Anton Lindh – 920321-2xxx
Christian Åhman – 920813-5xxx
Karwan Nisstany – 930915-0xxx
Oscar Sander – 930126-1xxx
Georgien
– Ett land i utveckling
Nationalekonomi
Globalisering och utveckling
TET-uppgift
Termin:
Handledare:
VT 2013
Karl-Markus Modén
Georgien
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1Introduktion
1.2 Syfte och frågeställningar
1.3 Metod/Disposition
2. Teori
2.1 Bakgrund
2.2 Dagens Georgien
2.3 Geografi och naturtillgångar
2.4 Bistånd
2.5 Export, import och handelsbalans
2.6 Marknadsfrihet och fri handel
2.7 Georgien jämfört med Azerbajdzjan
2.8 Historisk tillbakablick
2,9 Korruption
4
4
5
5
6
6
7
8
8
Error! Bookmark not defined.
10
10
11
16
3. Analys
17
4. Slutsats
19
5. Källförteckning
21
6. Appendix
23
1. Inledning
1.1 Introduktion
Följande arbete kommer att beskriva den makroekonomiska/handelsekonomiska och politiska
situationen i Georgien kopplat till landets relativt korta historia. Vi kommer att presentera
bakgrundsfakta och viktiga historiska händelser som i sin tur påverkat landet både negativt
och positivt. Vi kommer även fokusera på mer ekonomiska perspektiv där vi visar med data
och text hur Georgiens nuvarande status är och hur nationen som helhet utvecklats,
framförallt under 2000-talet. Även etniska konflikter och oroligheter inom landet redogörs i
arbetet då de spelar en betydande roll för den ekonomiska situationen och beskriver i viss mån
varför Georgien ser ut som det gör. Det vi framförallt kommer att inrikta oss på rent
ekonomiskt och konkret är saker som hur Georgiens handelsbalans ser ut (Export/Import),
vilka stora inkomstkällor som landet erhåller, om det finns en positiv ekonomisk tillväxt, hur
inflationen i landet är, hur den offentliga budgeten ser ut och hur den globala finanskrisen
påverkat landet. Vi kommer även försöka analysera korruptionsnivån i landet och hur den har
utvecklats på senare år.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med vårt arbete är att ge läsaren en överblick över Georgiens nuvarande ekonomiska
och politiska situation genom relevant information och data. Läsaren skall framförallt kunna
få en inblick i den ekonomiska situation som landet befinner sig i och skall kunna koppla de
slutsatser och analyser vi presenterar till fakta och uppgifter som vi redogjort för genom
arbetet. Vi vill även kunna koppla historiska viktiga politiska händelser i landets historia för
att förklara vissa företeelser i nutida Georgien, som indirekt möjligtvis påverkat ekonomin i
ett senare fall.
Några centrala frågeställningar som vi utgår från är:
Vilka historiska händelser, som t.ex. politiska och etniska konflikter, har påverkat
landet under slutet av Sovjetunionen och efter självständigheten?
Kan dessa incidenter kopplas till nutida ekonomiska och politiska händelser och kan
de möjligtvis förklara en del av den problematik som Georgien upplevt under åren?
Hur ser de övergripande ekonomiska/politiska aspekterna ut idag? Handelsbalansen,
inkomstskällor, ekonomisk tillväxt, inflation, korruption, statsbudget och hur den
ekonomiska finanskrisen påverkat landet är några av de saker vi tittar närmare på.
1.3 Metod/disposition
Arbetet grundar sig på insamlat data från diverse informationskällor, framförallt statistik från
Internetsidor där trovärdig ekonomisk och politisk data hämtats. Inledningsvis introduceras
grundläggande bakgrund om Georgien och sedan ekonomisk och handelsinriktad fakta om
Georgien där vi behandlar det som vi redogjort för i frågeställningarna. Sedan presenteras en
mer utförlig historisk tillbakablick där viktiga händelser förklaras. Efter det skriver vi om
korruption och hur det utvecklats genom åren, vilket i sin tur leder till att vi försöker analysera
saker och ting lite närmare i analysdelen. I slutet av arbetet redovisar vi våra slutsatser kring
det vi skrivit om Georgien och vi försöker också komma fram till någon/några slutsatser om
hur landet ser ut idag och i vilken riktning det är på väg mot. Allra sist i arbetet finns även en
källförteckning och tillhörande appendix.
2. Teori
2.1 Bakgrund
Efter decennier av krig och oroligheter med Sovjetunionen deklarerades Georgien
självständigt 1991. Detta följdes av interna, väpnade konflikter mellan autonoma regioner
som Abchazien och Sydossetien. När Sovjetunionen upplöstes samma år gick de flesta länder
in i en ekonomisk kris, så även Georgien. Landet drabbades oerhört hårt då den
subventionerade bytesbalansen mellan de sovjetiska länderna försvann i och med
uppbrytningen. Georgien tvingades till att importera energi, vilket kom att kosta dem väldigt
mycket pengar. En annan bakomliggande faktor till denna ekonomiska kris var att staten inte
förstod värdet i att ha en stabil skatt, något som resulterade i stora budgetunderskott. Staten
valde då att hålla inne på löner för att minska sina kostnader, vilket också kom att bli
startskottet till ett inbördeskrig som skulle komma att förändra Georgiens politik och styre.
(Landguiden, 2012a)
Georgien genomgick omfattande privatiseringar och en liberalisering av ekonomin i slutet av
90-talet och det startades stora byggen som gas- och oljeledningsprojekt. Detta ledde till att
tillväxten ökade, men under 2003 hade man fortfarande inte nått ¾ av landets BNP från tiden
innan Sovjet upphörde. (Landguiden, 2012b)
En ny konflikt mellan myndigheter och osseter kom till ytan 2004 efter att Mikheil
Saakashvili blev vald till president. Dock gjorde denne faktiskt en hel del nytta för landet, i
alla fall för en del av befolkningen. Han jobbade bland annat hårt för att minska korruptionen
i landet, något som lever kvar i landets kultur än idag. Saakashvili förenklade för sina
medmänniskor att starta egna företag i hemlandet och införde ett nytt skattesystem som
(naturligtvis) gynnade staten, samt sålde ett flertal offentligt ägda företag för att minska
statens roll i ekonomin. Reformerna som infördes lockade utländska länder att satsa kapital i
Georgien, vilket ledde till den stora ekonomiska tillväxt på ca 9 % i snitt man hade 20042007. Tillväxten gynnade dock inte hela landets befolkning, utan majoriteten fortsatte leva i
tuffa förhållanden samtidigt som en minoritet levde flott och rikt. (Landguiden, 2012b)
Under finanskrisen 2008 stagnerade tillväxten samtidigt som krig med Ryssland gjorde läget
för Georgien ännu sämre. Konflikten med stormakten i norr ledde till att de utländska
investerarna snabbt försvann. Trots att Georgien fick stora bistånd från länder i väst spåddes
deras framtid som dyster med negativ tillväxt. Under 2009 fick man dock ett lån från
världsbanken motsvarande 900 miljoner dollar, vilka Georgien skulle använda för att bygga
upp landet igen. Trots detta backade landets BNP med 4 % samma år, men visade ett
uppsving året efter med ökning av BNP på 5,5 %. Detta fortsatte sedan under 2011 och 2012
då BNP ökade med ca 6 %, tack vare en ökning av privata investeringar och landets ökade
export. (Landguiden, 2012b)
2.2 Dagens Georgien
Georgien är i dagsläget ett land på uppgång och 99,7 % av landets invånare över 15 år är
skriv- och läskunniga. Den officiella arbetslösheten uppgick till 15,1 % år 2011 vilken är en
förbättring från föregående år. (CIA, 2013). Man har inom industrisektorn privatiserat en stor
del, vilket har lett till ökad BNP med 23 % år 2011. Gruvdriften är idag den största delen av
Georgiens BNP och man har även börjat investera i landets byggindustri. Staten har även lagt
stora resurser på att rusta upp allt från gas- och oljeledningar till infrastruktur och nedslitna
stadsdelar. Jordbruket håller hälften av landets invånare i sysselsättning, trots att jordbrukets
del av BNP har minskat från hela 32 % 1996 till ca 8 % i dagsläget. (Landguiden, 2012c)
Georgien har sedan 2009 använt sig av aktiv inflationspolitik för att påverka penningpolitiken.
Inflationsmålen var satta på medellång sikt där parlamentet i Georgien har satt upp en önskad
nivå på 6 % under åren 2012-2014. På lång sikt har man satt ett mål på 3 % för landets
inflationstakt. (National Bank of Georgia, 2013)
2.3 Geografi och naturtillgångar
Georgien ligger i södra Kaukasus där Asien gränsar till Europa. Huvudstaden heter Tbilisi och
man är republik under president Micheil Saakasjvili. Landet är till ytan dubbelt så stort som
svenska landskapet Jämtland och består mestadels av bergskedjor och skog. Längs kusten vid
Svarta havet i väst, och vid ett flertal floddalar runt om i landet finns gott om bördiga
åkerjordar; en viktig tillgång för majoriteten av landets invånare. Stora mängder
jordbruksprodukter
(t.ex.
druvor,
citrusfrukter
och
hasselnötter)
utgör
Georgiens
huvudtillgångar då över 50 % av befolkningen också arbetar inom jordbrukssektorn som
också anses vara den viktigaste näringsgrenen i Georgien. (Worldbank, 2013). Landet innehar
även en hel del mangan och koppar samt mindre resurser i guld, silver, järn och kol.
Georgiens energiinnehav är knapert då resurser av olja och gas delvis förekommer men täcks
för det mesta genom import. Det finns förutsättningar för att utvinna både vattenkraft och el
genom diverse kraftverk, men där har landet ofta brustit p.g.a. dåliga underhåll, korruption
och mängder med elavbrott. Den delvis privatiserade elproduktionen har dock efter några
tunga år kommit igen och det verkar som även de kvarvarande statliga kraftverken är på väg
att bli sålda till privata aktörer. Övriga noteringar vad gäller Georgiens naturtillgångar är de
många mineralvattenkällorna, men även de miljöproblem som uppstått från sovjettiden som
lett till luftföroreningar och nedsmutsade vattendrag samtidigt som jordbruket överanvänt
gödsel och bekämpningsmedel som resulterat i förstörda jordar. (Landguiden, 2012d).
Georgien har summa summarum ett bra geografiskt läge då man är lokaliserat längs
handelsvägen mellan ovan nämnda Svarta havet och Kaspiska havet. Tack vare sitt historiskt
väl berikade landskap har man fina förutsättningar för frukt- och vinodling, jordbruk samt
turism. På senare tid har man även investerat i en pipeline som går via Tbilisi i Georgien
mellan Ceyhan i södra Turkiet och Baku i Azerbajdzjan. Detta är en del av Georgiens nya
strategi att ta tillvara på det geografiska läge som man har blivit utrustat med. Planen är att ha
en viktig och stor roll i transporten av gas, olja och andra varor mellan länder i Europa och
Asien. (CIA, 2013).
2.4 Bistånd
Georgiens bistånd har växt kraftigt sedan slutet av 90-talet; från knappt 10 till 120 miljoner
kronor 2012. De har genom åren satsat mycket på demokrati, mänskliga rättigheter och
jämställdhet, vilket visar att regeringen satsar mycket och värdesätter just detta. Biståndet sköt
rejält i höjden 2007-2008. Från att 2007 legat på ca 75 m.kr gick det sedan upp till ca 185
m.kr året efter. Tyvärr var Georgien hårt utsatt av inbördeskrig och den globala, ekonomiska
krisen under året och till 2009 hade biståndet drastiskt sjunkit till 102 m.kr. Först under 2012
kunde man se framsteg i arbetet och landets bistånd har nu börjat stiga igen. Huvuddelen av
biståndet går till en organisation som arbetar med miljö- och avloppsvatten i Georgien.
(Openaid, 2013)
2.5 Export, import och handelsbalans
Beläget på den kortaste vägen mellan Europa och Asien, är Georgiens transportsystem en
viktig länk i den historiska "Sidenvägen" mellan Svarta havet och kaspiska havet. Problem
med krig, ekonomisk misskötsel och korruption har dock hämmat den planerade utvecklingen
i den gamla satellitstaten som i sin tur smittat av sig på landets handel. Georgiens import är
idag större än exporten, vilket resulterar i negativ handelsbalans och bytesbalans, det vill säga
den sammanlagda handeln av varor och tjänster (Landguiden 2012e). Om bytesbalansen är
negativ (Export-Import < 0) så finns det ett bytesbalansunderskott – landet lånar då pengar
från utlandet (O’Sullivan et al. 2012). I Georgiens fall lånade landet år 2013 60 miljoner US$
från omvärlden. (se figur 1.7, Worldbank 2013) Vad gäller Georgiens handel har Ryssland
historiskt sett alltid varit landets viktigaste handelspartner då landet importerat både olja och
naturgas då Georgien själva inte besitter några egna större olje- eller gasresurser. Likaså
skedde också en större del av Georgiens export mellan dessa två, men i och med
krigskonflikterna har Georgien följaktligen också minskat sitt beroende av Rysslands resurser
och istället valt att importera naturgas från Azerbajdzjan respektive delar av oljeimporten från
Kazakstan. (Landguiden, 2012d). Jordbruket i sig står för hela 25 % av exporten (Worldbank,
2013). Exporten består som sagt för det mesta av jordbruksvaror, metaller och gödningsmedel
men även "andrahands-reparerade" bilar. Importen är, som nämndes tidigare, olika bränslen,
maskiner,
korn
och
annan
mat
samt
läkemedel.
(CIA
2013)
Georgiens export uppgick totalt till 3,326 miljarder US$ år 2011 till följande länder:
Azerbajdzjan 17.3 %, Turkiet 10.4%, Armenien 9.9%, Kazakstan 7.3%, Ukraina 6.2%, USA
5.5%, Kanada 5.1%, Bulgarien 4.7%. Importen uppgick totalt till 6,683 miljarder US$ år
2011 till följande länder: Turkiet 17.8%, Ukraina 10%, Azerbajdzjan 8.3%, Kina 7.6%,
Tyskland 6.8%, Ryssland 5.6 % (2011). Exporten hade 2012, året därpå, minskat till 3,324
miljarder US$ och importen till 6,623 miljarder US$. (CIA 2013)
2.6 Marknadsfrihet och fri handel
Georgien har som tidigare nämnts haft det problematiskt med diverse konflikter och problem,
dessa har således också hämmat landets utveckling och omvandling från en nedgången
centraliserad planekonomi till en mer friare marknadsekonomi. När det kommer till
ekonomisk frihet befinner sig Georgien på en 21:a plats enligt Heritage 2013 års index (se
figur 1.8). 2.8 poäng högre än förra året, vilket gör landet till det som förbättrat sig mest och
tar dem upp 11:e plats i Europa-rankingen av 43 länder. Marknadsfriheten har på de senare
åren stigit från 55 till hela 90.6 på en skala och placerar sig på en 16:e plats, placeringen
ovanför USA. Sätter vi istället grannlandet Azerbaijan i relation till Georgiens marknadsfrihet
har grannlandet bara 69.2 och en 77:e plats (se figur 1.9). Georgiens konkurrenskraftiga
regelverk har gynnat företagandet då det varken krävs minsta kapital för att starta ett företag
samtidigt som reglerna lättats upp rent generellt. Priserna sätts oftast enligt marknaden men
staten upprätthåller fortfarande priskontroll - men totalt sett har friheten för företagande ökat
de senaste åren. (Heritage 2013)
Vad gäller frihandel är Georgien placerade på en 6:e plats med 89.2 enligt Heritage 2013 års
index. Grannlandet Azerbaijan befinner sig på 88:e plats med 77.2 vilket placerar landet
precis ovanför världssnittet (se figur 2.0). Mer specifikt vad gäller Georgiens genomsnittliga
tullsats ligger de på 0,4 % - en av de lägsta i världen, samtidigt som andra handelshinder även
de är små. Utländska och inhemska investeringar behandlas lika och trots en liten och
outvecklad börs ger den växande banksektorn förbättrad tillgång till finansiering. (Heritage
2013)
Sätter vi Georgien i relation till Sverige befinner sig Sverige på en 18:e plats på ekonomisk
frihet (se figur 1.8), 10:e plats vad gäller marknadsfrihet (se figur 1.9) och en 12:e plats i frihandel (se figur 2.0). Georgien brister dock fortfarande i rättsväsendet. Landet bekämpar
fortfarande med korruption och andra dylika effekter från sovjettiden, och vad gäller
äganderätter görs insatser för att förbättra säkerheten men bl.a. skyddet av de immateriella
rättigheterna anses fortfarande ineffektivt. Staten har även lanserat offentliga statstjänstehallar
för att kunna leverera juridiska handlingar som pass, titlar, papper över egendom på ett snabbt
och billigt sätt. (Heritage 2013)
2.7 Georgien jämfört med Azerbajdzjan
Georgien och Azerbajdzjan är grannländer och var båda delar av maktgiganten Sovjetunionen
innan de blev självständiga 1991. Georgien har en betydligt högre arbetslöshet än
Azerbajdzjan, samt en mycket lägre BNP, både totalt och per invånare (se figur 1.5). Under
2007-2008 toppade Azerbajdzjan världsbankens ranking gällande ekonomisk utveckling med
en ökning på hela 11 %. Georgien var i det här skedet hårt drabbat av alla interna konflikter
och landet var oroligt på många håll. Azerbajdzjan låg i krig med Armenien under 90-talet,
men när dessa konflikter lade sig kunde man istället bygga upp en starkare och mer stabil
ekonomi. Drygt 19 % av befolkningen i Georgien är över 60 år; en häpnadsväckande siffra,
framförallt om man jämför med Azerbajdzjan där siffran är under 9 %. Georgien är också
betydligt mer fattigt än sitt grannland. Extrem fattigdom ligger på ca 15 % samtidigt som
Azerbajdzjan är nere på 1 % (se figur 1.6). Man har även en betydligt högre utlandsskuld,
trots att man sett till antal invånare är hälften så stort som sin granne. (Globalis, 2012)
2.8 Historisk tillbakablick
För att förstå den moderna komplikationen i Georgien så måste man förstå hur landet
utvecklats under tiden, framförallt under och efter Sovjetunionens fall. Georgien har
traditionellt sett haft en mångfaldig befolkning med många olika etniska grupper, men ända
sedan andra världskriget så har det pågått en ”etnisk homogeniseringsprocess” där etniska
georgier fått mer och mer makt. På grund av det stränga politiska läget så har många etniska
minoriteter, så som ryssar, armenier, greker och judar tvingats lämna landet i hopp om att
finna en bättre plats att leva på. Denna ”utrensning” sker än idag och då framförallt emigrerar
många till det nya lite mer öppna Ryssland för att öka sina chanser till ett bättre liv. De
etniska georgierna har på senare tid allteftersom fått mer makt i landet och kan idag ses som
en tydlig majoritet, både rent etniskt som grupp men också politiskt. (Globalis 2013)
2.8.1 Sovjetunionens fall
När Gorbatjov tillträdde till makten i Sovjetunionen 1985 så lanserade han nya idéer och
riktlinjer för den tillsynes stränga regimen. Med liberala influenser och slagord som
”glasnost” och ”perestrojka” gav han allmänheten i Sovjetunionen och alla dess
delrepubliker en friare roll och mer makt att kunna påverka maktcentret i Kreml. Under tiden
som Sovjetunionen långsamt upplöstes så växte nationalistiska röster och partier sig starkare i
Georgien. En vilja att bli självständiga från Sovjetunionen blev allt starkare och leddes
framförallt av dessa nationalistiska, ofta etniska georgier, som bildat starka partier för att få
sina röster hörda. Den 9:e april 1991 röstade tillslut georgierna för att lösgöra sig från
Sovjetunionen och de fick då sin självständighet som de strävat efter. Mindre överraskande
valdes nationalisten Sviad Gamsakhurdia till president, som talade väldigt mycket för de
etniska georgiernas sak, men också om ökat skydd för alla de minoriteter inom Georgien som
känt sig hotade under en tid. (Globalis 2013)
I likhet med många andra delrepubliker från det splittrade Sovjetunionen så kastades
Georgien omedelbart ut i ett internt kaos och väpnad konflikt. Att plötsligt gå från att vara
styrda från en maktelit borta i Moskva till att vara självständiga, med vad allt det innebär,
visade sig och fortfarande visar sig vara svårt för Georgien. Det är framförallt problemen med
konflikter mellan starka etniska grupper och oroligheter med regioner som strävar efter
självständighet. Det är framförallt två regioner som vi nämnt förut, Sydossetien och
Abkhazien, som allra mest kämpat för sin självständighet och som skapat mest bekymmer för
Georgien som land. (Globalis 2013)
2.8.2 Georgien självständigt
Georgiens korta historia som självständiga har präglats av intern politisk oro och med
väpnade konflikter med utbrytarrepubliker. Landet har genomgått många till synes oroliga
maktskiften med turbulens och obalans som efterföljd. Det dröjde inte länge innan första
motståndet mot den nytillsatte nationalistiska presidenten Gamasakhurdia lät sig höras. Den
första konflikten om regeringsmakten var snart ett faktum, med en stark opposition mot
presidenten där man anklagade Gamasakhurdia för ett alltför auktoritärt styre och korruption.
De tilltagande demonstrationerna kulminerade i att presidenten störtades av nationalgardet
och den militära styrkan Mchedrioni (kallat ”Ryttarna”) i december 1991. Gamasakhurdia
tvingades fly till närliggande Tjetjenien, medan hans allierade militanta grupp Zviadisterna
kämpade mot Ryttarna i en öppen och hård konflikt. Efter hårda strider och misslyckade
återtagande försök från Zviadisterna så bildade Mchedrioni en regering ledd av den tillsatte
presidenten Eduard Shevardnaze, tidigare utrikesminister i Sovjetunionen. Konflikten
avslutades definitivt 1993 när den tidigare presidenten Gamasakhurdia begick självmord och
Shevardnaze kunde koppla ett järngrepp om makten i Georgien. Många av de problem som
försiggår än idag kan kopplas tillbaka till denna konflikt, då det framförallt är spänningen
mellan Ryssland och Georgien som är det grundläggande navet i de nutida oroligheterna.
(Globalis 2013)
Shervardnaze lyckades inte alls stabilisera stridigheterna i landet, utan det var framförallt
under denna period som separatisterna från Sydossetien och Abkhazien växte sig allt starkare
och höjde sina röster för att självständigförklara sig. Missnöjet med presidenten
Shervardnazes styre växte sig allt starkare i början av 2000-talet, då den ekonomiska
tillväxten stod still och då korruptionen var kraftigt utbredd. Allt kulminerade 2003 då
Shervardnaze offentliggjorde att hans parti vunnit parlamentsvalet. Oppositionen började
protestera häftigt mot det misstänkta valfusket, tusentals georgier samlades i huvudstaden
Tblisi med rosor som symbol för fredliga protester i vad som kom att kallas för ”Rosornas
revolution”. De fredliga demonstrationerna pågick inte särskilt länge dock, utan efter några
dagar stormade oppositionen presidentpalatset och lyckades avsätta Shervardnaze utan några
blodiga strider. Nyval anordnades och en av oppositionens mest framstående ledare, unge
Micheil Saakasjvili, tillsattes som president. (Sakerhetspolitik 2012)
Saakasjvili har än idag makten över Georgien trots protester mot misstänkt valfusk och
utbredd korruption. I nyvalet 2008 vann Saakasjvili överlägset, men uppgifter om valfusk har
dominerat prägeln kring valet och OSSE, Organisationen för Säkerhet och Samarbete i
Europa, (som bevakade valet) har beskrivit allt som illa skött och osäkert. Nästa val om
presidentämbetet sker i oktober 2013 och kan bli stridigt då miljardären Bidzina Ivanisjvili
och hans supportrar bildat ett starkt parti för att utmana den sittande Saakasjvili. Det återstår
att se om Georgien kan lyckas genomföra ett ”godkänt” val av västerländska mått vid den
tidpunkten.(Sakerhetspolitik 2012)
2.8.3 Den väpnade konflikten med Abchazien och Sydossetien
Den väpnade konflikten med Abchazien och Sydossetien grundas i princip i ryska och
georgiska meningsskiljaktigheter, där Georgien står på ena sidan och Abchazien och
Sydossetien uppbackade av Ryssland på andra sidan. I konflikternas fundament ligger etniska
skillnader och viljor om självständighet för de självstyrande autonoma regionerna.
(Sakerhetspolitik 2012).
Abchazien är beläget i nordvästra Georgien, gränsande till Ryssland och med en kustremsa
intill Svarta havet. De flesta invånarna i Abchazien är etniska abchazier som efter
Sovjetunionens fall ansett sig allt mer hotat av den georgiska nationalistiska majoriteten.
Abchazierna fick en allt starkare vilja att bli självständiga av just detta, då man ej ville leva
som etnisk minoritet i det allt mer oroligare Georgien. Den väpnade konflikten har pågått i
princip sedan Georgien blev självständigt från Sovjetunionen med återkommande blodiga
strider i regionen ända tills de senaste åren, trots flera formella fredsavtal. Trots Abchaziens
lilla militärstyrka bestående av rebellgrupperingar så har man lyckats driva ur georgiska
styrkor ur landet, väldigt mycket beroende av Rysslands hjälp i konflikten. Sedan
stridigheterna startades under 90-talet så har en ”etnisk utrensning” skett i Abchazien då
omkring 250 000 georgier tvingats fly regionen. Denna ”anklagelse” av georgiska
myndigheter mot Abchazien har fått stöd av internationella organisationer som OSSE och av
många västerländska regeringar. I dagsläget är endast Abchazien erkänt av de allra flesta som
en autonom del av Georgien, men av Ryssland, uppbackade b.la. av Kina som uttryckt sin
”förståelse för Rysslands agerande i frågan” och några andra länder erkänt som självständig
suverän stat. (Sakerhetspolitik 2012).
Konflikten med Sydossetien grundar sig i mångt och mycket likartade grunder som i
konflikten med Abchazien. Sydossetien ligger i norra Georgien och gränsar till Nordossetien
som ligger på andra sidan gränsen i Ryssland. Sydossetien ville precis som Abchazien bli
självständiga efter Sovjetunionens fall och förenas med den andra halvan Nordossetien i
Ryssland. Osseterna är även dem en etnisk grupp som i likhet med abchazierna vill få sitt
egna land att bo i och inte leva som en etnisk minoritet. (Sakerhetspolitik 2012).
Strider mellan georgier och osseter uppbackade av ryska styrkor har förekommit till och från
sedan 90-talets början och kulminerade i augusti 2008 då den georgiska presidenten
Saakasjvili beordrade att inta den Sydossetiska huvudstaden Tschinvali. Detta möttes med
kraftiga svar från Ryssland som slog tillbaka georgierna och säkrade regionen. I likhet med
Abchazien så skedde här också en omfattande etnisk utrensning av georgier. Även här har
Ryssland och några få andra erkänt Sydossetien som självständig suverän stat, medan många
andra som t.ex. EU, OSSE, NATO endast erkänt regionen som en del av Georgien.
(Sakerhetspolitik 2012).
2.8.4 Efterspel av konflikterna och ekonomiska aspekter
Efter de blodiga striderna 2008 har inte särskilt många förbättringar skett, varken politiskt,
humanitärt eller ekonomiskt. Det har skett regelbundna fredsförhandlingar och samtal har
skett mellan parterna under gemensam ledning av EU, FN och OSSE. Båda parter har vid
flera tillfällen vägrat närvara vid mötena eftersom de anser att samtalen inte leder till något.
Viktiga humanitära frågor har inte kunnat lösas alls och fortfarande vet ingen vad som skall
göras med de 250 000 georgiska flyktingar som flytt de två regionerna. Ingen är välkommen
tillbaka till sina hem i vare sig Abchazien eller Sydossetien, samtidigt som Georgien inte har
tydliga riktlinjer för hur man kan hjälpa dem. EU går samtidigt en svår balansgång mellan att
stödja Georgiens position att neka utbrytarregionerna självständighet och att fortfarande
upprätthålla en god relation med det viktiga grannlandet Ryssland. I dagsläget är situationen i
regionerna mestadels fredlig, med endast ett fåtal civila incidenter som velat ta sig över
gränserna mellan Georgien och Sydossetien eller Abchazien. (Sakerhetspolitik 2012).
Ekonomin i både Sydossetien och Abchazien är väldigt starkt influerad av Ryssland och dess
interaktion med regionerna. I Sydossetien har Georgien stängt av all eltillförsel in i regionen
och Sydossetien måste nu importera sin energi från Ryssland. Majoriteten av befolkningen
överlever på självförsörjande jordbruk, dock kontrollerar den sydossetiska regeringen den
viktiga Roki-tunneln som förbinder Ryssland med Georgien. Uppemot en tredjedel av landets
budget erhålls från transporttullar därifrån. Samtidigt har separatistiska tjänstemän bekräftat
att Sydossetien mottagit mer än 60 % av dess budgetinkomster (2006) direkt från den ryska
regeringen. (Sakerhetspolitik 2012).
I Abchazien är ekonomin också väldigt svag och starkt beroende av Ryssland. Det är
uppskattat att ungefär 50 % av regionens statsbudget är finansierat av ryskt bistånd.
Visserligen har levnadsstandarden ökat marginellt senaste åren tack vare ryskt bistånd, men
fortfarande är regionen i en svår ekonomisk situation. Någon officiell statistik existerar
knappt, då landet officiellt tillhör Georgien och därmed går under den nationella statistiken,
men enligt en rapport från FN:s utvecklingsprogram (2004) hade BNP fallit mellan 80-90 %
under de senaste femton åren och den officiella arbetslösheten hade nått hela 80-85 % i vissa
delar av regionen. Dock har den abchaziska regeringen försökt uppmuntra utländska
investerare, framförallt då från Ryssland, genom att införa privatiseringar och tagit lån av
ryska banker. Man har även försökt sluta avtal med Ryssland om mineralutvinning i regionen
och Abchazien har även uttryckt sin vilja att leverera diverse konstruktionsmaterial till
Ryssland för upprustningen av arenor, byggnader och annat som kommer att höra till de
olympiska vinterspelen i Sotji 2014. (Sakerhetspolitik 2012).
2.9 Korruption
Korruptionen i Georgien har i som många andra forna Sovjetrepubliker brett ut sig avsevärt
sedan landet frångick den kommunistiska inriktade planekonomin och istället implementerade
försök till modern marknadsekonomi. Åren efter självständigheten och under 90-talet så var
landet inne i en full "transformationsfas", där landet mest präglades av inhemsk politisk oro
med krig om att få styra om landet. Det är snarare på 2000-talet som Georgien lyckats vända
sin dystra utsikt och faktiskt förbättrat sig beaktansvärt. (Globalis 2013).
Korruption som begrepp innebär att utnyttja sin ställning för att uppnå någon form av fördel
för egen eller annans vinning. Korruption kan framstå då intressegrupper utnyttjar personer
med hjälp av sin maktposition och/eller genom bidrag för att få personen att verka för ett visst
beslut eller handling, t.ex. lobbying, för att gagna makthavaren. Korruption kan leda till
konsekvenser som bristande demokrati, minskat förtroende för statsapparatren och andra
samhälleliga institutioner, hindrande av investeringar och försvagade mänskliga rättigheter.
(Transparency International 2012).
I figur 1.0 visar diagrammet korruptionens nivå i Georgien där korruptionsskalan går från 0
(väldigt korrupt) till 10 (inte alls korrupt). Indikatorn inkluderar korruption i offentlig sektor
(t.ex. polisen, utbildnings - och hälsosystemet, statens köp av tjänster från näringslivet) och i
politiken. En tydlig förbättring kan ses från 2003 fram tills 2011 där korruptionsindexet ökat
från 1.8 till 4.1, en ökning på 2,3 enheter på endast 8 år. Om man jämför detta med figur 1.1
där BNP per-capita visas (i PPP-dollar), d.v.s. värdet av alla producerade varor och tjänster
under ett år delat på antal invånare i Georgien, så kan man där också se en markant ökning
runt åren 1999-2003 och framåt. BNP per-capita har ökat från 583K (1999) till 2522K (2009),
en uppgång med 1939K på endast 10 år. Om man även analyserar total BNP i figur 1.2 (i
dollar) så finns även här en betydande förbättring från 2,800M (1999) till 11,670M (2010), en
ökning på 8870M på blott 11 år.
3. Analys
Sett till Georgiens relativt korta ekonomiska historia kan man se att landet startade med stora
problem. Det var en ekonomi som gick i botten och som efter det haft problem titt som tätt.
Tack vare Saakasjvilis reformer lyckades tillväxten öka, men i och med den globala
finanskrisen sjönk den igen. I nuläget arbetar man med en stark förbättring inom det inhemska
energianvändandet och potentialen ligger delvis i vattenkraftverken där endast 12 % utnyttjas
i dagens läge. Regeringen har planer på att få in privata investerare för att bygga ut just
vattenkraftverken ytterligare, något som skulle leda till en ökning av den totala BNP:n i
Georgien. Det finns också klara planer på utöka turismen i de områden med potential, samt
stabilisera den lokala infrastrukturen, vilket, om allt går som planerat, kommer innebära
ytterligare lyft för Georgiens ekonomiska status.
Som land är det relativt ovisst huruvida Georgien kommer att utvecklas. Å ena sidan ser man
att landet utvecklas ekonomiskt och det görs reformer för att utveckla och förbättra
infrastrukturen. Å andra sidan ser man en tydlig befolkningsminskning bland de yngre i
landet, d v s att ungdomarna i Georgien ser mer potential i att flytta utomlands för att tjäna
pengar och helt enkelt leva bättre. Denna emigration påverkar så klart landet väldigt negativt,
vilket också gör att det är en skrämmande hög andel av befolkningen som är över 60 år.
Frågan är dock; om Georgien fortsätter att utvecklas ekonomiskt, vad säger då att
emigrationen kommer att fortsätta? Om man fortsätter jobba för att locka kvar de yngre i
landet med förbättrade arbetsmöjligheter så kan mycket väl framtiden bjuda på ett ljus i
tunneln.
Eftersom att Georgien gränsar till Svarta havet så är handelsmöjligheterna väldigt goda inför
framtiden. Det gäller att utveckla och satsa smart på landets handel för att ta tillvara på de
geografiskt goda förutsättningar som naturen och historien berikat landet med.
Det finns också god potential i landets (ovan nämnda) vattenkraftverk. Det används som sagt
endast 12 % av dess stora kapacitet, vilket ger Georgien enorma möjligheter då man tidigare
haft stora kostnader på att importera just el.
Om vi tittar närmare på korruption som vi gjorde i avsnitt i 2.8.5 så kan en koppling göras
mellan en förbättrad korruptionsnivå gentemot en förbättrad BNP per-capita nivå. Det är
ingen slump att Georgien som land men även på individnivå upplevt ett rejält ekonomiskt
uppsving de senaste åren, om man bortser från finanskrisen, samtidigt som man på ett
effektivt sätt bekämpat den utbredda korruptionen i landet. En intressant anknytning man även
kan göra är att kolla på korruptionsförändingen i Georgien, jämfört med närliggande
grannländer som man genom åren varit relativt lika i många aspekter. I figur 1.3 och 1.4 så
illustreras Georgiens korruptionsindex jämfört med Armenien respektive Azerbajdzjans
index. Från att legat betydligt under Armeniens nivå runt 2003 och i ungefärlig nivå jämfört
med Azerbajdzjan samma år så har man "sprungit ifrån" från ca år 2006 och framåt. Georgien
har alltså lyckats minska korruptionen betydligt mer än sina jämförbara grannländer, vilket
kan upplevas som anmärkningsvärt. Den sittande regeringen, med Micheil Saakasjvili i
spetsen, har uppenbarligen lyckats genomföra framgångsrika reformer mot korruption, även
fast det fortfarande finns mycket att jobba med och man ligger alltjämt långt ifrån
västerländska korruptionsmått.
Georgiens ekonomiska frihet har skjutit i höjden de senaste åren och är nästan uppe på topp
10 vad gäller ekonomisk frihet i Europa. Ekonomin har trots finanskrisen utvecklats bra och
genom stabilisering och en förstärkt stadsbudget har landet minskat budgetunderskottet och
således minskat dess statsskuld, vilket delvis uppstått tack vare upplåning vid
bytesbalansunderskottet. Landet hoppas tillväxten ska fortsätta, i och med den kraftfulla insats
landet genomfört som ska hjälpa liberaliseringen av ekonomin. Denna insats innebär
minskade regleringar, skatter och framförallt bekämpning mot korruptionen som vi, likt
landet, anser vara huvudproblemet. Genom att reducera dessa kommer också landet lyckas
locka till sig utländska investeringar så Georgien kan utnyttja de naturtillgångar de väl har,
som t.ex. vattenkraft och jordbruk. Geografiskt sett har landet goda förutsättningar men
besitter inga enorma mängder av naturtillgångar utan är ganska bra på det mesta och kan
utnyttja sin frihandel då de som land inte heller är speciellt protektionistiska.
Staten och regeringen har genomfört en reform med åtgärder för de problem som finns inom
transportsektorn och uppgradera infrastrukturen. Genom infrastruktursatsningar kan Georgien
använda sina naturresurser bättre vilket leder till att handelsbalansen förbättras. Höga
transportkostnader och den dåliga infrastrukturen bidrar till minskad produktivitet i t.ex.
jordbruket. Om landet satsade mer på utvecklingen av infrastrukturen skulle det också leda till
ekonomisk tillväxt eftersom: 1. Lättare tillgång på varor 2. Förbättrar konkurrenskraften
mellan varorna och 3. Renderar kortsiktigt i fler jobb i och med bl.a. infrastrukturbyggen.
Även priserna skulle sjunka på varorna då produktionskostnaderna skulle sjunka i och med
minskade transportkostnader. Med stöd från stat, regering och även investerare kan Georgien
avsevärt förbättra sin jordbruksproduktion och på så sätt skapa tillväxt.
4. Slutsats
I inledningen skrev vi att vi skulle försöka komma fram till några slutsatser efter att ha
analyserat den information vi läst och skrivit om, vilket vi här nedan skall försöka presentera.
Generellt sett anser vi att korruptionen är ett av de största problemen som Georgien handskas
med, då det i princip hämnar all ekonomisk tillväxt indirekt. Med hög och utbredd korruption
så blir det väldigt svårt att lyckas skapa det viktiga "klimatet" som krävs för att investeringar
ska genomföras och realiseras, vilket i sin tur ofta genererar en inte lika stark tillväxt. Det är
tydligt att Georgien lyckats bekämpa korruptionen avsevärt sedan 2000-talets början. Om
Georgien kan fortsätta bekämpa korruptionen lika bra som de gjort de senaste åren, och ser till
att fortsätta ordna upp sitt eget rättsväsende så ser framtiden ljus ut. Det är dock viktigt att
konstatera att trots den tydliga förbättringen så är landet fortfarande i stora problem och en
orsak till den starka förbättringen kan vara att landet ändå kommer från en så pass låg nivå
innan. Varför man lyckats så bra med att bekämpa korruptionen under nuvarande regering är
en fråga i sig som inte har något tydligt svar. Samtidigt som president Micheil Saakasjvili
gjort ett flertal reformer där man uppmuntrat privata investerare, förenklat
etableringsprocessen för nya företag och bekämpat korruption, så finns det uppgifter om
misstänkt valfusk i samband med presidentval och korruption på regeringsnivå. Det man i alla
fall kan fastställa är att Saakasjvili lyckats, i viss mån, resa landet ur det elände som man
upplevde under 90-talet, vilket siffrorna och statistiken också bekräftar. En annan viktig
slutsats som vi nämnde tidigare när vi jämförde Georgien med Armenien och Azerbajdzjan är
att Georgien lyckats betydligt bättre än sina grannländer, som man sedan självständigheten
varit relativt lika, både ekonomiskt och politiskt. Som vi förklarat med koppling till figurerna
förut så kan man se en markant förbättring av korruptionen i Georgien som överträffar både
Armenien och Azerbajdzjan relativt stort.
Vad gäller den ekonomiska tillväxten tycker vi även att fokus bör läggas på att det egna
jordbruket och kraftverken för att skapa ytterligare tillväxt och då per automatik också
förbättra sin egen export för att bli av med diverse underskott. Man ska även poängtera att
Georgien som land är relativt handelsfritt, vilket gynnar en sådan satsning.
Ett nästan större problem än korruptionen och som vi konstaterar är den största bidragande
faktorn till problem i dagens Georgien är de krig och konflikter man varit inblandande i
genom åren. Med alla de etniska problem man har i landet så måste någonting göras för att
kunna möta framtiden på ett bättre sätt. Det är verkligen lättare sagt än gjort, då det tillsynes
ibland verkar hopplöst. Egentligen är den enda lösningen att på ett diplomatiskt sätt försöka
enas om de två självstyrande regionerna vi skrivit om tidigare i arbetet (Abchazien och
Sydossetien). Samtidigt som man förstår abchazierna och sydosseterna och deras vilja att bli
självständiga, så förstår vi samtidigt Georgiens sätt att se på konflikten, då man faktiskt låtit
de vara självstyrande men under georgisk flagga så att säga. Det är som sagt lätt att säga att
båda parterna bara borde sätta sig ned och diskutera frågan, men vi förstår nog inte fullt ut
vilka betydande motsättningar som faktiskt finns i Georgien och hur det får folket att känna
vrede och agg mot andra folkgrupper.
De konstateranden/slutsatser vi hittills framfört kan på ett sätt vävas ihop i en enda stor
slutgiltig slutsats. Vår uppfattning om Georgien är att det är ett land på rätt riktning och som
gör mycket bra för att bekämpa alla de problem man har. Man ska absolut inte glömma bort
att landet är väldigt ungt jämfört med många andra länder, vilket gör att man måste ge landet
tid till att förbättra sig. Ingenting kan mirakulöst förbättras under en natt, utan man måste se
saker och ting i ett långsiktigt perspektiv. Samtidigt som man förbättrat sig på många fronter
som vi skrivit om i arbetet så får man också komma ihåg att Georgien fortfarande har väldigt
många problem. Att samtidigt handskas med etniska konflikter, hantera utbrytarregioner,
bekämpa korruption och på samma gång försöka utveckla de ekonomiska aspekterna är en
oerhörd uppgift. Georgien är ett land med potential på många fronter, både handelsmässigt då
man har en bra geografisk position, men man har också lyckats införa en relativt bra
handelsfrihet och förbättrat korruptionen i landet. Om man bara på något sätt kan lösa
konflikterna man har så har landet alla chanser i världen att lyckas resa sig ur all det elände
man upplevt. Man måste dock tänka långsiktigt och försöka gå sakta men säkert framåt med
dessa aspekter och jobba hårt för att lyckas.
5. Källförteckning
CIA (2013) The World Factbook, Georgia. [Elektronisk]. Tillgänglig:
https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gg.html [2013-05-28]
Globalis (2012). Länder - Azerbajdzjan. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://globalis.se/Laender/Azerbajdzjan [2013-05-22]
Globalis (2013). Konflikter – Georgien. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.globalis.se/Konflikter/Georgien [2013-05-20]
Heritage (2013) Index of Economic Freedom. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.heritage.org/index/country/georgia [2013-05-29]
Landguiden (2012a). Georgien. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Georgien [2013-05-18]
Landguiden (2012b) Georgien, ekonomi. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Georgien/Ekonomi [2013-05-18]
Landguiden (2012c) Georgien, Industri. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Georgien/Industri [2013-05-18]
Landguiden (2012d) Georgien, Naturtillgångar & Energi [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Georgien/Naturtillgangar-Energi [2013-05-18]
Landguiden (2012e) Georgien, Utrikeshandel [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Georgien/Utrikeshandel [2013-05-18]
NBG (2013) National Bank of Georgia. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.nbg.gov.ge/index.php?m=538&lng=eng [2013-05-20]
Openaid (2013). Countries - Georgien. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.openaid.se/countries/georgien [2013-05-22]
O’Sullivan,A., Sheffrin.S. & Perez.S. (2012). Economics – Principles, Applications and
Tools. (7:e uppl.) New Jersey: Pearson Education
Sakerhetspolitik (2012). Fördjupning Georgien. [Elektronisk].
Tillgänglig:http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Georgien1/Fordjupning/ [2013-05-21]
Transparency International (2012) Vad är korruption. [Elektroniskt]
Tillgänglig: http://www.transparency-se.org/Korruption.html [2013-05-29]
Worldbank (2013) Georgia. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.worldbank.org/en/country/georgia/overview [2013-05-18]
Figurhänvisning:
1.0 http://www.globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators/(indicator)/546.
(Hämtad 2013-05-20).
1.1 http://www.globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators/(indicator)/182.
(Hämtad 2013-05-20).
1.2 http://www.globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators/(indicator)/456.
(Hämtad 2013-05-20).
1.3 http://www.globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators/(indicator)/546.
(Hämtad 2013-05-20).
1.4 http://www.globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators/(indicator)/546.
(Hämtad 2013-05-20).
1.5: http://globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators.
(Hämtad 2013-05-22)
1.6: http://globalis.se/Laender/Georgien/(show)/indicators/(indicator)/478/(country2)/.
(Hämtad 2013-05-22)
1.7: http://www.worldbank.org/en/country/georgia/overview (Hämtad 2013-05-29)
1.8: http://www.heritage.org/index/country/georgia (Hämtad 2013-05-29)
1.9: http://www.heritage.org/index/country/georgia (Hämtad 2013-05-29)
2.0: http://www.heritage.org/index/country/georgia (Hämtad 2013-05-29)
6. Appendix
Figur 1.0
Figur 1.1
Figur 1.2
Figur 1.3
Figur 1.4
Figur 1.5
Figur 1.6
Figur 1.7
Figur 1.8
Figur 1.9
Figur 2.0
