Orkesterkonsert:
Schuberts stora i C
Lördag 28 april 2012 kl 15.00, Sjöströmsalen
Swedish National Orchestra Academy
Dirigent: Roland Kluttig
Solister: Sofia Gustavsson, Alberto García de León Fernández
Program
Jonas Müthing (f. 1985)
PRISMA (uruppförande)
Salvador Brotons (f. 1959)
Perceptiones percutides
Relax
Conflict
Fear
Restlessness
Hate and Terror
Love and Peace
paus
Franz Schubert (1797–1828)
Symfoni nr 9 C-dur D944
Andante - Allegro ma non troppo
Andante con moto
Scherzo: Allegro vivace
Finale: Allegro vivace
Tack till:
Kom ihåg att stänga av din telefon.
Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten.
Roland Kluttig, dirigent
Roland Kluttig (f.1968) tillhör de främsta
företrädarna för den yngre generationen av
tyska dirigenter. Hans verksamhet omfattar
i lika hög grad symfoniska konserter som
opera, och hans ständigt växande repertoar
sträcker sig ända till det mest nyskrivna inom
det konstmusikaliska området.
Mellan åren 2000-2004 var Roland Kluttig kapellmästare vid operahuset i Stuttgart
vilket sammanföll med att huset utnämndes
till ”årets operahus” inte mindre än 4 år i
rad. Bland de produktioner han dirigerade
där kan man nämna Schönbergs Moses und
Aron, en lovordad uppsättning som sedermera
spelades in och gavs ut på CD. Andra operor
som han dirigerade under tiden i Stuttgart var
Don Giovanni, Les Contes d’Hoffman och de
moderna operorna Al gran sole (Luigi Nono),
Das Mädchen mit den Schwefelhölzern
(Helmut Lachenmann) och Neither (Morton
Feldman), och 2005 dirigerade han världspremiären av Richard Ayres opera The Cricket
Recovers på Aldeburgh-festivalen i England.
Ett blixtinhopp som dirigent på Norrlandsoperans MADE-festival 2007 ledde till en
inbjudan att dirigera Brittens Peter Grimes
våren 2009. Uppsättningen, regisserad av
Tobias Theorell och med Michael Weinius i
huvudrollen möttes av idel lovord av en enig
kritikerkår. Nyligen har Roland Kluttig gjort
stor succé med sin tolkning av Alban Bergs
Wozzeck på Norrlandsoperan.
Roland Kluttig är känd för att sätta ihop
fantasifulla och intressanta konsertprogram,
ett område som han lägger ner mycket tid och
energi på att utveckla. Två talande exempel
på hans intressanta programläggning är kombinationen av Varèses Ameriques med Frank
Zappas verk för stor symfoniorkester som
gjordes med Dresdner Philharmoniker och
Haydns Sieben letzte Worte med Messiaens
Expecto ressurectionem, framförda med
Berlin Konzerthausorchester.
Sofia Gustavsson, Alberto García de León Fernández, Slagverk
Alberto García de León Fernández avslutade
sina studier på kandidatnivå i Real Conservatorio Superior de Musica de Madrid 2008.
Samtidigt studerade han också vid Madrid
OKHO Percussion Academy. Sin masterexamen i orkesterspel (SNOA) på Högskolan för
scen och musik tog han år 2011.
Sofia Gustavsson har studerat musik på
heltid sedan 2004 då hon började på Framnäs
folkhögskola. Kandidatexamen i musikalisk
gestaltning tog hon vid Musikhögskolan
vid Örebro universitet. Hon studerade på masterprogrammet SNOA på Högskolan för scen
och musik och de senaste 6 månaderna har
hon varit utbytesstudent på Guildhall School
of Music and Drama i London.
Sofia och Alberto möttes under sin studietid
i Göteborg och har fått möjlighet att spela
tillsammans både i orkestersammanhang,
slagverksensemble och kammarmusik. Våren
2011 vann de provspelningen för att få vara
solister på denna konsert.
V.g. vänd!
Jonas Müthing, komposition
Jonas Müthings musikaliska resa började på
gitarren; genom kontrabas och piano blev han
intresserad av att skriva musik själv. Sin kandidatexamen i musikteori tog han i Karlsruhe
och nu läser han sin master i komposition i
Göteborg. I sin musik söker han en egen väg
mellan traditionella kompositionstekniker
och avantgarde, mellan konst- och underhållningsmusik.
www.jonasmuething.wordpress.com
Swedish National Orchestra Academy
Swedish National Orchestra Academy är en
tvåårig masterutbildning i orkesterspel vid
Högskolan för scen och musik i ett samarbete
med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan. Studenterna får möta professionella
musiker både i undervisningen och i orkesterproduktioner.
Nästa orkesterkonsert är den 25 maj under
ledning av dirigenten och utbildningens
konstnärlige ledare Kjell Ingebretsen.
Orkestern spelar balett- och musikalmusik av
Rossini, Prokofjev, Stravinskij och Bernstein.
Programkommentarer
Jonas Müthing: PRISMA
PRISMA:s inledande klanger representerar vitt brus genom hela orkestern; varje
instrument repeterar några få toner var för
sig, var och en i sitt eget tempo. Men vad
finns bakom brusets oriktade energi? Vilka
musikaliska möjligheter kan hittas i den
här klangen?
Flera filtreringsprocesser genomförs och
varierande aspekter av den inledande klangen
som rytm, klangfärg och melodi undersöks
och utvecklas. Med det första, kaotiska
bruset som utgångspunkt upptäcker, visar och
kombinerar musiken olika skeden av brus och
klarhet.
Men filtreringen kräver för mycket av systemet. Filtren börjar läcka; hål, sprickor och
rispor uppstår. Klang som egentligen skulle
hållas tillbaka av filtren kommer igenom
systemet och manifesterar sig som brus i
bakgrunden som stabiliseras och som till slut
utgör förgrunden. Samtidigt destabiliseras filtreringsprocesserna så att de slutligen blandas
och försvinner i klangen som tränger genom
filtren. Något som började som en skada i
systemet har etablerat sig som ett nytt filter.
Jonas Müthing
Salvador Brotons: Perceptiones percutides
Den spanske tonsättaren Salvador Brotons
föddes i en musikalisk familj i Barcelona.
Han blev en mångsidig musikpersonlighet
som med tiden lämnade hemstadens konservatorium med högsta omdömen i såväl
flöjtspel som dirigering och komposition.
Han verkade 1977-85 som försteflöjtist i
olika orkestrar i Barcelona, men fick 1985
ett stipendium från Fulbrightstiftelsen som
möjliggjorde det för honom att fortsätta sin
karriär i USA, där han sedan dess varit flitigt
verksam vid olika universitet. Som dirigent
har han engagerats runt om i världen, främst i
Prag, Moskva, Israel och Sydafrika.
Tonsättaren Brotons har under senare år
tilldelats en lång rad priser och fått beställningar från många förnämliga orkestrar och
ensembler. Hans musik spelas ofta runt om i
världen.
I november 2005 uruppförde Raanana
Symphonette i Israel hans verk Perceptiones
percutides som ensemblen beställt och som
tillägnades slagverksduon PercaDu. Verket
kan betraktas som en dubbelkonsert för
slagverk och stråkorkester i sex satser, vilka
speglar företeelser och känslor i ett modernt
samhälle.
Den första satsen kallas Relax och låter
vibrafon och klockspel klinga i fridfull
omgivning. Men freden är kortvarig och följs
av Conflict, en snabb revolterande sats för
aggressiva stråkar och med en dominerande,
virtuos marimba. Fear är en vanlig känsla hos
nutidsmänniskan, och den satsen börjar med
tremuli i marimbans djupa register för att
sedan genomgå en dramatisk förändring innan
man återgår till inledningens mörka stämning.
Den fjärde satsen kallas Restlessness och
är ett kort, elegant och snabbt scherzo som
presenterar slaginstrument utan specifika
tonhöjder (bongos, tom-toms, tempelblock,
kastanjetter) i nervösa rörelser. Hate and
Terror speglar i skiftande tempi en rad olika
stämningar: gong, cymbaler och tom-tom
förutsäger fasansfulla händelser. Så slutar
verket med Love and Peace där vi når den
underbara tillvaro vi alla drömmer om. En ny
kromatisk melodi presenteras och upprepas
två gånger. Första satsens stämning återkommer uppblandad med element från Fear och
Conflict, men dessa efterskalv lugnas i den
mycket avkopplande och mjuka avslutningen.
Stig Jacobsson
Franz Schubert: Symfoni nr 9 C-dur D944
Franz Schubert skrev sin första symfoni
som sextonåring, och därefter följde i stort
sett en ny symfoni varje år fram till och
med nr 6 från 1818. Då hade han sugits
in i ett turbulent bohemliv i Wien, och
börjat umgås med sångare, diktare och
bildkonstnärer nästan i ett kollektiv. Han
blev centralgestalten i de salonger (Schubertiader) som kamraterna kallade till, där
hans pianostycken, kammarmusikverk och
sånger ofta framfördes för första gången.
I mars 1828 lämnade Schubert in en symfoni
till Gesellschaft der Musikfreunde i Wien.
Han hade skrivit musiken några år tidigare,
och denna symfoni var den enda symfoni han
fullbordade under sina sista tio år. Man tog
emot den och började repetera – men fann
snart att den var alldeles för krävande och
V.g. vänd!
lång. Tar man hänsyn till alla repriser blir
speltiden över en timme! Robert Schumann
betecknade den med all rätt som himmelskt
lång, och den överträffades vid denna tid
endast av Beethovens nionde symfoni, med
vilken den också har andra likheter. När konserten gavs hade denna ”stora C-dursymfoni”
bytts ut mot Schuberts tio år gamla sjätte
symfoni – den som brukar kallas ”lilla Cdursymfonin”.
I november detta år avled Schubert, så den
nya symfonin fick han aldrig höra. Hans
efterlämnade manuskript hamnade hos hans
likaså komponerande broder Ferdinand, och
i dennes gömmor hittade Robert Schumann
symfonin efter ytterligare elva år. Schumann
blev eld och lågor, liksom Mendelssohn,
vilken samma år uruppförde symfonin med
Gewandhausorkestern i Leipzig. Tiden hade
äntligen kommit ifatt.
Schubert numrerade aldrig sina symfonier,
så vilket nummer ska denna symfoni ha? De
flesta musikvänner har nog vant sig vid att
kalla stora C-dursymfonin för nr 9 – men när
nu det ledande musikförlaget Breitkopf &
Härtel kommit med en nyutgåva bär den nr
8 – det nummer som man vant sig att sätta på
den så kallade ”ofullbordade” symfonin. I den
nya editionen bär den ofullbordade nr 7. Varför krångla till det? Bakgrunden är följande:
När musikvetenskapsmannen Otto Deutsch
arbetade med sin kronologiska katalog över
Schuberts alla verk (D-nummer), var han helt
säker på att Schubert hade skrivit en symfoni
mellan nr 6 och den ofullbordade, som han
kallade nr 8, men att denna för tillfället var
försvunnen. Han var lika säker på att man i
framtiden skulle hitta denna ”nr 7”, så han
reserverade ett nummer för den. Han ansåg
sig ha hittat antydningar om en sådan symfoni
i Schuberts brev. Men någon sådan symfoni
har fortfarande inte hittats, och numera anser
man att den aldrig skrevs. Det har alltså
uppstått en försmädlig lucka i numreringen av
Schuberts symfonier och förlagets tanke var
nu göra serien begriplig. För övrigt lämnade
Schubert åtminstone ytterligare två-tre ännu
mer ofullbordade symfonier efter sig.
Stig Jacobsson
Medverkande
Violin I
Gaianeh Pilossian, SNOA, konsertmästare
Andreas Nyberg, SNOA
Sofia Eklund SNOA
Emmi Salmi, Budapest
Diana Lewtak, SNOA
Izabela Blawat, Gdynia
Francisco José Infantes, Bryssel
Rocio Vilaplana, SNOA
Irene Fitzgerald-Cherry, SNOA
Eva-Maarja Forslund, frilans
Violin II
Sofia Hallberg, SNOA
Nadezda Galaktionova, SNOA
Martina Monti, Loreto Aprutino
Emelie Molander, SNOA
Amna Khawaja, SNOA
Elin Thorsell, Piteå
Helena Pechter, interpretation
Rocio Navarro Barranquero, Malaga
Maria Ekvall, frilans
Viola
Karin Wallmyr, SNOA
Alette Beier-Fangen, interpretation
Genta Hoxha, Malmö
Sebastian Lee, SNOA
Iina Hirvonen, SNOA
Jakob Suchentrunk, Wien
Jill Johansson, frilans
Cello
Ruth Spargo, SNOA
Anja Strautmanis, SNOA
Rebecca Wise, Amsterdam
Irene Alvar Rozas, SNOA
Johanna Niederbacher, MuKk
Amelie Helmstad, Odense
Kontrabas
Michael Carlqvist, SNOA
Hjalmar Høeg Rønningen, Malmö
Miriam Tuominen, Åbo
Martin Wingate, frilans
Flöjt
Francisco López Martin, SNOA
Rebecca Björklund, SNOA
Helen Benson, SNOA
Oboe
Gabriella Eeles, SNOA
Sandra Simon Monje, SNOA
Ekaterina Skidanova, SNOA
Klarinett
Lucy Rugman, SNOA
Paula Bereijo López, SNOA
Fagott
Ida Svensson, SNOA
Nicholas Macorison, SNOA
Pedro Pérez Conejero, SNOA
Horn
Tora Moe Fause, SNOA
Martino Torquati, SNOA
Virginia Simon Monje, SNOA
Alexander Hambleton, SNOA
Trumpet
Jonas Larsson, SNOA
Martin Isaksson, frilans
Trombon
Sho Matsuzaki, SNOA
Johannes Elmberg, MuKk
Ivar Nilsson, SNOA
Jakob Florea Nøstvik, MuKk
Pukor
Johan Bejke, frilans
Förklaringar
Interpretation: Interpretation for foreign
students
MuKk: Musikerutbildningen
SNOA: Swedish National Orchestra Academy
Orkesterkoordinator
Maria Andersson
Orkestervaktmästare
Robert Gustavsson, Jenny Haraldsson
