Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Kvinnor i historieböckerna
Women in the Historybooks
Petra Olsson
Lärarexamen 270 hp
Historievetenskap och lärande
Slutseminarium 080115
Examinator: Thomas Småberg
Handledare: Lars Pålsson-Syll
2
Sammanfattning
I denna studie har jag undersökt om och hur utvecklingen gått framåt vad gäller förekomsten
av kvinnor och hur dessa porträtteras i läroböcker i historia. Böckerna jag undersökte var
läroböcker från tre tidsperioder; 1966-1967, 1983-1984 och 2001. I böckerna räknade jag
antalet kvinnor och studerade hur de framställdes. Var de passiva eller aktiva kvinnor?
Tillagda eller integrerade i historien? Jag utgick från min tes som i stort sa att det hade
successivt blivit bättre med tiden och att i de sista böckerna, de från 2001 skulle vi ha ganska
många kvinnor som var beskrivna på ett positivt vis.
3
4
Innehållsförteckning
Inledning..................................................................................................................................... 6
Tes och frågeställningar .......................................................................................................... 6
Metod ......................................................................................................................................... 7
Textanalys ............................................................................................................................... 8
Material ................................................................................................................................. 10
Teori ......................................................................................................................................... 10
Genus eller Kön?................................................................................................................... 10
Kvinnohistoria....................................................................................................................... 11
Historiedidaktik och historiebruk.......................................................................................... 12
Historiemedvetande............................................................................................................... 14
Undersökning ........................................................................................................................... 15
Läroböcker ............................................................................................................................ 15
Historia, 1966 ................................................................................................................... 15
Diskussion ........................................................................................................................ 16
Historia för gymnasiet, 1967............................................................................................ 16
Diskussion ........................................................................................................................ 16
Vägar till nuet, 1983......................................................................................................... 16
Diskussion ........................................................................................................................ 18
Människan i tiden 3, 1984. ............................................................................................... 18
Diskussion ........................................................................................................................ 19
Alla tiders historia Maxi, 2001......................................................................................... 19
Diskussion ........................................................................................................................ 21
Perspektiv på Historien A, 2001 ...................................................................................... 22
Diskussion ........................................................................................................................ 23
Analys....................................................................................................................................... 24
Jämförelse.............................................................................................................................. 25
Antal stycken som nämner enskild kvinna eller grupp av kvinnor .................................. 26
Antal namngivna kvinnor................................................................................................. 27
Antal aktiva kvinnor alternativt aktiva grupper av kvinnor ............................................. 28
Antal integrerade kvinnor alternativt grupper av kvinnor................................................ 29
Slutsats ..................................................................................................................................... 29
Avslutning ................................................................................................................................ 31
Källor och litteratur .................................................................................................................. 32
Källor..................................................................................................................................... 32
Litteratur................................................................................................................................ 32
5
Inledning
Min generella uppfattning är att kvinnor systematiskt marginaliseras såväl i skolan som i
världen utanför skolan. Dock är min förhoppning att det har blivit något bättre de senaste
fyrtio åren; att många års kamp för kvinnors rättigheter ska ha resulterat i något. I denna
studie kommer jag att undersöka läroböcker från tre olika tidsperioder och där se vad (om?)
som skrivs om kvinnor. Alltså är det läromedelsförfattarens genusmedvetenhet som kommer
analyseras i denna läromedelsanalys.
Som blivande lärare har jag ofta uppmärksammat hur mycket läroboken påverkar lärares
undervisning och därmed vad eleverna lär sig. Om endast männens historia finns
representerad bör risk finnas att flickornas intresse för historia blir tämligen litet då det för
dem kan bli svårt att relatera till vad de läser.
Det är bland annat genom historien vi lär oss vem vi är och varifrån vi kommer. Detta
historiemedvetande (se Teori) är det som gör att vi bildar oss en uppfattning om varifrån vi
kommer och kanske framför allt vart vi är på väg. I en historieskrivning där mannen är
normen och kvinnan, om hon finns representerad, är ett undantag antar jag att det blir mycket
svårt för kvinnor att identifiera sig och kanske ha ett utvecklat, aktivt historiemedvetande.
Syftet med denna uppsats är alltså att jag vill se på utvecklingen av läroböcker i historia ur ett
genusperspektiv. Jag hyser en förhoppning om att det har blivit bättre 1 men tror samtidigt att
det inte är speciellt bra. Kampen för jämställdhet är långt ifrån överstökad; mänskligheten har
nog en lång väg kvar att gå.
Tes och frågeställningar
För att på ett enklare sätt kunna följa och bedöma utvecklingen av läroböckerna har jag
formulerat den tes som följer: Jag antar att jag i läroböckerna från 1966-67 kommer hitta
endast ett fåtal kvinnor, om några. Dessa kommer antagligen vara beskrivna utifrån en man
(exempelvis som någons fru, dotter eller dylikt), som ett passivt objekt eller som en person
som egentligen inte hörde hemma i historien som berättades; alltså någon som inte på något
sätt förde historien framåt. Det kommer antagligen bli något fler kvinnor i läroböckerna från
nästa period och fler av dessa kommer beskrivas som aktiva, integrerade subjekt istället som
förra perioden då de var passiva. Perioden där på kommer historieskrivningen om kvinnorna
1
Med ”bättre” menar jag att kvinnorna har fått större utrymme i läroböckerna.
6
ha utvecklats ytterligare. Kvinnorna kommer vara betydligt fler och få, om några, kommer
beskrivas utifrån en man eller beskrivas som passiva tillagda delar av historien.
Frågeställningarna jag bygger denna uppsats på är som följer:
•
Håller min tes?
•
Om min tes inte håller, hur har då utvecklingen sett ut istället?
Metod
Vad jag har gjort i den här uppsatsen, och vad historia till stor del handlar om, är att se på
förändringar över tid. 2 I just den här uppsatsen handlar det om hur synen på kvinnor i
historien har förändrats över tid, både vad gäller kvinnor som objekt/subjekt och
kvinnohistoria som ”och-historia”/integrerad historia,
Läroböckerna används ofta av lärare som det främsta redskapet i undervisningen. Många
lägger upp arbetet efter läroboken och söker av olika anledningar inte upp annan information
att sedan förmedla i klassrummet. Därför är läroboken oerhört viktig och har stor makt över
elevernas kunskap och inlärning. 3
Jag har studerat sex stycken läroböcker från tre olika tidsperioder; 1966-1967, 1983-1984 och
2001, och se om det har skett någon förändring vad gäller kvinnornas deltagande i den
beskrivna historien. Att det blev just tre tidsperioder beror på att om jag valt endast två att
analysera hade resultatet inte varit så tillförlitligt; det hade kunnat vara slumpen som gjorde
att den ena fick ”bättre” resultat än den andra. Men om jag har tre perioder kommer resultatet
visa på en tendens, en utveckling. Resultatet blir alltså lite mindre slumpmässigt. Jag har inte
tagit hänsyn till vilken årskurs böckerna riktar sig mot utan har valt att värdera böckerna lika.
Min tanke med detta var att jag personligen anser att genusperspektivet och kvinnohistoria bör
ta plats oavsett vilken åldersgrupp boken ifråga riktar sig till.
I läroböckerna har jag valt att analysera de stycken som handlar om tiden efter det andra
världskriget och framåt. Denna period har hunnit bli ”historia” när mina första böcker skrivs
och blir därför en lagom del av historien att analysera.
Den svenska staten använder läroplanerna för att påverka skolan i den riktning staten vill.
Men inte bara läroplanen används till detta utan även lagar, regler och förordningar är oerhört
2
3
Åmark (red) 1993 s 10.
Hermansson Adler 2004, s 49.
7
viktiga instrument för att påverka elevernas attityder i en viss riktning. Politikernas ambition
är att historieundervisningen ska skänka mening åt samtiden så att den blir begriplig,
samtidigt som man ofta vill påverka dem. 4
Textanalys
I texterna kommer jag att leta upp de avsnitt där kvinnor nämns och använda dessa textdelar
som referenspunkter i min jämförelse. Jag kommer inte att nämna de textdelar som enbart
handlar om män då jag utgår från att kvinnorna kommer vara undantagen i texterna och
männen normen. 5 Kvinnor har i historien ofta används som statister; männens följeslagare
eller som statiska, passiva kollektiv. Kvinnor har sällan framställts i kamp för något utan
istället har deras roller och rättigheter tilldelats dem. 6
När jag analyserar texterna i de aktuella läroböckerna kommer jag arbeta utifrån fyra
frågeställningar som kommer att hjälpa mig att jämföra texterna.
•
Är de kvinnor och den kvinnohistoria som nämns i texten tillagd (”och-historia”) eller
integrerad? Hjälper texten historien framåt?
•
Är kvinnan/kvinnorna i texten aktiv eller passiv? Bidrar hon själv till någon typ av
utveckling/förändring eller är hon en statist?
•
Problematiseras kvinnans/kvinnornas roll i texten?
Utifrån dessa frågeställningar kommer jag att kunna jämföra de aktuella textdelarna med
varandra och därmed se en eventuell utveckling.
Det finns andra metoder som jag kunde ha valt för att analysera den här texten. Exempelvis
hade jag kunnat räkna antalet kvinnor i innehållsförteckningarna och jämfört dessa med
antalet män och därifrån dragit en slutsats angående det kvinnliga deltagandet i läroböckerna.
Jag hade även kunnat ställa andra frågor som mer handlat om kvinnors rättigheter eller
liknande men för mig är inte detta målet med uppsatsen; jag vill hellre veta hur kvinnor
framställs i texterna och hur utvecklingen ser ut.
4
Hermansson Adler 2004, s 52f.
Tollin & Törnqvist 2005, s 12
6
Hirdman 2001, s 9.
5
8
Om texten i fråga är en tillagd eller integrerad text är väldigt viktig i ett ”och-historiskt”
perspektiv (se Teori). Kvinnor framställs ofta inte som en integrerad del av historien utan har
lagts till i efterhand. 7 Texter som är utformade på detta sätt bidrar inte till att berättelsen förs
framåt på något vis utan är i ordets alla bemärkelser en parentes.
Jag hade istället för denna modell kunnat använda mig av Selanders textanalysmodell för
läroböcker. Denna går ut på att se om boken/texten är nivågrupperad, exempelvis
”mellanstadiebok”, ”vuxenlitteratur” och så vidare. Den studerar även om den är anpassad till
förkunskaper; Selander menar att en lärobok oftast förutsätter baskunskaper av något slag
medan till exempel en artikel inte gör det. 8 Vidare är en lärobok sluten i den bemärkelsen att
den innehåller allt värt att veta i ämnet, detta till skillnad från en vetenskaplig text som är
öppen då den ständigt hänvisar till andra källor. 9 Även om texten är ikuggad, det vill säga fri
från ironi (till skillnad från urkuggad som innebär att texten är ironisk) måste bedömas. En
lärobokstext bör vara befriad från ironi och skämt om detta inte markeras tydligt i texten.
Selander skriver att detta ofta gäller även tidningar där ironiska och skämtsamma texter hittas
på speciella sidor för att läsare inte ska behöva tvivla på artiklarnas karaktär. 10
Det hade varit enkelt för mig att använda mig av Selanders modell för analys, men dels tyckte
jag att det var lite trist då ”alla”11 använder Selander. Dessutom tyckte jag att in egen modell
var så pass bra att jag bedömde att den skulle fungera väl så bra i denna uppsats som
Selanders.
Att jag valt teorin om just historiemedvetande att använda i uppsatsen beror på att jag själv
tycker att vad den aktuella teorin säger är själva huvudsyftet att läsa historia som skolämne.
Det är oerhört viktigt för eleverna att kunna relatera till sin historia och därmed enklare kunna
reflektera och fundera över sin samtid och framtid. Jag tror precis som Hermansson Adler att
man blir tryggare som människa om man har ett historiemedvetande som kan hjälpa en att
integrera historien i den egna identitetsbildningen. 12
7
Hirdman 2001, s 11.
Selander 1988, s 32.
9
A a 1988, s 33.
10
A a 1988, s 35.
11
Många av de uppsatser jag tittat på exempelvis på MUEP.
12
Hermansson Adler 2004, s 9.
8
9
Material
Läroböckerna jag använt i uppsatsen är som följer:
•
Historia, 1966
•
Historia för Gymnasiet, 1967
•
Vägar till Nuet, 1983
•
Människan i Tiden, 1984
•
Alla tiders Historia Maxi, 2001
•
Perspektiv på Historien A, 2001
Mitt urval var för rättvisans skull helt slumpmässigt så att jag automatiskt inte skulle välja de
böcker som ofta studeras i studier som denna.
Teori
Genus eller Kön?
När man talar om förhållandet mellan män och kvinnor talar man ofta om genus och
genusrelationer. Det är viktigt att skilja på genus och kön; kön får här stå för det biologiska
könet och genus för det socialt skapade dito.
Det är svårt att få en enhetlig bild av distinktionen mellan kön, genus och begreppet ”socialt
kön” som vissa forskare finner lämpligare att använda på svenska. Man kan även mena att
begreppet socialt kön kan referera till att kvinnor kan ha gemensamma upplevelser, intressen
och åsikter baserade på sina kvinnliga erfarenheter. Detta i motsats till könsintressen som man
antar vara förbundna med olika aspekter av reproduktion. 13
Men en risk med att använda den här typen av ”sofistikerade teoretiska begreppsanalyser” 14
är att de har en tendens att bli för abstrakta och svåra att applicera på empiriskt material. Det
kan vara relevant att i olika sammanhang tala om begrepp som genus och socialt kön om man
ger dessa begrepp ett uttalat innehåll; ett begrepp som ibland används är ”sex/gender” eller
”kön/genus” på svenska. Detta markerar att könstillhörigheten har både biologiska och sociala
aspekter.
13
14
Bergqvist 1994. s 15.
A a 1994, 16.
10
Samma problematik kan appliceras på historieforskningen. Vad är skillnaden mellan
”kvinnohistoria” å ena sidan och ”genushistoria” å andra? Kvinnohistoria är en traditionell
historieskrivning där ”objektet råkar eller planeras vara kvinnors liv och leverne”. 15
Genushistoria däremot är den historieskrivning som visar hur ordningen och innebörden
mellan manligt och kvinnligt förändrats över tid. Det manliga har i den här typen av historia
ofta skildrats som överordnat och oberoende av samhällsförändringar. Det kvinnliga har ofta
porträtterats som något avvikande, ibland positivt och ibland negativt. 16 Många forskare
hävdar idag att det är i princip omöjligt att se några tydliga gränser mellan genushistoria och
kvinnohistoria då de båda förhållningssätten i så fall skulle smälta samman. 17 Jag kommer, i
den här uppsatsen, använda mig av begreppen ”genus” och ”kvinnohistoria”. I begreppet
”genus” är här det biologiska könet inbakat. Att jag väljer att använda ”genus” på detta sätt är
att jag inte vill lägga för mycket fokus på begreppsdefiniering, inte mer än vad jag redan gjort.
Genus är det gängse begreppet man använder när man talar om relationer mellan kvinnor och
män vilket ju är vad den här uppsatsen handlar om.
Kvinnohistoria
Kvinnors liv både vad gäller familj och samhälle har alltid skiljt sig från mäns. Särskilda lagar
och förordningar har reglerat deras handlingsfrihet och rörelsefrihet. Normerna för deras
uppträdande har varit andra än för männen. En av de viktigaste uppgifterna för kvinnohistoria
är att söka orsakerna till detta. 18
I äldre historieböcker är ett vanligt kvinnoöde osynlighet. Kvinnorna är ofta bortglömda och
nämns inte alls. Under 1970-talet kom en reaktion mot detta i och med discipliner såsom
kvinnohistoria. Det hade funnits kvinnohistoriker även före 1970-talet (Ellen Fries
disputerade i historia 1883
19
) men genomslaget kom inte förrän på 70-talet. Man ville nu
lyfta upp både enstaka kvinnor och kvinnorna som kollektiv ur historiens glömska och man
ville komplettera historien med glömda, gömda kvinnor. 20
15
Hermansson Adler 2004, s 173.
A a 2004, s 173.
17
A a 2004, s 174.
18
Kyle (red) 1987, s 9.
19
Hirdman 2001, s 10.
20
A a 2001, s 11.
16
11
Man kan kalla denna komplettering för ”och-historia”; man forskade och skrev om kvinnor
”och” första världskriget, exempelvis. Dock visade sig denna komplettering av historien vara
väldigt besvärlig, vare sig det handlade om enskilda individer eller om kvinnor som kollektiv.
Problemet var dels att det ibland inte fanns några ”stora” och viktiga kvinnor i de aktuella
delarna av historien, eller så var deras insatser ofta ganska marginella. 21 Då kvinnor inte varit
mäns likar i historien blir det svårt att skriva om dem på samma villkor.22 Dels kunde
problemet vara att kvinnorna inte alltid uppförde sig såsom sig borde. Hirdman tar upp
exemplet att kvinnorna kanske var mer konservativa än männen; de ägnade sig åt
välgörenhetsarbete eller drömde om ett medelklasshem istället för att stå på barrikaderna,
detta kommer då att skilja sig från den ”riktiga”, vedertagna historien. 23 Det är svårt att forska
om kvinnor; kvinnors verksamhet har sällan lämnat spår i det källmaterial som finns kvar.
Kvinnor har sällan uppträtt i offentlighetens ljus eller på den politiska scenen. 24 Dessutom var
historien man skulle lägga kvinnor till inte en stabil och självklar historia vilket gjorde att det
blev svårt att bara addera kvinnor till den. Många startade med att skriva och-historia men
upptäckte att det istället blev historier om marginalisering, utestängning och diskriminering. 25
Eftersom kvinnor inte tidigare funnits med i historien fanns en tendens att behandla kvinnor
som en grupp eller kanske som en klass. Hirdman skriver att en av upptäckterna man gjorde
när man började forska i kvinnohistoria var att kvinnohistoria inte var en historia om en
enskild grupp, en minoritet, utan om en majoritet. 26 Kvinnor går inte att beskriva som en
grupp utan har många gånger helt skilda erfarenheter genom historien. Ett exempel på detta är
skillnaden mellan en gift kvinna på landsbygden som där hade en viktig och ekonomisk
funktion medan en gift kvinna i staden var evigt förvisad till hushållsarbete. 27
Historiedidaktik och historiebruk
Historiedidaktik är en hjälp för oss att i historieundervisningen besvara frågor såsom ”Vad?”,
”Hur?”, och ”Varför?”. Avsikten med dessa frågor är att tydligare se historieundervisningens
teori och metod. Lärarens kompetens tillsammans med elevernas förutsättningar är avgörande
21
A a 2001, s 11.
Aa 2001, s 12.
23
A a 2001, s 11.
24
Kyle 1987, s 13.
25
Hirdman 2001, s 12.
26
A a 2001, s 14.
27
Kyle 1987, s 10.
22
12
för hur historien bäst ska läras ut respektive in, samt för var tyngdpunkterna i
historieundervisningen ska ligga. 28 Historiedidaktik handlar alltså om förmedling av
historia. 29 Men man kan inte analysera historia på ett tillfredställande sätt utan att ställa frågor
som handlar om produktion och konsumtion av historia. 30
De som brukar historia är i traditionell svensk förståelse historiker, historielärare, anställda
och besökare på museer och i arkiv, men även icke-historiker använder historia genom
exempelvis historisk film, romaner och populärhistoriska tidningar. Karlsson beskriver en
kedja av historiebrukare som börjar med historiker vilka bedriver arkivstudier för att hitta ny
historia. Dessa fynd tolkas sedan i en universitetsmiljö. Man tolkar fynden utifrån två punkter:
dels sättar man in resultaten i ett samtida realhistoriskt sammanhang, och dels relaterar man
sina resultat till kollegers forskning. I ett senare stadium sprids dessa vetenskapliga resultat
till det större samhället genom museer och historielärare. 31
Allt bruk av historia kan i någon mening sägas handla om människors sökande efter mening
och sammanhang. Ett existentiellt brukande av historien aktiveras av ett behov att minnas,
eller att glömma, för att orienteras och ge en känsla av stabilitet i ett samhälle som
kontinuerligt förändras och som står under stark press. Detta behov är allmänmänskligt, men
kan dock upplevas med olika styrka beroende på vilket samhälle man lever i, generation man
tillhör och tidsperiod man föds till. 32
Vad gäller kvinnohistorisk forskning har denna länge sett som sin främsta uppgift att
synliggöra kvinnors historia; denna kvinnohistoria skulle främst vara identitetsskapande och
ett sätt att uppvärdera den egna kvinnligheten. Genom att lyfta fram de eländiga villkor under
vilka kvinnor levt under större delen av historien och dessutom poängtera att kvinnor trots
detta klarat sig bra, kunde historien ge kvinnorna en identitet. 33
Under 1960-talet radikaliserades kvinnorörelsen och man ville nu lyfta fram ett forntida
matriarkalt samhälle som antropologer hävdade tidigare hade funnits. Detta matriarkat skulle
återerövras i en framtida utopi. Historien fungerade här inte bara identitetsskapande utan även
28
Hermansson Adler 2004, s 62.
Karlsson 2004, s 33.
30
A a 2004, s 34
31
Karlsson 2004, s 52f.
32
A a 2004, s 55.
33
Tornbjer 2004, s 219.
29
13
emancipatoriskt. 34 Genom att uppmärksamma kvinnornas historia kan kvinnors samtida
förhållanden ifrågasättas och man kan tänka sig att historien kan bidra till kvinnors framtida
frigörelse. Även det moraliska bruket är tydligt och viktigt; genom att uppvärdera kvinnorna
som grupp kan också lagstiftning för kvinnor och män legitimeras. Bruket blir i sådana fall
ideologiskt och politiskt. Olika jämförelser mellan kvinnors och mäns relationer genom
historien kan fungera som ingångar till diskussioner om nutida könsrelationer. 35
Historiemedvetande
Klas-Göran Karlsson definierar historiemedvetande som en bild av historien som alla
människor på individnivå, vänder sig till, reflekterar över och integrerar i den egna
identitetsbildningen, det egna vetandet och de egna handlingarna. 36 Hermansson Adler
formulerar sig liknande, dock med mer fokus på skolmiljön, och säger att läraren i
historieundervisningen beskriver förändringen av människa som varelse i tiden och rummet.
Eleverna lär sig om dessa förändringar som påverkar elevens tankevärld. Genom detta lär sig
eleven att tolka dåtiden och kan därmed förstå mer av varför det ser ut som det gör i samtiden,
vilket sedan hjälper eleven till ett konstruktivt förhållningssätt inför framtiden. 37
Denna process är inget vi nödvändigtvis gör öppet på ett artikulerat och strukturerat vis utan
det är något vi gör omedvetet. Utan detta historiemedvetande skulle vi, enligt Karlsson, inte
kunna fungera som individer och delar av ett samhälle. Historiemedvetandet innehåller
mycket ”tyst kunskap” som vi inte kan välja att ha eller avstå ifrån utan allvarliga
konsekvenser för oss både på ett socialt så väl som på ett kulturellt plan.38
Man kan alltså se historiemedvetandet som den mentala process ”genom vilken den framtida
människan orienterar sig i tid, i ljuset av historiska erfarenheter och kunskaper, och i
förväntning om en specifik framtida utveckling” 39 .
Historia beskriver och förklarar människan både i tid och i rum och gör så att vi kan orientera
oss i samtiden och förstå den. När vi förstår hur samhället och även hur människor fungerar
blir vi tryggare som människor. 40
34
A a 2004, s 220.
A a 2004, s 220.
36
Karlsson 2004, s 44.
37
Hermansson Adler 2004, s 78.
38
Karlsson 2004, s 44f.
39
A a 2004, s 45f
40
Hermansson Adler 2004, s 9
35
14
En central del av historiemedvetandet är insikten att människan är både historieskapad som
historieskapande. 41 Detta historieskapande är en central komponent i min uppsats då jag vill
framhäva att historien som beskrivs i läroböckerna är konstruerad och inte nödvändigtvis
”sann”. Författarna till böckerna har själva valt om de vill beskriva kvinnor i böckerna eller ej
och det är detta jag vill diskutera; denna uppenbara exkludering av kvinnor
Undersökning
Läroböcker
Historia, 1966
Första kvinnan som nämns i boken är Florence Nightingale 42 och hur hon och hennes
medhjälpare påverkat opinionen i riktningen att krig skulle förhindras till varje pris. Hon
nämns endast kort men framstår ändå som någon som påverkat själv; en aktiv kvinna. Stycket
om henne (bara några korta rader) förklarar lite om hur opinionen förändras och är därför inte
tillagd i efterhand. Hade hon beskrivits som en isolerad händelse och inte en del i
opinionsbildningen hade hon inte framstått som så integrerad som hon gör nu; om författarna
till läroboken hade berättat lite kort vad hon åstadkom under kriget då hon verkade hade hon
snarare varit tillagd till historien.
Längre fram i boken (sidan 191 43 ) berättas om Valentina Teresjkova som var den första
kvinnan i rymden. Det står inte speciellt mycket om henne; hon var den första kvinnan som
utbildats till rymdfarare och hon var Sovjets stolthet. Hon framställs som aktiv såtillvida att
hon har själv åstadkommit något, hon har inte bara tilldelats en uppgift. Textstycket är
dessutom väl integrerat i texten och har betydelse för textens utveckling. Det viktigaste hon
gjort är, enligt texten, inte att hon var första kvinnan i rymden utan att hon blev en stolthet för
Sovjet; bra propaganda både inom och utanför gränserna. Hade hennes resa beskrivits som en
isolerad händelse utan att beskriva Sovjets propaganda hade den uppfattats som tillagd till den
omgivande texten.
41
Ammert 2004, s 285.
Ander och Rudvall 1966, s 180.
43
A a, s 191.
42
15
Diskussion
Det finns endast två kvinnor namngivna i denna lärobok; båda kvinnorna är aktiva, de
åstadkommer något istället för att få uppgifter eller rättigheter tilldelade sig. Båda kvinnorna
kan sägas ha haft påverkan på en opinion; Florence Nightingale på opinionen mot krig och
Valentina Teresjkova på den Sovjetvänliga opinionen. I varje fall framställs det så i denna
lärobok.
Båda kvinnorna har en uppgift i texten, de för den framåt. De är båda en naturlig del av texten
och det är tydligt att de haft stor påverkan på historien. Jag som läsare får inte uppfattningen
att de är tillagda för att man tyckte att det behövdes kvinnor i boken, eller av någon annan
dylik anledning, utan de passar väl in i texten.
Historia för gymnasiet, 1967
Inga kvinnor nämns i det aktuella textavsnittet, varken som namngiven individ eller grupp.
Diskussion
I den här läroboken från 1967 i avsnittet som heter ”Efterkrigstiden” nämns inte en enda
kvinna med namn. Läser man den här historieboken kan man utan större problem få intrycket
av att kvinnor inte fanns förrän efter 1967 (då boken skrevs).
När jag letade i registret i den här läroboken hittade jag tre kvinnonamn: Marie Antoinette,
Florence Nightingale och Fredrika Bremer. I en hel bok.
För flickor som lärt sig historia av den här boken måste bristen på kvinnor att identifiera sig
med vara påfallande. Det blir svårt att få en känsla för historien om det inte går att relatera till
den. Resultatet av detta skulle kunna bli ett bristande historiemedvetande hos dessa flickor,
och därmed bristande förmåga att förstå sin samtid och kunna förutsäga sin framtid.
Vägar till nuet, 1983
Första gången i den här läroboken (efter 1945) som kvinnor påträffas är på sidan 20744 där det
finns en bild med en grupp kvinnor ståendes i snön med olika tvättattiraljer såsom små bord,
tvättkorgar och annat. I bildtexten står det att tvättning för var ett ohälsosamt kvinnoarbete
som förvisso sällan utfördes men då tog flera dagar att få färdigt. Sedan står det att numera (i
44
Carlsson, Graninger och Tägil 1983, s 207.
16
och med moderna tvättmaskiner) tvättar kvinnor ur alla samhällsklasser och sen står det att till
och med 45 en del män gör det 46 !
På nästkommande sida, på sidan 208 47 , finns ett kapitel som heter ”Kvinnan i historien” och
detta inleds: ”Är historien även kvinnans historia? Den frågan är knappast ännu ställd på
allvar.”. Kapitlet fortsätter att beskriva hur läroböcker knappast innehåller mer om kvinnor än
några notiser om arbetet i industrisamhället eller liknande. Historien är fortfarande männens;
”Att männen kommit i förgrunden i hittillsvarande historieskrivning är inte förvånande”. Man
förklarar detta med att bevarade källor i huvudsak härrör från män och alla ”viktiga” personer
i historien varit män. Man tar även upp klassystemet som en orsak, kvinnor av lägre klass har
haft både sin klass och sitt kön att ”slåss” mot och kämpa för. Kapitlet tar även upp kvinnors
kamp för emancipation och ökade rättigheter; även familjen diskuteras ur ett kvinnohistoriskt
perspektiv.
Men trots detta ambitiösa kapitel så är det inte en del av den ”riktiga” historien. Det är ett
uppslag mitt i ett annat kapitel som handlar om tekniska innovationer. Kapitlet om kvinnorna
är alltså inte integrerat i resten av boken, för inte handlingen framåt utan är synnerligen tillagt.
Två kvinnor som nämns på sidan 210 48 är Rachel Carson och Elin Wägner, två kvinnor som
på 1960- respektive 1940-talet skrev böcker om miljöproblem. Kvinnorna är beskrivna i ett
sammanhang och de känns relevanta på den platsen i berättelsen. De beskrivs som aktiva
kämpande kvinnor som verkat för något.
På sidan 217 49 beskrivs kvinnornas situation i Stalins Sovjet. Man skriver att de tyngsta
arbetsbördorna lades på kvinnorna samtidigt som de var tvungna att ta hand om hemmet.
Denna text känns lagd till den verkligen viktiga texten; den som handlar om männen och
politiken. Kvinnorna framställs som aktiva såtillvida att de arbetar, men det är inte ett beslut
de själva tagit utan det är det patriarkala samhället som tvingar dem till detta.
Det skrivs på sidan 242 50 om hur familjemönstren under 1960 och 1970-talen förändrades;
kvinnorna började arbeta utanför hemmet i större utsträckning och reformer för ökad
jämställdhet genomfördes. Stycket är väl integrerat i den omgivande texten och för historien
framåt genom att bidra till en bredare bild av den tid som beskrivs i kapitlet.
45
Min kursivering.
Carlsson, Graninger och Tägil 1983, s 207.
47
A a 1983, s 208.
48
Carlsson, Graninger och Tägil 1983, s 210.
49
A a 1983, s 217.
50
A a 1983, s 242.
46
17
Diskussion
Det är intressant hur kvinnor ofta blir parenteser i historien som berättas. Man lägger in små
faktarutor i texten vilka behandlar den viktiga historien och i dessa rutor får kvinnor stå som
undantag. Kvinnor framställs i den här boken, med två undantag, på personlig nivå. Styckena
om kvinnor handlar främst om hur de tvättar eller tar hand om hemmet.
En annan sak som slår mig när jag läser i den här boken är att i avsnittet som handlar om tiden
från 1945 och framåt är att endast två kvinnor nämns vid namn (Rachel Carson och Elin
Wägner). Har det inte funnits några kvinnor på nästan 40 år som bidragit så pass mycket till
utvecklingen och/eller historien att de är värda att nämna vid namn? Enligt författarna till den
här boken har det uppenbarligen inte funnits någon mer än de två som nämns.
Att ständigt göra kvinnor till undantag känns som regel i den här boken. Man är mycket noga
med att få med kvinnor i läroboken, men ingenting säger att de måste vara integrerade i
historien eller att de på något vis är med i texten för att föra historien framåt. Inte heller är
deras uppgift att förklara något. Istället verkar kvinnorna i texten finnas där av pliktskäl;
kvinnohistoria var när läroboken skrevs 1983 lite ”på modet” 51 och nästan en förutsättning för
en historiebok. Även i denna bok vill man ofta se kvinnor i en typisk traditionell kontext; i
hemmet borta från offentligheten.
Människan i tiden 3, 1984.
Det dröjer en bra bit in i texten innan man stöter på någon kvinna eller något som beskrivs ur
ett genusperspektiv. Inte förrän på sidan 128 52 finner man ett litet stycke om äktenskapslagen
i Kina som tillkom 1950; denna gav kvinnorna rösträtt och blev myndiga. Även tvångsgifte
förbjöds. Vidare står det att trots att kvinnor officiellt har samma rättigheter som män lever
det gamla mansstyrda samhället kvar både i Kina som i resten av världen. Kvinnorna som
stycket handlar om har inte tagit sig dessa rättigheter eller kämpat för dem (i varje fall
framstår de som passiva i texten) utan rättigheterna har blivit tilldelade.
På sidan 183 53 nämns kvinnor återigen, denna gång i stycket ”Kvinnan i servicesamhället”. I
detta stycke beskrivs att kvinnor har fått det lättare då hushållsmaskiner, engångsprodukter
51
Hirdman 2001, s 11.
Enckell och Sjöbeck 1984, s 128.
53
A a, s 183.
52
18
och färdigvaror har blivit vanligare. Samtidigt har det blivit svårare för kvinnor då de nu
också måste yrkesarbeta samtidigt som de tar hand om hemmet. Det står även att skola och
förskola allt mer börjat ta hand om barnuppfostran. Man skriver vidare att många
nyfeministiska rörelser blivit allt vanligare och det man främst inriktar sig på är typiskt
kvinnliga värden såsom livets mening och innehåll. Även miljön är viktig för dessa
nyfeminister.
Diskussion
Kvinnorna i Kina har enligt boken inte själva gjort något för att ”förtjäna” sina nya rättigheter;
de har hela tiden varit passiva objekt som fått dessa (enligt boken tämligen begränsade)
rättigheter tilldelade sig. Stycket om dessa kinesiska kvinnor gör dessutom inget för att föra
kvinnorna framåt. Kvinnorna är alltså passiva tillagda objekt i historieboken.
Nästa stycke beskriver kvinnor och hur mycket lättare de nu har det i och med alla nya
hushållsmaskiner. Det är intressant att kvinnorna i denna bok båda gångerna beskrivs i en
”hemmiljö” där det först handlar om äktenskapslagar och sen om hur hushållsmaskiner gör
det enklare för kvinnorna. Det verkar ha varit svårt för författarna att se kvinnor som subjekt
utanför hemmet; lättare att beskriva dessa kvinnor i en mer traditionell kontext där
äktenskapslagar och hushållsmaskiner är centrala. Båda styckena, det som de kinesiska
kvinnorna och det som de svenska kvinnorna och deras hushållsmaskiner, verkar vara tillagda
i texten. De bidrar inte alls för att föra texten framåt. Detta gäller även det lilla stycket om
”nyfeministerna” som värnar om miljön; även detta stycke är typisk tillagd och-historia.
Alla tiders historia Maxi, 2001
Den första kvinna som nämns i boken (Efter 1945) är på sidan 460 54 , den femtonåriga flickan
Elisabeth Eckford var den första svarta eleven att gå i en ”vit” skola i Arkansas, USA. Hon
beskrivs i boken som modig och banbrytande. Det görs inget väsen i boken av att hon är
flicka utan hon är bara en elev. Inte heller känns det som om stycket om henne är tillagt utan
det passar bra in i texten och är relevant. Elisabeth Eckford är inte en passiv person utan i den
här berättelsen deltar hon aktivt. Inte heller beskrivs hon som någon som står i ett förhållande
till en man beskriven i texten. Det är däremot de nästföljande två kvinnorna; Monica
54
Almgren, Bergström och Löwgren 2001, s 460.
19
Lewinsky och Hillary Clinton 55 (sidan 465) beskrivs båda utifrån Bill Clinton. De får ungefär
varsin rads utrymme i texten och är tämligen passiva där, Hillary Clinton beskrivs som
politiskt aktiv men fortfarande i förhållande till Bill Clinton.
Indira Gandhi 56 beskrivs integrerat i historien. Hon är en aktiv kvinna som tar stora beslut och
genomför reformer; hon beskrivs på knappt en tredjedels sida. Två sidor senare finns en liten
ruta utanför texten där Imelda Marcos beskrivs. Detta är typisk och-historia, den är tillagd och
inte på något sätt relevant vad gäller att föra handlingen vidare.
Några sidor längre fram 57 berättas om Golda Meir. Hon, precis som Indira Gandhi, beskrivs
som en aktiv kvinna som fattar beslut och påverkar sin omvärld. Hennes historia är inte tillagd
utan väl integrerad i den övriga historien och för den framåt.
På sidan 520 berättas om Rachel Carson 58 , en marinbiolog som skrev en bok 1962 om
framtida miljöproblem. Hon beskrivs i ett stycke om miljöhistoria men känns trots detta
tillagd; hon för inte historien framåt på något vis. Genom sitt författarskap är hon ändå en
aktiv person i miljökampen. Även den indiska kvinnan Vandana Shiva beskrivs som en
miljökämpe. Dock är hon en tillagd person i den historia som berättas i just denna lärobok.
Hon är beskriven i en ruta utanför texten som lyfter ut henne från den ”riktiga” historien trots
att hon är beskriven som tämligen aktiv.
På sidan 526 59 inleds ett kapitel som kallas för ”Kvinnofrigörelsen” där man beskriver
processen hur kvinnor blivit mer jämlika. I detta kapitel lyfts kvinnor såsom Simone de
Beauvoir fram som bidragande orsaker till denna utveckling. Även Betty Friedan framstår
som en aktiv person i kampen för rättigheter. I den här texten är nämnda kvinnor inte tillagda
utan de passar mycket väl in i texten. Dock kan kanske hela kapitlet diskuteras. Är det tillagt
eller inte? En och en halv sida om kvinnornas kamp för mer rättigheter är inklämt mellan
”Globalisering” och ”Den svenska välfärdstaten” verkar vara tillagt till ”riktiga historien”.
Det verkar för mig tämligen uppenbart att författarna känt sig tvungna att ha med i alla fall ett
kapitel om detta.
55
A a 2001, s 465.
A a 2001, s 487.
57
Almgren, Bergström och Löwgren 2001, s 502-503.
58
A a 2001, s 520.
59
A a 2001 s 128.
56
20
Sen på sidan 537 kommer ytterligare ett stycke om kvinnorna 60 ; denna gång är det
”Kvinnorna i välfärdssamhället” som ska behandlas. Ingen kvinna nämns i detta stycke vid
namn men det talas om lagar som främjat jämställdheten och liknande.
Den sista kvinnan i boken som nämns är Anna Lindh som när boken skrevs var
utrikesminister. Texten om henne är en liten bildtext där det i princip står att det är hon som är
på bilden.
Diskussion
Boken är alltså från 2001 och ändå har man inte kommit längre i utvecklingen vad gäller
kvinno- respektive genushistoria. Jag kunde hitta namngivna tio kvinnor och en, Ceausescus
fru var namnlös. Då detta inte är en kvantitativ studie har jag inte räknat antalet män under
samma period. Dock känns utbudet väldigt magert, både vad gäller antalet kvinnor och vad
gäller beskrivningarna av dem. Men trots att det är magert är detta den boken i min studie som
beskriver flest kvinnor.
Ingen av kvinnorna har fått ta upp mer än en tredjedels sida medan en del män som beskrivits
fått hela kapitel. Jag tycker dessutom att det är lite underligt att en bok som förfasar sig över
att män alltid är normen och kvinnorna undantagen, skriver ett kapitel om just kvinnorna.
Man gör dem trots allt till undantagen i männens historia, eller den riktiga historien.
Många av kvinnorna i boken är aktiva och gör själva något, de bidrar till någon utveckling.
Ett exempel på detta är Rachel Carson som skrev en bok om miljöförstörelse och aktivt
kämpade för att upplysa folk om miljöproblem.
Men att man är aktiv betyder inte nödvändigtvis att man hör till historien. Exempelvis den
indiska kvinnan Vandana Shiva beskrivs som en aktiv person samtidigt som man satt stycket
om henne i en ruta bredvid den ”riktiga” historien.
Men som tidigare nämnt är denna läroboks brist på självinsikt slående när de talar om hur
kvinnor och kvinnohistoria ofta genom historien blivit tillagd till den ”riktiga” så gör
författarna det i ett eget kapitel som heter ”Kvinnofrigörelsen” som ligger inklämt mellan två
kapitel som inte alls handlar om något liknande.
60
A a 2001, s 537.
21
Perspektiv på Historien A, 2001
I den här läroboken handlar första stycken där kvinnor nämns 61 om ”Kvinnans ekonomiska
frigörelse”. Stycket handlar om hur man i många europeiska länder inte fick allmän rösträtt
förrän på 1940-talet, i Schweiz inte förrän 1971. Men rösträtt betydde inte att kvinnorna hade
samma möjligheter som männen att påverka och forma sina egna liv. Här visar texten att
kvinnorna varit passiva vad gäller deras rösträtt och andra rättigheter; de har fått dem av
någon annan. Stycket är inte speciellt välintegrerat i resten av texten utan står lite för sig själv
och för inte texten framåt i någon hög grad.
Kvinnorna var fortfarande i beroendeställning då ansvaret för hem och familj fortfarande var
kvinnans lott. De kvinnor som eventuellt arbetade var dåligt avlönade; deras lön skulle bara
vara ett komplement till mannens. Under 1960-talet, står det, höjdes kraven på kvinnans
rättigheter. I samma veva blev det lättare för kvinnor att utbilda sig och hemutrustning gjorde
det lättare att förvärvsarbeta. Även politiska reformer samarbetade med kvinnors vilja att slå
sig fria från den traditionalism som tidigare hållit dem hemma.
Vidare står det att jämställdheten inte blev total trots kvinnans inträde på arbetsmarknaden.
Kvinnorna hade ofta fortfarande huvudansvaret för hemmets skötsel och fortfarande i
arbetslivet fick de sämre betalt än männen. Men kvinnorna blev i alla fall mer ekonomiskt
oberoende än tidigare; de hade möjligheten att börja ställa krav. Även här är kvinnorna
passiva och tar emot rättigheter av någon annan; enligt texten kämpar de inte själv för dem.
Texten är dock välintegrerad i den omgivande historien som berättas i läroboken. Stycket
bidrar till att förklara tiden det handlar om och är därför inte och-historia.
Margaret Thatcher var premiärminister i Storbritannien och hon nämns i en bildtext. Men i
nämnda bildtext står det betydligt mer om hennes arbetsmarknadsminister och vad han
åstadkom. Hon blir nästan en parentes i sammanhanget. Detta stycke hade man lika gärna
kunnat sätta i en ruta; det gör ingenting för att föra historien framåt utan verkar vara tillagt till
texten. Stycket handlar inte heller om Margaret Thatcher utan verkar snarare vara där för att
presentera hennes handelsminister och berätta lite om honom. Hade man strukit denna bildtext
hade det nog inte spelat någon som helst roll, så lite bidrar den till helheten. Det lilla som står
om henne framställer henne dock som oerhört aktiv.
På sidan 436 62 skriver man om hur daghemmen gjorde det enklare för kvinnor att lönearbeta
(bildtext). I texten bredvid bildtexten berättas om hur kvinnorna var de som tog anställning i
61
62
Nyström och Nyström 2001, s 385.
Nyström och Nyström 2001, s 436.
22
den växande offentliga sektorn. Målet med politiska reformer under 1970-talet var att
kvinnorna skulle kunna frigöras från det ekonomiska beroendet av en manlig
familjeförsörjare. Skattereglerna exempelvis gjorde det enklare för kvinnorna att
förvärvsarbeta då sambeskattningen togs bort. Även daghem och äldreboenden byggdes ut
under 1970-talet vilket bidrog till kvinnornas möjlighet till självständighet ökade. Mannen
fick i slutet av perioden samma rätt som kvinnan att vara hemma med barnen, något som
tidigare hade varit fullkomligt otänkbart. Texten är väl integrerad i resten av historien som
berättar om olika reformer under 1960- och 1970-talen. Den känns alltså inte tillagd till
omgivande text utan passar väl in. Kvinnorna i texten är inte namngivna utan en ganska
abstrakt grupp med en gemensam nämnare; de är alla kvinnor. De är inte aktiva i den här
texten utan tämligen passiva; de får sina rättigheter tilldelade sig. Kvinnorna i texten har inte
själva kämpat för sina nya rättigheter utan passivt emottagit dem.
Diskussion
Denna lärobok är inte konsekvent i sin framställning av kvinnor. Ibland är de aktiva men
oftast passiva. Man tar inte ofta upp kvinnor som faktiskt gör något, utan när kvinnor nämns
är det ofta i ett sammanhang som främst handlar om deras rättigheter och reformer som
specifikt berör kvinnor. Dessa rättigheter är inte något som, enligt denna lärobok, kvinnorna
har kämpat för utan något som man fått. Det förklaras inte vem som tilldelat kvinnorna dessa
rättigheter men det är definitivt inte kvinnorna som gjort det själva. Någon kamp för dessa
rättigheter är inte viktig för författarna att beskriva.
Läroboken fortsätter att vara inkonsekvent; texterna är ibland tillagda och ibland integrerade.
Den enda texten om en kvinna som var aktiv (Margaret Thatcher) är exempelvis oerhört
tillagd. Den gör, som tidigare nämnt, ingenting för att utveckla historien eller föra den framåt.
Den handlar dessutom knappt om henne utan om hennes (manlige) minister.
De texterna som handlar om kvinnans rättigheter och frigörelse är väl integrerande i de
omgivande texterna; de används för att förklara en tid eller ett större skeende. Dock har man,
även i denna lärobok, ofta lagt fokus på kvinnor som aktörer i en icke-offentlig kontext. Det
vill säga, kvinnorna rör sig mest i den traditionellt kvinnliga sfären där de har hand om hus
och hem. Texterna om kvinnorna handlar sällan om hur kvinnor har gjort saker utanför
hemmet; de tillhör sällan den ”stora” historien utan rör sig mer i det lilla.
23
Analys
Då min tes i stort gick ut på att jag antog att jag i läroböckerna från 1966-67 skulle hitta
endast ett fåtal kvinnor vilka var beskrivna antingen utifrån en man (exempelvis som någons
fru), som ett passivt objekt eller som en person som egentligen inte hörde hemma i historien
som berättades. Jag antog vidare att det skulle bli bättre * under nästa period (1983-84) och
vidare antog jag att det skulle ha utvecklats ytterligare till det bättre till 2001-2002.
Men det som var uppenbart när jag började analysera de aktuella läroböckerna var att det inte
alltid är så enkelt. Böckerna från 1966-67 skiljer sig ganska mycket åt; den förstnämnda
nämner ett par kvinnor, de är aktiva och integrerade och de känns båda som en naturlig del i
den historia som berättas, trots att det bara fanns två kvinnor i det aktuella textavsnittet. Den
andra boken, från 1967 nämner inte en enda kvinna i textavsnittet om tiden efter 1945. Inte
en. Som min tes beskriver så trodde jag att kvinnor skulle vara i alla fall en liten del av den
historia som författaren väljer att berätta men detta stämde alltså inte fullt ut.
Även böckerna från 1983-84 skiljer sig mycket åt sinsemellan. Den förstnämnda är den som
gör ett försök till att vara progressiv och har med ett uppslag om just kvinnor och deras
historia och den brist på forskning och intresse det finns för kvinnorna i historien. Kapitlet
känns trots att det är lite kontroversiellt, (den enda läroboken jag använt mig av där det
faktiskt finns en diskussion om kvinnornas deltagande i den skrivna historien) som om det
egentligen inte hör hemma där. Detta då det ligger ”inklämt” i mitten av ett större kapitel som
handlar om tekniska innovationer.
I det aktuella textavsnittet nämns endast två kvinnor vid namn vilket kan förefalla underligt då
det borde ha funnits fler kvinnor sedan 1945 som verkar värda att nämna, speciellt i en bok
där man faktiskt diskuterar hur kvinnor blivit marginaliserade i just läroböcker i historia.
Läroboken från 1984 tar primärt upp kvinnor som grupp och då i en hushållskontext.
Kvinnorna i denna bok rör sig sällan utanför hemmet och boken tar upp deras rättigheter i
äktenskapet och nya möjligheter i och med hushållsmaskinerna. Rollen som kvinnor tilldelas i
denna bok är tämligen traditionell och passiv; kvinnorna gör inget själva för att utveckla sina
rättigheter eller möjligheter.
*
Jag menar även här fler kvinnor som får ta större plats i den berättade historien.
24
Båda böckerna har ett ganska lågt deltagande av kvinnor och de nämns primärt i grupp och
inte så ofta på individnivå (två namngivna kvinnor i boken från 1983 och ingen i läroboken
från 1984). Grupperna av kvinnor som nämns är passiva och rör sig främst i en traditionell
hemmasfär. Det är svårt att hitta likheter mellan böckerna som gör dem till bra redskap att
tillsammans jämföras med andra böcker från andra tidsperioder.
I läroboken Alla Tiders Historia Maxi finns flest namngivna kvinnor av alla böcker jag
undersökt, tio stycken (och Ceausescus hustru som det berättas om men hon nämns aldrig vid
namn). Boken är inte helt konsekvent i sin framställning av kvinnorna; en del är passiva och
en del är tämligen aktiva. Några uppmärksammas för något de åstadkommit och andra står i
relation till en man. De flesta kvinnorna är integrerade i texten, förutom de som endast finns
med då de står i relation till en man.
I Perspektiv på Historien A från 2001 är det oftast kvinnan i relation till hemmet som
framställs i böckerna. Dessa stycken är tillagda till resten av den historia som berättas. I dessa
stycken skrivs om kvinnors nya rättigheter som de fått, det står ingenstans att de själva
kämpat för dem.
De två böckerna från 2001 skiljer sig även dessa väldigt mycket åt. I den förstnämnda finns
rekordmånga kvinnor; fler än i någon annan bok jag undersökt. I den andra nämns knappt
någon kvinna vid namn utan istället handlar den mest om kvinnors ökade rättigheter såsom
rösträtt. I den första boken finns flest kvinnor av alla böckerna, men det är ändå svårt att hitta
så mycket mer än just beskrivna kvinnor i boken. Det skrivs inte mycket om kvinnors villkor
och förutsättningar och den allmänna historien beskrivs inte utifrån ett genusperspektiv. Detta
förutsätts av läroplanen där det står att ämnet historia ska läsas bland annat ur ett
genusperspektiv. Samma sak gäller den andra boken från 2001; inte heller här kan man läsa
historia utifrån genusperspektivet, den här boken har knappt ens några namngivna kvinnor.
Jämförelse
För att det ska bli mer lättöverskådligt har jag gjort diagram som jämför de olika böckerna
utifrån fyra kriterier: Antal stycken där enskild kvinna eller grupp av kvinnor nämns, Antal
namngivna kvinnor, Antal aktiva kvinnor; både som grupp och som enskild individ och
antalet integrerade kvinnor. Böckerna kommer att refereras till efter utgivningsår. Då två
25
böcker är utgivna samma år kommer Alla Tiders Historia Maxi refereras till som 2001a och
Perspektiv på Historien som 2001b.
Antal stycken som nämner enskild kvinna eller grupp av kvinnor
12
10
8
Serie1
6
4
2
20
01
b
20
01
a
19
84
19
83
19
67
19
66
0
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren
Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Vad gäller antalet stycken rörande kvinnor eller grupper av kvinnor ser man en tendens till det
bättre. I böckerna från 1966 och 1967 finns två respektive inget stycke som nämner kvinnor,
detta gäller kvinnor både som grupp och på individnivå. Det blir lite bättre 1983 och 1984 då
sex respektive tre stycken om kvinnor finns i böckerna, det är ju en stegring i allra högsta
grad. I de båda böckerna från 2001 finns det elva respektive fem stycken om kvinnor vilket
inte tyder på en enhetlig stegring vad gäller förekomsten av kvinnor i böckerna. I den ena
boken (2001a) finns förvisso elva stycken eller texter rörande kvinnor men i den andra
(2001b) finns endast fem, vilket är ett stycke mindre än i boken från 1983.
Det blir svårt att säga om det har skett en utveckling framåt vad gäller kvinnors deltagande
angående hur välrepresenterade kvinnor är i läroböcker. Mellan åren 1966-67 och 1983-84 har
det definitivt hänt något men efter det kan det nog inte sägas ha hänt så mycket alls, inte när
en bok (2001b) har gått bakåt vad gäller detta.
26
Antal namngivna kvinnor
14
12
10
8
Serie1
6
4
2
0
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren
Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Resultatet från böckerna från 1966 och 1967 är precis som från ovanstående diagram två
respektive inga namngivna kvinnor. I läroböckerna från åren 1983 och 1984 finns det även
här två respektive inga namngivna kvinnor. I den ena boken från 2001 (2001a) nämns i den
aktuella delen av boken tolv kvinnor vid namn men i den andra (2001b) nämns endast en. Det
är här svårt att se någon tydlig utveckling till det bättre; förvisso är boken 2001a den med
långt fler namngivna kvinnor än de andra men då 2001b endast har en kvinna namngiven så
blir det svårt att dra en slutsats vad gäller eventuella förbättringar av representationen av
namngivna kvinnor i böcker. Då resultatet av böckerna från 2001 skiljer sig så oerhört mycket
åt blir det svårt att dra generella slutsatser.
27
Antal aktiva kvinnor alternativt aktiva grupper av kvinnor
9
8
7
6
5
Serie1
4
3
2
1
0
1966
1967
1983
1984
2001a
2001b
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren
Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Vad gäller kvinnor/grupper som framställs som aktiva alternativt passiva i de aktuella texterna
i läroböckerna så blir det även här svårt att dra generella slutsatser då det är svårt att se en
tydlig utveckling. I läroböckerna från 1966 och 1967 framställs två respektive inga
kvinnor/grupper som aktiva. Samma sak gäller böckerna från 1983 och 1984, även här är det
två respektive inga kvinnor/grupper som enligt texterna varit aktiva och själva format sina
villkor och liv. Böckerna från 2001 skiljer sig även här kraftigt åt; 2001a framställer åtta
kvinnor/grupper som aktiva medan det i 2001b endast finns en dito. Det blir därför svårt att se
på någon tydligt utveckling endast utifrån dessa böcker då de inte följer någon tydlig kurva.
Istället är resultatet ganska jämt bortsett från 2001a som även här utmärker sig. Man kan inte
se någon utveckling varken framåt eller bakåt vilket gör det nästan omöjligt att tolka
resultatet.
28
Antal integrerade kvinnor alternativt grupper av kvinnor
3,5
3
2,5
2
Serie1
1,5
1
0,5
0
1966
1967
1983
1984
2001a
2001b
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren
Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Stycken om kvinnor eller kvinnohistoria kan antingen vara tillagda till texten eller integrerade
och då hjälpa historien framåt. I böckerna från 1966 och 1967 är två respektive inga stycken
om kvinnor integrerade i den övriga historien. I böckerna från 1983 och 1984 är tre respektive
inga integrerade i texten. I böckerna från 2001 har 2001a tre integrerade stycken om kvinnor
och den från 2001b har två. Det finns ingen tydlig tendens här utan det har funnits ungefär
lika många stycken, oavsett tidsperiod, där kvinnor som individ eller grupp beskrivs integrerat
i texten.
Slutsats
Min tes blev tydligt omkullkastad, speciellt om man ser till 2001b som är lite av en
tillbakagång i utvecklingen; fram till dess har det överlag gått framåt i utvecklingen men den
boken kastar omkull nämnda utveckling. Hade utvecklingen genom åren varit vad jag antog i
min tes hade det funnits fler kvinnor representerade i böckerna från 1983 och 1984 och ännu
fler i böckerna från 2001. Det fanns ingen tydligt utveckling inom något område av de jag har
undersökt. När det gäller hur kvinnor och grupper av kvinnor framställs i texterna så var
resultatet i princip samma i alla böcker, ingenting hade hänt.
29
Svaret på min första frågeställning blir därför: Nej, min tes går inte att applicera på
verkligheten. Detta är tydligt då utvecklingen mellan de första två tidsperioderna inte alls
verkar ha gått speciellt mycket framåt vad gäller porträtteringen av kvinnor i historieböckerna
och då inte den sista periodens böcker har högre och bättre representation än vad den har. Det
är svårt att få ett enhetligt resultat då boken 2001b hade så otroligt få kvinnor med i boken
alls.
Det är som tidigare nämnt svårt att dra någon generell slutsats vad gäller kvinnors
representation och framställning av kvinnor i läroböckerna i historia. Det finns ingen tydlig
utveckling; det är svårt att säga något alls om detta och det är det här som gör min andra
frågeställning svår att besvara. Det som går att se är att det generellt har blivit bättre från åren
1966 och 1967 då det överhuvudtaget bara fanns två respektive ingen kvinna eller grupp av
kvinnor alls representerad i böckerna. I böckerna från 2001 fanns det elva respektive fem
kvinnor eller grupper av kvinnor nämnda; något som går att se som en stor ökning.
Men man kan också säga att det inte nödvändigtvis hänt något alls. I tabellen för antalet
namngivna kvinnor har det inte hänt så mycket, med ett undantag. Boken 2001a utmärker sig
kraftigt genom att ha tolv namngivna kvinnor; de andra böckerna nämner mellan inga och två
stycken; detta gäller även 2001b som endast namnger en kvinna i de aktuella texterna. Men en
tydlig linje i utvecklingen är svår att se; kanske är detta boken 2001bs ”fel” då den endast
nämner fem stycken kvinnor från 1945 och framåt. Eller så är det den andra boken från 2001s
63
”fel”; kanske har den för många kvinnor i förhållande till samhällsutvecklingen.
Kanske beror detta låga antal kvinnor på att kvinnorna tidigare haft sämre möjlighet att
påverka historien och samhället de lever i. Det blir svårt att ha stor betydelse när man inte
gjort någon tydlig politisk skillnad i världen. Många kvinnor har traditionellt sett varit bundna
till hemmet och inte rört sig särskilt mycket ute i offentligheten. Då arbete i den privata sfären
traditionellt värderats lägre än det i den offentliga har kvinnorna sällan funnit en väg till
historieskrivningen. Detta måste tas hänsyn till när man bedömer läroböcker på det sätt som
jag försöker göra i den här uppsatsen, men ifrågasätta kan man trots detta göra. Ett exempel
som behöver ifrågasättas är när en kvinna som Margaret Thatcher, som verkligen gjorde
avtryck i historien nämns lite kort innan en längre text om hennes manlige minister. Det går
att hitta flera liknande exempel i de aktuella läroböckerna. Den ”manliga släktforskning” 64
som historia lätt kan uppfattas som blir lätt en färdig historia till vilken kvinnor läggs till där
63
64
Det vill säga 2001a.
Hirdman 2001, s 13.
30
de passar in. Man började inte forska på allvar på kvinnor i historien (kvinnohistoria om man
så vill) förrän på 1970-talet, det hade förvisso funnits kvinnohistoriker tidigare men
disciplinen fick sitt allmänna genombrott nu.65 Kanske är de i och med denna sena forskning
om kvinnor som kvinnor generellt har så lågt deltagandeantal i läroböckerna. Det förklarar
böckerna från 1966 och 1967, och med lite god vilja även de från 1983 och 1984. Däremot är
det svårt att se hur 30 års forskning knappt har påverkat två läroböcker från 2001, där
toppnoteringen är elva kvinnor nämnda vid namn. Befinner sig läroböckerna i någon typ av
parallellt universum där den aktuella forskningen sällan kommer dem till gagn?
Avslutning
När jag började skriva denna uppsats var jag tämligen övertygad om vilka resultat jag skulle
få. Jag räknade kallt med att min tes skulle hålla i princip fullt ut och jag ”visste” att jag inte
skulle behöva min andra frågeställning som endast fungerade som en ”back-up”. Men jag
hade fel. Min tes höll inte alls; jag hade varit alltför optimistisk, något man kanske inte bör
vara när det handlar om forskning på jämställdhetsfrågor. Jag var dock helt övertygad om att
resultatet skulle bli bättre än det blev. Att kvinnorna i böckerna kanske inte var jämställda
med männen men nära på var vad jag trodde när jag inledde arbetet med denna studie. Men
jag hade, som jag skriver ovan, fel. Jämställdhetsarbetet verkar inte ha kommit så långt som
många 66 hade hoppats, i varje fall inte i läroböckerna. Men om man tittar på bibliotekshyllan
där böcker om kvinnor i historien finns 67 ser man att där finns otroligt många böcker om
kvinnohistoria, skrivna ur många spännande perspektiv. Låt oss bara hoppas att vi om några
år kan se resultatet av denna forskning även i läroböckerna i historia.
65
A a 2001, s 11.
I varje fall jag.
67
På hyllan ”Ohja”, alltså inte på ”K” som den riktiga historien.
66
31
Källor och litteratur
Källor
Almgren, Hans och Bergström, Börje och Löwgren, Arne. 2001. Alla tiders historia Maxi.
Malmö: Gleerup.
Ander, Gunnar och Rudvall, Göte. 1966. Historia för årskurs 9. Stockholm: Sv. Bokförlag.
Carlsson, Kjell-Åke och Graninger, Göran och Tägil, Sven. 1983. Vägar till nuet från
forntiden till våra dagar: historia för gymnasieskolan. Solna: Almqvist & Wiksell.
Enckell, Peter och Sjöbeck, Karin. 1984. Människan i tiden. Malmö: Interskol.
Nyström, Hans och Nyström, Örjan. 2001. Perspektiv på historien A. Malmö: Gleerup.
Söderlund, Ernst och Seth, Ivar. 1967. Historia för gymnasiet. Stockholm: Sv. Bokförlag.
Litteratur
Ammert, Niklas. 2004. ”Finns då (och) nu (och) sedan?” i K-G Karlsson och U Zander (red)
Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken. Lund, Studentlitteratur.
Bergqvist, Christina. 1994. Mäns makt och kvinnors intressen. Stockholm: Almqvist &
Wiksell International.
Hermansson Adler, Magnus. 2004. Historiedidaktikens byggstenar: grundläggande
pedagogik och ämnesdidaktik. Stockholm: Liber.
Hirdman, Yvonne. 2001. ”Vad är kvinnohistoria” i Kvinnohistoria, Stockholm: Sveriges
utbildningsradio AB.
Karlsson, Klas-Göran. 2004. Historiedidaktik: begrepp, teori och analys i K-G Karlsson och
U Zander (red) Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken. Lund,
Studentlitteratur.
Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf (red). 2004. Historien är nu: en introduktion till
historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur.
Kyle, Gunhild. 1987. Handbok i svensk kvinnohistoria. Stockholm: Carlsson.
Lundquist, Lennart. 1993. Det vetenskapliga studiet av politik. Lund: Studentlitteratur.
Selander, Staffan. 1988. Lärobokskunskap. Lund: Studentlitteratur.
Tollin, Katharina och Törnqvist, Maria. 2005. Feministisk teori i rörliga bilder. Malmö:
Liber.
Tornbjer, Charlotte. 2004. ”Kristina och kanonen” i K-G Karlsson och U Zander (red)
Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken. Lund, Studentlitteratur.
32
Åmark, Klas (red) Ekman, Stig och Thullberg, Per. 1993. Metodövningar i historia, historisk
teori, metod och källkritik. Lund: Studentlitteratur.
33
