Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Peru 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Den viktigaste frågan för mänskliga rättigheter i Peru enligt de organisationer
som arbetar med mänskliga rättigheter är uppföljningen av Sannings- och
Försoningskommissionens rekommendationer som lades fram år 2003 . Bland
annat lyfts frågan fram av CNDDHH (Nationella samordningsorganisationen
för mänskliga rättigheter, Coordinadora Nacional de Derechos Humanos), en
sammanslutning av 67 MR-organisationer. Den rekommendation som har
kommit längst rör ersättning till offer och deras familjer.
Under året har regeringsförslaget om att utöka dödstraffet skrinlagts. Det
förslag som syftade till registrerings- och redovisningsplikt för icke-statliga
organisationer blev delvis förklarat icke förenligt med grundlagen och i slutet
av året utlämnades ex-presidenten Alberto Fujimori från Chile för att ställas
inför rätta på sju åtalspunkter om korruption och brott mot de mänskliga
rättigheterna. Den första domen mot Fujimori föll den 11 december och
kommer troligen att överklagas.
Polis och militär står under civil kontroll men beskylls inte sällan för tortyr och
misshandel. Häktningstiderna kan vara långa, fängelserna är nedgångna och
överfulla. Representanter för mänskliga rättighetsorganisationer, vittnen,
försvarsadvokater, åklagare och domare i rättegångar där kränkningar av
mänskliga rättigheter har påtalats har utsatts för hot. Våld mot kvinnor och
barn, människohandel och diskriminering av funktionshindrade fortsätter att
vara allvarliga problem. Barnarbete är vanligt förekommande, framför allt på
landsbygden. Urfolk är i betydande avseenden marginaliserad. Landets
inkomstfördelning är mycket sned.
2
I december 2005 trädde landets MR-plan (Plan Nacional de Derechos Humanos) i
kraft. Den utarbetades under ledning av justitieministeriet (Consejo Nacional de
Derechos Humanos, CNDH) med ett brett deltagande av både den statliga
sektorn men framför allt organisationer från det civila samhället.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Peru har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt. Det fakultativa protokollet om
avskaffande av dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffande av alla slags former av diskriminering
mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination
Against Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) ,samt de fakultativa protokollet om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade
konflikter
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, samt det
fakultativa protokollet om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr
Peru har signerat men inte ratificerat konventionen om rättigheter för personer
med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities,
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All
Persons from Enforced Disappearances, har varken undertecknats eller ratificerats.
3
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Den nationella samlingsorganisationen på MR-området, Coordinadora Nacional de
Derechos Humanos (CNDDHH), som företräder 67 -organisationer för
mänskliga rättigheter, har inga uppgifter i år om några av statsmakten
sanktionerade politiska mord, avrättningar eller försvinnanden.
Enligt Kommissionen för mänskliga rättigheter (Comisión de Derechos Humanos COMISEDH ), som handlägger tortyrfall är tortyr och misshandel ett av de
vanligaste brotten mot mänskliga rättigheter i dagens Peru. Brotten utförs
främst av polis, militär och fängelsepersonal. COMISEDH anser även att
utövandet av dessa brott förstärks genom att det existerar diverse mekanismer
för straffrihet vilka i sin tur medför att de personer som utsätts för tortyr
förhindras att uppnå rättvisa.
Kommissionen för mänskliga rättigheter COMISEDH, presenterade i augusti
2007 en rapport till FN:s kommitté mot tortyr. Även ombudsmannaämbetet
(Defensoría del pueblo) registrerar tortyrfall och rapporterar i december 2007 om
139 fall under en ettårsperiod (augusti 2006 till september 2007) varav tre
fjärdedelar tillskrivs polisväsendet och en fjärdedel tillskrivs militära styrkor.
COMISEDH har under 2007 handlagt tio fall av tortyr med femton offer.
Sedan 1998, då tortyr kriminaliserades i lag, har endast sju domar i tortyrmål
avkunnats av Högsta domstolen.
Ett allvarligt problem är situationen i landets fängelser, som överlag är
nedgångna och överbelagda. Enligt kriminalvårdsstyrelsen är
överbeläggningen i genomsnitt drygt trettio procent. Särskilt notoriskt är
fängelset Lurigancho i Lima. Det byggdes för 1 500 - 2 000 interner men det
finns uppgifter om att det har hyst ända upp till 8 000 personer.
Häktningstiderna i fängelserna är långa - CNDDHH beräknar att upp till 9500
personer har suttit ett år eller mer i fängelse utan dom. Av dessa har nästan 200
personer suttit i fängelse i över tio år utan dom.
Kommissionen för mänskliga rättigheter (COMISEDH) gjorde för ett år
sedan bedömningen att antalet oskyldigt dömda kan uppgå till ungefär 2 000
personer. En arbetsgrupp har tillsatts för att se över dessa ärenden.
4
Beslut har tagits om att förbättra fängelsesituationen. Det skall ske genom att
dels bygga nya fängelser, dels bygga ut de befintliga. Programmet innehåller
dessutom förbättringar av rehabiliteringsinsatserna och alternativ till fängelse
som påföljd.
4. Dödsstraff
Enligt konstitutionen från 1993 kan dödsstraff utmätas för landsförräderi
under krigstillstånd och för allvarliga terroristbrott, men det var länge sedan det
tillämpades. Ledaren för Sendero Luminoso Abimael Guzmán liksom ledare
för narkotikakarteller som samarbetar med terroristorganisationer, har istället
dömts till livstids fängelse.
Dödsstraffsfrågan aktualiserades under 2006 då den nyvalde presidenten Alan
Garcia samt även ett par parlamentariker presenterade totalt tre olika
lagförslag om att applicera dödstraff i fall där barn dött till följd av sexuella
övergrepp. Förslaget vållade stor debatt. Dessa förslag har inte haft framgång
och är för tillfället inte under behandling. Ytterligare ett lagförslag om effektivt
genomförande av dödsstraff för grova terroristbrott presenterades av
presidenten i november 2006. Detta bordlades i början på 2007. EU har under
perioden gjort flera uttalanden och uppvaktningar mot förslagen.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga utrikes eller inrikes reserestriktioner förekommer, förutom för personer
som avvaktar rättegång eller är villkorligt frigivna eller belagts med reseförbud.
Det är relativt lätt att skaffa pass; handläggningstiden är oftast endast en dag.
Peruanska medborgare kan resa till vissa av grannländerna (inom Andinska
gemenskapen, CAN) med enbart sin nationella identitetshandling.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolarna är i princip oberoende gentemot den verkställande och den
lagstiftande makten. Fortfarande finns det dock ett antal domare som enligt
lokala källor tillsatts på politiska grunder, vilket undergrävt tron på
domstolarnas oberoende. Generellt sätt råder det ingen skillnad mellan
kvinnors och mäns tillgång till rättsväsendet.
5
Ett av regeringens prioriterade mål är en reform av det ineffektiva och
långsamma rättsväsendet och har som mål att decentralisera straffsystemet.
Den förra regeringen har utfärdat en rad förordningar som bland annat innebär
att alla domar för landsförräderi som utdömts av militära domstolar skall
annulleras och omprövas av civila domstolar. Alla livstidsdomar skall
omprövas efter 35 år.
CNDDHH har slagit larm om hot mot organisationer för mänskliga
rättigheters representanter samt mot vittnen, advokater, åklagare och domare i
ärenden angående mänskliga rättigheter. Även ordföranden i Sannings- och
försoningskommissionen har hotats. Enligt kommissionen har 89 sådana fall
av hot registrerats under 2006.
Rätten till fri och offentlig rättegång respekteras i princip, men ofta saknas
försvarsadvokater eller offentliga försvarare för de åtalade, vilket bidrar till att
allmänheten enligt lokala källor har lågt förtroende för rättsväsendet.
Det offentliga ombudsmannaämbetet åtnjuter stor prestige och allmänt stöd. I
oktober 2005 valdes den första kvinnliga ombudsmannen. Arbetet är uppdelat
på ärenden rörande mänskliga rättigheter, frågor inom offentlig förvaltning och
frågor som rör samhällsservice. Ombudsmannaämbetet har förutom ett
centralt kontor, tre distriktskontor i Lima, 24 regionala kontor runt om i landet,
8 mindre mottagningsmoduler runt om i landet samt equipos itinerantes
(kringresande team). Det arbetar för nuvarande 670 personer på
ombudsmannaämbetets olika kontor.
Under 2006 tog ombudsmannaämbetet emot 85 658 anmälningar av olika slag.
Flest frågor och klagomål gällde det statliga pensionsinstitutet, därnäst kom
utbildningsväsendet, polisen, hälsovården och domstolarna.
Ombudsmannaämbetet har även informerat att ett stort antal av de offer/släkt
till offren som är inbegripna i de nu 30 pågående rättsfallen från terroristtiden
saknar rättsligt stöd. Av de 605 offren/släkt har 322 gratis stöd från
organisationer för mänskliga rättigheter medan 31 har kunnat anlita privata
advokater och 252 personer inte har fått något rättsligt stöd alls
(ombudsmannaämbetet, Defensoría del Pueblo 2007).
Som motvikt till den nya regeringens lagstadgande av rättsligt försvar till
åtalade militärer (genom en presidentförordning) föreslår
ombudsmannaämbetet skapandet av en specialinstans inom justitieministeriet
för rättsligt stöd till offren och deras familjemedlemmar som utsatts för brott
mot mänskliga rättigheter.
6
7. Straffrihet
En amnestilag från 1995 har lett till att många som dessförinnan begått grova
brott mot de mänskliga rättigheterna fortfarande går fria. Sannings- och
försoningskommissionen (Comisión de Verdad y Reconciliación, CVR) pekade i sin
slutrapport 2003 framför allt ut gerillaorganisationen Sendero Luminoso samt
militär och polis som ansvariga för de ungefär 70 000 dödade och försvunna
mellan åren 1980 och 2000. Två tredjedelar av offren tillhörde den
quechuatalande befolkningen och nära hälften av dessa var fattiga bönder från
Ayacuchoregionen i södra Peru. Sannings- och försoningskommissionen har
överlämnat uppgifter om ett antal brott till riksåklagaren med begäran att
myndigheterna tar upp dessa fall.
Tre år efter slutrapportens överlämnande har tjugotre av de däri rapporterade
fyrtiosju fallen kommit till domstol. Resterande tjugofyra fall är fortfarande
under förundersökningar hos åklagare. Även ombudsmannaämbetet har
presenterat ytterligare tolv fall och totalt har fram till november 2007 av de
totalt femtionio fallen så har sju fall fått dom, varav endast i ett fall de åtalade
frikändes. Av de sju fallen är dock hittills endast i tre fall domen genomförd
och resten har överklagats. Därmed har hittills nitton personer blivit dömda för
brott mot mänskliga rättigheter. Av dessa var tio militärer, fem var poliser, tre
medlemmar i självförsvarskommitteér och en medlem i Sendero Luminoso
(ombudsmannaämbetet, Defensoría del Pueblo, 2007).
En av de viktigaste uppgifterna för samtliga aktörer på mänskliga rättigheterområdet i Peru anses idag vara uppföljningen av Sannings- och
försoningskommissionens slutsatser och rekommendationer: skipande av
rättvisa, gottgörelse till offer eller dessas familjer samt genomgripande reformer
av framförallt rätts- och utbildningsväsendet.
Straffriheten är enligt lokala källor utbredd och förekommer inte endast när det
gäller våldshandlingar utan även när det gäller illegala aktiviteter såsom
korruption. En enkät genomförd av den chilenska tidningen El Mercurio år
2006 visade att endast tolv procent av de tillfrågade peruanerna hyste
förtroende för rättvisan i landet. Det är en allmän uppfattning att de väpnade
styrkorna agerade under straffrihet i det så kallade kriget mot terrorismen.
Perus tidigare president Alberto Fujimori som levt i självvald exil i Japan
(Fujimori har även japanskt medborgarskap) greps i Chile i november 2006.
Han lämnades ut till Peru i september 2007 och ställs inför rätta för fem
åtalspunkter relaterade till korruption och två åtalspunkter relaterade till brott
mot de mänskliga rättigheterna. Åtalspunkterna för korruption gäller
betalningar till kongressledamöter för att få dem att bli medlemmar i
regeringspartiet (caso congresistas tránsfugas), maktmissbruk (illegal genomsökning
7
av presidentrådgivaren/spionchefen Montesinos hem - caso Allanimento),
telefonavlyssning (caso interceptación téléfonica), förskingring (caso Tractores chinos Medios de Comunicación) och användandet av statliga resurser åt sin
presidentrådgivare Montesinos (caso 15 millones). Åtalspunkterna gällande brott
mot mänskliga rättigheter gäller morden i Cantuta och Barrio Alto där 25
personer miste livet samt inblandning i påtvingade försvinnanden, samt tortyr
och mord som utfördes av specialstyrkor i militären (caso sótanos SIE) . Den 11
december 2007 fälldes Alberto Fujimori i det första fallet och dömdes till sex
års fängelse. Fujimori förväntas överklaga domen.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och mediafrihet finns inskriven i Perus grundlag och respekteras
generellt av myndigheterna.
Mediautbudet är mycket stort såväl när det gäller tidningar och tidskrifter som i
fråga om radio- och TV-kanaler. Samtliga är privatägda utom en dagstidning,
en TV-kanal och två radiostationer. Media finansieras helt av reklam, och
regeringen är en stor annonsör. I många tidningar förekommer mot regeringen
kritiska artiklar. Journalistförbundet har 5 000 medlemmar och ansvarar bland
annat för etiska frågor inom journalistiken. I Peru utexamineras ungefär 2 000
journalister per år, vilket leder till ett stort överskott och en svår
arbetsmarknadssituation. Det förekommer anonyma hot och även aggressioner
mot journalister. Under 2006 registrerades 133 fall hos det peruanska
journalistförbundet OFIP (Oficina de Derechos Humanos del Periodista)
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Peru är en demokrati med sinsemellan oberoende verkställande, lagstiftande
och dömande makt. Presidenten väljs vart femte år.
I juli 2006 tillträdde Alan Garcia, ledare för partiet Alianza Popular Revolucionaria
Americana (APRA). Han vann över Ollanta Humala och hans koalition Unión
por el Perú som dock blev största parti i kongressen (45 mandat – samtidigt som
det har splittrats efter valet). Andra större oppositionspartier i kongressen är
Alianza por el Futuro (skapat av förre presidenten Fujimori med 13 mandat) och
Unidad Nacional, som leds av presidentkandidaten Lourdes Flores Nano (17
mandat).
I regeringsförklaringen i juli 2006 koncentrerade sig Alan Garcia till stor del på
finansiell stabilitet och ökade sociala utgifter. Sannings- och
försoningskommissionens slutsatser och rekommendationer om mänskliga
8
rättigheter och straffrihetsfrågan fanns inte med i deklarationen. Alan Garcia
lovade dock att bekämpa korruption, stärka rättssystemet som idag är
oberoende men försvagas av korruption, förbättra tillgången till hälsovård för
den fattigaste delen av befolkningen, bekämpa analfabetismen och arbeta för
jämställdhet. Under 2007 fick dock två ministrar avgå till följd av
korruptionsanklagelser och presidenten tillsatte en ”korruptionsbekämpare”.
Peru har en enkammarkongress med 120 medlemmar som väljs på fem år. I
dagsläget är 33 av parlamentsledamöterna kvinnor (27,5%). Regeringspartiet
APRA har endast 36 platser i kongressen. Den peruanska regeringen består av
16 ministrar (varav fem kvinnor). Regionala och kommunala val hålls vart
fjärde och det senaste var i november 2006.
Röstning i allmänna val är obligatorisk. Personer som är dömda till fängelse
saknar dock rösträtt.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Enligt Fria fackföreningsinternationalen har Peru genomfört positiva
förändringar på lagstiftningsområdet inom arbetsrätt och relaterade frågor.
Bland annat har en ändring skett av kraven för att bilda fackförening: i dag
krävs det 10 personer mot tidigare minst 100 personer. FFI konstaterar dock
samtidigt att hälften av den arbetsföra befolkningen arbetar inom den
informella sektorn utan något som helst rättsligt eller socialt skydd.
Den öppna arbetslösheten ligger på drygt 9 procent. Därtill kommer en
omfattande dold arbetslöshet och undersysselsättning.
Barn under 14 år får inte arbeta enligt lag. Särskilda restriktioner gäller för barn
mellan 12 och 14 år, som måste ha särskilt tillstånd och kunna kombinera
arbete med skolgång. För vissa sektorer - exempelvis industrin - är
minimiåldern för arbete högre än 14 år. I en undersökning som gjordes 2001
uppgav nästan en tredjedel av barnen i åldern 6-17 år att de arbetade. Framför
allt barn bosatta på lansbygden uppgav att de arbetade, i vissa distrikt över 50
procent. I storstäderna uppgav 6 procent att de arbetade (ILO 2001).
Majoriteten arbetar inom den informella sektorn med sysslor såsom
gatuförsäljning, hushålls- och jordbruksarbete. Flickor tar ofta anställning som
hushållshjälp. Enskilda organisationer uppskattar att 600 000 av dessa
arbetande barn är under 12 år.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
9
Alan Garcia har utlovat förbättringar i tillgången på sjuk- och hälsovård för de
fem miljoner peruaner som idag står helt utanför systemet, bland annat genom
att förlänga arbetsdagarna för sjukhuspersonal och förbättra tillgången på
mediciner och akutvårdsplatser. Mellan olika befolkningsgrupper finns stora
ojämlikheter i tillgången till sjukvård. För de bemedlade finns en modern privat
sjukvård, som saknar motsvarighet på den statliga sidan. Det är också stor
skillnad mellan stad och landsbygd. Peru har bland de högsta siffrorna i
Latinamerika när det gäller barn- och mödradödlighet enligt CIA World Fact
Book.
Tonårsgraviditeter är ett problem i Peru. Enligt en undersökning om
folkhälsan som gjordes år 2000 hade 13 procent av tonårsflickorna mellan 15
och 19 år egna barn. Mödradödligheten vid tonårsgraviditeter är 362 per
100 000 varav en femtedel avlider till följd av osäkra aborter.
12. Rätten till utbildning
Analfabetismen för peruaner över 15 år uppgår enligt statistiska centralbyråns
senaste siffror (2005) till 11,5 procent (andelen kvinnor överväger).
Utmaningarna för Peru inom utbildningsområdet är flerfaldiga och handlar om
att minska analfabetismen, försöka säkerställa att de barn som en gång skriver
in sig i skolan också slutför sin skolgång, försöka minska de stora
ojämlikheterna inom systemet samt säkerställa kvalitet och effektivitet. Den
stora majoriteten barn i Peru har tillgång till skolutbildning, men av mycket
varierande kvalitet och starkt beroende av om man bor i stad eller på
landsbygden. De statliga skolorna har lägst anseende, även om stora satsningar
gjorts för att höja kvalitén på undervisningen. De statliga skolorna står för 89
procent av utbildningen och är i princip avgiftsfri, även om föräldrarna
fortfarande måste betala den obligatoriska avgiften till föräldraföreningen,
skolmaterial och i vissa fall även uniform. I de privata skolorna utgår dessutom
höga undervisningsavgifter.
Utbildningen i Peru bedrivs i form av förskola mellan åldrarna 3 och 5 år samt
obligatorisk skolgång mellan 6 och 17 års ålder. Stora skillnader finns mellan
olika inkomstgrupperna när det gäller deltagande i utbildningssystemet. Enligt
en undersökning från 2005 gick 92,2 procent av alla barn mellan 6 och 11 år i
grundskolan, och 70 procent deltog i de högre årskurserna. Skolgången
avslutades efter i genomsnitt 9,0 år (10 år för välbeställda och 7,6 år för fattiga).
På landsbygden går barnen i genomsnitt endast 6,8 år i skolan (siffror från
INEI 2005).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
10
Peru har idag 28,4 miljoner invånare fördelade på 31,3 procent i åldern 0-14 år,
62,6 procent i arbetsför ålder och 5,2 procent över 65 år (2006, INEI). Under
sista kvartalet 2007 genomfördes den senaste folkräkningen. Resultaten är inte
tillgängliga ännu. Den ekonomiska tillväxten är god. Den gråa och svarta
ekonomin antas dock vara minst lika stor som den formella. BNP per capita är
7 369 US-dollar.
Som i så många jämförbara länder är den sneda inkomstfördelningen mycket
iögonfallande. Mer än hälften av landets invånare beräknas leva i fattigdom,
varav 25 procent i extrem fattigdom. Den stora majoriteten av de fattiga är
bosatt på landsbygden.
Även den nya regeringen har givit hög prioritet åt att uppfylla FN:s
millenniemål, men mycket återstår ännu att göra.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Perus grundlag stadgar om likhet inför lagen utan diskriminering på grund av
kön. Kvinnan och mannen har formellt lika ställning i utövandet av de
medborgerliga rättigheterna. Man försöker främja kvinnors deltagande i det
politiska livet bland annat genom lagstiftning om att varje valdistrikt måste
presentera minst 30 procent kvinnliga kandidater till parlamentsvalen.
En relativt aktuell folkhälsoundersökning uppgav att 42 procent av kvinnorna
någon gång hade blivit utsatta för fysiskt våld av sin partner; 16 procent angav
att det inträffat ofta (INEI). År 1993 antogs en lag för att förhindra våld inom
familjen.
Enligt senaste officiella uppgift (2002) deltog 45,8 procent av kvinnorna i
arbetslivet (INEI). Sju av tio arbetade inom serviceyrken, och av dem hade
hälften okvalificerade arbetsuppgifter och ofta ingen eller låg utbildning.
Medelinkomsten för de kvinnor som arbetade låg samma år cirka 40 procent
under männens medelinkomst.
Inom ombudsmannaämbetet finns en enhet som arbetar med
kvinnorättsfrågor. Kongressen har ett utskott som behandlar dessa frågor, och
justitieministeriet har en arbetsgrupp som bevakar frågor som rör kvinnor och
barn.
11
15. Barnets rättigheter
Peru har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och
barnlagstiftningen är utformad därefter.
Barn upp till 14 år utgör en tredjedel av befolkningen. Det beräknas att ungefär
60 procent av dem lever i fattigdom, varav 20 procent i extrem fattigdom.
Ungefär 25 procent av alla barn under fem år lider av undernäring.
För barn är diskriminering och våld stora problem. Våld förekommer både
inom familjen, i skolan och i samhället i övrigt. Diskriminering förekommer
mot flickor, barn och ungdomar med funktionshinder, med anledning av
etnicitet, språk eller av andra orsaker. Den sexuella exploateringen av barn
uppmärksammas allt mer. De flesta övergrepp äger rum i hemmen och utförs
oftast av fadern eller av någon av familjen känd person (WHO studie över
sexuellt våld i hemmet, 2005, UNDP rapport Peru, 1999).
Kommunala ombudsmän för barn och ungdomar finns i hela landet. Vid de
totalt 1 500 lokalkontoren bistår man med familjerådgivning och tar emot
anmälningar om övergrepp mot barn.
2006 instiftades en enhet inom ombudsmannaämbetet som arbetar med barnoch ungdomsfrågor.
Gatubarn förekommer i städerna, företrädesvis i Lima, där de beräknas vara ett
tusental enligt Rädda Barnen.
Lägsta åldern för rekrytering till landets väpnade styrkor är 17 år.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Av den totala befolkningen i Peru beräknas 45 procent tillhöra någon av
landets urfolk. Det finns totalt 120 olika minoritetsspråk; förutom spanska är
även quechua och aymara officiella språk i Peru. Grundlagen stadgar om
jämlikhet mellan alla medborgare; den förbjuder diskriminering av rasistiska
skäl, ursprung eller språk. Lag förbjuder anställningsannonser som nämner
särskild etnisk tillhörighet för anställning. Enligt nationella
samlingsorganisationen för mänskliga rättigheter, CNDDHH, är trots detta
urfolken ofta diskriminerade och är starkt överrepresenterade bland de fattiga
(CNDDHH 2006).
12
Den peruanska grundlagen stadgar om religionsfrihet. Det respekteras generellt
även om den katolska kyrkan har en dominerande ställning i landet. Samtliga
trosbekännelser har rätt till platser för trosutövande och utbildning av präster
och ledare. År 2003 etablerade justitieministeriet en enhet för att verka som
länk mellan ministeriet och samtliga trossamfund.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden i grundlagen. I Peru
finns flera organisationer som arbetar för att minska den existerande
diskrimineringen mot HBT-personer i samhället genom utbildning,
information och politiskt arbete. En av de mest kända HBT-organisationerna
är Movimiento Homosexual de Lima. (MHOL). Trots det lagstadgade förbudet mot
diskriminering, så är diskriminering mot HBT-personer vanligt förekommande
i Peru. MHOL registrerade under 2006 600 fall av hatbrott och våldsamt
agerande mot HBT-personer . Diskrimineringen förekommer bland annat på
arbetsmarknaden, i det offentliga rummet inom utbildningssystemet och i
hälsovården.
18 Flyktingars rättigheter
Peru har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning.
Antalet anländande flyktingar under 2004 var endast 767 personer enligt La
Comisíon Católica Peruana de Migración (den katolska kommissionen för
migration), som representerar UNHCR i Peru. Majoriteten av flyktingarna
kommer från Colombia.
Det beräknas att uppskattningsvis 4 miljoner peruaner har flyttat utomlands av
ekonomiska skäl. De bidrar med cirka 3 miljarder USD per år till 10 miljoner
familjemedlemmar i hemlandet.
19. Funktionshindrades rättigheter
En lag rörande de funktionshindrades situation antogs 1999. Lagen anger
regler på flera områden, såsom hälso- och sjukvård, utbildning och sport. Ett
nationellt råd (CONADIS) och en särskild avdelning inom
ombudsmannaämbetet för funktionshindrade tillskapades inom ramen för
enheten för mänskliga rättigheter. Rådet och dess sekretariat är underställt
13
MIMDES (Kvinno- och socialutvecklingsministeriet) Handikapprådets
ordförande är utnämnd av landets president. Det har lagstadgats att femton
procent av utlysta tjänster inom den offentliga sektorn skall vara reserverade
för personer med funktionshinder.
Den statliga institutionen för integration av handikappade uppskattar antalet
personer med funktionshinder till minst tio procent av befolkningen. Ungefär
tretton procent av befolkningen beräknas ha någon form av fysiskt handikapp.
Dessa är i tre fall av fyra ett resultat av yttre omständigheter, såsom olyckor.
Trots detta finns en tendens att utestänga funktionshindrade från olika delar av
samhällslivet. Ett exempel är diskrimineringen av funktionshindrade barn inom
utbildningssystemet. Enligt den senaste folkräkningen finns det ungefär 65 000
barn i skolåldern (5-19 år) som lever med någon form av funktionshinder.
Endast en tredjedel av dessa fanns dock registrerade inom skolsystemet på de
särskilda utbildningscentra som finns för handikappade.
I juni 2003 antogs en nationell plan för perioden 2003 – 2007 som syftar till
jämställdhet för funktionshindrade. Planen är mycket ambitiös och föreslår
förbättringar inom hälso- och sjukvården, utbildningssystemet,
arbetsmarknaden och bostadsmarknaden för att funktionshindrade skall
integreras på ett bättre sätt. Det finns ingen offentlig utvärdering tillgänglig. I
den nya planen som skall täcka perioden 2007-2016 har civila samhället
inbjudits att inkomma med synpunkter.
.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Peru arbetar ett stort antal organisationer för mänskliga rättigheter under fria
förhållanden. Som tidigare nämnts finns en välrenommerad samordnande
institution, Coordinadora Nacional de Derechos Humanos, för sextiosju av de
enskilda mänskliga rättighets-organisationerna.
Andra viktiga organisationer är kommissionen för mänskliga rättigheter
(Comisión de Derechos Humanos, COMISEDH), den andinska juristkommissionen
(Comisión Andina de Juristas, CAJ), institutet för rättsligt försvar (Instituto de
Defensa Legal, IDL), biskopskommissionen för socialt arbete (Comisión Espiscopal
de Acción Social, CEAS), föreningen för mänskliga rättigheter (Asociación Pro
Derechos Humanos, Aprodeh), och det katolska universitetets institut för
demokrati och mänskliga rättigheter (Instituto de Democracia y Derechos Humanos de
la Pontificia Universidad Católica, IDEHPUCP).
14
I parlamentet antogs en ändring av lagstiftningen som skulle leda till ökad
kontroll och styrning av frivilligorganisationers arbete av biståndsmyndigheten
APCI (Agencia Peruana de Cooperacion Internacional) i Peru. Lagförslaget
förklarades icke konstitutionellt av konstitutionella domstolen på fem punkter
relaterade till bland annat registreringsplikten och bötessanktioner för enskilda
organisationer i juni 2007.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
För 10 – 20 år sedan arbetade de oberoende organisationerna för mänskliga
rättigheter i ett tomrum och i politisk motvind. I dag finns i Peru en större
förståelse och avsevärt större kunskap om frågor om mänskliga rättigheter.
Denna förändring återspeglas även i mediernas förmedling av information om
mänskliga rättigheter, som dels upptar en större plats i mediebevakningen i
allmänhet, dels ofta ställer sig på samma sida som förespråkarnas för mänskliga
rättigheter. Statliga myndigheter har de senaste åren rekryterat åtskilliga
rättighets-medvetna personer från det civila samhället, vilket lett till en viss
uttunning i de enskilda organisationerna. Trots det så utgör frågor kring
mänskliga rättigheter i dag en mycket liten del av den politiska dagordningen i
Peru och organisationerna anser själva att det den senaste tiden har blivit
svårare att komma fram med sina ståndpunkter.
Såväl bilaterala givare som multilaterala organ (FN, OAS, den andinska
juristkommissionen och andra regionala organisationer) är aktiva på mänskliga
rättigheter-området i Peru. Amnesty International, Human Rights Watch och
andra internationella organisationer ger ett viktigt stöd till de inhemska
organisationernas arbete.
Huvudmålen för det svenska utvecklingssamarbetet med Peru är en ökad
demokratisk utveckling och försoning. För att uppnå dessa mål fokuseras på
ämnesområdena demokratiskt samhällsstyre (inklusive antikorruptionsinsatser)
och mänskliga rättigheter såväl som humanitärt stöd och konfliktförebyggande.
Den huvudsakliga dialogfrågan har varit uppföljningen av sannings- och
försoningskommissionens rekommendationer. Sveriges regering har i år tagit
beslutet att koncentrera utvecklingssamarbetet till färre antal länder. Peru
avskrivs därmed som bilateralt samarbetsland och biståndet skall avvecklas
gradvis under en 3-4 års period.
I november 2007 anordnade svenska ambassaden, i samarbete med Svenska
Institutet, det honorära generalkonsulatet i Lima, Sida och kvinnoministeriet,
Mimdes, ett seminarium om människohandel i Lima med svenska experter.
Dessa deltog även i en kongress om barns rättigheter med över 400 deltagande
barnombudsmän från samtliga regioner i Peru.
