Behövs filosofi?
Gunnar Johansson 770926-4134
Svaret på frågan om filosofi behövs är intimt förknippad med frågan om vad filosofi är. För
gemene man så är filosofi kanske en livsåskådning, livsfilosofi, eller så är det allmänt
tänkande som att sitta på en sandstrand och filosofera, eller så är det en akademisk disciplin
med flum och ”prat om prat”. De två första är inte filosofi i den mening jag tänkte rättfärdiga
den här, så vi fokuserar på den sistnämnda, och just i detta, att argumentera för eller emot en
sak, att rättfärdiga, att övertyga med förnuft, är en del av filosofin.
Vad är det då? En inte alltför enkel fråga, och det är inte säkert att det finns tydliga gränser.
Filosofin kan ses som grunden för mänskligt vetande. Den sysselsätter sig med
förutsättningarna för allt annat tänkande. Den försöker svara på vad som är giltiga
slutledningar, vad som egentligen finns, hur det kommer sig att vi vet något överhuvudtaget.
Filosofin bidrar till individers utveckling, i det givande utbytet av idéer, i diskussion, kritik
och framsteg, för samhället och akademien, för likväl som de uråldriga frågorna är kvar så
väcks med människans utveckling hela tiden nya frågor som inte faller naturligt någon
annanstans, eller där filosofers kunnande och verktyg kan göra nytta.
Kanske kan frågan ges ett svar genom att ge exempel på vad filosofin sysselsätter sig med,
och att detta klargör att utan dessa frågor, och sökandet efter svar, så vore mänskligt vetande
så mycket fattigare. Områden som ökar mänskligt kunnande och vetande behövs.
Existerar yttervärlden? Hur vet vi det? Om den existerar, vad består den i så fall av? Har vi en
fri vilja? Hur kommer det sig att mitt finger böjer när jag vill det? Hur tänker människor, vad
följer av vad, vad är giltiga slutledningar, vad är sann kunskap och vad är berättigad kunskap?
Hur kan vi egentligen veta något alls?
Vad är sanning? Hur vet vi att något är sant, och hur kan vi veta det? Vad är mening? Hur
fungerar det att överföra mening? Vad är det som överför det vi vill ha sagt, det vi menar? Är
det ordningen orden kommer i, är det ett mentalt tillstånd hos mig, eller hos den jag talar med,
att jag faktiskt menar något specifikt, men som kanske inte är uppenbart? Hur fungerar ironi
och humor? När jag pekar på en blå triangel, pekar jag då på formen, eller färgen, eller
antalet, och vad avgör vilket jag pekar på? Hur skiljer sig pekandena åt?
Hur är yttervärlden egentligen funtad? Sunt förnuft säger oss att omvärlden ser ut och beter
sig på ett visst sätt, men är det verkligen sant? Om man tittar på objekt som är solida, så är de
uppbyggda av atomer med så stora tomrum i sig att tanken svindlar. Atomer är i
storleksordningen av en fluga i Ullevi. Och hur vet vi att en enkrona är rund? Om jag tittar på
den från sidan så är det en rektangel, och i varierande grader ellipser tills vi ser den så att den
är cirkel.
Är man död när hjärtat slutar slå, eller när hjärnan slutar fungera? Är man frisk bara för att
man inte är sjuk? Hur kommer det sig att vi inte kan bevisa alla sanna satser i enkel
matematik? Vad är meningen med livet, och finns det ett svar för alla, eller är det upp till var
och en? Men om mina mål i livet står i konflikt med dina? Varför gör vi saker som vi vet inte
är bra för oss? Varför ska man lita på andra människor? Vilka bör man lita på och varför? Ska
man alltid göra saker som man borde göra? Finns det tillfällen då det är rätt att döda? Att
ljuga?
Detta är sådant som barn funderar över, och växer ifrån, men det innebär inte att frågorna får
svar, att de upplöses eller att de inte är intressanta eller relevanta. Att systematiskt undersöka
dessa frågor, att försöka undvika inkonsistenser så att vardagen blir begriplig (om den nu är
det) är nödvändigt.
Människan är det djur som äger förmågan att reflektera över sin situation. Detta reflekterande,
sökandet efter kunskap, är den mänskliga strävan. I allt detta finns ett sätt att se på världen,
vad man tror finns och hur detta beter sig. Man skapar sig begrepp för att förenkla, eller för att
det gav våra förfäder en evolutionär fördel, och att vända detta sökande efter kunskap om
omvärlden mot sig själv och kunskapen i sig är något av vad filosofin sysslar med.
Nästan vilken fråga man än lyfter på så lurar ett filosofiskt problem, och för de flesta så är det
inget problem man stannar vid, det löser sig ändå, men vissa brinner av en vilja och längtan
att förstå hur det är ändå. Man vill ha ett svar efter alla därför, och om man inte når längre så
vill man veta varför det tar slut där det gör. Det är samma drivkrafter som ger upphov till all
annan vetenskap, men skillnaden är att det inte här nödvändigtvis finns försök man kan utföra
som avgör saken en gång för alla. Och i var och en av dessa andra discipliner behövs det att
man tar ett steg tillbaka och tittar på allting utifrån. Alla vetenskaper har en metanivå som
skulle kunna kallas filosofi det också. Vilka entiteter postuleras, vilka begrepp klarar vi oss
inte utan, och vilka begrepp betyder egentligen samma sak som andra begrepp.
Det faktum att vi inte ännu nått, om vi någonsin kommer att nå, konsensus kring frågorna
ovan innebär inte att vi ska, eller kan, sluta ställa dem och leta efter svar. Sökandet har hittills
gett oss den kunskap vi har, och det finns ingen anledning att förutsätta att det skulle ta slut.
Det finns mer mellan himmel och jord än vad som (ännu) ryms i vår filosofi.
Dessutom är det djupt stimulerande på ett rent personlig plan att nå förståelse och insikt, att
kunna applicera det på nya fall, att tänka vad stora tänkare tänkt före en, och att kunna tänka
vidare själv.
