Hundens evolution, genetik och beteende 7.5 hp, HT 2015
Emelie Quicker, Jessica Blom
Katarina Indergand, Åke Engström
Grupparbete – bevarandeavel
2015-11-21
DNA-tester för ärftliga sjukdomar hos hund
2005 lyckades man kartlägga hundens arvsmassa på Broad Institute, U.S.A., vilket blev
starten på en utveckling av genetiska tester som snabbt gått framåt sedan dess.
Idag används DNA-tester som hjälpmedel för att minska vissa sjukdomar hos olika hundraser.
Alla typer av hundraser lider av sina specifika genetiska sjukdomar, där skilda raser drabbats
mer än andra. Irländsk varghund råkar till exempel ut 30 gånger så ofta av skelettcancer än
andra raser, och jämthund får diabetes i mycket högre grad än andra raser. Ras-specifika
sjukdomar visar på att det finns genetiska bakomliggande orsaker och riskfaktorer för att en
ras ska drabbas av specifika sjukdomar.
Varje hundras har ett antal gener där den särskilda hundrasens karaktärsdrag ligger. Dessa
specifika genvarianter har frekvent valts ut och ibland fixerats vid just den rasen, på samma
sätt som vissa oavsiktliga anlag har anhopats för genetiska sjukdomar.
En genetisk sjukdom skiljer sig från till exempel en infektiös sjukdom på så sätt att den redan
ligger i arvsanlagen och orsakas av en förändring i arvsmassan. Ett ovanligt anlag som
orsakar sjukdom kan oftare komma till uttryck vid bristen på genetisk variation. En autosomal
recessiv nedärvning kan ibland ärvas i dubbel uppsättning, från både tiken och hanen, vilket
innebär att sjukdomen orsakas av en enskild mutation, men som i dubbel uppsättning med
stor sannolikhet medför att hunden blir sjuk. Två anlagsbärare med risk för recessiv
nedärvning får inte används i avel enligt SKK:s regelverk och lagstiftning.
Det finns ett antal olika DNA-tester för att hitta anlag för ärftliga sjukdomar hos hundar.
University of Pennsylvania har i ett projekt med WSAVA, Golobal Veterinary Community,
byggt upp en databas med ett stort antal DNA-tester. Där kan man bland annat få fram vilka
tester som finns tillgängliga för specifika hundraser och se vilka laboratorier som utför
testerna. Husdjursgenetiska laboratoriet inom SLU har ett nära samarbete med Svenska
Kennelklubben, SKK gällande de olika rutintesterna som görs på hund. De flesta testerna
kostar 600-800 SEK.
Genom att tillämpa genetiska tester inom avelsarbetet går det upptäcka sjukdomar och
problem innan symtomen brutit ut och på så sätt utreda huruvida hunden riskerar att bli sjuk
eller vidareföra sjukdomen till avkommor. DNA-tester underlättar även diagnostisering av
kliniska problem eller sjukdomar som är vanligt förekommande inom specifika raser, och kan
på så sätt bidra till effektivare avelsarbete och förbättrad hälsa hos hundar. En förutsättning
för dessa tester är att de är relevanta och tillförlitliga. För även om DNA-tester tillför mycket
gott inom avel påpekar SKK att det också är viktigt att väga in de negativa konsekvenserna
som kan följa på användandet av DNA-tester. Som negativ konsekvens nämner SKK bland
annat att testernas tillförlitlighet i vissa fall kan brista. Nedärvningen av en sjukdom kan vara
så pass komplicerad att det inte fullt ut går att förstå hur den ärvs enbart genom ett DNA-test.
Ett exempel är PRA som är ett samlingsnamn för olika mutationer av näthinneförtvining. När
det gäller de olika mutationerna som förorsakar PRA så går bara vissa att testa med DNA-test.
Skulle en hund testas negativt för bara en mutation av PRA kan den alltså fortfarande bära på
de andra mutationerna, vilka inte går att testa, trots att testet visar att den inte bär på PRA.
Ytterligare faktorer som kan leda till negativa konsekvenser som följd av DNA-test är om de
används i ett onödigt stort omfång. Detta kan mynna ut i att andra defekter hamnar i
skymundan och att fokus bara faller på sjukdomar som kan upptäckas via DNA-tester.
En aspekt som också är viktig att ta med är att se på hur allvarlig och vanligt förekommande
en sjukdom som testas är hos en viss ras, samt i vilken utsträckning en sjukdom verkligen är
ett stort problem för den rasen. För varje hundras bör hänsyn tas till alla de egenskaper som
ingår i avelsarbetet och vilka prioriteringar som är av betydelse i den ras-specifika
avelsstrategin, RAS. Den genetiska variationen på lång sikt och hundarnas kliniska hälsa är
delar som ska främjas.
Uppfödaren bör noga läsa på om DNA-test och väga in för- och nackdelar, ta hänsyn till
vilken hundras det gäller, vilka avelsmålen är och att beakta den genetiska variationen på lång
sikt, för att hundarnas kliniska hälsa ska gynnas. DNA-test för med sig större kunskap inför
ett avelsbeslut, men uppfödaren bör vara medveten om att hen kan riskera att behöva ta sitt
avelsdjur ur aveln, eftersom man alltid är skyldig att ta hänsyn till testresultaten av DNA-test.
Visserligen kan det innebära motgång för den enskilde uppfödaren, men detta för med sig att
man undviker att de sjuka anlaget sprids och sjuka individer föds.
Referenslista
Broad Institute – Dog genome sequence and analysis published in Nature. 2005-1207 URL:https://www.broadinstitute.org/news/253 Hämtad: 2015-11-13
SLU – Hundens unika genetik, när varg blev hund. URL:
http://hunddna.slu.se/?page_id=361 Hämtad 2015-11-12
Svenska Kennelklubben – DNA-tester. URL:
http://www.skk.se/sv/uppfodning/halsa/dna-tester/ Hämtad: 2015-11-12
Svenska Kennelklubben – SKKs avelkomitté informerar om genetiska tester. 2014-1009 URL: http://www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/Informationsartikelom%20dna-tester.pdf Hämtad: 2015-11-12
