Mattias tal Alingsås maj 2017
Mormons Bok – slutstenen i vår religion
Idag är en speciell dag för mig, jag döptes för exakt 19 år sedan. Det gick till så att min
mamma hade varit ensamstående en tid och hade nu kärat ner sig i en mormon =) Av
någon anledning hängde missionärerna hemma hos oss rätt mycket en sväng där, och jag
lyssnade och fick en Mormons Bok.
När jag studerade – eller kanske snarare läste – den, gav den mig en längtan att leva efter
buden och komma närmre Gud.
Efter min konfirmation i statskyrkan ett par år tidigare undrade släktingarna mest lite på
skämt om det här med tron var något jag skulle gå vidare med. Jag svarade ”Ja, men jag
vet inte hur”.
Det här - mormons bok - blev hur.
Slutstenen
Det kan vara lockande att tänka på Mormons bok som ett startskott, som en hörnsten som
återställelsen byggt vidare på. Joseph omnämnde dock inte Mormons bok som en
hörnsten att bygga på, den är slutstenen, den sista beståndsdelen i ett valv.
Den skulle också vara ett test för icke-judarna, och om vi skulle vara trofasta till dess
innehåll skulle fullheten av boken ges, den hittills förseglade delen. Moroni sade:
”Se, jag har på dessa plåtar skrivit just det som Jareds bror såg. Och aldrig
hade större ting uppenbarats än de som uppenbarades för Jareds bror.
Därför har Herren befallt mig att skriva dem, och jag har skrivit dem.
Och han befallde att jag skulle försegla dem, och han har även befallt att
jag skulle försegla översättningen därav, varför jag har
förseglat uttydarna i enlighet med Herrens befallning.
Ty Herren sade till mig: De skall inte sändas ut till icke-judarna förrän
den dag då dessa omvänder sig från sin ondska och blir rena inför Herren.”
(Ether 4:4-6)
År 1832 sade Herren följande till Joseph och några av de ledande bröderna i kyrkan:
…era sinnen har i gångna tider varit förmörkade på grund av otro och för
att ni har ringaktat det som ni har tagit emot. Denna fåfänga och otro har
bragt hela kyrkan under fördömelse. Och denna fördömelse vilar över
Sions barn, ja, alla.
Och de skall förbli under denna fördömelse tills de omvänder sig och
kommer ihåg det nya förbundet, det vill säga Mormons bok och
de tidigare befallningar som jag har givit dem, inte bara för att tala om,
utan för att handla enligt det som jag har skrivit – så att de kan bära frukt
som är värdig deras Faders rike.
Annars återstår det att utgjuta ett gissel och en dom över Sions barn.
(L&F 84:54-58)
Vanligen när vi idag pratar om förbund syftar vi på löften som vi avlägger i samband med
olika yttre förrättningar. Här kallar Herren Mormons Bok för ”Det nya förbundet”. Men
det var en parentes.
1986 påminde president Benson kyrkans medlemmar om detta att försumlighet ifråga om
Mormons Bok hade lett till fördömelse och gissel tidigare, och sade att vi inte är under
någon mindre fördömelse idag om vi på samma sätt försummar bokens innehåll.
Eftersom vi ännu inte har resten av Jareds brors uppteckningar, har vi som en kyrka och
som ett folk med andra ord ännu inte omvänt oss och blivit rena från vår ondska i Herrens
ögon.
Såvida inte Christopher Nemelka är något på spåren (och det tror jag inte att han är) så
har vi ännu inte erhållit resten av Mormons bok, förrän vi gjort det har vi som en grupp
inte bestått provet.
Lehi & Nephi
På titelbladet (som var det allra sista bladet bland plåtarna) sammanfattar Moroni
sin fars syfte i att sammanställa dem:
”Avsedd att visa återstoden av Israels hus vilka stora ting Herren
gjort för deras fäder
samt att de skall få kunskap om Herrens förbund, att de inte är
förskjutna för evigt,
och likaså att övertyga jude och icke-jude om att JESUS är KRISTUS,
den EVIGE GUDEN, som uppenbarar sig för alla nationer.”
Tidigt i sina uppteckningar beskriver Nephi sitt syfte med sin egen uppteckning:
…jag, Nephi, skall visa er att Herrens ömma barmhärtighet är över
alla dem som han har utvalt på grund av deras tro, så att han gör
dem mäktiga, ja ger dem kraft till befrielse. (1 Ne 1:20)
Jag tycker om Lehis dröm. Jag hade en egen dröm för snart ett år sedan.
Jag såg Joseph Smith och en grupp andra människor, och de hade alla uppmärksamheten
riktad åt ett och samma håll. I drömmen vände jag mig dock aldrig om för att se vad de
alla tittade på, jag tittade bara på dem.
Efter att ha funderat länge över upplevelsen är det just den frågan jag lärt mig mest av –
varför tittade jag inte på det som de tittade på? Varför tittade jag bara på dem? Snacka om
att missa målet… och så är det för oss här i livet ibland. Avgudar består inte bara av trä
och sten.
Jag undrar om symboliken i början av Lehis dröm är något åt samma håll som jag
upplevde:
…jag såg en man, och han var klädd i en vit mantel. Och han kom
och ställde sig framför mig… och sade att jag skulle följa honom…
när jag följde honom såg jag att jag befann mig i en mörk och dyster
ödemark…
sedan jag hade färdats under många timmars tid i mörkret,
började jag be till Herren att han skulle förbarma sig över mig enligt
sin överflödande och ömma barmhärtighet. (1 Nephi 8:5-8)
Lehis dröm skiljer sig från min i det att mannen i vit mantel tydligt sade ”följ
mig”. Budskapet i min dröm var snarare att jag behöver vända mig till källan
istället för att fastna med blicken på en man, även om mannen skulle göra rätt
och säga ”följ Gud” snarare än ”följ mig” som mannen i Lehis dröm.
I Joseph och Sidneys syn läser vi om de telestiala:
”…det är dessa som håller sig till Paulus och till Apollos och till
Kefas… några säger sig hålla sig till en, några till en annan – några
till Kristus… några till Johannes… några till Mose… några till
Elias… några till Esaias… några till Jesaja och några till Enok.”
(L&F 76:99-100)
Många kommer alltså att påstå att ”men jag lydde ju Gud eftersom jag följde Paulus, eller
jag gjorde ju som Petrus sa, eller tom. skylla på Kristus för sin brist på personlig kontakt
med Gud, trots att Kristus tydligt undervisade att evigt liv består i att känna Gud (joh
17:3)”
Precis som det var för Nephi är det för många av oss: Inkörsporten till att själv börja höra
Guds ord är att först höra återberättat för oss hur det givits till en annan. Det är dock inte
målet, bara början. Nephi beskriver det så här:
Sedan jag, Nephi, hade hört alla min fars ord om det han sett i
en syn, och likaså det han talade genom den Helige Andens
kraft… önskade jag, Nephi, att även jag skulle få se och höra och
veta allt detta genom den Helige Andens kraft.
Sedan jag önskat få kunskap om det som min far hade sett [satt jag
och begrundade det i mitt hjärta], och [eftersom] jag trodde att
Herren kunde visa det för mig, fördes jag bort av Herrens Ande (1
Nephi 10:17 – 11:1)
Om ni inte minns det storslagna som Nephi fick se får ni gå hem och läsa om det i Nephis
första bok.
En annan parentes: i stycket jag läste nyss om Nephi så skalade jag bort en del, för när
Nephi sätter sig för att rista in den här berättelsen flikar Anden in några budskap mitt i
Nephis historieskildring, i fyra korta verser säger han (1 Nephi 10:18-21):
Hur pappa Lehi fick sin kraft
Till vem den Helige Anden ges
Huruvida Gud kan förändras (kan kanske också säga något om hans ursprung)
Hur länge vägen till frälsning varit förberedd
Hur man beträder den vägen till befrielse
Vem och vad som fördömer en person
Vad som krävs för att vara i Guds närhet, nu liksom efter detta liv
I Lehis dröm var det just detta – att fler skulle dela upplevelsen – som var hans innerliga
längtan:
…sedan jag hade bett till Herren såg… [jag] ett stort och
vidsträckt fält… jag såg ett träd vars frukt var begärlig eftersom den
gjorde människan lycklig… jag gick fram och åt av dess frukt. Och
jag fann att den var mycket söt, sötare än allt annat jag någonsin
tidigare smakat. Ja, och jag såg att dess frukt var vit, och
dess vithet överträffade allt jag någonsin hade sett. Och då jag åt av
dess frukt fyllde den min själ med mycket stor glädje. Därför
började jag önska att även min familj skulle äta därav, ty jag visste
att den var mer begärlig än all annan frukt. (1 Nephi 8:9-12)
Lehi hade inget intresse av att sitta runt lägerelden och berätta för sin familj om sina stora
upplevelser bara så att de också kunde njuta av hans upplevelser. (Nu hade de iofs inte
mycket eld på sin resa, de levde ju mest på rått kött…). Lehi berättade om det så att de
alla skulle söka samma upplevelse.
Lehis hela önskan var att hans fru och barn skulle vandra just samma väg som han själv
vandrat, och smaka på frukten precis som han hade gjort, så att deras själar kunde fyllas
med glädje liksom hans själ hade fyllts med glädje. Och Nephi gjorde det.
Notera också att Lehi åt av frukten under sitt liv, och det gjorde också Nephi. Frukten är
ingenting vi äter någon gång efter döden, det sker här och nu, eller kanske inte alls.
Ibland tror jag att vi blir allt för fokuserade på att vänta på döden, som om det skulle
hända massor med oss eller med vår själ bara för att kroppen dör – som om livet vore en
transportsträcka. Om vi inte är redo att ta emot uppenbarelser från Gud innan vi dör, vad
får oss att tro att vi plötsligt är det efteråt? Amulek undervisar:
”…samma ande som är i besittning av er kropp den stund ni lämnar detta
liv, samma ande har makt att ta kroppen i besittning i den eviga världen”
(Alma 34:34)
Hur tog man sig fram till trädet – tog man en ledsagare i handen? Följde man någon som
gick i täten med ett standar? Nej, det fanns en ledstång va? Jag finner det
anmärkningsvärt att Lehi inte kunde gå och ta sin fru och sina barn i handen för att leda
dem dit han visste att de behövde komma. Allt han kunde göra var att stå och ropa till
dem ”ta tag i ledstången”.
Vad symboliserar ledstången? Guds ord. Skrifterna.
Och det hände sig att jag såg att ledstången av järn som min far hade sett
var Guds ord som ledde till källan med levande vatten, eller till livets träd.
Dessa vatten är en sinnebild för Guds kärlek, och jag såg även att livets
träd var en sinnebild för Guds kärlek. (1 Nephi 11:25)
När vi tar del av skrifterna och tror dem - på ett hebreiskt sätt ”tror på samt följer” snarare
än ett grekiskt filosofiskt sätt ”tror på som i intellektuellt försanthållande” kan vi mäta
deras sanningshalt genom Nephis ord – leder de mig till Guds kärlek, här och nu? Livets
vatten och livets träd är enligt Nephi båda sinnebilder för Guds kärlek.
Om någonting inte leder dig och mig till Guds kärlek, här och nu, då är det inte av Gud.
Omvändelse
Det står inte jättemycket om hur Lehi lade fram sitt budskap för folket i trakten
kring Jerusalem. Det fanns dock andra samtida profeter, och Gud vore väldigt
inkonsekvent om han gav ett budskap genom en profet och ett helt annat genom
en annan. Jag drar således slutsatsen att Jeremias ord var snarlika Lehis. Jag kan
tänka mig att Herren klagan och krav var samma oavsett vem profeten var. Herren
kallar alltid en profet då det skall ropas omvändelse och varnas för straffet som
kommer om omvändelsen uteblir, det var inte populärt att vara profet och det
slutade sällan väl eller bekvämt.
De brände rökelse åt andra Gudar (1:16)
Har de andra länderna bytt ut sina Gudar? (2:10-11)
Jeremia ger en intressant inblick i hur Herren betraktar sitt förhållande till sitt folk
och vi kanske kan dra parallellen till oss själva.
Överallt leker du lösaktigt (2:20)
Kan en brud glömma sina smycken eller högtidskläder? Dock har du glömt mig i
oräknerliga dagar (2:32)
Israel lekt sköka på bergen och under träden (offerplatserna till andra Gudar) (3:67)
4:1 Vänd om till mig…
Däri ligger omvändelsens sanna symbol. Gud är den trofasta brudgummen som
älskar sin otrogna brud och står med öppna armar att ta emot henne efter allt
hennes hor och lösaktighet. Han vill fortfarande ha henne och förlåter henne allt
om hon bara vänder om och kommer tillbaka till honom.
Där står du och jag. Vi har inte gått upp på bergen och bränt offer, men säkerligen
har vi ägnat våra dagar, månader och år åt allt annat än Herren. Vi är snara till att
ge oss hän till sport, film och dataspel, söka pengar och ära och har liksom gamla
Israel glömt Herren under ”dagar utan slut”, medan han stått med öppna armar
och bett oss vända om och komma till honom.
