Sialidae
Sävsländor
NE
NA
Sländor, Nätvingar och halssländor
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Megaloptera (vattennätvingar), Familj: Sialidae - sävsländor
Synonymer:
Kännetecken
Sveriges fem sävsländearter är snarlika både vad gäller larver och vuxna individer. Den vuxna sländan påminner om
en nattslända med taklagda vingar och långa antenner. Vingarnas kraftiga nervatur är dock kännetecknande för
sävsländor. Längden är ungefär 15 mm. Flygförmågan är dålig och sländorna ger ett trögt intryck när de påträffas.
Larvens kropp är avlång (10-25 mm) och avsmalnande från det relativt stora huvudet. Käken är såväl kraftig som
vass och används för att fånga bytesdjur. Längs bakkroppens sidor utgår en rad med långa gälutskott vilka har ett
karakteristiskt utseende. Sävsländelarver förväxlas ofta med skalbaggslarver. De vuxna sländorna artbestäms med
hjälp av könsdelarnas utseende och larverna genom teckningen på bakkroppen.
Ekologi
Sävsländor har vanligen en tvåårig livscykel med ca tio larvstadier. Larverna är aktiva rovdjur som lever i grunda
bottensediment och livnär sig på fåborstmaskar, fjädermygglarver, nattsländelarver, ärtmusslor och andra smådjur.
Larven lämnar vattnet på våren och gräver sig ner i marken där förpuppningen sker. Puppstadiet varar i några
veckor. Flygperioden varar i tre till fyra veckor och det är dåligt känt om de vuxna sländorna intar föda. Några arter
inom släktet har dock setts äta pollen från hundkex. Äggen läggs på vegetation hängande över vattnet. Äggen kläcks
efter några veckor varefter larverna släpper sig ned i vattnet.
Författare
Ulf Bjelke, 2016.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
