidare forskning i sjuksköterskans arbete i omhändertagandet av patient i livets
slutskede från andra religioner/kulturer än den egna bör göras, med tanke på den
globala värld vi lever i. Ingen studie av arbetets frågeställning fanns att hitta i någon svensk studie. Kan synas märkligt med tanke på det ökande antalet invånare
av muslimsk och judisk härkomst, bland annat i Malmöregionen.
26
REFERENSER
Böcker
Almås, H Red (2002) Klinik omvårdnad. Stockholm: Liber.
Beskow, P (2003) Trons vägar. Om religion och livsfrågor. Stockholm: Proprius
förlag AB.
Byström Janarv, G Hellström, J A Olsson, T Stenberg, L & Svanberg, I (1998)
Gudastyrd vardag. Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan.
Cullberg, J (2003) Dynamisk psykiatri i teori och praktik. (7:de upplagan) Finland: WS Bookwell.
DeMarinis, V (1998) Tvärkulturell vård i livets slutskede. Lund: Studentlitteratur.
Ekblad, S Jansson, S & Svensson, P G (1996) Möten i vården. Transkulturellt
perspektiv på hälso- och sjukvården. Stockholm: Liber utbildning.
Erman, B& Norgren, G (2000) Begravningsskick. Stockholm: Verbum Förlag AB.
Kristoffersen, N J (1998) Allmän omvårdnad. Stockholm: Liber AB.
Larsson, I-J & Hallingberg, K (1997) Människor och tro. Älvsjö; IJL Multi-Faith
Rådgivning förlag.
Leininger (2002): The theory of culture care and the ethnonursing research
method. In Leininger, M & McFarland, M (2002) Transcultural nursing: consepts, theories, research & practice (third edition) New York: McGraw-Hill Companies, Inc.
Polit,D Beck, C & Hungler (2001) Nursing research. Methods, appraisal, and
utilization (5th edition) Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Samuelsson, J (1999) Muslimers möte med svensk sjukvård och skola. Lund: Studentlitteratur.
Tidskriftsartiklar
Andershed, B & Ternerstedt, B-M (1999) Involvement of relatives in care of the
dying in different care cultures: Development of a theoretical understanding.
Nursing Science Quarterly, 12(1), 45-51.
Bonura, D Fender, M Roesler, M & Pacquiao, D. (2001) Cultural Congruent Endof-Life Care for Jewish Patients and Their Families. Journal of transcultural nursing, 12(3), 211-220.
Gatrad, AR & Sheikh, A (2002a) Palliative care for Muslims and issues after
death. International Journal of Palliative Nursing, 8(12), 594-597.
27
Gatrad, AR & Sheikh, A (2002b) Palliative care for Muslims and issues before
death. International Journal of Palliative Nursing, 8(11), 526-531.
Kinzbrunner, B M (2004) Jewish medical ethics and end-of-life care. Journal of
palliative medicine, 7(4), 558-573.
Sarhill, N LeGrand, L Islambouli, R Davis, M & Walsh, D (2001) The terminally
ill Muslim: Death dying from the Muslim perspective. American Journal of Hospice & Palliative Care, 18(4), 251-255.
Sarhill, N Mahmoud, F & Walsh, D (2003) Muslim beliefs regarding death and
bereavement. European journal of palliative care, 10(1), 34-37.
Underskog, I (1998) De sex världsreligionernas syn på sjukdom, lidande och död.
Läkartidning, 95(26-27), 3064-3069.
Övrigt källmaterial
Gebru, K (2003) Kulturanpassad vård i livets slutskede. FoU-rapport 2003:4
Malmö: Samhällsmedicinska institutionen.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm.
SOU 1979:59. I livets slutskede. Huvudbetänkande från utredningen rörande vissa
frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. (SLS) Stockholm: Socialdepartementet.
28
BILAGOR
Bilaga 1: Leiningers Sunrise begreppsmodell.
Bilaga 2: Sammanställning och kritisk granskning av använda artiklar i litteraturstudien.
29
Bilaga 1
Leiningers Sunrise-modell
De grundläggande begreppen i Leiningers Sunrise-modell är:
1 Kulturellt betingade värderingar, övertygelser och livsstilar. Dessa faktorer är viktiga för
att patienten ska må så bra som möjligt och vad personalen behöver känna till, själva
handlingen t ex vid dödsfall.
2 Religiösa och filosofiska faktorer. Vad i vården som påverkar patientens behov och personalens införskaffning av kunskap.
3 Släktband och sociala faktorer. Personalen bör känna till familjens och nära vänners betydelse för patienten. Känna till om de anhöriga vill/kan medverka i vården. Vad förväntar
sig patienten av den vård personalen ger.
4 Ekonomiska faktorer. Hur ekonomin påverkar patientens behov av vård och utnyttjande
av vården t ex bidrag av resor till anhöriga.
5 Utbildningsfaktorer Patientens bakgrund, vilken utbildning, yrkeslivserfarenhet, läs- och
skrivkunnighet, detta kan påverka den information som ges till patienten.
6 Språk. Patientens språkliga förmåga och personalens sätt att hantera språksituationen t ex
patienten kan endast sitt modersmål, förstår ej vad som sägs, behöver kompetent tolkhjälp.
7 Etnohistoria. Är en sekvens av fakta, händelser och utveckling över tid, från vilket land
de olika grupperna kommer från.
8 Politiska och legala faktorer. Är de problem som kan finnas, uppstå och påverka patienten
t ex flyktingskap
9 Teologiska faktorer. Erfarenhet av modern teknologi, har patienten vårdats tidigare på
sjukhus eller bara vårdats på ett mer traditionellt sätt (Gebru, 2003)
30
Bilaga 2
Sammanställning och kritisk granskning av artikel
Artikel 1
Författare: Rashid Gartrad, och Aziz Sheikh
Titel: Palliative care for Muslims and issues after death.
Land: England
Publicerad: 2002
Tidskrift: International Journal of Palliative Nursing
Syfte: Författarna vill med denna artikel upplysa och underlätta arbetet för sjukvårdspersonal, av muslimska
patienter i livets slutskede och efter att döden inträtt. De belyser också hur ett önskvärt omhändertagande av
avliden muslimsk patient bör genomföras.
Studiedesign och metod: En litteraturstudie som bygger på 10 artiklar som är relevanta och aktuella
Resultat: Visar på vad som kan förbättras inom den palliativa vården för muslimska patienter.
Kritisk granskning
Titel: Titeln beskriver innehållet bra.
Abstraktet: Är lite kort men beskriver vad artikeln innehåller och vad man kan ha för nytta av den i framtiden inom vården.
Introduktionen: Som kommer efter abstraktet, beskriver vikten av att kunna ge en patientcentrerad omvårdnad. Någon frågeställning eller metod är inte med.
Metoden: Forskarna har gjort en litteratur studie och använder sig av sina egna erfarenheter och kunskap
inom ämnet. Studien inriktar sig på personer från syd Asien bosatta i England.
Resultat: Har ingen egen rubrik, men forskarna förklarar hur man kan förbättra vården på olika sätt. Genom
att vårdpersonalen får mer information och kunskap bland annat i tvagning, svepning och organtransplantation.
Diskussion: Har ingen diskussion men har en slutsats. Forskarna tar inte upp några brister i undersökningen.
Referenser: Framstår som relevanta, men litteraturen är inte så omfattande.
Avslutande omdöme: Artikeln är lättläst och intressant, men på grund av avsaknad av metod och diskussion
samt att forskarna inte har något riktigt resultat, minskar artikelns trovärdighet. Vidare belyses inte studiens
brister.
Artikel 2
Författare: Rashid Gartrad, och Aziz Sheikh
Titel: Palliative care for Muslims and issues before death.
Land: England
Publicerad: 2002
Tidskrift: International Journal of Palliative Nursing
Syfte: Artikeln lyfter fram och förklarar problem som kan uppstå vid livets slutskede hos muslimska patienter, på grund av sjukvårdspersonals brist på kunskap av traditioner och förmedlingen av hur en dålig prognos
utförs till en muslimsk patient.
Studiedesign och metod: Litteraturstudie där forskarna har använt sig av 13 artiklar och annan aktuell litteratur. De beskriver hur en bra omvårdnad av muslimska döende patienter bör utföras. Forskarna förmedlar även
sina egna kunskaper och erfarenheter inom området de har även fått vägledning av den muslimska föreningen.
Resultat: Forskarna ger förslag på vad som kan förbättras inom vården. För att ge en bättre omvårdnad för de
muslimska patienterna i livets slutskede krävs en bättre förståelse mellan de olika kulturerna. Det behövs
även en bättre kommunikation till de anhöriga.
Kritisk granskning
Titel: Ger en god inblick i vad som beskrivs i artikeln.
Abstraktet: Beskriver innehållet väl och förklarar syftet, men inte hur studien gått tillväga.
Introduktionen: Introduktionen är relevant och ger läsaren en inblick i varför forskarna valt att studera detta
område. Deras förhoppning är att få till stånd en patientcentrerad omvårdnad.
Metoden: Forskarna har använt sig av olika litteraturer och egna erfarenheter.
Resultat: Har ingen egen rubrik, men ger förslag på hur vård av muslimsk patient i livets slutskede kan förbättras.
Diskussion: I slutsatsen tas upp vad som kommer att behövas inom den palliativa vården av muslimska patienter framöver. Tar inte upp några brister i studien.
Referenser: Litteraturen verkar relevant och aktuell.
Avslutande omdöme: Artikeln var mycket intressant och givande, saknade dock en bra metodbeskrivning
och resultatet fanns inte i en egen avdelning.
Artikel 3
Författare: Denise Bonura, Mary Fender, Maria Roesler, och Dula F.Pacquiao
Titel: Culturally Congruent End-of-life Care for Jewish Patients and Their Families.
Land: USA
Publicerad: 2001
Tidskrift: Journal of Transcultural Nursing
31
Syfte: Syftet med denna studie var att visa hur kulturen har inflytande på de judiska patienter i livets slutskede. Detta för att ge de som jobbar inom sjukvården kunskap och kännedom om judiska värderingar, metoder
och seder vid omvårdnad i livets slutskede.
Studiedesign och metod: Forskarna utförde en kvalitativ metod och använde sig av Leiningers culture care
theory och samlade in data från 16 frivilliga deltagare, bland annat personer som arbetar inom vårdnaden,
familjemedlemmar och rabbiner som har erfarenhet av judiska patienter i livets slutskede. Alla deltagarna
blev intervjuade en gång under minst 30 minuter. Datan analyserades sedan individuellt och i grupp där man
letade efter återkommande mönster.
Resultat: Resultatet beskrevs i 6 olika teman, som behov av fysisk närhet, andliga behov, förbättrad livskvalitet, förståelse för den döendes behov och omvårdnad, tron på liv efter döden påverkar lidandet, religion och
kulturella faktorers inflytande på hospice vård, och känsla av tillhörighet.
Kritisk granskning
Titel: Titeln speglar innehållet bra, man förstår direkt vad som förväntas komma i artikeln.
Abstraktet: Abstraktet är lagom långt och det finns en beskrivning av metod och resultat. Bakgrund och
syfte saknas.
Introduktionen: Kommer efter rubriken, är uppdelad i många underrubriker mycket information, men är lite
för lång.
Metoden: I metoden beskriver forskarna att de valt en kvalitativ metod, samt hur de gått tillväga med intervjuerna och vilka deltagarna var och hur de blev utvalda.
Resultat: Forskarna valde ut sex teman, bland dessa finns citat från intervjuerna med i studien och de förklarar tydligt och bra vad innebörden av resultatet blev.
Diskussion: Beskriver sina begränsningar de haft i sin studie, och slutsatser kring resultatet.
Referenser: Litteraturen förefaller relevant och aktuell.
Avslutande omdöme: Detta var en mycket bra skriven artikel och gav oss mycket information till vårt arbete, forskarna förklarar tydligt hur de gick till väga och använde tabeller som visade sina fynd väl. Lätt att följa
resultatet i de teman som togs upp.
Artikel 4
Författare: Nabell Sarhill, Susan Legrand, Ramez Islambouli, Mellar P.Davis, och Declan Walsh
Titel: The terminally ill Muslim: Death and dying From the Muslim perspective.
Land: USA
Publicerad: 2001
Tidskrift: American Journal of Hospice & Palliative Care
Syfte: Forskarnas syfte var att undersöka muslimska värderingar angående döendet och döden, muslimska
läran angående döden, och mångkulturell, etisk, och generellt förfarande.
Studiedesign och metod: Forskarna studerade engelsk litteratur och gjorde artikelsökning på MEDLINE
mellan åren 1965-2000 och gjorde en litteraturstudie på tio artiklar.
Resultat: Finner man under rubriken slutsats och det visar att sjukvårdspersonal behöver mer kunskap inom
den muslimska religionen och kulturen. Forskarna påpekar missförstånden mellan sjukvårdspersonal och
muslimska patienter och deras anhöriga. Ökad kunskap och förståelse måste förbättra kommunikationen
mellan dessa grupper.
Kritisk granskning
Titel: Artikeln speglar innehållet väl.
Abstraktet: Abstraktet är alldeles för kort och beskriver varken metod, syfte eller resultat.
Introduktionen: Forskarna skriver en bra sammanfattning om hur muslimsks religion/kultur fungerar. Deras
frågeställning är med och studien beskriver den aktuella litteraturen.
Metoden: De har beskrivit hur de gick till väga för att få fram informationen de ville ha som är relevant för
deras litteratur studie.
Resultat: Finns ingen egen avdelning för resultatet, men forskarna beskriver sina fynd och vad som kan
förbättras i den palliativa vården för muslimska patienter. Till exempel för att undvika konflikter och missförstånd är det viktigt med ett bra samarbete mellan sjukvårdspersonal, patient och anhöriga.
Diskussion: Ingen egen avdelning men finns under slutsatsen. Förklarar att mer kunskap om kulturanpassad
omvårdnad måste nå ut till sjukvårdspersonalen. Forskarna tar ej upp egna brister med sin studie.
Referenser: Litteraturen är relevant.
Avslutande omdöme: En givande litteratur studie med mycket viktig information om den muslimska traditionen och kulturen, angående deras omvårdnad i livets slutskede. Undersökningen brister som vetenskaplig
artikel på ett par punkter. Till exempel kunde forskarna gjort ett bättre abstrakt, redovisat resultatet bättre,
tagit upp brister som deras studie hade samt gett exempel hur andra forskare kunde forska vidare inom ämnet.
Artikel 5
Författare: Kinzbrunner, Barry M
Titel: Jewish Medical Ethics and End-of-Life Care
Land: USA
Publicerad: 2004
Tidskrift: Journal of Palliative Medicine
Syfte: Var att undersöka den medicinska etiken och vård i livets slutskede inom judendomen. Att ge läsaren
vägledning hur man skall kunna ge en god omvårdnad till judiska patienter i livets slutskede.
Studiedesign och metod: Litteraturstudie på cirka tretton artiklar och författarens egna erfarenheter.
32
Resultat: Forskaren beskriver och poängterar var som är viktigt att tänka på när man vårdar en patient med
judisk bakgrund i livets slutskede.
Kritisk granskning
Titel: Titeln beskriver innehållet bra.
Abstraktet: Är ganska långt, talar om varför artikeln skrevs, och är relevant för artikelns innehåll.
Introduktionen: Kommer efter abstraktet, har dock ingen rubrik. Innehåller mycket historik om judendomen,
och dess uppkomst.
Metoden: Författaren har gjort en litteraturstudie och kommenterar den med sin erfarenhet/expertis som
läkare med judisk bakgrund.
Resultat: Mycket viktig och intressant information tas upp, beskriver bra hur de troende judarna vill bli
omhändertagna i livets slutskede.
Diskussion: Har ingen diskussion, har en slutsats.
Referenser: Övervägande litteratur är aktuell och relevant
Avslutande omdöme: Välskriven artikel, intressant läsning, hittar mycket nyttig information. Författaren tar
inte upp egna brister vilket minskar trovärdheten.
33