Santiago de Chile
Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Mänskliga rättigheter i Peru 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
President Ollanta Humala har sedan sitt tillträde2011 satt frågor om mänskliga
rättigheter högt på sin dagordning. Den uppdaterade konstitutionen från 2005
föreskriver ett omfattande skydd av mänskliga rättigheter. Med utgångspunkt i
den nya konstitutionen antog den dåvarande regeringen en plan för mänskliga
rättigheter för perioden 2006-2011. Planen inriktades mot tre huvudområden –
sexuell hälsa, befolkning och utveckling samt genusfrågor. En utvärdering av
arbetet visar bra resultat i arbetet med sexuell hälsa och våld mot kvinnor.
Landets starka och välorganiserade civila människorättsorganisationer lämnar
dock generellt hård kritik mot bristen på framgångar i regeringens arbete med
mänskliga rättigheter, en kritik som har delats av internationella organisationer.
Kritiken kan sammanfattas i fem problemområden. Ett berör bristen på
uppföljning av den nationella sannings- och försoningskommissionens (CVR;
Comisión de la Verdad y Reconciliación) som presenterade sina rekommendationer
2003.
Det andra området kan beskrivas som en ond cirkel av sociala problem och
våld. Trots kraftig ekonomisk tillväxt lever en tredjedel av befolkningen i Peru
fortfarande i fattigdom. Folkliga protester i landägarfrågor och mot till exempel
gruvbolags agerande har ofta bemötts med våld, inte sällan med dödlig utgång.
Polis och militär står under civil kontroll, men enligt organisationer som
arbetar med mänskliga rättigheter gör dessa sig inte sällan skyldiga till såväl
tortyr som misshandel.
2
Det tredje problemområdet avser diskriminering. Organisationer som arbetar
med mänskliga rättigheter har påtalat avsaknaden av statliga åtgärder för att
bekämpa såväl diskriminering som trakasserier på grund av kön, etnicitet,
sexuell läggning och könsidentitet. Våld mot kvinnor och barn, människohandel, sexuell exploatering och diskriminering av funktionsnedsatta och
urfolk fortsätter att utgöra allvarliga problem. Barnarbete förekommer, framför
allt på landsbygden.
En fjärde fråga gäller konflikter om landets resurser och miljö. Frågan har två
aspekter; dels den negativa miljöpåverkan, dels urfolkens rättigheter. Tydligt är
att spänningar råder mellan statens önskningar om att främja privata
investeringar och dess skyldighet att skydda såväl miljön som människors och
djurs hälsa samt urfolkens rättigheter.
Den femte frågan avser hanteringen av den terroristklassade och
droghandelsinvolverade gerillagruppen Sendero Luminoso (Den lysande stigen).
Insatserna för att bekämpa gruppen har intensifierats, såväl militärt som
lagmässigt; under 2012 förslogs ändringar i lagstiftningen avseende
yttrandefriheten genom att kriminalisera förnekelse av, rättfärdigande och
anstiftan till terroristiska handlingar.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Peru har ratificerat följande centrala konventioner och protokoll:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), ratificerad 1978, samt det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt, ratificerat 1980.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR),
ratificerad 1978.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD),
ratificerad 1971.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), ratificerad 1982 samt protokollet om enskild
klagorätt, ratificerat 2001.
- Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), ratificerad 1988,
samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, ratificerat
2006.
3
-
-
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), ratificerad 1990, samt de tre tillhörande protokollen om barn i
väpnade konflikter 2002, handel med barn och barnpornografi 2002.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, ratificerad 2008.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances, ratificerad 2012.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees,
ratificerad 1964, samt det tillhörande protokollet, ratificerad 1983
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), ratificerad 2002.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter,
American Convention on Human Rights, ratificerad 1978.
Peru har inte ratificerat;
-
det fakultativa protokollet till ICCPR om avskaffandet av dödstraffet.
det fakultativa protokollet till ICESCR.om enskild klagorätt.
I FNs råd för mänskliga rättigheter granskas ländernas efterlevnad av deras
åtaganden genom rapporten Universal Periodic Review. I rapporten framkommer
bland annat att Peru ger de internationella konventionerna om de mänskliga
rättigheterna samma status som landets konstitution, samt att konventionerna
har företräde framför den nationella lagstiftningen. Såväl staten som civila
organisationer har deltagit i rapportens utformande.
I rekommendationsrapporterna mellan Peru och FNs kommissionskommittéer
lyfts diskriminering, jämlikhetsfrågor och våld mot kvinnor fram. Det förs
fram att staten behöver förbättra sin metod för att hantera de etniska
skillnaderna i landet, och rekommenderas att i arbetet ta hänsyn till rätten till
självidentifikation.
FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i relation till statens kamp
mot terrorism besökte Peru i september 2010. Hans rapport presenterades i
mars 2011 och där konstaterades att Peru erbjuder viktiga lärdomar inom
områdena rättviseskipning och kompensering till offer. Sannings- och
försoningskommissionen lyftes fram som ett best practice-exempel. Oro
uttrycktes dock över den breda definition av terrorism landet använder sig av,
vilket bland annat inneburit att man likställt människorättsförsvarare och
sociala proteströrelser med terroriströrelser. Synsättet riskerar att militarisera
konflikterna och Scheininrekommenderade istället att staten skulle utöka såväl
service som närvaro i avlägsna områden för att skapa förtroende och
samarbete istället för att ytterligare trappa upp våldsspiralen.
4
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt COMISEDH (Comisión de Derechos Humanos), en enskild organisation för
mänskliga rättigheter, utgör tortyr och misshandel de vanligaste kränkningarna
av mänskliga rättigheter i landet. Inte sällan leder våldet till dödsfall, och enligt
COMISEDH utförs dessa brott främst av polis, militär och fängelsepersonal.
Landets ombudsman (Defensoría del pueblo) har också konstaterat fall av tortyr,
och understryker behovet av att Peru uppfyller sitt åtagande enligt det
fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr. Enligt ombudsmannen
handlar det framför allt om att skapa en tydlig nationell förebyggande
mekanism samt att tydliggöra straffskalan.
Under perioden 1998 – 2010 gjordes enligt ombudsmannen 640 anmälningar,
och under 2011 626. Under den första halvan av 2012 rapporterades 18 fall av
tortyr eller inhuman behandling. Fram till december 2010 hade den nationella
domstolen endast avlagt 20 domar, varav 17 av var frikännanden.
Peru är såväl ursprungs- som transit- och destinationsland för
människosmuggling. Under perioden januari 2008 till juli 2012 har, enligt den
statliga myndigheten för övervakande av kriminalitet, 1 112 fall av
människohandel konstaterats. Åtta av tio offer är enligt undersökningen
minderåriga; mellan 13 och 17 år, varav hälften var kvinnor. Framför allt
utnyttjas offren sexuellt och som arbetskraft, men även för tiggeri och på den
svarta marknaden för inre organ.
4. Dödsstraff
Enligt konstitutionen från 1993 kan dödsstraff utmätas för landsförräderi
under krigstillstånd och för allvarliga terroristbrott. Senaste gången dödsstraffet
tillämpades var 1979. Ledare för terroristorganisationer och ledare för
narkotikakarteller som samarbetar med terroristorganisationer har på senare tid
dömts till livstids fängelse istället för dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den peruanska lagstiftningen föreskriver allmänt rätten till fri rörlighet; resor
kan fritt företas inom landet, till utlandet, för emigration eller återvändande.
Utfärdande av pass är numera en snabb och transparent process som normalt
endast tar några timmar. Inga utrikes eller inrikes reserestriktioner finns,
förutom för personer som avvaktar rättegång eller är villkorligt frigivna.
Dock förekommer rapporter om att godtyckliga frihetsberövanden ännu sker.
Det finns uppgifter om att polisen vid minst två tillfällen under 2012
omhändertagit och misshandlat människorättsaktivister. Det förekommer även
5
uppgifter om att peruanska journalister under 2012 blivit bötfällda och
fängslade för kritiska artiklar om beslutsfattare.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Peruanska domstolar är i princip oberoende gentemot den verkställande och
den lagstiftande makten, men det förekommer att domare tillsätts på politiska
grunder. Detta, i kombination med rapporter om korruption inom
rättssystemet, har undergrävt tron på domstolarnas faktiska oberoende. Rätten
till fri och offentlig rättegång respekteras i princip, men ofta saknas
försvarsadvokater eller offentliga försvarare för de åtalade trots att
rättsväsendet har skyldighet att förse alla som står åtalade med ett ombud utan
kostnad. Samtliga medborgare har även laglig rätt till en rättegång på sitt eget
språk, men tolktjänst för den betydande andel personer i högländerna och
Amazonas som är icke-spansktalande är i realiteten ofta svåråtkomlig. Detta
gör att rättsystemet inte är lika tillgängligt för dem, bland annat personer i
etniska minoriteter, som inte talar spanska, vilket också bidrar till allmänhetens
låga förtroende för rättsväsendet.
Straffmyndighet gäller från 18 år. Situationen är allvarlig för de nära 53 000
fångar, (enligt CNDDHH - Coordinadora Nacional de Derechos Humanos, ung.
Nationella samordningsorganet för mänskliga rättigheter) varav drygt 3 000 kvinnor,
som vistas i landets fängelser. Fängelserna är överlag nedgångna och
överbelagda; enligt CNDDHHs siffror från december 2011 råder omkring 85
procents överbeläggning. Sjukdomar florerar på fängelserna och under
perioden 2007 till 2012 avled 122 personer, bland annat på grund av sjukdom
och självmord. Våld mellan interner är utbrett, därtill är häktningstiderna långa.
CNDDHH beräknar att tusentals häktade peruaner får vänta på domslut i över
ett år. COMISEDH gör även bedömningen att tusentals personer sitter
oskyldigt dömda. Försvarare av mänskliga rättigheter, vittnen, försvarsadvokater, åklagare och domare i rättegångar där kränkningar av de mänskliga
rättigheterna har påtalats rapporterar att de har utsatts för hot.
Defensoría del Pueblo, det offentliga ombudsmannaämbetet, har till skillnad från
domstolsväsendet stor prestige och allmänt stöd. Ombudsmannen kan både ta
emot klagomål från individer och vidta mer förebyggande åtgärder, som att
genomföra informationskampanjer, initiera lagstiftning och utöva tillsyn över
den offentliga förvaltningen. Den offentliga förvaltningen har i sin tur
skyldighet att samarbeta med ombudsmannen.
Efter den väpnade interna konflikten, som varade 1980 till 2000-talet,
inrättades en Sannings- och försoningskommission, vilken har utfärdat en rad
rekommendationer för att söka gottgöra delar av de skador befolkningen
fortfarande lider av i konfliktens efterdyningar. Ett särskilt nationellt råd
(Consejo de Reparaciones, CR) har även skapats med syfte att hantera ett nationellt
6
register för konfliktens offer. Rådet identifierar offren och utfärdar sedan
officiella certifikat, vilka bekräftar att offren har rätt till kompensation.
CNDDHH menar dock att det hittills endast gjorts begränsade framsteg när
det gäller att genomföra kommissionens specifika rekommendationer, vad
gäller de konkreta och individbaserade kompensationsåtgärderna. CNDH å sin
sida menar att man, genom att kompensera specifika byar som farit illa, fram
till 2010 har lyckats kompensera cirka 475 000 personer.
Ett steg i kampen mot terrorismen utgör en omdebatterad lag mot förnekelse,
vilken presenterades av president Humala i augusti 2012. Tanken är att det ska
bli straffbart att förneka eller stötta gerillagruppen Sendero Luminosos terrorism.
Regeringen anser inte att lagen utgör ett hinder för yttrandefriheten och
argumenterar för att den amerikanska deklarationen för de mänskliga
rättigheterna godkänner inskränkningar i yttrandefriheten i de fall rättigheten
utgör ett hot mot de grundläggande demokratiska friheterna. Därmed menar
justitieministern att lagen har stöd i deklarationen. Civilsamhället har varit
negativt till förslaget och menar att lagen enbart är ett sätt att avleda
uppmärksamheten från regeringens brist på handlingskraft – framför allt i att
hantera de fall som uppdagats om att gerillan infiltrerat statliga institutioner.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd i Peru. En amnestilag som antogs 1995 och avsåg
perioden 1980-1995 innebär att många som begått brott mot de mänskliga
rättigheterna ännu går fria. Sannings- och försoningskommissionen pekade i
sin slutrapport under 2003 både ut gerillaorganisationen Sendero Luminoso samt
militär och polis som ansvariga för de ungefär 70 000 personer som dödades
eller försvann under perioden. Två tredjedelar av offren tillhör den
quechuatalande befolkningen och nära hälften av dessa var fattiga bönder från
Ayacucho-regionen i södra Peru.
Terroristgruppen Sendero Luminoso är fortfarande verksamma, om än i mer
begränsad. Även våld från polis och militär har fortsatt. Straffriheten är
utbredd, vilket delvis kan bero på att offren ofta är lågutbildade, bor långt ifrån
städerna och inte sällan talar ett annat språk än spanska som modersmål.
Tongivande peruanska enskilda organisationer har framhållit vikten av att följa
upp Sannings- och försoningskommissionens slutsatser och
rekommendationer för att komma till rätta med situationen. Bland annat
poängterar kommissionen skipandet av rättvisa, gottgörelse till offer eller deras
familjer samt genomgripande reformer av framför allt rätts- och
utbildningsväsendet.
Perus tidigare president, Alberto Fujimori (1990 – 2000), avsåg 2006 att åter
ställa upp i valen i Peru efter en period av exil i Japan. Istället för att inleda en
presidentkampanj greps han dock i Chile, och utlämnades till Peru i september
7
2007. Därefter ställdes Fujimori inför rätta för sju åtalspunkter; fem relaterade
till korruption och två relaterade till brott mot de mänskliga rättigheterna. Han
dömdes till 25 års fängelse och 2009 dömdes han till ytterligare sex års fängelse
att avtjäna parallellt med de 25 år han tidigare fått. Det senare domslutet var på
grund av olaglig telefonavlyssning, mottagande av mutor och allmänt missbruk
av statliga medel. I oktober 2012 begärde Fujimori benådning, med hälsoskäl
som motiv. Även 19 före detta militärer från Fujimoris regeringsperiod har
fällts i domstol för kidnappning och mord på 35 personer.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och mediefrihet finns inskrivet i Perus konstitution men respekteras
inte alltid i praktiken. Enligt bland annat HRW utsätts journalister på
landsbygden för både hot och repressalier. När granskning av lokala
makthavare lett till avslöjanden har i många fall massmedia stämts för förtal.
Trots risker förekommer ändå många kritiska artiklar mot regeringen.
Regeringen under president García stängde ner en radiostation och en Tvkanal efter oroligheter i Amazonasregionen under 2009 och 2010. När det
gäller tidningar, tidskrifter och radio- och Tv-kanaler är medieutbudet generellt
stort. Utöver en dagstidning, en Tv-kanal och två radiostationer är de olika
mediekanalerna privatägda. Medierna finansieras helt av reklam, och regeringen
är en stor annonsör. Journalistförbundet, (Asociación Nacional de Periodistas del
Perú, ANP) har cirka 5 000 medlemmar och ansvarar bland annat för etiska
frågor inom journalistiken.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Enligt peruansk lag måste inrikesministeriet informeras om avsikten att
genomföra en allmän sammankomst innan den inleds. CNDDHH har
rapporterat att 15 personer misshandlats till döds under sociala protester 2011–
2012. I november 2012 pekades Peru ut som ett av de fem allvarligaste fallen i
en undersökning av ILO avseende vilka länder där de grövsta brotten mot
föreningsfriheten begås. Främst tilldelades placeringen med hänvisning till ett
ouppklarat mord på en fackföreningsledare under ett socialt uppror 2008.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Det råder religionsfrihet i Peru, och alla utövare har rätt till en plats för att
kunna utöva sin religion. Trots att den katolska kyrkan skildes från staten redan
1980 har den fortfarande stort inflytande i landet, både genom skatteförmåner
och specialplats i skolundervisningen. Åtta av tio uppger sig tillhöra den
katolska tron, men omkring en tredjedel av dessa blandar i realiteten katolicism
med traditionella naturreligioner. En mindre del av urfolken bekänner sig helt
till de traditionella religionerna. Det finns även flera evangeliska och
8
protestantiska samfund. Historiskt har den katolska kyrkan stundvis varit en
radikal aktör som uppmanat anhängare att agera för att förbättra livssituationen
för de fattiga.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Peru är en demokrati med sinsemellan oberoende verkställande, lagstiftande
och dömande makt. Landet leds av en president som har mandat under fem år
och innehar såväl statschefs- som överbefälhavarposten. Kongressen, dvs. det
lagstiftande parlamentet, består av en kammare med 120 medlemmar, vilka
väljs på fem år. 30 procent av kandidaterna på listorna måste vara kvinnor, och
i dagsläget är 28 av de 130 parlamentsledamöterna kvinnor. Att rösta i de
allmänna valen är obligatoriskt för alla med peruanskt medborgarskap bortsett
från personer som är dömda till fängelse; dessa saknar rösträtt.
Efter att ha förlorat presidentvalet 2006 åtalades Ollanta Humala för
människorättsbrott under sin tid som militär, men 2009 lades målet ner på
grund av brist på bevis. År 2011 vann han presidentposten med sitt parti
Nationalistpartiet (Partido Nationalista Peruano, PNP). Ett av Humalas vallöften
var att göra slut på fattigdomen och det sociala utanförskapet. Perus ekonomi
har fortsatt att växa i en fri marknadsekonomi. Presidentens första budget
innehöll stora satsningar på sociala projekt och urfolkens rättigheter stärktes
genom vissa lagreformer. En utrensning av korrupta poliser genomfördes.
Generellt sett tappade de traditionella partierna mycket stöd under Alberto
Fujimoris auktoritära styre. Röst på person snarare än parti har blivit allt
vanligare. I provinserna har oberoende kandidater framträtt, och på nationell
nivå har personer byggt upp såväl partier som partiallianser kring sin person.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Peru har drygt 29 miljoner invånare, varav två tredjedelar av befolkningen är i
arbetsför ålder. En knapp tredjedel är under 14 år och resterande andel är över
65 år. De senaste åren har landet noterat en årlig ekonomisk tillväxt på i
genomsnitt åtta procent, med undantag för 2009 då den internationella
finanskrisen fick siffrorna att tillfälligt rasa. BNP per capita för 2011
uppskattades till 9 946 USD. Minimilönen är fastställd till cirka 296 USD per
månad, ett belopp som dock inte täcker de grundläggande behoven för en
normalstor familj.
Över tusen ledande personer för olika ursprungsgrupper står inför rätta efter
att ha deltagit i sociala protester, vilket är något som CNDDHH framhäver
som ett mycket allvarligt problem i landet. Att blockera vägar, något som
tidigare använts flitigt för att protestera och fånga myndigheternas
9
uppmärksamhet när urbefolkningens intressen ignorerats kan idag leda till över
20 års fängelsestraff.
Arbetslösheten beräknas formellt vara omkring åtta procent, men Perus gråa
och svarta ekonomi antas samtidigt vara minst lika stor som den formella. Den
omfattande dolda arbetslösheten och undersysselsättningen beräknas i städerna
utgöra omkring 50 procent, medan det inte finns siffror för hur det ser ut på
landsbygden där den informella sektorn uppskattas vara än mer utbredd. Sedan
1970-talet har allt större landytor kommit att tillhöra färre personer.
Barn under 14 år får inte arbeta enligt lag. Barn mellan 12 och 14 år kan dock,
med ett särskilt tillstånd, tillåtas kombinera sin skolgång med arbete. För vissa
sektorer, exempelvis tillverknings-industrin, är minimiåldern för arbete 14 år.
Flera undersökningar visar dock att omfattande barnarbete, utfört av barn
under tolv år, förekommer. Människorättsorganisationer rapporterar om
hundratusentals fall, framför allt på landsbygden men även i städerna.
Majoriteten arbetar med sysslor såsom gatuförsäljning, hushålls- och
jordbruksarbete.
Enligt den Fria Fackföreningsinternationalen (FFI) har positiva förändringar
skett inom arbetsrätten i Peru. Bland annat krävs det nu enbart tio personer för
att man skall få bilda en fackförening, jämfört med tidigare krav på hundra
personer. Arbetsmarknadsministeriet upp-skattar att knappt tio procent av
arbetskraften, motsvarande 14 miljoner, var fackligt organiserade under 2009.
FFI konstaterar dock att mer än hälften av den arbetsföra befolkningen arbetar
inom den informella sektorn och står därmed utan något som helst rättsligt
eller socialt skydd.
Sedan 2008 har ett sjuttiotal poliser och militärer dödats i attacker från gerillan
Sendero Luminoso, och ytterligare 30 har mist livet i olika sammandrabbningar
under sociala uppror.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tillgången på sjukvård varierar stort mellan olika befolkningsgrupper; framför
allt märks skillnaden i utbud mellan stad och landsbygd. Trots att en lag från
2007 utlovar fri eller billig allmän sjukvård beräknas ändå omkring fem
miljoner peruaner stå utan sjukvård inom rimliga avstånd, och i realiteten
hanterar ideella organisationer stora delar av befolkningens grund-läggande
behov. För de bemedlade finns modern privat sjukvård som saknar
motsvarighet på den statliga sidan. Ett statligt socialförsäkringssystem existerar
men omfattar främst de som är formellt anställda, vilket därför omfattar
mindre än hälften av landets arbetstagare. Regeringen har utlovat förbättringar
i tillgången på sjuk- och hälsovård för de som idag står utanför systemet.
10
Förekomsten av information om graviditet och preventivmedel är relativt god,
även om tillgång till kvalificerad hälsovård i hög grad beror på var man är
bosatt. Peru har bland de högsta siffrorna i Latinamerika när det gäller barnoch mödradödlighet. Ungefär vart fjärde barn lider av undernäring.
14. Rätten till utbildning
Skolgången är obligatorisk i Peru mellan 6 och 17 års ålder. Det bedrivs även
förskolor för åldrarna 3 till 5 år. Den stora majoriteten barn i Peru har tillgång
till skolutbildning, men kvaliteten är mycket varierande. Generellt är kvaliteten
högre i städerna och lägre på landsbygden, och stora skillnader framkommer
mellan de olika inkomstgrupperna vad gäller deltagande i utbildningssystemet.
De statliga skolorna, vilka är billiga eller kostnadsfria, tillhandahåller
utbildningen för 90 procent av eleverna. De privata skolorna kräver höga
undervisningsavgifter. Drygt nittio procent av alla barn mellan sex och elva år
går i grundskolan, och drygt två tredjedelar når de högre årskurserna. I
genomsnitt avslutas skolgången efter nio år, men barnen på landsbygden går i
genomsnitt endast sju år i skolan.
Analfabetismen för peruaner över 15 år uppgår enligt den peruanska statistiska
centralbyrån (Instituto Nacional de Estadistica e Información, INEI) till drygt tio
procent, där personer på landsbygden utgör en övervägande andel. Fler män än
kvinnor är läs- och skrivkunniga; 94,9 procent av männen jämfört med 84,6
procent av kvinnorna.
Utmaningarna för Peru inom utbildningsområdet är flerfaldiga. Framför allt
handlar det om att minska analfabetismen, söka säkerställa att de barn som
börjar skolan också slutför sin skolgång, minska ojämlikheten inom systemet
samt säkerställa kvalitet och effektivitet.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Peru återfinns på plats 77 av 186 i Human Development Index år 2012. Flera
rapporter pekar på ett akut behov av att minska ojämlikheten. Den sneda
inkomstfördelningen är iögonfallande. Enligt det nationella institutet för
statistik lever 31,3 procent i fattigdom och av dem 9,8 procent i extrem
fattigdom (2011).
På senare år har allt fler konflikter uppstått då framför allt urbefolkningen
protesterat mot statliga beslut eller privata företags agerande som påverkar
deras livssituation negativt. I juni 2011 rapporterades över 200 konflikter pågå,
de flesta kopplade till gruvindustrin, och såväl poliser som civila har avlidit i
sammandrabbningarna.
11
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
I konstitutionen stadgas likhet inför lagen för kvinnor och män. Inom
kongressen finns ett utskott som behandlar diskriminering och justitieministeriet har en särskild arbetsgrupp som bevakar frågor som rör kvinnor
och barn. Det nationella ombudsmannaämbetet har även en specifik enhet
som arbetar med kvinnofrågor, och en nationell plan för jämställdhet kommer
att löpa under perioden 2012 – 2017. Planen har åtta huvudmål, och bland
dessa märks exempelvis satsningar för att minska våld mot kvinnor, minska
utbildningsgapet och öka tillgång till sjukvård.
Kvinnor och män har enligt lagstiftningen en likvärdig ställning i utövandet av
de medborgerliga rättigheterna och vad gäller ansvar inom äktenskapet och
familjen. Våldtäkt är kriminaliserat, inklusive mellan makar, och så även våld i
hemmet. De rättsliga påföljderna kan variera från en månad upp till sex års
fängelse, och domare och åklagare kan även besluta att den dömde inte får
återvända till familjens hem. Lagen möjliggör även för anhöriga och personer
som bor i hemmet att lämna klagomål om våld förekommer i hemmet. Vidare
ger lagstiftningen vårdpersonal både rätt till och skyldighet att dokumentera
skador. Polisutredningar av våld i hemmet ska ske inom fem dagar och
myndigheterna åläggs att ges särskilt skydd till kvinnor och barn som har
utsatts för våld i hemmet. En specifik lag mot kvinnomord (feminicide) har
antagits av kongressen.
Likväl är våld mot kvinnor och flickor, inklusive våldtäkt, övergrepp och
sexuell, fysisk och psykisk misshandel problem i det peruanska samhället.
Enligt flera människorättsorganisationer präglas de brottsbekämpande
myndigheterna och de rättsliga instanserna av en viss likgiltighet och
ineffektivitet när det gäller brott som begås mot kvinnor. Till exempel finns
inte någon officiell statistik om vare sig antalet åtalade eller dömda. Ministeriet
som ansvarar för jämställdhetsfrågor och social utveckling, MIMDES
(Ministerio de la Mujer y Desarrollo Social) rapporterade 93 fall av hustrumord och
30 mordförsök under 2009. För att avhjälpa problemen startade MIMDES upp
90 regionala akutcentrum för kvinnor, (Centros de Emergencia Mujer, CEM), vilka
arbetat tillsammans med bland annat polis och psykologer för att stötta offer
för våld i hemmet. Dessa rapporterade 54 mord och 65 mordförsök mellan
januari och augusti 2012, vilket tyder på att siffrorna se ut att vara mer eller
mindre oförändrade sedan 2009. Utöver CEM har det även införts en nationell
avgiftsfri telefonhjälplinje.
12
Prostitution är lagligt för kvinnor över 18 år om de registrerats i de kommunala
myndigheternas särskilda register och mot uppvisande av hälsointyg. De allra
flesta prostituerade arbetar dock i den informella sektorn där de helt saknar
hälsoskydd. Minderåriga lockas till prostitution, och människohandel
förkommer över hela landet. Påföljder för hallickar och kunder till
prostituerade minderåriga varierar från fyra till åtta år i fängelse, men det
saknas tillförlitlig officiell information om såväl antalet rapporterade fall som
antal åtalade och dömda.
Enligt WHO är Peru fortsatt ett av de länder i Latinamerika som har högst
mödradödlighet. Den officiella siffran kopplar åtta procent av dödsfallen av
kvinnor till komplikationer i samband med abort. Abort är tillåten enligt
nationell lagstiftning, men eftersom det ännu inte finns godkända officiella
medicinska protokoll och lagstiftningen inte specificerar vilka typer av aborter
som är lagliga, är möjligheterna till abort i praktiken mycket små.
Uppskattningsvis går drygt 360 000 kvinnor årligen igenom illegala aborter i
landet. De flesta av dessa aborter är komplicerade och utförs ofta i fattiga
områden. Många av kvinnorna har utsatts för såväl fysiskt som psykiskt våld i
processen. Under 2012 arbetade dock hälsoministeriet med att se över reglerna
för terapeutisk abort. Tonårsgraviditeter är vanliga och undersökningar pekar
på att en dryg tiondel av flickorna mellan 15 och 19 år har egna barn.
Enligt lag ska kvinnor ha lika lön för lika arbete, men diskriminering av
kvinnor förekommer och resulterar i en oproportionerlig fattigdom och
arbetslöshet för kvinnor. I verkligheten erhåller kvinnor i genomsnitt knappt
hälften av männens lön för lika arbete. Bland de vanligaste yrkena för kvinnor
förekommer hushållsarbete, fabriksarbete och arbete som gatuförsäljare. Den
allmänna diskrimineringen har även inneburit att kvinnor fått bristande formell
utbildning. På grund av detta är de i högre grad är analfabeter än män.
17. Barnets rättigheter
Peru har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och därefter
utformat den nationella lagstiftningen utifrån denna. Den nationella
ombudsmannaorganisationen har även inrättat särskilda regionala ombudsmän
för barn och ungdomar i hela landet. Dessa bistår bl.a. med familjerådgivning
och tar emot anmälningar om övergrepp mot barn.
Barn upp till 14 år utgör en tredjedel av befolkningen. Enligt beräkningar lever
ungefär sextio procent av dessa i utbredd fattigdom, varav tjugo procent i
extrem fattigdom. Gatubarn finns i nästan alla städer, och ungefär 25 procent
av alla barn under fem år lider fortsatt av undernäring. Lägsta åldern för
rekrytering till landets väpnade styrkor är 17 år.
13
Papperslösa medborgare utsätts för både social och politisk marginalisering i
Peru. För att erhålla nationellt identitetskort och pass krävs en födelseattest,
och enligt en rapport från 2009 uppges att minst 296 000 barn inte har något
födelseattest. Barn och fattiga kvinnor på landsbygden utgör en hög
procentandel av dessa papperslösa; många har fötts i hemmen och registreras
därmed inte automatiskt. Även i städerna föds barn som aldrig skrivs in i
registret.
Den sexuella exploateringen av barn och barnsexturism uppmärksammas allt
mer. Våld och sexuella övergrepp mot barn är vanligt förekommande; under
åren 2009 till 2011 rapporterades mellan 500 och 1500 fall varje år. Statliga
MIMDES beskrev situationen i en rapport från 2007 att våldet och
övergreppen på barn har epidemiologiska tendenser i landet. Många övergrepp
sker inom familjen, av fadern eller av någon annan av offret känd person. I
allmänhet förmodas ett stort mörkertal existera med hänvisning till att de
traditionella samhällsnormerna ännu betraktar problemen som
familjeangelägenheter. De mest utsatta ålderskategorierna uppges under 2011
vara barn i åldrarna tio till 14 år. Mellan januari och april 2011 rapporterades
även över 3 700 fall av misshandel och utnyttjande av barn i åldrarna sex till
elva.
Människohandel med barn förekommer, och särskilt utsatta är barn från
landsbygden. Främst utnyttjas barnen som billig arbetskraft, och de rekryteras
för arbete så väl nationellt som till grannländerna för att arbeta inom den svarta
sektorn, jordbruket och inom droghandeln. Peru medverkar i ett regionalt
samarbete för att förhindra all människohandel och sexuellt utnyttjande av
barn över landgränserna. Inrikesministeriets kontor för mänskliga rättigheter
har även inrättat ett nationellt kostnadsfritt nummer för rapportering om
förekomsten av människohandel. I lagen föreskrivs straff från åtta till 15 års
fängelse för människohandel och trafficking.
Den peruanska lagstiftningen förbjuder sexuellt utnyttjande av barn mot
betalning. Brottet kan ge straff på mellan fem och tolv års fängelse.
Straffskalan för sexuellt utnyttjande, inklusive prostitution, sexuellt slaveri och
pornografi ligger mellan tolv och 25 års fängelse i de fall offret är under 18 år.
Människorättsorganisationer menar dock att regeringen måste göra mer för att
bekämpa sexuell exploatering av barn eftersom brotten bara tycks öka i
omfattning.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Av den totala befolkningen i Peru beräknas cirka 45 procent tillhöra någon av
landets urfolk. Många personer ur urbefolkningen har flyttat in till städerna, lärt
sig tala spanska och använder västerländska kläder. Flertalet peruaner talar
14
spanska, men även quechua och aymara är officiella språk och totalt finns 120
olika minoritetsspråk. Konstitutionen föreskriver jämlikhet mellan alla
medborgare och förbjuder diskriminering på grund av etnicitet, ursprung eller
språk. Lagen förbjuder även anställningsannonser som nämner särskild etnisk
tillhörighet för anställning. Enligt CNDDHH förekommer likväl
diskriminering och urfolken är starkt överrepresenterade bland de fattiga.
CNDDHH menar att staten, bland annat genom bristfällig lagstiftning, tillåter
såväl miljöförstöring som brott mot urbefolkningen. FN:s särskilde rapportör
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för
urbefolkningar gav CNDDHH stöd i frågan under sitt besök 2009. I rapporten
från besöket belystes framför allt situationen för urfolken i Amazonasregionen,
och detta särskilt i ljuset av de sammandrabbningar som inträffade med polisen
i Bagua den 5 juni 2009. Vid en protest mot exploatering av regnskogen utförd
av urbefolkningsrepresentanter urartade situationen vilket ledde till att 23
poliser och tio personer ur lokalbefolkningen miste livet. Rapportören
rekommenderade staten att upprätta en hållbar samrådsprocess i enighet med
ILO:s konvention 169:s rekommendationer. En lag om samråd antogs 2011 i
syfte att integrera urbefolkningen i beslutsfattandet i frågor om nyttjandet av
mark inom deras territorium. Urfolkens kommentarer i initierade projekt är
dock i realiteten snarare av informativ karaktär eftersom staten inte behöver ta
hänsyn till deras vilja. Ett annat problemområde är expansionen av olovlig
gruvdrift som skapar problem för såväl miljön som för de arbetarna som står
utan skydd.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering är förbjuden i grundlagen, men trots detta bemöts
homosexuella i praktiken ofta med en nedlåtande attityd. Samkönade
äktenskap är inte tillåtet.
Det finns ännu ingen officiell statistik om diskriminering på grund av sexuell
läggning eller könsidentitet, men flera föreningar arbetar för att minska den
genom utbildning, information och politiskt arbete. Föreningarna genomför
även pride-parader, och en parad för sexuell mångfald sker på årsbasis.
Movimiento Homosexual de Lima, MHOL, registrerar årligen cirka 500 fall av
aggression och våldsamt agerande mot hbt-personer. Fallen av diskriminering
förekommer bland annat på arbetsmarknaden, inom utbildningssystemet samt i
hälsovården, där framförallt personer med hiv och aids drabbas av omfattande
diskriminering och trakasserier. Hälsoministeriet har infört en plan för att
särskilt bekämpa diskriminering av personer med hiv och aids, bland annat
genom att strategiskt söka förebygga och kontrollera spridningen. Enligt
MHOL har dessa insatser till viss del nått framgång, framför allt vid behandling
av hiv och aids, men fortfarande saknas tillräckliga utbildningsinsatser och
resurser för ett förebyggande program.
15
20. Flyktingars rättigheter
Regeringen har inrättat ett system för att erbjuda flyktingar skydd, vilket i
praktiken innebär att regeringen erbjuder skydd åt flyktingar från länder där
deras liv eller frihet skulle hotas på grund av exempelvis etnicitet, religion,
nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk åskådning.
Regeringen har bland annat gett politisk asyl till flera uppmärksammade
politiker, däribland ministrar från Bolivia och Venezuela.
Den peruanska staten samarbetar med kontoret för FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR) och erkänner den katolska migrationskommissionen (Comisíon
Católica Peruana de Migración, CMC) som sin officiella koordinator av tekniskt
bistånd till flyktingar. Under 2011 rapporterade UNHCR att det fanns drygt
1 600 flyktingar och asylsökande i landet.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Peru har undertecknat men inte ratificerat FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning. Under 1999 antogs en särskild lag rörande
de funktionsnedsattas situation, vilken anger regler på flera områden, såsom
hälso- och sjukvård, utbildning och sport. Ett nationellt råd, CONADIS,
(Consejo Nacional para la Integración de la Persona con Discapacidad) och en särskild
avdelning inom ombudsmannaämbetet för funktionsnedsatta infördes
samtidigt. Rådet och dess sekretariat är underställt MIMDES, och ordföranden
utses direkt av landets president. Det finns även en lag om att femton procent
av de utlysta tjänsterna inom den offentliga sektorn ska reserveras för
funktionsnedsatta personer.
Personer med funktionsnedsättning tenderar att utestängas från många delar av
samhällslivet. I valet 2011 uteslöts över 23 000 personer med mentala
handikapp från röstregistreringen. Beslutet baserades på antagandet att mentalt
handikappade inte kan fatta beslut på egen hand, och regeringen ansåg därmed
att man skyddade medborgarna från att riskera böter på grund av frånvaro från
röstplikten genom exkluderingen. Efter protester från bland annat
ombudsmannen och icke-statliga organisationer bjöd staten till slut in
personerna för att omregistrera sig. På grund av den korta tidsfristen hann
dessutom endast omkring 60 personer omregistrera sig innan valdagen.
Generellt tilldelas alltför begränsade resurser för att säkerställa
funktionsnedsattas rättigheter vilket bl.a. märks genom begränsad
framkomlighet till offentliga byggnader. Enligt HRW registreras dessutom
mentala handikapp på ID-korten, vilket bland annat har visat sig innebära
problem för att öppna bankkonton. Utöver detta rapporterar HRW även att
tvångsmedicinering förekommer bland handikappade som bor på institutioner.
16
Diskriminering av funktionsnedsatta barn inom utbildningssystemet är också
utbredd. Enligt den senaste folkräkningen fanns det ungefär 65 000 barn i
åldern fem till 19 år som lever med någon form av funktionsnedsättning, och
endast en tredjedel av dessa fanns registrerade inom skolsystemet på de
särskilda utbildningscentra som finns för funktionsnedsatta. Enligt
frivilligorganisationen Mental Disability Rights International avsätter regeringen
alltför begränsade resurser åt tillsyn och utbildning för personer med
funktionsnedsättning, vilket innebär att dessa ofta blir ekonomiskt och socialt
marginaliserade. Enligt organisationer för mänskliga rättigheter gör regeringen
även alltför små ansträngningar för att säkerställa tillgänglighet till offentliga
byggnader, även om framsteg skett när det gäller lagstiftning.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Peru arbetar ett stort antal nationella och internationella organisationer för
mänskliga rättigheter under relativt fria förhållanden. När det gäller de
nationella frivilligorganisationerna kan nämnas CNDDHH (Coordinadora
Nacional de Derechos Humanos), den samordnande institutionen för drygt
åttiotalet enskilda organisationer. Bland övriga framstående enskilda
frivilligorganisationer av nationell karaktär finns bland annat den ideella
kommissionen för de mänskliga rättigheterna, COMISEDH (Comisión de
Derechos Humanos), den andinska juristkommissionen, CAJ, (Comisión Andina de
Juristas), institutet för rättsligt försvar, IDL (Instituto de Defensa Legal), föreningen
för mänskliga rättigheter, Aprodeh (Asociación Pro Derechos Humanos), det
katolska universitetets institut för demokrati och mänskliga rättigheter
IDEHPUCP (Instituto de Democracia y Derechos Humanos de la Pontificia Universidad
Católica) och biskopskommissionen för socialt arbete, CEAS (Comisión
Espiscopal de Acción Social).
För mellan tio och tjugo år sedan arbetade frivilligorganisationerna inom
området mänskliga rättigheter i Peru i stark politisk motvind. I dag finns det,
hos majoriteten av dess befolkning, en större förståelse och en avsevärt större
kunskap om frågor som rör mänskliga rättigheter. Denna förändring
återspeglas även i de nationella mediernas förmedling av information om
mänskliga rättigheter; dels upptar mänskliga rättigheter generellt en större plats
i mediebevakningen, dels försvarar media idag förespråkarna av de mänskliga
rättigheterna.
De statliga myndigheterna har under de senaste åren medvetet rekryterat
personer som varit engagerade i arbetet med mänskliga rättigheter i det civila
samhället. Detta har dock lett till en viss uttunning i de enskilda
frivilligorganisationerna samtidigt som frågor kring mänskliga rättigheter
fortsatt utgöra en relativt liten del av den politiska dagordningen i landet. De
17
enskilda organisationerna anser till och med att det har blivit svårare att föra
fram sina ståndpunkter.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Såväl bilaterala givare som multilaterala organ, såsom EU, FN, OAS, IOM och
andra regionala organisationer, är aktiva inom området mänskliga rättigheter i
Peru. Amnesty International, Human Rights Watch och övriga internationella
frivilligorganisationer ger även viktigt stöd till de inhemska organisationerna.
Sveriges utvecklingssamarbete med Peru har avvecklats gradvis och upphörde
helt 2010, men var innan dess huvudsakligen inriktat på att bidra till landets
försoningsprocess och stödja den demokratiska utvecklingen. För att uppnå
dessa mål fokuserades arbetet bland annat på demokratiskt samhällsstyre,
antikorruptionsinsatser och mänskliga rättigheter, men även direkt humanitärt
stöd och konfliktförebyggande åtgärder var dominerande inslag. En av de
viktigaste uppgifterna var att stödja uppföljningen av sannings- och
försoningskommissionens rekommendationer.
Under 2013 väntas museet Lugar de la Memoria öppna i Lima. Sverige har
bidragit ekonomiskt med en mindre summa till dess inrättande och håller
kontakt med den statliga kommitté som tillsammans med UNDP ansvarar för
färdigställandet. Museet startas för att hedra offren sedan våldsperioden 1980 –
2000, men har goda förutsättningar att i framtiden utgöra en attraktiv
mötesplats och nå ut såväl nationellt som internationellt i frågor som rör
mänskliga rättigheter.
