Guds Kristna Kyrkor [036] Egyptens Fall: Profetian om Faraos Brutna Armar [036] (Edition 2.0 19940618-20000820) Profetian om Egyptens Fall undersöks från Hesekiel kapitel 29 till 32, i fem delar. Denna dåligt förstådda profetia har enorma konsekvenser för de sista dagarna och krigen för slutet. Serien om fem delar innehåller en överblick med fyra händelseutvecklingar som förklarar i detalj tidsramen som presenteras i översikten. De nämnda nationerna undersöks. Egypten anses ha upplevt ett detaljerat profetiskt händelseförlopp som visar att Gud kommer att ta itu med det landet som en del av händelseförloppet vid underkastelsen av nationerna som snart kommer att ske. Förståelse för denna profetia är viktig för det allmänna ramverket för Messias återkomst och krigen för Värden och tidens slut för de Ofrälse. Christian Churches of God PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA E-mail: [email protected] (Copyright 2003 Wade Cox) (Tr. A. Binder 2005) Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts. Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress: http://www.logon.org och http://www.ccg.org Page 2 Egyptens Fall [036] Egyptens Fall: Profetian om Faraos Brutna Armar [036] Profeten Hesekiel gavs en vision av en central profetia i världshistorien. Den rörde nationen Egypten. Egypten användes som en nyckelnation i världshistorien av ett antal orsaker. Först och främst var det en av de äldsta av kungariken och för det andra för att det representerade konflikten i världssystemen, vilka uttrycktes hos Daniel under rubrikerna kungen från Norr och kungen från Söder. Profetian rörande Egypten återfinns i Hesekiel 29:1 till 32:32. Denna profetia följs omedelbart av väktarnas varning i Hesekiel 33:1 ff. Detta är en varning till Israel som följer från profetian om Egyptens fall. Detta görs för att förstärka poängen att uppfyllandet av profetian om Egypten är central för de sista dagarna. Profetian har framhållits som en ofullbordadprofetia av orsaker vilka skall förklaras. Fas 1 Del 1 Den riktiga orsaken till sådana antaganden är för att betydelsen har dolts i en nyckel som förstås under de sista dagarna och uppenbaras för folken genom förklarande varningar. Detta är i sig själv en profetia som ges i Jeremia 4:15 f., som kommande från bergen i Efraim. Varningen till Egypten inleds i Hesekiel 29. Denna profetia hänger samman med en serie andra profetior. Varje välkänd profetia, som till exempel Daniel Kapitel 2 och 7, kunde ha valts för att visa på händelseföljden och detta arbete kunde ha utgjort en förklaring snarare än en text som visar tidsramen. Detta gjordes inte på det sättet just för att denna text anses av dagens forskare att vara den svagaste av profetior. På grund av detta används texten för att visa på kraften i profetian och hur långt Guds ords natur sträcker sig. Profetian om Egypten följer från profetian om Tyros i Hesekiel 28:1 ff. Denna profetia gäller fallet för den Smorda Beskyddande Keruben (Hes. 28:14), Morgonstjärnan Asasel eller Satan (RSV etc försöker få det att framstå att entiteten var satt med en beskyddande kerub, men KJV är korrekt, se även The Interlinear Bible). Således är Satans fall föregångare till Egyptens problem, men kommer även att hänga samman med Babylons fall som vi kommer att se av Jesaja 14:1 ff. nedan. Den sammankopplade naturen i profetiorna är kanske mest uttryckt av placeringen av texten i Hesekiel 28:25 till 29:21 mellan Andra Mosebok 9:35 och 10:1 i Soncinokommenatrerna. Det finns ett antal viktiga iakttagelser som skall kopplas till denna text. Hesekiel 28:25-26 talar om upprättandet av Israel och upprättandet ses vara kopplat till Egyptens fall i dessa texter. Kommentarerna av Kimchi vid vers 25 anser att de förklarar Herrens bestraffning för de som skadat Israel. Rashi anser att vers 26 till Min tjänare Jakob refererar till: Israel i exilen som skall återbördas till sitt land, ett rymligt och rikt land med outmärkta gränser, så som lovat av Gud till patriarken Jakob (jfr. 1 Mos. 28:14). (till svenska från den engelska översättningen av övers.) Hesekiel 29:1-3 1 Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2 Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 3 Du skall säga: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, farao, Egyptens kung, feta krokodil som dåsar i Nilen och säger: ”Nilen är min, jag har skapat den.” Den feta krokodilen (den stora draken i den engelska texten, övers. anm.) anses handla om kungen av Egypten, med Nilen representerande Egypten själv (av Rashi och Kimshi, Soncino). Vi har således att göra med konceptet om härskande över Egypten. Det verkliga styret över Egypten kom från den angeliska Värden då de gavs styre över folken av Gud (se nedan). Styret av Egypten vilade hos Prins Mastema enligt midrashim och traditionerna (se särsk. Jubileumsboken 48:13 ff.). Således utkämpade Yahweh slaget mellan Guds styrkor och styrkorna för den fallne Värden under Mastema. Det kanaaneiska styret var hos Prins Yam och slagen i öknen och för Israel stod mellan Yahweh och Värden för Gud. Konceptet om El Elyon som Yahovah (Jehovah) för Värdarna stående över Yahweh (eller Yahovah) är ett väldigt gammalt koncept Egyptens Fall [036] från Moseböckerna som hårt försökt döljas. Hayman Monotheism: A Misused Word in Jewish Studies, Journal of Jewish Studies 42, 1991, sidor 6-7 samt även Mark S Smith The Early History of God, Harper, San Francisco, 1990, sid. 7 noterar både att texterna kan ifrågasättas. Smith drar slutsatsen att den ursprungliga Gud för Israel var El. Detta på grund av att El inte är ett Yahwistiskt namn. Därmed var El den ursprungliga huvudguden för den grupp som kallades Israel. Smith finner stöd i Första Mosebok 49:24-25 som visar namn för El skilt från nämnandet av YHVH i vers 18. Han noterar även att Femte Mosebok 32:8-9 sätter YHVH i rollen som en av sönerna till El, här kallad El Elyon. När den Högste (elyon) gav nationerna deras arvedel, när [H]an skilde mänskligheten, [H]an fastslog gränserna för folken i enlighet med antalet gudomliga varelser. För Yahwehs andel är hans folk, Jakob hans tilldelade arvedel (Smith sid. 7). Soncino översätter den Masoretiska Texten (MT) som enligt antalet av Israels barn. Så nexus vilar hos de tolv stammarna och de kanaaneiska territorierna. Rabbi Rashbam anser att Den Högste tilldelade folken deras utsedda territorier och skilde dem efter Noas död. Ingenting sägs om territoriernas storlek som tillhör de andra arvtagarna till Noa. Så den utsträckta naturen hos tilldelandet är erkänd även av MT och kommentarer. Dock verkar texten ha blivit ändrad. MT lyder bene yisrael medan LXX lyder aggelon theou och Qumran lyder bny 'ilhym [eller beny eliym] (jfr. Smith fotn. 37 tar även upp Meyer, och Skehan BASOR 136 (1954): 12-15). Hayman hävdar också (sid. 6) att i stöd för en förändring av Yahweh till Elohim att den ursprungliga texten troligtvis löd: När den Högste gav till nationerna deras arvedel, när han skilde människosönerna, slog han fast gränserna för folken i enlighet med antalet gudar (-!*1" / .*-!*1"). Och Yahwehs del var hans folk Jakob, Israel hans tilldelade arvedel. Hayman noterar att: MT har tagit bort referensen här till gudarna eller änglarna och ersatt det med 'Israels söner'... Page 3 Fotnot 23 har påståendet att det identifierar antalet nationer (1 Mos. 10) med antalet av Jakobs (Israels) söner (1 Mos. 46:27). Det är inte tolkningen i kommentarerna. Antalet söner till Israel var 12. Antalet var även det för Kanaan och hans 11 söner (Sh). Av det ovan skiljer Rashbam tydligt de andra territorierna. Hayman har således fel. Hayman anser även att vers 9 i MT identifierar Yahweh med Elyon genom att läsa %&%* 8-( *, medan LXX förutsätter en hebreisk text som hade %&%* 8-( *%*&. Hayman noterar att Lemche säger: Den hebreiska texten identifierar den "Högste " (Elyon) med Yahweh, medan den grekiska versionen uppenbarligen rankar Yahweh bland sönerna till den Högste, det vill säga, behandlar honom som en medlem av gudarnas pantheon, vilka är underordnade den högre Gud, El Elyon (Hayman sid. 6 citerande Lemche Ancient Israel, sid. 226). Hayman säger att: I judiska källor efter exilen och senare finns det självklart ingen medvetenhet om att El Elyon [endast använt i 5 Mos. 32:8; 1 Mos. 14:18 och 4 Mos. 24:16] någonsin var någonting annat än Yahweh själv, men trosmönstret som uppenbaras i denna text kvarstod. Hayman tror att föreställningen att Gud tilldelade nationerna har ett kanaaneiskt ursprung och har liknande föreställningar i den grekiska religionen. Han stöder detta genom referens till de sjuttio sönerna till Athirat i Baal/Anat eposet, (J.C.L. Gibson Canaanite Myths and Legends, Edinburgh, 1977, sid. 63). Sambandet med grekisk religion hämtas från Martin Hengel Judaism and Hellenism, London, 1974, Vol. I, sid. 187. Denna föreställning att Gud tilldelade varje av jordens nationer till en av den angeliska Värden har inte ett kanaaneiskt ursprung. Av referenserna ser vi att även grekerna hade den uppfattningen. Israeliterna använde även strukturen för att upprätta ett system för styre vid Sinai innan de inträdde Kanaan. Hela systemet var utformat som en kopia av den himmelska strukturen som vi ser i Hebreerbrevet 8:5. De sjuttio äldste var formad efter konceptet om det yttre rådet hos Värden. Antalet i sig själv utgör grunden för tilldelandet av folken. Föreställningen handlar Page 4 även om exilen som återfinns i Daniel. Mikael ansågs var en av de högsta furstarna (Dan. 10:13). Messias är furstarnas furste (Dan. 8:25). Därför är inte Messias Mikael som det felaktigt antas av vissa. Det skulle komma en furste från Persien som motstod Guds Ängel i tjugoen dagar (Dan. 10:20). Dessa furstar är en del av den fallne Värden då de slåss mot Herrens budbärare, och upprättar i följd de riken som profeterades skulle ske i Daniel 2 och 7. Daniel 10:20 konstaterar att där även var en furste av Grecia som sulle komma efter fursten av Persien. Varelsen som talade till Daniel hade bara Mikael till stöd. Hayman säger att kunskapen om vilka dessa änglar ursprungligen var är förlorad i tradiotionen, ändå verkar Enok tydlig nog. Han verkar oriktigt begränsa konceptet. Därtill är inte användandet av Yahweh slutet till en entitet som vi har sett av texten ovan. Det finns även en överlägsen Värdarnas Yahweh och en underordnad Israels Yahweh. Detta subordinationistiska koncept löper genom hela Bibeln. Det uttrycks i termer Guds Son eller Guds Söner. Det råder inget tvivel om att den Högste Gud anses ha söner av Första Mosebok 6:4 och Job 2:1 där Satan är bland Guds Söner. Job 38:7 visar att elohim hade rang av Morgonstjärnor och Guds Söner i allmänhet. Definitivt från Ordspråksboken 30:4, har Gud en Son i synnerhet. Från Ordspråksboken 30:5, identifieras Gud som Eloah. I Job 40:2, är Eloah den Allsmäktige.I Job 37:22-23 är Eloah, den Allsmäktige, hemsk stor. Således härför ordet för Gud i singularis till Gud Fader. Job 37:14 verkar relatera El och Els verk till dispositionen för Eloah som gjorde så att ljuset kom Hans moln att skina. Således är El här Molnens El som är underordnad till Eloah. Därmed verkar den El som är Israels moln (och alltså YHVHs Ängel) för Eloah eller Elyon. Så de senare rabbinska kommentarerna verkar försöka upphöja Israels Yahweh. Hayman översätter texten i Shema från Oxford MS. 147 redigerad av Saul Lieberman (Midrash Debarim Rabbah, Jerusalem, 1940, sid. 65): Egyptens Fall [036] Hör, Oh Israel (5 Mos. 6:4). Detta hänför till Lam. 3:24 - 'Herrens del, säger min själ'. Vad är 'Herrens del'? När den Helige, Välsignad vare Han, delade ut sin värld till världens nationer, som det sägs, När den Högste gav till nationerna deras arvedel (5 Mos. 32:8), och var och en av dem valde sin egen gud, valde en för dem själva Mikael, en Gabriel, ännu en annan valde solen och månen. Men Israel valde för sig själva den Helige, Välsignad vare Han, som det sagts, För Herrens del är hans folk, etc. (5 Mos. 32:8). Två saker följer av denna text. Det första är att av texten uppfattades hänvisningen att Värdens nationer var fler än de tolv stammarna, där de har försökts begränsas till av en ytlig syn i MT. Detta verkar visa att MT har ändrats efter Qumrantiden. Kommentarerna verkar även vända på tillskrivandet från nationerna till furstarna till det att nationerna skulle välja vem de ville dyrka och mer speciellt att Mikael och Gabriel skulle tillåta en sådan handling i områden som var deras ansvar. Hayman visar på faran med identifikation av Mikael och Gabriel med hedniska gudar. Texten i Daniel konstaterar klart att Mikael står för Israel, därför kan den rabbinska kommentaren vara en iakttagelse av en avfällig utövning annorstädes. Även Midrash (samt även från 5 Mos. R jfr. Lieberman, sid. 68. jfr. P Schäfer, Rivalität zwischen Engeln und Menschen, Berlin, 1975, sid. 47 f.) som citerad av Hayman noterar som Den Helige uppstigande till Sinai. Således är Den Helige för Israel ihopblandad med den underordnade Israels Yahweh (Yahovah) som diskuteras där. När den Helige, Välsignad vare Han, steg ned till berget Sinai, säger R. Ammi från Jaffa, så nedsteg det med honom 22,000 av de styrande änglarna, som det sägs 0!1: *5-! .*;"9 .*%-! ",9 (Ps. 68:18). Vad är 0!1:? De mest vackra och prisade balnd dem, nämligen Mikael och hans grupp och Gabriel och hans grupp. Och Israel såg dem och såg att de var värda att prisa och vackra och det slogs av stumhet. Och när den Helige, Välsignad vare Han, såg dem så sade han till dem, Gå inte iväg efter en av dessa änglar som kommer ned med mig; de är samtliga mina tjänare. Jag är Herren er Gud. Hayman anser att det fanns ett verkligt och utövande judiskt system för ängladyrkan som omnämns i ickejudiska texter. Hayman noterar (30) Kerygma Petrou citerande: Egyptens Fall [036] Dyrka ej heller honom på judarnas sätt, för inte heller de, som tror att de allena känner Gud, förstår, de dyrkar änglar, månader och månen (jfr. E Hennecke (övers. R. McL. Wilson), New Testament Apocrypha London, 1965, Vol. II, sid. 100) (Hayman citerar även Kol. 2:18 som stöd denna slutsats). Syftet med midrashim antogs vara att nedgradera änglarna och hävda Israels överhöghet över dem. Konceptet är likt det hos fundamentalistiska sekter idag, som hävdar underlägsenheten hos den angeliska Värden och deras underkastelse genom missbruk av Första Korinthierbrevet 6:3 som ignorerar Kristus kommentar i Lukas evangelium 20:36 angående deras jämlikhet. Dessutom finns det ett krav att bekänna inför Guds änglar i Lukas evangelium 12:8-9. Således kunde de knappast ses ha lägre status av NT. Hurtado (One God One Lord, SCM Press, 1988, sid. 39) förkastar kunnigt slutsatserna för judisk ängladyrkan från Kerygma Petrou (sid. 33; menat att förkasta högtiderna). Han argumenterar korrekt att gudomliga sändebud verkar där Gud är en unik figur över varelser som agerar för Honom som till exempel storvisiren vid ett kejserligt hov och att detta koncept verkade inom den traditionella judiska, rörande Gud unikhet. Med andra ord verkade Yahwehs Ängel som en viceregent för Gud och alla änglarna verkade som härskare under gudomlig ledning. Ingen av de huvudsakliga figurerna sågs ha delat den unika dyrkan utom Gud allena, eller så var den judiska monoteismen ändrad i grunden av intresset som visades dessa figurer (Hurtardo, sid. 19). Page 5 självständighet eller upphöjande av vilja i upproret (det finns inget mjukt i fjällen på hans buk (Jesaja. da Trani)). Hesekiel 29:5 Jag skall slunga dig ut i öknen, dig och Nilens alla fiskar. Du blir liggande på bara marken, ingen hämtar och begraver dig. Åt markens djur och himlens fåglar ger jag dig som föda. Texten ut i öknen anses av Kimshi referera till det faktum att människor skall falla i strider på land. Fiskar kan inte leva på torra land och således vilar detta koncept på avlägsnandet av grunden för deras stöd. Den andliga naturen om stöd i och med att floden är ett andligt system och fisken representerar människor är inte helt utvecklad, men förstås inte dets mindre av de stora judiska auktoriteterna. Hesekiel 29:6 Då skall alla i Egypten inse att jag är Herren. För Israels folk är Egypten en stav av vassrör. Israel hade, genom hela sin historia, sett till Egypten i stället för till Gud. Detta var allmänt då de skulle behandlas för sina synder genom att använda nationerna som Gud hade valt att resa upp från norr (se även Soncino; och jfr. Jes. 36:6). Hesekiel 29 fortsätter: Heskiel 29:7 När de griper tag i dig kommer du att splittras och fläka upp handen på alla. När de stöder sig på dig kommer du att brytas och få dem alla att vackla. Så fort en människas stöd har försvunnit så är han tvigad att stå allena, säger Rashi och Kimshi (Soncino). Hesekiel 29 fortsätter: Hesekiel 29:4 Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll. Rashi och Kimshi anser att orden Nilens alla fiskar refererar till det faktum att furstar och vanliga människor kommer utplånas med kungen (eller härskaren, här representerad som en drake; se Soncino). Job 41:15 konstaterar kategoriskt om Leviathan, att hans fjäll är hans stolthet. Således är avlägsnande av draken även fallet för hans värd som tillber honom i stolthet, kanske på grund av hans styrka eller hans eller Hesekiel 29:8-11 8 Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 9 Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren. Du säger: ”Nilen är min, jag har skapat den.” [stolthet är en synd för Gud, straffad genom förödmjukelse jfr. Soncino] 10 Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. [från Migdol till Syene, så långt som till gränsen av Etiopien [Från Migdol eller fortet nära Pelusium vid den norra gränsen (jfr. Ex. 14:2; Jer. 44:1)] till Syene eller Sewneh eller Assuan vid den Etiopiska gränsen]. 11 Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. (med emfas). Page 6 Denna period om fyrtio år (jfr. Hes. 4:6 där ödeläggelsen av Judéen förutspås för en lika lång period) är avgörande för förståelsen av profetian. Det finns även en förståelse att denna period relaterar till den utlovade svälten i Egypten. Egypten profeterades (enligt traditionen; Midrash), att ha fyrtiotvå års svält under Josefs dagar; men vid slutet av det andra året (jfr. 1 Mos. 45:6) flyttade Jakob till Egypten och svälten upphörde. Rashi och Kimshi ansåg att de återstående fyrtio åren skulle genomlidas under denna tidsperiod; se Soncino. Betydelsen är att denna text alltid uppfattades ha en delad innebörd eller en dual tillskrivning. Konceptet är att Israel är en befriare, i form av Messias under de sista dagarna, som Jakobs säd. Egyptens återkomst försades genom andra profeter (jfr. Jes. 19:24; Jer. 46:26). Heskiel 29:12 Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Tillståndet av ödeläggelse i Egypten kommer att vara så extremt att det kommer att framstå så tydligt även i jämförelse med andra länder som har blivit sargade av en invaderande armé (Soncino). Hesekiel 29:13 Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. Soncino gör följande kommentar till den text Efter fyrtio år kommer Egypten blir återuppfört, men endast för att rankas som ett svagt kungarike med dess forna prakt krossad. Återuppbyggandet vid den nämnda tidsperiodens slut sammanfaller troligen med nedgången av det babyloniska imperiet. Slutet för båda systemen sker således samtidigt - det ena används för att förstöra det andra. Hesekiel 29:14 Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, Jag skall återupprätta rikedomarna tolkas i Soncino som Jag skall vända fångenskapen (den duala innebörden noteras i Hes. 16:53). Egyptens Fall [036] Land av deras ursprung återges av Rashi och Kimshi som Landet för deras vistelse. Pathros eller det södra landet var namnet på Övre Egypten. Herodotus anser det vara platsen varifrån det egyptiska styret utvecklades (Soncino). Hesekiel 29:15-16 15 obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 16 Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud. Kimshi noterar detta som en brist på tilltro till Gud genom att delägger sin tillit hos Egypten (Soncino). Eftersom Egypten var en källa till stolthet fall för Israel så skulle de göras så låga att de aldrig skulle bli jämlika andra nationer. Det skulle inte bara bli låga utan underlägsna alla andra (Soncino; se även Hes. 21:28 och 4. Mos. 5:15). Frasen de skall veta ses gälla (av Metsudath David) nationerna i allmänhet. Hesekiel 29:17-18 17 Under det tjugosjunde året, [av Seder Olam uppfattas detta som Nebukadnessars tjugosjunde år ellr 578 f.Kr, moderna forskare noterar detta som i vers 1, alltså 586 f.Kr. härav 570 f.Kr.], på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 18 Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, [genom att bära packning (R, K)] deras skuldror flådda. [av tunga bördor; de var utslitna av belägringens långa tid (R, K)] Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. [förstörelsen av Tyros skedde genom översvämning från havet (R, K)]. Avlägsnandet i det urgamla systemet är att avskiljas utan att lämna några spår. Detta kommer att bli tydligt då temperaturhöjningar och krigen av de sista dagarna tillsammans med jordbävningar och tsunami kommer att utplåna denna världs civilisationer. Hesekiel 29:19-20 19 Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. Texten för allt de gjort för mig (den engelska texten de utförde för mig; (wrought, ark. verk, övers anm.) eller för att de arbetade för mig) är underligt nog tolkat som för det onda de gjort Egyptens Fall [036] Mig då de blivit opålitligt stöd för Israel (R, K följande Targum). Dessa kommentatorer, som följer Targum, och kastar därmed om konceptet om att Gud använder nationen, vilket i sig är ett Ofrälse system, som ett straff av Egypten. A.J. (Soncino) förstår således inte att alla nationer var Guds instrument, inklusive Babylon. Hesekiel 29:21 Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren. Kimshi uppfattade texten som refererande till Kyrus som benämns Guds smorde, alltså Messias (jfr. Jes. 14:1; se Soncino). Kimshi uppfattade att restaurationen av Egypten skulle sammafalla med gryningen för Egyptens befrielse från fångenskap. Således uppfattade de rabbinska kommentatorerna att detta var en dual profetia som relaterades med restaurationen. Soncino noterar att: Hesekiel förutsäger i allmänt ordalag att i framtiden kommer Israel bli återupprättad i sin forna glans. Således uppfattades händelseförloppet gå bortom babylonierna. Här har vi kärnpunkten i profetian fastslagen. Denna attack på Egypten kan fastställas med absulot historisk säkerhet och detta i sig utgör inledningen på dateringssystemet. Året i fråga är 605 f.Kr. Egypten hade verkligen givits i händerna på assyrierna från 669-663 f.Kr.. Denna assyriska invasion togs upp i profetian, men utgjorde inte i sig själv det viktiga datumet, och nämndes således efter den följande invasionen av Nebukadnessar och inte före den invasionen som man kunde anta. Förklaringen kommer att bli tydlig senare. Återigen, och som viktigt är, från dessa konflikter är det högst otroligt att en israelisk återbosättning från 667-665 f.Kr.. skulle ha ägt rum med ett stort fälttåg på i söder. Än mer viktigt är det från dessa invasioner att ett horn skjuter in i Israel (Kyrus till rabbinerna; men som Herrens smorde var det sekvensiellt över nationerna) och talar så att nationerna vet att Gud styr (v. 21). Hesekiel var stum och hans tal ansågs vara en profetia. Gud var också tyst tills Han tog itu med Israel (från Hes. 3:26-27 och 24:27). Profetiorna angående andra nationer kom från Hesekiel 29 till 32. Page 7 Hesekiel 33 är kapitlet om väktarnas varningar till Israel. Varningen till Israel i de sista dagarna och den efterföljande restaurationen är det huvudsakliga ämnet för Hesekiels profetior. Det är absurt att föreslå att profetiorna om nationerna från Hesekiel 29 till 32 är begränsade till åren 669-525 f.Kr. och är ofullständiga och sedan föreslå att Hesekiel behandlar sluttiden och Restaurationen och Millennieprofetior. Hesekiel är med denna tolkning meningslös. Hesekiel 30 fortsätter: Hesekiel 30:1-3 1 Herrens ord kom till mig: 2 Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud: Jämra er: ”Ack, denna dag!” 3 Ja, dagen är nära, Herrens dag är nära. Det blir en dag av moln, stunden är inne för folken. Ingen datering är tillskriven denna profetia. texten liknar i ord Joel 2:1-2 som talar om de sista dagarna. Vi har här att göra med domens tid för nationerna. Detta stycke talar inte om en nation utan om nationer. Gud gjorde upp med Egypten men denna profetia är expansiv och handlar om när Gud skall ta itu med världens nationer och deras system för vilka Egypten var arketypisk. Därmed refererar profetian till sluttiden. Således sträcker sig profetian över en lång period och inte bara över den omedelbara erövringen från 605 f.Kr. som kan ha föreslagits. Egypten, en världsmakt och centrum för den hedniska dyrkan skall förlora både sina attribut. Babylon är instrumentet (se Soncino). Herrens dag i vers 3 förstås vara: tillfället då Guds dom kommer att fällas över världen (Soncino) en dag av moln. Så som molnen ulovar en storm, så kommer Herrens dag bringa kraftigt straff över dem som förtjänar det. Nationernas tid. Alla hedniska folk kommer att bli involverade, Egypten bland dem (Soncino). Hesekiel fortsätter: Hesekiel 30:4-9 4 Svärdet skall drabba Egypten, och Kush skall darra när egypterna dräps och stupar. Deras rikedomar förs bort, deras fasta grund raseras. 5 Män från Kush och Put och Lud, [se även Hes. 27:10], [och alla [de blandade folken jfr. Jer. 25:24] Arabien, och Libyen [egentligen Cub, en nation som inte har blivit identifierad], och folket från landet som är i denna allians] legoknektar från alla håll, Page 8 även män från förbundets land, skall falla med dem för svärdet. [Här har vi att göra med en vidare samling av nationer som är med Egypten i dessa tider. Identiteten för vissa kan endast gissas] 6 Så säger Herren: De som stöder Egypten skall falla, dess stolta styrka bli kuvad. Från Migdol till Assuan [Syene]skall de falla för svärdet, säger Herren Gud. 7 Landet skall ligga öde bland andra ödelagda länder, städerna bland ödelagda städer. 8 Jag skall sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 9 Den dagen skall mina budbärare komma på skepp och sätta skräck i Kush [Etiopien], som har trott sig tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra. Den kommer. Lofthouse kommenterar Gud talar som om Han hade kommit personligen till Egypten, som en andra och mer förskräcklig Nebukadnessar. De judiska kommentatorerna förklarar mer korrekt att det är vid Min vilja, på Min befallning (Soncino). Konsensus verkar också vara att nyheterna om den annalkande domen kommer att röra etiopierna lika mycket som det rörde Egyptens sammanbrott. Etiopierna och länderna söderut kommer inte undkomma denna terror. Denna profetia relaterar alltså direkt till den babyloniska invasionen år 605 f.Kr. – således upprättande konceptet av en utsträckt tidsram som är central för den invasionen. Hesekiel fortsätter: Hesekiel 30:10-12 10 Så säger Herren Gud: Genom Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra slut på Egyptens rikedomar. 11 Han och hans här, grymma hedningar, [jfr. 28:7; 31:12; 32:12], skall föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall de angripa Egypten och fylla landet med lik. 12 Jag skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män. Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad det rymmer. Jag, Herren, har talat. [Nilen har ännu inte torkat ut vad känt är]. Egypten är således sända i fångenskap eftersom det har varit en källa till religiöst fall för Israel och världen. Hesekiel 30:13-16 13 Så säger Herren Gud: Jag skall utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i Memfis. [Ptah och Apis] Ingen egyptisk furste skall längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 14 Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand [Tanis eller San på östra banken av Nilens andra arm (jfr. 4 Mos. 13:22; Ps.78:12,43)], och verkställa min dom Egyptens Fall [036] över No (Thebes) [Benämnnd No-amon i Nahum 3:8, jfr. Amon av No, Jer. 46:25, som förknippas med dyrkan av Amon]. 15 Jag skall tömma min vrede över Sin, [troligen] (Pelusium,)Egyptens värn, och förstöra Nos rikedomar. 16 Jag skall sticka Egypten i brand. Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och för Memfis skall dagen bli till mörker. [bokstavligen Noph, motståndare till dagen]. Den verkliga lydelsen i texten återfinns i Soncino. Koncepten förstås inte av kommentatorerna för att betydelsen hos de egyptiska hieroglyferna var inte tillgängliga för dem. Den Egyptiska Dödsboken är som vi nu vet Kapitlen om Framkommandet av Dagen. Således hade fienden till dagen en religiös betydelse som inte uppfattades vid den tiden Hesekiel 30:17-19 17 De unga männen i On [eller Aven; Heliopolis, centrum för soldyrkan, därför Beth-shemesh eller Solens Hus; se Soncino] och PiBeset [eller Bubastis, Tel Basta, staden för den kattformade avguden, nära Kairo] skall falla för svärdet och kvinnorna föras bort. 18 I Tachpanches [se även Jer. 2:16; 43:7 ff] skall dagen förmörkas, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess kvinnor [Targum tolkar det som invånarna av hennes städer] föras bort. 19 Så skall jag verkställa min dom över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren [Således hämnas Gud suveränitet]. Alla städer som uppräknas i vers 13-18 var centrum för olika former av avgudadyrkan. Referensen här i vers 18 är att täcka Egypten med ett moln och henes döttrar skall hamna i fångenskap. Specifikt slår det fast att det inte längre skall finnas en furste i Egypten. Men det fanns furstar efter Egyptens fall. Detta är antingen en falsk profetia eller så handlar det om en utsträckt tidsram som involverar de sista dagarna. Håll i minnet att vi har att göra med följden från fallet av keruben symboliserad av Tyros och att Egypten som är symbol för världssystemen förstördes då arbetarnas löner var medverkande till förstörelsen, symboliken går vidare och skall tolkas vara sekvensen som leder till den Messianska ankomsten, då vi skulle predika befrielse från fångenskap etc. och proklamerandet av Herrens godkända år (Luk. 4:18) som primär handling inom tidsperioden som är inblandad och slutligen ta fångenskapen fången (Efes. 4:8). Israel under Molnet som var och är Messias skulle placeras i sitt eget land och uppsökas av främlingar som Egyptens Fall [036] skulle splittra Jakobs hus. Folket kommer att ta tillfånga de som tog dem tillfånga och de skall styra över de som förtryckte dem (Jes. 14:1-2). Denna handling inleds med babyloniernas invasion under Nebukadnessar, men slutresultatet kommer även bli den slutgiltiga förstörelsen av babylonier och deras religiösa system. (Upp. 17:5 och 18:2) och hela världen kommer vara i fred (Jes. 14:3-7). Denna profetia i Jesaja 14 är den välkända profetian som relaterar inte bara till Babylon men även till förstörelsen av Satan, den nuvarande Morgonstjärnan eller Ljusbringaren i den Messianska ankomsten (Jes. 14:8-21). Staden som refererades i Josephus Acts of the Jews XV, II, 2 var en annan stad vid Tigris nära Bagdad vilka båda senare refererades till som Babylon. När Uppenbarelseboken 18:2 skrevs så hade Babylon sedan länge varit förstörd, ändå nämndes den i profetior om de sista dagarna. På liknande sätt skrev Petrus från Babylon (1 Pet. 5:13) där Satans säte var. Så profetiorna binder samman hela strukturen av Daniels staty i Daniel 2 som en utsträckning av det babyloniska systemet. Uppenbarelseboken kunde knappast referera som en framtida händelse någonting som hade skett omkring 600 år tidigare. Det är knappast en profetia. Dessutom talar vi om världsliga religiösa system som är sammanlänkade med politiska riken. Det råder inget tvivel överhuvudtaget om att rikena som refereras till i Daniel 7:3-8 förklarar strukturen i Daniel 2 och att de innefattar det romerska systemet som ett rike av järn och att riket av järn och lera var dess efterföljare. Det riket kan endast ha varit det Heliga Romerska Riket. Dessutom visar Daniel 7:9 att dessa system fortsatte till de sista dagarna och kullkastandet av tronerna innan de Urgamla Dagarna och den följande domen. Daniel 7:11 tolkar även vem Israels horn var som refereras till i Hesekiel 29:21. Det lilla hornet i Daniel 7:8,11 var den falske profeten i de sista dagarna och förstörelsen av odjuret. De andra odjuren eller nationssystemen i Daniel 2 tilläts leva lite längre, men deras makt togs bort. Detta är millennierestaurationen av Messias. Page 9 Hesekiel 30 fortsätter: Hesekiel 30:20-22 20 Under det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 21 Människa! Jag har brutit av armen på farao, Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den blivit stark nog att lyfta svärdet. 22 Så säger Herren Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung. Jag skall bryta hans armar, både den friska och den brutna, så att han släpper svärdet. Nyckeln till profetian ges här. Egyptiernas armar bryts. Båda armarna bryts och en arm bröts tidigare för att försvaga Egypten. Symboliken ges på detta sätt för att göra det tydligt att det tidigare brottet under assyrierna inte var den nödvändiga invasionen som profetian refererade till. Det är axiomatiskt att en nations armar bryts genom besegrandet av dess styrkor vilka själva refereras till som armar för nationens styrka. Således ser vi här till tre invasioner av Egypten. Den första är en förberedande handling. Egypten erövrades av kungen av Nubien år 750 f.Kr., och han blev den första faraon av den 25:e dynastin (Se Colin McEvedy World History Fact Finder, sid. 20 ff. för referenser). Alltså var nubierna involverade. Soncino menar att det föregående brottet var framryckningen av Farao Hofra för att befria Jerusalem då det var belägrat av babylonierna. Den egyptiska armén drog sig tillbaka och babylonierna tog till attack igen (Jer. 27:5 ff.). Egyptens klara förlust inför Nebukadnessar finns upptecknad i Andra Kungaboken 24:7. Profetians utsträckning är större än detta skulle medge. Profetian involverar assyrierna som besegrades och absorberades av babylonierna, därav brottet, vilket inte gick att läka, föregick troligen den mindre besegringen av Hofra som nämns i Soncino. Egypten hade blivit ett mäktigt kungarike efter att Ahmose, furste i Thebes hade besegrat Hyksos (c:a 1600-1500 f.Kr.) och förvisat dem från Egypten och så grundat den så kallade 18:e dynastin, som markerar början för Egyptens Nya Kungarike. Farao Tutmoses I och III av Egypt (1500-1400 f.Kr.) tog Egyptens makt till sin största omfattning genom att erövra Page 10 Palestina och Syrien fram till Eufrat och Nubien ända till den fjärde katarakten av Nilen (McEvedy, sid. 16). Den 18:e dynastin förlorade Syrien och petered out with de religiösa reformationerna av Aknaton och hans son Tutankamon. Den 19: dynastin inleddes med Ramses (Ramesses) I. Ramses II försökte återerövra Syrien under det trettonde århundradet f.Kr. motstods av av hittiterna. Under det tolfte århundradet f.Kr. stod egypterna under ledning av Ramses III, den första faraon av den 20:e dynastin, en invasion av Pereset eller Folket från Havet som sedan slog sig ned i Israel. Israel var tvungna att erkänna deras överhöghet som filistéerna. Deras framgång berodde på vapen av järn. Således började järnåldern. Under det 11.e århundradet f.Kr. Egypten delades egypten mellan faraonerna av den 21:a dynastin som styrde från Tanis i Deltat och översteprästerna i Thebes som häskade över övre Egypten. Nubien var självständigt. Under denna tidsperiod, och kanske på grund av det, möjliggjorde uppkomsten av monarkin under Saul i Israel. Sauls uppgift var stor då han var tvungen att ena Israel och befria det från filistéernas överhöghet. Uppgiften var alltså satt av Gud som en av systematisk konsolidering av Levanten först av Saul och därefter av David så att Templet kunde byggas av Salomon. Tiden under David och Salomon var Israels största. Enigheten kunde dock inte existera utan sunt ledarskap. År 924 f.Kr. tog Shishonk, förste farao av den 22:a dynastin, en tribut av Juda och Israel. Egyptens försvagande av Juda och Israel sådde faktiskt fröet till sin egen undergång. Under det nionde århundradet gjorde Assyrien ett nytt försök till överhöget under Shalmaneser III som slogs mot en koalition, under Hadad, bestående av Hadad av Damaskus, Irhuleni av Hamath och Ahab av Israel. År 879 f.Kr. byggde Assurnasirpal II den andra assyriska huvudstaden vid Kalah (numera Nimrud) som ersatte Nineve. År 841 f.Kr. tar Shalmaneser III tribut från Levanten inklusive Israel. Åf 806 f.Kr. Egyptens Fall [036] Adadnirari III tog Damaskus men assyrisk överhöghet i Levanten föll samman på grund av kriget med kungariket Urartu eller Ararat, norr om Assyria, som hade bildats som en makt under det nionde århundradet f.Kr. (se McEvedy, sid. 19). Således återvänder vi till omständigheterna som utgjorde scenen för uppkomsten av de stora maktslagen mellan norr och söder i det åttonde århundradet f.Kr. Som vi sade erövrade Nubiens kung Egypten år 750 f.Kr. och upprättade den 25:e dynastin. år 732 f.Kr. annekterade den assyriske Tiglath Pileser III Damaskus och gjorde Israel och Juda till lydstater. År 729 f.Kr. annekterade Tiglath Pileser III Babylon och Shalmaneser V (år 724721 f.Kr.) annekterade Israel år 722 f.Kr. Hans efterträdare Sargon II deporterade de tio stammarna. År 710 f.Kr. invaderade Kimmererna transKaukasus från de ryska stäpperna. De förstörde Urartu och det frygiska kungariket i Anatolien. År 705 f.Kr. dödades Sargon II i slag mot Kimmerer. År 701 f.Kr. Sennakaribs armé drog sig tillbaka oväntat från ett väldigt våldsamt fälttåg i Judéen. År 720 f.Kr. hade Sargon II upprättat den assyriska Dur Sharrukin eller Fort Sargon. År 701 f.Kr. över Sennakerib övergivit Fort Sargon och gjort Nineve till huvudstad igen. Det verkar således vara en återkoncentration för profetiorna angående Nineve. År 669-663 f.Kr. nådde det assyriska riket sin största utsträckning med erövringen av Egypten av Esarhaddon och Assurbanipal. En 26:e satellit dynasti upprättades vid Sais i det Egyptiska deltat. Under det sjunde århundradet f.Kr. erkände fenicierna, efter ökande makt för assyrierna, Kartogos överhöghet bland de västra kolonierna. Skyterna invaderade även transkaukasus under denna period. Assyrierna var också under hot från elamiterna, en av stammarna i öster i Persien. År 646 f.Kr. krossade Assurbanipal Elam som också var ockuperat av perserna på deras reträtt. Egyptens Fall [036] År 626 f.Kr. började nedgången för det assyriska riket med en revolt i Babylon i och med Assurbanipals död. År 614 f.Kr. rannsakades Assur av mederna. År 612 f.Kr. rannsakades Nineve av babylonierna och mederna. År 610 f.Kr. besegrade babylonierna den sista assyriska armén vid Harran och ändade den assyriska staten. Denna fas utmärker den viktigaste punkten i imperierna i historien. Profetian i Daniel 2 handlar om uppkomsten av den nya världens kungariken som inleds med babyloniernas guldhuvud under Nebukadnessar. Bakgrunden till de senare imperierna uppstod vid dessa skeenden. Under denna period 750-701 f.Kr. hade det förekommit vågor av grekiska immigranter till södra Italien och Sicilien som grundade Syrakusa, Catania, Reggio, Tarentum och Sybaris. Under det sjunde århundradet f.Kr. emmigrerade de till stränderna av Propontis eller Marmarasjön: denna tidsperiod såg grundandet av Chalcedon, Bysantium, Abydos och Lampascus. Rom hade grundats, enligt traditionen, år 753 f.Kr. förknippad med uppkomsten av de etruskiska stadsstaterna i norr. Sålunda är scenen satt för uppkomsten av imperierna i Daniel 2, de fyra stora odjuren i Daniel 7 och 8. Händelseförloppet är uppsatt först genom beskrivandet av det babyloniska imperiet under Nebukadnessar i Daniel 4. Detta kungarike skulle bindas vid en pinne och lämnas tills sju tider hade passerat över det (Dan. 4:25) så att det kunde visas att den Hlgste härskar över människornas kungariken (Dan. 4:26). Denna profetia hölls först för sju år, men tidsföljden om sju tider refererar till perioden om sju gånger 360 dagarys (ett profetiskt år) eller 2,520 years. Denna profetia är viktig och kommer att bli tydlig allt eftersom vi fortsätter. Det största eller viktigaste slaget för profetian börjar sedan från Nebukadnessar år 605 f.Kr. Således bröts den första av Egyptens armar av babylonierna och hade tidigare brutits av assyrierna. Farao Neko marscherade till stöd för assyrierna vid slaget om Harran år 610 f.Kr. då de blivit underkastade dem år 669-663 f.Kr. Page 11 Han attackerades av Israel och dödade kung Josia vid Megiddo (609 f.Kr.). Så är betydelsen av Megiddo fastställd vid den senaste konflikten. År 605 f.Kr. besegrades Neko av Egypten av den babyloniska kungen vid slaget om Karkemish. Sålunda erövrades Egypten, men det inträddes inte av armén. Detta avgörande slag markerade invasionen av babylonierna som då införde en strukturerad period om omkring fyrtio år. Egypten började då skapa sitt oberoende igen.. År 567 f.Kr. cirka 38 år efter det första nederlaget, besegrade återigen Nebukadnessar Egypten. Således fullbordades de första fyrtio åren av de brutna armarna. År 598 f.Kr. tog Nebukadnessar Jerusalem och deporterade judarna till Babylon men lämnade den judiska staten intakt. År 587 f.Kr. tog han igen Jerusalem och förstörde det första Templet. Betydelsen av profetian kan ses ha direkt förbindelse med Templet och täcka de viktigaste nationerna som var involverade. Den fulla betydelsen kommer att uppenbaras varefter vi utvecklar profetian. Babylon var själv erövrat at mederna och perserna under Kyrus vilka Gud förde fram i syfte inte bara att förstöra babylonierna, utan även för att återupprätta Israel och skapa grunden för återupprättandet av Templet. Dessa händelser som involverade Kyrus var centrala i förståelsen av följden av de sista dagarna. Från denna restauration och återupprättelse bestämdes tidsperioden för Messias mission och sammanlänkades med Jonas Tecken och förstörelsen av Templet år 70 e.Kr. Restaurationen och förstörelsen av Jerusalem följde från profetian om de sjuttio årsveckorna (Dan. 9:25). De sjuttio veckorna för år upphörde med förstörelsen år 70 e.Kr. Den upphörde inte år 27 e.Kr. som felaktigt lärts ut av modern kristendom. De fyrtio åren, från Messias död till förstörelsen av Templet och Jerusalem år 70 e.Kr., fullbordar således det andra elementet i den första fasen av Jonas tecken (se uppsatsen Page 12 Jonas Tecken och Historien om Återuppbyggandet av Templet (Nr. 13)). Faserna i Jonas Tecken spänner över de sista fyrtio jubiléerna av perioden om 6000 åren, en cykel om ungefär 2000 år. Symboliken om tre perioder om fyrtio jubiléer som ger 6000 år identifierades i livet av Moses så som det beskrivs i uppsatsen Moses och Egyptens Gudar [105]. Hesekiel 30 fortsätter: Hesekiel 30:23-26 23 Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24 Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den andre som en dödligt sårad. 25 Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 26 Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag är Herren. Således bröts Egyptens makt. Från Hesekiel 30:26, bröts deras makt så att de skulle kunna förstå att Gud är den Högste Gud. Assyrien, själv stolt och ett exempel på självupphöjelse och arrogans, hölls upp mot Egypten som exempel eller förebild för Egyptens dom. Hesekiel 31 fortsätter: Hesekiel 31:1-4 1 Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2 Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du? 3 Det växte ett ståtligt träd, [Assyrierna var (MT)] en ceder på Libanon. Den hade vackra grenar och skuggade andra träd. Den växte sig reslig och hög, toppen sköt upp bland molnen. [termen ashshuris utvecklades till te'ashshur, trädet som nämndes i Jes.41:19 översatt som lärkträd; se även 27:6]. 4 Vattnet gav den näring, av djupet fick den växtkraft. Djupets flöden strömmade kring platsen där den stod, och vattnet rann i bäckar till markens alla träd. Denna text hänvisar till en underjordisk vattenreservoar från vilken träden tog sin näring. Soncino fortsätter denna tankeprocess om att de stora floderna inte bara fyllde de stora floderna för cedern, utan även fyllde de smalare kanalerna som närde de andra träden. Så Egyptens Fall [036] Assyrien mottog en verkligt stor tillgång så deras makt ökade över deras. Så tillskrivningen av nationernas styrka disktueras. Konceptet om nationssystem är inte vad som avhandlas, det är härskarna i dessa system som erhöll sin makt ursprungligen av Guds Ande. Hesekiel 31:5-14 5 Så växte den sig högre än markens alla träd. Kronan blev tät, med vidsträckta grenar, av vattenflödet som spred sig dit. 6 Himlens alla fåglar byggde bo i dess krona. Markens alla djur födde ungar i grenarnas hägn. Alla de många folken bodde i dess skugga. 7 Den stod där så stor och skön, med vidsträckta, lummiga grenar, ty rötterna nådde ner till flödande vatten. 8 Ingen ceder i Guds trädgård kunde mäta sig med den. Ingen cypress hade sådana grenar, ingen platan en sådan krona. Inget träd i Guds trädgård var dess like i skönhet. 9 Jag hade gjort den så skön, med täta, lummiga grenar, att Edens alla träd i Guds trädgård måste avundas den. 10 Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd. 11 Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet för tjänade – jag hade förskjutit den. 12 Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga. 13 Himlens alla fåglar bygger bo på den fällda stammen. Markens alla djur söker läger bland grenarna. 14 Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven. Förvirringen som orsakas av denna text är betydelsefull. Assyrien används som en förebild för Egyptens fall, och ändå kom arvtagarna till assyrierna, nämligen babylonierna, vilka grekerna också kallade assyrier, att bli instrumentet. Vidare skulle babylonierna bli huvudet av guld i Daniel 2 vilket var början för en serie av imperier, vilka själva skulle förstöras och ersatta av det Messianska kungariket. Betydelsen är således svår att följa i enkla termer om nation mot nation. Det måste förstås att Gud utser Värden och ger makt och straff. Denna text visar en mycket djupare innebörd till profetian än vad som först kan antas. Betydelsen av Värdens uppror är klart är klart Egyptens Fall [036] syftat till genom markerandet av nyckeltexterna med direkt referens till den Smorde Lucifer eller Ljusbäraren, den rådande Morgonstjärnan. Drickandet av vatten är en direkt referens till givandet av den Heliga Anden från Jesus Kristus till mänskligheten. Värden hade den Anden och gjorde uppror och försökte störta Gud. Anden kanaliserad genom Värdens elohim gjorde så att Värdens träd eller stjärnor växte stort. Mänskligheten skall ges den Anden och skall ledsagas av skräcken av upproret. Det faktum att Anden gavs till Värden och gjorde att de växte stort skall inte misstolkas som bidrag till Satan högmod och därmed orsakade ondska. Värdens storhet given genom den Heliga Ande är inte en orsak till ondska. Det faktum att de utvalda kan synda trots deras innehav av Anden är samma koncept. Anden är inte en orsak till ondska. Fri moral skapar inte synd; den tillåter endast missbruket av makt även i de som har den Heliga Ande. Således kunde Satan och Kristus synda och Satan syndade. De utvalda skall ta del av Andens vatten som refereras till som vatten i pluralis. Jesaja 12:3 Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor. Guds löfte till Jakob gavs i Jesaja 44:3 där Gud sade: Jesaja 44:3 Jag skall gjuta vatten över törstande mark, floder av vatten över torrt land, och jag skall utgjuta min ande över dina barn, min välsignelse över dina ättlingar. Anden sprids ut likt vatten. Dessa källor av vatten finns noterade i Jesaja 49:10 som citeras i Uppenbarelseboken 7:16 där Lammet skall leda de utvalda till levande källor av vatten. Detta är en direkt referens till den Heliga Ande och det faktum att det kanaliseras genom den förmedlande Värdens elohim. Herren är källan av levande vatten (Jer. 17:13). Detta floden av livets vatten (Upp. 22:1). Från Gud kanaliseras det sedan till var och en av Värden genom Hans förmedlande elohim, i vårt fall Jesus Kristus. Kristus sade att från honom flödade det levande vattnen (Joh. 4:10-14; 7:38 jfr. Jes. 12:3; 55:1; 58:11; Hes. 47:1) talande om Anden (Joh. 7:39). Kristus utvecklade konceptet om evvigt vatten ur upprättelsen i Jeremia 2:13 och 17:13, var Gud var källan av levande vatten och även i Page 13 Sakarja 14:8. Kristus röst är som ljudet av många vattenflöden (Upp. 1:15). I restaurationen skall dessa vatten flöda från Jerusalem (Sak. 14:18) utgående från det heliga (Hes. 47:12). Det finns en vattnens ängel i Uppenbarelseboken 16:5. Kommentarerna i Jeremia, Hesekiel och Uppenbarelseboken har en bokstavlig och en andlig betydelse. Israel är andligen renad av vatten i Hesekiel 36:25. De utvalda tar del i livets vatten utan kostnad (Upp. 22:17). Detta är den grundläggande förståelsen av dopet och återfödelsen i den Heliga Ande som refereras till i Matteus Evangelium 28:19-20. Kmapen mellan de andliga krafterna finns även noterad i Sakarja 9:9-17 i direkt referens till Messias. Messsias kommer att befria Israel och upprätta det för evigt. Den betydelsefulla referensen i denna text är i vers 11: Sakarja 9:11 I kraft av blodsförbundet med dig skall jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen (avgrunden i KJV). Referensen till avgrunden där det inte finns något vatten är återigen en referens till Andens vatten, vilket hålls borta från avgrunden och den fallne Värden; och ger således eftertryck till konceptet i Hesekiel. Konflikten som är speciellt omnämnd i Sakarja är den om Israel och Grekland i vers 13. Vi behandlar det andliga slaget som komma i sinnena hos de utvalda, genom användning av det grekiska systemen för att underminera den andliga förståelsen hos de utvalda genom teologiska strukturer, vilka utmanade Guds natur och den bibliska ståndpunkten. Trinitarism är ett direkt resultat av de grekiska filosofiska strukturerna som inte har någon biblisk grund. Slutresultatet av denna kamp ses i Sakarja 9:15. Sakarja 9:15-16 15 Herren Sebaot (Värdarnas Herre i den engelska översättningen, övers. anm.) skall ge dem skydd, stenarna från hans slunga skall förtära och underkuva, skall dricka blod som vin, fyllas som offerskålar, dränkas i blod som altarets hörn. 16 Herren, deras Gud, skall rädda dem, den dagen skall han valla dem som får. Som ädelstenar i ett diadem skall de stråla över hans land. De kommer att fyllas av den Helige Ande och de kommer att vara säkerhetspunkter så som Page 14 altarens horn var. De skall vara Israels prästerskap. Denna tid vid slutet bevittnar frånvaron av herdar (Sak. 10:2). Guds vrede mildrad mot herdarna och getterna (Sak. 10:3). Kriget av de sista dagarna finns beskriven också i Sakarja 10:3-12. Juda och Efraims hus görs till mäktiga män och Herren skall kalla Efraim. Herren säger i Sakarja 10:8-12: Sakarja 10:8-12 8 Jag skall vissla [signalera; RSV] på dem och kalla dem samman, ty jag har friköpt dem, och de skall bli lika talrika som förr. 9 Om jag sprider ut dem bland folken och de tänker på mig därborta, så skall de och deras barn få leva och komma tillbaka. 10 Jag skall låta dem återvända från Egypten, och från Assyrien skall jag samla dem. Till Gilead och till Libanon skall jag leda dem, och inte ens där skall de rymmas. 11 Floden skall drabbas, dess vågor skall slås ner, Nilens alla djup skall torka ut. Assyriens välde skall störtas och Egypten förlora sin spira. 12 I Herren har de sin styrka, hans namn skall ge dem ära. Så lyder Herrens ord. Konceptet i detta stycke refererar till slutets krig och restaurationen av millenieriket eller det Messianska Kungariket. Det nya exodus och samlandet av Israel sker med förstörelsen av de världsliga systemen, vilka utmärks av Egypten och Assyrien. Flodernas djup som torkar upp är en direkt referens till Nilen som torkar som det står i Hesekiel 30:12. Ödeläggelsen av Egypten från Migdol till Syrene refererar till sträckan av Nilen till Assuan vid dammnen. Detta skall komma att ske. Slaget mellan Värdens andliga krafter är vidare beskrivet i analogin som används mellan Israel, Egypten och Babylon. Profetian om förstörelsen av världsmakterna och deras angeliska herrar visas bli ersatt med det Messianska Kungariket. Detta kan även ses i Hesekiel 17:1-2. Hesekiel 17:1-2 1 Herrens ord kom till mig: 2 Människa! Ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. Gåtan (eller det förbryllande problem som förts fram för lösning) kombineras med en liknelse (som är jämförelse av en sak med en annan). Således är denna text ett gudomligt mysterie som kräver en lösning och som jämförs med Egyptens Fall [036] mottypen. Denna text refererar först till Stora Örnar. Detta tolkas traditionellt som kungen av Babylon. Kungen av Babylon är inte bara en fysisk kung. Det refererar även till den främsta typen av övernaturliga härskare. De Stora Örnarna är Keruberna (2 Mos. 25:20; 37:9) eller Elohims Ärkeänglar. Israels Stora Örn var Jesus Kristus Yahwehs Ängel, på vilkens vingar Israel togs ut ur Egypten (2 Mos. 19:4) och vilken hjälpte Israel som Kyrkan i öknen (Upp. 12:14). På liknande sätt kommer Människosonen i ära, där kommer de (angeliska) örnarna samlas (Matt. 24:28; Luk. 17:37). Straffet för avgudadyrkan och olydnad i Femte Mosebok 28:49 var att ett folk skulle drabba Israel (snabbt) slå ned som en örn (flyger). Dessa nationer under den angeliska Värden används för att straffa nationer. Innebörden i texten undersöks nedan. Hesekiel 17:3-4 3 Du skall säga: Så säger Herren Gud: En stor örn med väldiga vingar och långa vingpennor, med tät och färgrik fjäderskrud, kom till Libanon. Han tog cederträdets topp 4 och bröt av det översta skottet. Han förde det till krämarlandet och satte det i köpmansstaden. Traditionellt refererar detta till fångenskapen av Jehoiachin vilken han tog till Babylon (Jeconiah eller Coniah) (se även v. 12 och Jer. 22:23-24). Hesekiel 17:5-6 5 Sedan tog han en planta som växte i landet och satte den i fruktbar jord. Som en strandväxt satte han den vid ett flödande vattendrag. 6 Den skulle spira och bli till en vinstock med låg och krypande växt. Rankorna skulle sträcka sig mot örnen, rötterna växa i hans hägn. Så blev den till en vinstock, fick grenar och sköt skott. Denna text refererar traditionellt till upprättandet av Zedekia som vassalkung av Israel. Hesekiel 17:7-8 7 Men ännu en stor örn kom. Han hade väldiga vingar och tät fjäderskrud. Mot honom vände vinstocken sina rötter, mot honom sträckte den sina rankor från den bädd där den planterats, för att han skulle ge den vatten. 8 Ändå var den planterad i bördig jord vid ett flödande vattendrag för att bilda rankor och bära frukt och bli till en praktfull vinstock. Detta refererar till Egypten och Farao Hofra. Zedekia hade svurit sin ed om lydnad till babylonierna men vände sig till Egypten. Egyptens Fall [036] Hesekiel 17 fortsätter: Hesekiel 17:9-21 9 Säg: Så säger Herren Gud: Kommer det att gå den väl? Kommer inte rötterna att ryckas upp och frukten att förstöras? Kommer inte de friska skotten att vissna? Det krävs varken stor kraft eller en väldig här för att skilja den från rötterna. 10 Den har planterats. Kommer det att gå den väl? Kommer den inte att förtvina när östanvinden ansätter den, vissna i bädden där den spirat? 11 Herrens ord kom till mig: 12 Säg till det motsträviga folket: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg till dem: Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem till Babylon. 13 Sedan utsåg han en man av kunglig börd, slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Stormännen i landet förde han bort. 14 Detta skedde för att riket skulle hållas nere och inte resa sig utan hålla fast vid förbundet med honom. Då skulle det få bestå. 15 Men kungaättlingen trotsade hans vilja och sände budbärare till Egypten för att få hästar och en väldig här. Kommer det att gå honom väl? Skall han som gjorde detta komma undan? Skall han få bryta förbundet och komma undan? 16 Så sant jag lever, säger Herren Gud, i Babylon skall han dö, där den kung finns som gjorde honom till kung, ty han visade förakt för den ed han svurit och bröt det förbund som kungen slutit med honom. 17 När belägringsvallarna kastas upp och stormningsramperna byggs och många människor dödas, skall farao inte bistå honom i kriget med sin stora här och sitt väldiga uppbåd. 18 Han visade förakt för den ed han svurit och bröt förbundet. Trots att han gett sitt löfte gjorde han allt detta. Han skall inte komma undan. 19 Därför säger Herren Gud: Så sant jag lever skall jag låta honom plikta för att han visade förakt för den ed han svurit i mitt namn och bröt förbundet. 20 Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylon, och där skall jag ställa honom till svars för hans trolöshet mot mig. 21 De bästa soldaterna i hans trupper skall falla för svärdet, och de som blir kvar skall skingras för alla vindar. Då skall ni inse att jag, Herren, har talat. Störtandet av Zedekiah finns upptecknad i Jeremia. Israel ville inte lyda Guds direktiv och bestraffningar. De hade syndat och Gud straffade dem; ändå skulle Han ha skonat Templet och Juda ställning om de hade hållit hans föreskrifter och lytt dem Han hade fört fram. De lydde inte och vände sig till de egyptiska systemet för hjälp att höja sig över det imperialistiska system som Gud hade tillåtit upprättas och vilket Han visat genom Daniel att Page 15 Han skulle tillåta att fortsätta fram till restaurationen under Messias, vilken är händelsen som beskrivs i Daniel 2. Den stora figuren har olika delar av kroppen i olika metaller som representerar olika egenskaper hos de olika imperialistiska systemen. Men de är samtliga delar av samma kropp som fortsätter över hela tidsperioden för de Ofrälses tid, fram till att det systemet förstörs av Messias. Därför var babylonierna stubben som var kedjade i sju tider. Dock var stubben sammansatt av assyrierna, mederna och perserna som efterträdde Nebukadnessar. Det ariska systemet som hade tagit över efter det semitiska Babylon kom till Europa som det romerska och senare det heliga romerska rikena i norr, i centraleuropa. Kroppen i Daniel 2 är inte sammansatt av olika kroppar; det är en kropp sammansatt av olika delar. Dess största makt uppnås i de sista dagarna då storheten från det assyrobabyloniska systemet är återupprättat för att ta itu med Israel som blev ett folk som fallit från tron. Återupprättelsen av Israel sker genom Grenen (vilken det även refereras till i Sak. 3:8 and 6:12). Denna Gren är själv cedern eller den andliga härskaren av Israel. Hesekiel 17:22-24 fortsätter: Hesekiel 17:22-24 22 Så säger Herren Gud: Jag skall bryta en kvist från det höga cederträdets topp, ta ett litet skott från den översta kvisten och själv plantera det på ett högt och mäktigt berg. 23 På det höga berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder. Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga skall de ha sina bon. 24 Då skall alla markens träd inse att jag, Herren, gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet växa högt. Jag låter det friska trädet förtorka och får det torra att skjuta skott. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt. Slutresultatet är tagandet av den högsta grenen av cedern som är Israel. Denna kungliga ättelinje skall bli Messias osm är den goda cedern. Under Messias skall alla levande tingen finnas. De världsliga systemen skall förstöras. Cedern som var den ursprungliga Morgonstjärnan, den beskyddande keruben Asasel eller Satan, ersätts av Davids ätt, den Page 16 nya Morgonstjärnan vilken är Messiah (Upp. 22:16). De som vistas under hans grenar ges del i Morgonstjärnan (Upp. 2:28). Händelseförloppet av denna övergång ges i liknelser om Egyptens fall och den slutliga användningen av, och förstörelsen av, det babyloniska systemen. Satans upproriska system används emot Satans system. Det är då lätttare att se symboliken av cedern och användandet av analogin om Sheols Avgrund eller Graven och det slutliga förloppet för uppståndelsen. Vattenväggarna handlar om kontrollen över nationerna genom kanaliserandet av Anden så som den är tillgänglig för Värden. Hesekiel 31:15-18 har således en större betydelse. Egyptens Fall [036] också på, och stoppar tillgängligheten för, många. Således ligger de oomskurna och Edens träd med världens system och deras härskare, både materiella och andliga. Det borde vara uppenbart att materiella träd inte är tryggade i den nedre världen. Vårt slag är emot andlig ondska. Efesierbrevet 6:12 Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Hesekiel 31:15-18 15 Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade. 16 Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten. 17 Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken. 18 Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd. Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud. Det skulle således vara uppenbart att vi har att göra med ett avgörande andligt slag för restaurationen av Guds Kungarike. Slaget innehåller övernaturliga krafter, vilka är krafterna som i verkliheten styr den här världen. Profetiorna behandlar sålunda dessa krafter som faktiska realiteter. Modern kristendom försöker förneka realitetan av den fallne Värden som denna världs härskare. De har trons ord, men förnekar dess kraft. Det kommer att bli ett gigantiskt slag för restaurationen av denna planet, och det kommer näst intill att förstöra den. Det verket är inte för de svaghjärtade. Ni har redan sett vissa som försöker förneka profetiornas realitet och som hoppas att undvika slaget genom att låtsas att det inte kommer att ske. Ni såg denna attityd framhållen av tidigare Kyrkor, där olika strategier användes som innehöll säkerhetsplatser eller hänryckning eller världsliga kungariken av Kyrkan. Det finns ett antal koncept här. Edens träd som refereras till är de som en gång tog del i den gudomliga naturen, men som gjorde uppror. De föll ned i avgrunden. På samma sätt hamnar alla av nationerna i avgrunden, i Sheol, i döden. Eden används inte här i referens till Assyrien på grund av att det geografiska området för Eden ligger i Assyrien. Eden var Levanten. Det närde både Tigris-Eufrat systemen men även området söder om Egypten och Nordafrika. Eden används inte och har inte används för att åsyfta Assyrien. De som dricker av vattnet skall bli omhändertagna i dödsriket. Gud är vår styrka och vår frälsnings klippa. För de utvaldas skull skall han intervenera för att rädda denna planet och inte av någon annan orsak. Han skall deklarera sin vilja och Han kommer att uppnå den. Orsaken till att människor inte ångrar sig under denna process är att de förnekar verkligheten i vad som händer med dem. Det var för på grund av detta som de ville döda sina profeter. De dödade budbäraren i den falska förhoppningen att om de låtsades att det inte skulle ske så skulle det inte ske. De slöt sina öron så det inte skulle höra och så skall Gud sluta Hans under den perioden. Alltså har vi att göra med koncepten om de olika stadier i uppståndelsen bestämd av den Helige Ande. Hänvisningen till vatten visar Fas 1 – Del 2 Vi kan nu se de betydelsefulla slagen som förs Egyptens Fall [036] av Värden under en kontinuerlig period. Kriget som vi står inför är inte ett fysiskt slag, utan snarare mot principer och krafter som är i uppror mot Guds vilja. Krigen besrkivs för oss i Bibelns profetior och vi har ett ansvar som väktare av Guds Mysterier att förstå och tolka dessa mysterier. Så som tidigare förklarats valdes denna profetia som den centrala ramen just för att den hålls upp som en ofullbordad profetia, och just för att den inte förstås av mänskligheten. Ramen kunde lika väl ha varit Uppenbarelseboken eller Daniel eller Jesaja och använt alla de andra för att förklara händelseförloppet. Faktum är att de är sammankopplade och visar mot Guds Kungarike. Det Kungariket kommer att upprättas på denna planet i malt och ära. Det är dock nödvändigt att varna världen för processen. Som förklaras i uppsatsen De Sista Dagarnas Varning (Nr. 44) så gör Gud ingenting innan Han varnat de som berörs genom Hans tjänare. Denna profetia gavs i en följd över tvåtusen år sedan. Den uppfylls på en fortgående basis. Ingenting kommer att stoppa det. Hesekiel 32:1-8 1 Under det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom Herrens ord till mig: 2 Människa! Sjung en sorgesång om farao, Egyptens kung: Förintad är du, folkens lejon! Du var som odjuret i havet. Du frustade i dina floder, rörde upp vattnet med fötterna och grumlade dess flöden. 3 Så säger Herren Gud: Jag skall kasta mitt nät över dig, ett uppbåd av många folk skall dra upp dig i min not. 4 Jag skall slunga dig upp på land, kasta dig på bara marken, så att himlens alla fåglar kan flockas på dig och markens alla djur kan äta sig mätta på dig. 5 Jag skall kasta din kropp på bergen, fylla dalarna med ditt kadaver. 6 Jag skall dränka jorden med blodet som väller ur dig, bäckarna skall fyllas av ditt blod. 7 När jag släcker ditt liv skall jag täcka över himlen och fördunkla stjärnorna. Solen höljer jag i moln, månen slutar lysa. 8 Alla ljus som lyser på himlen skall jag fördunkla för din skull. I mörker försänker jag ditt land, säger Herren Gud. I denna text ges vi samma händelseförlopp som för de sista dagarna. Kristus säger närmast samma sak i Matteus evangelium 24:29-31. Matteus evangelium 24:29-31 29 Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 30 Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Page 17 Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. 31 Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra. Uttrycket från himlens ena gräns till den andra skall inte tas för att mena någon himmelsk hänryckning. Texten refererar till jordens fyra hörn. De skall samlas i Sion. Lukas evangelium 21:24-27 slår fast att Kristus skall komma i ett moln av makt och stor ära efter de Ofrälses tid har fullbordats. Människorna skall ledas in i fångenskap från Jerusalem och det kommer att trampas ned av de Ofrälse fram till slutet av de Ofrälses tid är fullbordat: Lukas evangelium 21:24-27 24 De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi. 25 Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26 Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. 27 Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. Texterna här speglar Uppenbarelseboken 5:12-13. andan i Uppenbarelseboken 5:12-13 12 och de sade med hög röst: Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång. 13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga: Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet. Även Jesaja 13:10 säger: Jesaja 13:10 Himlavalvets alla stjärnor skall sluta att lysa. Mörk skall solen gå upp, månen skall mista sitt sken. Gud beskriver här Herrens dag. Upprinnelsen till profetian i Jesaja 14 är således för tidens slut och Messiansk. Jesaja 14 har direkt betydelse för Hesekiel 28. Ordningsföljden i Hesekiel 29 till 32 relaterar till tidsperioden mellan de Ofrälses tid och Väktarnas dagar i Hesekiel 33. Grupperingarna i dessa kapitel är inte utan betydelse. Tidsperioden för dessa Page 18 profetior är samma tidsperioder som tas upp i Daniel 2, vilka visar utan tvekan att följden inleds med Nebukadnessar, men slutar med förstörelsen av de tio kungarnas imperialistiska system av järn och lera i de sista dagarna, som således inleder millenniestyret av Messias. Också i Joel 2:10 förklaras det om Herrens dag vid denna tidens slut: Joel 2:10 Jorden bävar inför dem och himlen skälver. Sol och måne förmörkas och stjärnorna mister sitt sken. Även Sefanja 1:15 konstaterar: Sefanja 1:15 Den dagen är vredens dag, betryckets och våndans dag, förödelsens dag och ödslighetens, mörkrets och molnens dag, töcknets och dunklets dag. Daniel 7:13-14 speglar Lukas evangelium 21:27. Daniel 7:13-14 13 Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. Hesekiel 32:9 fortsätter angående Egypten. Hesekiel 32:9-16 9 Jag skall skapa oro hos många då jag förkunnar din undergång bland folken, i länder som du aldrig hört talas om. 10 Genom dig skall jag väcka fasa hos många folk, och kungarna skall rysa av skräck när de ser mig svinga svärdet. När du faller fångas de alla i ständig fruktan för sina liv. 11 Så säger Herren Gud: Den babyloniske kungens svärd skall angripa dig. 12 Jag skall låta din larmande hop falla för krigares svärd, för grymma hedningar. De förintar Egyptens stolthet, hela dess larmande hop görs till intet. 13 Jag skall förgöra all boskap längs den stora floden. Vattnet skall aldrig mer röras upp av människors fötter eller kreaturs klövar, 14 utan vattnet skall flyta klart, blankt som olja, säger Herren Gud. 15 Jag skall göra Egypten till en ödemark, det skall ligga öde och folktomt, alla som bor där skall jag dräpa. Då skall de inse att jag är Herren. 16 Detta är en sorgesång och som sorgesång skall den sjungas. Bland alla folk skall kvinnorna sjunga den, över Egypten och hela dess larmande hop skall de sjunga den, säger Herren Gud. Referensen i vers 14 att göra vattnen klara och Egyptens Fall [036] deras floder rinna som olja gäller åter den Helige Ande, och änvänder analogin om att hälla oljan i de utvaldas lampor. Här är det till nationerna efter restaurationen och Anden hälls över mänskligheten. Vi ser till nationerna, de Ofrälse mässar över det egyptiska systemets fall. Detta är således inte en ordinär fångenskap eller en ordinär förstörelse. Herren för fram en andra dom i Hesekiel 32:17 som beskriver nationerna som är involverade i förstörelsen. Nationerna nämns i i denna profetia, som egentligen gavs innan den första halvan av kapitlet och hade ordnats i den senare ordningen, kanske för att det verkade vara en mer logisk ordning. Dock är den involverade utsträckta tidsramen än mer dold av denna ordning. Hesekiel 32:17-23 17 Under det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18 Människa! Klaga över Egyptens larmande hop och dess ädlingar, klaga, du och kvinnorna bland alla folk: Ner i underjorden skall jag störta dem, till dem som har lagts i graven. 19 Var din glans förmer än andras? Stig ner, gå till vila bland de oomskurna! 20 Hos dem som dräpts med svärd skall egypterna hamna. Bädden står redo för Egypten och hela dess larmande hop. 21 De största hjältarna talar från dödsriket till farao och dem som bistått honom: Oomskurna har stigit ner och gått till vila, de som dräpts med svärd. 22 Där ligger Assur med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är dräpta, fallna för svärd. 23 De fick sina gravar i dödsrikets djup, kring Assurs grav ligger hans här. Alla är dräpta, fallna för svärd, de som en gång spred skräck i de levandes land. Här börjar profetian inkludera andra nationer som inte fanns bland de tidiga grupperingarna. Elam gick in i Egypten också när mederna och perserna hade erövrat Egypten. Denna erövring var den andra fasen eller den andra armen av erövringen. Detta skedde år 525 f.Kr. under Kambyses. År 550 f.Kr. besegrade Kyrus av Persien (Herrens Smorde Jes. 45:1) mederna och blev den högste kungen av Iran (alltså Persia). År 546 f.Kr. besegrade han Krösus och intog Lydien. Han annekterade Babylon år 539 f.Kr. och upprättade överhögheten av det persiska riket i öster. År 525 f.Kr. efterträdde Kyrus son Kambyses honom och invaderade Egypten. Således var den andra armen av den Egyptens Fall [036] första profetian fullbordad. Hesekiel 32:24 fortsätter: Hesekiel 32:24-25 24 Där ligger Elam, och kring hans grav ligger hela hans larmande hop. Alla är dräpta, fallna för svärd. Oomskurna steg de ner i underjorden, de som en gång spred skräck i de levandes land. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven. 25 Bland dräpta fick Elam sin bädd, med hela sin larmande hop i gravarna runt omkring. Alla är oomskurna och dräpta med svärd. En gång spred de skräck i de levandes land. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven. Bland dräpta har de sin plats. Frågan uppkommer om varför Elam är särskild i profetian och ställd skild då nationen endast utgjorde en del av det medo-persiska riket. Elam var det äldsta av kungarikena och hade inte blivit annekterat av det assysriska riket. Med assyrernas nedgång så föll Elam offer för perserna under Prins Sispis, eller Teispes av Achæmenidæ, som satte sig själv på tronen i Shushan (Historian's History of the World, Vol. 1, sid. 437). Så Kambyses ärvde elamiternas tron. Svaret till varför Elam är utmärkt i profetian är, mest troligt, för att det har en dual tillämpning och refererar till en utsträckt samling av människor vid sidan av medo-perserna eller rena iranier då det finns vissa frågetecken rörande utsträckningen av elamiterna. Horderna i Midjan var odisciplinerade och ingen match för assyrierna. Cyaxares Medéen ombaserade sin armé på den assyriska. Mederna invaderade därefter och besegrade Nineve. Belägringen av Nineve tvingades att bli övergiven på grund av invasionen av Medéen av Skyterna från norr. Så en andra belägraing var tvungen att genomföras år 609 f.Kr. Den medeiska armén under Cyaxares belägrade Nineve med stöd från babylonierna (enligt Berosus Kaldéen). Den babyloniska kungens son Nebukaddressar (eller Nebukadnessar) äktade dottern till medernas kung. Således var mederna den drivande kraften i störtandet av assyrierna och inte perserna, vilka inte var inblandade i belägringen och som verkligen inte förtalde Herodotus någonting om det. Med Assyriens fall, så övergick makten över Page 19 norr och länderna i Mindre Asien så långt som till Halys, över till mederna. Alla assyriska provinser ända till Medelhavet, inklusive Asshur, Harran och Karkhemish tillföll Babylon (Historians’ History of the World, ibid., sid. 444). Så babylonierna själva var arvtagare till assyrierna och grekerna talade om dem som assyrier (ibid., sid. 445). Det semitiska assyrisk-babyloniska riket kunde endast upprätthållas genom kraften i Nebukadnessars makt och hans efterföljare var inte tillräckligt lämpade för denna uppgift. De kunde varken förhindra spridandet av mederna eller perserna. Med den persiska erövringen av elamiterna, och under ledning av geniet Kyrus som hade blivit vald och utnämnd av Gud, grundades ett rike som inneslöt de fyra antika imperierna - mederna, elamiterna, assyrobabylonerna, och egytierna. Så spiran av västra Asien gick vidare till aryerna (ibid.). Vid detta tillfälle fullföljdes profetiorna som återfinns i Nahum (se spec. Nah. 3:19) och Sefanja 2:13-15 i sina första tillämpning. Dessa profetior har en tillämpning för de sista dagarna. Det är väl värt att notera att profetiorna i Nahum angående Assyriens fall sågs, av det judiska samhället vid det första århundradet, involvera Efraim och Manasse i de sista dagarna. Manasse ansågs kallas för Amon (Nah. 3:8a) med floderna som eller refererande till dess stora män. Manasse skulle gå i fångenskap (Nah. 3:10) innan Efraims onda (Nah. 3:11a). Deras män skulle dö av svärdet (se Vermes The Dead Sea Scrolls in English, sid. 232-234). Profetian i Hesekiel verkar bryta samman här då nästa text inkluderar nationer som inte var i handlingen under de första två fyrtiotvåårsperioderna. Nästa grupp är den för Meshek och Tubal. Denna nationsgrupp ockupperade inte Egypten under invasionerna åren 605-525 f.Kr. och tog inte del i Egypten förrän under nittonhundratalet. Hesekiel 32:26-28 26 Där ligger Meshek och Tuval Page 20 med hela sin larmande hop i gravarna runt omkring. Alla är oomskurna och dräpta med svärd. En gång spred de skräck i de levandes land. 27 De vilar inte bland hjältarna som stupade i forna tider, de som fick sina vapen med sig i dödsriket och nu vilar med svärdet under huvudet och skölden lagd över knotorna. En gång spred hjältarna skräck i de levandes land. 28 Du skall krossas med de oomskurna och ligga bland dem som dräpts med svärd. Denna följd av nationer är en senare gruppering. Textens brist som fullbordad profetia har lett till att vissa bibliska lärda försökt rationalisera bort texten, i ljuset av skeptikers påståenden, genom att försöka förklara de nationer den refererar till som undergrupper allierade med de antika nationerna. Konceptet att denna profetia är central och fortgående är alldeles för obekvämt för de flesta bibelstudernade. Texten lyder De vilar inte bland hjältarna som stupade i forna tider. Således har vi att göra med en senare aspekt av profetian. Konceptet om att inte ligga med den gamla tidens mäktiga män har klart implikationen att de föll i avgrunden i två omgångar. Vi har också att göra med en skillnad mellan de inblandade typerna av krigföring. Den gamla tidens mäktiga män föll ned i Sheol med deras vapen, medan detta inte verkar vara fallet med dessa senare grupperingar. Nefilim Antagandet att de hjältarna från forna tider refererar till Nefilim eller jättarna i Första Mosebok 6:4 löser inte problemet, utan ökar snarare det och öppnar argumentet till kopplingen till den fallna Värdens avkomma som skild i processen av uppståndelserna. Jesaja 26:13-14 förnekar faktiskt uppståndelsen för Refaim eller Nefilim. Refaim tolkades faktiskt som avlidna eller döda. Jesaja 26:13-14 13 Herre, vår Gud, har vi haft andra härskare än dig? Endast ditt namn vill vi bekänna. 14 De döda får inte liv igen, skuggorna uppstår inte. Så har du straffat och förgjort dem och utplånat minnet av dem. Ordet för den avlidne här är Refaim (besläktat till och förknippat med Nefilim, avkomman till de fallna Guds Söner) och Companion Bible Egyptens Fall [036] slår fast att det är ett riktigt namn och inte skall översättas. Refaim refererar till de andra herrarna i vers 13. Då det översätts så tolkas det alltid som jättar eller döda (Job 26:5; Ps. 88:10). Job 26:5 skall utläsas: Refaim är kvar (Heb: hul) under (Companion Bible fotn. till vers 5). vattnen Jesaja 26:13-14 förnekar uppståndelsen för Refaim, ändå skall alla människor bli uppståndna enligt Daniel 12:2; Johannes evangelium 5:28-29; Apostlagärningarna 23:68; 24:15; 1 Korinthierbrevet 15:22; Uppenbarelseboken 20:4-6,13. Alltså är Refaim skilda från den moderna människan. Nefilim är numera utdöda men de grävs opp ofta. Det råder ingen tvekan om att den judiska tolkningen vid tiden för Kristus och vid tiden för sammanställandet av det Nya Testamentet ansåg att den fallna Värden hade begått otukt med den mänskliga skapelsen i Första Mosebok 6:4 samt även i Jude 6 och det var orsaken som gavs till kravet för kvinnor att ha långt hår i Första Korinthierbrevet 11:10. Värdens otukt återfinns i den etiopiska Enoks Bok och i den apokryfiska Första Mosebok i Dödahavsrullarna och de pseudoepigrafiska skrifterna. Förstörelsen av hela mänskligheten i floden var således instiftad på grund av Nefilim eller Refaim. De förstördes då eller senare som Anakim. Frågan som då måste ställas är: Har vi bevis för att de existerade? Svaret är Ja Den andra frågan är: Passar det bevisen med Bibelns berättelser? Svaret är återgien Ja! Bibelns vittnesbörd är att det fanns jättar på jorden i dessa tider och senare. Detta koncept härrör ur Första Mosebokens uppteckningar (1 Mos. 6:4). Ordet som används här är .*-v1 (nefilim) vilket härstammar från uttalandet att falla. Härav termen fallare. Detta konstaterande blir så ensom hotar, dominerar, eller tyrann (se SHD 5303, jfr. 5307). Samma ord används i Fjärde Mosebok 13:33. Av denna text har vi ordet gibbowr eller gibbor samt även geber vara en hjälte eller mäktig man. Bibeln har blivit medvetet feltolkad som ett Egyptens Fall [036] resultat av den Augustinus behandling av the proposition i Första Mosebok 6:4. I The City of God, Bok XV, kapitel 23 för han fram förslaget att Guds Söner, även kallade Guds Änglar, var Sets söner. Detta fel innehåller framförda förslag från setitiska och kainitiska ättelinjer av den mänskliga rasen som rensar upp antropologi så att prästerskapet kunde ha en bekväm och enkel förklaring för den mänskliga skapelsen. Detta lämnade mänskligheten helt oförberedd inför de arkeologiska fyndigheter man gjort i modern tid. Konsekventuellt så kunde evolutionsteorin framföras, för Bibelstudenter hade inga svar inom deras accepterade paradigm (jfr. uppsatsen Skapelsen (Nr. B5): Från Antropomorf Teolog till Teomorf Antropolog). Detta grundläggande fel ligger i antagandet av att Adam var den första humanoiden. Det var han inte. Samma instruktion gavs till Adam i Första Mosebok 1:27-28a som gavs till Noa i Första Mosebok 9:1. Båda skulle uppfylla (male' eller mala'') jorden, och detta uteslöt inte en tidigare existerande Värd eller tsaba'. Kains kommentar i Första Mosebok 4:14 visar helt klart att det fanns andra på planeten. Om Augustinus påstående är korrekt, så skulle Kain ha dödat en av de enda två andra männen på planeten. Den siste som fanns kvar var hans fader. Ändå sade Kain till Gud: Genesis 4:14-16 14...Vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15 Herren svarade honom: ”Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16 Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, [Nowd av Nod, någon i exil eller vandrare]. Det är möjligt att termen exil härrör från detta land då ordet inte är roten (se Cox, ibid.). Faktum i frågan är att det fanns andra människor som Kain var tvungen att skyddas ifrån och Set hade ännu inte fötts. Än mer väsentligt, Kain byggde en stad som han uppkallade efter sin son Enok (1 Mos. 4:17). Dessa enkla fakta borde ha gjort det uppenbart att det fanns andra på jorden vid denna tid. Ändå var människor medvetet motståndare till ett sådant koncept. Page 21 Nefilim har nu återfunnits i stort antal. Bevisningen är numera så överväldigande om att det fanns humanoider på jorden före Adam att Första Moseboks påståenden har avfärdats. Detta är inte Första Moseboks fel. Felet är de blinda ledsagarna och de trångsynta partiska som gjorde Bibelns bokstavstrohet till abstrakt under det senaste århundradet. Det bästa exemplet som vi kanske har är det från australiensiska utgrävningar. Vi har funnit, här i Australien, belägg för en humanoid bosättning som sträcker sig tillbaka cirka 40,000 år. Evolutionisterna hävdar att aboriginerna har haft en kontinuerlig bosättning här, ändå vet de att beläggen bestrider detta antagande. De etno-lingvistiska karaktäristiken för de australiensiska aboriginernavisar att de kom hit i åtta efterföljande immigrationsvågor. Det finns inget samband mellan dem och raserna som var här innan. Beläggen som lagts fram för en kontinuitet är icke-arkeologiska. R.M. och C.H. Berndt visar på vidden av åsikter i frågan och visar att det finns åsikter som menar att de australiensiska aboriginerna är nyliga immigranter till det här landet från västra Asien och är besläktade med bergsstammarna från Dekka och av gammal egyptisk börd, eller är pre-dravidisk med ursprung kring Medelhavet, som spreds till Indien och Malayaområdet med anknytning till Vedda från Sri Lanka (Aboriginal Man in Australia, Angus och Robertson, Sydney, 1965, sid. 31,33). Montagu (1965) inkluderade Ainufolket i denna gruppering (ibid., sid. 34). Alla argument grundas på antagandet för evolution och migration över en lång period. Dock antas det att användandet av båtar var nödvändigt (Berndt, sid. 39). Nyliga arkaeologiska belägg visar en mindre kontinuerlig bosättning i områden som gravfälten i Arunka i Murrayområdet. Detta område var bebott från omkring 18,000 f.Kr. till för omkring 5,000 år sedan. Likaså visar fyndigheter i Murray Darling en kontinuerlig bosättning av en ras människor som var nära två och en halv meter höga, mellan 6000 f.Kr. till 4000+ f.Kr. Mannen från Lake Nitchie hade gigantiska mått och han hade framtänderna utdragna. Han begravdes i en grund grav Page 22 tillsammans med tänder tagna från omkring 47 tasmanska vildhundar (numera utrotade på fastlandet) kring sin hals. Han har daterats till omkring +/- 6000 f.Kr. Folket i Koweträsket var också från före Adam och hade utsträckta huvuden. Deras fullständiga olikhet från de australiensiska aboriginerna har förklarats som ett resultat av möjlig huvudbindning. Kanske så, men bevisen saknas. De arkaeologiska uppteckningarna visar på en ickekontinuerlig bosättning. Lampert The Great Kartan Mystery, ANU, 1981 är kanske ett väldigt bra exempel på sådan arkeologisk forskning. Lampert följer Jones (1973) i förslaget att den andra fasen av kolonisationen av Australien började omkring 20000 BP (before present, före nutid, arkeologiskt dateringssystem som används stället för f.Kr. e.Kr., övers. anm.) (sid. 166). Detta antas av Arunka av vad vi känner till från andra platser. Dock finns det inga belägg att dessa folk var besläktade med aboriginerna och inga utförliga DNA jämförelser finns tillgängliga. Det är min slutsats att dessa kommer att visa sig vara skilda på ett funktionellt sätt. Bowdler (1977) antar en maritim ekonomi som förklaring av överföringen av redskapsteknologier (Lampert, ibid.). En av faktorerna som hindrar insamling av belägg är att under Pleistoceneperioden är att den låga havskusten skulle ha underlättat resor, men den är nu under vatten. Vid platserna vid Willandrasjön så varierar dateringen för bosättningar från 24000 BP till nära 33000 BP. Kosten var huvudsakligen ryggradsfiskar och skaldjur, med landfaunan mindre utnyttjad. Detta verkar vara en kustekonomi vilken, om förflyttad skulle ha den största delen av bosättningen under den nuvarande havsnivån. Uttorkningen av Willandrasjöarna omkring 17000 BP drev fram anpassningen av tekniken till att gälla för sädesbearbetning cirka 15000 BP. Oavsett tolkningen så råder lite tvivel om att bosättningen av det australiensiska fastlandet skedde omkring 30,000 år före Adams framträdande. Beläggen visar att Nefilim nu är utdöda och att Egyptens Fall [036] alla humanoider på denna planet är ättlingar till samma mänskliga grupp som finns listad som ättlingar till Adam. Ju mer genomarbetad forskning, desto mer troligt är det att den kommer att vissa detta faktum. Så de olika bosättningarna vid Jeriko över 9,000 år motsäger inte Första Mosebok – det visar bara på hållbarheten för konceptet om Nefilim (jfr. uppsatsen Nefilim [154]). Hållningen är att nu är hela mänskligheten av ett ursprung och att samtliga kommer att möta en uppståndelse. Uppståndelsen av de döda Uppståndelsen diskuteras i Jesaja 26:13-14 och leder till en tidsram som beskrivs i Jesaja 26:15-18. Jesaja 26:15-18 15 Herre, Du har förökat nationen: Du är ärad: Du har sträckt det långt ut till alla jordens gränser. 16 Herre, i svårigheter har de kommit till Dig, de öste ur sig böner då Du härdade dem. 17 Likt en havande kvinna som närmar sig sin förlossning är i smärtor och skriker ut sin födslovärk; så har vi varit i Din åsyn, Oh Herre. 18 Vi har varit havande, vi har lidit smärta, Vi har, som det visade sig, vi har inte utverkat någon befrielse på jorden; ej heller har invånarna på jorden fallit. (till svenska från den engelska översättningen av övers. Den svenska översättningen från Bibel 2000: 15 Herre, åter och åter har du gjort mäktiga gärningar för ditt folk. [---] 16 [---] 17 Som en kvinna som skall föda och krystar och skriker av smärta, så lät du oss bli, o Herre. 18 Vi var havande, vi krystade, men vi födde vind. Vi har ingen hjälp för landet. [---], övers. anm.) Detta är Israels nation som utökas – den framtida nationen enligt Matteus evangelium 21:43. Denna nation var kvinnan som gick i födslovärkar i Uppenbarelseboken 12:17 där kvinnans avkomma var både judar och ofrälse och samtliga av Israel. Odjuret spydde ut vatten som en störtvåg genom sin mun mot kvinnan. Hela den andliga aktiviteten eller ormens kraft hälldes ut eller flöt ut i attacken mot kvinnan. Dock räckte det inte för att krossa de utvalda. Den betydelsefulla aspekten här är att Jesaja säger att de utvalda misslyckades att bringa befrielse till jorden eller till att bringa jorden till ånger eller med att förstöra dess system. Detta förlopp är omedelbart innan slutet då nästa text (Jes. 26:19 ff) går vidare till att Egyptens Fall [036] Page 23 diskutera uppståndelsen. Jesaja 26:19-21 19 Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den falla över skuggornas land. 20 Mitt folk, gå in i era kamrar och stäng dörren om er. Göm er en kort stund, tills vreden har dragit förbi. 21 Ty Herren drar ut från sin boning för att straffa jordens folk för deras synd, och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta. Denna period i profetian kallas således för de Ofrälses tid och sträcker sig över en enorm period av historien. Speciellt så handlar slutet av denna tid om ett antal koncept. Uppståndelsen av de döda finns med. Jeremia talar om de döda vid slutet av perioden för världssystemen som att de är Guds döda människor och att även han var med dem i den uppståndelsen. Så profeterna är i den första uppståndelsen. Därefter inträder Guds folk i kamrarna som förberetts för dem och dörrarna stängs efter dem. Detta är det stängande av dörrar som det talas om i Matteus evangelium 25:1 ff. Här användes liknelsen om de visa och dåraktiga jungfrurna för att visa att de visa jungfrurna, de utvalda, var fyllda av Anden vid brudgummens ankomst. Dessa är de jungfrur som det talas om i Uppenbarelseboken 14:4 som hänger samman med Uppenbarelseboken 7:3, där jorden och haven inte skulle skadas förrän Herrens tjänare var förseglade. Dessa förseglades för Israels nation som nämns i Jesaja 26:19 ff. ovan. Dessa Guds utvalda samlades med Lammet tills nationerna var omkullkastade. Tidsramen för denna profetia handlar om Herrens dag som täcker en period om tusen år, från den första uppståndelsen fram till den andra uppståndelsen, då jorden visar sitt blod och ingenting mer täcker dess sår. Så Jesaja 26:1921 sträcker sig över de 1,000 åren för Uppenbarelseboken 20:4 ff., eller Millenniet. De Dödas Tillstånd De dödas tillstånd är tystnad (Ps. 115:17) och mörker (Ps. 143:3). Det finns ingen evigt existerande själ. Ett öde kommer till alla människor (Eckl. 9:3). De döda vet ingenting (Eckl. 9:5). Vissa av de urgammalt döda har ingen uppståndelse (Jes. 26:14). Detta undersöks ovan. De döda av helgonen benämns sovande eller de som har somnat (se Matt. 9:24; Mark. 9:35; 1 Kor. 15:6,18; 1 Tess. 4:13,15; 2 Pet. 3:4). Händelser i uppståndelsen av de döda Gud gör underverk för de döda och de döda stiger upp för att prisa Honom (Ps. 88:10a), men Refaim stiger inte upp. Hans stadiga kärlek förklaras från graven (Ps. 88:11) då de döda uppstår. För Job visste att hans förlösare lever (Job 19:25) och till slut skall han stå på jorden. Efter Job hade förstörts, så visste han att han i köttet skulle se Gud, som skulle vara vid hans sida, och hans ögon skulle se Honom och inte någon annan [s ögon] (Job 19:25-27). Kristus reste de döda så att vi kan förstå att han är Messias (Matt. 11:4-5). Lazarus var ett exempel på denna kraft (Joh. 11:11). Detta koncept om uppståndelse tillskriven Messias var välkänd och väntad (Matt. 14:2). Det förstods att vi inte alla skulle sova utan att vi alla skulle ändras vid den sista basunstöten (1 Kor. 15:51). Således kommer bröderna föras över generationer och falla i sömn, men under de sista dagarna kommer Messias medan andra av helgon lever. Så alla kommer att ändras till odödliga andliga kroppar (1 Kor. 15:44 ff.). De som har fallit i sömn skall bli uppresta. De som är vid liv som är kvar fram till Herrens ankomst kommer inte att gå före de som har fallit i sömn (1 Tess. 4:13-15). Herren kommer att stiga ned från himlen med sina ärkeänglars rop och ljudet av Guds basun och de döda kommer att resa sig först och vi som är vid liv, som är kvar, skall fångas upp tillsammans och således alltid vara med Herren (1 Tess. 4:16-17). Från uppståndelsen så inleds helgonens millenniestyre. Helgonen skall styra nationerna med en stav av järn (Upp. 2:26-27). I uppståndelsen kommer det inte finnas några äktenskap (Matt. 22:31). Page 24 Helgonen kommer att resas upp som andliga entiteter. Kristus dog för oss så att när vi vaknar från sömnen kan vi leva med honom (1 Tess. 5:10). Det är viktigt att vi förstår att endast de rättfärdiga når den första uppståndelsen. Rättfärdighet och rättvisa på hebreiska är samma ord (tsedek). De uppfattas vara samma sak. Så icke ångrad förvridning av rättvisan utesluter de utvalda från den första uppståndelsen. Straffandet av de Onda Mänskligheten är uderkastade ett system av rättfärdig träning. Det är Guds vilja att inget kött skall förgås, utan att alla skall nå ånger. (2 Pet. 3:9). Om Gud tog tillbaka Hans ande så skulle allt kött förgås tillsammans och människan skulle återvända till jord (Job 34:15) – Alltså är själen icke-existerande. Hela mänskligheten som inte uppstår vid den första uppståndelsen, vilken är en bättre uppståndelse (Heb. 11:35), kommer att uppstå vid den andra uppståndelsen efter Messias milleniestyre. Denna process är en period av dom, som verkar sträcka sig över 100 år (Jes. 65:20). Domens uppståndelse (Joh. 5:29) är en av rättning och lärande så att hela mänskliheten kan bli förberedd att mottaga evigt liv. Ordet för dom (kriseoos) (tolkat som fördömmelse i KJV) har betydelsen beslut. Innebörden är om rättning och härstammar från åsikter eller beslut som ges angående handlingar. Det kan bära konceptet om straff eller av vedergällning, dock kan den allmänna befolkningen som inte har haft chansen att känna Guds knappast straffas för det. De syndiga skall underkastas en intensiv träning och skolning. Om de inte ångrar sig efter den perioden om hundra år som ges från den andra uppståndelsen, kommer de att låtas dö och deras kroppar skall förstöras av elden i Gehenna (Matt. 5:22,29,30; 10:28; 18:9; 23:15,33; Mark. 9:43,45,47; Luk. 12:5; Jak. 3:6). Det finns tre ord i det Nya testamentet som översätts med helvete. Dessa är SGD 86 hades som överensstämmer med SHD 7585 sheol, Egyptens Fall [036] eller avgrunden eller graven – platsen där döda kroppar placeras. De andra två orden är SGD 1067 gehenna, som är av hebreiskt ursprung för Hinnomdalen. Detta var ett avskrädesdike där avfall och döda djur från Jerusalem brändes. Kristus använde det i en figurativ mening i referens till avlägsnande av de döda, både kropp och själ (Matt. 10:28), efter domen. Det tredje är SGD 5020 tartaros som är avgrunden dit änglarna förvisades efter upproret. Det eviga straffet (kolasin, en bestraffning) som omnämns i Matteus evangelium 25:46 är i motsats till evigt liv. Det är helt enkelt död. Innebörden av bestraffning så som i timoria i Hebreerbrevet 10:29 härstammar från betydelsen vedergällning. Andra Korintierbrevet 2:6 använder ordet epitimia av aktat som medborgarskap. Därför har straffet denna innebörd om borttagande av aktningen som medborgare. Således finns det ingen plats för evigt plågande av de döda. Helgonen kommer att kallas till den första uppståndelsen för att utföra ett arbete i utlärande under Millenniet så att demonerna kan dömas efter deras handlande och världen kan ha en jämförande standard efter vilken vi kan mäta resultaten. Dessa kommer inte att dö i den meningen att de döms nu. Resten av världen döms inte nu. Resten av världen kommer att resas upp och rättas under övervakning under den andra uppståndelsen (Upp. 20:12-13). Det blir ingen annan uppståndelse eller bestraffning annat än den andra eller allmänna uppståndelsen. De ångerfulla kommer att ges evigt livmed helgonen från den första uppståndelsen och de som inte ångrar kommer helt enkelt att dö och deras kroppas kommer att brännas. Efter detta tillstånd kommer de döda och graven, eller hades, att tas bort (Upp. 20:14). De onda som är i livet vid Messias återkomst kommer att dödas (Mal. 4:3) och förvisade till den andra uppståndelsen. Detta var straffet som lades på Juda för deras förkastelse av Kristus. De var kungarikets söner som kastades in i yttre mörker (Matt. 8:12). De förvisades till den andra uppståndelsen istället för att ta del i den gudomliga naturen (2 Pet. Egyptens Fall [036] 1:4) och den första uppståndelsen. Dessa var inte utvalda att ta del i den första uppståndelsen. Många är kallade, men få är utvalda för att genomgå denna uppgift (Mat. 22:13-14). Många som stöder Kristus, men som behandlar hans utvalda illa, eller de som anstränger sig (Matt. 25:30) kommer att bli hänvisade till den andra uppståndelsen (Matt. 24:51; 25:30) för det är många som är uteslutna (Luk. 13:26) och till och med de i den första uppståndelsen är omplacerade i priioritetsordning (Luk. 13:30). Ärendet om uppståndelsen är således utvecklat från processen om krossandet av Satan och hans system. Skapelsen av humanoiderna före Adam, var en del i den processen och utvecklingenav denna planet inom syftena hos den Elohim som kontrollerade det. Så guden av denna värld har systematiskt tagits itu med under en lång tidsperiod, från skapelsen av Adam. Således är den sextusenåriga frälsningens plan av större betydelse. Fortsättningen av Egyptens fall Jesaja 27 går vidare med att diskutera dräpandet av Leviathan på Herrens dag. Denne Leviathan, den genomstuckna och vridna ormen, odjuret som är i haven skall dräpas eller fängslas som i Uppenbarelseboken 20:4. Därefter skall Israel slå rot genom hela världen. Vid denna dag kommer Herren att slås bort eller skördas så som man skulle göra med oliver, Israels Barn från flodens kanal, eller Tigris-Eufrat, till Egyptens strömmar. Jesaja 27:13 säger: Jesaja 27:13 Den dagen skall det stora hornet ljuda, och alla skall komma, de som gick förlorade i Assyrien, de som skingrades i Egypten, och de skall tillbe Herren på Jerusalems heliga berg. Jesaja 28 går sedan vidare med att berätta om krossandet av stoltheten hos de druckna av Efraim. Så de sista dagarna visar på krig i Efraim. Profetian är tydligt sammankopplad med Hesekiel och förstörelsen av Egypten. Därtill är de sista dagarna odiskutabelt inblandade och utvecklade. Nationerna som är inblandade i Egyptens fall och verkar vara skilda från de tidigare grupperna involverar, Page 25 som vi sett tidigare, Meshek och Tubal. Meshek och Tubal var söner till Jafet (1 Mos. 10:2). De identifierades med Gomeritfolken från stäppen som vi numera känner som ryssar. Inkluderad i denna grupp av gomeriter var Ashkenazi som utgjorde det senare judiska Kazarriket. De gamlas sånger talade om problemen de hade med dessa folk i Psaltaren 120:5. Hesekiel 38:2 identifierar Gog och Magog som huvudfurstar i Meshek och Tubal ändå var Magog deras broder i Första Mosebok 10:2. Vi har alltså att göra med en nation som absorberade magogiterna som deras huvudstam. Dessa grupper sträckte sig in till Mindre Asien, vilket även elamiterna gjorde. Nästa grupp som räknas upp är edomiterna. Hesekiel 32:29 29 Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt hamnade bland dem som dräpts med svärd. De vilar nu tillsammans med oomskurna och dem som har lagts i graven. Edomiterna gick inte in i Egypten och den enda nationella grupp som kan sägas ha varit inblandad med denna grupp var de ottomanska turkarna. Tidsramen är således väl in i de sista dagarna. Nästa grupp som skall behandlas bekräftar denna syn. Denna grupp består av furstarna från norr. Hesekiel 32:30-32 30 Där ligger alla furstar från norr och alla från Sidon. Trots den skräck de spred störtades de ner bland de dräpta. Deras styrka vändes i skam. Oomskurna vilar de bland dem som dräpts med svärd. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven. 31 Farao ser dem alla och tröstar sig i sorgen över sin larmande hop. Dräpta med svärd är farao och hela hans här, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom sprida skräck i de levandes land. Nu skall han läggas bland oomskurna, hos dem som dräpts med svärd, farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud. Gruppen här är en sammansatt armé bestående av furstarna från norr samt även sidonierna. Furstarna från norr är inte enbart en samling av de norra kungarikena av medo-perserna. Denna avdelning handlar om en mycket bredare och senare grund. Det faktum att profetian handlar om en grupp som är upptecknnad efter Page 26 de i Meshek och Tubal i senare tid som vi ser ovan, vilket sker efter det totala upphörandet av dessa imperier, visar på den omflyttade makten från deras system. Således är makten i de europeiska systemen i kombination med lämningarna av det feniciska systemet som grundades på eller härstammade från Tyros och Sidon. År 1000 f.Kr. handlade dessa system och den israelitiska alliansen med amerikanerna. Vi vet att de importerade tobak och kokain till Mellanöstern (jfr. nyligen gjord forskning på mumier i Tyskland och Storbritannien c:a år 2000). Det feniciska systemen var i slutändan en sammanblandning grundad på Kartago och deras makt bröts kring Medelhavet under de Puniska krigen. Det råder dock mycket lite tvekan att de fån Kartago hade spridits västerut till Atlanten och hade haft metallbrytning i Storbritannien och hade handlat med Irland i århundraden. Enligt Edwards (Christian England, Vol. 1, sid. 20), Kartago förstod att spridningen av kristendomen räckte bortom Rom och dessa områden. Tertullian från Kartago skryter i Against the Jews att 'delar av Britannien som inte nåddes av romarna, var i själva verket erövrad av Kristus'. Vi har alltså att göra med spridningen av sidonierna vilka är utsträckta till, och förenade med Furstarna från Norr. Sidoniernas utsträckning täcker även in de ursprungliga områdena, från Sidon genom hela Libanon, som har plats i slutets krig. Faktumet med involveringen av dessa nationella grupper i deras helhet, till exempel Meshek och Tubal, utesluter varje mindre legoknektaktivitet med babylonierna och medoperserna i den första fasen av de åttio åren. Kombinerad med de andra ofullbordade aspekterna går det bara att dra slutsatsen att detta är en ofullbordad profetia och att Skriften har brutits, eller så har den en mängd betydelser för de Ofrälses tidsperiod som det setts av Daniel och de andra profeterna. Näst uppdrag är att identifiera faserna, för den processen kommer att upprätta händelseförloppet för de sista dagarnas krig. Egyptens Fall [036] Fas 2 – Del 1 Egyptens fall figurerar som en huvudsaklig del av Hesekiels bok och följer efter den Smorde Beskyddande Keruben i Hesekiel 28. I avdelningen om Fas 1 såg vi att det fanns ett distnkt händelseförlopp och att det fanns ett antal aspekter av profetian som kunde ses som fullbordade i den tidsram som vanligen tillskrivs profetian. Profetian har från dessa faktorer framhållits som en ofullbordadprofetia och därmed belägg för Skriftens felaktiga natur. Dock sade kristus att Skriften inte kan n brytas (Joh. 10:35). Profetian måste därför ha en utsträckt tidsram. Identifiering av tidsramen Om vi antar att det var ett avbrott i profetian, så är denna slutsats, som vi har sett, oundviklig; vad är nyckeln? Svaret ligger i orienteringen kring babylonierna Nebukadnesar besegrade egyptierna i slaget vid Karkhemish år 605 f.Kr. Detta utgör den centrala punkten i texterna och måste därför undersökas. Nebukadnessar noteras de, skulle också tas bort och hans kungarike skulle kedjas som vid en stubbe för en tidsperiod om sju tider enligt Daniel 4:5-34. Daniel 4:5-34 5 Sist kom Daniel in till mig, han som heter Belteshassar efter namnet på min gud och som är fylld av heliga gudars ande. Även för honom berättade jag drömmen: 6 ”Belteshassar, min främste spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och att ingen hemlighet är för svår för dig – hör här vad jag såg i min dröm och säg vad det betyder. 7 Där jag låg på min bädd såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. 8 Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände. 9 Det hade ett praktfullt lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det, himlens fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser hämtade sin näring därifrån. 10 Där jag låg på min bädd såg jag i mina syner en helig väktare komma ner från himlen, 11 och han ropade med hög röst: Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar! 12 Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland det som växer på jorden. 13 Han skall förvandlas: han skall få ett djurs sinne i stället för en människas, och så skall sju tider förgå. 14 Denna dom är avkunnad av väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över Egyptens Fall [036] människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härskare. 15 Denna dröm hade jag, kung Nebukadnessar. Säg mig nu, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig tydningen, men du kan, eftersom du är fylld av heliga gudars ande.” 16 Daniel, som kallades Belteshassar, stod då ett ögonblick gripen av förvirring och skrämd av sina tankar. Men kungen sade: ”Belteshassar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig.” Belteshassar svarade: ”Herre, om drömmen ändå hade gällt dina motståndare och uttydningen dina fiender! 17 Det träd som du såg växa sig stort och väldigt och nå ända upp till himlen, så att det var synligt över hela världen, 18 och som hade ett praktfullt lövverk och bar mycket frukt, så att det hade föda åt alla, och under vilket markens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar byggde bo – 19 det är du, konung, du som har vuxit dig stor och väldig, vars storhet har tilltagit och nått ända upp till himlen och vars välde sträcker sig till världens ände. 20 Att du såg en helig väktare som kom ner från himlen och sade: Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken, så att han fuktas av himlens dagg och får dela lott med markens djur, till dess att sju tider förgått – 21 konung, det skall tydas så, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre och konung: 22 Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur, få gräs att äta som oxarna och fuktas av himlens dagg; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill. 23 Befallningen att stubben skulle lämnas kvar betyder att du får behålla ditt rike när du inser att det är himlen som har makten. 24 Konung, följ mitt råd: utplåna din synd genom att göra gott och din skuld genom barmhärtighet mot de fattiga, så kan din lycka bestå.” 25 Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare, då kungen en gång gick omkring på taket till sitt palats i Babylon, 27 utbrast han: ”Detta är det stora Babylon, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!” 28 Medan orden ännu var på kungens läppar kom en röst från himlen: ”Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt rike har tagits ifrån dig! 29 Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill.” 30 I samma ögonblick gick orden i uppfyllelse: Nebukadnessar fördrevs ur människors krets, han åt gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna som fågelklor. 31 Men när den fastställda tiden hade gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och fick mitt förstånd tillbaka; då prisade jag den Högste, jag lovade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike Page 27 varar från släkte till släkte. 32 Alla på jorden är att räkna för intet, och han gör som han vill med himlens här. Ingen kan hindra honom och fråga: Vad är det du gör? 33 I samma stund som jag fick mitt förstånd tillbaka återfick jag också min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och mina stormän uppsökte mig, och jag blev åter insatt som kung i mitt rike och blev ännu mäktigare än förut. 34 Nu vill jag, Nebukadnessar, prisa, upphöja och förhärliga himlens konung, ty allt han gör är rätt och rättvist, och de högmodiga har han makt att kväsa. Denna period verkar vara sju år. Dock används termen tider för år som har en profetisk betydelse. En tid är vanligen en period om 360 år grundad på månkalendern. Perioden i fråga är inte enkelt sju år. Perioden inneåller som vi ser ovan 2,520 år från 605 f.Kr. Således ser vi till kalenderåren 1914-16 för att fullborda denna sektion och åter börja händelseförloppet för att fullborda denna profetia om Egyptens underkastelse under semiterna och aryerna, symboliserade av babylonierna, assyrierna och medoperserna. användandet av året 1914 av Jehovas Vitnnen verkar vara en felaktig tillskrivning av viktiga aspekter av texten och profetian om de sju tiderna i Daniel. Förståelsen av förhållandet med Hesekiel är inte uppenbart av kommentarerna som tillskrivits dem. Vad, om någonting, hände i Egypten 1914? Svaret är att det var ockuperat av det Brittiska Samväldets arméer under ledning av Allenby. Mer väsentligt så inledde denna tid de stora krigen av de sista dagarna. Denna period har en specifik skiljepunkt och maktskifte genom profetisk ledning. Maktskiftet kunde inte ske förrän tiderna var nådda. Därför hade krigen de resultat de hade, så att profetian och Skriften inte skulle brytas. Dock användes resultaten av dessa krig på ett sådant sätt för att förbereda planeten för maximal effekt när de profetiska tiderna hade fullbordats. Låt oss se till vissa skeenden från 1914. Den 28 juni mördas ärkehertig Ferdinand av Österrike i Sarajevo och Österrike-Ungern förklarade krig mot Serbien den 28 juli 1914. Den 1 augusti förklarade Tyskland krig mot Ryssland och Frankrike och invaderade Belgien. Den 4 augusti förklarade Page 28 Storbritannien krig mot Tyskland och angav Belgiens neutralitet som orsak. Den 5 augusti förklarade Österrike krig mot Ryssland. Ryssland, Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Turkiet. Den 26-28 augusti 1914 orsakade Tyskland ett stort nederlag för ryssarna i slaget vid Tannenburg. Tyskarna invaderade även Frankrike och deras marsch mot Paris stoppades vid slaget om Marne. Storbritannien trängde in i Frankrike och slaget omYpres utkämpades under oktober - november 1914. Detta inledde skyttegravskriget på västfronten. Således bevittnar vi en stort central punkt i krigsföringens historia och för världen år 1914, precis som perioden som ledde fram till slaget vid Karkhemish år 605 f.Kr. 2,520 år, eller sju tider, tidigare. En annan faktor som skulle dyka upp i världspolitiken, även om den verkar mindre viktig, var att Bank of England tillåts ge ut fler sedlar än den föreskrivna gränsen. Detta beslut introducerade processen om finansiell instabilitet, vilket kommer att nå sin fulla konsekvens i den finansiella skuldsättningen och förslavandet av de engelskspråkiga folken. Konsekvenserna av Femte Mosebok 28 (se uppsatsen Välsignelserna och Förbannelserna [075]) kommer endast ses då. Första Världskriget utvecklade koncepten och metoderna för moderna krig. Dessa var inte som hjältarna från förr som skall ned i avgrunden med sina svärd och deras sköldar. En kort summering kommer att vara upplysande. 18 februari 1915. Som hämnd för Britanniens sjöblockad mot Tyskland, slog Tyskland tillbaka med under ubåtsblockad av Storbritannien. 22 april - 25 maj 1915. Andra slaget om Ypres då giftgas användes av tyskarna för första gången. Krigsföringen skulle genomgå sin största förändring efter detta krig. Precis som det amerikanska inbördeskriget var inledningen av modern krigföring med användning av automatvapen, så var även Första Världskriget Egyptens Fall [036] testplatsen för vapen med än större skräck och massförstörelse. Utvecklingen av vapen kommer att bli tydlig när vi fortsätter. Även grundandet av nationella grupperingar och allianser kom att födas. De centrala semitiska nationerna omorganiserades, inte minst Israel. De israelitisk-ariska krigen hade börjat. 25 april 1915. Allierade styrkor landsteg på Gallipolihalvön men misslyckades med att ta kontroll över Dardanellerna. ANZAC föds. Italien gick in i kriget på de allierades sida. Britannien skapar en koalitionsregering under Asquith. Den brittisk-franska offensiven misslyckades. Den 6 september 1915 gick Bulgarien in med centralmakterna. Den 21 februari till 16 december 1916. Slaget vid Verdun blev den tyska offensiven på västfronten med förödande förluster på båda sidor. 20 mars 1916. Det hemliga engelskfranska avtalet eller Sykes-Picot överenskommelsen ingicks om delningen av det turkiska riket vilket ledde till att kriget kom att inkludera Palestina. Egypten var en del av det imperialistiska systemet. 24 april 1916 Påskupproret på Irland markerade en förändring av makten inom de brittiska öarna. 31 maj till 1 juni 1916. Slaget om Jylland, det enda större sjöslaget mellan brittiska och tyska flottor hade brittiska förluster som översteg de tyska förlusterna. Den ryska Brusilovoffensiven misslyckades. 1 juli 1916. Slaget vid Somme, det första användandet av pansarvagnar hos Storbritannien. Mer än en miljon offer. 27 augusti 1916. Romanien och Portugal går med i kriget mot Tyskland. USA, kanske med fördel av kriget, köpte Virgin Islands. De landsatte trupper i Santo Domingo i Dominikanska Republiken och stannade Egyptens Fall [036] till 1924. Februari 1917, den ryska revolutionen och Tsar Nikolas abdikering. 11 mars 1917. Britterna erövrade Bagdad av Turkiet. Ghuzturkarna, döpta efter Seljukernas ättelinje, hade varit i Bagdad från 1100talet och hade desegrat de västra bysantiska styrkorna vid Myriocephalum år 1176. Detta satte en ände för Bysans återkomst som inleddes efter segern över Seljukerna från Rum under det första korståget vid Nicæa och Dorylæum. Denna seger hade gjort det möjligt för korsriddarna att marschera vidare till Syrien och ta Edessa och Antioka år 1098 och Jerusalem år 1099. Bestämningen av utgången av denna fas inleddes år 1917. 6 april 1917. USA förklarar krig mot Tyskland. 31 juli till 10 november 1917. Erövringarna från slaget vid Passchendale, den största brittiska offensiven, motverkades av den tyska motoffensiven. 24 oktober 1917. Slaget vid Caporetto ledde till stora italienska nederlag. Oktoberrevolutionen ledde till bolsjevikernas störtande av den provisoriska regeringen. Lenin blev chefskommisarie och Trotskij utrikeskommisarie. Brittiska Samväldets segrar i mellanöstern ledde till att Palestina återtogs för Israel. Beersheba, hade erövrats av de australiska lätta kavalleriet i den sista stora beridna attacken av det engelskspråkiga folken. Av detta kom Balfourdeklarationen (1:a) som stödde en judisk stat i Palestina. 9 december 1917. Styrkor från det Brittiska Samväldet erövrade Jerusalem. Staden var åter i israelitiska händer efter 1,847 år. Detta var nyckelfaktorn och höjdpunkten i kriget ur en profetisk synvinkel. Återstoden av kriget fokuserades på följande centrala Page 29 händelser. 3 mars 1918. Brest-Litovskfördraget mellan Ryssland och Tyskland ledde till att Ryssland drog sig ur kriget 15 juli t 2 augusti 1918, den sista stora tyska offensiven föll i slaget vid Marne. 16 juli 1918, avrättandet av ex-Tsar Nikolas II och hans familj. 18 juli 1918, den allierade offensiven inleddes. Tyskland tvingat till reträtt. Italienarna vann en seger i Vittoria Venetien och Österrike-Ungern gav upp. 9 november 1918, revolution i Tyskland och avsättandet av Wilhelm II. Republiken utropades. 11 november 1918. Tyskland accepterade vapenvilan och det Första Världskriget slutade. Inbördeskriget på Irland började. Lenin koncentratede makten i Blsjevikregeringen och inbördeskriget varade till 1920. Dessa saker illustrerar hur denna viktiga tidpunkt i historien involverade nationerna som nämndes i profetian och många fler. Det tydliga från denna förteckning är att vi ser ett nytt system för krigföring utvecklas som skilde sig från alla tidigare system. Mer specifikt kom detta händelseförlopp att initiera upprättandet av slutets krig och upprättandet av Guds Kungarike. Händelseförloppet rekapituleras som följer. 750 f.Kr. Nubien konsolideras med Egypten under Nubisk överhöghet. 732 f.Kr. Assyrier under Tiglath Pileser III annekterar Damaskus och gör Israel och Juda till lydstater. 729 f.Kr. Tiglat Pileser annekterar Babylon. 724-721 f.Kr. Shalmaneser V annekterar Israel. Hans efterträdare Sargon II deporterar de tio stammarna. Denna deportering var bortom Araxes till stäpperna. 710 f.Kr. Kimmerier invaderar och förstör Urartu och Frygien. Sargon dödas medan han slåss mot Kimmerier Page 30 år 705 f.Kr.. och efterträddes av Sennakerib. 696 f.Kr. Assyrierna länsar Tarsus. 687 f.Kr. Tronen i Lydia i västra Anatolien tas av Gyges. Assyrien är nu bestämt att erövra Egypten och bli det största riket i västra Asien. 669-663 f.Kr. Assyrien invaderar Egypten och fastslår Egyptens underordning. Egyptens armar är således brutna på ett preliminärt sett. 605 f.Kr. Nebukadnessar besegrar Neko, som hade kommit att stödja Assyrien, vid slaget om Karkemish. Egyptens armé förföljs till Egyptens gränser, men Nebukadnessar tränger inte in i landet eller kungariket Juda (2 Kung 24:7). Tidsskalan om sju gånger börjar. Egyptierna lyckas återta Gaza efter slaget år 601 f.Kr.. och på grund av detta så ökar deras inflytande i Jerusalem trots varningarna från Jeremia. År 599 f.Kr. Nebukadnessar besegrar Araberna öster om Syrien och Palestina. År 598 f.Kr. ger han sig av för att belägra Jerusalem och besegrade det 1516 mars 597 f.Kr. Han belägrade och förstörde Jerusalem återigen år 586 f.Kr.. C:a 567 f.Kr. Egypten försöker återskapa sin ställning och dess Farao Amasis, arvtagare till Hofra togs an av Nebukadnessar under hans trettiosjunde år (567 f.Kr..). 525 f.Kr. Kambyses invaderar Egypten och bryter dess andra arm. Slutet av den första fasen med en övergång av makten från semiterna till Aryanerna representerade av Medo-Perserna. De två grupperna var maktkonsolidationer som ledde till skifte av kontrollen. Egypten besegrades av båda grupperna. Slutet på perioden av konsolidation under fyrtiotvå år spände till 525 f.Kr. med Kambyses invasion. Cykeln om sju tider som gäller för detta slutdatum ger oss året 1995 som slutet på fas 2. År 1995 skall vi Egyptens Fall [036] se de stora återgrupperingarna av maktgrupper komma till sin spets. Från år 1995/6 skall de sista dagarnas riken vara i politiskt, finansiellt och socialt uppbrott villket resulterar i en serie av militära konflikter som leder fram till Messias återkomst. De sista dagarna kommer inte vara en serie av tysta iakttagelser. Inte heller har människans dateringssystem med ett felaktigt datum för Kristus födelse någonting att göra med tidsramen för slutskeendena. Gud verkar i enlighet med jubiléerna och inte enligt dateringar gjorda av människan. Således har år 2000 ingen betydelse annat än vad gäller dess plats i de sju åren eller sabbatscykeln. [Det andra årtusendet från Kristi födelse måste inledas från 1996 eller tidigare då Kristus inte kunde fötts senare än år 4 f.Kr.. (på grund av Herodes väl kända död år 4 f.Kr..). Således måste han ha fötts 5 f.Kr. eller tidigare. Se uppsatsen Betydelsen av År 2000 [286]] (Se uppsatsen Kristus Ålder vid Dopet och Varaktigheten av Hans mission [019]. Slutet av händelseförloppet sattes igång av ett antal förberedande händelser. Dessa är som följer. Den första händelsen vi skall förstå är formerandet av odjurets makt och förstörelsen av den religiösa skökan i Uppenbarelseboken. Förföljelsen av en tid, tiderna och en halv tid, eller 1260 åren skedde från upprättandet av det religiösa systemet under det Heliga Romerska Riket. Detta ägde rum år 590 e.Kr. med förklaringen av påven Gregorius den Förste. denna period slutade år 1850 med den Italienska Republiken och dess förstörelse av den romerska kyrkans makt inom påvestaten och grundadet av republiken. Detta kunde göras möjligt av en serie av förberedande händelser. De förberedande krigen i Europa som bröt Uppenbarelsebokens sköka kom från den Franska Revolutionen. Det första förloppet av odjuret som vände sig mot skökan ses ske från Uppenbarelseboken 17:16. Uppenbarelseboken 17:1-18 1 Och en av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2 Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin.” 3 Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju Egyptens Fall [036] huvuden och tio horn. 4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. 5 Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran. 7 Och ängeln sade till mig: ”Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. 9 Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11 Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. 12 Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13 De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. 14 De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung.” 15 Och han sade till mig: ”Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. 16 Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. 18 Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden.” Kvinnans horskap var med jordens kungar och maktsystemen av världen var blandade med vad som utgavs för att vara kristendom. Nationerna med de sju huvudena och de tio hornen speglas i Daniel. Sekvensen för systemet är uppsatt i Daniel 2:31-45. Daniel 2:31-45 31 Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. 32 Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, 33 benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera. 34 Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35 Då krossades Page 31 alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 36 Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen. 37 Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran 38 och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. 39 Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. 40 Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. 41 Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. 42 Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. 43 Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. 44 Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; 45 du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.” Drömmen var tydlig och tolkningen var säker. Med andra ord ämnena skulle komma att realiseras och förståelsen var korrekt. Slutresultatet skulle komma att bli Messias ankomst. Således täckte drömmen hela tidsperioden fram till upprättandet av det tusenåriga Kungariket under Jesus Kristus. Detta har ännu inte skett. Profetian är fortfarande pågående. Nebukadnessar är fundamental för denna profetia precis som han är för de andra. Med andra ord, dessa profetior är interrelaterade. Historien i Daniel 3 relaterar till avgudadyrkan som är uppsatt under det falska religiösa systemet. Detta kapitel visar de utvalda vad som förväntas av dem. Daniel 4 handlar om räckvidden i tid för profetiorna och tiden för de sista dagara. Daniel 5 handlar om domen över systemet från Page 32 skriften på väggen. Daniel 5:1-31 1 Kung Belshassar gav ett stort gästabud för sina tusen stormän och drack vin med dem. 2 Under dryckeslaget befallde Belshassar att man skulle hämta de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade fört bort från templet i Jerusalem; han själv och hans stormän, hans gemåler och konkubiner skulle dricka ur dem. 3 Då hämtade man guldkärlen och silverkärlen som förts bort från templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän, gemåler och konkubiner drack ur dem, 4 och medan de drack vinet prisade de sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten. 5 Plötsligt syntes fingrarna av en människohand som skrev på kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället. Kungen följde med blicken handen som skrev; 6 han bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft och benen skakade. 7 Han ropade att man skulle hämta in besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Och kungen sade till de visa i Babylon: ”Den som kan läsa denna skrift och tyda den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.” 8 Så kom kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften och inte tyda den för honom. 9 Då stod kung Belshassar där skräckslagen och blek, och hans stormän var förvirrade. 10 Änkedrottningen, som hade hört kungen och stormännen, trädde in i festsalen. Hon sade: ”Konung, må du länge leva! Du behöver inte vara så förskräckt och blek. 11 Det finns i ditt rike en man som har heliga gudars ande i sig; på din fars tid gav han prov på djup insikt och en vishet lik gudarnas. Din far, kung Nebukadnessar, gjorde honom till ledare för spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna, 12 eftersom denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, var känd som en man med utomordentlig begåvning, mångsidiga kunskaper och förmåga att förklara drömmar, tyda gåtor och lösa svåra problem. Honom bör du tillkalla nu: han kommer att ge dig uttydningen!” 13 Daniel hämtades till kungen, och denne sade: ”Du är alltså Daniel, en av de fångna judarna som min far kungen lät föra bort från Juda? 14 Jag har hört sägas att du har gudomlig ande i dig och har gett prov på djupa insikter och stor vishet. 15 Nu har jag de visa och besvärjarna här hos mig för att läsa denna skrift och tyda den, men de kan inte ge mig någon förklaring. 16 Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du nu kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.” 17 Då svarade Daniel: ”Behåll dina gåvor, belöningar kan du ge åt andra. Men skriften skall jag läsa och uttydningen skall jag ge dig. 18 Konung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. 19 Så väldig blev den storhet han fick att människor av alla folk, nationer och språk skälvde av fruktan inför honom: vem han ville lät han döda och vem han ville lät han leva, vem han ville Egyptens Fall [036] upphöjde han och vem han ville förnedrade han. 20 Men när han blev övermodig, styvnackad och förmäten störtades han från kungatronen och berövades sin ära. 21 Han fördrevs ur människors krets, han förvandlades och blev som ett djur: han bodde bland vildåsnorna och levde av gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, till dess han insåg att den högste Guden råder över människors riken och sätter vem han vill att härska över dem. 22 Men du, Belshassar, som är hans son, du har inte blivit ödmjuk, fast du vet allt detta. 23 Du har satt dig upp mot himlens herre, och du har låtit hämta kärlen från hans tempel. Du själv och dina stormän, dina gemåler och konkubiner har druckit vin ur dem och prisat era gudar av silver och guld, av koppar och järn, av trä och sten – gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingenting förstår. Men du har inte ärat den Gud som har ditt liv och ditt öde i sin makt. 24 Det var han som sände denna hand och lät den skriva denna skrift. 25 Skriften lyder: Mene mene tekel u-farsin. 26 Och så skall orden tydas: Mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. 27 Tekel – du är vägd på en våg och befunnen för lätt. 28 Peres – ditt rike har delats och givits åt meder och perser.” 29 Då befallde Belshassar att Daniel skulle kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och utropas till den tredje i riket. 30 Samma natt mördades Belshassar, kaldeernas kung, 31och medern Dareios övertog riket, sextiotvå år gammal. Systemet som upprättats under babylonierna använde Guds Tempels artefakter i profana syften. Skökan refereras till som Babylon för skökan använder det som är heligt i profana syften. Slutet för systemet binds samman med skriften på väggen och uttalandet av visionen. Skriften var MENE MENE TEKEL uPHARSIN. Ordet MENE betyder räknad. Repetitionen av ordet innebär duplikation i räknandet. Det har inte givits någon adekvat förklaring till repetitionen annat än som Epizeuxis för stor emfas, eftertryck. repeteringen har mer troligt profetisk betydelse för tidsramen som är involverad. Ordet TEKEL betyder att väga och härstammar från ordet shekel. uPHARSIN är en kaldeisk term som är en kombination av två ord. u betyder och; PHARSIN är härlett från PARAS som betyder att bryta. Därför tolkades termen i betydelsen dela och ge till mederna och perserna. Detta är dock ett tillägg till Belshassars i profetian. Brytandet som det refereras till kan vara en korsreferens till Daniel 2 och brytandet av statyn med stenen som brutits av människohanden som är Messias. Imperierna Egyptens Fall [036] själva krossades i slutet av Messias efter den tilldelade tidsramen. Systemet som Gud hade upprättat genom den Helige Ande förklaras i Daniel 6. Det utmärkta hos Andens excellens och dess effekt på Daniel ses i Daniel 6:1-3. Daniel 6:1-3 1 Dareios hade beslutat att förordna 120 satraper, fördelade över hela riket. 2 De skulle ha tre ministrar över sig, bland dem Daniel, för vilka satraperna skulle avlägga räkenskap så att kungen inte led någon förlust. 3 Daniel med sin rika begåvning överglänste (excellent spirit i den engelska översättningen; strålande, utmärkt ande, övers. anm.) både ministrar och satraper, och kungen planerade att sätta honom i spetsen för hela riket. De utvaldas öde ses från vers 3. Den fallne Värdens ges sig ut, genom mänskligheten, för att förstöra de utvalda. Daniel 6:4-5 4 Då försökte ministrarna och satraperna finna något ämbetsbrott att anklaga honom för men lyckades inte: Daniel var så pålitlig att man inte kunde beslå honom med minsta fel eller oegentlighet. 5 Männen sade då: ”Vi kommer aldrig att hitta någon anklagelsepunkt mot denne Daniel – om vi nu inte kan komma på något som rör hans religion.” Det område som skulle bli attackerat var i dyrkans natur hos de utvalda och det faktum att systemet om dyrkan som upprättats under det världsliga systemet var sådant att de utvalda ständigt skulle stå i strid med det systemet och således i kontinuerlig konflikt med världens myndigheter. De skulle således bli förföljda och dödade. Förklaringen till nationerna som var involverade gavs i Daniel kapitel 7 och 8. Tidsramen i relation till templet och förskingringen gavs i Daniel 8 (se uppsatsen Jonas Tecken och Historien om Återuppbyggandet av Templet [013]). Krigen har relation till krigen inom den angeliska Värden. Persernas nation och därefter de från Grecia visas vara sekvensiella i Daniel 10. Slutets krig förklaras i utkämpandet av slag i krigen med kungarna från Norr och Söder i Daniel 11. (Detta kommer att undersökas i Page 33 uppsatsen Daniel 11, som kommer att publiceras separat). Daniel 12 visar sluttiden och uppenbarelsen för de sista dagarna. Slutet åtföljs av splittrandet av det Heliga folkets makt. Daniel 12:1-13 1 Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. 2 Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. 3 De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt. 4 Men du, Daniel, skall hålla orden hemliga och försegla boken ända till den sista tiden. Många kommer att avfalla, men kunskapen skall tillta.” 5 Jag, Daniel, fick då se två andra män stå där, en på den ena sidan floden och en på den andra. 6 En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer slutet, då dessa under sker?” 7 Mannen som var klädd i linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten lyfte sin högra hand och sin vänstra hand mot himlen, och jag hörde honom svära vid honom som evigt lever: ”Ännu en tid, två tider och en halv tid dröjer det. När det heliga folkets makt är fullständigt krossad kommer allt detta att nå sin fullbordan.” 8 Jag lyssnade, men jag förstod inte utan sade: ”Herre, vad blir slutet på allt detta?” 9 Han svarade: ”Gå, Daniel. Orden hålls hemliga och förseglade intill den sista tiden. 10 Många kommer att rensas, renas och luttras, medan syndarna fortsätter att synda, utan att förstå detta – men de insiktsfulla skall förstå det. 11 Från den tid då det dagliga offret avskaffas och en vanhelgande skändlighet ställs upp skall det gå 1 290 dagar. 12 Salig den som väntar 1 335 dagar. 13 Vandra mot slutet. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få din lott vid dagarnas slut.” Profetian om de 1,290 dagarna och de 1,335 dagarna kommer att behandlas separat. Vad vi är upptagna med här är upprättandet av tidsramen för de sju tiderna som inleddes återigen år 1914-16. Vi kommer att se vilken betydelse detta har för 1995/6 i den följande avdelningen. Fas 2 – Del 2 I den föregående avdelningen tittade vi på identifikationen av tidsramen för slutet och sambandet med Daniel. De sju tiderna sågs åter inledas år 1914-16 och åttioårsperioden slutar med det heliga året 1995/6. Det nya heliga året inleder tidsperioden som innehåller Page 34 förstörelsen av antionerna och dödandet av en tredjedel av mänskligheten orsakad av frisläppandet av de fyra änglarna som är fångna i Eufrat, för att döda en tredjedel av mänskligheten (Upp. 9:15). Krigen kanske eller kanske inte leder fram till det Tredje Världskriget snabbt efter 1995-7, men den trettioåriga sekvensen av Slutets Krig har inletts. (se även De Sista Trettio Åren: det Slutgiltiga Slaget (Nr. 219)). Destabiliseringen av de existerande maktsystemen når en skiljeväg. Händelseförloppet kombineras med naturkatastrofer och konsekvenser av tidigare fel som hjälper till att förstöra planeten med större mängd gifter och föroreningar. Uppenbarelseboken 9:13-21 13 Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 14 och den sade till den sjätte ängeln med basunen: ”Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” 15 Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 16 Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17 Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18 En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19 Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada. 20 De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 21 Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder. Så involverar de krig som inleds av dessa änglar omkring 200,000,000 soldater och med moderna vapen kommer de döda en tredjedel av mänskligheten. Förstörelsen genom moderna vapen är inte bara genom kärnvapen. Omfattningen av kemiska vapen ändå från andra världskriget, då de sägs ska ha förbjudits, börjar skapa allvarliga problem nu. Japan har ombetts att ta bort stora kvantiteter av kemiska material från Manchuriet, som de hade lagrade där under andra världskriget. Dessa kemiska preparat inkluderar senapsgas och cyanid i läckande fat och i stora kvantiteter. Vad resultatet av denna förorening blir kan bara Egyptens Fall [036] gissas. Det finns ett betydande antal atomubåtar som har sjunkit till botten av världshaven. Det avskyvärda som skapar ödeläggelse har en ny innebörd. Dessa änglar kommer att dömas efter sina handlingar här. Profetiorna visar att de är tillåtna att utnyttja nationernas svagheter för att påverka kriget. Trots dett, inför resultatet av denna process, så kommer inte mänskligheten till ånger. Detta är den sjätte basunens krig. Efter detta tas resten itu med av Messias. De sista dagarnas förstörelse skapas av en världslig makt som satts upp av Satan, som kallas för odjuret. Denna makt dödar helgonen och profeterna (Upp. 16:6). Detta gjordes först med skökans befallning. Kyrkomakterna användes till att få den civila makten att också döda helgonen och profeterna (Upp. 17:6). Upprepandet här använder antalet människor för att visa att människans makt användes i det här ärendet och inte Guds makt eller Ande. Babylon den stora var bunden och kungariket hölls i sju tider så att det kunde framträda och användas i de sista dagarna. Kungariket räckte över 2,520 år och fem kontinenter. Vid Messias återkomst uppenbaras de sju bägarna av Guds vrede. Odjuret krossas. Förstörelsen föregås av den av skökan. Således kan händelseförloppet i Uppenbarelseboken 16 och 17 kan vara missledande. Uppenbarelseboken 16:1-21 1 Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: ”Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.” 2 Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild. 3 Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet. 4 Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. 5 Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat.” 7 Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar.” 8 Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, 9 och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin Egyptens Fall [036] hyllning. 10 Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta 11 och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar. 12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. 14 De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. 15 ”Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.” 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon. 17 Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: ”Det har skett.” 18 Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. 19 Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21 Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår. En vanlig missuppfattning är att den religiösa skökan av det babyloniska systemet och de sista dagarna har kontrollen över odjuret under hela processen. Det är inte sant. Skökan hjälpte till att skapa odjuret i försök att uppnå en fördel av det från dess ecklesiastiska riktning, dock vänder sig odjuret emot skökan och förstör henne. Uppenbarelseboken 17:1-18 1 Och en av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2 Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin.” 3 Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. 5 Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran. 7 Och Page 35 ängeln sade till mig: ”Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. 9 Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11 Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. 12 Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13 De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. 14 De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung.” 15 Och han sade till mig: ”Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. 16 Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. 18 Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden.” Stegringen till odjurets makt Vi skall nu vända vår uppmärksamhet till inledningen av slutet. Denna börjar med formeringen av odjuret som krossar skökan. Föreningen av tio horn eller tio kungar är de sista dagarnas union. De tio kungarna var unionen av de nationer som slog sig ihoop i de sista dagarna. Den enda sådana union som stöds och utvecklas från det romerska systemet och som blev en union av kungar var det Heliga Romerska Riket. Det gamla teutoniska systemet styrdes av fem uppsättningar av tvillingar under parlamentet eller Tinget. Bristen i att förstå Europas historia och teutonerna har resulterat i en allvarlig missförståelse av vad som händer och vad som skall komma att ske i Europa i de sista dagarna. Händelseförloppet i utformandet av odjuret som inte längre kontrolleras av skökan inleddes i Frankrike med samtidiga händelser i Amerika. Systemet stävjades i England, annars skulle tidsperioden ha ryckt fram före profetian och Page 36 kanske förstört världen mycket tidigare. Så Satans tilldelade tider skulle ha förkortats här och förlängts vid slutet av Millenniet. Konsekvenserna kan ha blivit alltför allvarliga. Alla handlingar över de senaste 200 åren från den franska revolutionen har styrts till formerande av sluttidens maktsystem och nationernas krigsmaskineri så att demonerna kan krossa nationerna. Kristus använde det Brittiska Samväldet för att begränsa och kontrollera graden av expansion och förstörelse av nationerna. Låt oss undersöka händelseförloppet. 1789 e.Kr. Generalförsamlingen samlas i Versailles. Den tredje församlingen döper sig till Nationalförsamlingen. Bastiljens fall markerar början på den franska revolutionen. Odjuret formas. George Washington (till 1797) blir den första presidenten i USA och USA förklarar sig själv som en ekonomiskoch tullunion. 1791. Pillnitzförklaringen. Kejsare Leopold II och Fredrik av Pruessen försöker återinföra monarkin i Frankrike. Kravaller i Birmingham om Brittiska Kyrkan och Kungen ledde till en era av hårt förtryck för att förhindra en revolution i England. 1792. Frankrike förklarar krig mot den mot Frankrike fientligt inställda koalitionen av Österrike och Preussen. Frankrike besegrar dem i slaget vid Valmy. Nationalkonventet styr Frankrike till år 1795. Marseilleregementet räddar revolutionen och Frankrike blev en republik. 1794. Terrorstyret når sitt klimax i mars - april. Frankrike besegrar Österrike i slaget vid Fleurus och erövrar Belgien. Mellanöstern började också omorganiseras. Aga Muhammad grundade Kajardynastin i Persien år 1794. Frankrike underkastar Holland sig och assisterar således konsolideringen under britterna. 1795 upprättade Frankrike den bataviska marionettrepubliken i Egyptens Fall [036] Holland. Detta gjorde det möjligt för Storbritannien att ta Godahoppsudden och Ceylon från holländarna. Napoleon var befälhavare för Revolutionsarmén i Italien. Expansionen i USA hjälptes europeiska maktförändringar. San Lorenzofördraget ledde till att USA och Spanien fastslog gränserna för Florida och USA erhöll navigationsrätt på Mississippifloden. 1796 invaderade Napoleon Italien och krossade det existerande statssystemet, och besegrade Österrike vid Lodi och Arcol. Den franska invasionen av Irland misslyckades. Britterna intog Guyana. Agha Muhammad av Persien gör Teheran till sin huvudstad. 1797 Slaget om Kap St. Vincent. Den brittiska flottan besegrade den FranskSpanska flottan. Britterna tog sedan Trinidad från Spanien. Napoleon invaderade Österrike. De ockuperade Venedig och upprättade den Liguriska Republiken i Genoa och det Österrikiska Lombardiet blev den Cisalpinska Republiken. Dessa handlingar resulterade i fördraget av Campo Formio där Österrike ingick i fred med Frankrike. Aktiviteterna i gypten började involvera Europa. Europa började en jakt efter kontroll på världsmakterna och på så sätt även riktningen för de mänskliga aktiviteterna under nittonhundratalet. 1798 grundades den andra koalitionen mot Frankrike. Napoleon invaderade Egypten. Slaget om Pyramiderna blev besegrandet av Mamlukerna (eller Mamalukerna). Den franska flottan besegrades i Aboukirbukten av Nelson under slaget om Nilen. Det förekom ett separatistuppror på Irland. Frankrike invaderad Schweiz och skapade den Helvetiska republiken. Storbritannien gjorde Ceylon till kronkoloni. Medan dessa handlingar genomfördes så återupptog Tipoo Sahib Egyptens Fall [036] i Mysore kriget mot britterna. 1799. Napoleon invaderade Syrien. Storbritannien, Österrike, Ryssland, Portugal, Neapel och det ottomanska riket förenades mot Frankrike. Fransmännen drevs från Italien och Napoleon återvände till Frankrike, tog bort direktoratet och upprättade ett konsulat med honom själv som Förste Konsul. Storbritannien tryckte ned fackföreningarna hemma med kombinationslagarna (Combination Laws) (antogs även år 1800). Det tredje kaffirkriget ledde till att Londons missionsförbund (London Missionary Society) började arbeta i Sydafrika. Med Tipoo Sahibs besegrande och död i Mysore, utsträcktes brittisk kontroll över det mesta av södra Indien. Upptäckten i Egypten av Rosettastenen år 1799 gjorde det möjligt att dechiffrera de gamla egyptiska hieroglyferna. Bara från detta tillfälle kunde det förflutna bli riktigt förstått. 1800. Slaget vid Marengo och Hohenlinden. Frankrike besegrar Österrike. Ryssland drar sig ur koalitionen mot Frankrike och Tsaren reviderade vapenneutraliteten från norr mot Storbritannien. Detta var förhastat och hjälpte kanske till att framkalla fälttåget mot Ryssland. 1801. Unionsakten förenade formellt Storbritannien och Irland. Nelson krossade vapenneutraliteten kring Östersjön. Franska armén i Egypten ger upp inför Britterna. Lunevillefördraget undertecknades mellan Frankrike och Österrike. Frankrike behöll den västra banken av Rhen och det mesta av Italien. 1802. Amiensfördraget ändade kriget mellan Storbritannien och Frankrike. Napoleon blir Prokonsul på livstid. USAs expansion var direkt stödd av krigen mellan Storbritannien och Frankrike. 1806. Krig mellan Storbritannien och Frankrike bryter ut igen. Detta skulle Page 37 tvinga fram Louisianaköpet, då Napoleon sålde områdena till USA och möjliggjorde USA kontinentala expansion. Så Manasse högg sig in på Efraim vid första tillfälle så som Jesaja profeterade i Jesaja 9:21. Jesaja 9:21 21 Manasse på Efraim, Efraim på Manasse, och båda tillsammans på Juda. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft. Dessa handlingar involverade omgrupperingarna av maktgrupperingarna som hade skett före inledningen av profetian vid dess centrala datum år 605 f.Kr. Krossandet av skökan av det nyligen uppkomna systemet i Europa möjliggjorde expansionen av de engelsktalande folken så att de kan ärva deras födslorätts löften. Vad den slutligen kommer att göra med födslorätten av av betydande intresse. Napoleon upplöste det Heliga Romerska Riket år 1806. Alla Hapsburgsegendomar blev del av det Österrikiska imperiet med tyska som officiellt språk. Denna situation kvarstod till 1815 då Napoleon slutligen besegrades och riket omkonstituerades. Mellan 1806 och 1815 möjliggjorde krigets instabilitet ett antal nationer att uppnå självständighet. Frankrike annekterade Holland år 1810 och riket stod vid sin höjdpunkt. Fransmännen hölls inte desto mindre i Portugal av Wellesley vid Torres Vedras. Buenos Aires, Mexiko och New Granada kunde kasta av sig spanskt styre och Simon Bolivar steg upp som en nationell ledare. Storbritannien kunde även annektera Mauritius och Seychelles. År 1811 efter att George III förklarades galen och Prinsen av Wales utropades till regent, drevs fransmännen ut ur Portugal och Wellesley invaderade Spanien. Paraguay och därefter Venezuela kunde förklara sig självständiga från Spanien. 1812. Napoleon invaderade Ryssland och retirerade efter att ha utkämpat slaget vid Borodino och bränt Moskva. 1812 var också året för det engelskamerikanska kriget över den brittisk politiken för neutral skeppsfart. Detta krig varade fram till 1814 och fördraget Page 38 vid Ghent. 1812 massakrerade även Muhammad Ali de styrande mamluckerna i Egypten. Frår år 1813 drevs fransmännen ut från Spanien vid slaget vid Vittoria. Detta möjliggjorde för USA att ta västra Florida från Spanien. Pruessen öppnade sedan befrielsekriget mot Frankrike. Napoleon besegrade de allierade vid slagen i Lutzen och Bautzen. Österrikarna förenade sig då med alliansen mot Frankrike. Napoleon besegrades vid nationernas slag vid Leipzig. Dessa händelser i Europa kan ha möjliggjort för Bolivar att bli diktator i Venezuela och Mexiko blev självständigt. Under denna tid tog sig även två brittiska skepp in i Nagasaki hamn för att lossa ett holländskt handelsskepp. Försöken att knyta Japan till världssystemet började ta riktig fart. Efter det franska nederlaget år 1814 återtog Storbritannien Kap som följd av Wienkongressen efter Napoleons första exil på Elba. Påve Pius VII återvände till Rom och återupprättade Inkvisitionen och Jesuiterna. Således var inte krossandet av skökan fullständig. Napoleon flydde och blev besegrad vid Waterloo år 1815. Efter hans slutgiltiga nederlag så blev den Heliga Romerska Riket återupprättat av de europeiska makterna. Restaurationen av det Heliga Romerska Riket år 1815 gjorde det möjligt för Inkvisitionen att fortsätta från 1823 till 1846. Beskrivning finns i uppsatsen Den Allmänna Spridningen av de Sabbatshållande Kyrkorna [122]. De 1260 åren av förföljelse slutade år 1850 så som beskrivs i Den Allmänna Spridningen av de Sabbatshållande Kyrkorna [122]. År 1827 tågade turkarna Aten och Ibrahim intog Akropolis. En gemensam flotta från Storbritannien, Frankrike och Ryssland förstörde den turkiska flottan i slaget vid Navarino. Under den sista Inkvisitionen öppnade sig England till tolerans. År 1828 gjorde Egyptens Fall [036] upphävandet av Test and Corporation Act det möjligt för nonkonformister, människor som tillhörde andra samfund än de som tillhörde den protestantiska, anglikanska kyrkan, att inneha offentliga ämbeten. År 1829 tillät Catholic Emancipation Act, den katolska jämställdhetslagen, katoliker att inneha offentliga ämbeten i Storbritannien. Suttee övergavs också i Indien. En av de slutliga faser i fastslåendet av löften om födslorätt för det israelitiska folket var upprättandet av kolonier över hela Australien och Nya Zeeland. År 1829 tog Fremantle kontrollen över västra Australien och påbörjade kolonisering. Fördraget i Adrianople, även det år 1829, ändade det rysk-turkiska kriget, och Ryssland fick tillgång till fri skeppning genom Bosporen och Dardanellerna. Revolter följde i Europa år 1830 och agitationen fortsatte. Parlamentsreformer tvingades fram i Storbritannien. Belgarna revolterade mot holländarna. I öster inkorporerades Mysore i det brittiska Indien. Fransmännen erövrade Algeriet. År 1832 vid slaget i Konia så besegrade egyptierna under Ibrahim turkarna i Syrien. Detta inkluderade återigen nationerna från profetian, inklusive edomiterna. År 1836 blev södra Australien en brittisk provins och Texas vann självständighet från Mexiko vid slagen i Alamo och San Jacinto. År 1838 besegrade Boerna Dingaan och massakrerade Zulu vid Blood River. Makten var sålunda konsoliderad. År 1839 invaderade turkarna Syrien men besegrades vid Nesib. Britterna ockuperade Aden. År 1839 grundade boerna den självständiga Natalprovinsen och 1842 Orange Fristaten. Under denna tid utkämpade britterna det första Opiumkriget med Kina (1839-1842). Nanjingfördraget (1842) ändade kriget. Storbritannien tog Hong Kong och öppnade de Egyptens Fall [036] kinesiska hamnarna för internationell handel. Frankrike ockuperade också Tahiti år 1842. Storbritannien annekterade Natal i Afrika år 1843 och Sindh i Indien. År 1844, efter det engelsk-sikhiska kriget, annekterade Storbritannien Punjab. Den brittiska konsolideringen av Indien möjliggjorde upprättandet av en samlad makt på subkontinenten. Betydelsen i detta faktum kommer att bli tydlig i de sista dagarnas krig. År 1840 förenade unionsakten Övre och Nedre Kanada. Samma år blev Nya Zeeland en brittisk kronkoloni i och med fördraget i Waitangi. Webster-Ashburtonfördraget från 1842 avgjorde gränsdispyten mellan Kanada och USA. 1840 såg även frågan om Egypten och Muhammed Alis styre diskuteras vid Quadrupelkonventionan i London mellan Storbritannien, Ryssland, Preussen och Österrike. Page 39 ett antal maktkamper mellan huvudaktörerna i delningen av rikena. USA ställdes inför ett inbördeskrig för att försäkra dess makt som en enad nation. År 1867 köpte USA Alaska från Ryssland och den brittiska North America Act upprättade den kanadensiska konfederationen. Israel hade ärvt sina länder. Scenen var således satt för moderniseringen av världssystemen till en gigantisk öppen arena, som skulle tvinga fram utvidgade imperier och därefter slutligen ett gigantiskt system. Detta hade ännu inte uppnåtts och det skulle endast uppnås genom vapenmakt. År 1875 slog Storbritannien, Frankrike och Tyskland in på ett militärt program för nya vapen. År 1877 annekterade britterna Transvaal och Ryssland invaderade Turkiet. År 1878 ledde San Stefanofördraget mellan Ryssland och Turkiet till att Montenegro, Serbien, Bulgarien och Rumänien blev självständiga. Rysslands vinster från San Stefanofördraget togs tillbaka av Berlinkongressen och Cypern gavs till Storbritannien. Det engelsk-afganska kriget ledde till att Storbritannien fick kontroll över Afganistan. Muhammad Ali stöddes som härskare av Frankrike. År 1841 formaliserades denna situation slutligen i Alexandriakonventionen då turkarna erkände Muhammad Ali som härskarfamilj i Egypten. År1876 upprättade Storbritannien och Frankrike gemensam kontroll av Egyptens finanser. Denna kontroll över Egypten tvingade fram Ismails abdikation år 1879. År 1845 ledde gränskriget mellan USA och Mexiko till att Florida och Texas förenades med USA. År 1846 annekterade USA New Mexiko. Oregonfördraget fastslog gränserna väster om de Stora Sjöarna vid den 49:e breddgraden. År 1847 belägrade amerikanerna Mexiko City. År 1881 skedde nationalistrevolten i Egypten under Arabi Pasha. Frankrike upprättade ett protektorat över Tunis. Denna tidsperioden inledde Mahdirevolten mot egyptiskt styre i Sudan. År 1882 proklamerade Mahdi sig själv som Messias i Sudan och tog Khartoum år 1885. År 1849-50 bröt revolutionerna ut i Europa och det Heliga Romerska Riket störtades år 1850 och påvedömet begränsades genom föreskrifter. År 1887 besegrades italienarna i Dogali. Dock gjordes Etiopien till italienskt protektorat genom Uccialifördraget år 1889. År 1896 upphörde Italiens krav på Etiopien vid slaget i Adowa (åtminstone fram till Mussolini). År 1845 inleddes tillverkningen av magasinladdade vapen i Piedmont. Modern vapenkrigföring gjordes möjlig. Inledningen till det som skulle leda fram till Första Världskriget hade påbörjats. Över perioden mellan 1850 och 1914 inträffade År 1888 öppnade konventionen från Konstantinopel Suezkanlaen för skepp av alla nationaliteter. År 1899 bröt boerkriget ut och avstannade år Page 40 1900 genom att britterna annekterade Orange Fristaten och Transvaal och boerna inledde gerillakrigföring år 1901. Boerkriget slutade 1902. Således var Kap konsoliderat för britterna och USA fick kontroll över Panamakanalen samma år. Den öppnades dock inte förrän 1914. Så Storbritannien och USA innehade nationernas portar år 1914 (se profetian för Abraham i Första Mosebok 22:17). Första Mosebok 22:17 skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. Konsolidationen kom senare att stödja utvecklandet av världshandelssystemet under odjuret. Dock kommer innehavet av portarna vara hos Abrahams arvtagare. Ententekordialen mellan Storbritannien och Frankrike ledde till en överenskommelse över Egypten och Marocko. Trots detta skulle Marocko komma att påskynda en konflikt mellan Frankrike och Tyskland år 1905, Frankrikes rätt erkändes vid Algeciraskonferensen år 1906. År 1905 besegrades även ryssarna av japanerna med förstörelsen av den ryska flottan vid Tsushima. 1906 sjösattes HMS Dreadnought, det första turbindrivna slagskeppet vilket ledde till en upptrappning i kapplöpningen om sjöherravälde mellan Storbritannien och Tyskland. År 1907 deklarerade Sun Yat-sen programmet för den Kinesiska Demokratiska Republiken. År 1908 annekterade Österrike Bosnien och Herzegovina. År 1909 störtade den liberala revolutionen i Persien Shahen. I Turkiet avsatte de Unga Turkarna Abdul Hamid II. Ryssland och Bulgarien slutförde ett hemligt avtal om allians gentemot Österrike och Tyskland. År 1914 sju tider efter besegrandet av Egypten vid slaget i Karkhemish till vilket profetian var knuten trängde trupper från brittiska samväldet Egyptens Fall [036] in i Egypten. De hade hindrat de franska målen där under napoleonkrigen. Egypten skulle komma att bli en centralfigur i kontrollen av världshandeln genom Suezkanalen. men än mer väsentligt var att det var en port till upprättandet av staten Israel. Balfourdeklarationen själv från år 1917 var en historisk händelse. Upprinnelsen från åren 1914-1918 ledde till att Israel återtyogs av det Samväldet. Nästa tidsperiod steg det europeiska systemet upp till att förstöra Samväldet och stoppa upprättandet av staten Israel. Utrotandet av de Sabbatshållande Kyrkorna och Juda inleddes med slutet av det Första Världskriget. Speciellt med utrotningarna av armenierna och sedan bland turkarna från 1927. (se även uppsatsen Den Siste Påven: Undersökningar av Nostradamus och Malaki [288]). År 1939 invaderade Tyskland Polen och britterna förklarade krig. Samväldet var således tillbaka i Egypten och slogs för axelmakterna. Den mest intensiva delen av skörden av Juda som det talas om i Hosea 6:11 skulle komma att ske under de sista tre åren av de 2,520 åren efter förstörelsen av Jerusalem. Denna förstörelse inleddes år 597 f.Kr. och slutfördes år 586 f.Kr. Denna tidsperiod sammanfaller med samma tidsram från 1933 till 1944 under det Tredje rikets uppgång och fall. 1945 fullbordades de sju tidscyklerna med upphörandet av de tre årsskördarna. Detta härrör från Hosea 6:2. Hosea 6:2 Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför honom. Upprättandet av staten Israel inleddes sedan år 1945 och framåt. Egypten utvecklades också enligt profetian om armarna. År 1953 förklarade Egypten sin självständighet under Gamel Abdul Nasser. År 1956 inträffade Suezkrisen. Nästa sekvens om fyrtio år bevittnade kontinuerliga försök att krossa Israel. Profetian såg fallet av den egyptika koptiska Egyptens Fall [036] kyrkan och dess förening med Rom år 1996. Den egyptiska staten är i praktiken en allt ökande fundamentalistisk muslimsk stat. Detta ändar de 2,520 årens tidsperiod i profetian. Denna handling fullbordar inte Egyptens nedgång, utan inleder snarare den slutliga sekvensen för slutets krig. Detta kan också uppfattas av texten Mätandet av Templet (Nr. 137). Tidscykeln sträcker sig även genom Kyrus uppgång och Kambyses invasion. Tidsramen för återuppbyggnaden av Templet sträckte sig från Kyrus andra år. Kyrus annekterade Babylon år 539 f.Kr. och han utfärdade befallningen att inleda återuppbygganden av Templet under hans första år i Babylon, vilket var 538 f.Kr. Denna proklamation var fullbordandet av Jeremia 29:10 och Andra Krönikeboken 36:21 under gudomlig ledning (Jes. 44:28; 45:1-3). Templet var dock inte färdigt förrän Darius II regeringstid mer än hundra år senare. Således har stegringen fram till profetians slut ett antal underlydande budskap. Dateringen för Kambyses invasion kan stracka sig genom det heliga året 525 f.Kr. och sålunda sträcker sig tidsramen fram till det heliga året 1995/6. Betydelsen av dessa dateringar är att de är de centrala tillfällena i närmandet av Messias återkomst och tiden vid slutet. Denna tidsram sträcker sig till Jubiléet år 2027/28. Centrala år är: 669-663 f.Kr. - Tillfälligt avbrott - 1798-18111876 610-609 f.Kr. - Försök till restauration - 1831, 1881 605 f.Kr. - Bruten arm (centralt år)- 1914-16 567 f.Kr. - Försök till restauration - 1953-56 525 f.Kr. - Andra avbrott – 1995/6 (slutar 80 år) 1997 slutet på Nationernas tid. 1997 - Inledninga av den sista fasen av krigen för Norr och Söder. En annan huvudsaklig faktor är att natiionerna som kontrollerar Egypten blir till kungar av Söder i syfte för Daniel 11. Denna profetia kommer att undersökas i detalj i en nära framtid. Det är dock nödvändigt att notera att Page 41 de sista faserna i Daniel 11 även rör libyerna och etiopierna. Slutets krig kommer att inledas med Egyptens fall och upprättandet av de fundamentalistiska allianserna som kommer att utvecklas av den händelsen. Slutets nordsydliga krig inleds med Egyptens fall som ett resultat av dessa profetior. De sista dagarnas händelser förklaras genom en mångfald av sammanknippade profetior. Krigen och handlingarna är kända. Den vattendelande perioden verkar handla om slutet på perioden med de sju tiderna som inleder den duala fasen år 1914-16 sju tider efter 605 f.Kr. Händelseförloppet om de två fyrtiotvååriga tidsperioderna i deras andra fas slutade år 1996 med en nyorientering av makten. De uppenbara maktgrupperingarna i världen idag är Europa och Islam. Den andra gruppen som utvecklas är kungarna i öst. Krigen som förenas i Mellanöstern gör det möjligt för kungarna i öst att ta sig in i Mellanöstern genom ett ödelagt landskap. Odjurets tron är i mörker på grund av krigen i Mellersta Östern och de till ost och norr om Jerusalem alltså de centralasiatiska stäpperna. Detta händelseförlopp öppnar då vägen för kungarna från öst att ta sig in till Jerusalem. Uppenbarelseboken 16:10-16 10 Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta 11och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar. 12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. 14 De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. 15 ”Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.” 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon. Slutets krig visas i del i de Sju Basunerna. De Sju Bägarna med Guds vrede behandlar specifikt nationerna av de sista dagarna och för att förstöra deras förmåga till att föra krig och ta bort från jorden inställningen som skapar krig. Händelseförloppet för slutet görs möjligt Page 42 Egyptens Fall [036] genom frisläppandet av de fyra änglarna vid Eufrat och de följande krig som de skapar. följer på det och i slag hör samman med att östern bringas ned till Harmagedon. Precis som det spanska inbördeskriget var ett förspel till andra världskriget, så är balkankriget ett förspel till det tredje världskriget. Rasismen och barbarismen som setts där med den etniska rensningen och den religiösa inriktningen av staterna och den kontinuerliga falskheten och bristen på ära är indikativt för konflikterna i det tredje världskriget. Skräcken från de vapentyper som utvecklats från Vietnam och Mellanöstern har visat att det tredje världskriget kommer att bli skräckinjagande än vad som tidigare kunde föreställts. Över en tredjedel av planeten kommer dö i detta krig av den sjätte basunen. En fjärdedel av mänskligheten kommer att dö i svält och sjukdom inför och efter detta krig. På grund av att planeten inte ångrar sig så kommer ytterligare en tredjedel då av sjukdomar som På grund av sitt litande till militärindustrin, behandlas Israels nationer enligt profetian (Hes. 5:1-17). Vi kommer att ha att göra med den tredje världskriget i en nära framtid. Vilket inledningsdatum som än gäller för den sista följden rörande Egypten från slutet av 1996 och starten av de Trettio Åren från 1997, så är händelseförloppet känt och säkert. Vi har ett arbete att utföra så att vårt folk kallas till ånger. Där annat icke anges är bibelöversättningar från år 2000 svenska översättning