GÖTEBORGS STADSKANSLI
TJÄNSTEUTLÅTANDE
Enheten för Välfärd och utbildning
Utfärdat
Lill Backlund
2004-10-06
Tfn: 031-61 11 68
E-post: [email protected]
Rnr 334/04
Dnr 0733/04
Yttrande över Folkbildning i brytningstid - en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor (
SOU 2004:30), Vem får vara med? – en belysning av folkbild-ningens relation till ickedeltagarna
(SOU 2004:51) samt Folkbildningens framsyn - Folkbildningsrådets rapport.
FÖRSLAG TILL BESLUT
I Kommunstyrelsen
Yttrande över ”Folkbildning i brytningstid - en utvärdering av studieförbund och
folkhögskolor”( SOU 2004:30) Vem får vara med? – en belysning av folkbildningens
relation till ickedeltagarna (SOU 2004:51) samt Folkbildningens framsyn Folkbildningsrådets rapport, godkänns och översänds till Utbildningsdepartementet.
SAMMANFATTNING
Göteborgs stad har erhållit rubricerade betänkande och rapporter angående folkbild-ningen på remiss.
Yttrandet skall vara Utbildningsdepartementet tillhanda senast
3 november 2004.
Vuxenutbildningsnämnden samt Idrotts- och föreningsnämnden har inkommit med yttranden.
Kulturnämnden har avstått från yttrande. De rubricerade betänkandena innehåller inte några tydliga
förslag som kommunen har att ta ställning till. Stadskansliet kommenterar några av de frågeställningar
som belysts i rapporterna.
Stadskansliet vill betona vikten av att folkbildningens mål tydliggörs och att det sker en kontinuerlig
uppföljning av resursanvändningen gentemot statens övergripande mål för folkbildningen.
Gränsdragningen gentemot det offentliga utbildningsväsendet behöver tydliggöras eftersom
folkhögskolor och studieförbund i allt högre utsträckning genomför utbildning på uppdrag av andra
uppdragsgivare. Det finns en risk att folkbildningstanken försvinner eller suddas ut. Det nuvarande
resursfördelningssystemet bör ses över och utformas så att det inte försvårar expansion och nysatsningar
för redan etablerade studieförbund. Det är också viktigt att det ekonomiska styrsystemet utformas så att
det stimulerar och underlättar etablering av nya aktörer som vill använda experimenterande teknologi och
ny pedagogik för att nå nya målgrupper. Det är viktigt att studieförbund och folkhögskolor som
intensifierat sitt arbete med nya målgrupper i storstadsregionerna med stöd av särskilda anslag ges goda
förutsättningar att fortsätta och vidareutveckla arbetet.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
I utredningarna redovisas inte några förslag eller omständigheter som kan rendera kommunen ökade
ekonomiska kostnader.
Bilagor
1. Sammanfattning av SOU 2004:30
2. Sammanfattning av SOU 2004:51
3. Sammanfattning av Folkbildningens framsyn
4. Yttrande Vuxenutbildningsnämnden, Yttranden (m)(fp) samt (v)(s)(mp)
5. Yttrande Idrott och föreningsnämnden
6. Stadskansliets förslag till yttrande till Utbildningsdepartementet
ÄRENDET
Göteborgs stad har erhållit rubricerade betänkande och rapporter angående folkbild-ningen på remiss.
Remisstiden har förlängts och yttrandet skall vara Utbildnings-departementet tillhanda senast den 3
november 2004. Vuxenutbildningsnämnden samt Idrotts- och föreningsnämnden har inkommit med
yttranden. Kulturnämnden har avstått från yttrande.
BAKGRUND
Regeringen beslutade 2001 att utvärdera folkbildningen, dvs. folkhögskolor och studieförbund. Fem
delbetänkanden har redovisats tidigare och ytterligare två rapporter redovisas i samband med denna
slutrapport. Delrapporterna är ”Vem får vara med?” samt Folkbildningsrådets rapport ”Folkbildningens
framsyn”.
Utredarens uppdrag har varit att bedöma huruvida statens syfte med statsbidraget till folkbildningen
infriats. I utvärderingen belyses också ansvarsfördelningen mellan staten och de ideella organisationerna,
Folkbildningsrådets myndighetsutövande roll och funktion, folkbildningens betydelse och faktiska
effekter för deltagarna samt konsekvenserna för folkbildningen att nå sina mål med minskade anslag från
stat och kommun.
REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER
Vuxenutbildningsnämnden tillstyrker att kommande bidragsfördelningar bör se till att folkhögskolornas
breddade målgrupp i storstäderna bibehålls, att arbetet med nya bidragskriterier för studieförbunden bör
påskyndas samt att metodutveckling behövs för pedagogik och målgruppsinsatser. Nämnden betonar
vikten av att det ställs krav på måluppfyllelse som motprestation mot de statliga bidragen samt betonar
vikten av kontroll och uppföljning av verksamheten.
Idrott och föreningsnämnden, delar uppfattningen att bidragstilldelningen från staten på ett bättre sätt
borde följa verksamhetsutvecklingen. Dagens bidragsregler försvårar expansion och nysatsningar både för
de redan etablerade studieförbunden och möjligheten för nya studieanordnare att etablera sig.
Folkbildningsrådets påbörjade arbete kring ett nytt statligt bidragssystem som gynnar utveckling och
förnyelse är angelägen. Studieförbundens kommunikation med vissa grupper måste förbättras.
STADSKANSLIETS SYNPUNKTER
De rubricerade betänkandena innehåller inte några egentliga förslag som kommunen har att ta ställning
till. Stadskansliet kommenterar därför endast några frågeställningar i betänkande och rapport.
Stadskansliet vill betona vikten av att folkbildningens mål tydliggörs och att det sker en kontinuerlig
uppföljning av resursanvändningen gentemot statens övergripande mål för folkbildningen. I ett
kommunalt perspektiv är det viktigt att folkbildningens särart bibehålls och utvecklas för att garantera en
bredd och valfrihet för medborgarna. Folkbildningen utgör ett viktigt komplement till den kommunala
vuxenutbildningen, eftersom organisationerna har delvis samma uppdrag, dvs. att bidra till att höja den
allmänna utbildningsnivån. Stadskansliet vill dock peka på riskerna att folkbildnings-tanken försvinner
eller suddas ut om folkhögskolor och studieförbund i allt högre utsträckning genomför utbildning på
uppdrag av andra uppdragsgivare. Gränsdragningen gentemot det offentliga utbildningsväsendet behöver
tydliggöras.
Stadskansliet understryker vikten av att folkbildningen utvecklar verksamheten i riktning mot sina
visioner i högre grad än vad som sker idag. Det är viktigt att det finns olika vägar att få kunskap och
utbildning och att dessa möjligheter ökar istället för att minska. Folkbildningens bidrag bör inte bara vara
”ett i mängden”, utan framstå som en bildnings-/utbildningsväg som erbjuder inriktningar, innehåll och
arbetsformer som motsvarar de förväntningar som folkbildningens egna målbeskrivningar ger.
Stadskansliet delar utredarens uppfattning att det nuvarande resursfördelningssystemet bör ses över och
utformas så att det inte försvårar expansion och nysatsningar för redan etablerade studieförbund. Det är
också viktigt att det ekonomiska styrsystemet utformas så att det stimulerar och underlättar för etablering
av nya aktörer som vill använda experimenterande teknologi och ny pedagogik för att nå nya
målgrupper. Det är en förutsättning om folkbildningen skall kunna konkurrera med kommersiella
organisationer och företag om nya målgrupper. Det är inte enbart ungdomar som hittar nya arenor för
kunskapande utan det gäller även andra grupper.
Stadskansliet anser att det är viktigt att studieförbund och folkhögskolor som intensifierat sitt arbete i
storstadsregionerna med stöd av särskilda anslag ges goda förutsättningar att fortsätta och
vidareutveckla arbetet. I en storstad som Göteborg där arbetet med att motverka segregation är en av de
viktigaste frågorna är folkbildningens insatser nödvändiga och viktiga. Det innebär att det redan
påbörjade arbetet med att utforma nya bidragskriterier för studieförbunden bör påskyndas.
GÖTEBORGS STADSKANSLI
Gruppen för utbildningsfrågor
Lill Backlund
Anne Söderberg
Bilaga 1
Sammanfattning av SOU 2004:30, Folkbildning i brytningstid
Se separat PDF- fil
Bilaga 2
Sammanfattning av SOU 2004:51, Vem får vara med ?
En belysning av folkbildningens relation till icke-deltagarna
Se separat PDF- fil
Bilaga 3
Sammanfattning av Folkbildningsrådets rapport ” Folkbildningens framsyn”
Se separat PDF- fil
Bilaga 4
VUXENUTBILDNINGSNÄMNDEN
Utdrag ur protokoll 2004-09-15
§ 122 Yttrande över remiss: Folkbildning i brytningstid, dnr 71/04
ÄRENDE
Regeringen har inbjudit Göteborgs kommun till att yttra sig över förslag och material ingående i tre
skrivelser angående folkbildningen. Vuxenutbildningsnämnden är ombedd att yttra sig inför kommunens
beredning av ärendet.
Förvaltningen tillstyrker förslagen avseende att kommande bidragsfördelningar bör se till att
folkhögskolornas breddade målgrupp i storstäderna bibehålls, att arbetet med nya
bidragskriterier för studieförbunden bör påskyndas samt att metodutveckling behövs för
pedagogik och målgruppsinsatser.
Förvaltningen avstyrker förslagen avseende att Folkbildningsrådet ska bibehålla sin struktur som
ideell organisation med myndighetsuppgifter samt att staten även i framtiden ska begränsa sig till
att ange övergripande motiv för anslagen.
De ekonomiska konsekvenserna för kommunen kan på kort sikt betyda en viss höjning och
omfördelning av anslagen om statens förändrade anslag ska kompenseras så att nuvarande
verksamhet ska kunna bibehållas inom såväl folkhögskolan som studieförbunden.
På lång sikt kan de ekonomiska konsekvenserna innebära såväl besparingar som ökade kostnader
beroende på vad som ska utföras av folkbildningen och vad som finansieras av de statliga
anslagen.
Övriga synpunkter är att förvaltningen föreslår inrättandet av ny myndighet så att allmänna
anslag kan villkoras med mål och krav på redovisning av uppnådda effekter.
HANDLING
Förvaltningens tjänsteutlåtande den 6 september 2004.
FÖRSLAG TILL BESLUT I VUXENUTBILDNINGSNÄMNDEN
Vuxenutbildningsnämnden antar förvaltningens förslag till yttrande.
Nämnden ajournerar sig för enskild överläggning kl 15.00–15.30.
YRKANDE
Henrik Johansson (s) yrkar för (s), (v) och (mp) bifall till förvaltningens förslag med tillägg av eget
yttrande.
Maria Rydén (m) yrkar för (m) och (fp) bifall till förvaltningens förslag med tillägg av eget yttrande.
BESLUT
Vuxenutbildningsnämnden antar förvaltningens förslag till yttrande.
PROTOKOLLSANTECKNING
Bilaga 1: Yttrande från (s), (v) och (mp)
Bilaga 2: Yttrande från (m) och (fp)
Sekreterare Kerstin Holmström, justerare Maria Rydén
VUXENUTBILDNINGSNÄMNDEN
Särskilt yttrande från (s), (v) och (mp) 2004-09-15
Folkbildning i brytningstid
En fristående folkbildnings syfte är att den just är fristående.
Däremot delar vi förvaltningens åsikt om att staten bör ställa bättre krav på måluppfyllelse som
motprestation för de statliga bidragen. Vi ser dock ej att en ny myndighet nödvändigtvis är bästa
lösningen. Man bör pröva andra alternativ först.
Peter Rundström (v)
Henrik Johansson (s)
Inga Nordqvist (mp)
VUXENUTBILDNINGSNÄMNDEN
Särskilt yttrande från (m) och (fp) 2004-09-15
Folkbildning i brytningstid
Vi anser också enligt tjänsteutlåtandet att det ska vara kontroll och uppföljning över de resurser som går
till folkbildningen.
Vi ställer oss dock frågande till meningen att inrätta en ny myndighet för dessa frågor utan vi kan tänka
oss möjligheten att folkbildningen läggs under någon befintlig utbildningsmyndighet som ett utskott t.ex.
Skolverket eller liknande.
Maria Rydén (m)
Joachim Svärd (fp)
VUXENUTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN
Tjänsteutlåtande 2004-09-06
Yttrande avseende
Folkbildning i brytningstid – en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor (SOU 2004:30), Vem
får vara med? - En belysning av folkbildningens relation till icke-deltagarna (SOU 2004:51) och
Folkbildningens framsyn (Folkbildningsrådets rapport)
Sammanfattning
Regeringen har inbjudit Göteborgs kommun till att yttra sig över förslag och material ingående i tre
skrivelser angående folkbildningen. Vuxenutbildningsnämnden är ombedd att yttra sig inför kommunens
beredning av ärendet.
Förvaltningen tillstyrker förslagen avseende att kommande bidragsfördelningar bör se till att
folkhögskolornas breddade målgrupp i storstäderna bibehålls, att arbetet med nya
bidragskriterier för studieförbunden bör påskyndas samt att metodutveckling behövs för
pedagogik och målgruppsinsatser.
Förvaltningen avstyrker förslagen avseende att Folkbildningsrådet ska bibehålla sin struktur som
ideell organisation med myndighetsuppgifter samt att staten även i framtiden ska begränsa sig till
att ange övergripande motiv för anslagen.
De ekonomiska konsekvenserna för kommunen kan på kort sikt betyda en viss höjning och
omfördelning av anslagen om statens förändrade anslag ska kompenseras så att nuvarande
verksamhet ska kunna bibehållas inom såväl folkhögskolan som studieförbunden.
På lång sikt kan de ekonomiska konsekvenserna innebära såväl besparingar som ökade kostnader
beroende på vad som ska utföras av folkbildningen och vad som finansieras av de statliga
anslagen.
Övriga synpunkter är att förvaltningen föreslår inrättandet av ny myndighet så att allmänna
anslag kan villkoras med mål och krav på redovisning av uppnådda effekter.
Förslag till beslut i vuxenutbildningsnämnden
Vuxenutbildningsnämnden antar förvaltningens förslag till yttrande.
Vuxenutbildningsförvaltningen
Jan Rösman
Ulf Carlsson/Linda Nygren Eklöf
Bilagor
Bilaga 1: Vuxenutbildningsförvaltningens förslag till yttrande
Bilaga 2: Sammanfattning av SOU 2004:30
Bilaga 3: Sammanfattning av SOU 2004:51
Bilaga 4: Sammanfattning av Folkbildningens framsyn
Vuxenutbildningsförvaltningens förslag till yttrande över Folkbildning i brytningstid – en
utvärdering av studieförbund och folkhögskolor (SOU 2004:30), Vem får vara med? - En belysning av
folkbildningens relation till icke-deltagarna (SOU 2004:51) och Folkbildningens framsyn
(Folkbildningsrådets rapport).
Bakgrund
1991 beslutade riksdagen efter förslag i 1991 års folkbildningsproposition om nya bestämmelser för
statsbidragen till folkbildningen, det vill säga till studieförbund och folkhögskolor. Detta innebar en
markant ändrad ansvarsfördelning, där staten endast fastställer syften med bidragsgivningen och
folkbildningens anordnare själva lägger fast målen för verksamheten. I 1998 års folkbildningsproposition
föreslog regeringen att syftet med statsbidragen även skulle omfatta en demokratisk dimension samt bidra
till ett ökat kulturliv. Här föreslogs också att statens utvärderingar bör ske vart femte år, istället för som
tidigare vart tredje. På uppdrag av regeringen lämnade Riksrevisionsverket 1999 en rapport till regeringen
om folkbildningens styrning och kontroll. I regeringens budgetproposition 2001 gjordes bedömningen att
det var dags för den statliga utvärderingen. I 2000 års proposition om Vuxnas lärande redovisades
områden som bör ingå i denna utvärdering.I direktivet till den statliga utvärderingen, SOU 2004:30,
uppmanas utredaren att delstudier inom relevanta områden ska genomföras av lämpliga uppdragstagare.
Detta har bland annat resulterat i Vem får vara med?, SOU 2004:51, samt Folkbildningens framsyn.
Regeringen har genom Utbildningsdepartementet inbjudit Göteborgs kommun, jämte många hundra andra
instanser, att yttra sig över dessa tre material. Vuxenutbildnings-nämnden har ombetts inkomma med ett
yttrande till stadskansliet inför framtagandet av kommunens yttrande.Vuxenutbildningsförvaltningens
förslag till yttrande inleds nedan med en sammanfattning och en beskrivning av materialen. Därefter
följer behandlingen av varje material för sig.
Sammanfattning
Förvaltningen tillstyrker förslagen avseende att kommande bidragsfördelningar bör se till att
folkhögskolornas breddade målgrupp i storstäderna bibehålls, att arbetet med nya
bidragskriterier för studieförbunden bör påskyndas samt att metodutveckling behövs avseende
folkbildningens pedagogik och verksamhetens målgruppsinsatser. Här avses till exempel
folkhögskolornas breddade målgrupper i storstäderna, studieförbundens förmåga att nå nya och
angelägna målgrupper, kompetensutveckling av lärare/cirkelledare samt skapandet av kurser
som tillvaratar mångkulturella erfarenheter.
Förvaltningen avstyrker förslagen avseende att Folkbildningsrådet ska bibehålla sin struktur som
ideell organisation med myndighetsuppgifter samt att staten även i framtiden ska begränsa sig till
att ange övergripande motiv för anslagen. Balansgången mellan självständigt agerande och
statens önskemål om ansvar för andra grupper än de egna medlemmarna motiverar att allmänna
anslag villkoras med folkbildningsanknutna mål. Förvaltningen förordar enligt statskontorets
förslag till modell, en myndighet för detta ändamål.
De ekonomiska konsekvenserna för kommunen kan på kort sikt betyda en viss höjning och
omfördelning av anslagen om statens förändrade anslag ska kompenseras. Det handlar om
studieförbundens möjligheter att bibehålla sina volymer och ännu mer om att åstadkomma
möjligheterna för nya grupper att kunna ta del av studieförbundens verksamhet och dess stöd.
Det kan också handla om de nya folkhögskolor som med stöd av de särskilda
utbildningssatsningarnas resurser haft möjlighet att nå prioriterade grupper i storstadsområdena.
På lång sikt kan de ekonomiska konsekvenserna innebära såväl besparingar som ökade kostnader
beroende på vad som ska utföras av folkbildningen och vad som finansieras av de statliga
anslagen.
Övriga synpunkter är att förvaltningen föreslår inrättandet av ny myndighet så att allmänna
anslag kan villkoras med folkbildningsanknutna mål och utvärdering av måluppfyllelsen.
Förvaltningen menar att kommunerna bör ta sin del av det ekonomiska ansvaret för
folkbildningen men att dessa anslag såväl som de statliga bör villkoras med
folkbildningsanknutna mål, utan att för den skull detaljreglera verksamheten. Allmänna anslag
bör fördelas utifrån möjligheterna att uppfylla folkbildningens uppdrag, oavsett det avser
studieförbundens eller folkhögskolornas verksamhet. Mål och uppdrag förknippade till såväl
statliga som kommunala anslag torde kunna gynna folkbildningens möjligheter till långsiktig
finansiering och legitimitet.
Materialen
Den statliga utvärderingen Folkbildning i brytningstid (SOU 2004:30) har ett bakåtblickande perspektiv.
Den kompletterande utredningen Vem får vara med? (SOU 2004:51) fokuserar framförallt på
studieförbunden och dess förmåga att nå nya grupper. Folkbildningens framsyn är ett samlat dokument
om framtida uppgifter skapat av Folkbildningsrådet på uppdrag av Utbildningsdepartementet.
Tillsammans utgör dessa material underlag för regeringens bedömningar i arbetet med den
folkbildningsproposition som kommer att lämnas till riksdagen.
Folkbildning i brytningstid – en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor (SOU 2004:30)
Materialet
Detta betänkande är ett resultat av beslut utifrån 1991 års folkbildningsproposition. Riksdagen beslutade
då att staten skulle göra fristående utvärderingar av folkbildningen vart tredje år. 1998 ändrades detta till
vart femte år och detta betänkande är en sådan utvärdering.
Regeringens uppdrag till utredaren är att göra en samlad bedömning i vad mån statens syften med
statsbidraget till folkbildningen infriats avseende de områden som har studerats. Utredningen ska belysa:
Om och i så fall hur det dubbla uppdraget påverkat Folkbildningsrådets myndighetsutövande roll
och funktion
Om och i så fall på vilket sätt den externt finansierade verksamheten påverkat den ideologiska
kärnan inom folkbildningen i dess strävan att vara opåverkad av kommersiella intressen
Konsekvenserna för folkbildningens möjligheter att nå sina mål när kommuner och landsting så
kraftigt minskat sina bidrag
Vilken roll och betydelse folkbildningen har för kulturen och för att bidra till att de
kulturpolitiska målen nås
Folkbildningens betydelse och faktiska effekter för deltagarna, mot bakgrund av de olika
verksamhetsformerna och deltagarnas bakgrund och ålder
I vilken utsträckning undervisning och stöd anpassas till olika individers behov,
Om och i så fall på vilket sätt den av folkbildningen självinitierade utvärderingen har påverkat
verksamheten
Förvaltningens bedömning
Förvaltningens bedömning följer betänkandets ordning och kommenterar förslag som finns i respektive
kapitel. Förvaltningen noterar att betänkandets utformning i vissa fall är otydlig avseende vad som är
förslag, uppmaning, bedömning eller en fråga för framtiden. Förvaltningen har i sitt yttrande valt att
behandla innehållet som förslag när detta bedöms vara avsikten.
KAPITEL 3: FOLKBILDNINGSRÅDET
Förslag: Folkbildningsrådet (FBR) ska bibehålla sin struktur som ideell organisation med
myndighetsuppgifter. Enligt utredningen har samtliga undersökningar visat att FBR klarat att hantera sina
dubbla uppgifter på ett tillfredställande sätt. Samtidigt betonas att det är en ständigt pågående balansakt
mellan uppdraget som myndighet och uppdraget som företrädare för folkbildningens aktörer.
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin rapport (1999) lyft fram FBR dubbla roller och framhållit farhågan
att intresse-konflikter kan uppstå i det partssammansatta rådet. Risker för förhandlingslösningar utifrån
särintressen, snarare än lösningar utifrån en gemensam värdegrund och helhetssyn ansågs föreligga.
Statskontoret har på utredningens uppdrag analyserat FBRs myndighetsroll och pekar liksom RRV på
otydlighet och bristande konsekvens i relationen mellan staten och FBR. Statskontoret redovisar i sin
rapport tre alternativ för att utveckla styrningen av folkbildningen; bibehålla nuvarande struktur, avtal
mellan staten och folkbildningens aktörer eller bildande av myndighet. I det tredje förslaget, bildande av
myndighet, föreslår statskontoret att den nya myndighetens uppgift skulle bli att formulera mål och
inriktning för verksamheten samt att ange lämpliga former för uppföljning och utvärdering som skulle
utgå från folkbildningens förutsättningar. FBRs roll skulle därmed förändras och övergå till att vara en
organisation som enbart företräder medlemmarnas intressen. Utredningen föreslår att nuvarande struktur
bibehålls. Förvaltningen menar att bildandet av en myndighet skulle tydliggöra folkbildningens uppdrag
och utgöra en kraftfullare plattform för att utveckla folkbildningen mot dess egna visioner och interna
mål. En fristående myndighet har större möjligheter att stå fri från särintressen, och därmed kunna fördela
tilldelade resurser mer träffsäkert utifrån målen med folkbildningen.
Förvaltningen avstyrker förslaget och föreslår istället att en ny myndighet inrättas enligt
statskontorets förslag.
Förslag: Statens stöd till folkbildningen ska även fortsättningsvis styras utifrån
övergripande syften och motiv, medan folkbildningens aktörer självständigt formulerar
målen för verksamheten.
Utredningen menar att den nuvarande organisationen av Folkbildningsrådets uppdrag fungerar väl och att
rådets dubbla roll som intresseföreträdare med myndighetsuppgifter inte har påverkat verksamheten
negativt, utan snarare bidragit till att stödja folkbildingens oberoende. Utredningen värnar folkbildningens
oberoende och framhåller även vikten av att folkhögskolor och studieförbund har stor frihet i att själva
formulera sina egna mål, utifrån de syften med bidragen som anges av staten. Förvaltningen menar att det
är viktigt att folkbildningens frihet i relation till statlig detaljstyrning bibehålls, men framhåller att en ny
myndighet bör vara målformulerande och anslagsgivande för att stödja utveckling och att beslut fattas
utan påverkan av särintressen.
Förvaltningen avstyrker förslaget och betonar istället vikten av att relationerna mellan staten och
folkbildningen tydliggörs genom inrättandet av en ny myndighet som formulerar mål för
verksamheten och villkorar anslaget i relation till de uppsatta målen. Myndigheten ansvarar
därmed även för utvärdering av måluppfyllelsen.
Förslag: Uppdrag som ges till folkbildningen vid sidan om det ordinarie anslaget bör ske i
samförstånd med Folkbildningsrådet och dess medlemmar, uppdragen bör heller inte få
sådan omfattning eller utformas så att de inverkar störande på folkbildningens vanliga
verksamhet.
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget.
Förslag: Folkbildningsrådet borde pröva möjligheten att påskynda arbetet med nya
bidragskriterier beträffande studieförbunden.
Bidragssystemet beträffande studieförbunden gynnar, enligt utredningen, inte verksamheter i utveckling,
utan snarare sådana som planat ut och gått tillbaka Folkbildningsrådet har aviserat att en ny bidragsmodell
ska börja gälla från 2007, men utredningen anser att arbetet bör påskyndas.
Förvaltningen tillstyrker förslaget.
KAPITEL 4: EFFEKTER AV NYA EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR
Förslag: Att Folkbildningsrådet i kommande bidragsfördelningar ser till att
folkhögskolornas breddade målgrupp i storstäderna bibehålls.
I detta kapitel lyfter utredningen fram ett antal områden som kommande statliga utvärderingar bör ägna
fördjupad uppmärksamhet åt. Bland annat att lyfter utredningen att riktade resurser som tillfördes
folkhögskolorna som arbetsmarknadsutbildningar, kunskapslyftet etcetera innebar att folkhögskolorna
utökade sin verksamhet i framför allt befolkningstäta områden där folkhögskolorna tidigare varit svagt
representerade. Dessa nya verksamheter har bidragit till att ytterligare bredda folkhögskolornas målgrupp.
Verksamheterna har i hög grad baserat sin ekonomi på det särskilda anslaget, vilket framöver, efter
nedtrappning, kommer att tillföras det allmänna folkbildningsanslaget. Utredningen menar att det är
angeläget att Folkbildningsrådets kommande bidragsfördelningar sker så att dessa möjligheter att nå nya
grupper av deltagare bevaras. Förvaltningen anser att en myndighet med ansvar för folkbildningen skulle
ha bättre förutsättningar att fördela anslaget utifrån angelägna målgruppers behov.
Förvaltningen tillstyrker att anslagsfördelningen sker så att folkhögskolornas breddade
målgrupper i storstäderna bibehålls. Förvaltningen menar dock att denna fördelning ska göras
utifrån mål satta av en ny myndighet.
KAPITEL 5: FOLKBILDNINGEN OCH KULTUREN
Förslag: Det bör klargöras var det nationella politiska ansvaret för amatörkulturen ligger.
Utredningen framhåller att studieförbund och folkhögskolor spelar en mycket viktig roll för ett brett och
varierat lokalt kulturliv och att de tveklöst bidrar till uppfyllandet av de kulturpolitiska målen. För att
ytterligare stärka förhållandet mellan folkbildning och kultur bör, både enligt folkbildningspropositioner
och utredningen, samverkan mellan folkbildningen och kulturinstitutionerna stärkas. Det är likaså
angeläget att folkbildningen fortsätter att erbjuda möjligheter till eget skapande i en praktisk-estetisk
verksamhet, detta särskilt mot bakgrund av dagens betoning av värdet av teoretisk kunskap. I
studieförbundens cirkelverksamhet inom det estetiska området deltar personer med högre utbildning i
större utsträckning än individer med kort utbildning. Utredningen anser att studieförbunden behöver öka
sina ansträngningar att nå och rekrytera deltagare med kortare utbildning. Utredningen menar också att
det föreligger en otydlighet vad gäller ansvaret för amatörkulturens utveckling. Det är inte rimligt att
förvänta sig att studieförbunden skulle kunna öka sina insatser på detta område. Utredningen framhåller
därför att amatörkulturens organisationer behöver för sin utveckling ett eget organisationsstöd på central
nivå. Utredningen föreslår att det klargörs var det nationella politiska ansvaret för amatörkulturen ligger.
Förvaltningen delar utredningens syn på att folkbildningen har ett värde för kulturområdet, men
kommenterar inte i övrigt utredningens förslag och formuleringar.
KAPITEL 6: EFFEKTER FÖR DELTAGARE OCH LOKALSAMHÄLLE
Förslag: Inom såväl folkhögskolor som studieförbund behöver utvecklas metoder som stärker ledarnas
förmåga och möjligheter att tillämpa demokratiska arbetsformer och att i studierna ta vara på deltagarnas
erfarenheter.
Utredningen lyfter fram flera studier som visar att det kan finnas ett tydligt glapp mellan folkbildningens
förmedlade ideal och hur studierna bedrivs i praktiken. I de undersökta studiemiljöerna saknades tydligt
genomslag för de av folkbildningen framhållna ambitionerna med demokratiska arbetsformer och
deltagarstyrd undervisning avseende såväl innehåll som metod och form. Det samma gällde även för
cirkelverksamheten.
Deltagarna var trots detta nöjda med sina studier, men undersökningen menade att deltagarna var
okunniga om folkbildningens särdrag och visioner, vilket innebar att de inte hade möjlighet att ställa krav
utifrån dessa utgångspunkter. Den pedagogiska strategi man valt var till exempel känd av läraren men inte
av deltagarna.
Utredningen framhåller att det är avgörande för folkbildningens trovärdighet att verkligheten motsvarar
den bild man strävar efter att visa för bidragsgivare och allmänhet.
Förvaltningen delar utredningens syn på vikten av utvecklandet av demokratiska arbetsformer och att i
studierna ta vara på deltagarnas erfarenheter. Förvaltningen vill dessutom understryka vikten av att
folkbildningens särart tydliggörs. Ur ett kommunalt perspektiv och som huvudman för den kommunala
vuxenutbildningen samt beställare av vuxenutbildning från olika aktörer inom utbildningsvärlden, vill
förvaltningen framhålla betydelsen av att folkbildningen verkligen genomför utbildningarna utifrån sina
mål och sin praktiska teori. Samhället är betjänt av mångfald på utbildningsområdet, inte en utveckling
som går mot likriktning av arbetsformerna inom vuxenutbildningen. För den kommunala huvudmannen
finns det ett värde i att ha möjlighet att beställa folkhögskoleverksamhet för angelägna målgrupper inom
såväl ungdoms- som vuxenutbildningen. Utredningen lyfter även fram folkhögskolornas arbete med
demokratiaspekterna, som man menar skulle kunna utvecklas betydligt, och citerar en forskarrapport som
undrar ”om det inte finns någon förstelning inom folkhögskolan och om inte de demokratiska
arbetsformerna skulle behöva förnyas för att väcka elevernas intresse?” Förvaltningen menar att det är av
stor vikt att staten tydliggör att folkbildningen måste arbeta med att utveckla sin metodik så att dess
pedagogiska ideal får verkligt genomslag i utbildnings-/bildningsverksamheten.
Förvaltningen tillstyrker förslaget och betonar vikten av att folkbildningen omsätter sin
pedagogiskt/didaktiska teori i praktisk verksamhet.
KAPITEL 7: FOLKBILDNING, INVANDRARE OCH NATIONELLA MINORITETER
Förslag: Utredningen anser att folkhögskolorna i större utsträckning skulle kunna utnyttja
sin frihet från kursplaner med mera för att skapa kurser som anknyter till och ger plats för
andra erfarenheter än de svenska.
För att folkbildningens insatser ska bli verkningsfulla framhåller utredningen att det krävs tillgång till
likvärdiga resurser ifråga om arbete, boende, utbildning med mera för de olika befolkningsgrupperna.
Folkbildningen kan inte ha ansvaret för att integrations- och jämlikhetssträvandena ska vara
framgångsrika.
Utredningen menar dock att folkbildningens organisationer inte lyckats nå fram till ett väl fungerande
arbete som svarar emot de krav som integrationsarbetet inom folkbildningen ställer. Verksamheterna
präglas i alltför hög grad av ett svenskt perspektiv där andra erfarenheter och kunskaper får alltför liten
plats.
Förvaltningen tillstyrker förslaget om att insatserna för att skapa kurser som i verklig mening tar
vara på den mångkulturella studiemiljön behöver intensifieras.
Förslag: Folkbildningens organisationer bör arbeta för att förändra det förhållande att
invandrargrupper står så gott som helt vid sidan av de demokratiska strukturer som styr
inom folkbildningen.
Utredningen betonar, utifrån forskarrapporter, att för att få till stånd en integration är ett erkännande fullt
ut av minoritetsgrupperna centralt. Folkbildningens roll i denna situation skulle kunna vara att fungera
som mötesplats mellan människor och kulturer.
De organisationer som byggt upp och kontrollerar studieförbunden står i flera fall för en minskande andel
av förbundens verksamhet medan istället en växande del av verksamheten genomförs i samarbete med
invandrarföreningar. Dessa föreningar är inte representerade i de strukturer som styr studieförbundens
verksamhet vilket skapar ett demokratiskt underskott. Utredningen framhåller att man inte kan vara en
demokratisk organisation och samtidigt ställa företrädare för viktiga delar av verksamheten utanför de
beslutande organen.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Liknande villkor som gäller för handikapp- och invandrarcirklar skulle gälla för
cirklar som riktar sig till de nationella minoriteterna.
Utredningen lyfter även fram att minoritetsgruppernas riksförbund har framfört synpunkter om ökat
ekonomiskt stöd för utbildnings- och kulturverksamheten, där de bland annat föreslår att villkor liknande
dem som gäller för handikapp- och invandrarcirklar skulle gälla för cirklar som riktar sig till de nationella
minoriteterna. Utredningen menar att detta skulle vara värt att pröva.
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
KAPITEL 8: FOLKBILDNINGEN OCH DELTAGARE MED FUNKTIONSHINDER
Förslag: Folkbildningens verksamheter för deltagare med funktionshinder bör fortsätta
med samma, eller större omfattning som idag.
Folkbildningens verksamheter för personer med funktionshinder fungerar för många som ”vägröjare” när
det gäller att ta stegen från maktlöshet till delaktighet i och möjlighet till att påverka samhället.
Utredningen lyfter också fram att folkhögskolorna, med sin höga andel funktionshindrade deltagare, för
många funktionshindrade har fyllt uppgiften att motivera till högre studier.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
KAPITEL 9: JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV I FOLKBILDNINGEN
Förslag: Folkbildningens organisationer bör sträva efter en jämnare könsfördelning på
ledande positioner såväl i styrelserna som på ledande tjänster.
Bland lärarna inom folkbildningen är könsfördelning jämn. Däremot finns en betydande övervikt för män
på ledande positioner inom både styrelser och bland ledande tjänstemannabefattningar inom såväl
folkhögskolorna som inom studieförbunden. Utredningen noterar en skillnad mellan folkhögskolor som
drivs av någon folkrörelse jämfört med skolor som drivs av offentlig huvudman. Rörelseskolorna har en
påtagligt lägre andel kvinnor i ledande positioner än de offentligt ägda skolorna. Utredningen menar att
det är viktigt att folkbildningens organisationer arbetar för att bryta de manliga hierarkiska mönster som
ännu präglar dem.
Förvaltningen tillstyrker förslaget.
EKONOMISKA KONSEKVENSER PÅ KORT OCH LÅNG SIKT
De ekonomiska konsekvenserna för kommunen kan på kort sikt betyda en viss höjning och omfördelning
av anslagen om den statliga minskningen ska kompenseras. Det handlar om studieförbundens möjligheter
att bibehålla sina volymer och kanske ännu mer om att åstadkomma möjligheterna för nya grupper att
kunna ta del av studieförbundens verksamhet och dess stöd.
Det kan också handla om de nya folkhögskolor som med stöd av de särskilda utbildningssatsningarnas
resurser haft möjlighet att nå prioriterade grupper i storstadsområdena. När detta anslag minskar och
inlemmas i det allmänna statsbidraget finns risken att dessa satsningar inte prioriteras i tillräcklig
utsträckning.
På lång sikt kan de ekonomiska konsekvenserna innebära såväl besparingar som ökade kostnader
beroende på vad som ska utföras av folkbildningen och vad som finansieras av de statliga anslagen. Om
möjligheterna att använda folkhögskoleplatser för dem som vanliga skolan inte lyckats med kan det bli till
minskade kostnader för försörjningsstöd och arbetslöshet. Om folkbildningens effekter för människors
delaktighet och personliga utveckling kan motverka segregationens negativa effekter är också detta en
långsiktig investering. Om statsanslagen dels minskar och dels fördelas så att de inte når nutida
prioriterade grupper/områden och kommunen vill kompensera detta så blir kommunens kostnader högre.
JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV
Utredningen föreslår att folkhögskolorna ska intensifiera arbetat för att nå kortutbildade män med
utbildningsinsatser. Ur ett kommunalt perspektiv kan detta ha relevans då målgruppen kan ha svårigheter
att finna försörjning inom de traditionella yrkesområdena.
Inom både styrelser och bland övriga ledningsfunktioner i folkbildningens organisationer finns en
betydande övervikt för män på ledande positioner. Utredningen beskriver en skillnad mellan
folkhögskolor som drivs av någon folkrörelse jämfört med skolor som drivs av offentlig huvudman.
Rörelseskolorna har en påtagligt lägre andel kvinnor i ledande positioner än de offentligt ägda skolorna.
Huvudmän med politiskt tillsatt styrelse har på detta område kommit längre i sina jämlikhetssträvanden
än huvudmän med rörelsebakgrund.
ÖVRIGA SYNPUNKTER
På uppdrag av regeringen lämnade Riksrevisionsverket (RRV) 1999 en rapport om folkbildningens
styrning och kontroll. RRV menar att det nuvarande systemet innehåller vissa risker i dessa avseenden.
Detta beror enligt RRV bland annat på att Folkbildningsrådet har att bevaka statens intressen, samtidigt
som rådet bevakar de egna medlemmarnas intressen. RRV konstaterar att rådets bidragskriterier i hög
grad var inriktade på kvantitet i stället för kvalitet.
Förvaltningen menar att det är högst rimligt, med tanke på samhällets ekonomiska stöd, att ställa
poliska krav på mätbara effekter av samhällsnyttan av de bidrag som ges. Förvaltningen menar
därför att inrättandet av en myndighet för folkbildningen skulle främja och stödja
folkbildningens möjligheter att utvecklas och dess förutsättningar att långsiktigt överleva.
I 1991 års folkbildningsproposition slogs fast att utbildning inom folkbildningen till form och arbetssätt
skall skilja sig från utbildning inom det offentliga skolväsendet och högskolan. I 1998 års
folkbildningsproposition togs denna restriktion bort, mot bakgrund av att det övriga skolväsendet hade
närmat sig folkbildningen i flera avseenden.
Förvaltningen menar att samverkan och utbyte emellan olika skolformer, utbildningsanordnare
och pedagogiska riktningar är självklart i strävan efter att ge medborgarna goda möjligheter till
kompetensutveckling, ökad delaktighet och personligt växande.
Förvaltningen understryker vikten av att folkbildningen utvecklar sin verksamhet i riktning mot
sina visioner i högre grad än vad som sker idag. Det är av stor betydelse att möjligheten till olika
vägar för kunskapstillväxt och utbildning snarare ökar än minskar. Folkbildningens bidrag bör
inte bara bli ett i mängden, utan framstå som en bildnings-/utbildningsväg som erbjuder
inriktningar, innehåll och arbetsformer som motsvarar de förväntningar som folkbildningens
egna målbeskrivningar ger.
I betänkandet konstateras att kommunernas anslag till folkbildningen halverats sedan 1991 och att det helt
dragits in i vissa kommuner. Kommunernas anslag är i huvudsak riktade till studieförbunden.
Förvaltningen menar att kommunerna bör ta sin del av det ekonomiska ansvaret för
folkbildningen men att dessa anslag såväl som de statliga bör villkoras med
folkbildningsanknutna mål, utan att för den skull detaljreglera verksamheten. De kommunala
anslagen bör fördelas utifrån möjligheterna att uppfylla folkbildningens uppdrag, oavsett det
avser studieförbundens eller folkhögskolornas verksamhet. Mål och uppdrag förknippade till
såväl statliga som kommunala anslag torde kunna gynna folkbildningens möjligheter till
långsiktig finansiering och legitimitet.
Vem får vara med? - En belysning av folkbildningens relation till icke-deltagarna (SOU 2004:51)
Materialet
Vem får vara med? är ett komplement till den statliga utvärderingen (SOU 2004:30). Utredaren fick i
uppdrag av regeringen att belysa folkbildningen i icke-deltagarnas perspektiv. Grupper som inte deltar i
folkbildningen skulle åskådliggöras. Utredaren skulle även pröva i vilken utsträckning det finns önskemål
som folkbildningen skulle kunna tillgodoses. Utredaren skulle analysera frågan om folkbildningens
inriktning, verksamhetsformer och organisation kan bedömas svara väl mot människors villkor i dagens
och – om möjligt – morgondagens samhälle.
Utredaren har valt att koncentrera sig på studieförbundens förmåga att nå nya grupper och använda nya
arbetsformer. Aspekter som belyses är omvärlden, ekonomi, relationer och möjligheter att växa.
Ett kapitel ägnas folkhögskolan, bland annat de studerandes behov av särskilt stöd.
Utredningen har låtit genomföra en enkätundersökning riktad till 18-30-åringar. Tyngdpunkten har annars
legat på samtal och möten.
Förvaltningens bedömning
I utredningens kapitel 10 Framtiden – vision och verklighet sammanfattas förslag, uppmaningar och
tankar om folkbildningens möjligheter. Förvaltningens bedömningar begränsas till de förslag som inte rör
studieförbundens inre eller inbördes arbete och följer ordningen i kapitel 10. I förekommande fall
hänvisas till det kapitel som behandlat frågan mer utförligt.
Förslag: Se över dagens konstruktion av bidragsfördelningen (kapitel 3)
Folkbildningen finansieras främst genom offentligt stöd. Det statliga anslaget (2,5 Mdr år 2003) fördelas
ungefär lika emellan å ena sidan de tio studieförbunden och å andra sidan de etthundrafyrtiosju
folkhögskolorna. Folkbildningsrådet beslutar om fördelningen utifrån statens syfte med stöden. Dessa
syften handlar om demokratiutveckling, delaktighet, kultur och att utjämna utbildningsklyftor.
Verksamhet som vänder sig till missgynnade personer ska prioriteras.
Då anslaget inte bedöms öka nämnvärt handlar ökad tilldelning till någon, minskad för en annan. För
studieförbundens del är det huvudsakliga bidraget utformat så att det inte minskas om antalet utförda
timmar är minst nittio procent av tidigare års verksamhet. Detta utgör naturligtvis en trygghet för
studieförbunden, men är tveksamt utifrån ett utvecklingsperspektiv. Det finns inte heller några
ekonomiska incitament för att ta till sig nya grupper. Dessutom ter sig regelverket med studietimmar inte
stödjande avseende nya former för bildning och kultur. Utredningen beskriver utrymmet för flexibilitet
som närapå obefintligt i det nuvarande systemet.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Ta bort öronmärkningen av de resurser som kallas utvecklingsbidrag (kapitel 7)
Tolv procent av studieförbundens allmänna anslag utgörs av ett utvecklingsbidrag som ska stödja
utveckling inom områdena informationsteknik, att nå nya grupper, pedagogik och integration.
Utredningen konstaterar att en hel del av detta anslag använts till befintlig verksamhet. Utredningen
menar också att anslag utan öronmärkning skulle nödvändiggöra en ständig diskussion om
utvecklingsfrågor inom Folkbildningsrådets ram. Förvaltningen menar också att en målstyrd verksamhet
med krav på mätbara effekter skulle gynna såväl utveckling som en ändamålsenlig användning av
offentliga medel.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Folkbildningsrådets roll måste tydliggöras (kapitel 3)
Folkbildningsrådet bildades 1991 och är en ideell förening bestående av Folkbildningsförbundet (de tio
studieförbundens intresseorganisation), Landstingsförbundet (som representant för huvudmännen för
fyrtiofyra folkhögskolor) samt Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, RIO (representerar
etthundratre folkhögskolor med andra huvudmän). Folkbildningsrådet fördelar självständigt det statliga
stödet utifrån angivna syften. Folkbildningsrådets representanter är djupt involverade i folkbildningens
nuvarande verksamhet och ska samtidigt ta initiativ för att förnya och skapa möjligheter för nya aktörer.
Detta kan utgöra lojalitets- och trovärdighetsproblem. För att klara balansgången mellan självständigt
agerande och statens önskemål om ansvar för andra grupper än de egna medlemmarna, är det enligt
utredningen högst rimligt att ställa politiska krav på mätbara effekter. Utredningen menar att ansvaret för
denna balansgång ligger såväl hos folkbildningsaktörerna som hos staten och menar att staten måste
klargöra vilken roll Folkbildningsrådet ska ha. Förvaltningen menar att allmänna anslag bör villkoras med
mål och krav på redovisning av uppnådda effekter och förordar därför, enligt statskontorets förslag till
modell, en myndighet för detta ändamål.
Förvaltningen tillstyrker förslaget och föreslår att en särskild myndighet inrättas
Förslag: Folkbildningsrådet bör inrätta en tipsbank för sina medlemsorganisationer
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
Förslag: Folkbildningsrådet bör ta tillvara den kraft som finns i dagens
ungdomsorganisationer
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
Förslag: Studieförbunden bör närma sig varandra organisatoriskt
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
Förslag: Studieförbunden bör i allt högre utsträckning profilera sig, definiera sin
verksamhet och ideologiska grund och därigenom visa sin särart
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
Förslag: Studieförbunden måste i betydligt större utsträckning än idag aktivt arbeta för att
synas och verka där människor finns
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
Förslag: Studieförbunden måste, på ett tydligare sätt än idag, kommunicera med dagens
kommun- och landstingspolitiker
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
Förslag: Fördelningen av de beslutsfattande posterna inom studieförbund,
Folkbildningsförbundet och Folkbildningsrådet måste få en bättre sammansättning (kapitel
4)
Utredningen konstaterar att trots ett allt lägre medlemsantal i de politiska partierna så är framförallt ungas
deltagande i nya sammanslutningar högt. Detta gäller även deltagande i studiecirklar. När det gäller
representationen i beslutande organ så beskriver utredningen dock problemen med representation av unga,
funktionshindrade, arbetslösa och av dem med annan etnisk bakgrund som allvarligt. Dessa grupper finns
i försvinnande liten del i studieförbundens styrelser. Sett ur perspektivet att det offentliga uppdraget är att
nå och prioritera just dessa grupper finns det starka skäl till förändring. Styrelserna i de tio
studieförbunden, på central, regional och lokal nivå, domineras helt av män i övre medelåldern.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: För in kunskap om funktionshinder och om hur människor som behöver extra stöd
bättre kan tas emot av studieförbunden, i samtliga cirkelledarutbildningar (kapitel 4)
År 2003 utgjorde personer med något funktionshinder nio procent av alla studiecirkeldeltagare. Dessa
deltog framförallt i studiecirklar angående det egna funktionshindret anordnade av den egna
medlemsorganisationen. Utredningen menar att det vore angeläget att verka för gruppens deltagande även
i andra typer av studiecirklar. Ett utvecklingsområde, förutom lokaler, utrustning, tolkar med mera, är
studiecirkelledarnas kompetens. Studieförbunden bör i utbildningen av dessa satsa mer på kunskaper
nödvändiga för en högre kvalitet i bemötandet av personer med funktionshinder.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Satsa på vidareutbildning för landets folkhögskolelärare med fokus på hur de nya
grupperna av deltagare med behov av omfattande stöd och hjälp, ska mötas (kapitel 9)
År 2003 utgjorde personer med något funktionshinder nitton procent av alla folkhögskolekursdeltagare.
Dessutom har antalet elever som gått igenom den vanliga skolan utan att tillskanska sig tillräckliga
kunskaper ökat de senaste tio åren. Utredningen jämför med studieförbunden och uttrycker att
folkhögskolorna tycks nå de grupper som studieförbunden känner att de borde nå. Med de studerandes
ökade behov av extra stöd följer ökade krav på lärarnas kompetens och insatser. Utredningen menar
därför att det är nödvändigt att satsa resurser på återkommande vidareutbildningar för lärare och att
lärarna ges tid för de studerandes behov av extra stöd. Förvaltningen menar att då folkhögskolan är ett
alternativ för denna grupp så är det av betydelse att utbildningen blir av sådan kvalitet att det är motiverat
med den högre kostnad det innebär. Välutbildad pedagogisk personal är en i sammanhanget avgörande
faktor.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Folkhögskolorna bör satsa ännu mer på samarbete med andra aktörer för att nå
nya deltagare (kapitel 9)
Utredningen pekar på att de samarbeten som finns mellan folkhögskolor och högskolor och universitet är
framgångsrika. Likaså har folkhögskolan ofta täta kontakter med arbetsförmedlingar. Utredningen menar
att folkhögskolan skulle kunna utöka sina samarbetsformer med gymnasieskolan och andra aktörer.
Förvaltningen menar att för en del av dem som inte finner sig tillrätta på gymnasieskolan av olika skäl,
skulle folkhögskolan kunna utgöra ett alternativ till en icke fullföljd gymnasieutbildning, arbetslöshet
eller senare stora ansträngningar för erhålla gymnasiekompetens.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Se över var ansvaret för den nationella politiken vad gäller amatörkulturen ska
ligga framöver (kapitel 6)
Amatörkulturen hanteras styvmoderligt av studieförbunden. Främst av skälet att dagens bidragssystem
inte passar in på den typen av verksamhet. Då det, enligt utredningen, är av vikt att amatörverksamheten
bereds möjlighet att utvecklas borde dess centrala stöd anslås på annat sätt. Staten måste därför se över på
vilket sätt detta stöd ska kunna erbjudas i framtiden och var ansvaret för den nationella politiken vad
gäller amatörkulturen hädanefter bör ligga.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
EKONOMISKA KONSEKVENSER PÅ KORT OCH LÅNG SIKT
De ekonomiska effekterna för kommunerna på kort sikt är möjligen en viss höjning av anslagen i de fall
man avser kompensera för statliga minskningar och önskar behålla studieförbundens verksamhetsvolymer
eller nå nya grupper.
På lång sikt kan dessa kostnader i så fall öka avsevärt då stora nya grupper kan tillkomma, till exempel de
i utredningen nämnda muslimska studieverksamheterna.
De statligt finansierade folkhögskoleplatserna kan sägas lyfta av kommunerna kostnader för dem som
erhåller behörighetsgivande utbildning den vägen. Folkhögskolans deltagare består till betydande del av
dem som av olika anledningar inte kunnat skapa sig en naturlig plats i vanliga skolan. Mot den
bakgrunden då en andel gymnasieelever varje år går ut gymnasiet utan slutbetyg så skulle detta kunna
utgöra en utökad möjlighet för kommunerna att erbjuda gymnasiekompetens. Utredningen uppmanar
också folkhögskolorna till utökat samarbete med gymnasieskolan, bland annat avseende eleverna på det
individuella programmet. Detta medför i så fall ökade kostnader på kort sikt då den kommunala
gymnasiala vuxenutbildningens kostnader generellt sett är lägre än kostnaden för folkhögskoleplatser. På
lång sikt kan det betyda besparingar i de fall folkhögskolestudierna blir ett alternativ till avbrutna studier
och arbetslöshet.
Kommunernas anslag minskar allmänt sett (halverat sedan 1991) och riktas framförallt till
studieförbunden. Även här är det naturligtvis av vikt att bidragen bidrar riktas så att ökad delaktighet,
lokal förankring och en utjämning av utbildningsklyftorna gynnas.
Förvaltningen menar att kommunerna bör uppmuntras att ge anslag till såväl studieförbund
som folkhögskolor, för insatser utifrån angivna folkbildningsanknutna mål.
JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV
Diskrepansen emellan antalet deltagande kvinnor (57 % år 2003) och antalet kvinnor i ledningarna för
studieförbunden och för Folkbildningsrådet är ett representations-problem som på sikt kan skapa
svårigheter att utforma en relevant verksamhet.
Bland de förhållandevis många studiecirkeldeltagarna under 25 år är en övervägande majoritet män. En
verksamhet som riktas till unga kvinnor torde sålunda vara ett utvecklingsområde för studieförbunden.
ÖVRIGA SYNPUNKTER
Folkbildningen finansieras främst genom offentligt stöd. Folkbildningsrådet beslutar om fördelningen av
de statliga anslaget utifrån statens syfte med stöden. Förvaltningen har ovan tillstyrkt utredningens förslag
om att se över bidragssystemet för framförallt studieförbunden. Utredningen beskriver i kapitel 3
utrymmet för flexibilitet som närapå obefintligt i det nuvarande systemet. Förvaltningen menar att
tilldelningen av allmänna anslag bör villkoras med tydliga mål och krav på redovisning av uppnådda
effekter. Det nuvarande systemet tycks gynna en statiskt utformad verksamhet som för studieförbunden
till och med kan inbringa samma bidrag år efter år med en stadig minskning av verksamheten.
Några av utredningens sammanfattande iakttagelser är att folkhögskolorna i högre grad än
studieförbunden lever upp till folkbildningens statliga uppdrag. Av deltagarna i folkhögskolans allmänna
kurser har nitton procent något funktionshinder, att jämföra med nio procent inom studieförbunden.
Folkhögskolan beskrivs i utredningen (kapitel 2 och 9) vara mer lyhörda för nya samhällsströmningar och
förmår hitta folkbildningens kärna i att binda samman det lokala, människan och platsen, med det globala.
Enligt den av utredningen genomförda SCB-undersökningen (kapitel 5) är det bara fyra av tio 18-30åringar som känner till vad studieförbunden gör. Nitton procent känner inte till möjligheten att delta i
studieförbundsverksamhet. Motsvarande siffra för folkhögskolan är tio procent. Studieförbundens jakt på
och konkurrens om timmar stimulerar inte nya former av folkbildning.
Förvaltningen håller med utredningen om att det är högst rimligt att ställa politiska krav på
mätbara effekter av den samhällsnytta bidragen ger.
Förvaltningen menar att ett mer målstyrt anslag för studieförbunden gynnar en verksamhet i
enlighet med det statliga stödets syfte
Förvaltningen föreslår inrättande av en myndighet
Folkbildningens framsyn (Folkbildningsrådets rapport)
Materialet
Rapporten är ett resultat av att regeringen ställde medel till Folkbildningsrådets förfogande för att rådet
tillsammans med berörda aktörer skulle ta fram ett samlat dokument om folkbildningens framtida roll och
uppgifter. Centrala och lokala aktiviteter, såsom rådslag, forskarkonferenser och seminarium,
genomfördes och dokumenterades. Detta utgör nu underlag för rapporten Folkbildningens framsyn.
Rapporten har också varit föremål för remissbehandling inom folkbildningens organisationer.
Förvaltningens bedömning
En stor del av rapporten belyser folkbildningens tankar om möjligheter och ambitioner med olika
perspektiv. Det handlar om demokratiutveckling, nyskapande folkrörelseliv, att nå utsatta grupper; såsom
dem med funktionshinder, stärkta positioner i storstadsområdena, invandrarorgansiationernas plats,
projekt för hållbar global utveckling, folkbildning som hälsoförebyggare och som mötesplats och
drivkraft för lokalt kulturliv. Förvaltningen begränsar bedömningen till de avsnitt som berör lärande,
utbildning, finansiering och styrning samt forskning och utvärdering och kommenterar förslagen i dessa
avsnitt.
AVSNITT: FOLKBILDNINGEN OCH FRAMTIDENS LÄRANDE
Förslag: I samverkan med andra utveckla rollen som lokala stödjepunkter för lärande.
Rapporten beskriver IT-utvecklingen och den förändring som skett av det pedagogiska landskapet de
senaste tio åren. Mot den bakgrunden menar rapporten att folkbildningsprofilen kan bibehållas och
utvecklas genom att till exempel vara med och bygga upp lokala stödjepunkter för flexibelt lärande.
Dessa lärmiljöer kan utgöras av studieförbundsavdelningar, folkhögskolor, bibliotek, kommunala
lärcentra och andra utbildningsanordnare. Förvaltningen menar att denna samarbetsvilja och
idéutveckling medverkar till att uppfylla såväl folkbildande som vuxenutbildningsrelaterade mål.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
AVSNITT: FOLKBILDNINGEN I UTBILDNINGSSAMHÄLLET
Förslag: Folkbildningen bör ges ökade möjligheter att bli ett reellt utbildningsalternativ
också för ungdomar i gymnasieåldern.
Rapporten menar att med erfarenheter av att folkhögskolans insatser på gymnasie-skolans individuella
program och mot bakgrund av ambitionen om att alla ska kunna gå igenom gymnasieskolan så behövs
olika utbildningsanordnare. Gymnasiekommittén har ju också föreslagit möjligheter till speciella
lösningar inom skolformens ram. Förvaltningen menar att detta är värt att pröva och att folkhögskolans
metod och miljö kan utgöra ett alternativ.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
Förslag: Den egna urvalsgruppen till högskolan för folkhögskolans deltagare måste
bevaras
De som antas via den så kallade folkhögskolekvoten har ett omdöme från sin folkhögskolekurs. Detta
omdöme är ett relativt omdöme vars högsta nivå ett fåtal elever i varje årskull kan erhålla. Detta skiljer
sig ju markant från det ordinarie betygssystemet men förvaltningen har svårt att se något alternativ.
Förvaltningen tar inte ställning till förslaget
AVSNITT: FINANSIERING OCH STYRNING
Förslag: Staten bör även i framtiden begränsa sig till att ange övergripande motiv för
statsbidragen till studieförbund och folkhögskolor.
Folkbildningsrådet har sedan starten 1991 haft både myndighetsuppgifter och medlemsuppdrag.
Myndighetsuppdraget är att fördela statsbidraget och utvärdera verksamheten utifrån de övergripande
syften staten anger. Målen för verksamheten ställer dock Folkbildningsrådet själva upp. Förvaltningen
menar att det lojalitets- och trovärdighetsproblem som kan uppstå när fördelningen görs av representanter
för befintlig verksamhet är ett skäl för att staten bör ange tydliga mål och ställa krav på mätbara effekter.
Ett annat skäl är att det statliga anslaget är att betrakta som ersättning för utförd verksamhet som
medverkar till bland annat minskade utbildningsklyftor. I det perspektivet torde tydliga statliga mål gynna
folkbildningens möjlighet till långsiktig finansiering och legitimitet.
Förvaltningen avstyrker förslaget
Förslag: En statlig utredning bör tillsättas med uppgift att se över frågan om kopplingen
mellan statsbidrag och kommun-/landstingsbidrag.
Rapporten konstaterar att de kommunal anslaget kraftigt minskats samtidigt som behoven av folkbildning
har ökat. Kommuners och landstings ansvar för medborgarnas tillgång till folkbildning markeras. Av
detta skäl vill man se en statlig utredning som ser över frågan. Förvaltningen menar att detta kan var ett
sätt att förtydliga på vilket sätt samhället anslår medel och hur verksamheten ska styras och utvärderas.
Kommunernas anslag bör, liksom statens, villkoras med folkbildningsanknutna mål och utgå till såväl
folkhögskolor som studieförbund.
Förvaltningen tillstyrker förslaget
AVSNITT: FORSKNING OCH UTVÄRDERING
Rapporten har här inget nytt förslag utan beskriver dagens ordning där folkbildningen utvärderar utifrån
eget satta mål.
Förvaltningen menar att staten genom inrättandet av en ny myndighet bör sätta
folkbildningsanknutna mål och utvärdera måluppfyllelsen.
EKONOMISKA KONSEKVENSER PÅ KORT OCH LÅNG SIKT
Ekonomiska konsekvenser av rapportens förslag kan för kommunens del bli ökade kostnader. Det gäller
till exempel möjligheten för gymnasieelever att studera på folkhögskola. Å andra sidan kan dyrare
utbildningsplatser för en ung människa ersätta framtida arbetslöshet, bidragsberoende eller omfattande
vuxenstudier.
Förslagen om samverkan, stödjepunkter för lärande, att verka på arbetsplatser etcetera kan var ett
effektivt och konstruktivt sätt att öka människors kompetens vilket kan bli till en besparing.
JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV
Rapportens beskrivningar av folkbildningens uppdrag och möjligheter med medborgarbildande inslag,
gemensamma värdegrund och praktiska pedagogik framstår som redskap för en strävan mot ett jämställt
samhälle där alla kommer till tals. Förvaltningen menar att folkbildningens insatser medverkar till
jämställdhet emellan kvinnor och män.
ÖVRIGA SYNPUNKTER
I avsnittet ETT ÖVERGRIPANDE UPPDRAG – ATT UTVECKLA DEMOKRATIN framhålls
folkbildningens medborgarbildande inslag. Folkbildningens pedagogik ska möta deltagarnas behov av
kompetensutveckling och personlig utveckling. Annan vuxenutbildning har, enligt rapporten, ekonomiska
perspektiv. Förvaltningen menar att dynamiken mellan de olika utbildningsvägarna ska ses som positivt
och berikande för utbildningssektorn som helhet. Förvaltningen menar att även om en individ utbildar sig
för sin framtida försörjnings skull kan utbildningen med fördel ha en bildande funktion.
Bilaga 5
IDROTT OCH FÖRENINGSNÄMNDEN
Utdrag ur protokoll
2004-10-06
§ 98
Yttrande till kommunstyrelsen över rapporter avseende utvärdering av folkbildningen
ÄRENDET
Kommunstyrelsen har begärt yttrande från idrotts- och föreningsnämnden över rapporterna "Folkbildning
i brytningstid - en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor" (SOU 2004:30) och "Vem får vara
med? En belysning av folkbildningens relation till ickedeltagarna" (SOU 2004:51).
HANDLING
Förvaltningens tjänsteutlåtande daterat 2004-09-21 med förslag till beslut.
BESLUT
I enlighet med förvaltningens förslag:
Idrotts- och föreningsnämnden översänder tjänsteutlåtandet till kommunstyrelsen som eget yttrande i
ärendet.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
IDROTT OCH FÖRENINGSFÖRVALTNINGEN
Tjänsteutlåtande 2004-09-16
Yttrande till kommunstyrelsen över rapporter avseende utvärdering av
folkbildningen
Förslag till beslut
1.
Idrotts- och föreningsnämnden översänder tjänsteutlåtandet till kommunstyrelsen
som eget yttrande i ärendet.
2.
Idrotts- och föreningsnämnden förklarar paragrafen omedelbart justerad.
Ärendet
Kommunstyrelsen har begärt yttrande från idrotts- och föreningsnämnden över rapporterna ”Folkbildning
i brytningstid – en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor” (SOU 2004:30) och ”Vem får vara
med? En belysning av folkbildningens relation till icke-deltagarna” (SOU 2004:51).
Övriga remissinstanser i Göteborg är Göteborgs Universitet, Vuxenutbildningsnämnden och
Kulturnämnden.
Folkbildningen idag
Folkbildningsrådet (FBR) har riksdagens uppdrag att fördela det statliga folkbildningsanslaget till
studieförbund och folkhögskolor. FBR är en ideell förening bestående av representanter för
Folkbildningsförbundet (en intresseorganisation för de tio studieförbunden), Landstingsförbundet
(representerar de landsting och regioner som är huvudmän för 44 folkhögskolor) och
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (representerar 103 folkhögskolor).
Under 2003 var det totala statliga stödet till folkbildningen 2,5 miljarder, fördelat på 1,3 miljarder till
studieförbundsverksamhet och 1,2 miljarder till folkhögskolor. I FBR:s åligganden ingår att lämna
årsredovisningar och budgetunderlag till regeringen samt att kontinuerligt följa upp och utvärdera
verksamheten i förhållande till de syften och villkor som gäller för att statsbidrag skall utgå. Rådet har
också inlett ett arbete med en eventuell ny modell för fördelning av statsbidraget till studieförbunden fr o
m 2007.
Göteborgs Stads stöd till studieförbund
Göteborgs Stads bidrag fördelas till studieförbundens lokalavdelningar och är avsett för
uppdraget som folkbildare. Bidrag för regionala folkbildningsuppgifter avseende ledningsoch stöduppgifter prövas av Västra Götalandsregionen.
Under 2004 har 26 155 tkr fördelats till tio studieförbund. Fördelningen mellan förbunden
är följande (tkr):
ABF
Folkuniversitetet
Vuxenskolan
Sensus
Medborgarskolan
NBV
Studiefrämjandet
Sisu
TBV
Bilda
8 823
4 125
4 009
3 114
1 469
1 391
1 074
967
869
314
Kommunbidraget består av tre delar; ett grundbidrag (70%), ett målgruppsbidrag som avser
de tre prioriterade målgrupperna funktionshindrade, arbetslösa och invandrare (20%) och
ett volymbidrag (10%).
Anslaget från Göteborgs Stad har under en tioårsperiod minskat med 6 000 tkr. Dessutom
har 6 000 tkr, som avsåg lednings- och stöduppgifter, överförts till Västra
Götalandsregionen i samband med dess bildande.
Förvaltningen har sedan början av 90-talet på stadskansliets uppdrag lämnat förslag till
fördelning av kommunens bidrag till studieförbundens lokalavdelningar. Beslut om
fördelning har därefter fattats av kommunfullmäktige. Enligt budgetbeslut för 2005 skall
idrotts- och föreningsnämnden i fortsättningen besluta om denna fördelning.
Folkbildning i brytningstid SOU 2004:30
Regeringen beslutade 2001-09-27 att tillsätta en utredning för att genomföra en utvärdering
av folkbildningen. Enligt direktiven skall utvärderingen behandla följande:
Folkbildningsrådet
Folkbildningens särart
Folkbildningen och kulturen
Folkbildningen och dess effekter för deltagarna
Folkbildningen och människor med funktionshinder
Folkbildningens egna utvärderingar
Utredarens bedömning i sammanfattning
Det finns ingen anledning att ändra på förhållandet att Folkbildningsrådet som
ideell organisation också har myndighetsuppdrag.
Vid sidan av den bidragsberättigade folkbildningen har uppdragsutbildning blivit
ett begrepp hos studieförbunden, samspelet mellan folkbildningsverksamheten och
annan verksamhet behöver uppmärksammas. Möjligheter till positiv växelverkan
finns men också risk för att folkbildningen sätts åt sidan.
Studieförbunden spelar en mycket viktig roll för ett brett och varierat lokalt
kulturliv. Verksamheten bidrar tveklöst till att de kulturpolitiska målen uppnås.
Verksamhetens samhällsnytta måste betonas.
Studieverksamheten organiseras i hög grad inom ramen för ett sammanhang t ex.
föreningsliv. Det är positivt att folkbildning och föreningsliv kan stötta varandra.
Samtidigt kan det innebära att de som står utanför föreningslivet eller har
begränsad social kontakt också riskerar att hamna utanför folkbildningen.
Folkbildningen har lyckats uppnå och bevara ett brett deltagande, man når alla
åldrar och främjar att livslångt lärande. En svaghet är det låga deltagandet i de
mest yrkesaktiva åldrarna, 25-44-åringar är klart underrepresenterade. En viss
snedvridning finns också inom åldersgruppen 15-25 år. Män i den åldern är
överrepresenterade bland cirkeldeltagarna (musik). Unga kvinnor måste kunna
erbjudas intressanta studiemöjligheter inom folkbildningens ram och för unga män
bör ett bredare ämnesregister kunna prövas.
Studieförbunden har en omfattande verksamhet som vänder sig till och engagerar
deltagare som har invandrat till Sverige, men verksamheten präglas i alltför hög
grad av ett svenskt perspektiv. En anpassning till deltagarnas behov,
förutsättningar och erfarenheter behövs. Man saknar ett målinriktat arbete
beträffande nationella minoriteter. Verksamheter startas ofta tack vare att det finns
aktiva lokala invandrarföreningar. Det finns för få invandrare i folkbildningens
styrelser och personalgrupper.
Folkbildningen intar en särställning som studieanordnare för funktionshindrade.
Studieförbunden har höga ambitioner när det gäller att skapa goda förutsättningar
för funktionshindrades deltagande i verksamheten, men kommunerna brister i vilja
och förståelse när det gäller att bevilja assistens. Det är viktigt med en tydlig
avgränsning mellan folkbildningens verksamhet och de rehabiliteringsinsatser som
samhället skall svara för.
Folkbildningens organisationer skiljer sig inte från samhället i övrigt i fråga om
könsfördelningen i ledande positioner. Man bör utveckla strategier för att förändra
det manligt hierarkiska mönster som ännu präglar organisationerna. Det återstår en
del att göra när det gäller ett mer jämställt förhållande både i styrelser och i
personalgrupper. Särskilt besvärande är den mycket låga andelen personer med
utländsk bakgrund och personer med funktionshinder.
Vem får vara med? SOU 2004:51
Regeringen beslutade 2003-05-28 om en utredning gällande deltagandet i folkbildningen.
Utredningen skall, som ett komplement till Folkbildning i brytningstid, belysa
folkbildningen i icke-deltagarens perspektiv.
Uppdraget som utredningen ställdes inför var att:
Analysera frågan om folkbildningens inriktning, verksamhetsformer och
organisation kan bedömas svara väl mot människors villkor i dagens och om
möjligt morgondagens samhälle.
Undersöka vilka erfarenheter ungdomsorganisationerna har av samarbete med
studieförbunden.
Belysa vilka grupper som inte deltar i de former av folkbildning som finns och om
det finns särskilda skäl för det.
Pröva i vilken utsträckning det finns önskemål som folkbildningen skulle kunna
tillgodose.
Fokus skulle ligga på ungdomars perspektiv.
Utredarens bedömning i sammanfattning
Behovet av bildning och den pedagogik som folkbildningen kan erbjuda är fortfarande
stort, men verktygen och formerna behöver delvis vara annorlunda. Utredaren menar att det
är omöjligt att diskutera om det finns hinder för människors deltagande i dagens
folkbildning enbart genom att diskutera deltagande. I stället pekas tre viktiga områden ut
som utredaren tror hämmar studieförbundens förmåga att utvecklas och bedriva en
verksamhet som når andra grupper än idag och får fler att känna sig hemma.
Dagens organisering hämmar studieförbunden från att utvecklas och nå nya
deltagare.
Konstruktionen av bidragsfördelningen måste ses över. Studieförbunden premieras
inte att öka sin verksamhet, skapa nya arbetsformer eller att nå nya grupper. Det
blir för ekonomiskt riskabelt.
Folkbildningen måste bli mycket bättre på att visa vad den kan erbjuda. Man
måste förbättra kommunikationen med medborgarna, politiker och tjänstemän och
förmedla vad folkbildningen har för konkret betydelse för människorna i
kommunen.
Enligt en enkätundersökning som gjorts inom ramen för utredningen ”Vem får
vara med?” skulle 18–30-åringar gärna delta i studieförbundens verksamhet om de
bara kände till den. Studieförbundens osynlighet i många grupper är ett stort
problem.
Våra synpunkter
Då det i rapporterna inte lämnas förslag till konkreta åtgärder väljer vi att lyfta fram och betona några av
utredarnas bedömningar. Avsaknaden av förslag gör också att vi inte kan bedöma de ekonomiska
konsekvenserna. Vi väljer att endast lämna synpunkter på de delar som avser studieförbunden, eftersom
folkhögskolorna inte tillhör idrotts- och föreningsnämndens ansvarsområde.
Vi delar uppfattningen att bidragstilldelningen från staten på ett bättre sätt borde följa
verksamhetsutvecklingen. Vi menar att dagens bidragsregler försvårar expansion och nysatsningar både
för de redan etablerade studieförbunden och när det gäller möjligheten för nya studieanordnare att
etablera sig. Mot denna bakgrund anser vi att det är angeläget att Folkbildningsrådets påbörjade arbete
kring ett nytt statligt bidragssystem resulterar i förändringar som gynnar utveckling och förnyelse.
Vi delar också utredarens uppfattning att studieförbundens kommunikation med vissa
grupper måste förbättras. Bland annat påpekar utredaren att studieförbundens nuvarande
utbud inte i tillräckligt stor utsträckning attraherar unga kvinnor.
I Göteborg finns många invandrargrupper och invandrarföreningar vars verksamhet till stor del sker i
samverkan med studieförbund. Det innebär att situationen i Göteborg är mer positiv än den generella bild
utredaren ger när det gäller studieförbundens förmåga att nå invandrargrupper.
Vidare pekar utredaren på ”den eviga konkurrensen och bristen på samarbete” mellan studieförbunden.
Vår erfarenhet är att studieförbunden i Göteborg har ett gott samarbete, bland annat genom en lokal
samverkansgrupp där samtliga studieförbund finns representerade.
Thomas Tibell
direktör
Ewa Roslund
chef föreningsenheten
Bilaga 6
Utbildningsdepartementet
Stockholm
Göteborgs Stads yttrande över Folkbildning i brytningstid - en utvärdering av studieförbund och
folkhögskolor ( SOU 2004:30), Vem får vara med? – en belysning av folkbildningens relation till
ickedeltagarna (SOU 2004:51) samt Folkbildningens framsyn -Folkbildningsrådets rapport.
Göteborgs Stad har beretts tillfälle till yttrande över rubricerade betänkanden och rapporter och önskar
lämna följande synpunkter.
Göteborgs Stad vill betona vikten av att folkbildningens mål tydliggörs och att det sker en kontinuerlig
uppföljning av resursanvändningen gentemot statens övergripande mål för folkbildningen. I ett
kommunalt perspektiv är det viktigt att folkbildningens särart bibehålls och utvecklas för att garantera en
bredd och valfrihet för medborgarna. Folkbildningen utgör ett viktigt komplement till den kommunala
vuxenutbildningen, eftersom organisationerna har delvis samma uppdrag, dvs. att bidra till att höja den
allmänna utbildningsnivån. Stadskansliet vill dock peka på riskerna att folkbildnings-tanken försvinner
eller suddas ut om folkhögskolor och studieförbund i allt högre utsträckning genomför utbildning på
uppdrag av andra uppdragsgivare.Gräns-dragningen gentemot det offentliga utbildningsväsendet behöver
tydliggöras.
Göteborgs Stad understryker vikten av att folkbildningen utvecklar verksamheten i riktning mot sina
visioner i högre grad än vad som sker idag. Det är viktigt att det finns olika vägar att få kunskap och
utbildning och att dessa möjligheter. Folkbildningens bidrag bör inte bara vara ”ett i mängden”, utan
framstå som en bildnings-/utbildningsväg som erbjuder inriktningar, innehåll och arbetsformer som
motsvarar de förväntningar som folkbildningens egna målbeskrivningar ger.
Göteborgs Stad delar utredarens uppfattning att det nuvarande resursfördelnings-systemet bör ses över
och utformas så att det inte försvårar expansion och nysatsningar för redan etablerade studieförbund. Det
är också viktigt att det ekonomiska styrsystemet utformas så att det stimulerar och underlättar för
etablering av nya aktörer som vill använda experimenterande teknologi och ny pedagogik för att nå nya
målgrupper. Det är en förutsättning om folkbildningen skall kunna konkurrera med kommersiella
organisationer och företag om nya målgrupper. Det är inte enbart ungdomar som hittar nya arenor för
kunskapande utan det gäller även andra grupper.
Göteborgs Stad anser att det är viktigt att studieförbund och folkhögskolor som intensifierat sitt arbete i
storstadsregionerna med stöd av särskilda anslag ges goda förutsättningar att fortsätta och
vidareutveckla arbetet. I en storstad som Göteborg där arbetet med att motverka segregation är en av de
viktigaste frågorna är folkbildningens insatser nödvändiga och viktiga. Det innebär att det redan
påbörjade arbetet med att utforma nya bidragskriterier för studieförbunden bör påskyndas.
För GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE
