Brottsofferjourernas Riksförbunds nationella arbete mot våld i nära

Brottsofferjourernas Riksförbunds
nationella arbete mot våld i nära
relationer
2012-09-10
Brottsofferjourernas Riksförbund
Heléne Carlsson, kvinnofridsansvarig
”Det var en blandning
av våld och kärlek.
Han visade upp två
helt olika sidor.”
Sara
Berättat för BOJ
”Jag kan höra på pappas steg
när han går i trappan om
mamma ska få stryk.”
Fredde, 12 år
Berättat för BOJ
Innehållsförteckning
Sammanfattande punkter över BOJ:s kvinnofridsarbete……………………………………….3
Inledning……………………………………………………………………………………….4
Presentation av BOJ och dess värdegrund………………………………………………….4
Könsneutral information om våld i nära relationer…………………………………………4
Tidiga insatser………………………………………………………………………………4
Barnperspektiv…………………………………………………………………………………4
Stöd och hjälp……………………………………………………………………………….4
FN:s barnkonvention………………………………………………………………………..5
Särskild företrädare för barn………………………………………………………………..6
Inrätta en Barntjänst!..............................................................................................................6
Dokumentation av barnets upplevelser vid våld i nära relation…………………………….7
Helhetsperspektiv………………………………………………………………………………7
Tiden före, under och efter uppbrott……………………………………………………......7
Vid polisanmälan…………………………………………………………………………...7
Dokumentera även det psykiska våldet…………………………………………………….8
Utökade möjligheter till psykisk rehabilitering…………………………………………….8
Jämställ psykiskt våld juridiskt med fysiskt våld…………………………………………..9
Ett misshandels-kit för hälso- och sjukvården……………………………………………...9
Hämta kvinnans tillhörigheter!..............................................................................................9
Flytta förövaren istället för den brottsutsatta!.......................................................................9
Närståendemeddelanden……………………………………………………………………9
Synliggör sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer……………………10
LVU-utredningar…………………………………………………………………………..10
Behandling för den som utövar våld………………………………………………………10
Partnerkontakt vid IDAP-behandling……………………………………………………...11
Rättshjälp vid bodelning…………………………………………………………………..11
Brist på bostäder – ett hinder……………………………………………………………...12
Skärpt lagstiftning och ändrad brottsrubricering vid förtal på nätet………………………12
Skyddade personuppgifter…………………………………………………………………12
Brottsoffersamordnare………………………………………………………………………..13
Brottsoffersamordnare inom varje kommun………………………………………………13
Brottsoffersamordnare inom varje polisområde…………………………………………..14
Förstärk polisens brottsoffersamornare!..............................................................................14
Nationell brottsoffersamordnare…………………………………………………………..15
Centrum för Brottsutsatta och Brottsutsattas Hus…………………………………………….15
Centrum för Brottsutsatta i större kommuner……………………………………………..15
Struktur på Centrum för Brottsutsatta…………………………………………………….15
Vidareutveckling av Centrum för Brottsutsatta till Brottsutsattas Hus…………………...17
Varför Brottsutsattas Hus istället för Relationsvåldscentra?...............................................18
Professionella och ideella aktörer på Centrum för Brottsutsatta och på Brottsutsattas Hus18
Strukturerade hot- och riskbedömningar……………………………………………………...19
Fler strukturerade hot- och riskbedömningar!.....................................................................19
Ökad kunskap om strukturerade hot- och riskbedömningar………………………………19
Evidensbaserade hot- och riskbedömningsinstrument…………………………………….19
1
Barnperspektiv vid hot- och riskbedömningar……………………………………….……20
Kontaktförbud………………………………………………………………………………...20
Klassiskt polisarbete mot kontaktförbudsöverträdelser…………………………………...20
Använd alla fyra graderna av kontaktförbud vid överträdelser…………………………...20
Kontaktperson hos polisen och uppföljning av kontaktförbud……………………………20
Tekniska problem………………………………………………………………………….20
Polisens hundförare stöttar brottsutsatta personer…………………………………….…..20
Klargörande samtal………………………………………………………………………..21
Motiverande samtal……………………………………………………………………..…21
Utbildning…………………………………………………………………………………….21
Bemötandefrågor och kompetensutveckling………………………………………………21
Riktade medel till polisen för implementering av förbättrade rutiner samt
kompetensutveckling……………………………………………………………………...21
”Projektsjukan”……………………………………………………………………………22
Statistikcenter…………………………………………………………………………………22
Nationell statistik över våld i nära relationer ger en helhetsbild…………………………..22
Samverkan…………………………………………………………………………………….22
Samarbeta mer mellan kommunerna!..................................................................................22
Samverkan mellan myndigheter och organisationer……………………………………....23
Särskild sårbarhet……………………………………………………………………………..23
Kompetensutveckling om särskilt utsatta…………………………………………………23
Tydliggöra ansvarsfördelningen kring särskilt utsatta………………………………….....24
Hedersrelaterat våld och förtryck………………………………………………………….24
”Fruimport”………………………………………………………………………………..26
2
BOJ:s arbete mot våld i nära relationer
BOJ arbetar aktivt på riksnivå för att:

Lyfta fram barnperspektivet när det gäller våld i nära relationer.

Betona vikten av ett helhetsperspektiv när det gäller våld i nära relationer. Det
handlar om tiden före, under och inte minst efter ett uppbrott från en destruktiv
relation.

Inrätta en brottsoffersamordnare inom socialtjänsten i varje kommun och en
brottsoffersamordnare hos polisen inom varje polisområde.

Det ska finnas Centrum för Brottsutsatta eller Brottsutsattas Hus för brottsutsatta
personer i landets större kommuner. Detta för att undvika stigmatisering vid särskilt
känsliga brott, ge lättillgängligt stöd till brottsutsatta och för att arbeta mer
resurseffektivt.

Strukturerade hot- och riskbedömningar ska göras i alla relevanta fall av våld i nära
relationer.

Samma hot- och riskbedömningsinstrument ska användas av polis, socialtjänst och
kriminalvård för att få en samsyn kring hotbilden för den brottsutsatta personen. De
enda hot- och riskbedömningsinstrument som är evidensbaserade och vetenskapligt
utprovade enligt svenska förhållanden är SARA för våld i nära relationer, SAM för
stalkning och PATRIARK för hedersrelaterat våld och förtryck.

Alla fyra graderna av kontaktförbud ska användas i högre grad vid överträdelser av
kontaktförbudet.

Mer utbildning om våld i nära relationer behövs till personal inom socialtjänst,
rättsväsende, polis, Migrationsverket, skolan samt hälso- och sjukvård.

Skapa en bättre helhetsbild över omfattningen av våld i nära relationer genom att
inrätta ett statistikcenter på NCK.

Samverka mera mellan kommuner samt mellan kommuner, landsting, myndigheter
och ideella organisationer!
3
INLEDNING
Presentation av BOJ och dess värdegrund
Brottsofferjourernas Riksförbund (BOJ) är en ideell organisation som arbetar för bättre villkor
för alla brottsutsatta personer oavsett kön, ålder, sexuell läggning, religion, etnisk tillhörighet
eller funktionsnedsättning. Stöd ges till brottsutsatta personer, vittnen, anhöriga och deras
vänner. Arbetet baseras på internationella konventioner avseende mänskliga rättigheter. BOJ
är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Det finns cirka 100 lokala
brottsofferjourer i hela Sverige. Volontärerna inom BOJ består av dels stödpersoner som ger
stöd till brottsutsatta, vittnen och anhöriga när det gäller information, vägledning,
krisbearbetning, medmänskligt stöd samt har kunskapen att hänvisa vidare till professionell
instans när det är lämpligt. Dels finns också vittnesstöd som ger opartisk information om
rättsprocessen till brottsutsatta, vittnen, anhöriga och misstänkt gärningsperson.
Stödpersonerna och vittnesstöden inom brottsofferjourerna har fått särskild utbildning och alla
har avgett tystnadslöfte. På BOJ:s nationella Telefoncentral finns även möjlighet till stöd på
eget språk, där det för närvarande finns cirka 20 språk representerade via BOJ:s
språkvolontärer. Hjälpen är kostnadsfri och det går bra att ta kontakt med BOJ utan att ha
gjort en polisanmälan. Varje år får över 80 000 brottsoffer, anhöriga och vittnen stöd av
landets 100 lokala brottsofferjourer. Jourerna möter många våldsutsatta kvinnor. Dagligen
söker sig drygt 14 kvinnor till en brottsofferjour efter att ha utsatts för misshandel. Varje dag
tar också fler än två kvinnor som utsatts för grov kvinnofridskränkning och drygt fyra som
utsatts för våldtäkt kontakt med en brottsofferjour.
Könsneutral information om våld i nära relationer
För att inte exkludera någon föreslår BOJ att information om våld i nära relationer i
möjligaste mån bör göras könsneutral för att innefatta även våld i nära relationer när det gäller
hbt-personer, män som utsätts för våld av kvinnor samt hela den mångfacetterade
problematiken vid hedersrelaterat våld och förtryck. Detta leder förhoppningsvis även till att
myndigheter och andra organisationer har ett öppet och vidsynt förhållningssätt när det gäller
dessa frågor.
Tidiga insatser
När det gäller våld i nära relationer vill BOJ framhålla vikten av en tidig insats, vilket ofta gör
det lättare att begränsa fysiska och psykiska skador. Detta är speciellt viktigt eftersom alla
former av våld ger allvarliga konsekvenser både för den som är utsatt och för den som utövar
våld. Detta gäller i allra högsta grad även för barn som bevittnar/upplever våld i nära
relationer1.
BARNPERSPEKTIV
Stöd och hjälp
Barnperspektivet behöver tydliggöras och lyftas fram när det gäller våld i nära relationer2.
Enligt SoL 5 kap. 11 § tredje stycket är barn som bevittnat våld att betrakta som offer för brott
och har rätt till stöd. Hjälp att bearbeta sina upplevelser borde därför erbjudas alla barn som
upplevt/bevittnat våld. Barnen behöver få bearbeta sina upplevelser och även få verktyg till att
1
Barnombudsmannen (2012) ”Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar.”
Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). ”Skyddat boende för hedersvåldsutsatta
personer – en slutrapport av en nationell kartläggning.”
2
4
hantera relationerna till de övriga familjemedlemmarna. Forskning visar också att barn som
upplevt/bevittnat våld har en förhöjd risk både för att utsättas för andra svåra livshändelser
senare i livet3 och att de lär sig att våld är ett att lösa konflikter på samt att samhället är en
fientlig och oförutsägbar miljö där man inte kan lita på andra människor4. Det finns således
många goda skäl till att ge barnen adekvat stöd. Detta ska inte vara något som
vårdnadshavarna ska behöva be om, utan det bör ske automatisk så fort socialtjänsten får
kännedom om att det finns barn i en våldsutsatt familj. Stödet bör fortgå så länge som barnet
är i behov av det, vilket är något som en professionell stödgivare ska bedöma för att inte
riskera att stödet avbryts i förtid av en eventuell våldsutövande vårdnadshavare som inte har
något intresse av att barnet ska berätta vad hon/han upplevt.
FN:s barnkonvention
Det finns en föräldrabalk i lagstiftningen, men ingen barnbalk vilket BOJ ser som ett problem.
BOJ verkar för att införa FN:s barnkonvention i lagstiftningen för att tydliggöra och förstärka
barnperspektivet. Barnets rättigheter kommer ofta i kläm när det gäller brottsofferfrågor,
speciellt viktigt är det att implementera artiklarna 2, 3, 6 och 12 som är barnkonventionens
grundprinciper i svensk lagstiftning.
-
Artikel 2 i FN:s barnkonvention säger att när vuxna fattar beslut ska de se till
”barnets bästa”, vilket betyder att de vuxna alltid ska tänka på vad som är bra för
barnet och hur besluten påverkar barnet. Barnet ska också få det skydd och
omvårdnad som barnet behöver. Detta blir ofta sekundärt vid våld i nära relationer
när flera kommuner är involverade vilket ofta är fallet då det gäller barnens
situation beträffande våld i nära relationer. Då är ansvarsfördelningen mycket
oklar vilken kommun som har ansvar för vilka saker. Dessutom råder det stor
oklarhet om vilka insatser barnet behöver och vem som betalar för dem, vem som
utför dem (är oftast inte samma kommun). En så grundläggande sak som barnets
rätt till skolskjuts kan dra ut på tiden rejält under tiden som vistelsekommunen och
bosättningskommunen tvistar om vem som bär ansvaret för detta, och under tiden
kommer barnet/barnen efter i skolarbetet. Dessutom mår barn bra av rutiner och av
att ha en så ”normal” tillvaro som möjligt och att tvingas tillbringa dagarna i ett
skyddat boende är ingen bra miljö för ett barn, så ju snabbare barnet/barnen får
fasta rutiner i sitt liv och kommer ut i samhället med skolgång och fritidsaktiviteter
desto bättre för barnet.
-
I artikel 12 i FN:s barnkonvention beskrivs barnets rätt att uttrycka sina åsikter i
alla frågor som rör barnet själv. Vuxna ska lyssna och ta hänsyn till barnets åsikter,
och när en myndighet eller domstol hanterar eller beslutar i en fråga som rör barnet
ska barnet få möjlighet att uttrycka sin vilja, enligt barnkonventionen. Detta är
något som ofta åsidosätts vid vårdnadstvister där myndigheterna oftast tillgodoser
3
Holt, S.; Buckley, H. & Whelan, S. (2008) The impact of exposure to domestic violence on children and young
people: A review of the literature. Child Abuse & Neglect, Vol. 32, pp. 797-810.; Kitzmann, K.M., Gaylord,
N.K., Holt, A.R. & Kenny, E.D. (2003). Child Witnesses to Domestic Violence: A Meta-Analytic Review.
Journal of Consulting and Clinical Psychology, Vol. 71, No. 2, pp. 339-352 ; Mc Closkey, L.A., Figueredo, A.J.
& Koss, M.P. (1995). The Effects of Systemic Family Violence on Children´s Mental Health. Child
Development, Vol. 66, No. 5, pp. 1239-1261., Barnombudsmannen (2012) ”Signaler. Våld i nära relationer.
Barn och ungdomar berättar.”
4
Rädda barnen, (2006) Detta borde alla veta om barnmisshandel; Widén, E. (2010) Barn som upplevt våld. En
handbok för kvinnojourer. Stockholm: Roks
5
föräldrarnas rätt till sina barn istället för att se detta ur barnets synvinkel5. Om det
föreligger minsta misstanke om att någon av vårdnadshavarna utsätter barnet för
fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt eller existentiellt våld så bör barnperspektivet
råda före föräldraperspektivet. I sådana fall är det inte ovanligt att
bosättningskommunen som ansvarar för barnutredningen handlar stick i stäv mot
vad vistelsekommunen rekommenderar, ja till och med att de direkt motarbetar
varandra. Vid varje misstanke om att barn blir utsatt för någon form av
kränkningar av en vårdnadshavare borde vårdnaden interimistiskt övergå till den
andra vårdnadshavaren tills den rättsliga prövningen är avgjord. Att exempelvis
behöva överlämna sitt barn till den andra föräldern varannan vecka för att man
juridiskt har gemensam vårdnad när den andra föräldern är misstänkt för att ha
utsatt sitt barn för sexuella övergrepp under tiden som polisen genomsöker den
misstänktes dator efter pedofilmaterial är omänskligt. Och om man som
vårdnadshavare underlåter att lämna barnet så är detta ett brott! Här saknas
definitivt ett barnperspektiv! I dessa situationer är det inte ovanligt att
bosättningskommunen hävdar pappans rätt till sitt barn, medan vistelsekommunen
lyfter fram barnperspektivet eller vice versa.
Särskild företrädare för barn
Det är viktigt att tydliggöra vilka uppgifter en särskild företrädare för barn har är en fråga som
har hög prioritet. Det är orimligt att det inte finns en rikstäckande norm som ger klara och
tydliga riktlinjer för exempelvis om det är den särskilda företrädarens ansvar att hämta och ta
med barnet till förhör hos polisen. Var i landet ett barn bor ska inte vara avgörande för vilket
stöd barnet får.
Att göra det möjligt att utse särskild företrädare för barn även när barnet bevittnat våld i en
nära relation bör vara en självklarhet. Eftersom socialnämnden har ansvar för att särskilt
beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av/mot närstående vuxna är offer för
brott och kan vara i behov av stöd och hjälp enligt 5 kap. 11§ tredje stycket i SoL, så borde
detta även tillämpas i rättsliga sammanhang. En särskild företrädare för barn som kan föra
barnets talan utifrån ett barnperspektiv borde vara barns rättighet och en åtgärd som sker med
automatik när det gäller våld i nära relationer. Då skulle även risken att en av barnets
vårdnadshavare inte ger sitt tillstånd vid gemensam vårdnad för att barnet ska få adekvat hjälp
och stöd förhindras, liksom att barnet inte skulle få tillåtelse från den våldsanklagade
vårdnadshavaren att berätta om övergrepp för polisen.
Inrätta en Barntjänst!
I barnskyddsutredningen som gjordes 20096 föreslogs att man ska sätta samman de
bestämmelser som avser barn i socialtjänstlagen (SoL) och lagen om vård av unga (LVU) till
en ny gemensam lag. En särskild organisation kallad barntjänsten bör överta de områden inom
den nuvarande socialtjänsten som rör barns skydd7. Barntjänsten bör vara lättillgänglig för
barn och unga genom att använda sig av de informationskanaler som är användarvänliga för
barn. Detta innefattar även en nationell jourtelefon för barn och unga som behöver
barntjänstens hjälp. All personal som möter barn ska ha adekvat kompetens när det gäller
bemötande, att bedöma barns behov av stöd samt kunna följa upp insatserna. Det behöver
5
Barnombudsmannen (2012) ”Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar.”, Sundhall, J.
(2012). Kan barn tala? En genusvetenskaplig undersökning av ålder i familjerättsliga utredningstexter.
Göteborgs universitet.
6
SOU 2009:68 ”Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU)”.
7
Barnombudsmannen (2012) ”Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar.”
6
finnas jourverksamhet inom barntjänsten så barn kan nå dem dygnet runt när behov uppstår.
Alla barn som möter barntjänsten ska ha en egen kontaktperson som tar tillvara barnets
intressen och kan ge relevant information fortlöpande.
Dokumentation av barnets upplevelser vid våld i nära relation
Polis och rättsväsende måste i större utsträckning dokumentera barnens upplevelser i
polisutredningar och under rättegångar, vilket kan underlätta för barnen att få
brottskadeersättning samt möjlighet till stöd och egen bearbetning.
HELHETSPERSPEKTIV
Tiden före, under och efter uppbrott
Det är viktigt att ha ett helhetsperspektiv på våld i nära relationer, vilket saknas i
socialtjänstens stöd kring den våldsutsatta personen och även familjen som helhet. Idag
saknas det förebyggande arbetet kring våld i nära relationer, liksom stödsamtalens betydelse
både när det gäller processen innan ett uppbrott, under själva uppbrottsfasen men framförallt
även efter uppbrottet. Vad händer med familjen när den brottsutsatta vårdnadshavaren sitter
ensam med sina barn i sin nya lägenhet? Det vanligaste är att stödet till den våldsutsatta
personen upphör så fort hon/han fått en ny bostad och den praktiska situationen kring
henne/honom är löst med lägenhet, skola, barnomsorg, jobb o.s.v8. Men det är ofta när den
våldsutsatta personen är tryggad som hon/han vågar släppa fram de traumatiska upplevelser
hon/han varit med om, och det är nu personen behöver hjälp och stöd att bearbeta det som har
hänt. Endast var tredje kommun uppger att de under 2011 systematiskt följt upp insatser till
våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld9. Detta är ofta en mycket lång process som
kan ta många år och som innefattar flera olika faser. Här behöver socialtjänsten gå in i
betydligt högre grad och stötta den våldsutsatta personen genom att slussa henne/honom
vidare till professionell hjälp inom hälso- och sjukvård och/eller till mindre omfattande
former av stöd hos brottsofferjour, kvinnojour eller annan lämplig organisation.
Den brottsutsatta personen behöver stödsamtal och ett samverkade av olika stödinsatser
omkring sig för att bearbeta sina upplevelser, här finns annars även en stor risk att hon/han går
tillbaka till den destruktiva relationen. Traumabandet får inte underskattas!
Eventuella barn behöver mycket stöd under lång tid för att få verktyg till att hantera relationen
med båda sina föräldrar och stödsamtal för att bearbeta sina upplevelser. Här krävs det ett
mycket väl fungerande samarbete mellan bosättningskommun och vistelsekommun i de fall
kvinnan har tvingats flytta, problemet är att varken det helhetsperspektivet på stödinsatser
kring våld i nära relationer eller ett väl fungerande samarbete mellan kommunerna finns idag.
Vid polisanmälan
Det är vanligt att förövaren försöker förmå den våldsutsatta personen att ta tillbaka sin
polisanmälan. Här föregår exempelvis polisen i Norrköping med flera goda exempel för hur
detta kan undvikas:
 Alla poliser i yttre tjänst är utbildade i att hålla videoförhör direkt på plats när de tar
emot en anmälan om våld i nära relation.
8
Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). ”Skyddat boende för hedersvåldsutsatta
personer – en slutrapport av en nationell kartläggning.”
9
Socialstyrelsens rapport ”Öppna jämförelser. Brottsoffer – våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld
2012” (2012).
7


Varje polis i yttre tjänst har en kamera med sig, vilket i praktiken innebär att det finns
minst två kameror med vid varje utryckning för att förhindra att ett videoförhör inte
kan genomföras på plats på grund av en krånglande eller trasig kamera.
Snabb rättsmedicinsk fotodokumentation av fysiska skador, oftast samma dag eller
senast följande vardag. Detta är möjligt genom avtal med rättsmedicinskt läkare.
Detta gör att ansvaret för att fullfölja polisanmälan flyttas över från kvinnan till polisen, även
om kvinnan försöker dra tillbaka sin anmälan så finns alla bevis kvar. Dessutom stärks
bevisvärdet inför en eventuell rättegång då vittnesmålen finns inspelat på video och det finns
god dokumentation med foton på skadorna från rättsläkare. Genom dessa åtgärder har
Norrköpingspolisen en högre uppklarandeprocent med 42% i fall med brott i nära relationer
än riksgenomsnittet som ligger på 26%. Siffrorna är från 2012. Detta är en anmärkningsvärt
stor skillnad och visar hur man med relativt små medel kan nå stora förbättringar.
BOJ anser att detta är en modell som polisen borde arbeta efter i hela landet. Även polisen i
Dalarna arbetar med att videodokumentera vittnesmålen direkt på plats med goda resultat,
deras uppklarandeprocent på 31% är också högre än riksgenomsnittet när det gäller brott i
nära relationer.
Dokumentera även det psykiska våldet
På samma sätt som de fysiska skadorna dokumenteras vid en rättsmedicinsk undersökning
borde det även vara krav på att en psykologisk utvärdering ska göras. Denna bör utföras av
kompetent personal såsom psykolog, psykiater, kurator eller motsvarande som även har
utbildning om hur våld i nära relationer påverkar människor. Här är det viktigt att ha kunskap
om hur våldet blir ett naturligt inslag i den våldsutsatta personens liv, den s.k.
normaliseringsprocessen10. Våld kan se ut på många sätt; fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt,
ekonomiskt och existentiellt. Många gånger förekommer det olika sorters våld inom en
destruktiv relation men ibland bara en sorts våld. Det fysiska våldet är enklare att upptäcka än
de övriga våldstyperna, dessutom är det fysiska våldet en tydlig signal till den våldsutsatta att
det är en destruktiv relation. De övriga typerna av våld är betydligt svårare att definiera som
våldsövergrepp eftersom det ofta är mer diffusa händelser. Detta kan vara svårt att sätta ord på
både för den som är utsatt och för en utomstående som bevittnar övergreppen. Många gånger
påminner de symptom en våldsutsatt person uppvisar också om psykiska diagnoser som
exempelvis Borderline personlighetsstörning, klinisk depression, tvångssyndrom och
liknande, vilket gör det viktigt att kunna särskilja vad som är normala reaktioner i en
destruktiv och våldsam nära relation och vad som är sjukdomssymptom. Våldsutsattheten kan
också vara en orsak till depression, ångest och liknande psykiska problem. Den psykologiska
utvärderingen behöver dessutom upprepas vid flera tillfällen då många symptom visar sig
först efter en tid. Många är i en chockfas vid uppbrottet och reaktionerna kommer först när
brottsoffret är i en miljö där hon/han är trygg. Exempelvis är posttraumatiskt stressyndrom
(PTSD) något som kan komma efter förhållandevis lång tid.
Utökade möjligheter till psykisk rehabilitering
Enligt FN:s Brottsofferdeklaration från 1985 har brottsoffer rätt till materiell, medicinsk,
psykisk och social hjälp. För brottsutsatta personer som behöver hjälp med psykisk
rehabilitering finns det ofta ingen hjälp att få inom psykiatrin om personen inte har en svårare
diagnos eller är suicidbenägen, utan personen hänvisas då till kurator på vårdcentral eller till
10
Nordborg, G. (2008). Våld i vardagen. In G. Heimer & D. Sandberg (Eds.) Våldsutsatta kvinnor – samhällets
ansvar. (pp. 63-87). Lund: Studentlitteratur.
8
ideell organisation som exempelvis brottsofferjour eller kvinnojour. Om det krävs mer
kompetens än vad vårdcentralens kurator har, och det ideella stödet hos brottsofferjour eller
kvinnojour heller inte räcker till så finns det tyvärr inte något adekvat stöd däremellan. Detta
är en allvarlig brist. Det behövs psykoterapeuter med särskild kompetens för
traumabehandling efter våld och övergrepp/bättre psykisk rehabilitering inom primärvården,
vilket skulle medföra mindre mänskligt lidande men också en samhällsekonomisk vinst då
samhället besparas kostnader för långtidssjukskrivningar i många av dessa fall.
Jämställ psykiskt våld juridiskt med fysiskt våld
Det är viktigt att jämställa psykisk misshandel med fysisk misshandel. Många gånger upplevs
den psykiska misshandeln allvarligare än den fysiska och tar ofta mycket lång tid att bearbeta.
I vissa fall leder den psykiska misshandeln även till fysiska skador. Därför är det viktigt att
tydliggöra i lagparagraferna om misshandel respektive vållande till kroppsskada eller sjukdom
att bestämmelserna avser såväl fysiska som psykiska skador.
Ett misshandels-kit för hälso- och sjukvården
Rättsväsende och sjukvård bör samarbeta för att ta fram ett misshandels-kit för
misshandelsoffer liknande det rape-kit som finns för våldtagna. Detta för att rätt prover och
rätt undersökningar ska genomföras. Även här är barnperspektivet viktigt, då det ofta finns
barn med när det gäller våld i nära relationer. Det behöver finnas färdiga rutiner för stöd till
barn som har bevittnat/upplevt våld, de behöver hjälp att bearbeta det som de har varit med
om och få verktyg till att kunna hantera sina upplevelser.
Hämta kvinnans tillhörigheter!
Glädjande nog är denna fråga uppe för diskussion mellan Justitieministern och
Rikspolisstyrelsen. Detta är ett allvarligt problem ur ett barnperspektiv, när barnen tvingas
lämna alla sina saker vilket förvärrar traumat i att bli uppryckt ur hela sin livsmiljö. Ur den
våldsutsattas perspektiv innebär detta många gånger att personen inte kommer åt sina
personliga tillhörigheter, räkningar m.m. Det är vanligt förekommande att brottsoffret aldrig
får tillbaka sina tillhörigheter och kan även hamna hos Kronofogden när personen inte
kommer åt att betala sina räkningar. Detta försvårar att få en ny bostad, teckna el- och
telefonabonnemang och allt annat som krävs vid en flytt.
Flytta förövaren istället för den brottsutsatta!
Ett bättre alternativ till att hjälpa den brottsutsatta att hämta sina tillhörigheter är att förhindra
att den som misstänks för relationsvåld i normalfallet inte ska vistas i parets gemensamma
bostad under utredningstiden. Kan den misstänkte inte häktas bör besöksförbud i egen bostad
kunna meddelas.
Ett jourboende dit personer som ålagts besöksförbud i egen bostad kan hänvisas vore ett bättre
alternativ än att den brottsutsatta personen och eventuella barn ska behöva fly sitt eget hem.
Ur ett barnperspektiv är det förödande att ryckas upp från sin invanda miljö med sina
kompisar, skola, dagis och fritidsaktiviteter.
Närståendemeddelanden
Det finns ett förbud i rättegångsbalken 27 kap. 2 § mot att beslagta närståendemeddelanden,
exempelvis SMS eller en lapp på köksbordet, och använda detta som bevis. Syftet är att man
inte ska kunna bli dömd för något man yppat i förtroende till en närstående. Dock finns det
undantag från detta om det gäller särskilt grova brott med minst två års fängelse. Vid våld i
9
nära relationer uppstår det problem när regeln tillämpas, eftersom brottet utspelar sig mellan
närstående. Här skulle SMS, meddelanden med dödshot eller hot om våld behöva användas
som bevis i rätten. En ökad möjlighet att använda närståendemeddelanden som bevis i
ärenden som rör hot och våld i nära relationer borde vara möjligt utan att rättssäkerheten
hotas.
Synliggör sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer
Att det finns ett samband mellan våld mot husdjur och våld i nära relationer är ett ämne som
debatteras allt oftare11. Brottsutsatta väljer ofta att stanna kvar i en våldsam och destruktiv
relation för att skydda sitt husdjur. Hot och våld mot husdjur används som utpressningsmedel
av förövaren. Husdjur får oftast inte medtagas till skyddade boenden, men sedan 2009 finns
den ideella organisationen VOOV (Veterinär omtanke om våldsutsatta) som driver skyddat
boende för husdjur till våldsutsatta personer som behöver bo på skyddat boende. BOJ anser att
djurplågeribrottet borde införlivas i grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning. Våld
mot husdjur borde ses som en försvårande omständighet och höja straffvärdet i ärenden som
rör våld i nära relation.
LVU-utredningar
Att leva med våld/hot om våld i sin vardag inverkar på varje enskild individ – förövaren,
den/de utsatta. Exempelvis är modersrollen något som kanske inte fungerar fullt ut i en sådan
kontext, och det är viktigt att LVU-utredningar görs när mamman och barnen är tryggade
(både i en säker miljö utan hot men även när allt fallit på plats runt omkring med boende,
skola, dagis, arbete, socialt stöd o.s.v.). Utvärderingar bör därför ske kontinuerligt vid flera
tillfällen istället för att göra en utvärdering i det kaos som det innebär att leva med våld/hot
om våld. Ingen människa fungerar under sådana premisser. Naturligtvis påverkas även barnen
i en sådan miljö, så alla slags utredningar som görs i ett initialt skede behöver följas upp efter
en viss tid för att dokumentera utvecklingen. Det är bättre att stötta mamman i ett tidigt skede
genom olika stödresurser istället för att ta barnen ifrån den trygghet de har i mamman, vilket
är mycket viktigt att bosättningskommunen beaktar då de gör barnutredningen. I dagsläget är
det flera socialtjänster som inte har det perspektivet/kunskapen i sina utredningar.
Behandling för den som utövar våld
Insatser behövs även till förövaren som behöver hjälp med att förändra och förstå ett
destruktivt beteende. När det gäller behandling för den som utövar våld har det visat sig att
behandlingen som finns för personer som utövar våld endast gör nytta om personen är
motiverad och vill ta emot hjälp att förändra sitt beteende. Annars är det bara bortkastade
resurser som skulle kunna läggas på andra insatser. Det förekommer att den som utövar våld
utlovar att den ska genomgå terapi för att förändra sitt beteende enbart med syftet att hålla
kvar den våldsutsatta personen i en destruktiv relation eller för att göra ett bättre intryck i
rätten och därmed få ett lägre straff. Därför bör motiven hos den som utövar våld utvärderas
noga av professionella personer så det verkligen finns en seriös motivation och önskan att
förändra sitt beteende, vilket annars innebär en mer utdragen process för den våldsutsatta
parten samt även ett resursslöseri.
Det finns tyvärr inte mycket forskning inom det här området vilket gör det svårt att ge tydliga
direktiv på behandlingsmetoder, därför behövs det mer utvärderingar och forskning om de
behandlingsmetoder som används. Alternativ Til Vold (ATV) i Norge har nått framgång med
11
Walton-Moss, Manganello, Frye & Campbell (2005): Risk factors for IPV and associated injury among urban
women. Journal of Community Health, 30(5), 377-389.
10
sina behandlingsmetoder, men fortfarande behövs mer utvärderingar innan det går att säga att
det finns evidensbaserade behandlingsmetoder. Viss forskning tyder på att MI (Motiverande
samtal, från engelskans Motivational Interviewing) kan vara ett sätt att motivera personer som
utövar våld till att genomgå behandling för att förändra sitt beteende12. Ett annat exempel är
polisen i Uppsala som samarbetar med en mansmottagning, vilket innebär att polisen genom
samtal med förövaren vid våld i nära relationer försöker få personen att vända sig till
mansmottagningen för att få till stånd en beteendeförändring. Det finns också indikationer på
att det är lättare att nå pappor med våldsproblematik än våldsutövande män utan barn, då
barnets upplevelse av våld är ett sätt att motivera till en beteendeförändring13.
Partnerkontakt vid IDAP-behandling
Det är inte bara den som utövar våld som behöver professionell hjälp, utan även den som är
våldsutsatt behöver stöd och hjälp under tiden som partnern avtjänar ett fängelsestraff eller
genomgår behandling mot det våldsutövandet. Partnern till de som genomgår IDAPprogrammet inom kriminalvården erbjuds partnerkontakt, vilket innebär 4 samtal i anslutning
till IDAP-programmet. Dock är det inte alla som erbjuds partnerkontakt på grund av att det
inte finns tillräckligt med kontaktpersoner som kan hålla samtalen enligt kriminalvårdens
rapport ”Utvärdering av partnerkontakt kopplat till IDAP” (2010). Detta är mycket allvarligt,
dels eftersom partnerkontakten är en säkerhetsfaktor för kvinnan och eventuella barn under
IDAP-behandlingen och dels för att kvinnan är i stort behov av samtalsstöd när hon lever i/har
levt i en destruktiv relation. Om Kriminalvården inte har tillräckligt med kontaktpersoner för
att kunna fullgöra partnerkontakten så finns det ideella organisationer som kan vara en resurs.
Exempelvis har brottsofferjourerna i Södra Värmland, Sydöstra Skåne och Luleå sedan en
längre tid haft avtal med kriminalvården som innebär att BOJ har hand om partnerkontakten
och det finns även kvinnojourer som har liknande avtal. Men den våldsutsatta partnern
behöver mer stöd än de 4 samtal som partnerkontakten innebär. Det behövs hjälp att bearbeta
sina sårbarhetsfaktorer och att förstå normaliseringsprocessen14 som gör att den våldsutsatta
personen inte har full insikt i hotbilden. Ett adekvat bearbetningsstöd samt hjälp att hitta
verktyg för att kunna bryta upp från den destruktiva relationen behövs, dessutom är det
mycket viktigt att den våldsutsatta personen får fortsatt stöd när hon/han brutit upp från
relationen och inte bara lämnas ensam i en lägenhet.
Kriminalvårdens arbete med intagna som dömts för relationsvåld måste utvecklas och
utvärderas, speciellt eftersom det förekommer viss internationell kritik mot IDAPprogrammet som kriminalvården använder sig av. En utvärdering vore därför önskvärd för att
ta reda på effekterna samt om arbetet behöver utvecklas ytterligare.
Rättshjälp vid bodelning
För att säkerställa rättsäkerheten ska det vara möjligt att få rättshjälp vid bodelning. En rättvis
bodelning som är utförd av en bodelningsförrättare säkerställer även barnens möjligheter till
att växa upp under bättre ekonomiska förutsättningar när inte någon av parterna har blivit
förfördelad i separationen.
12
Kistenmacher & Weiss, 2009; Musser et al., 2008
Lindén, G. & Breife, P. (2012) Pappor med våldsproblematik – Vad kan man göra? Stockholm: Gothia Förlag
14
Nordborg, G. (2008). Våld i vardagen. In G. Heimer & D. Sandberg (Eds.) Våldsutsatta kvinnor – samhällets
ansvar. (pp. 63-87). Lund: Studentlitteratur.
13
11
Brist på bostäder – ett hinder
Bristen på bostäder i flera kommuner gör att personer som är utsatta för våld i nära relationer
inte kan hitta ett nytt boende15. Tidsaspekten är dessutom av yttersta vikt i dessa fall, eftersom
situationen ofta är akut. Nya regler behövs för att våldsutsatta personer i samband med
relationsvåld ska kunna få hyra en ny lägenhet även om de är skuldsatta och/eller har
betalningsanmärkningar, eftersom de ekonomiska problemen ofta har sin uppkomst i den
destruktiva relationen och förhoppningsvis kommer att klaras upp så fort den våldsutsatta
personen fått hjälp att starta på nytt. Försörjningsstödet bör räknas som inkomst för att
underlätta att få bostad både hos privata och kommunala bostadsbolag. I dagsläget bor många
våldsutsatta personer kvar alldeles för länge på ett skyddat boende eftersom de inte får tag i en
lägenhet. Det är inte bra att våldsutsatta personer som är redo att stå på egna ben bor kvar på
skyddade boenden och upptar platser som andra våldsutsatta personer står i kö till.
Skärpt lagstiftning och ändrad brottsrubricering vid förtal på nätet
Den tilltagande problematiken, inte minst efter uppbrott från en destruktiv relation, med förtal
på nätet med stor spridningseffekt, föranleder en skärpt lagstiftning. Idag är förtal och grovt
förtal i princip s.k. målsägandebrott vilket - praktiskt taget undantagslöst - leder till att
lagföring inte förekommer. Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ, anser att ordningen är helt
förlegad mot bakgrund av de allvarliga hatiska angrepp som regelbundet förekommer på
nätet. Det ska inte vara upp till målsägande att själva driva dessa ärenden rättsligt. Därför
föreslår BOJ en ändrad brottsrubricering "nätkränkning" och "grov nätkränkning", som i
sistnämnda fall föreslås få fängelse i högst fyra år i straffskalan. För nätkränkning som inte är
grov föreslås böter eller fängelse i högst ett år (förtalsbrott är idag ett rent bötesbrott och grovt
förtal kan leda till fängelse i högst två år). Den viktigaste skillnaden mot idag blir alltså att
nätkränkning och grov nätkränkning blir allmänna åtalsbrott med högre straffvärde.
Skyddade personuppgifter
Kompetensen måste höjas inom statliga myndigheter, kommuner, landsting och privata
företag när det gäller skyddade personuppgifter med tydliga riktlinjer för hur sekretessen ska
bibehållas16. Inom förskola och skola är det exempelvis viktigt att ha väl utarbetade rutiner för
hur mycket uppgifter som ska vara med på barnens klasslistor, att fotografering för klassfoto
inte ska vara obligatoriskt och överhuvudtaget vara försiktiga med fotografering. Inom
sjukvården behöver kompetensen höjas kring fiktiva personnummer som sjukvården använder
vid skyddade personuppgifter. Många gånger har inte personalen kompetens på vårdcentraler
och akutmottagningar hur de ska göra för att skapa fiktiva personnummer och de vet inte
heller hur de ska användas. Framför allt behöver kompetensen kring skyddade
personuppgifter höjas inom socialtjänsten då många inte har kunskap om hur man ansöker om
detta, vad det innebär för individen att leva med detta, vilka olika grader av skyddade
personuppgifter det finns samt olika säkerhetsaspekter som är viktigt att tänka på för att bäst
kunna hjälpa och råda personer som tvingas skaffa skyddade personuppgifter. Dessutom
behöver sekretessen förbättras kraftigt inom många socialtjänster då det dels är alldeles för
många handläggare som får insyn i ett ärende och dels behövs bättre information om rutiner
kring sekretess som exempelvis att aldrig maila personuppgifter då detta blir en offentlig
handling som vem som helst har rätt att begära ut. Många bostadsbolag har bättre sekretess än
socialtjänsten beträffande personer med skyddad identitet då det oftast bara är 2-3 personer
15
Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). ”Skyddat boende för
hedersvåldsutsatta personer – en slutrapport av en nationell kartläggning.”
16
Barnombudsmannen (2012). ”Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar.”
12
som har information i dessa ärenden där och är de enda inom bostadsbolaget som handlägger
den typen av ärenden. Uppgifterna finns vanligtvis inte registrerade i bostadsbolagets
datasystem utan endast en hänvisning finns till den handläggare som har behörighet för
skyddade personuppgifter, alla andra uppgifter är ofta inlåsta i brandsäkra kassaskåp. Så
borde även socialtjänsten arbeta för att skydda identiteten.
De regler som påverkar kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter när
vårdnaden är gemensam eller pappan har rätt till umgänge med barnen behöver ses över i de
fall det är pappans beteende som är orsaken till att personuppgifterna skyddas. Det läggs ett
för stort ansvar på barnen att inte av misstag råka röja några uppgifter om var de bor eller
vilken skola/dagis som de går i. Det är svårt för barnet att berätta något om sina vardagliga
aktiviteter, exempelvis idrottsföreningar de är med i eller andra fritidsaktiviteter när de inte
kan nämna något om de tävlingar de deltar i, teateruppsättningar är med i, konserter de deltar i
för att nämna några exempel. En enkel utflykt med skola/dagis blir svår för barnet att prata
om, då det kan framkomma vilken stad de bor i. Om barnet är så pass litet att det inte går att
förklara varför barnet inte får röja några uppgifter som gör att den skyddade adressen kan
spåras eller uppge det nya efternamnet så blir saken ännu mer komplicerad. I sådana fall
borde en kontaktperson från socialtjänsten vara med hela tiden under umgänget med fadern,
för att inte lägga för stort ansvar på barnet och riskera att barnet skuldbelägger sig själv om
han/hon råkar röja några känsliga uppgifter. Viktigt är att det är samma eller max 2 olika
personer som alternerar i att vara med så barnet känner trygghet och kontinuitet vid besöken
hos pappan. En central handläggare bör utses för barnavårdsutredningar när det gäller
barn/förälder med skyddade personuppgifter för att förhindra att den nya boendekommunen
röjs istället för att låta ursprungskommunen utreda ärendet.
Personer med skyddade personuppgifter bör även få medel från Socialtjänsten till att kunna
köpa en dator om de inte har pengar till det själva. Eftersom de har skyddade personuppgifter
så får de inte köpa dator på avbetalning, och av säkerhetsskäl så bör de inte använda offentliga
datorer. En dator behövs för att betala räkningar, kunna utföra andra bankärenden utan att
behöva gå in på banken då det är en säkerhetsrisk att behöva uppge personuppgifter offentligt
så andra kan höra, samma sak gäller även vid kontakter med andra myndigheter liksom
elbolag, försäkringsbolag och andra kontakter man behöver ta för att boendet och livet ska
kunna fungera. Här behövs ett klargörande om det är bosättningskommunen eller
vistelsekommunen som ansvarar för detta i de fall den brottsutsatta personen varit tvungen att
flytta på grund av hotbilden, samt ett klargörande att en dator är en nödvändighet för
människor med skyddade personuppgifter.
BROTTSOFFERSAMORDNARE
Brottsoffersamordnare inom varje kommun
Inom varje kommuns socialtjänst bör det finnas en brottsoffersamordnare som kan handlägga
brottsutsatta personers olika ärenden inom socialtjänsten, informera om brottsutsattas
möjligheter till stöd och hjälp och som kan hänvisa vidare till andra relevanta aktörer. Det
skulle förbättra säkerheten för brottsutsatta personer att bara ha en handläggare vid
exempelvis skyddade personuppgifter och även underlätta för brottsutsatta att inte behöva
berätta sin historia för flera handläggare, då det ofta handlar om traumatiska upplevelser som
kan vara känslomässigt svårt att prata om. Detta skulle också underlätta och öka
tillgängligheten för brottsutsatta personer att få hjälp och stöd. Dessutom skulle en
brottsoffersamordnare inom varje kommun underlätta kontakter mellan olika kommuner samt
13
även kontakter och samverkan mellan andra myndigheter och ideella organisationer, se fig. 1
nedan. I mycket små kommuner där behovet är litet kan man även tänka sig att kommunens
brottsoffersamordnare har en viss del av sin tjänst som brottsoffersamordnare, och resterande
del som exempelvis socialtjänsthandläggare.
Fig. 1, Brottsoffersamordnare i liten kommun:
Brottsoffersamordnare inom varje polisområde
Motsvarande tjänst med en brottsoffersamordnare inom polisen i varje polisområde bör
inrättas. Detta skulle underlätta kontakt på samma nivå mellan polisens brottsoffersamordnare
och kommunens brottsoffersamordnare och övriga relevanta myndigheter och ideella
organisationer både inom en kommun och mellan olika kommuner. Det skulle även underlätta
för brottsutsatta människor att ha en person inom respektive organisation att vända sig till,
istället för att ringa runt till många olika handläggare. I dagsläget har polisen ofta endast en
brottsoffersamordnare i varje län, vars tjänst då skulle utvecklas till en samordnande roll
utifrån ett länsövergripande perspektiv som även förmedlar information till en nationell nivå.
Förstärk polisens brottsoffersamordnare!
Det händer att brottsoffersamordnare flyttas temporärt till ordinarie polisarbete vid resursbrist.
Detta är inte bra ur brottsoffersynpunkt och i ett långsiktigt perspektiv underminerar detta det
arbete brottsoffersamordnaren tidigare lagt ner på brottsofferarbete och samverkan med andra
14
myndigheter och ideella organisationer vilket är ett slöseri med resurser. Förstärk istället
polisens resurser så de har möjlighet att arbeta mer resurseffektivt med brottsofferarbete,
vilket också ligger i linje med Rikspolisstyrelsens nya direktiv om att fokus ska läggas på
brottsofferarbete. Dessutom bör det finnas ett långsiktigt arbete beträffande återväxten för
polisens brottsoffersamordnare. I dagsläget finns det många äldre brottsoffersamordnare inom
polisen, vilket gör organisationen sårbar vid pensionsavgångar.
Nationell brottsoffersamordnare
Om polismyndigheten blir en organisation enligt det förslag17 som finns ute på remiss nu så
behövs det även inrättas en nationell brottsoffersamordnare med ett övergripande ansvar inom
polisen för brottsofferfrågor och som kan samordna polisens brottsoffersamordnare på
regional och lokal nivå.
CENTRUM FÖR BROTTSUTSATTA OCH BROTTSUTSATTAS HUS
Centrum för Brottsutsatta i större kommuner
Det bör inrättas Centrum för Brottsutsatta i större kommuner där våldsutsatta kvinnor och
barn kan få stöd och hjälp av en mottagningsgrupp bestående av kommunens
brottsoffersamordnare (se även ovan under rubriken ”Brottsoffersamordnare inom varje
kommun”). Men detta bör vara en naturlig utgångspunkt för alla brottsutsatta människor, inte
bara för våld inom nära relationer. Dels är det mer resursekonomiskt då flera av de olika
aktörerna har kunskap som flera olika sorters brottsoffer efterfrågar, och dels kan det upplevas
som stigmatiserande för hjälpsökande att gå till en hjälpinstans som bara är till för våld i nära
relationer. Det blir ganska uppenbart varför en person har sökt sig dit för hjälp och det kan lätt
uppstå svåra situationer om en våldsutsatt person blir sedd av exempelvis en granne eller
arbetskamrat. Det ger ett större utrymme för förklaringar varför en brottsutsatt person
uppsöker ett Centrum för Brottsutsatta om det är till för alla som blivit utsatta för någon form
av brott. Dessutom kan det bli lättare att fånga upp exempelvis pojkar utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck, våldsutsatta hbt-personer och män som är utsatta för våld i
nära relationer.
Struktur på Centrum för Brottsutsatta
I varje större kommun bör det inrättas ett Centrum för Brottsutsatta som drivs i kommunal
regi eftersom det är socialnämnden som enligt 5 kap. 11 § Socialtjänstlagen (SoL) har ansvar
för stöd och hjälp till personer utsatta för brott och deras närstående, samt i 5 kap. 11 § SoL
andra och tredje stycket betonas socialnämndens ansvar för att särskilt beakta behoven hos
kvinnor som utsatts för våld av närstående och barn som bevittnat våld. Detta ligger också i
linje med den nationella samordnaren mot våld i nära relationers uttalande om att det skulle
bli enklare att söka hjälp för personer som utsatts för våld i nära relationer. Centrum för
Brottsutsatta bör utgå från en mottagningsgrupp där det finns generell kompetens om
brottsutsattas reaktioner och behov, för att de ska kunna göra en bedömning av vilken hjälp
den brottsutsatta personen behöver och därefter slussa den hjälpsökande vidare till rätt
stödinstans med specialkompetens om utsatta grupper. För att detta ska fungera på bästa sätt
krävs att mottagningsgruppen håller sig kontinuerligt uppdaterade om all brottsofferstödjande
verksamhet inom kommunen, både inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt olika
ideella organisationer. Detta överensstämmer med de föreskrifter Socialstyrelsen tar upp i sin
17
SOU 2012:13 ”En sammanhållen svensk polis.”
http://www.regeringen.se/sb/d/15631/a/189745
15
publikation ”Brottsoffer och deras närstående. Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och
hjälp.” (2012). De kontakter som finns mellan Centrum för Brottsutsatta och Polis, Hälsooch sjukvård, Ideella organisationer (som exempelvis brottsofferjourer och kvinnojourer samt
andra relevanta ideella organisationer), Skola, Socialtjänst, Rättsväsende och andra
myndigheter såsom Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Skatteverket, Migrationsverket för
att nämna några bör vara dubbelriktade när det gäller att hänvisa hjälpsökande, se även fig. 2
nedan. Ansvarsfördelningen hos olika myndigheter och organisationer blir tydligare genom
upprättande av Centrum för Brottsutsatta samt att brottsoffers unika behov blir mer
uppmärksammade, vilket underlättar för kommunerna att utveckla stödinsatser för särskilt
utsatta brottsoffergrupper (våldsutsatta med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar,
äldre våldsutsatta, våldsutsatta i hbt-relationer m.fl.). Ytterligare en fördel med Centrum för
Brottsutsatta är att det leder till ökad samverkan mellan berörda myndigheter och ideella
organisationer. För att kunna upprätthålla en god samverkan krävs regelbundna
nätverksträffar med representanter från dessa myndigheter och ideella organisationer.
Olika kommuner har olika behov, i en liten kommun finns det kanske varken ekonomiska
eller personella resurser till att ha en mottagningsgrupp på Centrum för Brottsutsatta. Det
kanske inte finns det underlaget av brottsutsatta personer i en liten kommun heller, utan det
räcker med kommunens brottsoffersamordnare, se fig. 1 ovan samt rubriken
”Brottsoffersamordnare inom varje kommun”.
Fig. 2, Centrum för Brottsutsatta i större kommun:
I en större kommun med fler brottsutsatta personer krävs det en större mottagningsgrupp med
flera kommunala brottsoffersamordnare på Centrum för Brottsutsatta.
16
Vidareutveckling av Centrum för Brottsutsatta till Brottsutsattas Hus
BOJ:s vision är att Centrum för Brottsutsatta sedan vidareutvecklas i större städer till att bli
ett fullskaligt centrum där olika relevanta professionella och ideella aktörer finns samlade på
ett och samma ställe, liknande Barnahus18 men med både utredande, behandlande och
stödjande funktioner, se fig. 3. Förutom en mottagningsgrupp bestående av kommunens
brottsoffersamordnare bör det finnas representanter från Socialtjänst, Polis, Rättsväsende,
ideella organisationer samt hälso- och sjukvård. Nära samarbete med dessa organisationer
samt skola, Brottsoffermyndigheten och andra myndigheter som exempelvis
Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket, Migrationsverket och Kronofogden är
önskvärt för att stötta brottsutsatta på bästa sätt. Önskemålet från BOJ är att ett sådant
Brottsutsattas Hus skulle finnas i varje större kommun, och minst ett Brottsutsattas Hus per
län. Detta skulle underlätta för många parter; främst för brottsutsatta personer som bara
behöver uppsöka en instans för att få adekvat stöd och hjälp men även för de medverkande
aktörerna då de får ökade möjligheter till att lära av varandra. Minskat avstånd mellan berörda
myndigheter och ideella organisationer leder även till snabbare kontakter och kortare
beslutsvägar. För brottsutsatta från mycket små kommuner och samhällen är det också ofta en
fördel att kunna få stöd och hjälp på ett Brottsutsattas Hus i en större stad som dels har större
resurser och mer spetskompetens, men också för att lättare kunna bevara sin anonymitet vilket
är svårare i ett litet samhälle där alla känner alla. Här kan det finnas en oro hos den
brottsutsatta personen att berörd personal på exempelvis vårdcentral eller socialkontor inte
upprätthåller sekretessen i ärendet när det gäller en person som är bekant för dem.
Fig. 3, Brottsutsattas Hus i större kommun:
18
Kaldal, A., Diesen,C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010) Barnahusutredningen. Stockholm: Jure Förlag.
17
Varför Brottsutsattas Hus istället för Relationsvåldscentra?
Ur brottsoffersynpunkt bör stöd och hjälpinsatser finnas lättillgängligt, vilket även
Socialstyrelsen framhåller i sina direktiv till Socialtjänsten19. En nationell modell som belyser
vikten av samlokalisering av flera myndigheter på ett och samma ställe för att främja
tillgänglighet och samverkan finns i Projekt/Koncept Karin i Malmö. Här finns polisens
brottsutredande verksamhet, socialt stöd från Malmö Stads Kriscentrum för våldsutsatta
kvinnor, barn, ungdomar och män samt personal från Rättsmedicinalverket för dokumentation
av skador alla samlade i samma lokaler. Miljön har anpassats utifrån de brottsutsattas behov i
lokaler som har utformats, inretts och tekniskt utrustats i syfte att underlätta utredningsmiljön.
Detta har visat på positiva resultat enligt en utvärdering gjord av Rikspolisstyrelsen och Lunds
Universitet20. Ytterligare en utvärdering av Projekt/Koncept Karin håller just nu på att
genomföras utifrån ett regeringsuppdrag till BRÅ (Brottsförebyggande Rådet)21. Denna gång
är det utifrån ett myndighetsperspektiv som Projekt/Koncept Karin ska utvärderas för att se
vilken betydelse arbetsmodellen har för kvaliteten, effektiviteten och kostnaderna i
myndigheternas arbete. Även återfallsrisk för våldsutsatta ska analyseras.
Dock vill BOJ vidareutveckla konceptet till att innefatta alla brottsutsatta och inte bara de som
är utsatta för våld i nära relationer, bland annat på grund av risken för stigmatisering samt en
högre grad av resurseffektivitet som tidigare nämnts under rubriken ”Centrum för
Brottsutsatta i större kommuner”. Dessutom har alla brottsutsatta rätt till adekvat stöd22, vilket
i förlängningen besparar samhället kostnader för långtidssjukskrivningar samt mycket
mänskligt lidande. Ur ett barnperspektiv är det även mycket viktigt att integrera Barnahusen i
Brottsutsattas Hus, då utvärdering visar att Barnahus gör att fler barn får krisstöd, medverkan
av barnmedicinsk expertis vid samråden leder till fler läkarundersökningar samt främjar
myndighetssamverkan23. Även här bör den resursekonomiska aspekten framhållas då många
av aktörerna kan stötta både barn och vuxna, men också för att i många fall är det samma
familjer som återkommer inom flera sorters problematik. Då blir det lättare att se helheten för
att kunna stötta på bästa sätt. Dock visar samma undersökning att lagföringsfrekvensen inte
ökar på orter med Barnahus, vilket är något som behöver förbättras.
Professionella och ideella aktörer på Centrum för Brottsutsatta och på
Brottsutsattas Hus
Det bör dessutom finnas möjlighet till juridisk rådgivning på Centrum för Brottsutsatta och
Brottsutsattas Hus då detta är en viktig del för många brottsoffer, speciellt när det gäller våld i
nära relationer. Det bör dessutom finnas kurator, socialtjänst, polis och relevanta ideella
organisationer. Just ideella organisationer fyller en viktig funktion då det finns många
brottsoffer som av olika skäl inte vill göra en polisanmälan eller bli registrerade hos
socialtjänsten men ändå har behov av stöd och hjälp. Speciellt vanligt är det när det gäller
våld i nära relationer och vid hedersrelaterat våld och förtryck.
19
Socialstyrelsens rapport ”Brottsoffer och deras närstående. Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp.”
(2012).
20
Rejmer, A., Sonander, A. & Agevall, C. (2010). Våldsutsatta kvinnor berättar:en utvärdering av Projekt
Karin. Stockholm: Rikspolisstyrelsen i samarbete med Lunds Universitet.
21
Källa: http://www.bra.se/bra/om-bra/pagaende-projekt/utvardering-av-projekt-karin-i-malmo.html
22
Socialstyrelsens rapport ”Brottsoffer och deras närstående. Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp.”
(2012).
23
Kaldal, A., Diesen,C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010) Barnahusutredningen. Stockholm: Jure Förlag.
18
STRUKTURERADE HOT- OCH RISKBEDÖMNINGAR
Fler strukturerade hot- och riskbedömningar!
BOJ har vid ett flertal tillfällen framfört vikten av att säkerställa att polisen gör
riskbedömningar i alla situationer då det är motiverat. Enligt flera undersökningar sker detta
tyvärr endast i 20-25 % av fallen med våld i nära relationer, vilket är katastrofalt. Ökad
kompetens om hur viktigt det är att göra strukturerade riskbedömningar, förbättrade rutiner
kring detta samt att högre befäl föregår med gott exempel i dessa frågor både när det gäller
attityder och praktiska uppgifter är förslag på hur arbetet kan förbättras. Ett alternativ till att
utbilda alla poliser i hot- och riskbedömningar är att låta speciellt utbildade riskanalytiker
inom polisen ta hand om alla strukturerade hot- och riskbedömningar, vilket är det arbetssätt
Uppsalapolisen har valt. Då utför samma poliser alla hot- och riskbedömningar, vilket leder
till att de har stor vana och kunskap att göra riskbedömningar. Dessutom har polis som arbetar
i yttre tjänst utbildats till att direkt göra en markering i polisens datasystem RAR vid minsta
misstanke om att det föreligger en hotbild. Då kommer ärendet automatiskt upp hos polisens
riskanalytiker som gör en strukturerad hot- och riskbedömning. Detta har förutom att öka
säkerheten för brottsutsatta även visat sig vara mycket resursbesparande då polisen kan
fokusera på de fall där det verkligen föreligger en risk och inte behöver använda mer personal
och resurser än vad som krävs för att lösa brottet på ärenden där det inte finns någon hotbild.
Hos Uppsalapolisen ingår brottsoffersamordnare, personsäkerhet och riskanalytiker i samma
arbetsgrupp, vilket gör att det finns en god kommunikation och informationsutbyte för att
säkerställa att brottsoffer får ett adekvat skydd.
Ökad kunskap om strukturerade hot- och riskbedömningar
Att utveckla och sprida kunskap om riskbedömningsinstrument och strukturerade
riskbedömningar inom polisen är mycket viktigt. Att öka kunskapen om
riskbedömningsinstrument och strukturerade riskbedömningar inom Åklagarmyndigheten och
domstolarna, är också en mycket angelägen fråga. Utan en helhetsbild i fall med våld i nära
relationer och kunskaper om hur strukturerade riskbedömningar fungerar har rättsväsendet
ingen möjlighet att lagföra på ett rättssäkert sätt. Det är viktigt att rättsväsendet är lyhörda för
de riskbedömningar som polisen gjort i ett fall och att rättsväsendet fäster stor vikt vid dessa i
den juridiska bedömningen.
Evidensbaserade hot- och riskbedömningsinstrument
BOJ arbetar dessutom aktivt med frågan om att polis, socialtjänst och kriminalvård bör
använda samma riskbedömningsinstrument, nämligen de enda hot- och
riskbedömningsinstrument som är evidensbaserade och vetenskapligt utprovade enligt
svenska förhållanden; SARA för våld i nära relationer, SAM för stalkning och PATRIARK
för hedersrelaterat våld och förtryck som polisen använder utifrån Rikspolisstyrelsens
rekommendationer. Både kriminalvården och polisen använder sig av SARA, SAM och
PATRIARK vilket är positivt och underlättar samarbetet mellan dessa båda myndigheter.
Dock gör inte socialtjänsten det. Det händer att brottsutsatta inte får rätt stöd och resurser när
polis och socialtjänst använder olika hot- och riskbedömningsinstrument och gör olika
bedömningar. Vad händer om polisen anser att det finns en allvarlig hotbild för ett brottsoffer,
men socialtjänsten inte delar den uppfattningen och därmed inte vill betala för skyddat
boende? Om alla arbetade med samma riskbedömningsinstrument och hade en samsyn kring
hotbilden utifrån samma strukturerade riskbedömningar så skulle det dessutom underlätta för
rättsväsendet vid lagskipning.
19
Barnperspektiv vid hot- och riskbedömningar
Det är viktigt att ha ett barnperspektiv på våld i nära relationer. Därför borde det finnas
strukturerade hot- och riskbedömningsinstrument för barn, då det finns barn i cirka 60% av
fallen med våld i nära relation24.
KONTAKTFÖRBUD
Klassiskt polisarbete mot kontaktförbudsöverträdelser
Riktade insatser bör avsättas så polisen får resurser till att använda klassiskt polisarbete,
inklusive spaningsinsatser, för att upptäcka och beivra överträdelser av kontaktförbud
(tidigare besöksförbud). Utifrån nuvarande resurser kan det vara svårt för polisen att avsätta
de polisiära insatser som krävs för att kunna genomföra sådant spaningsarbete, speciellt då
spaningsarbete är bland den mest personalkrävande av alla polisinsatser.
Använd alla fyra graderna av kontaktförbud vid överträdelser
Polis och rättsväsende behöver bli bättre på att använda alla fyra grader av kontaktförbud vid
överträdelser. Detta skulle öka säkerheten för brottsoffer genom den nya lagstiftningen om
elektronisk fotboja vid särskilt utökat kontaktförbud som förövaren kan dömas till vid tidigare
överträdelser av kontaktförbud. Dock är detta något som tidigare inte har prioriterats, det
fanns endast 2 fall i hela Sverige med kontaktförbud (tidigare besöksförbud) av fjärde graden
under 2010 enligt statistik från Rikspolisstyrelsen.
Kontaktperson hos polisen och uppföljning av kontaktförbud
Polisen i Karlskrona har genomfört att alla som får beslut om kontaktförbud till skydd för sin
person ska ha en kontaktperson inom polisen. Detta är ett utmärkt sätt att stötta brottsutsatta
på och detta borde genomföras i hela landet så alla poliser arbetade på detta sätt. Ytterligare
ett gott exempel finns hos Norrköpingspolisen, polisen i Dalarna och även polisen i Sörmland
som arbetar aktivt med att följa upp hur det har gått i fall med kontaktförbud, om
kontaktförbudet har respekterats eller om det skett någon överträdelse och gör en uppföljning
av hur hotbilden ser ut i dagsläget. Detta är också ett arbetssätt som borde implementeras hos
polisen i hela Sverige.
Tekniska problem
Indikationer från polisen visar på att det finns vissa tekniska problem med att få larmen att
fungera i de larmpaket som erbjuds personer som är utsatta för hot. Detta är mycket allvarligt
ur brottsofferperspektiv eftersom den utsatta personens hela tillit till skyddssystemen rubbas
och att säkerheten inte kan garanteras. Detta är ett akut problem som behöver åtgärdas snabbt,
speciellt eftersom garantin på larmen går ut under hösten 2012.
Polisens hundförare stöttar brottsutsatta personer
I Dalarna stöttar polisens hundförare personer som varit utsatta för våld i nära relationer
genom att när de har tid över komma förbi på ett kort besök hos den brottsutsatta personen
exempelvis i samband med att de rastar sina hundar. Detta har en avskräckande effekt på
förövaren och är ofta även effektivt då förövaren har kontaktförbud. Givetvis har den
brottsutsatta personen först godkänt besöken från hundförarna. Detta arbetssätt har gett goda
24
Uppgift från Västerortspolisen i Stockholm.
20
resultat med tryggare brottsoffer och mindre trakasserier och hot, därför borde detta arbetssätt
införas på fler orter.
Klargörande samtal
Vid överträdelse av kontaktförbud finns det inte alltid tillräckligt med bevis för att åklagaren
skall kunna åtala varför förundersökningen läggs ned. Polisen i Dalarna håller då ett
klargörande samtal med den som misstänkts för överträdelsen av kontaktförbudet för att
förvissa sig om att denne/denna förstått vad ett kontaktförbud innebär. Personen ifråga får
också veta att vid en eventuell ny överträdelse av kontaktförbud så kommer en kopia av
samtalet/klargörandesamtalet att skickas till åklagaren. Dessa samtal har visat sig vara
framgångsrika då personen ifråga känner att polisen "har ögonen på dem" trots att åklagaren
lagt ned förundersökningen. Detta borde implementeras hos polisen på alla orter i Sverige.
Motiverande samtal
Polisen i Uppsala är ett gott exempel på förebyggande arbete med något som de kallar för
”konsekvenssamtal”. Vid våld i nära relationer eller stalkning (olaga förföljelse) åker 2 poliser
från personsäkerhetsgruppen ut till förövaren och konfronterar honom/henne med brottet och
uppmanar till en beteendeförändring. De kallar detta för ”laga hot” (i motsats till
brottsrubriceringen ”olaga hot”) då de förklarar att de kommer att fortsätta att komma tillbaka
till förövaren och fortsätta diskussionen tills han/hon slutar hota/slå/förfölja. Detta har visat
sig vara effektivt, dock har försöket inte pågått tillräckligt länge och i tillräckligt stor skala för
att vara ordentligt utvärderat. Polisen bör införa detta på försök på fler platser i landet samt
göra en evidensbaserad utvärdering, förslagsvis i samarbete med något av universiteten för att
säkerställa att utvärderingen blir gjord på ett vetenskapligt korrekt sätt.
UTBILDNING
Bemötandefrågor och kompetensutveckling
Det behövs mer utbildning inom rättsväsendet, polisen, socialtjänsten, Migrationsverket,
skolan, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt hälso- och sjukvården när det gäller
bemötande av våldsutsatta, men även ökad kunskap om våldsutsatta personers reaktioner på
att utsättas för våld under en längre tid (normaliseringsprocess)25. Detta är många gånger att
jämföra krigsdrabbade människor som utvecklat PTSD som en reaktion på traumatiska
upplevelser. Det behövs även ökad kompetens om hela ämnet våld i nära relationer med alla
dess aspekter; allt från barnperspektiv, våld inom hbt-relationer, hela den komplexa
problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck för att nämna några exempel. Alla
myndighetspersoner som kan möta personer som är/har varit utsatta för våld i nära relation
behöver ha adekvata kunskaper för att känna igen problematiken, kunna bemöta brottsutsatta
personer på rätt sätt, kunna förmedla personen vidare till annan lämplig instans, kunna fatta
rättssäkra beslut och ge stöd på bästa sätt.
Riktade medel till polisen för implementering av förbättrade rutiner samt
kompetensutveckling
Ett riktat tillskott av medel för att införa bättre rutiner och mer kunskap om våld i nära
relationer vore önskvärt. Då kunde exempelvis fler polismyndigheter införa några av de goda
25
Nordborg, G. (2008). Våld i vardagen. In G. Heimer & D. Sandberg (Eds.) Våldsutsatta kvinnor – samhällets
ansvar. (pp. 63-87). Lund: Studentlitteratur.
21
exempel Norrköpingspolisen har genomfört med videoförhör i ett tidigt skede, bra samverkan
med rättsläkare, hot- och riskbedömningar i alla fall av våld i nära relationer, uppföljning av
kontaktförbud o.s.v. Fler bra rutiner och goda arbetssätt finns säkerligen hos polisen runt om i
landet, lämpligtvis kunde RPS sammanställa dessa för att sedan implementera dem i hela
landet. Detta skulle givetvis underlättas av om polisen blir en organisation enligt den
utredning ”En sammanhållen svensk polis”26 som lämnats till regeringen.
”Projektsjukan”
BOJ har i diskussioner vid flera olika tillfällen lyft frågan om att satsningar från staten och
kommunerna bör i första hand gå till att säkerställa stabil finansiering av ordinarie verksamhet
hos ideella organisationer såsom brottsofferjourer, kvinnojourer och andra relevanta aktörer,
inte till projekt. En stor nackdel med projekt är just bristen på framförhållning, det är svårt att
behålla både personal och kompetens när projekten endast kan drivas ett år i taget.
STATISTIKCENTER
Nationell statistik över våld i nära relationer ger en helhetsbild
För att ge en mer rättvis bild av omfattningen av våld i nära relationer föreslår BOJ att den
statistik som brottsofferjourerna och kvinnojourerna lämnar till sina respektive riksförbund
BOJ, Roks och SKR även lämnas vidare till förslagsvis Nationellt Centrum för Kvinnofrid
(NCK) som har ett nationellt uppdrag att utveckla metoder för omhändertagande av
våldsutsatta kvinnor samt att höja kunnandet nationellt om våld i nära relationer. Kommunala
skyddade boenden och kvinnofridsverksamheter skulle kunna lämna likadan statistik till sin
samlingsorganisation Sveriges Kommuner och Landsting, som även de lämnar statistiken
vidare till NCK. Då skulle även de som väljer att inte polisanmäla kvinnofridsbrott synas i
statistiken till skillnad från den statistik som Brottsförebyggande rådet, BRÅ, presenterar.
Detta skulle leda till en mer rättvis bild av hur omfattande problematiken med våld i nära
relationer är, vilket ger ett bättre underlag för att fördela medel på ett rättvist sätt. Forum –
Idéburna organisationer med social inriktning (tidigare Forum för frivilligt socialt arbete)
pekar på att det är stora skillnader i statens bidrag till ideella organisationer. De organisationer
som Forum företräder, som är inriktade på frivilligt socialt arbete, kategoriseras i en
befolkningsstudie från 2010 om frivilligt arbete som humanitära organisationer. Dessa får
3,03 kronor per arbetad frivilligtimme, bland de lägsta inom sektorn, medan politiska partier
får 14,86 kronor och idrottsföreningar får hela 17,19 kronor per arbetat frivilligtimme i
statliga bidrag, för att ta några exempel. För att civilsamhällets organisationer ska kunna verka
fullt ut krävs en grundläggande struktur och förutsättningar för att organisera det frivilliga
arbetet.
SAMVERKAN
Samarbeta mer mellan kommunerna!
Kommunerna bör utveckla sitt samarbete för att kunna erbjuda personer som utsatts för våld i
nära relation möjlighet till skyddat boende i en annan kommun och för att underlätta för
brottsutsatta att etablera sig på en annan ort. I de fall där hotbilden är stark är en flytt helt
nödvändig, speciellt vid hedersrelaterat våld och förtryck så är det ofta helt omöjligt för den
26
SOU 2012:13 ”En sammanhållen svensk polis.”
http://www.regeringen.se/sb/d/15631/a/189745
22
våldsutsatta personen att leva kvar i närheten av sin familj och släkt. Just när det gäller
hedersrelaterat våld och förtryck så finns det ett samarbete mellan vissa kommuner i Sverige
som heter ”Kompotten”, tyvärr fungerar detta samarbete ofta inte i praktiken då det tar
alldeles för lång tid innan något händer. Vid högriskfall är det av yttersta vikt att kunna flytta
den våldsutsatta personen snabbt, personens liv hänger ofta på det.
Den oskrivna regeln att inte ”exportera problem” mellan olika kommuner måste bort. Ett
brottsoffer måste kunna känna sig trygg i sitt boende. Om en individ måste flytta till en annan
kommun på grund av att det finns en hotbild mot personen, så måste detta vara möjligt även
om individen har försörjningsstöd. I dagsläget är det nästan omöjligt att få Socialtjänstens
hjälp att hitta ett boende i en annan kommun när brottsoffret har ekonomiskt bistånd. Detta
gör att det ofta är via brottsofferjourer, kvinnojourer och liknande ideella organisationer som
personen får vända sig för att kunna få hjälp att komma bort från en otrygg miljö. Här måste
Socialtjänsten kunna gå in och ta ansvar för att individen kommer bort, det handlar ju inte om
att lämna över ett ”problem” och en ekonomisk belastning till en annan kommun utan i
slutändan jämnar det säkert ut sig mellan kommunerna. Det verkar dessutom helt absurt att
sätta en prislapp på mänskligt lidande på det här viset.
Samverkan mellan myndigheter och organisationer
BOJ arbetar aktivt för att främja samverkan mellan olika organisationer genom att anordna
samverkanskonferenser för polis, socialtjänst och BOJ. Syftet är att bättre kunna stötta
personer utsatta för våld i nära relationer genom samverkanskonferenser som ska leda fram
till upprättande av gemensamma handlingsplaner för samverkan mellan polis, socialtjänst och
BOJ. Under förutsättning att Socialstyrelsen fortsätter att bevilja medel för
samverkanskonferenser i BOJ:s regi så finns det långsiktiga planer på att utöka med fler
aktörer; nämligen kvinnojourer, rättsväsendet, Migrationsverket och hälso- och sjukvård.
Långsiktiga medel bör avsättas för samverkan mellan relevanta organisationer för att kunna
stötta brottsoffer på bästa sätt. Samverkan är en färskvara som måste underhållas
kontinuerligt, annars riskerar det att rinna ut i sanden då någon nyckelperson byter jobb,
någon av organisationerna omorganiserar eller att personkemin inte stämmer mellan någon av
aktörerna. Därför krävs det att någon har huvudansvaret för att samverkan upprättas och
fortgår. BOJ borde tillsammans med Länsstyrelserna ansvara för att fortsätta hålla
samverkanskonferenser och även utveckla dessa till att innefatta alla relevanta aktörer, under
förutsättning att det kommer att finnas medel till detta. BOJ har en inarbetad modell med
intressanta föreläsare som höjer kompetensnivån hos deltagarna under en halvdag för att
sedan fortsätta resten av konferensdagen med samverkansdiskussioner i mindre arbetsgrupper
utifrån geografisk indelning. Tillsammans kan BOJ och Länsstyrelserna bidra med respektive
kontaktnät och kunskap om våld i nära relationer, vilket ligger i linje med de nya direktiven
där Länsstyrelsen ska vara ett kunskapsstöd till kommuner och ideella organisationer när det
gäller våld i nära relationer och BOJ kan komplettera med sina kunskaper, erfarenheter och
kontakter.
SÄRSKILD SÅRBARHET
Kompetensutveckling om särskilt utsatta
Att vara utsatt för våld i en relation innebär alltid en sårbarhet. Ibland handlar det om en
grupp som redan är osynliggjord och då kan det vara extra svårt för andra att upptäcka våldet,
och även svårt för den som är utsatt att få hjälp. Att exempelvis bli avsiktligt försummad är en
form av övergrepp som kan vara svårt att synliggöra. Exempel på särskilt sårbara personer är
23
våldsutsatta med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, våldsutsatta hbt-personer,
äldre som utsätts för våld av närstående, våldsutsatta med olika slags missbruk, våldsutsatta
med utländsk härkomst, personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck samt unga
personer som är utsatta för våld i nära relationer. Det behövs mer kunskap hos socialtjänsten,
polisen, Migrationsverket, rättsväsendet, skolan, äldre- och handikappomsorgen samt hälsooch sjukvården när det gäller dessa särskilt sårbara personer. Ett bra och tankeväckande
utbildningsmaterial om kvinnor med funktionsnedsättning utsatta för våld är ”Det finns
stunder” (2012) av Amphi Produktion i samarbete med Utvecklingscentrum Dubbelt utsatt,
Bräcke Diakoni. Materialet består av fem korta filmer med tillhörande diskussionsmaterial.
Det finns inte mycket litteratur som tar upp problematiken med våldsutsatta äldre personer,
men BOJ har tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan och Sveriges Pensionärsförbund
tagit fram boken ”Trygghet som saknas. Om våld och övergrepp mot äldre.” (2006) som tar
upp olika typer av våld och övergrepp som äldre kan bli utsatta för. Dessutom innehåller
boken förslag på upplägg till en studiecirkel med tillhörande diskussionsfrågor och
arbetsmaterial. När det gäller våld i hbt-relationer så finns filmerna med tillhörande
utbildningsmaterial ”Blott du mig älskar” (2011) som är framtagen av NCK i samarbete med
Amphi Produktion samt RFSL:s ”Fyra nyanser av våld” (2011). Dessutom har BOJ tagit fram
boken ”Det ingen vill se. En bok om våld i samkönade parrelationer.” (2010) som även
innehåller utbildningsmaterial med bland annat diskussionsfrågor passande för
kompetensutveckling i studiecirkel. Positivt är dock den kartläggning om skyddade boenden
som Socialstyrelsen genomför utifrån ett regeringsuppdrag27 där det kommer att finnas med
uppgifter om vilka skyddade boenden som har kompetens och praktiska möjligheter att ta
emot särskilt utsatta våldsdrabbade personer. Här ingår bland annat BOJ i Socialstyrelsens
referensgrupp. Det behöver också utvecklas rutiner och information för hur olika kommuner
kan samverka för placeringar på skyddade boenden som är anpassade för funktionshinder.
Tydliggöra ansvarsfördelningen kring särskilt utsatta
Det är också viktigt att tydliggöra ansvaret för särskilt utsatta grupper. Detta nämns det något
om i Socialstyrelsens handbok ”Våld. Handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta
kvinnor och barn som bevittnat våld.” (2011) men behöver tydliggöras ytterligare då detta inte
alltid efterlevs. Det finns även information om detta i två andra publikationer från
Socialstyrelsen, nämligen ”Sällan sedda” (2011) och ”Skylla sig själv” (2011) men
uppenbarligen behövs det mer information om ansvarsfrågan.
Hedersrelaterat våld och förtryck
BOJ arbetar aktivt för att synliggöra hela den komplexa problematiken när det gäller
hedersrelaterat våld och förtryck och bekämpa den stereotypa bild som finns av en ung flicka
som blir bortgift mot sin vilja som förminskar allvaret i dessa frågor. Hedersrelaterat våld och
förtryck drabbar alla som lever i en hederskultur, inte bara unga flickor. Naturligtvis är flickan
ett offer, men även hennes släktingar som tvingas bevaka och bestraffa henne är offer. De är
både offer och förövare28, likadant med föräldrarna29. Hur formas exempelvis personligheten
hos en pappa som har hederssamhällets krav på sig att bestraffa sin dotter genom kränkningar
och våld? Hur mår flickans bröder och kusiner efter att ha tvingats rapportera om hennes
”olämpliga beteende” för att sedan se henne bli misshandlad? Hur mår en mamma och en
pappa som grovt har misshandlat sin dotters ”olämpliga” pojkvän? Eller tänk om det istället
27
Regeringsbeslut 11:5 ”Uppdrag om skyddat boende” S2011/8989/FST
Barnombudsmannen (2012) ”Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar.”,
Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5 (2009) ”Gift mot sin vilja.”, Rexvid, D. ”Heder & maskulinitet. Pojkars och
unga mäns dubbla roll i hederskontext.”
29
Ungdomsstyrelsen (2011) ”Viljan att förebygga äktenskap mot någons vilja.”
28
24
varit deras sons pojkvän? Hbt-frågor är icke existerande frågor inom hederskulturen, detta
anses vara så orimligt att det inte ens går att föreställa sig30. Det existerar därför inte. Hur mår
en flicka/kvinna eller pojke/man som är homosexuell i en sådan värld? Detta är en komplex
problematik, just därför är det av yttersta vikt att inte förminska den problematiken genom att
befästa enkelspåriga stereotyper utan se problemet som så komplext det faktiskt är. Den
största gruppen hjälpsökande när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är enligt
Länsstyrelsernas nationella kartläggning31 kvinnor över 18 år, varav många av dem har barn
med sig till skyddade boenden.
Det är också av yttersta vikt att samhället underlättar för människor som är utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck att få hjälp och stöd. För dessa personer kan det innebära en
dödsdom bara att prata med myndigheter såsom socialtjänst och polis, att då behöva boka en
tid för att få träffa en socialtjänsthandläggare kan vara en omöjlighet under sådana
förhållanden. Därför skulle socialtjänsten behöva ha en jourverksamhet dygnet runt för sådana
akuta ärenden. Dessutom finns det ett mycket stort behov av att utveckla stödet efter uppbrott
från en hederskultur för människor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck32. Detta stöd är
överhuvudtaget eftersatt när det gäller personer som är utsatta för våld i nära relationer och är
oerhört viktigt för den fortsatta rehabiliteringen, men när det gäller hedersrelaterat våld och
förtryck är det många gånger en avgörande faktor för om den utsatta individen klarar av att
bryta sig fri från hela sitt tidigare liv.
I utredningen ”Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap”33 presenteras förslag
om att ta bort dispensen för barnäktenskap samt att kriminalisera barnäktenskap,
tvångsäktenskap och olika informella äktenskap med minderåriga, eftersom detta bryter både
mot Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna samt mot FN:s Barnkonvention.
Detta ligger i linje med BOJ:s arbete att införa FN:s barnkonvention i svensk lagstiftning och
önskan att lyfta fram barnperspektivet. Dessutom är mänskliga rättigheter grunden för allt
arbete inom BOJ, vilket gör att detta är förslag som BOJ välkomnar. Förslaget innefattar
också en särskild straffbestämmelse; nämligen äktenskapstvång respektive
barnäktenskapsbrott. Om någon genom olaga tvång eller utnyttjande av en persons utsatta
belägenhet förmår personen att ingå äktenskap så kallas det för äktenskapstvång, där straffet
är fängelse i högst fyra år. Om någon förmår ett barn att ingå äktenskap eller tar initiativ eller
anordnar ett barnäktenskap under förutsättning att barnäktenskapet genomförs gör sig då
skyldig till barnäktenskapsbrott. Straffet för detta är böter eller fängelse i högst två år. Den
som själv är ett barn och gifter sig med ett annat barn ska inte straffas. Men den som
vilseleder en annan person till att resa till ett annat land i syfte att tvinga någon till äktenskap
straffas med fängelse i högst två år.
30
Darj, F., Nathorst-Böös H. & Jarl-Åberg, C. (2011). HBT & Heder. En intervjustudie om unga HBT-personer
som lever i familjer med hedersnormer. Gävle, Sweden: Almaeuropa & RFSL Ungdom.
31
Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). ”Skyddat boende för
hedersvåldsutsatta personer – en slutrapport av en nationell kartläggning.”
32
Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011) ”Skyddat boende för våldsutsatta
personer. Delrapport av en nationell kartläggning.” Rapport 2011:6., Länsstyrelserna i Västra Götalands,
Stockholms och Skåne län (2011). ”Skyddat boende för hedersvåldsutsatta personer – en slutrapport av en
nationell kartläggning.”, Länsstyrelsen Östergötland (2011). Rapport 2011:14. ”Våga göra skillnad. En
vägledning för skydd, stöd och rehabilitering av unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller
som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja.”
33
SOU 2012:35 ”Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.”
25
Information om mänskliga rättigheter och svensk lagstiftning inom familjerätt bör ingå i
kursplanen på SFI34. Mänskliga rättigheter och FN:s barnkonvention bör också ingå som ett
återkommande tema i kursplanen redan på låg grundskolenivå och upp till och med
gymnasienivå35. Skolan är ett utmärkt forum att sprida den här informationen, eftersom man
når ut till alla barn36. Dock krävs en god balans mellan viljan att informera och respekt för
andra kulturer för att undvika stigmatisering, vilket annars kan resultera i att hederskulturen
stärks då människor som lever i en hederskultur känner sig hotade och istället avskärmar sig
mer från samhället. Det är viktigt att det avsätts tid för information om mänskliga rättigheter i
kursplanerna, annars finns det inget utrymme för det i skolan. Även om frivilligorganisationer
och andra aktörer erbjuder sig att komma och föreläsa utan kostnad i skolor så är kursplanen
så komprimerad att det inte finns utrymme för att lyfta in andra angelägna frågor om det inte
finns inskrivet i kursplanen. Det går att diskutera dessa frågor med barn i olika åldrar på flera
sätt, exempelvis finns barnkonventionen i en lättläst barnversion hos Rädda Barnen som ett
bra underlag för diskussioner i klasserna och Machofabriken har tagit fram flera bra
arbetsmaterial kring normer och värderingar för lite äldre barn och ungdomar. BOJ har också
tagit fram en bok som heter ”Unga brottsoffer & vittnen – om utsatthet & stöd.” (2008) där
det även medföljer förslag på arbetsplan för att använda boken i en studiecirkel. Rädda
Barnen och BOJ har även ett gemensamt projekt som heter ”Skyddsnät” där det finns en
nyutgiven metodbok som vänder sig till ideella informatörer inom Rädda Barnen och
Brottsofferjouren samt till andra som kommer i kontakt med ungdomar som polis,
rättsväsende, skolor, fritidsgårdar och liknande. Metodboken tar bland annat upp FN:s
Barnkonvention, grundläggande rättigheter för brottsutsatta, stöd till brottsutsatta ungdomar
och vad som händer efter en polisanmälan.
”Fruimport”
”Fruimport”37 är ett begrepp Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i
Sverige) har myntat. Begreppet används för att rubricera när en svensk man påbörjar en
relation med en utländsk kvinna med avsikt att utnyttja henne som arbetskraft, hushållerska
och för sex. Dessa kvinnor är ofta mycket sårbara då de många gånger inte har kunskap om
det svenska samhället eller vilken lagstiftning som gäller samt inte har svenska som sitt
modersmål. Därför bör alla som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige på grund av
anknytning få information på sitt eget språk om svensk lagstiftning när det gäller brott i nära
relationer, mänskliga rättigheter, familjerätt samt grundläggande samhällsinformation. Det är
viktigt att lyfta fram barnets rättigheter oavsett om personen har medföljande barn eller inte38,
därför att det är viktigt att ha ett barnperspektiv i samhället och svenska medborgare bör ha
kännedom om barns rättigheter för att även kunna ingripa om andras barn far illa och får sina
rättigheter kränkta. Dessutom kanske personen får egna barn efter en tid. Ytterligare ett krav
är att det borde vara obligatoriskt med SFI-undervisning vid all anknytningsinvandring där det
också ingår information om mänskliga rättigheter, se tidigare förslag om detta under rubriken
”Hedersrelaterat våld och förtryck”.
En fråga som debatterats i media vid upprepade tillfällen är behovet av en översyn av
familjeåterföreningsdirektivet för att göra det möjligt att informera den som söker
uppehållstillstånd på grund av anknytning om makes/sambos tidigare våldsbrottslighet. Ny
34
SOU 2012:35 ”Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.”
Länsstyrelsen Östergötland (2010). ”Om våld i hederns namn och om skyldigheten att se och hjälpa utsatta.”
36
Darvishpour, M., Lahdenperä, P. & Lorentz, H. (2010). Hedersrelaterad problematik i skolan – en kunskapsoch forskningsöversikt. Rapport XII från delegationen för jämställdhet i skolan. SOU 2010:84.
37
Roks ”Täckmantel: äktenskap. Kvinnojourernas erfarenhet av fruimport.” Roks rapport 2/2009; Roks
”Fruimporten fortsätter. Om kvinnor som utsätts för våld i anknytningsrelationer.” Roks rapport 2/2010
38
SOU 2012:45 ”Kvinnor och barn i rättens gränsland.”
35
26
lagstiftning krävs eftersom Migrationsverket inte får ge avslag eller ens informera kvinnan om
att mannen är dömd för kvinnofridskränkning eller misshandel. Det finns män som har satt i
system att ”importera” kvinnor med eller utan barn för att kunna begå övergrepp mot kvinnan
och/eller barnen. Att försöka identifiera de personer som systematiskt utnyttjar lagstiftningen
vore därför önskvärt39. Eftersom kvinnorna varken kan språket eller vet hur svensk
lagstiftning ser ut så har de små möjligheter att anmäla övergreppen. Många gånger utnyttjar
mannen den s.k. tvåårsregeln och bryter relationen med kvinnan precis innan det gått två år
vilket gör att hon inte får uppehållstillstånd i Sverige, för att sedan ta hit en ny kvinna till
Sverige. Fokus och kontrollfunktioner borde vara på tillståndsprövningen vid den första
ansökan om uppehållstillstånd istället för den andra prövningen inom tvåårsregeln, vilket även
föreslagits i utredningen ”Kvinnor och barn i rättens gränsland”40. Idag kontrolleras utdrag ur
kriminalregister, polisregister och folkbokföring om det finns anledning eller särskilda skäl
till det, vilket bör ändras till att det alltid ska göras vid tillståndsprövning vid s.k. snabba
anknytningar om det finns risk för våld/kränkning och att det bör göras en riskbedömning och
seriositetsprövning. Om det finns risk för våld/kränkning bör ansökan om uppehållstillstånd
avslås, även om personerna är gifta med varandra men inte bott tillsammans tidigare. Detta
skulle innebära en besparing av mycket mänskligt lidande. Migrationsverket borde ha rätt
och även skyldighet att informera kvinnan om mannen är dömd för tidigare våldsövergrepp.
Sedan är det upp till kvinnan att fatta beslut om hon vill fullfölja ansökan om
uppehållstillstånd eller om hon vill återvända hem. Det bör då finnas ekonomiska medel för
kvinnan att ansöka om så hon kan ta sig hem, då kvinnorna ofta inte har sådana ekonomiska
möjligheter att själva bekosta en återresa.
Som komplement till tvåårsregeln finns skyddsregeln i utlänningslagen vars syfte är att
förhindra att våldsutsatta kvinnor ska behöva stanna i en våldsam relation. Dock är de kriterier
inom skyddsregeln så oklart formulerade att det råder stor tveksamhet om vad som verkligen
gäller, även för personer med juridisk kompetens41. Dessutom är det orimligt att det ska finnas
vissa kriterier för olika grader av våldsutsatthet/kränkning och att det ska göras en bedömning
om det anses vara allvarligt eller mindre allvarligt våld. Det går inte att gradera våld, det
handlar om hur individen upplever våldet. Dessutom måste man ta hänsyn till den
normaliseringsprocess42 som äger rum i en våldsam relation där den våldsutsatta personen
förminskar våldet för att kunna överleva. Kriterierna bör tas bort, det ska räcka med att det
finns sannolika skäl att anta att kvinnan och/eller barnet blivit utsatt för våld. Dessutom ska
den våldsutsatta personen och/eller barnet har rätt till ett offentligt biträde i sådana situationer.
39
SOU 2012:45 ”Kvinnor och barn i rättens gränsland.”
SOU 2012:45 ”Kvinnor och barn i rättens gränsland.”
41
SOU 2012:45 ”Kvinnor och barn i rättens gränsland.”
42
Nordborg, G. (2008). Våld i vardagen. In G. Heimer & D. Sandberg (Eds.) Våldsutsatta kvinnor – samhällets
ansvar. (pp. 63-87). Lund: Studentlitteratur.
40
27