Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Peru 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Peru är en demokrati. I år vann Alan García valet och tillträdde som president
den 28 juli. Hans regeringsförklaring koncentrerades till stor del på finansiell
stabilitet och ökade sociala utgifter. Sannings- och försoningskommissionens
slutsatser och rekommendationer om mänskliga rättigheter och
straffrihetsfrågan fanns inte med i regeringsförklaringen. Alan García lovade
dock att bekämpa korruption, stärka rättssystemet som idag är oberoende men
försvagas av korruption, förbättra tillgången till hälsovård för den fattigaste
delen av befolkningen, bekämpa analfabetismen och arbeta för jämställdhet.
García har även föreslagit införande av dödstraff i fall där barn dött till följd av
sexuella övergrepp.
Polis och militär står under civil kontroll men anmäls inte sällan till
ombudsmannanämbetet och MR-organisationer för tortyr och misshandel .
Häktningstiderna kan vara långa, fängelserna är nedgångna och överfulla.
Representanter för människorättsorganisationer, vittnen, försvarsadvokater,
åklagare och domare i rättegångar där kränkningar av mänskliga rättigheter
(MR) har påtalats har utsatts för hot. Våld mot kvinnor och barn,
människohandel och diskriminering av handikappade fortsätter att vara
allvarliga problem. Barnarbete är vanligt förekommande. Urbefolkningen är i
betydande avseenden marginaliserad. Landets inkomstfördelning är mycket
sned.
Sannings- och försoningskommissionen (Comisión de Verdad y Reconciliación,
CVR) pekade i sin slutrapport 2003 framför allt ut gerillaorganisationen Sendero
Luminoso samt militär och polis som ansvariga för de ungefär 70 000 dödade
och försvunna mellan åren 1980 och 2000. En av de viktigaste uppgifterna för
2
samtliga aktörer på MR-området i Peru anses fortsatt vara uppföljningen av
kommissionens rekommendationer.
I december 2005 trädde landets MR-plan (Plan Nacional de Derechos Humanos
2006) i kraft. Den utarbetades under ledning av justitieministeriet (Consejo
Nacional de Derechos Humanos, CNDH) med ett brett deltagande av både den
statliga sektorn men framför allt organisationer från det civila samhället.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Peru har ratificerat de centrala FN-konventionerna om mänskliga rättigheter;
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet
om enskild klagorätt
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa protokollet
om förebyggande av tortyr
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC)
Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med
tilläggsprotokoll samt det fakultativa protokollet om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
3
Den nationella samlingsorganisationen på MR-området, Coordinadora Nacional de
Derechos Humanos (CNDDHH), som företräder 67 MR-organisationer, har i år
inga uppgifter om några av statsmakten sanktionerade politiska mord,
avrättningar eller försvinnanden. CNDDHH hävdar dock att tortyr och
misshandel är vanliga brott mot mänskliga rättigheter i dagens Peru. Brotten
utförs främst av polis, militär och fängelsepersonal.
MR-organisationen Comisión de Derechos Humanos, COMISDEH,
(Kommissionen för mänskliga rättigheter), handlägger för nuvarande 85 fall av
tortyr. Av dessa avled 26 personer av de skador de åsamkats. Sedan år 1998,
då tortyr kriminaliserades i lag, har endast fyra domar avkunnats av Högsta
domstolen i mål om tortyr. Ett problem har varit att rättegångarna inte sällan
flyttats över från de civila domstolarna till de militära, där brottsrubriceringen
ofta sänkts till "myndighetsmissbruk".
Ett annat allvarligt problem är situationen i landets fängelser, som överlag är
nedgångna och överbelagda och därmed osäkra att vara och arbeta i. Enligt
ombudsmannaämbetet är överbeläggningen per augusti 2006 drygt 75 procent.
Särskilt notoriskt är fängelset Lurigancho i Lima, det byggdes för 1 500 - 2 000
interner men det finns uppgifter om att det har hyst ända upp till 9 600
personer.
4. Dödsstraff
Enligt konstitutionen från 1993 kan dödsstraff utmätas för landsförräderi
under krigstillstånd och för allvarliga terroristbrott. Detta har dock inte
tillämpats eftersom det aldrig omsatts till lagstiftning och ledare för
terroristorganisationer, såsom Abimael Guzmán (Sendero Luminoso), liksom
ledare för narkotikakarteller som samarbetar med terroristorganisationer, har
istället dömts till livstids fängelse.
Frågan om dödsstraff aktualiserades av Alán García under valkampanjen i fall
där barn avlidit till följd av sexuella övergrepp. Frågan är nu inkorporerad i den
nya regeringens agenda. Till detta har lagts förslaget om dödsstraff för
terrorister.
Detta tema, tillsamans med MR-försvarares situation samt lagändring gällande
APCI (Agencia Peruana de Cooperación Internacional) (se stycke 20) kommer
säkerligen också diskuteras under det kommande året såväl inrikes i Peru som
med till exempel. EU.
4
EU har både kritiserat APCI-lagen samt uttryckt sin kritik mot dödstraff för
såväl terrorister som vid våldtäkt på barn.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga utrikes eller inrikes reserestriktioner förekommer, förutom för personer
som avvaktar rättegång, är villkorligt frigivna eller har belagts med reseförbud.
Det är relativt lätt att skaffa pass; handläggningstiden är oftast endast en dag.
Peruanska medborgare kan resa till vissa av grannländerna (inom Andinska
gemenskapen) med enbart sin nationella identitetshandling.
Kommissionen för mänskliga rättigheter gjorde för ett år sedan bedömningen
att antalet oskyldigt dömda som avtjänar straff i fängelse kan uppgå till ungefär
2 000 personer. En arbetsgrupp har tillsatts för att se över dessa ärenden.
Uppgifter förekommer även om långa häktningstider.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolarna är i princip oberoende gentemot den verkställande och den
lagstiftande makten. Fortfarande finns det dock ett antal domare som enligt
lokala källor tillsatts på politiska grunder, vilket undergrävt tron på
domstolarnas oberoende. Ett av regeringens prioriterade mål är en reform av
det ineffektiva och långsamma rättsväsendet. Man har också som mål att
decentralisera straffsystemet.
Den förra regeringen utfärdade en rad dekret som bland annat innebär att alla
domar för landsförräderi som utdömts av militära domstolar skall annulleras
och omprövas av civila domstolar. De som har dömts av så kallade "ansiktslösa
domare" skall få sina fall omprövade, och alla livstidsdomar skall omprövas
efter 35 år.
CNDDNH har slagit larm om hot mot MR-organisationers representanter
samt mot vittnen, advokater, åklagare och domare i MR-ärenden. Även
ordföranden i Sannings- och försoningskommissionen har hotats. Enligt
kommissionen registrerades 56 sådana fall under 2005.
Rätten till fri och offentlig rättegång respekteras i princip, men ofta saknas
försvarsadvokater eller offentliga försvarare för de åtalade. Detta bidrar till att
allmänheten enligt lokala källor har lågt förtroende för rättsväsendet.
Ombudsmannaämbetet har även informerat om att ett stort antal av de
offer/släkt till offren som är inbegripna i de nu 28 pågående rättsfallen från
terroristtiden saknar rättsligt bistånd. Av de 586 offren och släktingar till dessa
5
har 266 fått gratis bistånd från MR-organisationer medan 60 har kunnat anlita
privata advokater. 260 personer har inget rättsligt stöd alls.
Som motvikt till den nya regeringens presidentdekret om lagstadgande av
rättsligt försvar till åtalade militärer föreslår ombudsmannaämbetet att en
specialinstans inom justitieministeriet skapas för rättsligt stöd till offren och
deras familjemedlemmar som utsatts för brott mot mänskliga rättigheter.
Det offentliga ombudsmannaämbetet åtnjuter stor prestige och allmänt stöd. I
oktober 2005 valdes den första kvinnliga ombudsmannen. Arbetet är uppdelat
på ärenden rörande mänskliga rättigheter (där även funktionshindrades
situation ingår), frågor inom offentlig förvaltning och frågor som rör
samhällsservice. Ombudsmannaämbetet har förutom ett centralt kontor, tre
distriktskontor i Lima, 24 regionala kontor och 8 mindre mottagningsmoduler
runt om i landet samt equipos itinerantes (kringresande team). Totalt arbetar för
nuvarande 670 personer på ombudsmannaämbetets olika kontor.
Under perioden 11 april till 31 december 2005 tog ombudsmannaämbetet emot
46 227 anmälningar av olika slag. Flest frågor och klagomål gällde det statliga
pensionsinstitutet, därnäst kom utbildningsväsendet, polisen, hälsovården och
domstolarna.
Under 2006 skapades en enhet för barn- och ungdomsfrågor i
ombudsmannaämbetet.
7. Straffrihet
En amnestilag från 1995 har lett till att många som dessförinnan begått svåra
MR-brott fortfarande går fria. Sannings- och försoningskommissionen
(Comisión de Verdad y Reconciliación, CVR) pekade i sin slutrapport 2003 framför
allt ut gerillaorganisationen Sendero Luminoso samt militär och polis som
ansvariga för de ungefär 70 000 dödade och försvunna mellan åren 1980 och
2000. Två tredjedelar av offren tillhörde den quechuatalande befolkningen och
nära hälften av dessa var fattiga bönder från Ayacuchoregionen i södra Peru.
Sannings- och försoningskommissionen har överlämnat uppgifter om ett antal
brott till riksåklagaren med begäran att myndigheterna tar upp dessa fall.
Tre år efter slutrapportens överlämnande har 24 av de 47 fallen kommit till
domstol och 3 av dessa har resulterat i en dom. I mars 2006 dömdes en
polisofficer och tre poliser till sexton respektive femton års fängelse för
försvinnandet av studenten Ernesto Castillo Paez. Detta är den första domen i
Peru för ett ofrivilligt försvinnande. Resterande 23 fall är fortfarande på
förundersökningsstadiet hos åklagare.
6
En av de viktigaste uppgifterna för samtliga aktörer på MR-området i Peru
anses idag vara uppföljningen av Sannings- och försoningskommissionens
slutsatser och rekommendationer: skipande av rättvisa, gottgörelse till offer
eller dessas familjer samt genomgripande reformer av framför allt rätts- och
utbildningsväsendet.
Straffriheten är enligt lokala källor utbredd och förekommer för såväl
våldshandlingar som korruption. En enkät genomförd av den chilenska
tidningen El Mercurio visade att endast 12 procent av de tillfrågade peruanerna
hyste förtroende för rättvisan i landet. Det är en allmän uppfattning att de
väpnade styrkorna agerade under straffrihet i det så kallade kriget mot
terrorismen.
Perus tidigare president Alberto Fujimori som levt i självvald exil i Japan
(Fujimori har japanskt medborgarskap) greps i Chile i november 2005. Han
släpptes mot borgen i maj 2006. Peru har begärt honom utlämnad för MR- och
korruptionsbrott. Chilenska rättsväsendet utreder för närvarande möjligheterna
att bevilja utlämning.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet med mera
Yttrande- och mediafrihet finns inskriven i Perus grundlag och respekteras
generellt av myndigheterna.
Mediautbudet är mycket stort såväl när det gäller tidningar och tidskrifter som i
fråga om radio- och TV-kanaler. I Lima fanns år 2005: 25 dagstidningar, 65
radiokanaler, sju TV-kanaler, två nyhetskanaler och två kommersiella kabelTV-kanaler. Dessutom finns det ett stort antal regionala och lokala tidningar
och TV- och radiostationer. Samtliga är privatägda utom en dagstidning, en
TV-kanal och två radiostationer. Media finansieras helt av reklam, och
regeringen är en stor annonsör. I många tidningar förekommer kritik mot
regeringen. Journalistförbundet har 5 000 medlemmar och ansvarar bland
annat för etiska frågor inom journalistiken. I Peru utexamineras ungefär 2 000
journalister per år, vilket leder till ett stort överskott och en svår
arbetsmarknadssituation. Enligt MR-organisationer förekommer hot mot
journalister. Under 2006 (till och med november) finns det uppgifter om 133
fall av angrepp mot journalister. Den största delen utgörs av hot, trakasserier
samt fysiska och muntliga övergrepp. Civila medborgare står för den största
andelen hot följt av tjänstemän och oidentifierade personer.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Peru är en demokrati med sinsemellan i princip oberoende verkställande,
lagstiftande och dömande makt. Presidenten väljs vart femte år.
7
I juli tillträdde Alan García, ledare för partiet Alianza Popular Revolucionaria
Americana (APRA). I regeringsförklaringen i juli koncentrerade sig Alan García
till stor del på finansiell stabilitet och ökade sociala utgifter. Sannings- och
försoningskommissionens slutsatser och rekommendationer om mänskliga
rättigheter och straffrihetsfrågan fanns inte med i deklarationen. Alan Garcia
lovade dock att bekämpa korruption, stärka rättssystemet, förbättra tillgången
till hälsovård för den fattigaste delen av befolkningen, bekämpa analfabetismen
och arbeta för jämställdhet.
Peru har en enkammarkongress med 120 medlemmar som väljs på fem år. I
dagsläget är 38 av parlamentsledamöterna kvinnor (30%). Regeringspartiet
APRA har endast 36 platser i kongressen. Den kvinnliga talmannen tillhör
APRA. Den peruanska regeringen består av 17 ministrar, varav sex är kvinnor.
Regionala och kommunala val hålls vart fjärde år och i november 2006 väljs
1831 distriktsborgmästare, 195 provinsborgmästare och 25 regionala
presidenter.
Röstning i allmänna val är obligatorisk. Personer som är dömda till fängelse
saknar dock rösträtt. Under 2005 har rösträtt införts för polis och militär.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Enligt Fria fackföreningsinternationalen (FFI) har Peru genomfört positiva
förändringar på lagstiftningsområdet inom arbetsrätt och relaterade frågor.
Bland annat har en ändring skett av kraven för att bilda fackförening: i dag
krävs det 10 personer mot tidigare minst 100 personer. FFI konstaterar dock
samtidigt att hälften av den arbetsföra befolkningen arbetar inom den
informella sektorn utan något som helst rättsligt eller socialt skydd.
Den öppna arbetslösheten ligger på drygt 9 procent. Därtill kommer en
omfattande dold arbetslöshet och undersysselsättning.
Barn under 14 år får inte arbeta enligt lag. Särskilda restriktioner gäller för barn
mellan 12 och 14 år, som måste ha särskilt tillstånd och kunna kombinera
arbete med skolgång. För vissa sektorer - exempelvis industrin - är
minimiåldern för arbete högre än 14 år. Inte desto mindre arbetar ungefär 2
miljoner barn i Peru inom den informella sektorn med till exempel
gatuförsäljning, hushålls- och jordbruksarbete. Flickor tar ofta anställning som
hushållshjälp. Enskilda organisationer uppskattar att 600 000 av dessa
arbetande barn är under 12 år.
8
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alan Garcia har utlovat förbättringar i tillgången på sjuk- och hälsovård för de
fem miljoner peruaner som idag står helt utanför systemet, bland annat genom
att förlänga arbetsdagarna för sjukhuspersonal och förbättra tillgången på
mediciner och akutvårdsplatser. Mellan olika befolkningsgrupper finns stora
ojämlikheter i tillgången till sjukvård. För de bemedlade finns en modern privat
sjukvård, som saknar motsvarighet på den statliga sidan. Det är också stor
skillnad mellan stad och landsbygd. Peru har bland de högsta siffrorna i
Latinamerika när det gäller barn- och mödradödlighet enligt CIA World Fact
Book.
Tonårsgraviditeter är ett problem i Peru. Enligt en undersökning om folkhälsan
som gjordes år 2000 hade 13 procent av tonårsflickorna mellan 15 och 19 år
egna barn.
12. Rätten till utbildning
Analfabetismen för peruaner över 15 år uppgår enligt statistiska centralbyråns
(INEI) senaste siffror till 12,1 procent (andelen kvinnor överväger).
Utmaningarna för Peru inom utbildningsområdet är flerfaldiga och handlar om
att minska analfabetismen, att barn slutför sin skolgång, att minska de stora
ojämlikheterna inom systemet samt säkerställa kvalitet och effektivitet. Den
stora majoriteten barn i Peru har tillgång till skolutbildning, men av mycket
varierande kvalitet. Skillnaderna är stora beroende på om man bor i stad eller
på landsbygden. De statliga skolorna har lägst anseende, även om stora
satsningar gjorts för att höja kvalitén på undervisningen. De statliga skolorna
står för 89 procent av utbildningen och är i princip avgiftsfria, även om
föräldrarna fortfarande måste betala den obligatoriska avgiften till
föräldraföreningen, skolmaterial och i vissa fall även uniform. I de privata
skolorna tas dessutom höga undervisningsavgifter ut.
Utbildningen i Peru bedrivs i form av förskola mellan åldrarna 3 och 5 år samt
obligatorisk skolgång mellan 6 och 17 års ålder. Stora skillnader finns mellan de
olika inkomstgrupperna när det gäller deltagande i utbildningssystemet. Enligt
en undersökning från 2004 gick 92,2 procent av alla barn mellan 6 och 11 år i
grundskolan och 70 procent deltog i de högre årskurserna. Skolgången
avslutades efter i genomsnitt 8,3 år (9,5 år för välbeställda och 7,8 år för
fattiga). På landsbygden går barnen i genomsnitt endast 5,4 år i skolan.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
9
Peru har idag 27,7 miljoner invånare varav 32,2 procent i åldrarna 0-14 år, 62,6
procent i arbetsför ålder (15-64 år) och 5,2 procent över 65 år. Den
ekonomiska tillväxten är god. Den gråa och svarta ekonomin antas vara minst
lika stor som den formella. BNP per capita är 2806 US-dollar.
Den sneda inkomstfördelningen är mycket iögonfallande. Mer än hälften av
landets invånare beräknas leva i fattigdom, varav 25 procent i extrem
fattigdom. Den stora majoriteten av de fattiga bor på landsbygden.
Även den nya regeringen och parlamentet har givit hög prioritet åt att uppfylla
FN:s millenniemål om fattigdomsbekämpning. Tillgång till vatten och
näringsprogram för barn under fem år är några av prioriteringarna.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Peru ratificerade FN:s konvention om avskaffandet av alla former av
diskriminering mot kvinnor år 1982, och det fakultativa protokollet till
konventionen ratificerades år 2001.
Perus grundlag fastställer likhet inför lagen utan diskriminering på grund av
kön. Man söker främja kvinnors deltagande i det politiska livet bland annat
genom lagstiftning om att varje valdistrikt måste presentera minst 30 procent
kvinnliga kandidater till parlamentsvalen. I dag har den kvinnliga
parlamentarikergruppen för första gången uppnått 30 procent i kongressen.
En aktuell folkhälsoundersökning uppgav att 41 procent av kvinnorna någon
gång hade blivit utsatta för fysiskt våld av sin partner; 16 procent angav att det
inträffat ofta. En lag för att förhindra våld inom familjen antogs 1993. Lagen
kräver bland annat mer information i skolorna, upprättande av en särskild
polisenhet och utbildning om familjevåld bland poliser, domare och åklagare.
Enligt den senast tillgängliga officiella uppgiften (2001) deltog 57,3 procent av
kvinnorna i arbetslivet. Sju av tio arbetade inom serviceyrken, och av dem hade
hälften okvalificerade arbetsuppgifter och ofta ingen eller låg utbildning.
Medelinkomsten för de kvinnor som arbetade låg samma år cirka 40 procent
under männens medelinkomst.
Inom ombudsmannaämbetet finns en enhet som arbetar med kvinnofrågor.
Kongressen har ett utskott som behandlar dessa frågor, och justitieministeriet
har en arbetsgrupp som bevakar frågor som rör kvinnor och barn.
10
15. Barnets rättigheter
Peru har ratificerat FN-konventionen om barnets rättigheter och lagstiftningen
avseende barn är utformad därefter.
Barn upp till 14 år utgör en tredjedel av befolkningen. Det beräknas att ungefär
60 procent av dem lever i fattigdom, varav 20 procent i extrem fattigdom.
Ungefär 25 procent av alla barn under fem år lider av undernäring.
För barn är diskriminering och våld stora problem. Våld förekommer både
inom familjen, i skolan och i samhället i övrigt. Diskriminering förekommer
mot flickor, barn och ungdomar med funktionshinder, med anledning av
hudfärg, språk eller av andra orsaker. Den sexuella exploateringen av barn
uppmärksammas allt mer. De flesta övergreppen äger rum i hemmen och
utförs av fadern eller av någon av familjen känd person.
Kommunala ombudsmän för barn och ungdomar finns i hela landet. Vid de
totalt 1 500 lokalkontoren bistår man med familjerådgivning och tar emot
anmälningar om övergrepp mot barn.
2006 skapades en enhet inom ombudsmannaämbetet som arbetar med barnoch ungdomsfrågor.
Gatubarn förekommer i städerna, företrädesvis i Lima, där de beräknas vara ett
tusental enligt Rädda Barnen.
Lägsta åldern för rekrytering till landets väpnade styrkor är 17 år.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Av den totala befolkningen i Peru beräknas 45 procent tillhöra något av landets
urfolk. Det finns totalt 120 olika minoritetsspråk; förutom spanska är även
quechua och aymara officiella språk i Peru. Grundlagen garanterar jämställdhet
mellan alla medborgare och förbjuder diskriminering av olika rasistiska skäl.
Lag förbjuder anställningsannonser som nämner särskild etnisk tillhörighet för
anställning. Trots detta är urfolken ofta diskriminerade och är starkt
överrepresenterade bland de fattiga.
Den peruanska grundlagen garanterar religionsfrihet. Den respekteras generellt
även om den katolska kyrkan har en dominerande ställning i landet. Samtliga
trosbekännelser har rätt till platser för trosutövande och utbildning av präster
och ledare. År 2003 etablerade justitieministeriet en enhet för att verka som
länk mellan ministeriet och samtliga trossamfund.
11
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering är förbjuden i grundlagen. I Peru finns flera föreningar som
arbetar för att minska den existerande diskrimineringen mot homosexuella i
samhället genom utbildning, information och politiskt arbete. En av de mest
kända föreningarna i detta sammanhang är Movimiento Homosexual de Lima.
Trots det lagstadgade förbudet mot diskriminering upplever många
homosexuella en omfattande diskriminering. Diskrimineringen förekommer,
enligt lokala källor, bland annat på arbetsmarknaden, inom utbildningssystemet
och i hälsovården.
18 Flyktingars rättigheter
Peru har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning.
Antalet anländande flyktingar under 2004 var endast 767 personer enligt La
Comisíon Católica Peruana de Migración (den katolska kommissionen för
migration), som representerar UNHCR i Peru. Majoriteten av flyktingarna
kommer från Colombia.
Det beräknas att uppskattningsvis 4 miljoner peruaner har flyttat utomlands av
ekonomiska skäl. De bidrar med cirka 2 miljarder USD per år till 10 miljoner
familjemedlemmar i hemlandet.
19. Funktionshindrades rättigheter
En lag rörande de funktionshindrades situation antogs 1999. Lagen anger
regler på flera områden, såsom hälso- och sjukvård, utbildning och sport. Ett
nationellt råd (CONADIS) och en särskild avdelning inom
ombudsmannaämbetet för funktionshindrade har skapats inom ramen för
enheten för mänskliga rättigheter. Rådet och dess sekretariat är underställt
MIMDES (Kvinno- och socialutvecklingsministeriet). Handikapprådets
ordförande är utnämnd av landets president. Det har lagstadgats att 15 procent
av utlysta tjänster inom den offentliga sektorn skall vara reserverade för
personer med funktionshinder.
Den statliga institutionen för integration av handikappade uppskattar antalet
personer med funktionshinder till minst 10 procent av befolkningen. Ungefär
13 procent av befolkningen beräknas ha någon form av fysiskt handikapp.
Dessa är i tre fall av fyra ett resultat av yttre omständigheter, såsom olyckor.
Trots detta finns en tendens att utestänga funktionshindrade från olika delar av
samhällslivet. Ett exempel är diskrimineringen av funktionshindrade barn inom
12
utbildningssystemet. Enligt den senaste folkräkningen finns det ungefär 65 000
barn i skolåldern (5-19 år) som lever med någon form av funktionshinder.
Endast en tredjedel av dessa fanns dock registrerade inom skolsystemet på de
särskilda utbildningscentra som finns för handikappade.
I juni 2003 antogs en nationell plan för perioden 2003 – 2007 som syftar till
jämställdhet för funktionshindrade. Planen är mycket ambitiös och föreslår
förbättringar inom hälso- och sjukvården, utbildningssystemet,
arbetsmarknaden och bostadsmarknaden för att funktionshindrade skall
integreras på ett bättre sätt.
Peru har alltså kommit en bit på vägen när det gäller lagstiftning om integration
av handikappade i samhället, men avståndet mellan lag och verklighet är
fortfarande stort.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Peru arbetar ett stort antal MR-organisationer under förhållandevis fria
förhållanden. Som tidigare nämnts finns en välrenommerad samordnande
institution, Coordinadora Nacional de Derechos Humanos, för sextiosju av de
enskilda MR-organisationerna.
Andra viktiga organisationer är MR-kommissionen (Comisión de Derechos
Humanos, COMISEDH), den andinska juristkommissionen (Comisión Andina de
Juristas, CAJ), institutet för rättsligt försvar (Instituto de Defensa Legal, IDL),
biskopskommissionen för socialt arbete (Comisión Espiscopal de Acción Social,
CEAS), föreningen för mänskliga rättigheter (Asociación Pro Derechos Humanos,
Aprodeh), och det katolska universitetets institut för demokrati och mänskliga
rättigheter (Instituto de Democracia y Derechos Humanos de la Pontificia Universidad
Católica, IDEHPUCP). Såväl MR- som miljöorganisationer (i samband med
gruvexploatering) har blivit utsatta för påtryckningar i media den senaste tiden.
I parlamentet diskuteras i november 2006 en ändring av lagstiftningen som, om
den genomförs, kommer att leda till ökad kontroll och styrning av
frivilligorganisationers arbete av biståndsmyndigheten APCI (Agencia Peruana de
Cooperacion Internacional).
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Frågor kring mänskliga rättigheter utgör i dag en del av den politiska
dagordningen i Peru. För 10 – 20 år sedan arbetade de oberoende MR-
13
organisationerna i ett tomrum och i politisk motvind. I dag finns i Peru en
större förståelse och avsevärt större kunskap om MR- frågor. Denna
förändring återspeglas även i mediernas förmedling av information om
mänskliga rättigheter, som dels upptar en större plats i mediebevakningen i
allmänhet, dels ofta ställer sig på MR-förespråkarnas sida. Statliga myndigheter
har de senaste åren rekryterat åtskilliga MR-medvetna personer från det civila
samhället, vilket lett till en viss uttunning i de enskilda organisationerna.
Såväl bilaterala givare som multilaterala organ (FN, OAS, den andinska
juristkommissionen och andra regionala organisationer) är aktiva på MRområdet i Peru. Amnesty International, Human Rights Watch och andra
internationella MR-organisationer ger ett viktigt stöd till de inhemska MRorganisationernas arbete.
Huvudmålen för det svenska utvecklingssamarbetet med Peru är en ökad
demokratisk utveckling och försoning. För att uppnå dessa mål fokuseras på
ämnesområdena demokratiskt samhällsstyre (inklusive antikorruptionsinsatser)
och mänskliga rättigheter liksom humanitärt stöd och konfliktförebyggande.
Den huvudsakliga dialogfrågan har varit uppföljningen av sannings- och
försoningskommissionens rekommendationer.
