Giron sámi teáhter
Samiska teatern
– från pionjärverksamhet
till etablerad kulturinstitution
UTREDNINGENS INNEHÅLL
Inledning
2
Samisk teater 40 år
4
Uppdrag, mål och språk
10
Analys Anders Lerner
12
Nu då? Pia Sjögren
18
Kiruna 1 mars 2011 och Tärnaby 30 december 2011
Anders Lerner, kulturhuschef Södertälje
Pia Sjögren, frilansjournalist Tärnaby
INLEDNING
Den här utredningen är efterfrågad, rent av efterlängtad, sedan länge och av många.
Giron sámi teáhter är förlängningen av den första fasta samiska teater som etablerades med
Kiruna som huvudort 1992, som i sin tur sprang ur den fria gruppen Dálvadis, som startade i
Jokkmokk 1971. Det har gått 40 år.
I regleringsbrevet för 2005 uppdrogs Sametinget att ”tillkalla en extern utredare som ska följa
upp utvecklingen av den samiska teatern och se över formerna för dess institutionaliserande”.
Sametinget svarade att det ”delar regeringens uppfattning att det är viktigt att genomföra en
sådan utvärdering”, men att det ändå helt enkelt inte hade möjlighet att finansiera en
utredning.
Den samiska teaterns styrelse och chef har också i många år sett fram emot en utredning, men
saknat resurser. 2010 sattes den så igång, finansierad av landstingen i Västerbotten och
Norrbotten, Kiruna och Storuman kommuner, som alla fyra är medlemmar i teatern samt
Sametinget, som inte är medlem.
Utredare Anders Lerner, med 30 års erfarenhet av Teatersverige, kunde på grund av hälsoskäl
inte göra skrivjobbbet färdigt. Senhösten 2011 tog journalist Pia Sjögren vid. Anders Lerners
reflektioner och analys är en bärande del av den här skrivelsen och utgör kapitel fyra.
Framgång trots motlut
De senaste åren har, mot många odds, varit framgångsrika för Giron sámi teáhter. En tajt
ekonomi och otydligt huvudmannaskap till trots, har teatern gjort flera uppmärksammade
uruppsättningar, samarbeten, gästspel, ambitiösa turnéer, haft stor publik och fått positiv
kritik.
Teatern hålls dock tillbaka, bromsas i sitt ”lyft” av flera fundamentala delar i sin konstruktion.
Det är inte ett glastak utan mer som flera tunga fotbojor.
Alla odds talar inte mot teatern, men flera. Så här skriver teaterchef Lena Engqvist Forslund
om finansiering, i verksamhetsberättelsen för 2010:
”Ingen uppräkning av anslagen har skett på över 10 år, inte heller någon
förändring av uppdraget.
Giron sámi teáhter har ingen direkt koppling till svenska Statens kulturråd och
kan inte heller söka utvecklings- eller projektbidrag den vägen.
Eftersom Sametinget för närvarande inte har någon annan inblandning i teaterns
organisation än att vara distributör av de statliga pengarna finns det i dagsläget
ingen part som tar ett organisatoriskt och finansiellt ansvar för att teatern kan
utvecklas.”
Det är i regleringsbrevet från landsbygdsdepartementet, tidigare jordbruksdepartementet, till
Sametinget, bland rovdjursinventeringar och renstängsel, som samiska teatern får sitt uppdrag.
Teatern har inte en trygg och självklar hemvist som kulturinstitution i det samiska
samhällsbygget. Samtidigt blir det vanskligt att hitta sätt att växla upp resurserna och svårt att
samarbeta med andra institutioner i Sverige – när man ju själv inte formellt är en.
Ideell förening
Sedan 1992 är samiska teatern en ideell förening. Medlemmar är samiska organisationer,
Norrbottens läns landsting, Region Västerbotten samt Kiruna och Storumans kommuner.
Myndigheten/folkvalda organet Sametinget är inte medlem och har aldrig varit. I december
2
2011 hörs olika åsikter från Sametingets håll. En del tycker att nu är det dags att göra anspråk
på den styrelsepost Sametinget enligt stadgarna kan ha och därmed bli medlem i Giron sámi
teáhter ideell förening. Andra, bland dem sametingsstyrelsens vice ordförande Anders Kråik,
anser att just teaterns organisationsform ideell förening gör det olämpligt: ”Om Sametinget
väljer att gå in som medlem så kanske man inte ska göra det i en förening. - - - Föreningslivet
är ganska stort.” säger Kråik till SR Sameradion 22 december.
Teatern saknar samordnade huvudmän som tillsammans tar helhetsansvar med teaterns bästa
för ögonen. En ideell förening är en form som har överlevt sig själv. Andra professionella
teatrar med regionalt och nationellt uppdrag ägs och drivs av stiftelser eller aktiebolag eller är
nationalscener.
Redan för 2005 hade regleringsbrevet ett institutionaliserande i sikte. Dessförinnan, 1997, i
uppdraget till Sametinget att utreda en fast samisk teaterinstitution, tog kulturminister Marita
Ulvskog upp vikten av huvudmannaskap för teatern. Det nämns där tre gånger.
I samiska teaterns yttrande över kulturutredningen SOU 2009:16 konstateras att samisk
scenkonst inte alls nämns där, att samiska teatern har för avsikt att verka för att bli
nationalscen och att teatern har en icke ändamålsenlig organisation och ett mycket otydligt
huvudmannaskap.
2009 fick samiska teatern, efter en tävling, sitt nuvarande namn, Giron sámi teáhter.
Utredningens uppdrag
Den här utredningens uppdrag är, enligt överenskommelse, att göra en
”utvärdering/utredning av teaterns verksamhet i förhållande till uppdrag och
resurser. - - - Arbetet är inte en utvärdering av den konstnärliga nivån på teatern
men hur den är verksam i förhållande till organisation, uppdrag och publik, och
förutsättningarna för det.”
Det är många många bäckar, forsar, av frågor, frustration och fighting spirit som ska mötas
med denna utredning. Centrala är frågorna om organisationsform, huvudmannaskap, ekonomi
och konstnärlig frihet.
Utredarna, Anders Lerner och jag, har fört långa och många samtal med berörda och insatta,
teatermedarbetare, tjänstemän och politiker vid Sametinget samt på kommunal och regional
nivå på svensk sida, publik och andra intressenter och intresserade. De reflektioner och
slutsatser som Anders och jag framför här är våra egna och har inte styrts av någon annan.
Tärnaby 30 december 2011
Pia Sjögren
3
Samisk teater 40 år
1971-1991
Det började 1971, med den samiska teatergruppen Dálvadis, som utgick från Jokkmokk och
från början arbetade ideellt. Först 1985 fick gruppen lite större bidrag, 300 000 kronor från
Statens kulturråd och 100 000 kr från Norrbottens läns landsting.
En av initiativtagarna, Harriet Nordlund, konstaterar i sin Utredning om samisk teater 1991 att
Dálvadis ”gjorde väldigt mycket teater för lite pengar”, nådde en teaterovan publik och
verkade i glesbygd med långa avstånd. Trots ett konstnärligt genombrott för samisk teater går
Dálvadis med underskott och läggs ner. Innan det har dess scenkonst blivit populär också
utanför de samiska kretsarna, vilket utredaren inte bara ser som positivt:
”Det är värt att fundera vidare på att man så tydligt kan se hur stödet utifrån har
ökat när Dálvadis har slagit igenom i det svenska samhället. Från samiskt håll
måste vi betona att en samisk teater i första hand är till för samerna. Grunden är
den samiska kulturen och språket. Utan den grunden kan vi inte kalla vår teater
för samisk. Först i andra hand kan en samisk teater vara en del av den svenska
kultursfären.”
I Utredning om samisk teater föreslås, för 20 år sen, att:
- en fast samisk institutionsteater etableras och lokaliseras i Kiruna
- den nya samiska teatern ses som en riksinstitution
- staten står för löne- och produktionskostnader
- att Kiruna kommun, andra kommuner, landstingen i Norrland och andra länsintressen bidrar
till teaterkonsulent, lokalkostnader, arrangörsbidrag med mera.
När det gäller själva uppdraget poängterar Harriet Nordlund att ”Samisk teater bör ha ett
samiskt budskap och innehåll, förmedlat i en stil, form och ett språk som förmedlar våra
rötter, vår historia och vår nuvarande situation i det samiska samhället.”
1992-2000
1991-1992 bildas Föreningen Samisk teater för att åter spela samisk teater samt arbeta för
bildandet av en fast samisk teater. Detta är startskottet och urmodern till dagens Giron sámi
teáhter. Under 90-talet kämpar teatern på. De äskar anslag, spelar teater och strider för att
förankra idén om en samisk nationalscen, lik Beaivváš Sámi Našunálateáhter i Norge.
1994 hålls i Kiruna ett seminarium om samisk nationalteater i Sverige. Det slås fast att den
samiska teatern har en självklar plats i Teatersverige och att en samisk nationalscen måste ses
som en riksangelägenhet.
1997 får Sametinget i uppdrag av regeringen och kulturminister Marita Ulvskog att undersöka
etablering av en fast samisk teaterinstitution.
Utredningen Nationalscenen för Samiska teatern i Kiruna görs 1997 av teaterchef Jens
Klemet Stueng med en arbetsgrupp bestående av företrädare för Sametinget, Kiruna kommun
samt landsting och länsstyrelse i Norrbotten: Teatern ”måste” ha nationell status och staten
därmed ta ett större ekonomiskt ansvar än annars. I teaterchefens budgetförslag hamnar
driftskostnaden för en fast samisk teater som drivs professionellt på 16,7 miljoner kronor.
En utbyggnad av Folkets hus i Kiruna, drygt 1100 kvm, föreslås också.
4
I avsnittet Hvorfor et samisk teater? skriver Stueng:
”Samiske teaterarbeidere er forvirrede, oppgitte och grundig lei av bare å bli
oppfattet/brukt som fargeklatter for en ”intressant och spennende språk, kultur,
identitet och näringer”. Det handler faktisk om en helhetlig forståelse av det
samiska verdensbild og for samene som et helt folk med tradisjonelle, moderne og
globalt menneskelige yttringer. Altså et mer internasjonalt perspektiv som ett folk
i fyra land, kalt Sápmi”
Också Jokkmokks kommun vill bli huvudort för en ny samisk teater och arbetar fram ett eget
förslag där kommunen trycker på att Jokkmokk är en ort med starka samiska traditioner.
I Samisk teater – En utredning om förutsättningarna för inrättande av en samisk
teaterinstitution 1998 konstaterar Sametingets referensgrupp att ”det är en paradox att det
precis är de tabubelagda begrepp som jojk, schamanism, myter osv. som är grunden för ett
samiskt scenspråk. Vi måste väcka dessa levande begravda och få glöden att flamma upp”.
Utredningen menar också att en samisk nationalteater är en lokal, regional, nationell och
nordisk teater med ett internationellt perspektiv.
Det blir en fast samisk teaterscen i Kiruna, men inte med nationalscenens ställning.
2000 tar en ny förening, med det snarlika namnet Föreningen Samiska Teatern, över.
Regeringen har nu beviljat 5,5 miljoner kronor för uppbyggnaden av en fast samisk teater
enligt den samiska decentraliserade så kallade siida-modellen. Men Jokkmokk och Östersund
väljer att kliva av innan det nya har börjat och kvar blir Kiruna som huvudort och Tärnaby där
teatern under många år arbetar med amatörverksamhet.
De statliga pengarna förutsätter regional medfinansiering, som har kommit och kommer från
Norrbottens läns landsting, Region Västerbotten samt Kiruna och Storumans kommuner.
Hösten 2000 håller Sametingets kulturråd inne 1,75 miljoner kronor av de anslagna statliga
medlen. Teatern kallar det ”samepolitisk kvarstad” i verksamhetsberättelsen och påtalar att
osäkerheten försvårade planeringen. Sedan dess är medlen till samiska teatern öronmärkta i
regleringsbrevet från landsbygdsdepartementet till Sametinget.
2000-2011
Tolv år som fast samisk teater
Under 2000-talet har den fasta samiska teatern på svensk sida alltmer hittat sin publik i Sápmi
samt samarbeten och samtal med andra delar av Teatersverige.
Under andra halvan av 2000-talet sänktes det statliga anslaget något, till ca 5 450 000 kr/år.
2011 var det åter uppe i samma nominella nivå som vid starten 2000, 5 500 000 kr. Efter tolv
år är anslaget alltså oförändrat – vilket i realiteten betyder sänkt. Under samma tid har de två
landstingen minskat sina anslag med tillsammans 300 000 kr. Både Norrbottens läns landsting
och Region Västerbotten fördelar numera de statliga pengarna till regional kulturverksamhet
enligt den så kallade samverkansmodellen, och i det uppdraget ingår inte den samiska teatern.
Det är nytt. Om det får konsekvenser för samiska teatern återstår att se.
5
2011 ser anslagen till Giron sámi teáhter ut så här:
5 500 000 Staten via Sametinget
500 000 Norrbottens läns landsting
200 000 Region Västerbotten
235 000 Kiruna kommun
300 000 Storumans kommun
6 735 000
Den ensamma teatern
Det statliga anslaget är pengar från Kulturdepartementet som varje år, öronmärkta, går via
Sametinget till teatern. Det uppdrag som Giron sámi teáhter har formuleras i regleringsbrev
från landsbygdsdepartementet och samsas där med lo, järv och varg, språkcentra och
rennäringens gränsstängsel mot Norge med mera.
Den samiska teatern har ingen ”naturlig” kontakt med Kulturdepartementet. Inte heller med
Statens kulturråd. I regionernas kulturportföljer är samiska teatern också en främmande fågel.
Det här är anmärkningsvärt och begränsande för teatern, eftersom den rent organisatoriskt
mest av allt liknar – eller borde likna – en länsteater eller en nationalscen Men trots att Giron
sámi teáhter är en professionell teater, med ett stort regionalt arbete och med ett nationellt
uppdrag står den utan ”familj” i Kultursverige.
Den samiska teatern drivs också fortfarande som en ideell förening. Det är den nog ensam om
bland offentligt finansierade teatrar. Föreningen har genom åren på många sätt gjort ett
fantastiskt arbete, men den är sårbar och saknar starka huvudmän som har och tar ansvar för
teaterns långsiktiga utveckling.
Den ideella föreningen Giron sámi teáhter har nio medlemmar, se skiss på sidan 9.
Verksamhet och publik
Den samiska teatern har under 2000-talet haft en mycket varierad repertoar för vuxna, äldre,
unga och barn; Teater, dans, musik, jojk, trummor, gästspel, berättarverkstäder med mera, på
nordsamiska och svenska, med inslag av de två mindre samiska varieteterna lule- och syd-.
Teatern har också samarbetat med den samiska teatern på norsk sida, Beaivváš,
Tornedalsteatern, ungdomsorganisation Sáminuorra, Ishotellet i Jukkasjärvi,
Norrbottensteatern, sameföreningar och andra arrangörer, och många flera.
Årsredovisningarna vittnar om tusentals i publik varje år och ambitiösa turnéer på vad jag vet
är långa, mörka, kalla, hala vägar i ett vidsträckt, glesbefolkat Sápmi. Gästspel i Stockholm,
norska Sápmi, Grönland, Tyskland med mera.
Det är här inte lätt att redovisa och jämföra publiksiffror i detalj. I årsredovisningarna före
2009 blandas publikuppskattningar med egna uppsättningar, samarbeten med större aktörer,
utlånade medarbetare, gästspel från andra teatrar och pedagogiska workshops med skolelever.
6
Ett försök att urskilja de egenproducerade föreställningarna, dess turnéer och publik kan se ut
så här för de senaste fem åren:
2007: 2467 personer i publik på egna uppsättningar
Bea och Nisse samt Tro, hopp och kärlek spelade tio respektive 41 föreställningar, varav 31
på turné, för en sammanlagd publik på 2467 personer.
2008: 880 pers
Tant Blomma gjorde samisk teater på svensk sida själv, 27 föreställningar, varav sex på turné,
mötte en publik på 880. Fröken Julie och Bara Anna producerades tillsammans med den
samiska teatern i Norge, Beaivváš, 21 föreställningar på turné (mest i Norge) och inalles 936 i
publik på 29 föreställningar.
2009: 1823 pers
En natt i februari, 26 föreställningar, turné till fem orter, publik 1431.
Kvinnan och björnen, sex föreställningar, publik 153.
Det kom en man, tio föreställningar, publik 204.
Grönländsk maskdans, två föreställningar, publik 35.
2010: 3875 pers
En natt i februari, 19 föreställningar, turné till tio orter, publik 1596.
What’s up Sápmi? 19 föreställningar, turné till sju orter, publik 1450.
Kvinnan och björnen, åtta föreställningar, publik 316.
Det kom en man/Julstämning, nio föreställningar, publik 135.
Rövarsilvret, tre föreställningar, publik 61.
Catching the wind, på Icehotel, publik 317.
2011: 5880 pers
What’s up Sápmi? turnerade i tre månader, publik 2374.
Kabarén Byfinnar, lappjävlar och annat pack, turné en månad, publik 2570.
Arctic performance, en månad på Icehotel, publik 246.
Rövarsilvret, hemma och på turné, publik 690.
De senaste åren har antalet och andelen egna produktioner, antalet föreställningar samt
turnerandet med dem ökat vid Giron sámi teáhter. Teatern har också 2010 och 2011 rönt stor
uppmärksamhet för uruppsättningen What’s up Sápmi? Föreställningen har gjort två längre
turnéer i Sápmi, på svensk och norsk sida, samt gästspelat på Dramaten i Stockholm och i
Nuuk på Grönland. Mer än 70 föreställningar har det blivit och våren 2012 planeras en tredje
turné, bland annat i södra Sverige.
Manus beställdes av Erik Norberg, som skrev med Christina Åhréns avhandling Är jag en
riktig same? En etnologisk studie av unga samers identitetsarbete (Umeå univ), samiska
tidningar och 26 specialgjorda djupintervjuer med unga samer som underlag. What’s up
Sápmi? handlar om vem som är en riktig same? Och vem bestämmer det? Föreställningen är
på svenska, med inskjutna ord och formuleringar på de samiska språken.
7
”Sakta dras vi in i diskussionerna. What’s up Sápmi? tar sig för varje minut, och
gräver sig sakta men säkert in någonstans i magtrakten, eller hjärtat. I samtalen
kommer tvivlen. Kritiken. Utsattheten. Upplevelserna av mobbning eller
utanförskap, både från människor utanför gruppen och från människor inom
gruppen. Det torde inte finnas en enda person i publiken som inte känner igen sig
någonstans. Här finns mycket att hämta kring förväntningar från omgivningen,
intolerans eller misstänksamhet, som definitivt inte bara gäller för det samiska
samhället.”
Åsa Lindstrand recenserar i Samefolket
Två festivaler i rad har Giron sámi teáhter valts ut att spela på Bibu, Scenkonstbiennalen för
barn och unga, 2010 En natt i februari och 2012 What’s up Sápmi? Det är ett stort erkännande
från branschen!
I den samiska ungdomstidskriften Nuorat #4/11 utsågs Kabarén Byfinnar, lappjävlar och
annat pack till en av fem Årets bästa inom kultur:
”Giron sámi teáhter har rest sig på nio och visar med all tydlighet att samisk teater
behöver inte bara vara synonymt med björnritualer och symboliska tolkningar av
máttaráhkku.”
Henrik Blind
Språket på scenen
Frågan om vad som är en riktig samisk teater är också het och svår i det samiska samhället.
Analyser och ifrågasättande av detta tilltar i och med att teatern möter en stor publik och får
mer uppmärksamhet, både i samiska och svenska medier. Precis som i föreställningen What’s
Up så finns det i teaterpubliken en spretig och stor mängd olika samiska identiteter. Ska
teatern uttrycka sig mer traditionellt, prioritera trummor, jojk och spela mest eller bara på
samiska (på nordsamiska som är störst?)? Eller ska teatern spela mer för alla de samer som
inte förstår något samiskt språk och just ägna sig åt deras frågor kring det samiska? Både och
- antar jag att de flesta svarar.
Språkfrågan är en ständigt pågående diskussion, och ska så vara, både på teatern och i det
samiska samhället. Det handlar om teaterns legitimitet i det samiska samhället och i bästa fall
kan just det faktum att det engagerar bidra till förankring och förtroende.
Mer om språket i teaterns uppdrag på sidan 10-11 och i Anders Lerners del.
Dearnan Sijte, Tärnaby
En ursprunglig grundtanke att använda sig av en decentraliserad organisationsform, en så
kallad samisk siida-modell har levt kvar, men aldrig fått tillräcklig finansiering för att fullt ut
kunna prövas. En konsekvens av detta har blivit att den verksamhet som förväntas drivas i
Tärnaby finansieras med medel från Storumans kommun. Teatern har inte funnit det möjligt
att finansiera verksamhet med anställd personal på två orter.
Samisk teaterutbildning
En nulägesbeskrivning samt en beskrivning av arbetet med att få till stånd en samisk
teaterutbildning hinns inte med här och nu. Frågan förtjänar en egen genomgång.
8
I styrelsen idag sitter tre representanter för samiska organisationer och tre företrädare för
kommuner/regioner. De har personliga suppleanter. Ordförande har vid behov utslagsröst.
Medlemmarna brister i gemensamma mål och mening för samiska teatern och blir därför
tillsammans en mycket svag, ibland till och med splittrad, huvudman. Sametingets funktion är
och har varit liten eller ingen för teatern. Efter att staten år 2000 valde att öronmärka anslaget
till teatern har Sametinget inte hittat en roll för engagemang. För- och nackdel med nuvarande
konstruktion kan förenklat sägas vara att teatern får ”sköta sig själv”.
9
Teaterns uppdrag och språket
Vad är det som är samiskt med den samiska teatern? Det är en svår och central fråga med
många olika och ibland motstridiga svar, beroende på vem man frågar. För en del är det
alldeles avgörande att teatern uppträder på samiska för att vara tillräckligt samisk.
Andra sätter en fri konstnärlig scenkonst i absolut första rummet. Och hävdar att teatern bör
spela mycket på svenska – just för att inte utestänga många samer, som inte har det samiska
språket. Samt också vara en relevant teater för den icke-samiska befolkningen.
Ska det vara teater av, med och för samer? Punkt?
Eller en teater som kommunicerar med så stor publik som möjligt, om och med den ”samiska
aspekten” som Anders Lerner benämner det i del fyra.
Frågan om språket
Så här rapporterade Sveriges Radio Sameradion 7 december 2011 om meningsutbytet om
Giron sámi teáhter och språket:
”Det var i våras som teaterchefen Lena Engqvist Forslund sa så här till SVT Sápmi:
"Det är inte teaterns huvuduppgift att vara en språkinstitution."
Efter det här uttalandet har kulturrådet via ett brev till Giron Sámi Teáhter begärt en förklaring.
Kulturrådets ordförande Karin Mannela hänvisar till regeringens regleringsbrev där det står att en
av teaterns uppgifter är att jobba för att främja det samiska språket - och att det är kulturrådets roll
att bevaka att det efterföljs.
Teaterchefen Lena Engqvist Forslund förklarar i sitt svar till kulturrådet att hon menar att
teaterns huvudsakliga uppgift inte är att lära ut språk och att hennes uttalande betyder ingenting
annat än just det. - - Hon skriver vidare i sitt svar att uppdraget är att bland annat utveckla en samiskspråkig teater, men
att ingenting sägs om vilka strategier som ska användas för att nå det målet. Det är teaterstyrelsens
och teaterledningens arbete att tolka uppdraget, menar teaterchefen Lena Engqvist Forslund i sitt
brev till kulturrådet.”
Regleringsbrev
Samiska teaterns uppdrag formuleras i landsbygdsdepartementets regleringsbrev till
Sametinget. I regleringsbrevet för 2011 står det:
”Sametinget ska redovisa hur anslaget 1:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet,
utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ap. 5.2 Giron Sámi
Teáhter under utgiftsområde 17, har använts för att utveckla en samiskspråkig
teater med hög konstnärlig kvalitet som är ledande inom samisk scenkonst.
Redovisning ska bland annat ange antalet samiskspråkiga produktioner och
produktioner som turnerat samt antal besökare. En jämförelse ska kunna göras
mellan åren.”
Regleringsbrevens uppdrag till samiska teatern var tidigare under 2000-talet från
jordbruksdepartementet och lite mer utförliga. Så här stod det för 2005 och 2006:
”Målet är att understödja en samisk teaterinstitution som skall vara ledande inom
samisk scenkonst och verka för utveckling, förnyelse och konstnärlig kvalitet.
Institutionen skall framföra samisk scenkonst och därmed vårda och främja de
10
samiska språken och det samiska kulturarvet. Primärt skall framföranden ske på
samiska till en samiskspråkig publik. Vidare skall den samiska teatern ha en bred
repertoar med både äldre och nyare verk samt nå en stor och bred publik.”
Samiska on stage
I Sápmis svenska del räknar man nu med att det finns 35 000 samer eller fler (inte 20 000,
som många svenska myndigheter fortfarande använder, trots att forskare för flera år sen
skrivit upp siffran). Nordsamiska är den överlägset största samiska varieteten och 5000-6000
personer i Sverige uppskattas förstå och tala nordsamiska. Lule- och sydsamiska är mindre
men har tillsammans cirka 1000 användare. Dialekterna eller varieteterna av samiska kan
skilja så mycket som svenska-danska och svenska-tyska.
I de flesta av Giron sámi teáhters föreställningar på senare år har svenskan varit det
dominerande språket. Samtidigt används i alla uppsättningar mer eller mindre samiska, oftast
nord- och syd. Även tornedalsfinska och finska förekommer.
”Vad är språket?”, säger en av den här utredningens informanter. Är det bara det
verbaliserade orden, det som talas, eller är det dans, dräkter, scenografi, musik hur saker sägs
också?
Är talad samiska en förutsättning för att överhuvudtaget göra samisk teater?
Eller är språket, språken en del av det som kan omfattas av en teaters konstnärliga frihet?
Kan teater med ”samisk aspekt” stärka samers identitet på ett sätt som leder till ökat intresse
för samiskan?
Teaterns mål och stadgar
I teaterns eget måldokument, antaget av styrelsen, står det bland annat att ”teaterns mål och
vilja är
Att driva och främja samisk teaterverksamhet som speglar och debatterar samisk kultur- och
samhällsliv samt främjar det samiska språket.
--Att prioritera samerna som målgrupp men vi ska också medverka till att sprida samisk kultur
utanför det samiska samhället.”
I stadgarna § 1 Ändamål står det att inriktningen för Giron sámi teáhter ideell förening är att:
”Vara den ledande institutionen inom den samiska scenkonsten vad gäller utveckling,
förnyelse och konstnärlig kvalitet. Vårda och främja det samiska språkets alla varieteter och
det samiska kulturarvet.”
Stadgarna säger också att medlem i den ideella föreningen kan samiskt folkvalt organ,
samiska myndigheter, samiska kulturorganisationer, kommuner och landsting i Sápmi som
stödjer föreningens ändamål, stadgar och beslut bli.
11
Anders Lerner, med 30 yrkesår i Teatersverige, fick det ursprungliga
uppdraget att utreda Giron sámi teáhter. Han började arbetet 2009-2010,
men kunde inte slutföra. Här följer hans utvärdering, som överlämnades
mars 2011. I denna text har Pia Sjögren, rapportförfattare för de andra
delarna, endast gjort styckeindelningar och mellanrubriker.
ANALYS Anders Lerner
Giron sámi teáhter
Pionjärverksamhet – etablerad kulturinstitution
Sammanfattning av en rapport/utredning på uppdrag av Sametinget, Norrbottens och
Västerbottens läns landsting, Kiruna och Storumans kommuner och Giron sámi teáhter
INLEDNING
Att beskriva historien, den nuvarande situationen och möjliga utvecklingsvägar för Giron
sámi teáhter, är lika komplext och svårt som för de flesta andra frågor som rör det samiska
samhället. Förutom de traditionella frågeställningarna och utmaningarna kring ekonomi,
huvudmannaskap och verksamhet som finns i Sverige när det gäller kulturpolitik, tillkommer
urfolksdimensionen med allt vad det medför, språkaspekten, det faktum att Sápmi sträcker sig
över flera landsgränser och över flera landsting/regioner och kommuner. De organisationsoch finansieringsmodeller som är vanliga för andra kulturinstitutioner i Sverige, är inte
relevanta när det gäller en samisk scenkonstinstitution.
Teaterns historia och grundfinansiering
Giron sámi teáhter och samisk scenkonst är en relativt ung företeelse, om man med scenkonst
menar teater och dans. Naturligtvis har en gestaltande och berättande konst funnits även i den
samiska traditionen, även om det varit i andra former än de som räknas till den europeiska
scenkonsten. Teatern har sitt ursprung både i enskilda individers arbete för att få verka som
samiska scenkonstnärer, i ett sammanhang som definieras och bestäms av det samiska, och i
en bredare strömning för att levandehålla och upprätta det samiska arvet i det svenska
samhället. Den strömningen har även fått andra uttryck – skapandet av Sametinget, radio- och
tv-kanaler, ett ökat intresse och medvetenhet om den samiska historien och relationen till det
storsvenska samhället.
Giron sámi teáhter har varit en del av det som närmast kan beskrivas som ett pionjärarbete.
Liksom för många andra nydanande verksamheter har den första tiden av enskilda personers
drivkrafter, ett sökande efter organisatoriska former och efter möjliga vägar till finansiering
och stabilitet. För Giron sámi teáhters del har det bland annat inneburit en konstruktion där
grundfinansieringen kommer ur minoritetsmedel, ägnade åt bevarande av samisk kultur och
språk. Teatern är en ideell förening med Sametinget, ett par av de landsting över vilka Sápmi
sträcker sig, och ett par av de berörda kommunerna som intressenter. Det finns i den
nuvarande konstruktionen begränsningar för utökandet av finansieringen och utvecklingen av
verksamheten, bland annat i låsningen till minoritetskulturmedel och att teatern därigenom
ställs vid sidan av andra bidrag/anslag.
Förändringar i resurser och samiska samhället
Minskande offentliga resurser slår också hårt mot en redan liten teater med mycket stort
verksamhetsområde. Det uppdrag som beskrivs i syftesbeskrivningen för verksamheten finns
det inte förutsättningar att uppfylla med nuvarande resurser.
Teatern kan också uppfattas ha förväntningar på sig som instrument och arena för olika
ideologiska och personliga agendor, snarare än att den ses som en fri och självständig
konstnärlig institution som bidrar i kraft av angelägen scenkonst om samtida frågeställningar.
12
Det samiska samhället har en mycket större och tydligare identitet och roll är för några
decennier sedan. Giron sámi teáhters roll som pionjärverksamhet behöver förändras. Den
svenska nationella kulturpolitiken, och formerna för finansiering av lokala och regionala
kulturinstitutioner förändras i på många vis se kommande åren. Det samiska folkets ställning
som urfolk i Sverige är fastslagen. Stora förändringar har skett och sker både i hur samhället
konstitueras och organiseras, och i hur den enskilda människans identitet formas.
Förändringarna i samhället, och de nuvarande förutsättningarna för teatern att vara en reell
kraft i det samiska och svenska samhället gör det nödvändigt att pröva möjligheten att
utveckla Giron sámi teáhter till en samtida, stabil och dynamisk kulturinstitution med status
och ställning som motsvarande på den svenska sidan.
FRÅGESTÄLLNINGAR OCH FÖRSLAG I KORTHET:
Förslagen är inte förankrade eller presenterade för de olika politiska församlingar och andra
som berörs av dem. De är formulerade utifrån en bedömning av vad som vore bäst för
verksamheten utifrån syfte och uppdrag, med dagens förutsättningar som utgångspunkt.
”Etablerad kulturinstitution”
I dag
Hybrid mellan ursprunget i en pionjärverksamhet och en etablerad institution. Söker formerna
för långsiktig finansiering och för hur verksamheten ska bedrivas. Större tydlighet i
huvudmannaskap och -ansvar önskvärt. Begränsningar i grundfinansieringen – teatern är idag
utanför ordinarie strukturer för kulturinstitutioner nationellt. Ibland föremål för vilja att
användas som instrument för olika syften. Status och ställning i både samiska och svenska
sammanhang kan utvecklas.
I morgon
En etablerad kulturinstitution som har en självklar plats både i det samiska och i det svenska
samhället i kraft av sina föreställningar och sina bidrag till samtidsdiskussionen.
Formella dimensionerna är stärkta – huvudmannaskap, associationsform, organisation
yrkesroller internt och externt, uppdrag etc.
Giron sámi teáhter är en fristående konstnärlig institution med hög integritet, och därigenom
med stora möjligheter till samverkan med andra.
Huvudmannaskap/Ägande
I dag
Ideell förening med flera intressenter. Tydligare ägar- och finansieringsansvar önskvärt.
”Vem vill idag att teaterns ska finnas?”
I morgon
Aktiebolag. Tydligt ägarskap och ansvarstagande. Ett markerande av verksamhetens status
och seriositet,
Tydligt och starkt formellt regelverk kring verksamheten. Tydligt gränssnitt mot ägare och
uppdragsgivare.
Huvudmannaskap
I dag
Den ideella föreningen är huvudman för teatern. Ingen annan har tagit på sig det ansvar
ägande och huvudmannaskap innebär. Den nuvarande konstruktionen är ett sätt att lösa hur
flera intressenter kan samverka med relativt små ekonomiska insatser.
I morgon
Alternativ 1: Nuvarande intressenter arbetar med samlad kraft för en nationellt ägd
verksamhet motsvarande andra nationalscener. Lokal och regional medfinansiering.
13
Alternativ 2: Sametinget är huvudägare eller har ägaruppdraget att hantera i ett aktiebolag där
övriga intressenter är delägare och medfinansiärer.
Finansiering
I dag
Huvudfinansiering från Svenska staten via Kulturdepartementet och Sametinget, genom
medel för den samiska kulturen.
Övrigt från intressentkommuner och -landsting/regioner samt föreställningar med mera.
Utmaning: Teatern är underfinansierad i förhållande till förväntningar på verksamhet och
behov. Statlig grundfinansiering med medel för minoritetskulturer, vilket begränsar
möjligheter till annan och utökad finansiering. Teatern är huvudsakligen verksam i kommuner
med relativt liten befolkning, med en för närvarande svagare ekonomi, vilket är en
hotsituation för teatern.
I morgon
Alternativ 1: Dagens intressenter arbetar samlat för en grundfinansiering via ett statligt
huvudmannaskap.
Alternativ 2: Giron sámi teáhter är en del av systemet för finansiering av kulturinstitutioner i
Sverige, med i den regionala fördelningen av statliga medel. Sápmis utsträckning över tre-fyra
av morgondagens storegioner är en utmaning att lösa i sammanhanget.
Teatern har också finansiering från värdkommun, verksamhetsstöd och lokaler m.m. Vilken
roll och vilket ansvar regioner och kommuner som ingår i Sápmi och teaterns
verksamhetsområde har, bl.a. genom språkförvaltningsområden och urfolksstatusen är en
fråga för fortsatt utredning. Dessa minoritetsspråk och -kulturmedel borde hellre ses som
tillskott och komplement till grundfinansiering än att utgöra den.
Samhällsroll/Syfte
I dag
Hybrid mellan kulturarvsbevarare och arena för samtidsdiskussion. Många skilda bilder av
syftet med verksamheten.
I morgon
Giron sámi teáhter har sin relevans och styrka genom att vara en arena för gestaltning och
diskussion av angelägna samtidsfrågor. Genom detta får man också en betydelse för de
samiska språken och kulturen.
Uppdrag
I dag
i teaterns stadgar anges för närvarande: Vara den ledande institutionen inom den samiska
scenkonsten vad gäller utveckling, förnyelse och konstnärlig kvalitet. Vårda och främja det
samiska språkets alla varieteter och det samiska kulturarvet.
I morgon
Att genom produktion och föreställningar av scenkonst på hög nivå gestalta angelägna
samiska frågeställningar, att upprätthålla och sprida den samiska dimensionen i samhället.
Produktioner
I dag
Företrädesvis egna mindre produktioner för turné och dels medverkan i samproduktioner.
I morgon
Fortsatt egna produktioner. Ökad satsning på samverkan/samproduktioner med andra teatrar.
14
Språk
I dag
I teaterns stadgar står angivet som den andra av två syften: vårda och främja det samiska
språkets alla varieteter och det samiska kulturarvet.
I morgon
Giron sámi teáhter är en samisk nationalteater som självklart har samiska språk som grund,
men inget språkvårdande och -främjande ansvar i sig.
Flertalet samer idag talar inte något av de samiska språken. För att teaterns verksamhet ska
vara relevant och tillgänglig är det den samiska dimensionen, de samiska frågorna som är
huvudsaken. Scenkonst är en ”här-och-nu”, vars styrka finns i den gemensamma upplevelsen
och möjligheten till gestaltning av komplexa frågeställningar. Bevarandeansvar kan närmast
stå i motsats till teaterns själva väsen.
En samisk nationalteater kommer att ha en betydelse för främjandet av de samiska språken i
kraft av sin konstnärliga och samhälleliga angelägenhet. Värdet av att ta del av teater på sin
egen kulturs språk kan knappast överskattas.
Publik
Med en samisk befolkning spridd över större delen av Sverige, och med en majoritet samer i
Sverige som inte talar samiska, är det nödvändigt att aktivt arbeta för att vara tillgängliga och
angelägna lika väl utanför som i samiskspråkliga sammanhang. Detta även ur en ekonomisk
aspekt – att vara en teater för större publikgrupper. En långsiktigt stabil verksamhet förutsätter
en stark ställning i breda publikkretsar.
Ekonomi
I dag
Otillräcklig för uppdraget. Förstärkning nödvändig för att hålla verksamheten på dagens nivå.
De offentliga bidragen har minskat de senaste åren.
I morgon
Små utsikter till ökad finansiering med dagens konstruktion. Översyn av huvudmannaskap
och formerna för grundfinansiering nödvändig. Samverkan med andra teatrar måste prövas
om ökad produktionsvolym önskas. Teatern måste söka vägar att komma ifrån
begränsningarna genom att anses vara en minoritetskulturverksamhet.
Giron sámi teáhter bör ha en omsättning på 13-15 mkr för att kunna bedriva en verksamhet
med nuvarande uppdrag och ambition.
Personal
I dag
En grundorganisation om 5-6 personer – ledning, administration, teknik samt ett par
skådespelartjänster, som utökas med visstidsanställda efter produktionernas behov.
I morgon
Grundorganisationen hålls fortsatt så liten som möjligt, för att behålla rörlighet i
verksamheten, och hålla möjligheter till engagemang öppna för en bred grupp av samiska
scenkonstnärer som möjligt öppna.
Teknik/resurser/lokal
I dag
Små fasta resurser. Teatern uppbyggd för turnéverksamhet. Liten scen med kringlokaler i
Kiruna, ej avpassade för verksamheten.
15
I morgon
Fortsatt fokus på att binda upp så lite medel som möjligt i fasta kostnader av olika slag. I
samband med nystart iordningställer värdkommunen ändamålsenliga lokaler som även hålls
tillgängliga för andra verksamheter när möjlighet finns.
Samverkan
Idag:
Samverkan i produktioner och i olika organisationer. För närvarande under stark utveckling i
bl.a. Länsteatrarnas Samarbetsråd, Norrscen för turnéstöd, med Riksteatern för utvecklande av
samiskt arrangörsnät, med teatrar på norska sidan m.m.
Imorgon:
Den enda strategin för att stärka teaterns ställning är närvaro i många sammanhang och
öppenhet för samverkan. Och för att öka produktions- och föreställningsvolym.
Samproduktioner och turnésamverkan med regionteatrar, andra teatrar i Sápmi, Riksteatern,
Dramaten m.fl.
Utbildning
I dag
Ingen särskild samisk scenkonst/skådespelarutbildning i Sverige.
I morgon
Den samiska scenkonstvärlden är för liten för att enbart förlita sig till som skådespelare, regissör, scenograf etc. Kompetensen att arbeta i flera kulturella sammanhang är
nödvändig. Intressenterna i en svensk samisk teater bör arbeta för att teaterhögskolor, särskilt
i Luleå, har ett ansvar för att skådespelarstudenter kan få undervisning i samiska språk och
samisk scenkonst. Stockholms Dramatiska Högskola har särskilda kurser/utbildningar för
minoritetskulturers scenkonst. För djupet i utbildningar inom samisk scenkonst bör
samverkan sökas övergripande för Sápmi.
Urfolksstatus
I dag
Nyligen beslutat.
I morgon
Ett av de starkaste argumenten för en samisk scenkonstinstitution, och för att staten ska ha det
övergripande ansvaret för en samisk scenkonstinstitution.
Internationellt perspektiv
I dag
I Norge finns en samisk nationalteater som har ett mycket stark språkbevarandeuppdrag. De
har också ett turnéstöd som innebär att arrangörer inte har någon kostnad för föreställningen.
I morgon
Har det samiska samhället i Sverige, svenska staten, regioner och kommuner tillsammans
funnit formen för en samisk nationalteater i Sverige, som samverkar med sin motsvarighet på
norska sidan
Lokalisering
I dag
Kiruna, med en tidigare filial i Tärnaby.
I morgon
En tydlig bas i en kommun som ser värdet av en institution av detta slag, och därigenom kan
dra nytta av det. Det finns starka skäl för att Kiruna fortsatt ska vara hemort för Giron sámi
16
teáhter – närheten till Sametinget, historien av närvaro här, den geografiska belägenheten sedd
till hela Sápmi, i det samiska kärnområdet i Sverige etc.
Konstnärlig inriktning och kvalité
Frågan ligger utanför detta uppdrag.
Amatörer/konsulenter
Den tidigare filialen i Tärnaby var en amatörteaterverksamhet. Giron sámi teáhter bör i
fortsättningen arbeta främjande för såväl amatörer som arrangörer m.fl. genom konsulenter.
Resurserna bör inte bindas upp till en eller ett par orter, utan bör kunna vara rörliga för
insatser av olika slag över hela Sápmi – utbildningar, kurser, publikarbete, stöd- och
supportarbete av olika slag m.m.
Material
Tidigare utredningar, protokoll och skrivelser, samtal med personer med olika roller i olika
sammanhang. De anges inte närmare – det finns säkert de som tycker att någon borde talats
med, eller något annat borde tagits med. Jag har utgått från den erfarenhet jag har av trettio år
i svenskt teaterliv i bedömningarna av olika frågeställningar.
Mitt arbete presenteras muntligen för uppdragsgivarna vid ett möte i Kiruna den 2/3.
Kiruna 20110301
Anders Lerner
17
Nu då?
Utredningar läggs på hög, här en till. Är frågan ungefär densamma fortfarande: Vill Sverige
och Sápmi ha en fast nationalscen för samisk teater? Vem kan och vill äga och driva den i så
fall? För teaterns bästa, vem är ”önskeägarna”?
Ekonomi
Teatern har ett vidsträckt uppdrag, förväntas spela på flera språk och turnera i halva Sverige
samt resten av Sápmi - samtidigt som samiska teatern är både ensam och förväntas vara
ledande inom sitt område. Teaterns ekonomiska förutsättningar eroderas allteftersom och det
blir svårare och svårare att ta plats som en institution, som svenska staten och Scenkonstsápmi
sett fram emot i decennier.
Teatern i tiden
Det som talar och de senaste åren har talat för samiska teaterns medvind är tidsandan och
framstegen i det samiska samhällsbygget. De senaste tio åren har Sametinget, samisk radio
och tv (SR Sameradion och SVT Sámi), organisationer, föreningar och privatpersoner odlat
en stolthet, framåtanda och självkänsla som ger det samiska folket och samhällsbygget en
skjuts framåt, som smittar alla positivt, teatern inte minst.
Giron sámi teáhter har också på sistone själv ”bröstat upp sig”, skapat samarbeten med
Dramaten i Stockholm, Tornedalsteatern, Norrbottensteatern, Riksteatern, blivit medlem i
Svensk scenkonst (arbetsgivarorganisationen), Länsteatrar i Sverige, Norrscen samt fört
samtal med bland andra Statens kulturråd och kulturdepartementet.
Det bor två folk i Sverige. Giron sámi teáhter förtjänar en ”formell” status i Kultursverige –
och omvänt, den kan inspirera och utveckla teaterbranschen i stort. Samisk nationalscen i
Sverige, go for it! Det samiska samhället må vara litet, men ändå i högre grad stort och
välorganiserat nog för att ha flera av varandra oberoende institutioner. Här har det svenska
systemet också en roll att spela, framför allt för ekonomisk förutsägbarhet, men också för att
tillgodose en professionell nivå och samverkan. Helt nödvändigt för samisk teaters
rättmätighet hos den samiska befolkningen är att det samiska inflytandet är stort, ja störst!
Andra samiska kulturinstitutioner
Organisationsform och medelstilldelning fungerar för andra kan inspirera och till delar
tillämpas när Giron sámi teáhter utvecklas.
Sámi duodji, Sameslöjdsstiftelsen, får sitt statliga anslag från Nämnden för hemslöjdsfrågor. I
styrelsen sitter en företrädare från vardera av stiftelsebildarna, SSR (Svenska samernas
riksförbund) och Same Ätnam, samt tre slöjdare. Nu utreds Nämnden för hemslöjdsfrågors
framtid. Om den läggs ner kan sameslöjdskonsulenternas uppdrag hamna hos Sametinget. En
sagesman hoppas då på öronmärkta pengar, som teatern haft, för att slippa eventuell oro för
”politiskt överförmynderi” från Sametingets kulturråd, som fördelar kulturpengarna.
Ájtte Svenskt fjäll- och samemuseum får sitt anslag från Vattenfall, så kallade sjöfallsmedel –
efter vattenkraftsutbyggnaden vid Stora Sjöfallet. Ájtte drivs av en stiftelse där staten,
Norrbottens läns landsting, Jokkmokks kommun, SSR och Same Ätnam sitter.
Kulturdepartementet utser fyra ledamöter till styrelsen, en av dem överlåter man åt
Sametinget att föreslå, SSR har två ledamöter, övriga en var. Kommunen och Norrbottens
läns landsting medfinansierar. Museet har på senare år sökt och fått projektpengar från både
Sametingets och Statens kulturråd.
18
Tornedalsteatern,
Sverigefinska biblioteket, Judiska biblioteket och Uusi teatteri/Nya finska teatern får stöd från
Statens kulturråd, enligt dess regleringsbrev. Kulturrådet fördelar därutöver cirka 7 miljoner
kronor i stöd till nationella minoriteters språk och kultur, varav det mesta går till de fyra
verksamheterna ovan. (Judiska teatern är privatfinansierad.)
Skiss ny teaterorganisation
Här kommer förslag till ny organisation för finansiering och uppdrag för Giron sámi teáhter.
De är inte det enda rätta. Prioriterat här för en samisk teaterinstitution är.
- tunga, tydliga huvudmän som också bidrar till att ge teatern en plats i Teatersverige
- förutsägbar, stabil finansiering samt möjlighet att söka utvecklings- och projektpengar
- ett tydligt scenkonstuppdrag med konstnärlig frihet och integritet – med uppföljning
och sist, och inte minst, ett passionerat, långsiktigt och starkt samiskt inflytande. Samtliga
ägare bör till styrelsen utse personer med samisk kulturkompetens.
19
