Matt 22:15-22
Samhällsansvar
Hur tänker du när du hör ordet samhällsansvar? Yes, vilket intressant ämne och så viktigt, det
gör mig verkligen engagerad! Eller ”oj, ja, jag vet ju att man borde…” Ja, vad borde vi
egentligen? Vad ser vi framför oss när vi tänker samhällsansvar?
Vi låter de här frågorna vila en aning och dyker in mötet med Jesus i dagens evangelium.
Berättelsen om hur Jesus med hänvisning till kejsarens bild på myntet säger att man ska ge
kejsaren det som tillhör honom, och Gud det som tillhör Gud, finns i alla de tre synoptiska
evangelierna. Det vill säga Matteus, Markus och Lukas som innehållsligt och kronologiskt hör
ihop mer än Johannes evangeliet som har en annan struktur.
Att en sådan liten kort berättelse finns i tre upplagor ger oss en vink om att det här faktiskt
uppfattats som något viktigt att ta med. Vi ska bena lite i varför, och även fundera över vad
det är Jesus egentligen säger.
Man behöver inte söka mycket kring hur det Jesus säger har tolkats förrän man stöter på
uppfattningen att det Jesus säger är att samhällsliv och gudstro inte hör ihop. En bloggare
skriver så här: Den stora och avgörande skillnaden mellan religion och politik är att
förstnämnda bygger på underkastelse utan att ifrågasätta, medan politik kräver en
fortlöpande debatt och kritik. Därför måste de hållas isär.
Jesus skulle förmodligen ha hållit med mig. Minns vad han svarade på frågan om judarna
borde betala skatt till den romerske kejsaren, vars porträtt var präglat på varje mynt:
- Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.
Och visst, man skulle kunna tolka det Jesus säger som att det finns vissa saker i livet som hör
till det jordiska, dvs kejsaren, och andra saker som hör till Gud, och att de där bitarna inte hör
ihop.
Så skulle man kunna tänka om det vore så att Jesus faktiskt svarat på frågor om ansvar och
engagemang. Men det gjorde han inte. Det är alltid lät att bli lite lurad av att en text placerats
in i ett visst tema, men det är ju en konstruktion i vår evangeliebok.
Scenen är i själva verket en helt annan. Det här handlar om en situation då Jesus ställs mot
väggen av sina fiender. Det är en test, en provokation, som de hopas ska leda till att de kan
sätta dit honom på ett eller annat sätt.
Om du går hem och kollar sammanhangen i din bibel så ska du se att i Matteusevangeliet så
händer det här efter att Jesus berättat en liknelse om en bröllopsfest där gästlistan inte ser ut
som förväntat. Han avslutar den med att säga till fariséerna: ”sannerligen, tullindrivare och
horor ska komma före er till Guds rike”. Hos Markus och Lukas finns en annan provocerande
liknelse om några som arrenderar en vingård men där ägaren tar den ifrån dem. Udden mot
fariséerna är densamma. Och det är utifrån nesliga utpekandet som de bestämt sig för att sätta
dit Jesus.
Och de är smarta. För den här situationen är mer komplex än vi kanske tänker oss.
Skatten till romarna, ockupanterna, var något förhatligt i ett rent samhälleligt perspektiv.
Tänk er in i situationen att EU-parlamentet inte bara skulle sätta upp direktiv om bidrag och
avgifter på det sätt som görs nu, utan att de faktiskt skulle bestämma kommunalskatten i
Umeå och vad den skulle gå till. Att dess parlamentariker dessutom inte kunde väljas utan
tillsatte sig själva och gav sig själva den roll de tyckte var lämplig.
Så var det för Jesus och hans samtida. Det är klart att hur Jesus svarade på den här frågan var
viktig för hur folk skulle uppfatta honom.
Vi ska se på en bild av ett mynt som är från den här tiden, och som kanske ser ut som denaren
i berättelsen. Augustus står det på myntet. Men också något annat. ”Divine”, gudomlig.
För Guds folk som varje dag bekände ”Herren vår Gud, Herre är en” var det naturligtvis de
här mynten i sig själva nånting provocerande. De stod inte bara för ett ekonomisk värde utan
de var verkligen en provokation mot hela deras bekännelse.
Mot den bakgrunden är det inte så svårt att förstå att den här berättelsen blev väsentlig för de
olika evangelisterna. Det här var en laddad situation. Och den fråga som underförstått ligger i
luften är egentligen: ”ska vi verkligen acceptera den här förtryckarmakten”?
Man vill att Jesus ska bekänna färg; revolutionär eller quissling?
Vad betyder det i den här situationen att Jesus svarar som han gör? ”Ge kejsaren det som
tillhör honom och Gud det som tillhör Gud”.
Om bilden på myntet indikerar att de tillhör kejsaren, vad är det då som tillhör Gud? Vad är
det som bär Guds bild?
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, som man och
kvinna skapade Han dem 1 Mos 1:27
Varje människa bär Guds bild. Följer vi Jesus resonemang innebär det att våra liv tillhör Gud.
Det visste de som ställt frågan till Jesus.
I sitt sammanhang innebar det att innehållet i Jesu svar var: ge kejsaren de där metallbitarna
som bär hans bild. Det är ungefär vad han kan göra anspråk på även om det står divine på
mynten. Men ge dig själv till Gud vars bild du bär.
Jesus avser alltså inte att argumentera för att våra liv ska delas upp i bitar där det som sker i
kyrkan är en sak, och allt det som relaterar till samhället utanför är en annan sak.
I ett avsnitt i romarbrevet, strax innan dagens episteltext, formulerar Paulus det så här:
Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och
heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Rom 12:1
När vi möts här i kyrkan är det ett slags gudstjänst. När vi förverkligar Guds goda tankar för
människor och för skapelsen i vår vardag är det också en slags gudstjänst. Det är förövrigt ett
perspektiv som Luther mycket tydligt lyfte fram.
Med den helhetssynen är det mindre meningsfullt att lyfta ut och sätta ”samhällsansvar” som
något särskilt avgränsat område. Det handlar ju helt enkelt om att vara med och göra vårt
närsamhälle och vår värld till ett så gott ställe som möjligt att leva i. Somliga av oss gör det i
mer organiserad form, kanske i politiska sammanhang eller i någon organisation. Andra gör
det genom särskilda uppdrag, kanske som stödfamilj, godeman eller klassförälder. Och för
alla av oss gäller att det handlar om hur vi möter våra medmänniskor; både de som finns nära
oss och dem som vi indirekt relaterar till genom vilka varor vi handlar, vilka tjänster vi tar del
av, vilka medier vi använder osv. Däremot är det bra att lyfta fram det som ett specifikt tema
så att vi alla blir påminda om att vår tro också handlar om detta.
Det som också är viktigt att vi påminner oss själva om är att vi inte är utlämnade åt oss själva
i vår strävan efter ett gott samhälle – allt detta ligger också i Guds intresse. Vi får vara
kanalerna och verktygen för Gud idag, men Gud vill ge oss kraften och förmågan att sprida
Gudsrikets liv i samhället runt omkring oss. Vi får tänka på oss själva som ambassadörer i
Gudsrikets tjänst, med Gud som uppdragsgivare och den som möjliggör uppdraget.
