Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Norge 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Norge är gott. De medborgerliga
och politiska rättigheterna är väl tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Mänskliga rättigheter såväl
hemma som i utlandet har hög profil i norsk politik.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Norge har ratificerat de centrala FN-konventionerna angående de mänskliga
rättigheterna. I allmänhet följs dessa konventioner också mycket noggrant
samtidigt som regeringen har ambitionen att i möjligaste mån följa
rekommendationerna från granskande FN-organ.
I oktober 2001 ratificerade Norge det fakultativa protokollet till FN:s
barnkonvention som förbjuder handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi. År 2003 ratificerade Norge det fakultativa protokollet om barn
i väpnade konflikter samt FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad
kriminalitet. Vidare undertecknade Norge år 2003 tilläggsprotokollet till FN:s
tortyrkonvention. Under år 2005 ratificerade Norge också protokoll 13 till den
europeiska MR-konventionen om absolut förbud mot dödsstraff.
Genom lagen om mänskliga rättigheter från maj 1999 blev tre centrala
konventioner införlivade med norsk rätt. Det gäller den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter, FN-konventionen om civila och
politiska rättigheter och FN-konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter. Därigenom har de mänskliga rättigheterna fått ett stärkt
skydd i norsk rättstillämpning. Under år 2005 inkorporerades även kvinno- och
rasdiskrimineringskonventionerna i norsk lag.
2
Norge var under år 2005 föremål för utfrågning i FN:s kommission för
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) samt i kommittén för
barnets rättigheter (CRC).
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Av statsmakten sanktionerade politiska mord, försvinnanden, tortyr, slaveri
eller annan inhuman behandling förekommer ej i Norge.
Förhållandena i norska fängelser uppfyller internationella normer; däremot har
Norge fått kritik i FN och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (se
avsnitt 6) mot att myndigheterna ibland inte respekterar maxtiderna för hur
länge frihetsberövade får sitta i polisarrest innan de överförs till häkteslokaler.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Norge år 1905 för allmänna brott och för alla brott
överhuvudtaget år 1979. I samband med uppgörelsen med Quislingregimens
medlöpare efter andra världskriget avrättades många norrmän, den sista så sent
som år 1948. Som nämnts under avsnitt 2 ratificerade Norge också år 2005
protokoll 13 till Europakonventionen om absolut förbud mot dödsstraff.
5 Rättssäkerhet
Rättssäkerheten i Norge är god. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Domstolarna
är självständiga gentemot den exekutiva makten. Förutom domstolar finns ett
antal ombudsmannainstitutioner, av svensk modell, som allmänheten kan
vända sig till för klagomål.
Den så kallade Sivilombudsmannen – motsvarigheten till svenska Justitieombudsmannen – skall förutom att utöva tillsyn av den offentliga
förvaltningen även tillse att myndigheterna uppfyller sina förpliktelser vad
gäller mänskliga rättigheter. Till skillnad från JO i Sverige kan den norske
Sivilombudsmannen dock inte väcka åtal utan endast utfärda erinringar eller
göra uttalanden, vilka oftast respekteras.
6 Personlig frihet
Det finns inga rapporter om att olaga frihetsberövanden skulle förekomma i
Norge.
Norska MR-organisationer, bland annat Amnesty, är kritiska till att polisen
ibland tvingar personer att sitta i polisarrest (glattcelle) under mer än tillåtna 24
timmar efter det att häktningsbeslut har fattats. Under år 2005 framförde den
norska barnombudsmannen också stark kritik mot att ungdomar under arton
år i avvaktan på rättegång ibland sätts i arresterings- eller häktningsceller
avsedda för vuxna kriminella, och bjöd in Europarådets tortyrkommitté (CPT)
att granska saken.
3
De norska myndigheterna har förklarat situationen bland annat med platsbrist i
landets häkten och fängelser.
Tortyr omfattades redan tidigare av ett generellt förbud, men sedan år 2004
finns också en speciell paragraf i strafflagen som förbjuder tortyr. Norge har
dock på senare år fått kritik av bland annat FN:s och Europarådets
tortyrkommittéer för lagstridig isolering av personer som sitter häktade i
väntan på åtal. För att tillmötesgå kritiken har norska myndigheter infört regler
med innebörd att frågan om eventuell isolering måste avgöras av domstol.
Sådana isoleringsbeslut kan förlängas men de får inte fattas för mer än två
veckor i taget. Efter kritik från Europarådets tortyrkommitté om att det i
samband med häktningar alltför ofta beslutas om brev- och besöksförbud har
det också införts regler om begränsning av dessa förbud i relation till
strafflängden för det brott som den häktade är misstänkt för.
Bland annat Amnesty har kritiserat att mentalsjuka – i brist på vårdplatser ibland hålls i fängsligt förvar i stället för att få adekvat vård.
7 Straffrihet
Straffrihet förekommer inte.
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrande- och mediafriheten, liksom församlingsfriheten, är lika fast förankrad
i det norska samhället som den är i Sverige.
Enligt grundlagen råder religionsfrihet. Kraven i grundlagens paragraf 12 om
att minst hälften av medlemmarna i regeringen skall vara medlemmar i den
lutherskt protestantiska statskyrkan (gäller även kungen) har emellertid
kritiserats av den norska sektionen av Helsingforskommittén för att vara
diskriminerande och ett indirekt ingrepp i den annars vidsträckta
religionsfriheten. En utredning om kyrkans fortsatta relationer med staten
väntades bli klar hösten 2005 och förslag läggas fram.
9. De politiska institutionerna
Norge är en konstitutionell monarki och en väl fungerande parlamentarisk
demokrati där andelen kvinnor i regeringen uppgår till knappt 50 procent och
till knappt 40 procent i den folkvalda församlingen, Stortinget. Rättsväsendet är
oberoende från den exekutiva makten.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Norge har ratificerat de centrala ILO-konventionerna på området vilka även
tillämpas. Arbetsförhållandena, inklusive löne- och arbetsvillkor är goda, för att
inte säga mycket goda i internationell jämförelse. I samband med granskning i
4
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) har
kommittén emellertid uttryckt oro över att invandrare och i synnerhet
invandrarkvinnor har problem att få arbete. Stora löneskillnader mellan män
och kvinnor och det höga antalet arbetsplatsolyckor inom främst fiskeri- och
oljenäringarna var andra områden som oroade kommittén.
11-13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa, utbildning och en
tillfredställande levnadsstandard
Sjukvårdssektorns respektive utbildningssektorns andel av statens totala budget
ligger på ungefär samma nivå som övriga nordiska länder. Alla invånare har rätt
till fri sjukvård och utbildning ungefär som i Sverige.
Levnadsstandarden - mätt i BNP per capita - i Norge är en av de högsta i
världen. Dessutom rankades Norge såväl 2003 som 2004 på första plats i
UNDP:s Human Development Index, vars kriterium för mänsklig utveckling
förutom levnadsstandard även tar hänsyn till livslängd, hälsa och utbildning.
Även om livsförhållandena således är mycket goda för de flesta norrmän har
fattigdomsklyftor bland vissa missgynnade grupper alltmer börjat
uppmärksammas och regeringen antog under år 2005 ett särskilt
handlingsprogram för att ta itu med dessa frågor.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnors situation
Kvinnor och män har samma rättigheter enligt lagen, men i praktiken finns
ungefär samma skillnader mellan könen i Norge som förekommer i flertalet
andra jämförbara länder, exempelvis i fråga om lön och
befordringsmöjligheter.
Antalet anmälda fall av våldtäkt och misshandel mot kvinnor har ökat på
senare år. FN:s kvinnokommission har påpekat att norska domstolar är sena
med att ta upp våldtäktsmål i rätten och att våldtäktsmål sällan leder till
fällande domar. Åtgärder har dock vidtagits från regeringens sida att stärka
polisens och domstolarnas utredningsresurser samtidigt som skyddshärbärgen
för hotade kvinnor inrättats på allmänna eller privata initiativ runt om i landet.
Regeringen har även antagit handlingsplaner mot kvinnovåld i och utanför
hemmet. Emellertid saknas ett särskilt lagrum som specifikt förbjuder våld i
hemmet.
Myndigheterna och många enskilda organisationer är starkt engagerade i
kampen mot människohandel (trafficking). Maximistraffet för sådana brott är
tio år. År 2003 antogs även en norsk nationell handlingsplan för bekämpning
av handel med kvinnor. Fortsatt utgör dock Norge en attraktiv destination för
5
handel med kvinnor, delvis beroende på att prostitution inte är olaglig och för
sitt utövande inte heller erfordrar uppehålls- och arbetstillstånd.
Enligt lag från 2003 skall 40 procent av styrelseplatserna i aktiebolagen besättas
av kvinnor – eller mer precist av det motsatta könet till det som är mest
representerat i den aktuella styrelsen. Från och med år 2007 kommer företag
som inte uppfyller dessa bestämmelser att kunna bestraffas av regeringen
genom att de stryks från börslistan.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter ges hög prioritet i Norge. Barnkonventionen är inarbetad i
den nationella lagstiftningen och det finns en oberoende barnombudsman med
ansvar att tillvarata barnens intressen.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Norge har en hög andel invandrare som möter ungefär samma problem och
fördomar som invandrare i Sverige. Regeringen arbetar aktivt mot rasism och
diskriminering på grund av etnisk härkomst exempelvis. Flera handlingsplaner
– den senaste för tiden 2002-2006 – har antagits.
Dessutom antog Stortinget i juni år 2005 en särskild lag om förbud mot
diskriminering. Lagen skall gälla på alla samhällsområden och förbjuder direkt
och indirekt diskriminering och trakassering på grund av etnisk tillhörighet,
nationellt ursprung, härstamning, hudfärg, språk, religion eller livssyn i övrigt.
Lagen tillkom på förslag av regeringen med särskild hänvisning till kritik om
bristande rättsskydd som Norge tidigare fått av FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD).
Norge agerar internationellt för att FN skall anta en förklaring om
ursprungsbefolkningarnas rättigheter.
En mindre, finsktalande befolkning finns i norr. Denna har tillgång till
undervisning på sitt eget språk och närheten till Finland breddar utbytet av
media på det egna språket.
Samerna har en särställning i Norge. Deras rättigheter till utveckling av det
egna språket, kultur och samhällsliv regleras sedan 1987 i grundlagen. Ett
lagförslag om bland annat samernas rätt till land och vatten i Finnmarks fylke –
det mest nordliga länet - antogs av Stortinget under år 2005. Enligt lagen
inrättas ett nytt, självständigt förvaltningsorgan i vars styrelse skall ingå tre
företrädare för Sametinget och tre personer som representerar motsvarigheten
till Landstinget. Innan lagen träder i kraft fullt ut vid årsskiftet 2006/2007 skall
en särskild kommission identifiera redan existerande rättigheter. För att avgöra
eventuella framtida tvister kommer också att finnas en särskild skiljedomstol.
6
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Situationen beträffande diskriminering på grund av sexuell läggning är
jämförbar med vad som gäller i Sverige. En lag som förbjöd homosexuellt
samliv avskaffades för trettio år sedan. Sedan ett antal år finns en
partnerskapslag som gör det möjligt för homosexuella par att registrera sitt
förhållande. Många diskriminerande attityder mot Norges uppskattningsvis 50
000 homosexuella personer lever dock ännu kvar, inte minst inom arbetslivet,
med följd att många utsätts för trakasserier eller fördomar som leder till hinder
i karriären.
18. Flyktingars rättigheter
Flyktingar har sina rättigheter skyddade i enlighet med de internationella
konventioner som Norge anslutit sig till. Vad gäller flyktingkonventionen har
norska myndigheter emellertid ibland intagit en relativt snäv tolkning av
flyktingbegreppet.
Under år 2004 kritiserades också Norge av Europarådets kommission mot
rasism och intolerans, ECRI, för behandlingen av personer som fått avslag på
sina asylansökningar men som av olika skäl inte kan eller vill sändas tillbaka till
det land de kom från. Uppgifter förekommer även om att icke-europeiska
flyktingar ibland diskrimineras på arbetsplatser. Likaså är handläggningstiderna
i flykting- och uppehållstillståndsärenden ofta mycket långa.
19. Funktionshindrades situation
Generellt sett råder i Norge stora skillnader mellan de politiska målen och den
verklighet som de funktionshindrade upplever när det gäller deras möjligheter
att i största utsträckning delta i samhällslivet på samma villkor som den övriga
befolkningen. Den norska ambitionen har hittills varit att inkorporera
bestämmelser om de funktionshindrades rättigheter i befintlig lagstiftning i
stället för att anta särlagar. Sedan år 2004 finns en särskild handlingsplan för att
stärka de funktionshindrades möjligheter att delta aktivt i samhällslivet.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
De enskilda MR-organisationernas möjligheter att ha en öppen dialog med
regeringen är goda. Exempel på oberoende organisationer i Norge som
engagerar sig för mänskliga rättigheter eller för olika gruppers situation i Norge
är Den norske Helsingforskommité, Amnesty International och
Funktionshemmedes Fellesorganisasjon. Dessutom har Norsk Senter for
menneskerettigheter av regeringen getts status som nationell institution för
mänskliga rättigheter. Det faktum att centret tillhör Oslo universitet gör dock
att det inte är fullt oberoende från statsmakten, vilket också påpekats av FN:s
kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR).
7
