1(4)
Kristina Lovén Seldén
070 406 56 66
[email protected]
2015-12-29
Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet
SOU 2015:56
Allmänt
Utredningen om mått på livskvalitet har haft i uppdrag att kartlägga
och analysera befintliga mått på livskvalitet samt föreslå mått på
utvecklingen av livskvaliteten i det svenska samhället. En
utgångspunkt för utredningens arbete är att de livskvalitetsmått som
presenteras ska fungera som komplement till BNP och andra
traditionella mått på välfärd i syfte att möjliggöra bredare analyser av
samhällets utveckling. Föreslagna mått ska vara möjliga att koppla
till den förda politiken och kunna ligga till grund för politiska beslut.
TCO välkomnar ett utvidgat mått på livskvalitet i syfte att nå en
djupare förståelse för livskvaliteten i Sverige, inbegripet
hållbarhetsaspekter samt fördelningar och skillnader mellan olika
samhällsgrupper med avseende på välfärd. TCO tillstyrker därför
utredningens förslag.
TCOs kommentarer
Som konstateras i betänkandet är livskvalitet (eng. quality of life) ett
mångfacetterat begrepp vilket i sin tur ställer höga krav på de
mätinstrument och variabler som tillämpas för att beskriva
samhällsutvecklingen på ett så nyanserat sätt som möjligt. Därför är
det välkommet att utredningen, i tillägg till makroekonomiska
perspektiv, betonar betydelsen av sociala, miljömässiga samt
subjektiva perspektiv för att bedöma hur samhället utvecklas med
avseende på livskvalitet som ett multifaktoriellt förhållande.
I tidigare forskning förekommer huvudsakligen fyra olika
definitioner av livskvalitet: välstånd, lycka, meningsfullhet och
handlingsfrihet. Var och en av dessa definitioner har sina styrkor och
begränsningar men enligt utredningen är den sistnämnda
definitionen – livskvalitet tolkat som handlingsfrihet – det mest
lämpliga måttet givet utredningens uppdrag att tillhandahålla
underlag för ett officiellt livskvalitetsmått. Definierat på det viset
finns också goda utsikter till komparativa studier av livskvalitet ur
internationellt perspektiv.
Med livskvalitet som handlingsfrihet avses i vilken utsträckning
människor har resurser och möjligheter att styra sina liv efter egna
TCO
114 94 Stockholm
Org nr: 802003-5252
Besöksadress
Linnégatan 14
Stockholm
Leveransadress:
Linnégatan 12
114 47 Stockholm
Tel: 08 – 782 91 00
www.tco.se
[email protected]
2(4)
värderingar och önskemål. Livskvalitet tolkat som handlingsfrihet
kan enligt utredningen mätas genom tio olika komponenter vilka i sin
tur kan brytas ner i och redovisas med hjälp av ett antal olika
indikatorer. Oavsett vilka variabler som blir aktuella för det faktiska
genomförandet vill TCO understryka vikten av att ett
jämställdhetsperspektiv tillämpas i insamling, bearbetning och
redovisning av data.
TCOs kommentarer avgränsar sig till de delar i utredningens förslag
som rör följande livskvalitetskomponenter: Kunskap och färdigheter,
sysselsättning, ekonomiska resurser samt tidsutrymme.
Kunskap och färdigheter (avsnitt 5.2.2)
I avsnittet identifieras gymnasiekompetens och högskolekompetens
samt självskattad förmåga gällande läsning, numerisk kompetens och
digital kompetens som indikatorer för kunskap och färdigheter. Även
om samtliga fem indikatorer är användbara kriterier förefaller det
problematiskt att de tre sistnämnda ska samlas in genom
självskattningar då självskattningar beror av uppfattningsförmågan
hos intervjupersonen. Vid en jämförelse av flera olika
undersökningar genomförda vid olika tidpunkter kan det vara svårt
att avgöra om en observerad förändring beror på en faktisk
förändring av förmågan eller om den snarare är ett tecken på att
intervjupersonerna uppfattar hur de ska beskriva sin läsförmåga på
olika sätt. I samband med jämförande studier över tid kan man även
anta att olika kohorter kan komma att ge uttryck för olika tolkning av
sin förmåga eller färdighet. Sammantaget är det därför angeläget att
de självskattade måtten kompletteras med oberoende mått.
Utredningen diskuterar den internationella undersökningen PIAAC
som ett tänkbart komplement vilket TCO ställer sig bakom.
Sysselsättning (avsnitt 5.2.3)
Att ha ett förvärvsarbete är centralt för den enskildes försörjning,
välbefinnande och deltagande i samhället. Arbetet fyller viktiga
psykosociala behov och är i mångt och mycket en fråga om identitet.
För många grupper innebär dagens arbetsliv tilltagande krav på
flexibilitet vilket har bidragit till delvis nya arbetsmiljö- och
hälsorisker som till exempel gränslöst arbete kan innebära. I takt
med arbetslivets förändring har dock inte arbetsmiljöområdet
utvecklats i motsvarande grad. Mot den bakgrunden är det som
utredningen förordar väsentligt att uppgifter hämtas in om såväl
fysiska som psykiska arbetsförhållanden.
TCO bedriver sedan länge ett omfattande arbete kring underlättande
av omställning och rörlighet på arbetsmarknaden och vill i det
3(4)
perspektivet särskilt framhålla att indikatorer inom området
sysselsättning bör inrymma frågor som handlar om möjligheterna till
vidareutbildning och kompetensutvecklande aktiviteter under
yrkeslivets gång. När anställdas trygghet i allt högre grad ligger i
kompetens är det angeläget att möjligheterna till vidareutbildning
och livslångt lärande i arbetslivet beaktas i relation till indikatorer för
sysselsättning. Förslag på uppgifter att hämta in kan vara
möjligheten till utbildning på betald arbetstid samt möjligheten att
utvecklas och lära något nytt i yrket.
Vad gäller tänkbara globala indikatorer kan uppgifter om
långtidsarbetslöshet komplettera uppgifter om arbetsplatsolyckor,
arbetslöshet samt andel sysselsatta för att erhålla en mer fullödig bild
av
levnadsvillkor
och
individuell
välfärd
inom
sysselsättningsområdet (jmf OECDs rapport How’s Life). Med
reservation för att det föreligger en rad olika ohälsomått bör
eventuellt även ohälsa i arbetslivet i form av sjukfrånvaro övervägas
som en global indikator inom området sysselsättning. Det är sedan
tidigare känt att sjukfrånvaron inte fördelar sig jämt mellan könen
beroende på bland annat arbetsförhållanden, arbetsmiljö och en
ojämn fördelning av obetalt arbete i hemmet. Antalet sjukskrivningar
styrs i grunden av politiska beslut vilket komplicerar jämförbarhet
över tid och mellan länder. Ett tänkbart alternativ är att hämta in
uppgifter om hur stor andel av de som har ett arbete som är tillfälligt
hemma från arbetet på grund av sjukdom en vanlig arbetsvecka för
att därigenom erhålla uppgifter om sjukfrånvaro jämförbar med
andra länder.
Ekonomiska resurser (avsnitt 5.2.4)
Utredningen framhåller att ekonomiska resurser är en central
komponent att beakta vid bedömningen av livskvalitet. TCO delar
utredningens bedömning och menar att de indikatorer för
ekonomiska resurser som utredningen identifierar (disponibel
inkomst och kontantmarginal) är rimliga. Dock vill TCO framhålla att
ersättningar via socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkring
bör beaktas i tillägg till de befintliga uppgifterna som listas som
väsentliga att ta in via registerdata och intervjufrågor.
Socialförsäkringsförmåner kan – på samma sätt som inkomst från
förvärvsarbete – antas påverka livskvaliteten för den enskilde. Av vikt
vid genomförandet av en framtida livskvalitetsmätning är i så fall att
det görs en distinktion mellan ersättning från de offentliga
trygghetssystemen
och
kompletterande
trygghetssystem.
Kompletterande ersättningar från privata och/eller kollektivavtalade
försäkringar har kommit att bli allt vanligare i takt med att de
allmänna försäkringarna täcker en allt mindre del av
inkomstbortfallet. De har också större ekonomisk betydelse för de
4(4)
försäkrade vid arbetslöshet eller sjukdom vilket sannolikt leder till
mindre ekonomisk osäkerhet för den gruppen jämfört med individer
som enbart uppbär ersättning från de allmänna trygghetssystemen.
Tidsutrymme (avsnitt 5.2.9)
Arbetstidsfrågan är nära knuten till strävan efter ett hållbart
arbetsliv. Vad gäller indikatorer för tidsutrymme vill TCO särskilt
framhålla att det är viktigt att hämta in uppgifter om såväl
arbetstidens längd som förläggning. Ett centralt perspektiv är den
enskilda individens inflytande över sin arbetstid vilket inte minst
välutbildade kvinnor inom välfärdstjänsterna kan vittna om bidrar
till att forma livskvaliteten. Förekomsten av så kallade delade turer
pekar även mot att det är angeläget att beakta hur arbetstiden
förläggs eftersom det finns skäl att tro att den anställdes
handlingsutrymme och möjlighet att disponera sin egen tid är
begränsad även under obetalda uppehåll mellan enskilda arbetspass.
Överlag är skillnaden stor mellan att ha reglerad och oreglerad
arbetstid med avseende på autonomi och krav på tillgänglighet vilket
bör återspeglas i livskvalitetsindikatorerna för tidsutrymme.
Förutsättningarna att hantera gränslösheten mellan arbete och fritid
ser också mycket olika ut för olika grupper, likaså tiden för psykisk
och fysisk återhämtning i jobbet. Metodologiskt finns därtill flera
presumtiva problem när det kommer till att definiera vad
normalarbetstid är för något eftersom olika länder tillämpar olika
mått vilket kan göra internationella jämförelser osäkra.
Som en sista övergripande kommentar vill TCO framhålla vikten av
transparens och tillgänglighet i redovisningen av livskvalitetetens
nivå och förändring i de tilltänkta mätningarna.
Eva Nordmark
Kristina Lovén Seldén
Ordförande
Utredare
