Musikmagi
Januari
Programtidning
Radiokören
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding möter
Robert Schumann
Två kraftfulla individualister målar tillsammans i rika, men stundtals mörka, färger.
Superduo i Trettondagskonserterna
Äntligen på scen samtidigt: Bryn Terfel och Helen Sjöholm!
Fransk fiolfavorit i vinnande violinkonsert
Renaud Capuçon spelar soloviolin i Schumanns eleganta mästerverk.
Operadramatik i Schumanns Faustscener
Katarina Karnéus & Miah Persson m fl i Schumanns mäktiga
gestaltning av Goethes drama.
Säsongen 09/10
Januari
Kära publik
Vi välkomnar ett nytt år i Berwaldhallen och i sällskap med våra ensembler
en lång rad intressanta musikstunder. Vår Schumann-satsning kommer för
mig personligen att bli extra spännande att följa. Jag har själv sjungit en del
ur hans fina romansrepertoar och delar till fullo Daniel Hardings beundran för
Schumanns verk. Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören har en
fulltecknad kalender inför 2010 med konserter som sträcker sig långt utanför
vår vanliga verksamhet. Ordet ”världsturné” används lite slarvigt ibland men
vi kan stolt konstatera att våra ensembler är efterfrågade i USA, Europa och
Asien. Man besöker under 2010 städer som t.ex. Paris, Beijing, Tokyo och
San Fransisco för att bara nämna några. En karta med turnéernas omfattning
hittar du längre fram i tidningen. Det här kommer naturligtvis att berika oss här
hemma också, med inspirerade musiker som kommer hem med nya intryck
och stärkt självförtroende. Även här hemma i Sverige har lovorden regnat över
våra musiker och sångare. Tidningen Opus stora lista över 2009 års viktigaste
musikhändelser/-personer placerar vår konsertmästare Malin Broman på tredje
plats. Man räknar upp många av hennes prestigefyllda uppdrag och avslutar
med ”Hon är Sveriges okändaste musikkändis.”
Radiokören är enda kör på listan och om deras framförande av Verdis Requiem skriver Johannes Nebel ”En kör har aldrig klingat så bra, varken live eller
på skiva”. Vi fortsätter samarbetet med Deutsche Grammophon och på den
senaste skivan gör Bryn Terfel tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören en repertoar på temat ”operaskurkar” t ex Scarpia
ur Puccinis Tosca. En fin produktion som definitivt är en möjlig ny Grammyvinnare om du frågar mig. Redan i januari har du möjlighet att höra Bryn Terfel
vid vår trettondagskonsert.
Väl mött i publikvimlet under 2010!
Musikmagi
Januari
Programtidning
Säsongen 09/10
Radiokören
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konserthuschef Berwaldhallen
03
KONSERTER januari
Lördag 9 kl 18.00 och kl 20.00
Trettondagskonserter
Daniel Harding möter
Robert Schumann
Sid 08
En av 1800-talsmusikens kraftfullaste individualister som målar i rika men mörka färger.
Superduo i Trettondagskonserterna
Äntligen på scen samtidigt: Bryn Terfel och Helen Sjöholm!
Fransk fiolfavorit i vinnande violinkonsert
Renaud Capuçon spelar soloviolin i Schumanns eleganta mästerverk.
Operadramatik i Schumanns Faustscener
Katarina Karnéus & Miah Persson m fl i Schumanns mäktiga
gestaltning av Goethes drama.
Programtidning
Januari säsong 09/10
Ansvarig utgivare
Michael Tydén
Adress
Berwaldhallen
Dag Hammarskjölds väg 3
105 10 Stockholm
Projektledare
Peter Smith
[email protected]
Annonser och annonsbokning
Peter Smith
[email protected]
Tel 070–618 33 35
Skribenter (i detta nummer)
Owe Ander, Gunnar Lanzky-Otto,
Katarina Lindblad, Johan Norberg, Peter Smith
Form
Lupo Design
Michael Tydén
Konsertprogram
Tryck
Elanders
Information och biljetter
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds väg 3
Öppet mån–fre kl 12–18 samt två timmar före
respektive konsert
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Helen Sjöholm
Bryn Terfel
Torsdag 14 kl 18.00
Fredag 15 kl 19.30
schumann 200 år
Violinkonserten
Sid 09
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Renaud Capuçon violin
Schumann: Manfred, uvertyr
Schumann: Violinkonsert
Schumann: Symfoni nr 4 (end fre)
Fredag 22 kl 19.30
Lördag 23 kl 15.00
schumann 200 år
faust, scener ur goethes
skådespel
Sid 10
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Daniel Harding dirigent
Christian Gerhaher
Miah Persson
Mojca Erdmann
Katarina Karnéus
Matilda Paulsson
Tove Nilsson
Andrew Staples
Franz-Josef Selig
Alistair Miles
Tisdag 12 januari kl 19.30
en hyllning till den
spanska gitarren
Saint Petersburg State
Symphony Orchestra
Fuat Mansurov dirigent
Rolando Saad gitarr
Musik av Rodrigo, Albéniz och de Falla
Arrangör: Euroconcert
Tel 08-784 18 00
[email protected]
berwaldhallen.se
Schumann: Faust, scener ur Goethes
skådespel
Omslagsbild
Robert Schumann och Daniel Harding
Onsdag 27 kl 18.00
Torsdag 28 kl 18.00
Musikmagi Programtidning utkommer med nio
nummer per säsong från september till maj och
publiceras av SR Berwaldhallen. Den presenterar
månadens konserter tillsammans med fördjupande artiklar om händelser i och kring Berwaldhallen
och dess ensembler: Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören. SR Berwaldhallen är
en avdelning inom Sveriges Radio.
nielsens flöjtkonsert
Tidningen trycks i 6 000 exemplar och distribueras
i Berwaldhallen och dess biljettkassa samt till
utvalda adressater. Tidningen är gratis.
EXTERNA konserter
Lördag 16 januari kl 18.00
Jazz Varieté
Fantastic Big Band
Gunhild Carling
Gästartister
Sid 11
Sveriges Radios Symfoniorkester
Dmitri Jurowski dirigent
Anders Jonhäll flöjt
Rossini: Uvertyr till Italienskan i Alger
Nielsen: Flöjtkonsert
Sjostakovitj: Symfoni nr 1
Arrangör: Jazz Art Sweden
Schumanns Faust , Scener
ur Goethes skådespel, är en
höjdpunkt i januari. Mefistofeles
besöker Berwaldhallen.
Foto Mattias Ahlm/SR
04
Schumann 200 år
Januari
Januari
05
Schumann 200 år
01 Robert Schumann 1844 av Joseph Matthäus Aigner
02 Daniel Harding
Foto Gustav Karlsson Frost
Schumann i
Berwaldhallen
Våren 2010
Robert
14 och 15 januari
Manfred, uvertyr
Violinkonsert
Symfoni nr 4 (endast 15/1)
01
Schumann Den tyske tonsättaren Robert Schumann föddes
i Zwickau den 8 Juni 1810. För att fira 200-års­
jubileet av denna viktiga och originella romantiska tonsättares födelse bjuder Berwaldhallen
denna vår­säsong på ett antal konserter med
centrala verk i Schumanns musikaliska produktion. Det är en chans väl värd att ta vara på för
att upptäcka en kompositör som inte alltid har
fått den uppskattning som han förtjänar. Han
presenteras här av två av sina beundrare: Först
en spännande intervju med, Sveriges Radios
Symfoniorkesters chefsdirigent Daniel Harding,
och sedan en initierad essä av Owe Ander,
docent i musikvetenskap vid Stockholms universitet och högskolelektor vid Stockholms Musikpedagogiska Institut.
200 år
et är inte helt lätt att få en intervju med Sveriges Radios Symfoni­orkesters chefsdirigent Daniel Harding. Som
den internationellt efterfrågade dirigent han är, har han
han många järn i elden. Men jag vet att han har en speciell
relation till Robert Schumanns musik som jag gärna vill veta mer
om – och naturligtvis delge Berwaldhallens publik inför vårens stora
Schumannsatsning. När jag till slut når Daniel på telefon i Italien är
han fokuserad på Igor Stravinskij, vars Våroffer och Eldfågeln han
skall ha premiär på senare samma dag med Orchestra Filarmonica
della Scala i Milano. Men vi växlar snabbt in på Schumann och hans
musik och det blir ett samtal som får mig att med spänning se fram
emot de kommande Schumann-konserterna.
Jag börjar rakt på sak och frågar Daniel om vad som är grunden för
hans beundran av Robert Schumann:
– Det är en svår fråga att svara på eftersom det är så självklart
för mig att Schumann är lika stor som de andra odödliga kompositörerna. Som Haydn, Brahms, Mozart och Bach. Av någon
anledning är han inte erkänd för detta, men det är fullständigt klart
för mig att han skall ha samma status som dessa. Om man ger
en konsert med bara Schumanns musik får man normalt mycket
mindre publik än på t ex en Brahms-konsert och det tycker jag är
mycket, mycket synd, för Schumann är en av 1800-talets kraftfullaste och mest individuella kompositörer. Men visst, Schumanns
musik har ett mörker över sig, han kan vara ganska obekväm i sin form
och sin klang och i vad han försöker säga oss genom sin musik. Själv
tycker jag att detta är mycket tilltalande men det är klart att det kan
vara svårt för den som väntar sig omedelbar tillfredsställelse. Men det
är inte det som Schumann handlar om.
Daniel Harding om Robert
Schumann: det är så självklart
för mig att Schumann är lika
stor som de andra odödliga
kompositörerna. Som Haydn,
Brahms, Mozart och Bach.
22 januari
Faust, Scener ur Goethes skådespel
24 februari (pianoafton)
Ur Tre romanser: nr 1 och nr 2
Karneval
8 och 9 april
Cellokonsert
6 maj
Pianokonsert
02
Vi fortsätter med att prata om Schumanns orkestrerings­teknik som
under förra århundradet varit mycket omdebatterad.
– Hans orkestreringsteknik är helt fantastik, säger Daniel med
eftertryck, men Schumann söker inte samma orkesterklang som
Brahms. Anledningen till 1900-talets uppfattning om att hans
orkestreringsteknik är dålig är att man har spelat honom på fel
sätt. Om man spelar Schumann med den tjocka klang som varit på
modet sedan andra världskriget så hör man inte vad som händer
i musiken – och resultatet är inte Schumann. Idag kan man dock
köpa inspelningar där Schumann spelas på sin tids instrument
och då märker man att det inte är något problem med Schumanns
orkestrering. Den är väldigt individuell, men han vet exakt vad han gör.
– Det är arrogant att människor har skyllt sin egen oförmåga i
sitt musikaliska framförande på Schumanns orkestrering! Kritiken
mot Schumanns orkestersats är att den är tjock. Schumann
skapar mycket riktigt sina rika och mörka färger genom att blanda
instrumentens klanger snarare än genom att tunna ut. Hans musik
får en exotisk klang, som någonting från fjärran östern. Men man
får inte spela Schumann, eller Brahms, som om det handlar om en
gyttjebrottning! Man måste ta hänsyn till tidens stil. Schumanns
musik är mer känslig för detta än Brahms.
Schumann kanske är mest känd för sin pianomusik och sina sånger,
men vi fortsätter att prata om orkestermusiken.
– Den andra och tredje symfonin har jag gjort en hel del men den
fjärde symfonin har jag inte dirigerat på åratal och jag är mycket glad
över att få återvända till den. Första gången jag dirigerade den blev jag
något överväldigad. Den är komplicerad och låter sig inte spelas på ett
självklart sätt, men är ett stort verk som liksom är lite ”obändigt”. Vissa
musikstycken flödar bara på av sig själva, medan andra måste tämjas,
men om man tämjer dem för mycket så förlorar de sin karaktär. Till den
senare kategorin hör definitivt Schumanns fjärde symfoni. Man måste
tämja den på ett sådant sätt att den hänger ihop, men samtidigt låta
den få vara allt det fantastiska som den egentligen är.
Daniel Harding har spelat in Schumanns violinkonsert, med sin egen
orkester, Mahler Chamber Orchestra, och Renaud Capuçon som
solist, på skiva.
– Violinkonsertens andra sats är vacker på ett självklart sätt, men
den första och tredje satsen är underbart komplicerade, särskilt
den tredje. Där måste man finna den rätta balansen mellan att låta
musiken vara njutbar utan att för den skull ta ifrån den sina svårare
klanger. Satsen är en kamp mellan violinen och orkestern. Låter
man orkestern ta över violinen så förlorar man melodin, men om
man låter melodin komma igenom för mycket så förlorar man den
inbyggda spänningen. Sen har Schumann angett att satsen skall
spelas mycket långsamt, något som ofta ignoreras, men den blir
banal om den spelas för snabbt.
Slutligen frågar jag Daniel om hur musikerna uppfattar Schumann,
varvid han skrattande replikerar:
– Jag pratar inte med dem som inte gillar Schumann! Om man
däremot möter någon som älskar Schumann kan man inte sluta
prata om honom. Det är som en hemlig sekt. När jag dirigerade
Manfredouvertyren i London i början av en konsert hade den
brittiske kompositören och dirigenten Sir Peter Maxwell Davis
kommit dit. Jag tackade honom för att han rest hela vägen till
London bara för den här konserten eftersom jag vet att han bor på
en ö utanför Scotland. ”Oh”, svarade han, ”jag skulle resa över hela
jordklotet för att få höra Manfredouvertyren.” Känner man till den
här musiken och älskar den är man beredd att resa flera hundra mil
bara för att få höra dessa tio minuters musik.
Peter Smith
06
Schumann 200 år
Januari
Januari
07
Schumann 200 år
Schumanns orkestreringsteknik skulle
kunna ses som en estetisk och teknisk
pendang till samtida Rembrandt­
beundrande konstnärer som Corot,
Courbet eller Leibl.
02
03
01 Die Brücke von Narni
av Camille Corot
02 Die Brücke von Narni
av Camille Corot
03 Litografi av Robert Schumann 1839 av Joseph Kriehuber
01
obert Schumanns (1810–1856)
konstnärskap tog sig en rad såväl tidstypiska som banbrytande uttryck. (Det
banbrytande var bokstavligen tidstypiskt!)
Resultatet av hans verksamhet som
konserterande pianist, yrkeskompositör,
musikskribent och dirigent pendlade mellan
triumf och katastrof. En rad arenor inom det
med snabb fart framväxande sekulariserade,
borgerliga musiklivet, såväl offentligt som
privat, kommersiellt såväl som skattefinansierat institutionaliserat, stod till förfogande.
Redan tidigt kom Schumann att stå i händelsernas centrum som iakttagare och som
deltagare.
Schumann representerar med sin bakgrund och sin breda konstnärliga gärning
något nytt och typiskt för 1800-talet och
romantiken. I likhet med Mendelssohn
och Wagner – eller i Sverige t ex Lindblad,
och Norman – kom han inte från en yrkesmusikermiljö utan snarare från en allmänt
kulturintresserad borgerlig miljö. Han fick
inte musiken med modersmjölken som
så många andra från Bach och Mozart till
Berwald och Brahms. Vilket möjligen kan ha
medfört att han kände sig såväl utanför som
ovanför den stora massan av yrkesmusiker
(till vilken kategori han möjligen räknade
sin så framgångsrika hustru Clara). Hans
verksamhet som skribent och hans engagemang för att bygga upp ett mer fast, institutionaliserat musikliv sker utifrån horisonten
av hans mångåriga bas i Leipzig. Leipzig
var med sina förlagshus och tidningar, sin
instrumenttillverkning och sitt moderna
musikkonservatorium ett av dåtidens mest
moderna och stilbildande musikcentra.
Stadens utvecklade konsertliv med den
internationellt trendsättande Gewandhausorkestern under ledning av Mendelssohn,
Gade och Reinecke som centrum, gjorde
Leipzig till en kulturell smältdegel som
både mottog och sände ut impulser över
hela Europa. Listan på prominenta gäster
hemma hos paret Schumann på Inselstraße
18 är lång, med författare, tonsättare,
virtuoser och förläggare som H C Andersen,
Berlioz, F David, R Franz, Gade, Härtel,
Henselt, Liszt, Marschner, Mendelssohn,
Rubinstein, Wilhelmine Schröder-Devrient,
Spohr, Pauline Viardot-Garcia och Wagner.
Man spelade tillsammans och diskuterade
konst, kultur och politik.
En hörnpelare i Schumanns konstnärssyn och estetik utgjorde den exklusivt som
tonsättare verksamme musikern à la
Beethoven, med ett fritt, ohämmat skapande
av musikverk, oberoende av beställare
eller arbetsgivare. Musikverk – konstverk
snarare än konsthantverk – numrerade
med opustal, och publicerade i auktoriserade versioner (vilka genererade intäkter till
fortsatt skap­ande). Tillsammans utgjorde de
ett œuvre, en helhet, representerande olika
genrer och traditioner. Strävan att kunna
behärska de olika genrernas tekniska och
konstnärliga krav är tydlig hos Schumann.
Från det korta, nästan antytt fragmentariska
karaktärsstycket, eller den intima, spröda och
personligt hållna Lieden till mer monumentalt
upplagda kör- och orkesterverk. Han producerar en rad symfonier och flersatsiga symfoniska verk med olika karaktär och olika
tekniskt-konstnärliga lösningar på problem
vad gäller form, harmonik och orkestrering.
Ett brottande med genrekonventioner, som
markerar att tonsättaren såväl behärskar
som har förmåga att fritt förhålla sig till och
utveckla traditionen. Även inom produktionen av pianomusik, kammarmusik och
körmusik finns ett liknande utforskande:
sånger ingående i sångcykler, vilka ställs
mot andra sångcykler – egna och andras
– där centrala diktverk hos olika författare
utforskas och tolkas i en dialog mellan
skilda konstnärliga uttryck.
Schumann utvecklar genom åren en karak­
täristisk (men inte särskilt stilbildande) orkestreringsteknik där han nästan genom­gående
använder sig av mixturer, en orkesterklang
där enskilda instrument eller instrumentgrupper sällan framträder ensamma utan
där klangfärgen är blandad. Ett solo eller
en framträdande figur i ett blåsinstrument
dubbleras alltid i någon stråksektion. På så
sätt uppnås en enhetlig, melerad orkesterklang, helt väsensskild från de flesta andra
romantikers, som eftersträvade ett koloristiskt
och kontrasterande utnyttjande av symfoni­
orkesterns instrument och sektioner. Tanken
går här till den vid mitten av 1800-talet så
beundrade Rembrandt med dennes ljus­
dunkelteknik, där tavlan har en genom­
gående, ofta mörkbrun grundfärg, utifrån
vilken olika ljus- och färgschatteringar
framträder. Schumanns orkestreringsteknik
skulle sålunda kunna ses som en estetisk
och teknisk pendang till samtida Rembrandt­
beundrande konstnärer som Corot, Courbet
eller Leibl.
Schumanns utnyttjande av bleckblåsinstrumenten är intressant. Ett tidstypiskt och
modernt drag är den rikliga användningen
av tromboner. Tre tromboner, en alt-, en tenoroch en bastrombon, förekommer i alla fyra
symfonierna. Detta nya klangutnyttjande
– dragtrombonen är ju fullt kromatisk – går
tillbaks på upptäckten av Schuberts nionde
symfoni med dess banbrytande utnyttjande
av trombonen. (Beethoven hade varit
betydligt mer restriktiv i sitt utnyttjande av
instrumentet.) Symfonin hade legat ospelad
och okänd hemma hos Schuberts bror
Ferdinand, när Schumann själv upptäckte
den där. Uruppförandet under Mendelsohns
ledning, över tio år efter Schuberts död,
väckte stor uppmärksamhet och fick till följd
en renässans för symfonikomponerandet
och med just tromboner i en viktig soundskapande funktion. Nordbor som Berwald
och Gade är tidiga exempel på inflytandet
från nionde symfonin. Och Schumann själv
ett annat.
Förutom trumpeter finns dessutom fyra
horn i tre av symfonierna och i flera av
uvertyrerna. Ett modernt drag i flera av
Schumanns hornbesättningar är att han
ibland uttryckligen föreskriver två ventilhorn
och två valthorn. Häri kan utläsas en viss
ambivalens i förhållandet till det av romantikerna så omhuldade instrumentet: å ena
sidan en vilja att kunna utnyttja ventilernas
möjligheter till kromatiskt och snabbt melodiskt spel i alla tonarter, å den andra sidan
en ovilja att överge hornets naturtonsserie
med dess konnotationer av, jakt, vildmark
och (diatonisk naturgiven) renhet.
Leipzig som utbildningsmetropol hade stor
dragningskraft på nordiska musiker och
kompositörer. Gade, Josephson, Norman,
Söderman och senare Grieg studerade
alla i staden och, kom på så sätt tidigt att
komma i kontakt med och påverkas av
den högromantiska strömning som främst
representerades av Mendelssohn och
Schumann. I den kända tidningsartikeln i
Neue Zeitschrift für Musik (28 oktober 1853)
där Schumann drog upp den moderna musikens färdriktning, och där Brahms lyftes
fram som den tyska musikens framtidslöfte,
nämns även den unge Ludvig Norman som
ett annat exempel på framtidskonsten. Det
var inte bara kompositionstekniska nya
banor som bröts, utan den MendelssohnSchumannska visionen av ett modernt
borgerligt musikliv, med orkestrar, konserthus, bibliotek, musikpress och musikhögskolor fick ett genomslag i svenskt musikliv
vars verkningar märks av än idag.
Owe Ander
08
Konsertprogram
Januari
Januari
Lördagen den 9 januari
kl 18.00 och kl 20.00
Torsdag 14 januari 18.00
Fredag 15 januari 19.30
Trettondagskonserter
Schumann 200 år
violinkonserten
Sveriges Radios Symfoniorkester
Bernt Lysell konsertmästare
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Helen Sjöholm sopran
Bryn Terfel bas-baryton
Malin Broman konsertmästare
Daniel Harding dirigent
Renaud Capuçon violin
OBS! De två konserterna har olika program
Konserten kl 18.00 sänds senare samma
kväll i SVT1 kl 21.00 och konserten kl 20.00
den 14 januari kl 21.00.
Ett två timmars sammandrag av båda
konserterna sänds i SR P2 lördagen den 16
januari kl 15.00.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim
01
02
Robert Schumann (1810-1856)
Manfred, uvertyr op. 115
Violinkonsert d-moll
-In kräftigem, nicht zu schnellem Tempo
-Langsam
-Lebhaft, doch nicht schnell
01
02
Elaka killar, galna tjejer och en och annan
gedigen ängel i opera- och musikalroller
porträtterade av sångsolister i världsklass.
Helen Sjöholm är född i Sundsvall och
uppvuxen med kör och solosång sen tidiga
år men den professionella scendebuten
gjorde hon med sång- och underhållningsgruppen Just For Fun i slutet av 1980-talet.
Vid en audition några år senare bland ett
tusen andra sökande fick hon huvudrollen
i Kristina från Duvemåla som hade premiär
på Malmö Musikteater 1995. Föreställningen spelades därefter på Göteborgsoperan
och på Cirkus i Stockholm och rollen som
Kristina blev Helens stora genombrott och
har lett till en strålande karriär som musikalartist. 2002 fick hon den kvinnliga huvudrollen,
Florence, i den svenska versionen av
Chess, även detta på Cirkus. Samma år
släpptes Helens första soloskiva, Visor, på
vilken hon sjunger allt från den gamla Horgalåten till den lite mer nyskrivna Koppången.
2008 fick Helen huvudrollen som Eliza vid
premiären till musikalen My Fair Lady på
Oscarsteatern. Hon tilldelades då Guldmasken för sin tolkning, med motiveringen:
”Varje melodi sjunger hon med övertygelse
och musikalitet, varje stavelse hörs. Hon
skapar ett innerligt porträtt av en av de
mest kända musikalrollerna genom tiderna”.
01 Helen Sjöholm
Foto Anders Gunnartz
02 Bryn Terfel
09
Konsertprogram
Helen Sjöholm har varit solist vid Berwaldhallens Trettondagskonsert en gång förut,
närmare bestämt 2004, men den gången
blev det på egen hand. Meningen var att
hon skulle uppträda med Bryn Terfel även
då, men Terfel blev sjuk och var tvungen
att ställa in. Och även om Helen skötte
solistrollen på egen hand med glans den
gången, hoppas vi nu verkligen att hennes
manlige mannlige sångpartner är med oss
denna gång!
Bas-barytonen Bryn Terfel växte upp i
en lantbrukarfamilj i Wales där han undervisades i sång av en vän till familjen.
1984 flyttade han till London och antogs
vid Guildhall School of Music and Drama.
Sedan dess har han gjort en fenomenal
karriär. Han hör idag till de främsta i världen
i sitt röstfack och är en mycket eftersökt
sångsolist. Förutom att han är en mycket
framstående sångare, har han också en
ovanligt stor bredd i sin repertoar och rör
sig ledigt mellan olika musikgenrer. Karriären kantas av idel framgångar i allt från
intima romanser till dramatiska Wagneroperor och inbegriper även musikaler och
populärmusik. Han är särskilt känd för
sin tolkning av Figaro i Mozarts Figaros
bröllop som han sensationellt debuterade
med på Wienoperan 1993, en roll han även
debuterat med på både Covent Garden
och Metropolitan. 1996 sjöng Terfel Wagner
för första gången då han uppträdde som
Wolfram i Tannhäuser vid Metropolitan.
Wotan i Rehnguldet och Valkyrian gestaltade han första gången på Covent Garden
2004 - till recensenternas och publikens
stora uppskattning. Bryn Terfel har också
sin egen årliga musikfestival i Faenol i Norra
Wales och han är en Grammy-vinnare med
en omfattande diskografi. I en intervju i The
Telegraph i november 2009 med anledning
av sin engelska releaseturné för den nya
CD:n Bad Boys konstaterar han: ”Thankfully, it’s bestowed upon the bass-baritone
voice to sing most of opera’s baddies.”
Skivan, som spelades in i Berwaldhallen
med Sveriges Radios Symfoniorkester och
Radiokören, släpps i Sverige i januari.
Peter Smith
Paus (endast fredag)
Symfoni nr 4 d-moll op. 120
(endast fredag)
-Ziemlich langsam. Lebhaft
-Romanze: Ziemlich langsam
-Scherzo: Lebhaft
-Langsam. Lebhaft
Presentatör: Boel Adler
SVT spelar in delar av konserten.
Fredagens konsert sänds direkt i SR P2.
Ungefärlig konsertlängd: Torsdag 1 tim, fredag
2 tim 15 min
01
Malin Broman och
Daniel Harding
Foto Gustav Karlsson
Frost
Renaud Capuçon
Foto Matt Hennek
Vill man fånga romantikens väsen i en enda
urladdning är det svårt att överträffa Robert
Schumanns uvertyr Manfred, som inleder
hans stora melodram över Lord Byrons diktverk. Tonsättaren fascinerades av Manfred
redan i tonåren, men först 1848 började
han musiksätta historien om den olycklige
greven som lever i utanförskap, som man
säger. Han har tagit sin tillflykt till alperna
efter att ha begått ett ohyggligt, men inte
närmare definierat, brott. Djupt ångerfull,
fylld av ”Weltschmerz”, utkämpar han sin
strid med andevärldarna för att slutligen
få dö i relativ frid. Romantik var det, och
förödande fantastisk musik.
Vissa verk kan hamna i bakvattnet trots
att kompositören tillhör de allra största.
På en lista över sådana fenomen hamnar
Schumanns Violinkonsert väldigt högt.
Att den långsamma satsen aldrig blivit ett
verkligt örhänge är obegripligt. Tonsättaren
hävdade själv att dess tema hade sjungits
för honom av änglar. Konserten skrevs
på tretton dagar 1853 av en man som det
mörknade allt mer kring, självmordsförsöket
i Rhen skulle snart följa. Den tillägnades
Joseph Joachim som inte bara själv lät bli
att röra den, utan föreskrev i sitt testamente
att den fick framföras först hundra år efter
tonsättarens död. Det blev något tidigare än
så, efter att violinisten Jelly d’Aranyi, släkt
med Joachim, sagt sig ha fått upplysningar
om konserten av både denne och Schumann
själv vid en seans! Georg Kulenkampff uruppförde den i Berlin 1937.
Mästerverk av romantikernas roman­
tiker – inte minst en sorgligt förbisedd
violinkonsert
Symfoni nr 4 är egentligen nr 2, skriven
redan 1841 och då kallad Symfonisk
fantasi. Succén uteblev, partituret hamnade i skrivbordslådan, reviderades först
tio år senare och spelades i sin nya form
1853. Detta förklarar den, för den plågade
Schumann, egendomliga kombinationen
av högt opusnummer och hoppfull durfinal.
Johannes Brahms lär för övrigt ha saknat
02
ursprungsversionens originella bruk av gitarr i andra satsen. Dirigenten George Szell
skrev inför 150-årsjubileet 1960 en artikel i
New York Times, ett glödande försvarstal för
Schumanns vid den tiden ofta underskattade symfoniska verk. Szell prisar fantasin,
ömheten och glöden, och vill locka sina
yngre kolleger: ”Intressera er med kärlek
för Schumanns fyra mästerverk! Ni blir rikt
belönade… om ni gör ert jobb bra, får ni lika
mycket applåder som efter en Tjajkovskijsymfoni”. Fjärde symfonin är extra praktisk,
de fyra satserna spelas i följd utan avbrott,
så applåderna hamnar knappast fel.
Fransmannen Renaud Capuçons karriär som kammarmusiker och solist tillhör
dagens mest lysande. Isaac Stern var en av
hans lärare, och Capuçon spelar på en
Guarneri del Gesù, kallad Panette, som tillhört honom. Som solist har han arbetat med
dirigenter som Bernard Haitink, MyungWhun Chung, Charles Dutoit och Christoph
Eschenbach, som kammarmusiker med
Martha Argerich, Daniel Barenboim, Vadim
Repin och många fler, inte minst den cellospelande brodern Gautier. Diskografin är
också omfattande, han och vår chefsdirigent
har bland annat spelat in Schumanns violinkonsert.
Gunnar Lanzky-Otto
10
Konsertprogram
Januari
Januari
Fredag 22 januari kl 19.30
Lördag 23 januari kl 15.00
Onsdag 27 januari kl 18.00
Torsdag 28 januari kl 18.00
Schumann 200 år
Nielsens
flöjtkonsert
Faust, scener
ur goethes
skådespel
Sveriges Radios Symfoniorkester
Malin Broman konsertmästare
01
02
Sveriges Radios Symfoniorkester
Sara Bitloch konsertmästare
Christian Gerhaher baryton – Faust,
Pater Seraphicus, Doctor Marianus
Miah Persson Ovenden sopran – Margareta,
Una Poenitentium
Alastair Miles bas – Mefistofeles, den
onde anden
Mojca Erdmann sopran – Sorg,
Magna Peccatrix, solosopran I
Katarina Karnéus mezzo – Marta, Nöd,
Mulier Samariatana, Mater Gloriosa,
solosopran II
Matilda Paulsson mezzo – Brist,
Maria Aegyptiaca, soloalt
Tove Nilsson alt – Skuld
Andrew Staples tenor – Pater Ecstaticus,
Ariel, Solotenor
Franz-Josef Selig bas – Pater Profundus,
solobas i alla ensembler
Robert Schumann (1810-1856)
Faust, Scener ur Goethes skådespel
-Uvertyr
Del I
-Scen i trädgården
-Margareta framför bilden av Mater Dolorosa
-Scen i domkyrkan
Paus
Del II
-Ariel. Soluppgång
-Midnatt
-Fausts död
Del III
-Fausts förklaring
Presentatör: Katarin Lindblad (fredag)
SVT spelar in delar av konserten.
Fredagens konsert direktsänds i SR P2.
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 35 min
01 Katarina Karnéus
Foto Christian Steiner
02 Mojca Erdmann
Foto F Broede
03 Miah Persson
04 Franz-Josef Selig
Foto Ann Hoffman
Robert Schumann tvekade länge inför
att tonsätta Goethes Faust, som han
betraktade som ett mästerverk. Han var
rädd för att folk skulle ifrågasätta varför
någon skulle sätta musik till det som redan
var perfekt. Samtidigt hade han själv en
stark känsla av att musiken skulle kunna
förstärka intrycket av berättelsen. Han valde
Dmitri Jurowski dirigent
Anders Jonhäll flöjt Gioacchino Rossini (1792-1868)
Uvertyr till Italienskan i Alger
Radiokören
Gosskör från Adolf Fredriks Musikklasser
Daniel Harding dirigent
Carl Nielsen (1865-1931)
Flöjtkonsert
-Allegro moderato
-Allegretto
03
04
Goethes drama om kampen mellan ont och
gott i ett av Schumanns främsta verk.
oratorieformen och arbetade med verket i
omgångar under nio års tid. De scener han
plockade ut fokuserar på Fausts andliga
utveckling och temat försoning.
Christian Gerhaher, baryton, är utbildad
läkare och har studerat sång för bl a
Fischer-Dieskau och Schwarzkopf. Som
romansinterpret har han blivit stilbildande.
Förutom ett flitigt konserterande vid festivaler
och hus som Wigmore Hall, Concertgebouw
och Musikverein, sjunger han även Papageno,
Wolfram och andra utvalda operaroller.
Miah Persson Ovenden, sopran, har
framträtt på många av världens mest
intressanta operahus och festivaler med
dirigenter som Ashkenazy, Barenboim,
Gardiner, Harnoncourt och Minkowski. Inom
opera har hon sjungit roller som Sophie,
Susanna och Fiordiligi i Glyndebourne,
Salzburg, London, Bryssel, Stockholm,
Frankfurt, San Francisco m m.
Alastair Miles, bas, började som flöjtist
och har varit en av världens ledande
basar sen han vann Kathleen Ferriertävlingen 1986. Han sjunger vid bl a Covent
Garden, Metropolitan, Bastiljoperan, San
Franciscooperan och Nederländska operan
i roller som Figaro, Filip II, Sparafucile
och Basilio och ger konserter med Giulini,
Mehta, Muti, Chung, Gardiner m fl.
Mojca Erdmann, sopran, studerade
både violin och sång och sjöng i barnkören
på Hamburgs statsopera. 1997-2005 hade
hon kontrakt på Komische Oper Berlin,
och sedan Salzburg-debuten 2006 är hon
alltmer efterfrågad i roller som Oscar, Zaide,
Zelmira, Zerlina och Norina och konsertant
med dirigenter som Harnoncourt, Rattle,
Nagano och Bolton.
Katarina Karnéus, mezzosopran, vann
Cardiff Singer of the World 1995 och
är sedan dess internationellt verksam
vid BBC Proms, festspelen i Salzburg,
Concertgebouw m m, och operahus
som Covent Garden, Metropolitan,
Glyndebourne, Parisoperan, La Monnaie,
och Deutsche Oper. I år gjorde hon
efterlängtad debut på Kungl Operan i
Händels Xerxes.
Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975)
Symfoni nr 1 f-moll op 10
-Allegretto. Allegro non troppo
-Allegro
-Lento (attacca)
-Lento. Allegro molto
Presentatör: Niklas Lindblad
Onsdagens konsert sänds fredag 27 januari i
SRP2 kl 19.30.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min
Gioacchino Rossini skrev Italienskan
i Alger för att hjälpa sin gode vän,
impressarion vid San Benedetto-teatern i
Venedig som haft en dålig säsong. Inom
mindre än en månad skedde premiären,
som blev en stor framgång. Handlingen är,
som ofta i Rossinis operor, egentligen av
sekundär betydelse. Den stora poängen
ligger i den musikaliska humorn och
vitaliteten. I den här farsartade komedin
är Isabella till en början tillfångatagen som
slav hos en turkisk härskare som tröttnat
på sin fru och vill ha en italiensk älskarinna.
Självklart får Isabella den hon vill ha medan
turken blir grundlurad och tröstar sig med
sin troget väntande hustru.
Carl Nielsens huvudinstrument var
violin, men han spelade även signalhorn
och alttrombon i en militärorkester under
en period i tonåren. Efter att ha skrivit sin
blåsarkvintett, lovade Nielsen medlemmarna
i Köpenhamns blåsarkvintett en solokonsert
var. Det blev en för flöjt 1926 och en för
klarinett 1928. Flöjtkonserten är skriven för
danske flöjtisten Holger Gilbert Jespersen,
som älskade allt franskt och förfinat och
avskydde det vulgära. Konserten uruppfördes
i Paris i oktober 1926. I publiken satt bl a
Honegger, som höjde Nielsen till skyarna och
Ravel, som lånade en av Nielsens trumrytmer
som byggsten i sin egen Bolero.
Dmitrij Sjostakovitj hade absolut gehör
och lärde sig snabbt. Han var 9 år när
han såg sin första opera och började
spela piano ungefär i samma ålder. Snart
skrev han egen musik. Vid 13 år kom han
in på musikkonservatoriet i Petrograd,
som det hette då. En tystlåten ung man,
klen och ofta sjuk. Efter att ha tagit sin
pianoexamen 1923 blev han skickad till ett
Matilda Paulsson, mezzo, fick sitt
genombrott 2007 som Octavian i
Rosenkavaljeren på Kungl Operan vid
Operahögskolans uppspel. Samma roll har
hon även gjort i Stockholm, Hannover och
Kiel. Hon har även sjungit på Drottningholms
Slottsteater, Malmö Opera, Det Kongelige
m m, i bl a virtuosa barockroller och
Komponisten i Strauss Ariadne på Naxos.
11
Konsertprogram
sanatorium över sommaren. Där träffade
han en ung kvinna som många menar
var hans livs största kärlek. Av någon
anledning valde han att inte binda sig vid
henne, men fortsatte att hålla kontakt
med henne tills hon födde sitt första barn
med en annan man. Första symfonin är
Sjostakovitjs examensarbete, färdig i
juli 1925 och uruppförd året därpå med
Leningradfilharmonikerna. Symfonin blev
en stor framgång, som gjorde Sjostakovitj
berömd även internationellt.
Anders Jonhäll prövade både piano
och saxofon innan han fastnade för flöjt.
Han tog diplom på Kgl Musikhögskolan
1992, samma år som han började arbeta
i Göteborgs Symfoniorkester, först som
soloflöjtist, därefter stämledare. Sedan
1995 är han medlem i Göteborgsensemblen
Gageego!. Han har även varit medlem i
kvartetten Pärlor för Svin och har spelat
med Vertavokvartetten, Kroumata, Mats
Bergström m fl. Sedan 2000 är han huvudlärare i flöjt vid Musikhögskolan i Göteborg.
F r om 2009 är han soloflöjtist i Sveriges
Radios Symfoniorkester.
Dmitri Jurowski tillhör en stor musikerfamilj med pappa Michail och broder
Vladimir som närmaste dirigentkollegor.
Född i Moskva 1979 och studerade violin
på Tjajkovskijkonservatoriet från 6 års
ålder. 2003 började han studera dirigering
för Hanns Eisler i Berlin och 2004 blev han
dirigentassistent på operan i Genua. Han har
sedan dirigerat opera på Komische Oper i
Berlin, vid Wexfordfestivalen, Romoperan
m m och är även aktiv som konsertdirigent.
Katarina Lindblad
Rossinis liv och lekfullhet, Nielsens fantasi och
vitalitet, och 19-årige Sjostakovitjs karaktäris­
tiska blandning av ironisk humor och stort
allvar.
Tove Nilsson sjunger i Radiokören.
Andrew Staples, tenor, studerade vid
Benjamin Brittens internationella operaskola
och sjunger både konsertant och opera
med dirigenter som Manze, Gardiner
och Rattle. På Covent Garden har han
sjungit bl a Jacquino i Fidelio, i Trollflöjten
och Salome. Han har tidigare gästat
Berwaldhallen i Mozarts Mässa i c-moll och
Schumanns Das Paradies und die Peri.
Franz-Josef Selig, bas, sjunger de
stora Wagner-rollerna, som Kung Marke,
Gurnemanz, Daland, Fasolt, och även
Sarastro, Rocco, Osmin m.fl. på operahus
som Wiener Staatsoper, Covent Garden,
Metropolitan och La Scala. Selig sjunger
även mycket konserter med dirigenter som
Ozawa, Pappano, Muti, Nagano m fl.
Katarina Lindblad
01 Dmitri Jurowski
02 Anders Jonhåll
01
02
12
Turnéer våren 2010
Januari
Januari
Turnéer världen
runt – våren 2010
ASIEN
10–16 juni
Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören
är internationellt mycket efterfrågade och vårens
turnéprogram är ovanligt omfattande.
VÄSTERÅS
10 – 11 februari
Nikolaj Znaider dirigent
Peter Mattei baryton
MAHLER: Lieder eines
fahrenden Gesellen
TJAJKOVSKIJ: Symfoni
nr 4 f-moll
15 juni
MOZART: Symfoni nr 40 g-moll
MOZART: Requiem
Kina
10–12 juni
BARTOK: Violinkonsert nr 2
MAHLER: Symfoni nr 1 D-dur ”Titan”
Paris 27 april
Chicago 23 feb
Minneapolis 26 feb
Tokyo 14–16 juni
Moskva 5 april
EUROPA
27 april–2 maj
Daniel Harding dirigent
Hélène Grimaud piano
Paris
27 april
RAVEL: Pianokonsert nr 1
G-dur
MAHLER: Symfoni nr 6 a-moll
Hamburg
28 april
BEETHOVEN: Pianokonsert
nr 4 G-dur
MAHLER: Symfoni nr 6 a-moll
Düsseldorf, Essen
och München
29 april–1 maj
STENHAMMAR: Excelsior!
BEETHOVEN: Pianokonsert
nr 4 G-dur
DVORAK: Symfoni nr 7 d-moll
Radiokören
MOZART: Overtyren till Don Giovanni
STRAUSS: Don Juan
MAHLER: Symfoni nr 1 D-dur “Titan”
St Petersburg 3-4 april
Indiana University 22 feb
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Mariinskijteaterns
symfoniorkester
Valery Gergiev dirigent
Fredrik Malmberg dirigent
BRAMS: Ein Deutsches
Requiem
BACH: H-mollmässa
10-11 feb
Ann Arbor 21 feb
Cincinnati 24 feb
San Fransisco 28 feb
Japan
13–16 juni
RYSSLAND
2–6 april
Uppsala 15 april
Västerås
Ragnar Bohlin dirigent
Musik av S-D Sandström,
Mahler, Bach, Alfvén, Rorem,
Hillborg och Martin.
Daniel Harding dirigent
Frank Peter Zimmermann violin
(Kina)
UPPSALA
15 april
Västerås sinfonietta
Peter Dijkstra dirigent
BYSTRÖM: Allt beror
på vingar (uruppförande)
BARBER: Agnus Dei
FAURÉ: Requiem
USA
19 feb – 2 mars
13
Turnéer våren 2010
Hamburg 28 april
Tokyo 15 juni
Beijing 11 juni
Essen 30 april
Kanagawa
Düsseldorf 29 april
18–19 juni
München 1 maj
Milano 29 maj–6 juni
ITALIEN
La Scala 29 maj–6 juni
l’Orchestra della Scala
Claudio Abbado dirigent
MAHLER: Symfoni nr 2 c-moll
”Uppståndelsesymfonin”
Nagoya 12 juni
Shanghai 10 juni
Yokosuka 13 juni
JAPAN
7–20 juni
Peter Dijkstra dirigent
Musik av av Barber,
Martin, S-D Sandström,
Poulenc, Mendelssohn
och Brahms.
MOZART: Requiem (15/6)
14
Notiser
Januari
Notiser
Heta namn i Berwaldhallen hamnar högt på Opus lista
Opus, den svenska tidskriften för klassisk musik, presenterar i sitt senaste nummer
(dec-feb) sin lista över 2009 års viktigaste musikhändelser/-personer. På första plats
hittar vi en wagnersopran med världsrykte, nämligen Nina Stemme, och på andra plats
operasångerskan och melodifestivalvinnaren Malena Ernman. Platserna därefter intas dock
av några högst prominenta artister från Berwaldhallen. Tredje plats intas av ingen mindre
än konsertmästaren i Sveriges Radios Symfonikorkester Malin Broman. I motiveringen
pekar Opus bl a på hennes ”heroiska insats i [Richard Strauss] Ein Heldenleben med
Gergiev i höstas”. Fjärde platsen intas hedrande av Radiokören tillsammans med chefsdirigenten Peter Dijkstra, om vilka Opus chefredaktör Johannes Nebel skrev angående
Radiokörens deltagande i Verdis Requiem på Östersjöfestivalen 2009: ”En kör har aldrig
klingat så bra, varken live eller på skiva.”
Foto: Mattias Ahlm / SR Foto
Afternoon Tea på söndagar
Semifinalister till
Solistpriset 2010
Pianisten Peter Friis Johansson, som varit
P2:s artist under 2009, har kvalificerat sig
som en av 8 semifinalister till Solistpriset
2010. Semifinalen går av stapeln på
Nybrokajen 11 den 16-17 mars och finalen
i Göteborgs Konserthus den 12 maj. Övriga
semifinalister är Lucas Brar, gitarr, Anna
Christensson, piano, Per Gross, blockflöjt,
Christina Larsson Malmberg, sång, Shuji
Ono, slagverk, Elina Sirone, piano och Sara
Övinge, violin. Peter Friis Johansson avslutar
vårens konsertsäsong i Berwaldhallen med
att spela Beethovens Pianokonsert nr 5 den
26-27 maj.
Förgyll söndagen med en promenad
längs Djurgårdskanalen, te och scones
i Berwaldhallen och slutligen konsert!
Konsertsöndagar mellan 13-15 serveras i
år afternoon tea i övre foajén (se konsertprogrammet). Det går bra att droppa in,
men en förbokning av bord på tel 08-784 12 43
eller via mail till [email protected]
rekommenderas. På menyn finns det goda
sandwichs, nybakta scones med marmelad,
lemoncurd, och nötbiscotti. Och som
avslutning en morotskaka eller liknande.
Kaffe och te ingår naturligtvis. Första
gången blir den 7 februari och kostnaden
är 135 kr.
Akademiens Medalj för
Tonkonstens Främjande
Tonsättaren Sven David Sandström,
körledaren Bo Johansson, pedagogen
Ulla Magnusson och skriftställaren Göran
Bergendal tilldelas den 30 november 2009
Medaljen för Tonkonstens Främjande.
Medaljen är Kungl. Musikaliska Akademiens
främsta utmärkelse och delas ut årligen vid
Akademiens högtidssammankomst till ”högt
förtjänta personer för betydande insatser i
svenskt musikliv”. Sven David Sandström är
vårens tonsättare i Berwaldhallen där hans
Cellokonsert framförs den 26-27 februari
och hans nyskrivna Messias den 20-21
mars.
Frykbergfonden
Frykbergfonden som förvaltas av
Musikaliska Akademien delade på
jubileumskonserten i höstas ut stipendier
till två musiker i Sveriges Radios
Symfoniorkester. De två stipendiaterna,
som var föreslagna av orkesterstyrelsen,
var Jana Boutani, cellist och Jan Isaksson,
violin II, som fick 15 000 kronor vardera.
Strauss symfoniska dikter
Anna Lena Ringarp
kommer till Berwaldhallen
i februari
I säsongens serie med Richard Strauss
symfoniska dikter har Sveriges Radios
Symfoniorkester under hösten framfört Ein
Heldenleben och Don Juan och fortsätter
i vår med Also sprach Zarathustra den 20
februari under Daniel Hardings ledning och
Till Eulenspiegels lustige Streiche den 6-8
maj med Juraj Valchua som dirigent.
Den 7 februari, en timme före konserten,
kan man i samband med afternoon tea i
Berwaldhallens övre foajé höra den kända
radioprofilen Anna Lena Ringarp prata om
sitt programledarskap och liv i etern. Anna
Lena är programledare för Språket som är
ett av SR P1:s populäraste program med en
stor och trogen lyssnarskara.
Photo:Mat Hennek/DG
ARTS B I RTH
DAY PARTY
16 & 17 JAN 2010 20-00. KONSTENS FÖDELSEDAG FIRAS I DAGARNA
TVÅ AV SVERIGES RADIO P2. LÄS MER PÅ SR.SE/P2/ARTSBIRTHDAY
Bryn Terfel annons helsida jan2010.indd 1
2009-12-16 11:28:34
Konserter Februari
4 Torsdag kl 18.00
5 Fredag kl 19.30
12 Fredag kl 19.30
OBS! Nybrokajen 11
26 Fredag kl 19.30
27 Lördag kl 15.00
BEETHOVENS VIOLINKONSERT
ALLT BEROR PÅ VINGAR
NIELSENS FJÄRDE SYMFONI
Sveriges Radios Symfoniorkester
Lionel Bringuier dirigent
Sergej Chatjatrjan violin
Beethoven: Violinkonsert
Dutilleux: Métaboles
Skrjabin: Poème de l´Extase (end fre)
Radiokören
Västerås Sinfonietta
Peter Dijkstra dirigent
Barber: Agnus Dei
B Byström: Allt beror på vingar
Fauré: Requiem
Biljetter: 80–395 kr
Biljetter: 150 kr
Sveriges Radios Symfoniorkester
Jukka-Pekka Saraste dirigent
Torleif Thedéen violoncell
Sibelius: Tapiola
S-D Sandström: Cellokonsert
(Vårens tonsättare 2010)
Nielsen: Symfoni nr 4, ”Det uudslukelige”
7 Söndag kl 15.00
18 Torsdag kl 18.00
20 Lördag kl 15.00
gästspel
Svenska Kammarorkestern
Thomas Dausgaard dirigent
Katarina Karnéus mezzosopran
Schnelzer: A Freak in Burbank
Berlioz: Nuits d’été
Sjostakovitj: Symfoni nr 9
Biljetter: 100–395 kr
11 Torsdag kl 19.00
12 Fredag kl 18.00
13 Lördag kl 15.00
svenska strärnor –
Sondheim 80 år
Sveriges Radios Symfoniorkester
Anders Berglund dirigent
Helen Sjöholm
Peter Jöback
Hyllningskonserter till Stephen Sondheim
Musik ur bl a Sweeney Todd, Follies och
West Side Story
Biljetter: 140–425 kr
HARDENBERGER SPELAR
GRUBER
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Håkan Hardenberger trumpet
Stenhammar: Excelsior!
Gruber: Busking
R Strauss: Also sprach Zarathustra (end lö)
Biljetter: 80–395 kr
24 Onsdag kl 18.00
25 Torsdag kl 18.00
Schumann och Chopin
200 år!
Pianoafton
Flygelinvigning
Roland Pöntinen piano
Schumann: Ur Tre Romanser, op 28 nr 1
och nr 2
Schumann: Karneval, op 9
Chopin: Tre mazurkor, op 41 nr 4 och nr 1
samt op 24 nr 4
Chopin: Polonäs, op 44
Chopin: Nocturne, op 27 nr 1
Chopin: Scherzo nr 4, op 54
Chopin: Barkarol, op 60
Biljetter: 80–295 kr
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds Väg 3
Vi har öppet helgfri må–fre 12–18
samt två timmar före respektive
konsert.
Telefon, fax, e-post och internet
Tel: 08-784 18 00 (öppet helgfri
må–fre 9–18)
Lördagar och söndagar öppet
2 timmar före konsert.
Fax: 08-663 15 14
e-post:
[email protected]
berwaldhallen.se
Ticnets biljettbokning
Tel 077-170 70 70
Helgfria vardagar 9–19
Lördagar 10–16
Söndagar 10–15
Röda dagar 10–14
eller ticnet.se
Biljetter: 100–395 kr
