Egyptens Fall [036] - Christian Churches of God

Guds Kristna Kyrkor
[036]
Egyptens Fall:
Profetian om Faraos Brutna
Armar [036]
(Edition 2.0 19940618-20000820)
Profetian om Egyptens Fall undersöks från Hesekiel kapitel 29 till 32, i fem delar. Denna dåligt
förstådda profetia har enorma konsekvenser för de sista dagarna och krigen för slutet. Serien om
fem delar innehåller en överblick med fyra händelseutvecklingar som förklarar i detalj tidsramen
som presenteras i översikten. De nämnda nationerna undersöks. Egypten anses ha upplevt ett
detaljerat profetiskt händelseförlopp som visar att Gud kommer att ta itu med det landet som en
del av händelseförloppet vid underkastelsen av nationerna som snart kommer att ske. Förståelse
för denna profetia är viktig för det allmänna ramverket för Messias återkomst och krigen för
Värden och tidens slut för de Ofrälse.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  2003 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2005)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Egyptens Fall [036]
Egyptens Fall: Profetian om Faraos Brutna Armar [036]
Profeten Hesekiel gavs en vision av en central
profetia i världshistorien. Den rörde nationen
Egypten.
Egypten
användes
som
en
nyckelnation i världshistorien av ett antal
orsaker. Först och främst var det en av de äldsta
av kungariken och för det andra för att det
representerade konflikten i världssystemen,
vilka uttrycktes hos Daniel under rubrikerna
kungen från Norr och kungen från Söder.
Profetian rörande Egypten återfinns i Hesekiel
29:1 till 32:32. Denna profetia följs omedelbart
av väktarnas varning i Hesekiel 33:1 ff. Detta
är en varning till Israel som följer från profetian
om Egyptens fall. Detta görs för att förstärka
poängen att uppfyllandet av profetian om
Egypten är central för de sista dagarna.
Profetian
har
framhållits
som
en
ofullbordadprofetia av orsaker vilka skall
förklaras.
Fas 1 Del 1
Den riktiga orsaken till sådana antaganden är
för att betydelsen har dolts i en nyckel som
förstås under de sista dagarna och uppenbaras
för folken genom förklarande varningar. Detta
är i sig själv en profetia som ges i Jeremia 4:15
f., som kommande från bergen i Efraim.
Varningen till Egypten inleds i Hesekiel 29.
Denna profetia hänger samman med en serie
andra profetior. Varje välkänd profetia, som till
exempel Daniel Kapitel 2 och 7, kunde ha valts
för att visa på händelseföljden och detta arbete
kunde ha utgjort en förklaring snarare än en
text som visar tidsramen. Detta gjordes inte på
det sättet just för att denna text anses av dagens
forskare att vara den svagaste av profetior. På
grund av detta används texten för att visa på
kraften i profetian och hur långt Guds ords
natur sträcker sig.
Profetian om Egypten följer från profetian om
Tyros i Hesekiel 28:1 ff. Denna profetia gäller
fallet för den Smorda Beskyddande Keruben
(Hes. 28:14), Morgonstjärnan Asasel eller
Satan (RSV etc försöker få det att framstå att
entiteten var satt med en beskyddande kerub,
men KJV är korrekt, se även The Interlinear
Bible). Således är Satans fall föregångare till
Egyptens problem, men kommer även att hänga
samman med Babylons fall som vi kommer att
se av Jesaja 14:1 ff. nedan.
Den sammankopplade naturen i profetiorna är
kanske mest uttryckt av placeringen av texten i
Hesekiel 28:25 till 29:21 mellan Andra
Mosebok
9:35
och
10:1
i
Soncinokommenatrerna. Det finns ett antal
viktiga iakttagelser som skall kopplas till denna
text. Hesekiel 28:25-26 talar om upprättandet
av Israel och upprättandet ses vara kopplat till
Egyptens fall i dessa texter. Kommentarerna av
Kimchi vid vers 25 anser att de förklarar
Herrens bestraffning för de som skadat Israel.
Rashi anser att vers 26 till Min tjänare Jakob
refererar till:
Israel i exilen som skall återbördas till sitt land, ett
rymligt och rikt land med outmärkta gränser, så som
lovat av Gud till patriarken Jakob (jfr. 1 Mos.
28:14). (till svenska från den engelska
översättningen av övers.)
Hesekiel 29:1-3 1 Under det tionde året, på tolfte
dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2
Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och
profetera mot honom och hela Egypten. 3 Du skall
säga: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig,
farao, Egyptens kung, feta krokodil som dåsar i
Nilen och säger: ”Nilen är min, jag har skapat den.”
Den feta krokodilen (den stora draken i den
engelska texten, övers. anm.) anses handla om
kungen av Egypten, med Nilen representerande
Egypten själv (av Rashi och Kimshi, Soncino).
Vi har således att göra med konceptet om
härskande över Egypten. Det verkliga styret
över Egypten kom från den angeliska Värden
då de gavs styre över folken av Gud (se nedan).
Styret av Egypten vilade hos Prins Mastema
enligt midrashim och traditionerna (se särsk.
Jubileumsboken 48:13 ff.). Således utkämpade
Yahweh slaget mellan Guds styrkor och
styrkorna för den fallne Värden under
Mastema. Det kanaaneiska styret var hos Prins
Yam och slagen i öknen och för Israel stod
mellan Yahweh och Värden för Gud.
Konceptet om El Elyon som Yahovah
(Jehovah) för Värdarna stående över Yahweh
(eller Yahovah) är ett väldigt gammalt koncept
Egyptens Fall [036]
från Moseböckerna som hårt försökt döljas.
Hayman Monotheism: A Misused Word in
Jewish Studies, Journal of Jewish Studies 42,
1991, sidor 6-7 samt även Mark S Smith The
Early History of God, Harper, San Francisco,
1990, sid. 7 noterar både att texterna kan
ifrågasättas. Smith drar slutsatsen att den
ursprungliga Gud för Israel var El. Detta på
grund av att El inte är ett Yahwistiskt namn.
Därmed var El den ursprungliga huvudguden
för den grupp som kallades Israel. Smith finner
stöd i Första Mosebok 49:24-25 som visar
namn för El skilt från nämnandet av YHVH i
vers 18. Han noterar även att Femte Mosebok
32:8-9 sätter YHVH i rollen som en av sönerna
till El, här kallad El Elyon.
När den Högste (elyon) gav nationerna deras
arvedel, när [H]an skilde mänskligheten, [H]an
fastslog gränserna för folken i enlighet med antalet
gudomliga varelser. För Yahwehs andel är hans folk,
Jakob hans tilldelade arvedel (Smith sid. 7).
Soncino översätter den Masoretiska Texten
(MT) som enligt antalet av Israels barn. Så
nexus vilar hos de tolv stammarna och de
kanaaneiska territorierna.
Rabbi Rashbam anser att Den Högste tilldelade
folken deras utsedda territorier och skilde dem
efter Noas död. Ingenting sägs om territoriernas
storlek som tillhör de andra arvtagarna till Noa.
Så den utsträckta naturen hos tilldelandet är
erkänd även av MT och kommentarer. Dock
verkar texten ha blivit ändrad. MT lyder bene
yisrael medan LXX lyder aggelon theou och
Qumran lyder bny 'ilhym [eller beny eliym] (jfr.
Smith fotn. 37 tar även upp Meyer, och Skehan
BASOR 136 (1954): 12-15). Hayman hävdar
också (sid. 6) att i stöd för en förändring av
Yahweh till Elohim att den ursprungliga texten
troligtvis löd:
När den Högste gav till nationerna deras arvedel, när
han skilde människosönerna, slog han fast gränserna
för folken i enlighet med antalet gudar (-!*1" /
.*-!*1"). Och Yahwehs del var hans folk Jakob,
Israel hans tilldelade arvedel.
Hayman noterar att:
MT har tagit bort referensen här till gudarna eller
änglarna och ersatt det med 'Israels söner'...
Page 3
Fotnot 23 har påståendet att det identifierar
antalet nationer (1 Mos. 10) med antalet av
Jakobs (Israels) söner (1 Mos. 46:27).
Det är inte tolkningen i kommentarerna.
Antalet söner till Israel var 12. Antalet var även
det för Kanaan och hans 11 söner (Sh). Av det
ovan skiljer Rashbam tydligt de andra
territorierna. Hayman har således fel. Hayman
anser även att vers 9 i MT identifierar Yahweh
med Elyon genom att läsa %&%* 8-( *,
medan LXX förutsätter en hebreisk text som
hade %&%* 8-( *%*&. Hayman noterar att
Lemche säger:
Den hebreiska texten identifierar den "Högste "
(Elyon) med Yahweh, medan den grekiska versionen
uppenbarligen rankar Yahweh bland sönerna till den
Högste, det vill säga, behandlar honom som en
medlem av gudarnas pantheon, vilka är
underordnade den högre Gud, El Elyon (Hayman
sid. 6 citerande Lemche Ancient Israel, sid. 226).
Hayman säger att:
I judiska källor efter exilen och senare finns det
självklart ingen medvetenhet om att El Elyon [endast
använt i 5 Mos. 32:8; 1 Mos. 14:18 och 4 Mos.
24:16] någonsin var någonting annat än Yahweh
själv, men trosmönstret som uppenbaras i denna text
kvarstod.
Hayman tror att föreställningen att Gud
tilldelade nationerna har ett kanaaneiskt
ursprung och har liknande föreställningar i den
grekiska religionen. Han stöder detta genom
referens till de sjuttio sönerna till Athirat i
Baal/Anat eposet, (J.C.L. Gibson Canaanite
Myths and Legends, Edinburgh, 1977, sid. 63).
Sambandet med grekisk religion hämtas från
Martin Hengel Judaism and Hellenism,
London, 1974, Vol. I, sid. 187. Denna
föreställning att Gud tilldelade varje av jordens
nationer till en av den angeliska Värden har inte
ett kanaaneiskt ursprung. Av referenserna ser vi
att även grekerna hade den uppfattningen.
Israeliterna använde även strukturen för att
upprätta ett system för styre vid Sinai innan de
inträdde Kanaan. Hela systemet var utformat
som en kopia av den himmelska strukturen som
vi ser i Hebreerbrevet 8:5. De sjuttio äldste var
formad efter konceptet om det yttre rådet hos
Värden. Antalet i sig själv utgör grunden för
tilldelandet av folken. Föreställningen handlar
Page 4
även om exilen som återfinns i Daniel. Mikael
ansågs var en av de högsta furstarna (Dan.
10:13). Messias är furstarnas furste (Dan. 8:25).
Därför är inte Messias Mikael som det felaktigt
antas av vissa.
Det skulle komma en furste från Persien som
motstod Guds Ängel i tjugoen dagar (Dan.
10:20). Dessa furstar är en del av den fallne
Värden då de slåss mot Herrens budbärare, och
upprättar i följd de riken som profeterades
skulle ske i Daniel 2 och 7. Daniel 10:20
konstaterar att där även var en furste av Grecia
som sulle komma efter fursten av Persien.
Varelsen som talade till Daniel hade bara
Mikael till stöd.
Hayman säger att kunskapen om vilka dessa
änglar ursprungligen var är förlorad i
tradiotionen, ändå verkar Enok tydlig nog. Han
verkar oriktigt begränsa konceptet. Därtill är
inte användandet av Yahweh slutet till en
entitet som vi har sett av texten ovan. Det finns
även en överlägsen Värdarnas Yahweh och en
underordnad
Israels
Yahweh.
Detta
subordinationistiska koncept löper genom hela
Bibeln. Det uttrycks i termer Guds Son eller
Guds Söner. Det råder inget tvivel om att den
Högste Gud anses ha söner av Första Mosebok
6:4 och Job 2:1 där Satan är bland Guds Söner.
Job 38:7 visar att elohim hade rang av
Morgonstjärnor och Guds Söner i allmänhet.
Definitivt från Ordspråksboken 30:4, har Gud
en Son i synnerhet. Från Ordspråksboken 30:5,
identifieras Gud som Eloah. I Job 40:2, är
Eloah den Allsmäktige.I Job 37:22-23 är Eloah,
den Allsmäktige, hemsk stor. Således härför
ordet för Gud i singularis till Gud Fader. Job
37:14 verkar relatera El och Els verk till
dispositionen för Eloah som gjorde så att ljuset
kom Hans moln att skina. Således är El här
Molnens El som är underordnad till Eloah.
Därmed verkar den El som är Israels moln (och
alltså YHVHs Ängel) för Eloah eller Elyon.
Så de senare rabbinska kommentarerna verkar
försöka upphöja Israels Yahweh.
Hayman översätter texten i Shema från Oxford
MS. 147 redigerad av Saul Lieberman
(Midrash Debarim Rabbah, Jerusalem, 1940,
sid. 65):
Egyptens Fall [036]
Hör, Oh Israel (5 Mos. 6:4). Detta hänför till Lam.
3:24 - 'Herrens del, säger min själ'. Vad är 'Herrens
del'? När den Helige, Välsignad vare Han, delade ut
sin värld till världens nationer, som det sägs, När
den Högste gav till nationerna deras arvedel (5
Mos. 32:8), och var och en av dem valde sin egen
gud, valde en för dem själva Mikael, en Gabriel,
ännu en annan valde solen och månen. Men Israel
valde för sig själva den Helige, Välsignad vare Han,
som det sagts, För Herrens del är hans folk, etc. (5
Mos. 32:8).
Två saker följer av denna text. Det första är att
av texten uppfattades hänvisningen att Värdens
nationer var fler än de tolv stammarna, där de
har försökts begränsas till av en ytlig syn i MT.
Detta verkar visa att MT har ändrats efter
Qumrantiden. Kommentarerna verkar även
vända på tillskrivandet från nationerna till
furstarna till det att nationerna skulle välja vem
de ville dyrka och mer speciellt att Mikael och
Gabriel skulle tillåta en sådan handling i
områden som var deras ansvar. Hayman visar
på faran med identifikation av Mikael och
Gabriel med hedniska gudar. Texten i Daniel
konstaterar klart att Mikael står för Israel,
därför kan den rabbinska kommentaren vara en
iakttagelse av en avfällig utövning annorstädes.
Även Midrash (samt även från 5 Mos. R jfr.
Lieberman, sid. 68. jfr. P Schäfer, Rivalität
zwischen Engeln und Menschen, Berlin, 1975,
sid. 47 f.) som citerad av Hayman noterar som
Den Helige uppstigande till Sinai. Således är
Den Helige för Israel ihopblandad med den
underordnade Israels Yahweh (Yahovah) som
diskuteras där.
När den Helige, Välsignad vare Han, steg ned till
berget Sinai, säger R. Ammi från Jaffa, så nedsteg
det med honom 22,000 av de styrande änglarna, som
det sägs 0!1: *5-! .*;"9 .*%-! ",9 (Ps.
68:18). Vad är 0!1:? De mest vackra och prisade
balnd dem, nämligen Mikael och hans grupp och
Gabriel och hans grupp. Och Israel såg dem och såg
att de var värda att prisa och vackra och det slogs av
stumhet. Och när den Helige, Välsignad vare Han,
såg dem så sade han till dem, Gå inte iväg efter en
av dessa änglar som kommer ned med mig; de är
samtliga mina tjänare. Jag är Herren er Gud.
Hayman anser att det fanns ett verkligt och
utövande judiskt system för ängladyrkan som
omnämns i ickejudiska texter. Hayman noterar
(30) Kerygma Petrou citerande:
Egyptens Fall [036]
Dyrka ej heller honom på judarnas sätt, för inte
heller de, som tror att de allena känner Gud, förstår,
de dyrkar änglar, månader och månen (jfr. E
Hennecke (övers. R. McL. Wilson), New Testament
Apocrypha London, 1965, Vol. II, sid. 100)
(Hayman citerar även Kol. 2:18 som stöd denna
slutsats).
Syftet med midrashim antogs vara att
nedgradera änglarna och hävda Israels
överhöghet över dem. Konceptet är likt det hos
fundamentalistiska sekter idag, som hävdar
underlägsenheten hos den angeliska Värden och
deras underkastelse genom missbruk av Första
Korinthierbrevet 6:3 som ignorerar Kristus
kommentar i Lukas evangelium 20:36 angående
deras jämlikhet. Dessutom finns det ett krav att
bekänna inför Guds änglar i Lukas evangelium
12:8-9. Således kunde de knappast ses ha lägre
status av NT. Hurtado (One God One Lord,
SCM Press, 1988, sid. 39) förkastar kunnigt
slutsatserna för judisk ängladyrkan från
Kerygma Petrou (sid. 33; menat att förkasta
högtiderna). Han argumenterar korrekt att
gudomliga sändebud verkar där Gud är en unik
figur över varelser som agerar för Honom som
till exempel storvisiren vid ett kejserligt hov
och att detta koncept verkade inom den
traditionella judiska, rörande Gud unikhet. Med
andra ord verkade Yahwehs Ängel som en
viceregent för Gud och alla änglarna verkade
som härskare under gudomlig ledning. Ingen av
de huvudsakliga figurerna sågs ha delat den
unika dyrkan utom Gud allena, eller så var den
judiska monoteismen ändrad i grunden av
intresset som visades dessa figurer (Hurtardo,
sid. 19).
Page 5
självständighet eller upphöjande av vilja i
upproret (det finns inget mjukt i fjällen på hans
buk (Jesaja. da Trani)).
Hesekiel 29:5 Jag skall slunga dig ut i öknen, dig
och Nilens alla fiskar. Du blir liggande på bara
marken, ingen hämtar och begraver dig. Åt markens
djur och himlens fåglar ger jag dig som föda.
Texten ut i öknen anses av Kimshi referera till
det faktum att människor skall falla i strider på
land. Fiskar kan inte leva på torra land och
således vilar detta koncept på avlägsnandet av
grunden för deras stöd. Den andliga naturen om
stöd i och med att floden är ett andligt system
och fisken representerar människor är inte helt
utvecklad, men förstås inte dets mindre av de
stora judiska auktoriteterna.
Hesekiel 29:6 Då skall alla i Egypten inse att jag är
Herren. För Israels folk är Egypten en stav av
vassrör.
Israel hade, genom hela sin historia, sett till
Egypten i stället för till Gud. Detta var allmänt
då de skulle behandlas för sina synder genom
att använda nationerna som Gud hade valt att
resa upp från norr (se även Soncino; och jfr.
Jes. 36:6).
Hesekiel 29 fortsätter:
Heskiel 29:7 När de griper tag i dig kommer du att
splittras och fläka upp handen på alla. När de stöder
sig på dig kommer du att brytas och få dem alla att
vackla.
Så fort en människas stöd har försvunnit så är
han tvigad att stå allena, säger Rashi och
Kimshi (Soncino).
Hesekiel 29 fortsätter:
Hesekiel 29:4 Jag skall slå krokar i dina käftar och
låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp
dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter
fast i dina fjäll.
Rashi och Kimshi anser att orden Nilens alla
fiskar refererar till det faktum att furstar och
vanliga människor kommer utplånas med
kungen (eller härskaren, här representerad som
en drake; se Soncino). Job 41:15 konstaterar
kategoriskt om Leviathan, att hans fjäll är hans
stolthet. Således är avlägsnande av draken även
fallet för hans värd som tillber honom i stolthet,
kanske på grund av hans styrka eller hans eller
Hesekiel 29:8-11 8 Därför, säger Herren Gud, skall
jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och
boskap. 9 Egypten skall bli till ödemark och ruiner.
Då skall de inse att jag är Herren. Du säger: ”Nilen
är min, jag har skapat den.” [stolthet är en synd för
Gud, straffad genom förödmjukelse jfr. Soncino] 10
Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall
göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från
Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush.
[från Migdol till Syene, så långt som till gränsen av
Etiopien [Från Migdol eller fortet nära Pelusium vid
den norra gränsen (jfr. Ex. 14:2; Jer. 44:1)] till
Syene eller Sewneh eller Assuan vid den Etiopiska
gränsen]. 11 Ingen människa skall sätta sin fot i
landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall
ligga obebott i fyrtio år. (med emfas).
Page 6
Denna period om fyrtio år (jfr. Hes. 4:6 där
ödeläggelsen av Judéen förutspås för en lika
lång period) är avgörande för förståelsen av
profetian. Det finns även en förståelse att denna
period relaterar till den utlovade svälten i
Egypten.
Egypten
profeterades
(enligt
traditionen; Midrash), att ha fyrtiotvå års svält
under Josefs dagar; men vid slutet av det andra
året (jfr. 1 Mos. 45:6) flyttade Jakob till
Egypten och svälten upphörde. Rashi och
Kimshi ansåg att de återstående fyrtio åren
skulle genomlidas under denna tidsperiod; se
Soncino. Betydelsen är att denna text alltid
uppfattades ha en delad innebörd eller en dual
tillskrivning. Konceptet är att Israel är en
befriare, i form av Messias under de sista
dagarna, som Jakobs säd. Egyptens återkomst
försades genom andra profeter (jfr. Jes. 19:24;
Jer. 46:26).
Heskiel 29:12 Jag skall göra Egypten till ett öde land
bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess
städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer.
Och jag skall skingra egypterna bland folken och
sprida ut dem i främmande länder.
Tillståndet av ödeläggelse i Egypten kommer
att vara så extremt att det kommer att framstå
så tydligt även i jämförelse med andra länder
som har blivit sargade av en invaderande armé
(Soncino).
Hesekiel 29:13 Så säger Herren Gud: Efter fyrtio
år skall jag samla ihop egypterna från de folk
bland vilka de skingrats.
Soncino gör följande kommentar till den text
Efter fyrtio år kommer Egypten blir
återuppfört, men endast för att rankas som ett
svagt kungarike med dess forna prakt krossad.
Återuppbyggandet
vid
den
nämnda
tidsperiodens slut sammanfaller troligen med
nedgången av det babyloniska imperiet. Slutet
för båda systemen sker således samtidigt - det
ena används för att förstöra det andra.
Hesekiel 29:14 Då skall jag vända egypternas öde
och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de
härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt
kungarike,
Jag skall återupprätta rikedomarna tolkas i
Soncino som Jag skall vända fångenskapen
(den duala innebörden noteras i Hes. 16:53).
Egyptens Fall [036]
Land av deras ursprung återges av Rashi och
Kimshi som Landet för deras vistelse. Pathros
eller det södra landet var namnet på Övre
Egypten. Herodotus anser det vara platsen
varifrån det egyptiska styret utvecklades
(Soncino).
Hesekiel 29:15-16 15 obetydligast bland riken.
Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra
folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan
härska över andra. 16 Israeliterna skall inte längre
förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända
sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.
Kimshi noterar detta som en brist på tilltro till
Gud genom att delägger sin tillit hos Egypten
(Soncino). Eftersom Egypten var en källa till
stolthet fall för Israel så skulle de göras så låga
att de aldrig skulle bli jämlika andra nationer.
Det skulle inte bara bli låga utan underlägsna
alla andra (Soncino; se även Hes. 21:28 och 4.
Mos. 5:15). Frasen de skall veta ses gälla (av
Metsudath David) nationerna i allmänhet.
Hesekiel 29:17-18 17 Under det tjugosjunde året, [av
Seder Olam uppfattas detta som Nebukadnessars
tjugosjunde år ellr 578 f.Kr, moderna forskare
noterar detta som i vers 1, alltså 586 f.Kr. härav
570 f.Kr.], på första dagen i första månaden, kom
Herrens ord till mig: 18 Människa! Nebukadnessar,
Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid
Tyros. Deras huvuden är kala, [genom att bära
packning (R, K)] deras skuldror flådda. [av tunga
bördor; de var utslitna av belägringens långa tid (R,
K)] Men varken han eller hans här har fått någon lön
för all sin möda vid Tyros. [förstörelsen av Tyros
skedde genom översvämning från havet (R, K)].
Avlägsnandet i det urgamla systemet är att
avskiljas utan att lämna några spår. Detta
kommer att bli tydligt då temperaturhöjningar
och krigen av de sista dagarna tillsammans med
jordbävningar och tsunami kommer att utplåna
denna världs civilisationer.
Hesekiel 29:19-20 19 Därför, säger Herren Gud, ger
jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung.
Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och
plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20 Jag ger
honom Egypten som lön för hans möda, för allt de
har gjort åt mig, säger Herren Gud.
Texten för allt de gjort för mig (den engelska
texten de utförde för mig; (wrought, ark. verk,
övers anm.) eller för att de arbetade för mig) är
underligt nog tolkat som för det onda de gjort
Egyptens Fall [036]
Mig då de blivit opålitligt stöd för Israel (R, K
följande Targum). Dessa kommentatorer, som
följer Targum, och kastar därmed om konceptet
om att Gud använder nationen, vilket i sig är ett
Ofrälse system, som ett straff av Egypten. A.J.
(Soncino) förstår således inte att alla nationer
var Guds instrument, inklusive Babylon.
Hesekiel 29:21 Den dagen skall jag ge Israel kraft.
Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de
inse att jag är Herren.
Kimshi uppfattade texten som refererande till
Kyrus som benämns Guds smorde, alltså
Messias (jfr. Jes. 14:1; se Soncino). Kimshi
uppfattade att restaurationen av Egypten skulle
sammafalla med gryningen för Egyptens
befrielse från fångenskap. Således uppfattade
de rabbinska kommentatorerna att detta var en
dual
profetia
som
relaterades
med
restaurationen. Soncino noterar att:
Hesekiel förutsäger i allmänt ordalag att i framtiden
kommer Israel bli återupprättad i sin forna glans.
Således uppfattades händelseförloppet gå
bortom babylonierna. Här har vi kärnpunkten i
profetian fastslagen. Denna attack på Egypten
kan fastställas med absulot historisk säkerhet
och detta i sig utgör inledningen på
dateringssystemet. Året i fråga är 605 f.Kr.
Egypten hade verkligen givits i händerna på
assyrierna från 669-663 f.Kr.. Denna assyriska
invasion togs upp i profetian, men utgjorde inte
i sig själv det viktiga datumet, och nämndes
således efter den följande invasionen av
Nebukadnessar och inte före den invasionen
som man kunde anta. Förklaringen kommer att
bli tydlig senare. Återigen, och som viktigt är,
från dessa konflikter är det högst otroligt att en
israelisk återbosättning från 667-665 f.Kr..
skulle ha ägt rum med ett stort fälttåg på i
söder.
Än mer viktigt är det från dessa invasioner att
ett horn skjuter in i Israel (Kyrus till
rabbinerna; men som Herrens smorde var det
sekvensiellt över nationerna) och talar så att
nationerna vet att Gud styr (v. 21). Hesekiel var
stum och hans tal ansågs vara en profetia. Gud
var också tyst tills Han tog itu med Israel (från
Hes. 3:26-27 och 24:27). Profetiorna angående
andra nationer kom från Hesekiel 29 till 32.
Page 7
Hesekiel 33 är kapitlet om väktarnas varningar
till Israel. Varningen till Israel i de sista
dagarna och den efterföljande restaurationen är
det huvudsakliga ämnet för Hesekiels profetior.
Det är absurt att föreslå att profetiorna om
nationerna från Hesekiel 29 till 32 är
begränsade till åren 669-525 f.Kr. och är
ofullständiga och sedan föreslå att Hesekiel
behandlar sluttiden och Restaurationen och
Millennieprofetior. Hesekiel är med denna
tolkning meningslös.
Hesekiel 30 fortsätter:
Hesekiel 30:1-3 1 Herrens ord kom till mig: 2
Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:
Jämra er: ”Ack, denna dag!” 3 Ja, dagen är nära,
Herrens dag är nära. Det blir en dag av moln,
stunden är inne för folken.
Ingen datering är tillskriven denna profetia.
texten liknar i ord Joel 2:1-2 som talar om de
sista dagarna. Vi har här att göra med domens
tid för nationerna. Detta stycke talar inte om
en nation utan om nationer. Gud gjorde upp
med Egypten men denna profetia är expansiv
och handlar om när Gud skall ta itu med
världens nationer och deras system för vilka
Egypten var arketypisk. Därmed refererar
profetian till sluttiden. Således sträcker sig
profetian över en lång period och inte bara över
den omedelbara erövringen från 605 f.Kr. som
kan ha föreslagits. Egypten, en världsmakt och
centrum för den hedniska dyrkan skall förlora
både sina attribut. Babylon är instrumentet (se
Soncino).
Herrens dag i vers 3 förstås vara:
tillfället då Guds dom kommer att fällas över
världen (Soncino) en dag av moln. Så som molnen
ulovar en storm, så kommer Herrens dag bringa
kraftigt straff över dem som förtjänar det.
Nationernas tid. Alla hedniska folk kommer att bli
involverade, Egypten bland dem (Soncino).
Hesekiel fortsätter:
Hesekiel 30:4-9 4 Svärdet skall drabba Egypten, och
Kush skall darra när egypterna dräps och stupar.
Deras rikedomar förs bort, deras fasta grund raseras.
5 Män från Kush och Put och Lud, [se även Hes.
27:10], [och alla [de blandade folken jfr. Jer. 25:24]
Arabien, och Libyen [egentligen Cub, en nation som
inte har blivit identifierad], och folket från landet
som är i denna allians] legoknektar från alla håll,
Page 8
även män från förbundets land, skall falla med dem
för svärdet. [Här har vi att göra med en vidare
samling av nationer som är med Egypten i dessa
tider. Identiteten för vissa kan endast gissas] 6 Så
säger Herren: De som stöder Egypten skall falla,
dess stolta styrka bli kuvad. Från Migdol till Assuan
[Syene]skall de falla för svärdet, säger Herren Gud.
7 Landet skall ligga öde bland andra ödelagda
länder, städerna bland ödelagda städer. 8 Jag skall
sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det
skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 9
Den dagen skall mina budbärare komma på skepp
och sätta skräck i Kush [Etiopien], som har trott sig
tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra.
Den kommer.
Lofthouse kommenterar Gud talar som om Han
hade kommit personligen till Egypten, som en
andra och mer förskräcklig Nebukadnessar. De
judiska kommentatorerna förklarar mer korrekt
att det är vid Min vilja, på Min befallning
(Soncino).
Konsensus verkar också vara att nyheterna om
den annalkande domen kommer att röra
etiopierna lika mycket som det rörde Egyptens
sammanbrott. Etiopierna och länderna söderut
kommer inte undkomma denna terror.
Denna profetia relaterar alltså direkt till den
babyloniska invasionen år 605 f.Kr. – således
upprättande konceptet av en utsträckt tidsram
som är central för den invasionen. Hesekiel
fortsätter:
Hesekiel 30:10-12 10 Så säger Herren Gud: Genom
Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra
slut på Egyptens rikedomar. 11 Han och hans här,
grymma hedningar, [jfr. 28:7; 31:12; 32:12], skall
föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall
de angripa Egypten och fylla landet med lik. 12 Jag
skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män.
Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad
det rymmer. Jag, Herren, har talat. [Nilen har ännu
inte torkat ut vad känt är].
Egypten är således sända i fångenskap eftersom
det har varit en källa till religiöst fall för Israel
och världen.
Hesekiel 30:13-16 13 Så säger Herren Gud: Jag skall
utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i
Memfis. [Ptah och Apis] Ingen egyptisk furste skall
längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 14
Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand [Tanis
eller San på östra banken av Nilens andra arm (jfr. 4
Mos. 13:22; Ps.78:12,43)], och verkställa min dom
Egyptens Fall [036]
över No (Thebes) [Benämnnd No-amon i Nahum 3:8,
jfr. Amon av No, Jer. 46:25, som förknippas med
dyrkan av Amon]. 15 Jag skall tömma min vrede över
Sin, [troligen] (Pelusium,)Egyptens värn, och förstöra
Nos rikedomar. 16 Jag skall sticka Egypten i brand.
Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och
för Memfis skall dagen bli till mörker. [bokstavligen
Noph, motståndare till dagen].
Den verkliga lydelsen i texten återfinns i
Soncino.
Koncepten
förstås
inte
av
kommentatorerna för att betydelsen hos de
egyptiska hieroglyferna var inte tillgängliga för
dem. Den Egyptiska Dödsboken är som vi nu
vet Kapitlen om Framkommandet av Dagen.
Således hade fienden till dagen en religiös
betydelse som inte uppfattades vid den tiden
Hesekiel 30:17-19 17 De unga männen i On [eller
Aven; Heliopolis, centrum för soldyrkan, därför
Beth-shemesh eller Solens Hus; se Soncino] och PiBeset [eller Bubastis, Tel Basta, staden för den
kattformade avguden, nära Kairo] skall falla för
svärdet och kvinnorna föras bort. 18 I Tachpanches
[se även Jer. 2:16; 43:7 ff] skall dagen förmörkas,
när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta
styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess
kvinnor [Targum tolkar det som invånarna av hennes
städer] föras bort. 19 Så skall jag verkställa min dom
över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren
[Således hämnas Gud suveränitet].
Alla städer som uppräknas i vers 13-18 var
centrum för olika former av avgudadyrkan.
Referensen här i vers 18 är att täcka Egypten
med ett moln och henes döttrar skall hamna i
fångenskap. Specifikt slår det fast att det inte
längre skall finnas en furste i Egypten. Men det
fanns furstar efter Egyptens fall. Detta är
antingen en falsk profetia eller så handlar det
om en utsträckt tidsram som involverar de sista
dagarna. Håll i minnet att vi har att göra med
följden från fallet av keruben symboliserad av
Tyros och att Egypten som är symbol för
världssystemen förstördes då arbetarnas löner
var medverkande till förstörelsen, symboliken
går vidare och skall tolkas vara sekvensen som
leder till den Messianska ankomsten, då vi
skulle predika befrielse från fångenskap etc.
och proklamerandet av Herrens godkända år
(Luk. 4:18) som primär handling inom
tidsperioden som är inblandad och slutligen ta
fångenskapen fången (Efes. 4:8). Israel under
Molnet som var och är Messias skulle placeras
i sitt eget land och uppsökas av främlingar som
Egyptens Fall [036]
skulle splittra Jakobs hus. Folket kommer att ta
tillfånga de som tog dem tillfånga och de skall
styra över de som förtryckte dem (Jes. 14:1-2).
Denna handling inleds med babyloniernas
invasion
under
Nebukadnessar,
men
slutresultatet kommer även bli den slutgiltiga
förstörelsen av babylonier och deras religiösa
system.
(Upp. 17:5 och 18:2) och hela världen kommer
vara i fred (Jes. 14:3-7).
Denna profetia i Jesaja 14 är den välkända
profetian som relaterar inte bara till Babylon
men även till förstörelsen av Satan, den
nuvarande Morgonstjärnan eller Ljusbringaren i
den Messianska ankomsten (Jes. 14:8-21).
Staden som refererades i Josephus Acts of the
Jews XV, II, 2 var en annan stad vid Tigris nära
Bagdad vilka båda senare refererades till som
Babylon. När Uppenbarelseboken 18:2 skrevs
så hade Babylon sedan länge varit förstörd,
ändå nämndes den i profetior om de sista
dagarna. På liknande sätt skrev Petrus från
Babylon (1 Pet. 5:13) där Satans säte var. Så
profetiorna binder samman hela strukturen av
Daniels staty i Daniel 2 som en utsträckning av
det babyloniska systemet. Uppenbarelseboken
kunde knappast referera som en framtida
händelse någonting som hade skett omkring
600 år tidigare. Det är knappast en profetia.
Dessutom talar vi om världsliga religiösa
system som är sammanlänkade med politiska
riken. Det råder inget tvivel överhuvudtaget om
att rikena som refereras till i Daniel 7:3-8
förklarar strukturen i Daniel 2 och att de
innefattar det romerska systemet som ett rike av
järn och att riket av järn och lera var dess
efterföljare. Det riket kan endast ha varit det
Heliga Romerska Riket. Dessutom visar Daniel
7:9 att dessa system fortsatte till de sista
dagarna och kullkastandet av tronerna innan de
Urgamla Dagarna och den följande domen.
Daniel 7:11 tolkar även vem Israels horn var
som refereras till i Hesekiel 29:21. Det lilla
hornet i Daniel 7:8,11 var den falske profeten i
de sista dagarna och förstörelsen av odjuret. De
andra odjuren eller nationssystemen i Daniel 2
tilläts leva lite längre, men deras makt togs
bort. Detta är millennierestaurationen av
Messias.
Page 9
Hesekiel 30 fortsätter:
Hesekiel 30:20-22 20 Under det elfte året, på sjunde
dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 21
Människa! Jag har brutit av armen på farao,
Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt
den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den
blivit stark nog att lyfta svärdet. 22 Så säger Herren
Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung.
Jag skall bryta hans armar, både den friska och den
brutna, så att han släpper svärdet.
Nyckeln till profetian ges här. Egyptiernas
armar bryts. Båda armarna bryts och en arm
bröts tidigare för att försvaga Egypten.
Symboliken ges på detta sätt för att göra det
tydligt att det tidigare brottet under assyrierna
inte var den nödvändiga invasionen som
profetian refererade till. Det är axiomatiskt att
en nations armar bryts genom besegrandet av
dess styrkor vilka själva refereras till som armar
för nationens styrka. Således ser vi här till tre
invasioner av Egypten. Den första är en
förberedande handling. Egypten erövrades av
kungen av Nubien år 750 f.Kr., och han blev
den första faraon av den 25:e dynastin (Se
Colin McEvedy World History Fact Finder,
sid. 20 ff. för referenser). Alltså var nubierna
involverade.
Soncino menar att det föregående brottet var
framryckningen av Farao Hofra för att befria
Jerusalem då det var belägrat av babylonierna.
Den egyptiska armén drog sig tillbaka och
babylonierna tog till attack igen (Jer. 27:5 ff.).
Egyptens klara förlust inför Nebukadnessar
finns upptecknad i Andra Kungaboken 24:7.
Profetians utsträckning är större än detta skulle
medge. Profetian involverar assyrierna som
besegrades och absorberades av babylonierna,
därav brottet, vilket inte gick att läka, föregick
troligen den mindre besegringen av Hofra som
nämns i Soncino.
Egypten hade blivit ett mäktigt kungarike efter
att Ahmose, furste i Thebes hade besegrat
Hyksos (c:a 1600-1500 f.Kr.) och förvisat dem
från Egypten och så grundat den så kallade 18:e
dynastin, som markerar början för Egyptens
Nya Kungarike. Farao Tutmoses I och III av
Egypt (1500-1400 f.Kr.) tog Egyptens makt till
sin största omfattning genom att erövra
Page 10
Palestina och Syrien fram till Eufrat och
Nubien ända till den fjärde katarakten av Nilen
(McEvedy, sid. 16). Den 18:e dynastin
förlorade Syrien och petered out with de
religiösa reformationerna av Aknaton och hans
son Tutankamon. Den 19: dynastin inleddes
med Ramses (Ramesses) I. Ramses II försökte
återerövra Syrien under det trettonde
århundradet f.Kr. motstods av av hittiterna.
Under det tolfte århundradet f.Kr. stod
egypterna under ledning av Ramses III, den
första faraon av den 20:e dynastin, en invasion
av Pereset eller Folket från Havet som sedan
slog sig ned i Israel. Israel var tvungna att
erkänna deras överhöghet som filistéerna.
Deras framgång berodde på vapen av järn.
Således började järnåldern.
Under det 11.e århundradet f.Kr. Egypten
delades egypten mellan faraonerna av den 21:a
dynastin som styrde från Tanis i Deltat och
översteprästerna i Thebes som häskade över
övre Egypten. Nubien var självständigt. Under
denna tidsperiod, och kanske på grund av det,
möjliggjorde uppkomsten av monarkin under
Saul i Israel. Sauls uppgift var stor då han var
tvungen att ena Israel och befria det från
filistéernas överhöghet. Uppgiften var alltså satt
av Gud som en av systematisk konsolidering av
Levanten först av Saul och därefter av David så
att Templet kunde byggas av Salomon.
Tiden under David och Salomon var Israels
största. Enigheten kunde dock inte existera utan
sunt ledarskap. År 924 f.Kr. tog Shishonk,
förste farao av den 22:a dynastin, en tribut av
Juda och Israel. Egyptens försvagande av Juda
och Israel sådde faktiskt fröet till sin egen
undergång.
Under det nionde århundradet gjorde Assyrien
ett nytt försök till överhöget under Shalmaneser
III som slogs mot en koalition, under Hadad,
bestående av Hadad av Damaskus, Irhuleni av
Hamath och Ahab av Israel.
År 879 f.Kr. byggde Assurnasirpal II den andra
assyriska huvudstaden vid Kalah (numera
Nimrud) som ersatte Nineve.
År 841 f.Kr. tar Shalmaneser III tribut från
Levanten inklusive Israel. Åf 806 f.Kr.
Egyptens Fall [036]
Adadnirari III tog Damaskus men assyrisk
överhöghet i Levanten föll samman på grund av
kriget med kungariket Urartu eller Ararat, norr
om Assyria, som hade bildats som en makt
under det nionde århundradet f.Kr. (se
McEvedy, sid. 19).
Således återvänder vi till omständigheterna som
utgjorde scenen för uppkomsten av de stora
maktslagen mellan norr och söder i det åttonde
århundradet f.Kr. Som vi sade erövrade
Nubiens kung Egypten år 750 f.Kr. och
upprättade den 25:e dynastin. år 732 f.Kr.
annekterade den assyriske Tiglath Pileser III
Damaskus och gjorde Israel och Juda till
lydstater. År 729 f.Kr. annekterade Tiglath
Pileser III Babylon och Shalmaneser V (år 724721 f.Kr.) annekterade Israel år 722 f.Kr. Hans
efterträdare Sargon II deporterade de tio
stammarna.
År 710 f.Kr. invaderade Kimmererna transKaukasus från de ryska stäpperna. De förstörde
Urartu och det frygiska kungariket i Anatolien.
År 705 f.Kr. dödades Sargon II i slag mot
Kimmerer. År 701 f.Kr. Sennakaribs armé drog
sig tillbaka oväntat från ett väldigt våldsamt
fälttåg i Judéen. År 720 f.Kr. hade Sargon II
upprättat den assyriska Dur Sharrukin eller Fort
Sargon. År 701 f.Kr. över Sennakerib övergivit
Fort Sargon och gjort Nineve till huvudstad
igen.
Det
verkar
således
vara
en
återkoncentration för profetiorna angående
Nineve.
År 669-663 f.Kr. nådde det assyriska riket sin
största utsträckning med erövringen av Egypten
av Esarhaddon och Assurbanipal. En 26:e
satellit dynasti upprättades vid Sais i det
Egyptiska deltat.
Under det sjunde århundradet f.Kr. erkände
fenicierna, efter ökande makt för assyrierna,
Kartogos överhöghet bland de västra
kolonierna.
Skyterna
invaderade
även
transkaukasus under denna period. Assyrierna
var också under hot från elamiterna, en av
stammarna i öster i Persien.
År 646 f.Kr. krossade Assurbanipal Elam som
också var ockuperat av perserna på deras
reträtt.
Egyptens Fall [036]
År 626 f.Kr. började nedgången för det
assyriska riket med en revolt i Babylon i och
med Assurbanipals död.
År 614 f.Kr. rannsakades Assur av mederna. År
612 f.Kr. rannsakades Nineve av babylonierna
och mederna. År 610 f.Kr. besegrade
babylonierna den sista assyriska armén vid
Harran och ändade den assyriska staten.
Denna fas utmärker den viktigaste punkten i
imperierna i historien. Profetian i Daniel 2
handlar om uppkomsten av den nya världens
kungariken som inleds med babyloniernas
guldhuvud under Nebukadnessar. Bakgrunden
till de senare imperierna uppstod vid dessa
skeenden. Under denna period 750-701 f.Kr.
hade det förekommit vågor av grekiska
immigranter till södra Italien och Sicilien som
grundade Syrakusa, Catania, Reggio, Tarentum
och Sybaris. Under det sjunde århundradet f.Kr.
emmigrerade de till stränderna av Propontis
eller Marmarasjön: denna tidsperiod såg
grundandet av Chalcedon, Bysantium, Abydos
och Lampascus.
Rom hade grundats, enligt traditionen, år
753 f.Kr. förknippad med uppkomsten av de
etruskiska stadsstaterna i norr. Sålunda är
scenen satt för uppkomsten av imperierna i
Daniel 2, de fyra stora odjuren i Daniel 7 och 8.
Händelseförloppet är uppsatt först genom
beskrivandet av det babyloniska imperiet under
Nebukadnessar i Daniel 4. Detta kungarike
skulle bindas vid en pinne och lämnas tills sju
tider hade passerat över det (Dan. 4:25) så att
det kunde visas att den Hlgste härskar över
människornas kungariken (Dan. 4:26).
Denna profetia hölls först för sju år, men
tidsföljden om sju tider refererar till perioden
om sju gånger 360 dagarys (ett profetiskt år)
eller 2,520 years. Denna profetia är viktig och
kommer att bli tydlig allt eftersom vi fortsätter.
Det största eller viktigaste slaget för profetian
börjar sedan från Nebukadnessar år 605 f.Kr.
Således bröts den första av Egyptens armar av
babylonierna och hade tidigare brutits av
assyrierna. Farao Neko marscherade till stöd för
assyrierna vid slaget om Harran år 610 f.Kr. då
de blivit underkastade dem år 669-663 f.Kr.
Page 11
Han attackerades av Israel och dödade kung
Josia vid Megiddo (609 f.Kr.). Så är betydelsen
av Megiddo fastställd vid den senaste
konflikten.
År 605 f.Kr. besegrades Neko av Egypten av
den babyloniska kungen vid slaget om
Karkemish. Sålunda erövrades Egypten, men
det inträddes inte av armén. Detta avgörande
slag markerade invasionen av babylonierna som
då införde en strukturerad period om omkring
fyrtio år. Egypten började då skapa sitt
oberoende igen.. År 567 f.Kr. cirka 38 år efter
det första nederlaget, besegrade återigen
Nebukadnessar Egypten. Således fullbordades
de första fyrtio åren av de brutna armarna.
År 598 f.Kr. tog Nebukadnessar Jerusalem och
deporterade judarna till Babylon men lämnade
den judiska staten intakt. År 587 f.Kr. tog han
igen Jerusalem och förstörde det första
Templet. Betydelsen av profetian kan ses ha
direkt förbindelse med Templet och täcka de
viktigaste nationerna som var involverade. Den
fulla betydelsen kommer att uppenbaras
varefter vi utvecklar profetian.
Babylon var själv erövrat at mederna och
perserna under Kyrus vilka Gud förde fram i
syfte inte bara att förstöra babylonierna, utan
även för att återupprätta Israel och skapa
grunden för återupprättandet av Templet.
Dessa händelser som involverade Kyrus var
centrala i förståelsen av följden av de sista
dagarna. Från denna restauration och
återupprättelse bestämdes tidsperioden för
Messias mission och sammanlänkades med
Jonas Tecken och förstörelsen av Templet år
70 e.Kr.
Restaurationen och förstörelsen av Jerusalem
följde från profetian om de sjuttio årsveckorna
(Dan. 9:25). De sjuttio veckorna för år
upphörde med förstörelsen år 70 e.Kr. Den
upphörde inte år 27 e.Kr. som felaktigt lärts ut
av modern kristendom.
De fyrtio åren, från Messias död till
förstörelsen av Templet och Jerusalem år 70
e.Kr., fullbordar således det andra elementet i
den första fasen av Jonas tecken (se uppsatsen
Page 12
Jonas
Tecken
och
Historien
om
Återuppbyggandet av Templet (Nr. 13)).
Faserna i Jonas Tecken spänner över de sista
fyrtio jubiléerna av perioden om 6000 åren, en
cykel om ungefär 2000 år. Symboliken om tre
perioder om fyrtio jubiléer som ger 6000 år
identifierades i livet av Moses så som det
beskrivs i uppsatsen Moses och Egyptens
Gudar [105].
Hesekiel 30 fortsätter:
Hesekiel 30:23-26 23 Jag skall skingra egypterna
bland folken och sprida ut dem i främmande länder.
24 Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens
armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos
armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den
andre som en dödligt sårad. 25 Jag skall ge kraft åt
den babyloniske kungens armar, men faraos armar
skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den
babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det
mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 26
Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida
ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag
är Herren.
Således bröts Egyptens makt. Från Hesekiel
30:26, bröts deras makt så att de skulle kunna
förstå att Gud är den Högste Gud. Assyrien,
själv stolt och ett exempel på självupphöjelse
och arrogans, hölls upp mot Egypten som
exempel eller förebild för Egyptens dom.
Hesekiel 31 fortsätter:
Hesekiel 31:1-4 1 Under det elfte året, på första
dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2
Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till
hans larmande hop: Vem är lika väldig som du? 3
Det växte ett ståtligt träd, [Assyrierna var (MT)] en
ceder på Libanon. Den hade vackra grenar och
skuggade andra träd. Den växte sig reslig och hög,
toppen sköt upp bland molnen. [termen ashshuris
utvecklades till te'ashshur, trädet som nämndes i
Jes.41:19 översatt som lärkträd; se även 27:6]. 4
Vattnet gav den näring, av djupet fick den växtkraft.
Djupets flöden strömmade kring platsen där den
stod, och vattnet rann i bäckar till markens alla träd.
Denna text hänvisar till en underjordisk
vattenreservoar från vilken träden tog sin
näring.
Soncino fortsätter denna tankeprocess om att de
stora floderna inte bara fyllde de stora floderna
för cedern, utan även fyllde de smalare
kanalerna som närde de andra träden. Så
Egyptens Fall [036]
Assyrien mottog en verkligt stor tillgång så
deras makt ökade över deras. Så tillskrivningen
av nationernas styrka disktueras. Konceptet om
nationssystem är inte vad som avhandlas, det är
härskarna i dessa system som erhöll sin makt
ursprungligen av Guds Ande.
Hesekiel 31:5-14 5 Så växte den sig högre än
markens alla träd. Kronan blev tät, med vidsträckta
grenar, av vattenflödet som spred sig dit. 6 Himlens
alla fåglar byggde bo i dess krona. Markens alla djur
födde ungar i grenarnas hägn. Alla de många folken
bodde i dess skugga. 7 Den stod där så stor och
skön, med vidsträckta, lummiga grenar, ty rötterna
nådde ner till flödande vatten. 8 Ingen ceder i Guds
trädgård kunde mäta sig med den. Ingen cypress
hade sådana grenar, ingen platan en sådan krona.
Inget träd i Guds trädgård var dess like i skönhet. 9
Jag hade gjort den så skön, med täta, lummiga
grenar, att Edens alla träd i Guds trädgård måste
avundas den. 10 Så säger Herren Gud: Cedern växte
sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och
den greps av högmod över sin höjd. 11 Därför
prisgav jag den åt de främmande folkens anförare.
Han behandlade den som dess gudlöshet för tjänade
– jag hade förskjutit den. 12 Främlingar, grymma
hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna
spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens
alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess
skugga drog bort därifrån och lät den ligga. 13
Himlens alla fåglar bygger bo på den fällda
stammen. Markens alla djur söker läger bland
grenarna. 14 Därför skall aldrig mer några träd vid
vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till
molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten
vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla
prisgivna åt döden och skall sjunka ner i
underjorden till de människor som har lagts i graven.
Förvirringen som orsakas av denna text är
betydelsefull. Assyrien används som en
förebild för Egyptens fall, och ändå kom
arvtagarna
till
assyrierna,
nämligen
babylonierna, vilka grekerna också kallade
assyrier, att bli instrumentet. Vidare skulle
babylonierna bli huvudet av guld i Daniel 2
vilket var början för en serie av imperier, vilka
själva skulle förstöras och ersatta av det
Messianska kungariket. Betydelsen är således
svår att följa i enkla termer om nation mot
nation. Det måste förstås att Gud utser Värden
och ger makt och straff.
Denna text visar en mycket djupare innebörd
till profetian än vad som först kan antas.
Betydelsen av Värdens uppror är klart är klart
Egyptens Fall [036]
syftat till genom markerandet av nyckeltexterna
med direkt referens till den Smorde Lucifer
eller Ljusbäraren, den rådande Morgonstjärnan.
Drickandet av vatten är en direkt referens till
givandet av den Heliga Anden från Jesus
Kristus till mänskligheten. Värden hade den
Anden och gjorde uppror och försökte störta
Gud. Anden kanaliserad genom Värdens
elohim gjorde så att Värdens träd eller stjärnor
växte stort. Mänskligheten skall ges den Anden
och skall ledsagas av skräcken av upproret. Det
faktum att Anden gavs till Värden och gjorde
att de växte stort skall inte misstolkas som
bidrag till Satan högmod och därmed orsakade
ondska. Värdens storhet given genom den
Heliga Ande är inte en orsak till ondska. Det
faktum att de utvalda kan synda trots deras
innehav av Anden är samma koncept. Anden är
inte en orsak till ondska. Fri moral skapar inte
synd; den tillåter endast missbruket av makt
även i de som har den Heliga Ande. Således
kunde Satan och Kristus synda och Satan
syndade. De utvalda skall ta del av Andens
vatten som refereras till som vatten i pluralis.
Jesaja 12:3 Jublande skall ni ösa vatten ur
räddningens källor.
Guds löfte till Jakob gavs i Jesaja 44:3 där Gud
sade:
Jesaja 44:3 Jag skall gjuta vatten över törstande
mark, floder av vatten över torrt land, och jag skall
utgjuta min ande över dina barn, min välsignelse
över dina ättlingar.
Anden sprids ut likt vatten. Dessa källor av
vatten finns noterade i Jesaja 49:10 som citeras
i Uppenbarelseboken 7:16 där Lammet skall
leda de utvalda till levande källor av vatten.
Detta är en direkt referens till den Heliga Ande
och det faktum att det kanaliseras genom den
förmedlande Värdens elohim. Herren är källan
av levande vatten (Jer. 17:13). Detta floden av
livets vatten (Upp. 22:1). Från Gud kanaliseras
det sedan till var och en av Värden genom Hans
förmedlande elohim, i vårt fall Jesus Kristus.
Kristus sade att från honom flödade det levande
vattnen (Joh. 4:10-14; 7:38 jfr. Jes. 12:3; 55:1;
58:11; Hes. 47:1) talande om Anden (Joh.
7:39). Kristus utvecklade konceptet om evvigt
vatten ur upprättelsen i Jeremia 2:13 och 17:13,
var Gud var källan av levande vatten och även i
Page 13
Sakarja 14:8. Kristus röst är som ljudet av
många
vattenflöden
(Upp.
1:15).
I
restaurationen skall dessa vatten flöda från
Jerusalem (Sak. 14:18) utgående från det heliga
(Hes. 47:12). Det finns en vattnens ängel i
Uppenbarelseboken 16:5.
Kommentarerna i Jeremia, Hesekiel och
Uppenbarelseboken har en bokstavlig och en
andlig betydelse. Israel är andligen renad av
vatten i Hesekiel 36:25. De utvalda tar del i
livets vatten utan kostnad (Upp. 22:17). Detta
är den grundläggande förståelsen av dopet och
återfödelsen i den Heliga Ande som refereras
till i Matteus Evangelium 28:19-20.
Kmapen mellan de andliga krafterna finns även
noterad i Sakarja 9:9-17 i direkt referens till
Messias. Messsias kommer att befria Israel och
upprätta det för evigt. Den betydelsefulla
referensen i denna text är i vers 11:
Sakarja 9:11 I kraft av blodsförbundet med dig skall
jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen
(avgrunden i KJV).
Referensen till avgrunden där det inte finns
något vatten är återigen en referens till Andens
vatten, vilket hålls borta från avgrunden och
den fallne Värden; och ger således eftertryck
till konceptet i Hesekiel. Konflikten som är
speciellt omnämnd i Sakarja är den om Israel
och Grekland i vers 13. Vi behandlar det
andliga slaget som komma i sinnena hos de
utvalda, genom användning av det grekiska
systemen för att underminera den andliga
förståelsen hos de utvalda genom teologiska
strukturer, vilka utmanade Guds natur och den
bibliska ståndpunkten. Trinitarism är ett direkt
resultat av de grekiska filosofiska strukturerna
som inte har någon biblisk grund. Slutresultatet
av denna kamp ses i Sakarja 9:15.
Sakarja 9:15-16 15 Herren Sebaot (Värdarnas Herre
i den engelska översättningen, övers. anm.) skall ge
dem skydd, stenarna från hans slunga skall förtära
och underkuva, skall dricka blod som vin, fyllas som
offerskålar, dränkas i blod som altarets hörn. 16
Herren, deras Gud, skall rädda dem, den dagen skall
han valla dem som får. Som ädelstenar i ett diadem
skall de stråla över hans land.
De kommer att fyllas av den Helige Ande och
de kommer att vara säkerhetspunkter så som
Page 14
altarens horn var. De skall vara Israels
prästerskap.
Denna tid vid slutet bevittnar frånvaron av
herdar (Sak. 10:2). Guds vrede mildrad mot
herdarna och getterna (Sak. 10:3). Kriget av de
sista dagarna finns beskriven också i Sakarja
10:3-12. Juda och Efraims hus görs till mäktiga
män och Herren skall kalla Efraim. Herren
säger i Sakarja 10:8-12:
Sakarja 10:8-12 8 Jag skall vissla [signalera; RSV] på
dem och kalla dem samman, ty jag har friköpt dem,
och de skall bli lika talrika som förr. 9 Om jag
sprider ut dem bland folken och de tänker på mig
därborta, så skall de och deras barn få leva och
komma tillbaka. 10 Jag skall låta dem återvända från
Egypten, och från Assyrien skall jag samla dem. Till
Gilead och till Libanon skall jag leda dem, och inte
ens där skall de rymmas. 11 Floden skall drabbas,
dess vågor skall slås ner, Nilens alla djup skall torka
ut. Assyriens välde skall störtas och Egypten förlora
sin spira. 12 I Herren har de sin styrka, hans namn
skall ge dem ära. Så lyder Herrens ord.
Konceptet i detta stycke refererar till slutets
krig och restaurationen av millenieriket eller
det Messianska Kungariket. Det nya exodus
och samlandet av Israel sker med förstörelsen
av de världsliga systemen, vilka utmärks av
Egypten och Assyrien. Flodernas djup som
torkar upp är en direkt referens till Nilen som
torkar som det står i Hesekiel 30:12.
Ödeläggelsen av Egypten från Migdol till
Syrene refererar till sträckan av Nilen till
Assuan vid dammnen. Detta skall komma att
ske.
Slaget mellan Värdens andliga krafter är vidare
beskrivet i analogin som används mellan Israel,
Egypten och Babylon. Profetian om
förstörelsen av världsmakterna och deras
angeliska herrar visas bli ersatt med det
Messianska Kungariket. Detta kan även ses i
Hesekiel 17:1-2.
Hesekiel 17:1-2 1 Herrens ord kom till mig: 2
Människa! Ge israeliterna en gåta, berätta en
liknelse för dem.
Gåtan (eller det förbryllande problem som förts
fram för lösning) kombineras med en liknelse
(som är jämförelse av en sak med en annan).
Således är denna text ett gudomligt mysterie
som kräver en lösning och som jämförs med
Egyptens Fall [036]
mottypen. Denna text refererar först till Stora
Örnar. Detta tolkas traditionellt som kungen av
Babylon. Kungen av Babylon är inte bara en
fysisk kung. Det refererar även till den främsta
typen av övernaturliga härskare. De Stora
Örnarna är Keruberna (2 Mos. 25:20; 37:9)
eller Elohims Ärkeänglar. Israels Stora Örn var
Jesus Kristus Yahwehs Ängel, på vilkens
vingar Israel togs ut ur Egypten (2 Mos. 19:4)
och vilken hjälpte Israel som Kyrkan i öknen
(Upp. 12:14). På liknande sätt kommer
Människosonen i ära, där kommer de
(angeliska) örnarna samlas (Matt. 24:28; Luk.
17:37). Straffet för avgudadyrkan och olydnad i
Femte Mosebok 28:49 var att ett folk skulle
drabba Israel (snabbt) slå ned som en örn
(flyger). Dessa nationer under den angeliska
Värden används för att straffa nationer.
Innebörden i texten undersöks nedan.
Hesekiel 17:3-4 3 Du skall säga: Så säger Herren
Gud: En stor örn med väldiga vingar och långa
vingpennor, med tät och färgrik fjäderskrud, kom till
Libanon. Han tog cederträdets topp 4 och bröt av det
översta skottet. Han förde det till krämarlandet och
satte det i köpmansstaden.
Traditionellt refererar detta till fångenskapen av
Jehoiachin vilken han tog till Babylon
(Jeconiah eller Coniah) (se även v. 12 och Jer.
22:23-24).
Hesekiel 17:5-6 5 Sedan tog han en planta som växte
i landet och satte den i fruktbar jord. Som en
strandväxt satte han den vid ett flödande vattendrag.
6 Den skulle spira och bli till en vinstock med låg
och krypande växt. Rankorna skulle sträcka sig mot
örnen, rötterna växa i hans hägn. Så blev den till en
vinstock, fick grenar och sköt skott.
Denna text refererar traditionellt till
upprättandet av Zedekia som vassalkung av
Israel.
Hesekiel 17:7-8 7 Men ännu en stor örn kom. Han
hade väldiga vingar och tät fjäderskrud. Mot honom
vände vinstocken sina rötter, mot honom sträckte
den sina rankor från den bädd där den planterats, för
att han skulle ge den vatten. 8 Ändå var den
planterad i bördig jord vid ett flödande vattendrag
för att bilda rankor och bära frukt och bli till en
praktfull vinstock.
Detta refererar till Egypten och Farao Hofra.
Zedekia hade svurit sin ed om lydnad till
babylonierna men vände sig till Egypten.
Egyptens Fall [036]
Hesekiel 17 fortsätter:
Hesekiel 17:9-21 9 Säg: Så säger Herren Gud:
Kommer det att gå den väl? Kommer inte rötterna
att ryckas upp och frukten att förstöras? Kommer
inte de friska skotten att vissna? Det krävs varken
stor kraft eller en väldig här för att skilja den från
rötterna. 10 Den har planterats. Kommer det att gå
den väl? Kommer den inte att förtvina när
östanvinden ansätter den, vissna i bädden där den
spirat? 11 Herrens ord kom till mig: 12 Säg till det
motsträviga folket: Förstår ni inte vad detta betyder?
Säg till dem: Kungen av Babylonien kom till
Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde
dem till Babylon. 13 Sedan utsåg han en man av
kunglig börd, slöt förbund med honom och lät
honom svära en ed. Stormännen i landet förde han
bort. 14 Detta skedde för att riket skulle hållas nere
och inte resa sig utan hålla fast vid förbundet med
honom. Då skulle det få bestå. 15 Men
kungaättlingen trotsade hans vilja och sände
budbärare till Egypten för att få hästar och en väldig
här. Kommer det att gå honom väl? Skall han som
gjorde detta komma undan? Skall han få bryta
förbundet och komma undan? 16 Så sant jag lever,
säger Herren Gud, i Babylon skall han dö, där den
kung finns som gjorde honom till kung, ty han
visade förakt för den ed han svurit och bröt det
förbund som kungen slutit med honom. 17 När
belägringsvallarna
kastas
upp
och
stormningsramperna byggs och många människor
dödas, skall farao inte bistå honom i kriget med sin
stora här och sitt väldiga uppbåd. 18 Han visade
förakt för den ed han svurit och bröt förbundet.
Trots att han gett sitt löfte gjorde han allt detta. Han
skall inte komma undan. 19 Därför säger Herren
Gud: Så sant jag lever skall jag låta honom plikta för
att han visade förakt för den ed han svurit i mitt
namn och bröt förbundet. 20 Jag skall breda ut mitt
nät över honom, och han skall fastna i mina garn.
Sedan skall jag föra honom till Babylon, och där
skall jag ställa honom till svars för hans trolöshet
mot mig. 21 De bästa soldaterna i hans trupper skall
falla för svärdet, och de som blir kvar skall skingras
för alla vindar. Då skall ni inse att jag, Herren, har
talat.
Störtandet av Zedekiah finns upptecknad i
Jeremia. Israel ville inte lyda Guds direktiv och
bestraffningar. De hade syndat och Gud
straffade dem; ändå skulle Han ha skonat
Templet och Juda ställning om de hade hållit
hans föreskrifter och lytt dem Han hade fört
fram.
De lydde inte och vände sig till de egyptiska
systemet för hjälp att höja sig över det
imperialistiska system som Gud hade tillåtit
upprättas och vilket Han visat genom Daniel att
Page 15
Han skulle tillåta att fortsätta fram till
restaurationen under Messias, vilken är
händelsen som beskrivs i Daniel 2. Den stora
figuren har olika delar av kroppen i olika
metaller som representerar olika egenskaper
hos de olika imperialistiska systemen. Men de
är samtliga delar av samma kropp som
fortsätter över hela tidsperioden för de Ofrälses
tid, fram till att det systemet förstörs av
Messias. Därför var babylonierna stubben som
var kedjade i sju tider. Dock var stubben
sammansatt av assyrierna, mederna och
perserna som efterträdde Nebukadnessar. Det
ariska systemet som hade tagit över efter det
semitiska Babylon kom till Europa som det
romerska och senare det heliga romerska rikena
i norr, i centraleuropa.
Kroppen i Daniel 2 är inte sammansatt av olika
kroppar; det är en kropp sammansatt av olika
delar. Dess största makt uppnås i de sista
dagarna då storheten från det assyrobabyloniska systemet är återupprättat för att ta
itu med Israel som blev ett folk som fallit från
tron. Återupprättelsen av Israel sker genom
Grenen (vilken det även refereras till i Sak. 3:8
and 6:12).
Denna Gren är själv cedern eller den andliga
härskaren av Israel. Hesekiel 17:22-24
fortsätter:
Hesekiel 17:22-24 22 Så säger Herren Gud: Jag skall
bryta en kvist från det höga cederträdets topp, ta ett
litet skott från den översta kvisten och själv plantera
det på ett högt och mäktigt berg. 23 På det höga
berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få
grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder.
Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade
varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga
skall de ha sina bon. 24 Då skall alla markens träd
inse att jag, Herren, gör det höga trädet lågt och låter
det låga trädet växa högt. Jag låter det friska trädet
förtorka och får det torra att skjuta skott. Jag,
Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.
Slutresultatet är tagandet av den högsta grenen
av cedern som är Israel. Denna kungliga
ättelinje skall bli Messias osm är den goda
cedern. Under Messias skall alla levande tingen
finnas. De världsliga systemen skall förstöras.
Cedern
som
var
den
ursprungliga
Morgonstjärnan, den beskyddande keruben
Asasel eller Satan, ersätts av Davids ätt, den
Page 16
nya Morgonstjärnan vilken är Messiah (Upp.
22:16). De som vistas under hans grenar ges del
i Morgonstjärnan (Upp. 2:28).
Händelseförloppet av denna övergång ges i
liknelser om Egyptens fall och den slutliga
användningen av, och förstörelsen av, det
babyloniska systemen. Satans upproriska
system används emot Satans system.
Det är då lätttare att se symboliken av cedern
och användandet av analogin om Sheols
Avgrund eller Graven och det slutliga förloppet
för uppståndelsen. Vattenväggarna handlar om
kontrollen
över
nationerna
genom
kanaliserandet av Anden så som den är
tillgänglig för Värden. Hesekiel 31:15-18 har
således en större betydelse.
Egyptens Fall [036]
också på, och stoppar tillgängligheten för,
många. Således ligger de oomskurna och Edens
träd med världens system och deras härskare,
både materiella och andliga. Det borde vara
uppenbart att materiella träd inte är tryggade i
den nedre världen.
Vårt slag är emot andlig ondska.
Efesierbrevet 6:12 Ty det är inte mot varelser av kött
och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot
makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld,
mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Hesekiel 31:15-18 15 Så säger Herren Gud: Den dag
cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i
sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och
höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i
sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd
vissnade. 16 Folken bävade vid dånet av dess fall,
när jag störtade den ner i dödsriket till dem som
lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd
i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon,
alla som haft gott om vatten. 17 Liksom cedern hade
de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts
med svärd. De som hade bott i dess skugga
skingrades bland folken. 18 Var något av Edens träd
lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du
störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall
ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts
med svärd. Cedern är farao med hela hans larmande
hop, säger Herren Gud.
Det skulle således vara uppenbart att vi har att
göra med ett avgörande andligt slag för
restaurationen av Guds Kungarike. Slaget
innehåller övernaturliga krafter, vilka är
krafterna som i verkliheten styr den här
världen. Profetiorna behandlar sålunda dessa
krafter som faktiska realiteter. Modern
kristendom försöker förneka realitetan av den
fallne Värden som denna världs härskare. De
har trons ord, men förnekar dess kraft. Det
kommer att bli ett gigantiskt slag för
restaurationen av denna planet, och det kommer
näst intill att förstöra den. Det verket är inte för
de svaghjärtade. Ni har redan sett vissa som
försöker förneka profetiornas realitet och som
hoppas att undvika slaget genom att låtsas att
det inte kommer att ske. Ni såg denna attityd
framhållen av tidigare Kyrkor, där olika
strategier
användes
som
innehöll
säkerhetsplatser eller hänryckning eller
världsliga kungariken av Kyrkan.
Det finns ett antal koncept här. Edens träd som
refereras till är de som en gång tog del i den
gudomliga naturen, men som gjorde uppror. De
föll ned i avgrunden. På samma sätt hamnar
alla av nationerna i avgrunden, i Sheol, i döden.
Eden används inte här i referens till Assyrien
på grund av att det geografiska området för
Eden ligger i Assyrien. Eden var Levanten. Det
närde både Tigris-Eufrat systemen men även
området söder om Egypten och Nordafrika.
Eden används inte och har inte används för att
åsyfta Assyrien. De som dricker av vattnet skall
bli omhändertagna i dödsriket.
Gud är vår styrka och vår frälsnings klippa. För
de utvaldas skull skall han intervenera för att
rädda denna planet och inte av någon annan
orsak. Han skall deklarera sin vilja och Han
kommer att uppnå den. Orsaken till att
människor inte ångrar sig under denna process
är att de förnekar verkligheten i vad som händer
med dem. Det var för på grund av detta som de
ville döda sina profeter. De dödade budbäraren
i den falska förhoppningen att om de låtsades
att det inte skulle ske så skulle det inte ske. De
slöt sina öron så det inte skulle höra och så
skall Gud sluta Hans under den perioden.
Alltså har vi att göra med koncepten om de
olika stadier i uppståndelsen bestämd av den
Helige Ande. Hänvisningen till vatten visar
Fas 1 – Del 2
Vi kan nu se de betydelsefulla slagen som förs
Egyptens Fall [036]
av Värden under en kontinuerlig period. Kriget
som vi står inför är inte ett fysiskt slag, utan
snarare mot principer och krafter som är i
uppror mot Guds vilja. Krigen besrkivs för oss i
Bibelns profetior och vi har ett ansvar som
väktare av Guds Mysterier att förstå och tolka
dessa mysterier. Så som tidigare förklarats
valdes denna profetia som den centrala ramen
just för att den hålls upp som en ofullbordad
profetia, och just för att den inte förstås av
mänskligheten. Ramen kunde lika väl ha varit
Uppenbarelseboken eller Daniel eller Jesaja
och använt alla de andra för att förklara
händelseförloppet. Faktum är att de är
sammankopplade och visar mot Guds
Kungarike. Det Kungariket kommer att
upprättas på denna planet i malt och ära. Det är
dock nödvändigt att varna världen för
processen. Som förklaras i uppsatsen De Sista
Dagarnas Varning (Nr. 44) så gör Gud
ingenting innan Han varnat de som berörs
genom Hans tjänare. Denna profetia gavs i en
följd över tvåtusen år sedan. Den uppfylls på en
fortgående basis. Ingenting kommer att stoppa
det.
Hesekiel 32:1-8 1 Under det tolfte året, på första
dagen i tolfte månaden, kom Herrens ord till mig: 2
Människa! Sjung en sorgesång om farao, Egyptens
kung: Förintad är du, folkens lejon! Du var som
odjuret i havet. Du frustade i dina floder, rörde upp
vattnet med fötterna och grumlade dess flöden. 3 Så
säger Herren Gud: Jag skall kasta mitt nät över dig,
ett uppbåd av många folk skall dra upp dig i min not.
4 Jag skall slunga dig upp på land, kasta dig på bara
marken, så att himlens alla fåglar kan flockas på dig
och markens alla djur kan äta sig mätta på dig. 5 Jag
skall kasta din kropp på bergen, fylla dalarna med
ditt kadaver. 6 Jag skall dränka jorden med blodet
som väller ur dig, bäckarna skall fyllas av ditt blod.
7 När jag släcker ditt liv skall jag täcka över himlen
och fördunkla stjärnorna. Solen höljer jag i moln,
månen slutar lysa. 8 Alla ljus som lyser på himlen
skall jag fördunkla för din skull. I mörker försänker
jag ditt land, säger Herren Gud.
I denna text ges vi samma händelseförlopp som
för de sista dagarna. Kristus säger närmast
samma sak i Matteus evangelium 24:29-31.
Matteus evangelium 24:29-31 29 Strax efter den
tidens lidanden skall solen förmörkas och månen
mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och
himlens makter skakas. 30 Då skall Människosonens
tecken synas på himlen, och då skall alla jordens
stammar höja klagorop, och man skall få se
Page 17
Människosonen komma på himlens moln med makt
och stor härlighet. 31 Och han skall sända ut sina
änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla
hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens
ena gräns till den andra.
Uttrycket från himlens ena gräns till den andra
skall inte tas för att mena någon himmelsk
hänryckning. Texten refererar till jordens fyra
hörn. De skall samlas i Sion.
Lukas evangelium 21:24-27 slår fast att Kristus
skall komma i ett moln av makt och stor ära
efter de Ofrälses tid har fullbordats.
Människorna skall ledas in i fångenskap från
Jerusalem och det kommer att trampas ned av
de Ofrälse fram till slutet av de Ofrälses tid är
fullbordat:
Lukas evangelium 21:24-27 24 De skall falla för
svärdshugg och föras bort som fångar till
hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av
hedningar tills hedningarnas tid är förbi. 25 Tecken
skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och
på jorden skall hedningarna gripas av ångest och
rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26 Människor
skall förgås av skräck i väntan på vad som skall
komma över världen, ty himlens makter skall skakas.
27 Då skall man få se Människosonen komma på ett
moln med makt och stor härlighet.
Texterna
här
speglar
Uppenbarelseboken 5:12-13.
andan
i
Uppenbarelseboken 5:12-13 12 och de sade med hög
röst: Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot
makten och få rikedom och vishet och styrka och ära
och härlighet och lovsång. 13 Och allt skapat i
himlen och på jorden och under jorden och på havet
och allt som finns där hörde jag säga: Den som sitter
på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och
äran och härligheten och väldet i evigheters evighet.
Även Jesaja 13:10 säger:
Jesaja 13:10 Himlavalvets alla stjärnor skall sluta att
lysa. Mörk skall solen gå upp, månen skall mista sitt
sken.
Gud beskriver här Herrens dag. Upprinnelsen
till profetian i Jesaja 14 är således för tidens
slut och Messiansk. Jesaja 14 har direkt
betydelse för Hesekiel 28. Ordningsföljden i
Hesekiel 29 till 32 relaterar till tidsperioden
mellan de Ofrälses tid och Väktarnas dagar i
Hesekiel 33. Grupperingarna i dessa kapitel är
inte utan betydelse. Tidsperioden för dessa
Page 18
profetior är samma tidsperioder som tas upp i
Daniel 2, vilka visar utan tvekan att följden
inleds med Nebukadnessar, men slutar med
förstörelsen av de tio kungarnas imperialistiska
system av järn och lera i de sista dagarna, som
således inleder millenniestyret av Messias.
Också i Joel 2:10 förklaras det om Herrens dag
vid denna tidens slut:
Joel 2:10 Jorden bävar inför dem och himlen
skälver. Sol och måne förmörkas och stjärnorna
mister sitt sken.
Även Sefanja 1:15 konstaterar:
Sefanja 1:15 Den dagen är vredens dag, betryckets
och våndans dag, förödelsens dag och ödslighetens,
mörkrets och molnens dag, töcknets och dunklets
dag.
Daniel 7:13-14 speglar Lukas evangelium
21:27.
Daniel 7:13-14 13 Jag såg vidare i synerna om natten
hur en som liknade en människa kom med himlens
skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram
inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och
herravälde, så att människor av alla folk, nationer
och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt,
det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig
gå under.
Hesekiel 32:9 fortsätter angående Egypten.
Hesekiel 32:9-16 9 Jag skall skapa oro hos många då
jag förkunnar din undergång bland folken, i länder
som du aldrig hört talas om. 10 Genom dig skall jag
väcka fasa hos många folk, och kungarna skall rysa
av skräck när de ser mig svinga svärdet. När du
faller fångas de alla i ständig fruktan för sina liv. 11
Så säger Herren Gud: Den babyloniske kungens
svärd skall angripa dig. 12 Jag skall låta din
larmande hop falla för krigares svärd, för grymma
hedningar. De förintar Egyptens stolthet, hela dess
larmande hop görs till intet. 13 Jag skall förgöra all
boskap längs den stora floden. Vattnet skall aldrig
mer röras upp av människors fötter eller kreaturs
klövar, 14 utan vattnet skall flyta klart, blankt som
olja, säger Herren Gud. 15 Jag skall göra Egypten till
en ödemark, det skall ligga öde och folktomt, alla
som bor där skall jag dräpa. Då skall de inse att jag
är Herren. 16 Detta är en sorgesång och som
sorgesång skall den sjungas. Bland alla folk skall
kvinnorna sjunga den, över Egypten och hela dess
larmande hop skall de sjunga den, säger Herren
Gud.
Referensen i vers 14 att göra vattnen klara och
Egyptens Fall [036]
deras floder rinna som olja gäller åter den
Helige Ande, och änvänder analogin om att
hälla oljan i de utvaldas lampor. Här är det till
nationerna efter restaurationen och Anden hälls
över mänskligheten.
Vi ser till nationerna, de Ofrälse mässar över
det egyptiska systemets fall. Detta är således
inte en ordinär fångenskap eller en ordinär
förstörelse.
Herren för fram en andra dom i Hesekiel 32:17
som beskriver nationerna som är involverade i
förstörelsen. Nationerna nämns i i denna
profetia, som egentligen gavs innan den första
halvan av kapitlet och hade ordnats i den senare
ordningen, kanske för att det verkade vara en
mer logisk ordning. Dock är den involverade
utsträckta tidsramen än mer dold av denna
ordning.
Hesekiel 32:17-23 17 Under det tolfte året, på
femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till
mig: 18 Människa! Klaga över Egyptens larmande
hop och dess ädlingar, klaga, du och kvinnorna
bland alla folk: Ner i underjorden skall jag störta
dem, till dem som har lagts i graven. 19 Var din
glans förmer än andras? Stig ner, gå till vila bland de
oomskurna! 20 Hos dem som dräpts med svärd skall
egypterna hamna. Bädden står redo för Egypten och
hela dess larmande hop. 21 De största hjältarna talar
från dödsriket till farao och dem som bistått honom:
Oomskurna har stigit ner och gått till vila, de som
dräpts med svärd. 22 Där ligger Assur med hela sin
här i gravarna runt omkring. Alla är dräpta, fallna
för svärd. 23 De fick sina gravar i dödsrikets djup,
kring Assurs grav ligger hans här. Alla är dräpta,
fallna för svärd, de som en gång spred skräck i de
levandes land.
Här börjar profetian inkludera andra nationer
som inte fanns bland de tidiga grupperingarna.
Elam gick in i Egypten också när mederna och
perserna hade erövrat Egypten. Denna erövring
var den andra fasen eller den andra armen av
erövringen. Detta skedde år 525 f.Kr. under
Kambyses. År 550 f.Kr. besegrade Kyrus av
Persien (Herrens Smorde Jes. 45:1) mederna
och blev den högste kungen av Iran (alltså
Persia). År 546 f.Kr. besegrade han Krösus och
intog Lydien. Han annekterade Babylon år
539 f.Kr. och upprättade överhögheten av det
persiska riket i öster. År 525 f.Kr. efterträdde
Kyrus son Kambyses honom och invaderade
Egypten. Således var den andra armen av den
Egyptens Fall [036]
första profetian fullbordad.
Hesekiel 32:24 fortsätter:
Hesekiel 32:24-25 24 Där ligger Elam, och kring
hans grav ligger hela hans larmande hop. Alla är
dräpta, fallna för svärd. Oomskurna steg de ner i
underjorden, de som en gång spred skräck i de
levandes land. Nu får de dela skammen med dem
som har lagts i graven. 25 Bland dräpta fick Elam sin
bädd, med hela sin larmande hop i gravarna runt
omkring. Alla är oomskurna och dräpta med svärd.
En gång spred de skräck i de levandes land. Nu får
de dela skammen med dem som har lagts i graven.
Bland dräpta har de sin plats.
Frågan uppkommer om varför Elam är särskild
i profetian och ställd skild då nationen endast
utgjorde en del av det medo-persiska riket.
Elam var det äldsta av kungarikena och hade
inte blivit annekterat av det assysriska riket.
Med assyrernas nedgång så föll Elam offer för
perserna under Prins Sispis, eller Teispes av
Achæmenidæ, som satte sig själv på tronen i
Shushan (Historian's History of the World, Vol.
1, sid. 437). Så Kambyses ärvde elamiternas
tron.
Svaret till varför Elam är utmärkt i profetian är,
mest troligt, för att det har en dual tillämpning
och refererar till en utsträckt samling av
människor vid sidan av medo-perserna eller
rena iranier då det finns vissa frågetecken
rörande utsträckningen av elamiterna.
Horderna i Midjan var odisciplinerade och
ingen match för assyrierna. Cyaxares Medéen
ombaserade sin armé på den assyriska.
Mederna invaderade därefter och besegrade
Nineve. Belägringen av Nineve tvingades att bli
övergiven på grund av invasionen av Medéen
av Skyterna från norr. Så en andra belägraing
var tvungen att genomföras år 609 f.Kr. Den
medeiska armén under Cyaxares belägrade
Nineve med stöd från babylonierna (enligt
Berosus Kaldéen). Den babyloniska kungens
son Nebukaddressar (eller Nebukadnessar)
äktade dottern till medernas kung. Således var
mederna den drivande kraften i störtandet av
assyrierna och inte perserna, vilka inte var
inblandade i belägringen och som verkligen
inte förtalde Herodotus någonting om det.
Med Assyriens fall, så övergick makten över
Page 19
norr och länderna i Mindre Asien så långt som
till Halys, över till mederna. Alla assyriska
provinser ända till Medelhavet, inklusive
Asshur, Harran och Karkhemish tillföll
Babylon (Historians’ History of the World,
ibid., sid. 444).
Så babylonierna själva var arvtagare till
assyrierna och grekerna talade om dem som
assyrier (ibid., sid. 445).
Det semitiska assyrisk-babyloniska riket kunde
endast upprätthållas genom kraften i
Nebukadnessars makt och hans efterföljare var
inte tillräckligt lämpade för denna uppgift. De
kunde varken förhindra spridandet av mederna
eller perserna. Med den persiska erövringen av
elamiterna, och under ledning av geniet Kyrus
som hade blivit vald och utnämnd av Gud,
grundades ett rike som inneslöt de fyra antika
imperierna - mederna, elamiterna, assyrobabylonerna, och egytierna. Så spiran av västra
Asien gick vidare till aryerna (ibid.).
Vid detta tillfälle fullföljdes profetiorna som
återfinns i Nahum (se spec. Nah. 3:19) och
Sefanja 2:13-15 i sina första tillämpning. Dessa
profetior har en tillämpning för de sista
dagarna.
Det är väl värt att notera att profetiorna i
Nahum angående Assyriens fall sågs, av det
judiska samhället vid det första århundradet,
involvera Efraim och Manasse i de sista
dagarna. Manasse ansågs kallas för Amon
(Nah. 3:8a) med floderna som eller refererande
till dess stora män. Manasse skulle gå i
fångenskap (Nah. 3:10) innan Efraims onda
(Nah. 3:11a). Deras män skulle dö av svärdet
(se Vermes The Dead Sea Scrolls in English,
sid. 232-234).
Profetian i Hesekiel verkar bryta samman här
då nästa text inkluderar nationer som inte var i
handlingen
under
de
första
två
fyrtiotvåårsperioderna. Nästa grupp är den för
Meshek och Tubal. Denna nationsgrupp
ockupperade inte Egypten under invasionerna
åren 605-525 f.Kr. och tog inte del i Egypten
förrän under nittonhundratalet.
Hesekiel 32:26-28 26 Där ligger Meshek och Tuval
Page 20
med hela sin larmande hop i gravarna runt omkring.
Alla är oomskurna och dräpta med svärd. En gång
spred de skräck i de levandes land. 27 De vilar inte
bland hjältarna som stupade i forna tider, de som
fick sina vapen med sig i dödsriket och nu vilar med
svärdet under huvudet och skölden lagd över
knotorna. En gång spred hjältarna skräck i de
levandes land. 28 Du skall krossas med de
oomskurna och ligga bland dem som dräpts med
svärd.
Denna följd av nationer är en senare
gruppering. Textens brist som fullbordad
profetia har lett till att vissa bibliska lärda
försökt rationalisera bort texten, i ljuset av
skeptikers påståenden, genom att försöka
förklara de nationer den refererar till som
undergrupper allierade med de antika
nationerna. Konceptet att denna profetia är
central och fortgående är alldeles för obekvämt
för de flesta bibelstudernade.
Texten lyder De vilar inte bland hjältarna som
stupade i forna tider. Således har vi att göra
med en senare aspekt av profetian. Konceptet
om att inte ligga med den gamla tidens mäktiga
män har klart implikationen att de föll i
avgrunden i två omgångar. Vi har också att
göra med en skillnad mellan de inblandade
typerna av krigföring. Den gamla tidens
mäktiga män föll ned i Sheol med deras vapen,
medan detta inte verkar vara fallet med dessa
senare grupperingar.
Nefilim
Antagandet att de hjältarna från forna tider
refererar till Nefilim eller jättarna i Första
Mosebok 6:4 löser inte problemet, utan ökar
snarare det och öppnar argumentet till
kopplingen till den fallna Värdens avkomma
som skild i processen av uppståndelserna.
Jesaja 26:13-14 förnekar faktiskt uppståndelsen
för Refaim eller Nefilim. Refaim tolkades
faktiskt som avlidna eller döda.
Jesaja 26:13-14 13 Herre, vår Gud, har vi haft andra
härskare än dig? Endast ditt namn vill vi bekänna. 14
De döda får inte liv igen, skuggorna uppstår inte. Så
har du straffat och förgjort dem och utplånat minnet
av dem.
Ordet för den avlidne här är Refaim (besläktat
till och förknippat med Nefilim, avkomman till
de fallna Guds Söner) och Companion Bible
Egyptens Fall [036]
slår fast att det är ett riktigt namn och inte skall
översättas. Refaim refererar till de andra
herrarna i vers 13. Då det översätts så tolkas
det alltid som jättar eller döda (Job 26:5; Ps.
88:10). Job 26:5 skall utläsas:
Refaim är kvar (Heb: hul) under
(Companion Bible fotn. till vers 5).
vattnen
Jesaja 26:13-14 förnekar uppståndelsen för
Refaim, ändå skall alla människor bli
uppståndna enligt Daniel 12:2; Johannes
evangelium 5:28-29; Apostlagärningarna 23:68;
24:15;
1
Korinthierbrevet
15:22;
Uppenbarelseboken 20:4-6,13. Alltså är Refaim
skilda från den moderna människan. Nefilim är
numera utdöda men de grävs opp ofta.
Det råder ingen tvekan om att den judiska
tolkningen vid tiden för Kristus och vid tiden
för sammanställandet av det Nya Testamentet
ansåg att den fallna Värden hade begått otukt
med den mänskliga skapelsen i Första Mosebok
6:4 samt även i Jude 6 och det var orsaken som
gavs till kravet för kvinnor att ha långt hår i
Första Korinthierbrevet 11:10. Värdens otukt
återfinns i den etiopiska Enoks Bok och i den
apokryfiska
Första
Mosebok
i
Dödahavsrullarna och de pseudoepigrafiska
skrifterna. Förstörelsen av hela mänskligheten i
floden var således instiftad på grund av Nefilim
eller Refaim. De förstördes då eller senare som
Anakim.
Frågan som då måste ställas är: Har vi bevis för
att de existerade? Svaret är Ja Den andra frågan
är: Passar det bevisen med Bibelns berättelser?
Svaret är återgien Ja!
Bibelns vittnesbörd är att det fanns jättar på
jorden i dessa tider och senare. Detta koncept
härrör ur Första Mosebokens uppteckningar (1
Mos. 6:4). Ordet som används här är .*-v1
(nefilim) vilket härstammar från uttalandet att
falla. Härav termen fallare. Detta konstaterande
blir så ensom hotar, dominerar, eller tyrann (se
SHD 5303, jfr. 5307). Samma ord används i
Fjärde Mosebok 13:33. Av denna text har vi
ordet gibbowr eller gibbor samt även geber
vara en hjälte eller mäktig man.
Bibeln har blivit medvetet feltolkad som ett
Egyptens Fall [036]
resultat av den Augustinus behandling av the
proposition i Första Mosebok 6:4. I The City of
God, Bok XV, kapitel 23 för han fram förslaget
att Guds Söner, även kallade Guds Änglar, var
Sets söner. Detta fel innehåller framförda
förslag från setitiska och kainitiska ättelinjer av
den mänskliga rasen som rensar upp
antropologi så att prästerskapet kunde ha en
bekväm och enkel förklaring för den mänskliga
skapelsen. Detta lämnade mänskligheten helt
oförberedd inför de arkeologiska fyndigheter
man gjort i modern tid. Konsekventuellt så
kunde
evolutionsteorin
framföras,
för
Bibelstudenter hade inga svar inom deras
accepterade paradigm (jfr. uppsatsen Skapelsen
(Nr. B5): Från Antropomorf Teolog till
Teomorf Antropolog).
Detta grundläggande fel ligger i antagandet av
att Adam var den första humanoiden. Det var
han inte. Samma instruktion gavs till Adam i
Första Mosebok 1:27-28a som gavs till Noa i
Första Mosebok 9:1. Båda skulle uppfylla
(male' eller mala'') jorden, och detta uteslöt inte
en tidigare existerande Värd eller tsaba'.
Kains kommentar i Första Mosebok 4:14 visar
helt klart att det fanns andra på planeten. Om
Augustinus påstående är korrekt, så skulle Kain
ha dödat en av de enda två andra männen på
planeten. Den siste som fanns kvar var hans
fader. Ändå sade Kain till Gud:
Genesis 4:14-16 14...Vem som helst som möter mig
kan döda mig.” 15 Herren svarade honom: ”Jag lovar
att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon
dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain,
för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som
mötte honom. 16 Och Kain drog bort, undan Herren,
och slog sig ner i landet Nod, [Nowd av Nod, någon
i exil eller vandrare].
Det är möjligt att termen exil härrör från detta
land då ordet inte är roten (se Cox, ibid.).
Faktum i frågan är att det fanns andra
människor som Kain var tvungen att skyddas
ifrån och Set hade ännu inte fötts. Än mer
väsentligt, Kain byggde en stad som han
uppkallade efter sin son Enok (1 Mos. 4:17).
Dessa enkla fakta borde ha gjort det uppenbart
att det fanns andra på jorden vid denna tid.
Ändå var människor medvetet motståndare till
ett sådant koncept.
Page 21
Nefilim har nu återfunnits i stort antal.
Bevisningen är numera så överväldigande om
att det fanns humanoider på jorden före Adam
att Första Moseboks påståenden har avfärdats.
Detta är inte Första Moseboks fel. Felet är de
blinda ledsagarna och de trångsynta partiska
som gjorde Bibelns bokstavstrohet till abstrakt
under det senaste århundradet.
Det bästa exemplet som vi kanske har är det
från australiensiska utgrävningar. Vi har funnit,
här i Australien, belägg för en humanoid
bosättning som sträcker sig tillbaka cirka
40,000 år. Evolutionisterna hävdar att
aboriginerna har haft en kontinuerlig bosättning
här, ändå vet de att beläggen bestrider detta
antagande. De etno-lingvistiska karaktäristiken
för de australiensiska aboriginernavisar att de
kom hit i åtta efterföljande immigrationsvågor.
Det finns inget samband mellan dem och
raserna som var här innan. Beläggen som lagts
fram för en kontinuitet är icke-arkeologiska.
R.M. och C.H. Berndt visar på vidden av
åsikter i frågan och visar att det finns åsikter
som menar att de australiensiska aboriginerna
är nyliga immigranter till det här landet från
västra Asien och är besläktade med
bergsstammarna från Dekka och av gammal
egyptisk börd, eller är pre-dravidisk med
ursprung kring Medelhavet, som spreds till
Indien och Malayaområdet med anknytning till
Vedda från Sri Lanka (Aboriginal Man in
Australia, Angus och Robertson, Sydney, 1965,
sid. 31,33). Montagu (1965) inkluderade
Ainufolket i denna gruppering (ibid., sid. 34).
Alla argument grundas på antagandet för
evolution och migration över en lång period.
Dock antas det att användandet av båtar var
nödvändigt (Berndt, sid. 39).
Nyliga arkaeologiska belägg visar en mindre
kontinuerlig bosättning i områden som
gravfälten i Arunka i Murrayområdet. Detta
område var bebott från omkring 18,000 f.Kr.
till för omkring 5,000 år sedan. Likaså visar
fyndigheter i Murray Darling en kontinuerlig
bosättning av en ras människor som var nära
två och en halv meter höga, mellan 6000 f.Kr.
till 4000+ f.Kr. Mannen från Lake Nitchie hade
gigantiska mått och han hade framtänderna
utdragna. Han begravdes i en grund grav
Page 22
tillsammans med tänder tagna från omkring 47
tasmanska vildhundar (numera utrotade på
fastlandet) kring sin hals. Han har daterats till
omkring +/- 6000 f.Kr.
Folket i Koweträsket var också från före Adam
och hade utsträckta huvuden. Deras fullständiga
olikhet från de australiensiska aboriginerna har
förklarats som ett resultat av möjlig
huvudbindning. Kanske så, men bevisen
saknas.
De arkaeologiska uppteckningarna visar på en
ickekontinuerlig bosättning. Lampert The Great
Kartan Mystery, ANU, 1981 är kanske ett
väldigt bra exempel på sådan arkeologisk
forskning. Lampert följer Jones (1973) i
förslaget att den andra fasen av kolonisationen
av Australien började omkring 20000 BP
(before present, före nutid, arkeologiskt
dateringssystem som används stället för f.Kr. e.Kr., övers. anm.) (sid. 166). Detta antas av
Arunka av vad vi känner till från andra platser.
Dock finns det inga belägg att dessa folk var
besläktade med aboriginerna och inga utförliga
DNA jämförelser finns tillgängliga. Det är min
slutsats att dessa kommer att visa sig vara
skilda på ett funktionellt sätt. Bowdler (1977)
antar en maritim ekonomi som förklaring av
överföringen av redskapsteknologier (Lampert,
ibid.). En av faktorerna som hindrar insamling
av belägg är att under Pleistoceneperioden är att
den låga havskusten skulle ha underlättat resor,
men den är nu under vatten. Vid platserna vid
Willandrasjön så varierar dateringen för
bosättningar från 24000 BP till nära 33000 BP.
Kosten var huvudsakligen ryggradsfiskar och
skaldjur, med landfaunan mindre utnyttjad.
Detta verkar vara en kustekonomi vilken, om
förflyttad skulle ha den största delen av
bosättningen under den nuvarande havsnivån.
Uttorkningen av Willandrasjöarna omkring
17000 BP drev fram anpassningen av tekniken
till att gälla för sädesbearbetning cirka
15000 BP.
Oavsett tolkningen så råder lite tvivel om att
bosättningen av det australiensiska fastlandet
skedde omkring 30,000 år före Adams
framträdande.
Beläggen visar att Nefilim nu är utdöda och att
Egyptens Fall [036]
alla humanoider på denna planet är ättlingar till
samma mänskliga grupp som finns listad som
ättlingar till Adam. Ju mer genomarbetad
forskning, desto mer troligt är det att den
kommer att vissa detta faktum. Så de olika
bosättningarna vid Jeriko över 9,000 år
motsäger inte Första Mosebok – det visar bara
på hållbarheten för konceptet om Nefilim (jfr.
uppsatsen Nefilim [154]).
Hållningen är att nu är hela mänskligheten av
ett ursprung och att samtliga kommer att möta
en uppståndelse.
Uppståndelsen av de döda
Uppståndelsen diskuteras i Jesaja 26:13-14 och
leder till en tidsram som beskrivs i Jesaja
26:15-18.
Jesaja 26:15-18 15 Herre, Du har förökat nationen:
Du är ärad: Du har sträckt det långt ut till alla
jordens gränser. 16 Herre, i svårigheter har de
kommit till Dig, de öste ur sig böner då Du härdade
dem. 17 Likt en havande kvinna som närmar sig sin
förlossning är i smärtor och skriker ut sin
födslovärk; så har vi varit i Din åsyn, Oh Herre. 18
Vi har varit havande, vi har lidit smärta, Vi har, som
det visade sig, vi har inte utverkat någon befrielse på
jorden; ej heller har invånarna på jorden fallit. (till
svenska från den engelska översättningen av övers.
Den svenska översättningen från Bibel 2000: 15
Herre, åter och åter har du gjort mäktiga gärningar
för ditt folk. [---] 16 [---] 17 Som en kvinna som skall
föda och krystar och skriker av smärta, så lät du oss
bli, o Herre. 18 Vi var havande, vi krystade, men vi
födde vind. Vi har ingen hjälp för landet. [---],
övers. anm.)
Detta är Israels nation som utökas – den
framtida nationen enligt Matteus evangelium
21:43. Denna nation var kvinnan som gick i
födslovärkar i Uppenbarelseboken 12:17 där
kvinnans avkomma var både judar och ofrälse
och samtliga av Israel. Odjuret spydde ut vatten
som en störtvåg genom sin mun mot kvinnan.
Hela den andliga aktiviteten eller ormens kraft
hälldes ut eller flöt ut i attacken mot kvinnan.
Dock räckte det inte för att krossa de utvalda.
Den betydelsefulla aspekten här är att Jesaja
säger att de utvalda misslyckades att bringa
befrielse till jorden eller till att bringa jorden
till ånger eller med att förstöra dess system.
Detta förlopp är omedelbart innan slutet då
nästa text (Jes. 26:19 ff) går vidare till att
Egyptens Fall [036]
Page 23
diskutera uppståndelsen.
Jesaja 26:19-21 19 Dina döda skall få liv igen, deras
kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i
mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den
falla över skuggornas land. 20 Mitt folk, gå in i era
kamrar och stäng dörren om er. Göm er en kort
stund, tills vreden har dragit förbi. 21 Ty Herren drar
ut från sin boning för att straffa jordens folk för
deras synd, och jorden skall blotta det blod som
spillts, inte längre dölja de dräpta.
Denna period i profetian kallas således för de
Ofrälses tid och sträcker sig över en enorm
period av historien. Speciellt så handlar slutet
av denna tid om ett antal koncept.
Uppståndelsen av de döda finns med. Jeremia
talar om de döda vid slutet av perioden för
världssystemen som att de är Guds döda
människor och att även han var med dem i den
uppståndelsen. Så profeterna är i den första
uppståndelsen. Därefter inträder Guds folk i
kamrarna som förberetts för dem och dörrarna
stängs efter dem.
Detta är det stängande av dörrar som det talas
om i Matteus evangelium 25:1 ff. Här användes
liknelsen om de visa och dåraktiga jungfrurna
för att visa att de visa jungfrurna, de utvalda,
var fyllda av Anden vid brudgummens
ankomst. Dessa är de jungfrur som det talas om
i Uppenbarelseboken 14:4 som hänger samman
med Uppenbarelseboken 7:3, där jorden och
haven inte skulle skadas förrän Herrens tjänare
var förseglade. Dessa förseglades för Israels
nation som nämns i Jesaja 26:19 ff. ovan.
Dessa Guds utvalda samlades med Lammet tills
nationerna var omkullkastade. Tidsramen för
denna profetia handlar om Herrens dag som
täcker en period om tusen år, från den första
uppståndelsen
fram
till
den
andra
uppståndelsen, då jorden visar sitt blod och
ingenting mer täcker dess sår. Så Jesaja 26:1921 sträcker sig över de 1,000 åren för
Uppenbarelseboken 20:4 ff., eller Millenniet.
De Dödas Tillstånd
De dödas tillstånd är tystnad (Ps. 115:17) och
mörker (Ps. 143:3). Det finns ingen evigt
existerande själ. Ett öde kommer till alla
människor (Eckl. 9:3). De döda vet ingenting
(Eckl. 9:5).
Vissa av de urgammalt döda har ingen
uppståndelse (Jes. 26:14). Detta undersöks
ovan.
De döda av helgonen benämns sovande eller de
som har somnat (se Matt. 9:24; Mark. 9:35; 1
Kor. 15:6,18; 1 Tess. 4:13,15; 2 Pet. 3:4).
Händelser i uppståndelsen av de
döda
Gud gör underverk för de döda och de döda
stiger upp för att prisa Honom (Ps. 88:10a),
men Refaim stiger inte upp. Hans stadiga
kärlek förklaras från graven (Ps. 88:11) då de
döda uppstår. För Job visste att hans förlösare
lever (Job 19:25) och till slut skall han stå på
jorden. Efter Job hade förstörts, så visste han
att han i köttet skulle se Gud, som skulle vara
vid hans sida, och hans ögon skulle se Honom
och inte någon annan [s ögon] (Job 19:25-27).
Kristus reste de döda så att vi kan förstå att han
är Messias (Matt. 11:4-5). Lazarus var ett
exempel på denna kraft (Joh. 11:11). Detta
koncept om uppståndelse tillskriven Messias
var välkänd och väntad (Matt. 14:2).
Det förstods att vi inte alla skulle sova utan att
vi alla skulle ändras vid den sista basunstöten
(1 Kor. 15:51). Således kommer bröderna föras
över generationer och falla i sömn, men under
de sista dagarna kommer Messias medan andra
av helgon lever. Så alla kommer att ändras till
odödliga andliga kroppar (1 Kor. 15:44 ff.). De
som har fallit i sömn skall bli uppresta. De som
är vid liv som är kvar fram till Herrens ankomst
kommer inte att gå före de som har fallit i sömn
(1 Tess. 4:13-15). Herren kommer att stiga ned
från himlen med sina ärkeänglars rop och ljudet
av Guds basun och de döda kommer att resa sig
först och vi som är vid liv, som är kvar, skall
fångas upp tillsammans och således alltid vara
med Herren (1 Tess. 4:16-17).
Från uppståndelsen så inleds helgonens
millenniestyre. Helgonen skall styra nationerna
med en stav av järn (Upp. 2:26-27).
I uppståndelsen kommer det inte finnas några
äktenskap (Matt. 22:31).
Page 24
Helgonen kommer att resas upp som andliga
entiteter. Kristus dog för oss så att när vi vaknar
från sömnen kan vi leva med honom (1 Tess.
5:10).
Det är viktigt att vi förstår att endast de
rättfärdiga når den första uppståndelsen.
Rättfärdighet och rättvisa på hebreiska är
samma ord (tsedek). De uppfattas vara samma
sak. Så icke ångrad förvridning av rättvisan
utesluter de utvalda från den första
uppståndelsen.
Straffandet av de Onda
Mänskligheten är uderkastade ett system av
rättfärdig träning. Det är Guds vilja att inget
kött skall förgås, utan att alla skall nå ånger. (2
Pet. 3:9).
Om Gud tog tillbaka Hans ande så skulle allt
kött förgås tillsammans och människan skulle
återvända till jord (Job 34:15) – Alltså är själen
icke-existerande. Hela mänskligheten som inte
uppstår vid den första uppståndelsen, vilken är
en bättre uppståndelse (Heb. 11:35), kommer
att uppstå vid den andra uppståndelsen efter
Messias milleniestyre. Denna process är en
period av dom, som verkar sträcka sig över 100
år (Jes. 65:20). Domens uppståndelse (Joh.
5:29) är en av rättning och lärande så att hela
mänskliheten kan bli förberedd att mottaga
evigt liv. Ordet för dom (kriseoos) (tolkat som
fördömmelse i KJV) har betydelsen beslut.
Innebörden är om rättning och härstammar från
åsikter eller beslut som ges angående
handlingar. Det kan bära konceptet om straff
eller av vedergällning, dock kan den allmänna
befolkningen som inte har haft chansen att
känna Guds knappast straffas för det. De
syndiga skall underkastas en intensiv träning
och skolning. Om de inte ångrar sig efter den
perioden om hundra år som ges från den andra
uppståndelsen, kommer de att låtas dö och
deras kroppar skall förstöras av elden i
Gehenna (Matt. 5:22,29,30; 10:28; 18:9;
23:15,33; Mark. 9:43,45,47; Luk. 12:5; Jak.
3:6).
Det finns tre ord i det Nya testamentet som
översätts med helvete. Dessa är SGD 86 hades
som överensstämmer med SHD 7585 sheol,
Egyptens Fall [036]
eller avgrunden eller graven – platsen där döda
kroppar placeras. De andra två orden är SGD
1067 gehenna, som är av hebreiskt ursprung för
Hinnomdalen. Detta var ett avskrädesdike där
avfall och döda djur från Jerusalem brändes.
Kristus använde det i en figurativ mening i
referens till avlägsnande av de döda, både
kropp och själ (Matt. 10:28), efter domen. Det
tredje är SGD 5020 tartaros som är avgrunden
dit änglarna förvisades efter upproret.
Det eviga straffet (kolasin, en bestraffning) som
omnämns i Matteus evangelium 25:46 är i
motsats till evigt liv. Det är helt enkelt död.
Innebörden av bestraffning så som i timoria i
Hebreerbrevet
10:29
härstammar
från
betydelsen
vedergällning.
Andra
Korintierbrevet 2:6 använder ordet epitimia av
aktat som medborgarskap. Därför har straffet
denna innebörd om borttagande av aktningen
som medborgare.
Således finns det ingen plats för evigt plågande
av de döda. Helgonen kommer att kallas till den
första uppståndelsen för att utföra ett arbete i
utlärande under Millenniet så att demonerna
kan dömas efter deras handlande och världen
kan ha en jämförande standard efter vilken vi
kan mäta resultaten.
Dessa kommer inte att dö i den meningen att de
döms nu. Resten av världen döms inte nu.
Resten av världen kommer att resas upp och
rättas under övervakning under den andra
uppståndelsen (Upp. 20:12-13). Det blir ingen
annan uppståndelse eller bestraffning annat än
den andra eller allmänna uppståndelsen. De
ångerfulla kommer att ges evigt livmed
helgonen från den första uppståndelsen och de
som inte ångrar kommer helt enkelt att dö och
deras kroppas kommer att brännas. Efter detta
tillstånd kommer de döda och graven, eller
hades, att tas bort (Upp. 20:14). De onda som
är i livet vid Messias återkomst kommer att
dödas (Mal. 4:3) och förvisade till den andra
uppståndelsen.
Detta var straffet som lades på Juda för deras
förkastelse av Kristus. De var kungarikets söner
som kastades in i yttre mörker (Matt. 8:12). De
förvisades till den andra uppståndelsen istället
för att ta del i den gudomliga naturen (2 Pet.
Egyptens Fall [036]
1:4) och den första uppståndelsen. Dessa var
inte utvalda att ta del i den första
uppståndelsen. Många är kallade, men få är
utvalda för att genomgå denna uppgift (Mat.
22:13-14). Många som stöder Kristus, men som
behandlar hans utvalda illa, eller de som
anstränger sig (Matt. 25:30) kommer att bli
hänvisade till den andra uppståndelsen (Matt.
24:51; 25:30) för det är många som är uteslutna
(Luk. 13:26) och till och med de i den första
uppståndelsen
är
omplacerade
i
priioritetsordning (Luk. 13:30).
Ärendet om uppståndelsen är således utvecklat
från processen om krossandet av Satan och
hans system. Skapelsen av humanoiderna före
Adam, var en del i den processen och
utvecklingenav denna planet inom syftena hos
den Elohim som kontrollerade det. Så guden av
denna värld har systematiskt tagits itu med
under en lång tidsperiod, från skapelsen av
Adam. Således är den sextusenåriga
frälsningens plan av större betydelse.
Fortsättningen av Egyptens fall
Jesaja 27 går vidare med att diskutera
dräpandet av Leviathan på Herrens dag. Denne
Leviathan, den genomstuckna och vridna
ormen, odjuret som är i haven skall dräpas eller
fängslas som i Uppenbarelseboken 20:4.
Därefter skall Israel slå rot genom hela världen.
Vid denna dag kommer Herren att slås bort
eller skördas så som man skulle göra med
oliver, Israels Barn från flodens kanal, eller
Tigris-Eufrat, till Egyptens strömmar.
Jesaja 27:13 säger:
Jesaja 27:13 Den dagen skall det stora hornet ljuda,
och alla skall komma, de som gick förlorade i
Assyrien, de som skingrades i Egypten, och de skall
tillbe Herren på Jerusalems heliga berg.
Jesaja 28 går sedan vidare med att berätta om
krossandet av stoltheten hos de druckna av
Efraim. Så de sista dagarna visar på krig i
Efraim. Profetian är tydligt sammankopplad
med Hesekiel och förstörelsen av Egypten.
Därtill är de sista dagarna odiskutabelt
inblandade och utvecklade. Nationerna som är
inblandade i Egyptens fall och verkar vara
skilda från de tidigare grupperna involverar,
Page 25
som vi sett tidigare, Meshek och Tubal.
Meshek och Tubal var söner till Jafet (1 Mos.
10:2). De identifierades med Gomeritfolken
från stäppen som vi numera känner som ryssar.
Inkluderad i denna grupp av gomeriter var
Ashkenazi som utgjorde det senare judiska
Kazarriket. De gamlas sånger talade om
problemen de hade med dessa folk i Psaltaren
120:5. Hesekiel 38:2 identifierar Gog och
Magog som huvudfurstar i Meshek och Tubal
ändå var Magog deras broder i Första Mosebok
10:2. Vi har alltså att göra med en nation som
absorberade
magogiterna
som
deras
huvudstam.
Dessa grupper sträckte sig in till Mindre Asien,
vilket även elamiterna gjorde. Nästa grupp som
räknas upp är edomiterna.
Hesekiel 32:29 29 Där ligger Edom med sina kungar
och furstar, som trots sin makt hamnade bland dem
som dräpts med svärd. De vilar nu tillsammans med
oomskurna och dem som har lagts i graven.
Edomiterna gick inte in i Egypten och den enda
nationella grupp som kan sägas ha varit
inblandad med denna grupp var de ottomanska
turkarna. Tidsramen är således väl in i de sista
dagarna.
Nästa grupp som skall behandlas bekräftar
denna syn. Denna grupp består av furstarna från
norr.
Hesekiel 32:30-32 30 Där ligger alla furstar från norr
och alla från Sidon. Trots den skräck de spred
störtades de ner bland de dräpta. Deras styrka
vändes i skam. Oomskurna vilar de bland dem som
dräpts med svärd. Nu får de dela skammen med dem
som har lagts i graven. 31 Farao ser dem alla och
tröstar sig i sorgen över sin larmande hop. Dräpta
med svärd är farao och hela hans här, säger Herren
Gud. 32 Jag lät honom sprida skräck i de levandes
land. Nu skall han läggas bland oomskurna, hos dem
som dräpts med svärd, farao och hela hans larmande
hop, säger Herren Gud.
Gruppen här är en sammansatt armé bestående
av furstarna från norr samt även sidonierna.
Furstarna från norr är inte enbart en samling av
de norra kungarikena av medo-perserna.
Denna avdelning handlar om en mycket bredare
och senare grund. Det faktum att profetian
handlar om en grupp som är upptecknnad efter
Page 26
de i Meshek och Tubal i senare tid som vi ser
ovan, vilket sker efter det totala upphörandet av
dessa imperier, visar på den omflyttade makten
från deras system. Således är makten i de
europeiska systemen i kombination med
lämningarna av det feniciska systemet som
grundades på eller härstammade från Tyros och
Sidon. År 1000 f.Kr. handlade dessa system
och
den
israelitiska
alliansen
med
amerikanerna. Vi vet att de importerade tobak
och kokain till Mellanöstern (jfr. nyligen gjord
forskning på mumier i Tyskland och
Storbritannien c:a år 2000).
Det feniciska systemen var i slutändan en
sammanblandning grundad på Kartago och
deras makt bröts kring Medelhavet under de
Puniska krigen. Det råder dock mycket lite
tvekan att de fån Kartago hade spridits västerut
till Atlanten och hade haft metallbrytning i
Storbritannien och hade handlat med Irland i
århundraden. Enligt Edwards (Christian
England, Vol. 1, sid. 20), Kartago förstod att
spridningen av kristendomen räckte bortom
Rom och dessa områden. Tertullian från
Kartago skryter i Against the Jews att
'delar av Britannien som inte nåddes av romarna, var
i själva verket erövrad av Kristus'.
Vi har alltså att göra med spridningen av
sidonierna vilka är utsträckta till, och förenade
med Furstarna från Norr. Sidoniernas
utsträckning täcker även in de ursprungliga
områdena, från Sidon genom hela Libanon,
som har plats i slutets krig.
Faktumet med involveringen av dessa
nationella grupper i deras helhet, till exempel
Meshek och Tubal, utesluter varje mindre
legoknektaktivitet med babylonierna och medoperserna i den första fasen av de åttio åren.
Kombinerad med de andra ofullbordade
aspekterna går det bara att dra slutsatsen att
detta är en ofullbordad profetia och att Skriften
har brutits, eller så har den en mängd betydelser
för de Ofrälses tidsperiod som det setts av
Daniel och de andra profeterna.
Näst uppdrag är att identifiera faserna, för den
processen
kommer
att
upprätta
händelseförloppet för de sista dagarnas krig.
Egyptens Fall [036]
Fas 2 – Del 1
Egyptens fall figurerar som en huvudsaklig del
av Hesekiels bok och följer efter den Smorde
Beskyddande Keruben i Hesekiel 28. I
avdelningen om Fas 1 såg vi att det fanns ett
distnkt händelseförlopp och att det fanns ett
antal aspekter av profetian som kunde ses som
fullbordade i den tidsram som vanligen
tillskrivs profetian. Profetian har från dessa
faktorer framhållits som en ofullbordadprofetia
och därmed belägg för Skriftens felaktiga natur.
Dock sade kristus att Skriften inte kan n brytas
(Joh. 10:35). Profetian måste därför ha en
utsträckt tidsram.
Identifiering av tidsramen
Om vi antar att det var ett avbrott i profetian, så
är denna slutsats, som vi har sett, oundviklig;
vad är nyckeln? Svaret ligger i orienteringen
kring babylonierna Nebukadnesar besegrade
egyptierna i slaget vid Karkhemish år 605 f.Kr.
Detta utgör den centrala punkten i texterna och
måste därför undersökas. Nebukadnessar
noteras de, skulle också tas bort och hans
kungarike skulle kedjas som vid en stubbe för
en tidsperiod om sju tider enligt Daniel 4:5-34.
Daniel 4:5-34 5 Sist kom Daniel in till mig, han som
heter Belteshassar efter namnet på min gud och som
är fylld av heliga gudars ande. Även för honom
berättade jag drömmen: 6 ”Belteshassar, min främste
spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och
att ingen hemlighet är för svår för dig – hör här vad
jag såg i min dröm och säg vad det betyder. 7 Där
jag låg på min bädd såg jag ett träd mitt på jorden,
och det var mycket högt. 8 Trädet växte sig stort och
väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det
syntes till världens ände. 9 Det hade ett praktfullt
lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt
alla. Markens djur fann skugga under det, himlens
fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser
hämtade sin näring därifrån. 10 Där jag låg på min
bädd såg jag i mina syner en helig väktare komma
ner från himlen, 11 och han ropade med hög röst:
Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan
lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr
bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar!
12 Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn
och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av
himlens dagg och dela djurens lott bland det som
växer på jorden. 13 Han skall förvandlas: han skall få
ett djurs sinne i stället för en människas, och så skall
sju tider förgå. 14 Denna dom är avkunnad av
väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att
de som lever skall inse att den Högste råder över
Egyptens Fall [036]
människors riken och att han ger dem åt vem han vill
och upphöjer den ringaste bland människor till
härskare. 15 Denna dröm hade jag, kung
Nebukadnessar. Säg mig nu, Belteshassar, vad den
betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig
tydningen, men du kan, eftersom du är fylld av
heliga gudars ande.” 16 Daniel, som kallades
Belteshassar, stod då ett ögonblick gripen av
förvirring och skrämd av sina tankar. Men kungen
sade: ”Belteshassar, låt inte drömmen och
uttydningen skrämma dig.” Belteshassar svarade:
”Herre, om drömmen ändå hade gällt dina
motståndare och uttydningen dina fiender! 17 Det
träd som du såg växa sig stort och väldigt och nå
ända upp till himlen, så att det var synligt över hela
världen, 18 och som hade ett praktfullt lövverk och
bar mycket frukt, så att det hade föda åt alla, och
under vilket markens djur bodde och på vars grenar
himlens fåglar byggde bo – 19 det är du, konung, du
som har vuxit dig stor och väldig, vars storhet har
tilltagit och nått ända upp till himlen och vars välde
sträcker sig till världens ände. 20 Att du såg en helig
väktare som kom ner från himlen och sade: Hugg
ner trädet och förstör det, men lämna stubben kvar,
med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken,
så att han fuktas av himlens dagg och får dela lott
med markens djur, till dess att sju tider förgått – 21
konung, det skall tydas så, och det är den Högstes
beslut som har drabbat min herre och konung: 22 Du
kommer att fördrivas ur människors krets, och du
skall bo bland markens djur, få gräs att äta som
oxarna och fuktas av himlens dagg; så skall sju tider
förgå, till dess du inser att den Högste råder över
människors riken och att han ger dem åt vem han
vill. 23 Befallningen att stubben skulle lämnas kvar
betyder att du får behålla ditt rike när du inser att det
är himlen som har makten. 24 Konung, följ mitt råd:
utplåna din synd genom att göra gott och din skuld
genom barmhärtighet mot de fattiga, så kan din
lycka bestå.” 25 Allt detta drabbade kung
Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare, då kungen
en gång gick omkring på taket till sitt palats i
Babylon, 27 utbrast han: ”Detta är det stora Babylon,
som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad
med min egen kraft, till min egen ära!” 28 Medan
orden ännu var på kungens läppar kom en röst från
himlen: ”Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt
rike har tagits ifrån dig! 29 Du kommer att fördrivas
ur människors krets, och du skall bo bland markens
djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider
förgå, till dess du inser att den Högste råder över
människors riken och att han ger dem åt vem han
vill.” 30 I samma ögonblick gick orden i uppfyllelse:
Nebukadnessar fördrevs ur människors krets, han åt
gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens
dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna
som fågelklor. 31 Men när den fastställda tiden hade
gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och
fick mitt förstånd tillbaka; då prisade jag den
Högste, jag lovade och ärade honom som lever i
evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike
Page 27
varar från släkte till släkte. 32 Alla på jorden är att
räkna för intet, och han gör som han vill med
himlens här. Ingen kan hindra honom och fråga: Vad
är det du gör? 33 I samma stund som jag fick mitt
förstånd tillbaka återfick jag också min härlighet och
glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och mina
stormän uppsökte mig, och jag blev åter insatt som
kung i mitt rike och blev ännu mäktigare än förut. 34
Nu vill jag, Nebukadnessar, prisa, upphöja och
förhärliga himlens konung, ty allt han gör är rätt och
rättvist, och de högmodiga har han makt att kväsa.
Denna period verkar vara sju år. Dock används
termen tider för år som har en profetisk
betydelse. En tid är vanligen en period om 360
år grundad på månkalendern. Perioden i fråga
är inte enkelt sju år. Perioden inneåller som vi
ser ovan 2,520 år från 605 f.Kr. Således ser vi
till kalenderåren 1914-16 för att fullborda
denna sektion och åter börja händelseförloppet
för att fullborda denna profetia om Egyptens
underkastelse under semiterna och aryerna,
symboliserade av babylonierna, assyrierna och
medoperserna. användandet av året 1914 av
Jehovas Vitnnen verkar vara en felaktig
tillskrivning av viktiga aspekter av texten och
profetian om de sju tiderna i Daniel.
Förståelsen av förhållandet med Hesekiel är
inte uppenbart av kommentarerna som
tillskrivits dem.
Vad, om någonting, hände i Egypten 1914?
Svaret är att det var ockuperat av det Brittiska
Samväldets arméer under ledning av Allenby.
Mer väsentligt så inledde denna tid de stora
krigen av de sista dagarna. Denna period har en
specifik skiljepunkt och maktskifte genom
profetisk ledning.
Maktskiftet kunde inte ske förrän tiderna var
nådda. Därför hade krigen de resultat de hade,
så att profetian och Skriften inte skulle brytas.
Dock användes resultaten av dessa krig på ett
sådant sätt för att förbereda planeten för
maximal effekt när de profetiska tiderna hade
fullbordats. Låt oss se till vissa skeenden från
1914.
Den 28 juni mördas ärkehertig Ferdinand av
Österrike i Sarajevo och Österrike-Ungern
förklarade krig mot Serbien den 28 juli 1914.
Den 1 augusti förklarade Tyskland krig mot
Ryssland och Frankrike och invaderade
Belgien.
Den
4
augusti
förklarade
Page 28
Storbritannien krig mot Tyskland och angav
Belgiens neutralitet som orsak.
Den 5 augusti förklarade Österrike krig mot
Ryssland. Ryssland, Storbritannien och
Frankrike förklarade krig mot Turkiet.
Den 26-28 augusti 1914 orsakade Tyskland ett
stort nederlag för ryssarna i slaget vid
Tannenburg. Tyskarna invaderade även
Frankrike och deras marsch mot Paris
stoppades vid slaget om Marne. Storbritannien
trängde in i Frankrike och slaget omYpres
utkämpades under oktober - november 1914.
Detta inledde skyttegravskriget på västfronten.
Således bevittnar vi en stort central punkt i
krigsföringens historia och för världen år 1914,
precis som perioden som ledde fram till slaget
vid Karkhemish år 605 f.Kr. 2,520 år, eller sju
tider, tidigare.
En annan faktor som skulle dyka upp i
världspolitiken, även om den verkar mindre
viktig, var att Bank of England tillåts ge ut fler
sedlar än den föreskrivna gränsen. Detta beslut
introducerade
processen
om
finansiell
instabilitet, vilket kommer att nå sin fulla
konsekvens i den finansiella skuldsättningen
och förslavandet av de engelskspråkiga folken.
Konsekvenserna av Femte Mosebok 28 (se
uppsatsen Välsignelserna och Förbannelserna
[075]) kommer endast ses då.
Första Världskriget utvecklade koncepten och
metoderna för moderna krig. Dessa var inte
som hjältarna från förr som skall ned i
avgrunden med sina svärd och deras sköldar.
En kort summering kommer att vara
upplysande.
 18 februari 1915. Som hämnd för
Britanniens sjöblockad mot Tyskland,
slog Tyskland tillbaka med under ubåtsblockad av Storbritannien.
 22 april - 25 maj 1915. Andra slaget om
Ypres då giftgas användes av tyskarna
för första gången.
Krigsföringen skulle genomgå sin största
förändring efter detta krig. Precis som det
amerikanska inbördeskriget var inledningen av
modern krigföring med användning av
automatvapen, så var även Första Världskriget
Egyptens Fall [036]
testplatsen för vapen med än större skräck och
massförstörelse. Utvecklingen av vapen
kommer att bli tydlig när vi fortsätter.
Även grundandet av nationella grupperingar
och allianser kom att födas. De centrala
semitiska nationerna omorganiserades, inte
minst Israel. De israelitisk-ariska krigen hade
börjat.
 25 april 1915. Allierade styrkor landsteg
på Gallipolihalvön men misslyckades
med att ta kontroll över Dardanellerna.
ANZAC föds.
 Italien gick in i kriget på de allierades
sida.
 Britannien skapar en koalitionsregering
under Asquith.
 Den
brittisk-franska
offensiven
misslyckades.
 Den 6 september 1915 gick Bulgarien in
med centralmakterna.
 Den 21 februari till 16 december 1916.
Slaget vid Verdun blev den tyska
offensiven
på
västfronten
med
förödande förluster på båda sidor.
 20 mars 1916. Det hemliga engelskfranska avtalet eller Sykes-Picot
överenskommelsen
ingicks
om
delningen av det turkiska riket vilket
ledde till att kriget kom att inkludera
Palestina. Egypten var en del av det
imperialistiska systemet.
 24 april 1916 Påskupproret på Irland
markerade en förändring av makten
inom de brittiska öarna.
 31 maj till 1 juni 1916. Slaget om
Jylland, det enda större sjöslaget mellan
brittiska och tyska flottor hade brittiska
förluster som översteg de tyska
förlusterna.
 Den
ryska
Brusilovoffensiven
misslyckades.
 1 juli 1916. Slaget vid Somme, det
första användandet av pansarvagnar hos
Storbritannien. Mer än en miljon offer.
 27 augusti 1916.
Romanien
och
Portugal går med i kriget mot Tyskland.
 USA, kanske med fördel av kriget,
köpte Virgin Islands. De landsatte
trupper
i
Santo
Domingo
i
Dominikanska Republiken och stannade
Egyptens Fall [036]



till 1924.
Februari 1917, den ryska revolutionen
och Tsar Nikolas abdikering.
11 mars 1917.
Britterna
erövrade
Bagdad av Turkiet.
Ghuzturkarna, döpta efter Seljukernas
ättelinje, hade varit i Bagdad från 1100talet och hade desegrat de västra
bysantiska styrkorna vid Myriocephalum år 1176. Detta satte en ände
för Bysans återkomst som inleddes efter
segern över Seljukerna från Rum under
det första korståget vid Nicæa och
Dorylæum. Denna seger hade gjort det
möjligt för korsriddarna att marschera
vidare till Syrien och ta Edessa och
Antioka år 1098 och Jerusalem år 1099.
Bestämningen av utgången av denna fas
inleddes år 1917.
 6 april 1917. USA förklarar krig mot
Tyskland.
 31 juli
till
10 november 1917.
Erövringarna
från
slaget
vid
Passchendale, den största brittiska
offensiven, motverkades av den tyska
motoffensiven.
 24 oktober 1917. Slaget vid Caporetto
ledde till stora italienska nederlag.
 Oktoberrevolutionen
ledde
till
bolsjevikernas störtande av den
provisoriska regeringen. Lenin blev
chefskommisarie
och
Trotskij
utrikeskommisarie.
 Brittiska
Samväldets
segrar
i
mellanöstern ledde till att Palestina
återtogs för Israel. Beersheba, hade
erövrats av de australiska lätta
kavalleriet i den sista stora beridna
attacken av det engelskspråkiga folken.
Av detta kom Balfourdeklarationen
(1:a) som stödde en judisk stat i
Palestina.
 9 december 1917. Styrkor från det
Brittiska Samväldet erövrade Jerusalem.
Staden var åter i israelitiska händer efter
1,847 år.
Detta var nyckelfaktorn och höjdpunkten i
kriget ur en profetisk synvinkel. Återstoden av
kriget fokuserades på följande centrala
Page 29
händelser.
 3 mars 1918.
Brest-Litovskfördraget
mellan Ryssland och Tyskland ledde till
att Ryssland drog sig ur kriget
 15 juli t 2 augusti 1918, den sista stora
tyska offensiven föll i slaget vid Marne.
 16 juli 1918, avrättandet av ex-Tsar
Nikolas II och hans familj.
 18 juli 1918, den allierade offensiven
inleddes. Tyskland tvingat till reträtt.
 Italienarna vann en seger i Vittoria
Venetien och Österrike-Ungern gav
upp.
 9 november 1918, revolution i Tyskland
och avsättandet av Wilhelm II.
Republiken utropades.
 11 november 1918.
Tyskland
accepterade vapenvilan och det Första
Världskriget slutade.
 Inbördeskriget på Irland började.
 Lenin
koncentratede
makten
i
Blsjevikregeringen och inbördeskriget
varade till 1920.
Dessa saker illustrerar hur denna viktiga
tidpunkt i historien involverade nationerna som
nämndes i profetian och många fler. Det tydliga
från denna förteckning är att vi ser ett nytt
system för krigföring utvecklas som skilde sig
från alla tidigare system. Mer specifikt kom
detta händelseförlopp att initiera upprättandet
av slutets krig och upprättandet av Guds
Kungarike.
Händelseförloppet rekapituleras som följer.





750 f.Kr. Nubien konsolideras med
Egypten under Nubisk överhöghet.
732 f.Kr. Assyrier under Tiglath Pileser
III annekterar Damaskus och gör Israel
och Juda till lydstater.
729 f.Kr. Tiglat Pileser annekterar
Babylon.
724-721 f.Kr.
Shalmaneser
V
annekterar Israel. Hans efterträdare
Sargon II deporterar de tio stammarna.
Denna deportering var bortom Araxes
till stäpperna.
710 f.Kr. Kimmerier invaderar och
förstör Urartu och Frygien. Sargon
dödas medan han slåss mot Kimmerier
Page 30


år 705 f.Kr.. och efterträddes av
Sennakerib.
696 f.Kr. Assyrierna länsar Tarsus.
687 f.Kr. Tronen i Lydia i västra
Anatolien tas av Gyges.
Assyrien är nu bestämt att erövra Egypten och
bli det största riket i västra Asien.
 669-663 f.Kr.
Assyrien
invaderar
Egypten
och
fastslår
Egyptens
underordning.
 Egyptens armar är således brutna på ett
preliminärt sett.
 605 f.Kr.
Nebukadnessar
besegrar
Neko, som hade kommit att stödja
Assyrien, vid slaget om Karkemish.
Egyptens armé förföljs till Egyptens
gränser, men Nebukadnessar tränger
inte in i landet eller kungariket Juda (2
Kung 24:7). Tidsskalan om sju gånger
börjar.
 Egyptierna lyckas återta Gaza efter
slaget år 601 f.Kr.. och på grund av
detta så ökar deras inflytande i
Jerusalem trots varningarna från
Jeremia.
 År 599 f.Kr. Nebukadnessar besegrar
Araberna öster om Syrien och Palestina.
 År 598 f.Kr. ger han sig av för att
belägra Jerusalem och besegrade det 1516 mars 597 f.Kr.
 Han belägrade och förstörde Jerusalem
återigen år 586 f.Kr..
 C:a
567 f.Kr.
Egypten
försöker
återskapa sin ställning och dess Farao
Amasis, arvtagare till Hofra togs an av
Nebukadnessar under hans trettiosjunde
år (567 f.Kr..).
 525 f.Kr. Kambyses invaderar Egypten
och bryter dess andra arm.
Slutet av den första fasen med en övergång av
makten från semiterna till Aryanerna
representerade av Medo-Perserna. De två
grupperna var maktkonsolidationer som ledde
till skifte av kontrollen. Egypten besegrades av
båda grupperna. Slutet på perioden av
konsolidation under fyrtiotvå år spände till
525 f.Kr. med Kambyses invasion. Cykeln om
sju tider som gäller för detta slutdatum ger oss
året 1995 som slutet på fas 2. År 1995 skall vi
Egyptens Fall [036]
se de stora återgrupperingarna av maktgrupper
komma till sin spets. Från år 1995/6 skall de
sista dagarnas riken vara i politiskt, finansiellt
och socialt uppbrott villket resulterar i en serie
av militära konflikter som leder fram till
Messias återkomst. De sista dagarna kommer
inte vara en serie av tysta iakttagelser. Inte
heller har människans dateringssystem med ett
felaktigt datum för Kristus födelse någonting
att göra med tidsramen för slutskeendena. Gud
verkar i enlighet med jubiléerna och inte enligt
dateringar gjorda av människan. Således har år
2000 ingen betydelse annat än vad gäller dess
plats i de sju åren eller sabbatscykeln. [Det
andra årtusendet från Kristi födelse måste inledas
från 1996 eller tidigare då Kristus inte kunde fötts
senare än år 4 f.Kr.. (på grund av Herodes väl
kända död år 4 f.Kr..). Således måste han ha fötts 5
f.Kr. eller tidigare. Se uppsatsen Betydelsen av År
2000 [286]]
(Se uppsatsen Kristus Ålder vid Dopet och
Varaktigheten av Hans mission [019].
Slutet av händelseförloppet sattes igång av ett
antal förberedande händelser. Dessa är som
följer.
Den första händelsen vi skall förstå är
formerandet av odjurets makt och förstörelsen
av den religiösa skökan i Uppenbarelseboken.
Förföljelsen av en tid, tiderna och en halv tid,
eller 1260 åren skedde från upprättandet av det
religiösa systemet under det Heliga Romerska
Riket. Detta ägde rum år 590 e.Kr. med
förklaringen av påven Gregorius den Förste.
denna period slutade år 1850 med den
Italienska Republiken och dess förstörelse av
den romerska kyrkans makt inom påvestaten
och grundadet av republiken. Detta kunde göras
möjligt av en serie av förberedande händelser.
De förberedande krigen i Europa som bröt
Uppenbarelsebokens sköka kom från den
Franska Revolutionen. Det första förloppet av
odjuret som vände sig mot skökan ses ske från
Uppenbarelseboken 17:16.
Uppenbarelseboken 17:1-18 1 Och en av de sju
änglarna som hade de sju skålarna kom och talade
till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig domen
över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2
Henne har kungarna på jorden horat med, och
jordens invånare har berusat sig med hennes otukts
vin.” 3 Och han förde mig i anden ut i öknen. Och
jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur,
som var fullt med hädiska namn och hade sju
Egyptens Fall [036]
huvuden och tio horn. 4 Och kvinnan var klädd i
purpur och scharlakansrött och lyste av guld och
ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en
guldbägare, som var full av skändligheter och
smutsen från hennes otukt. 5 Och på hennes panna
var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora
Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på
jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av
blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen.
Och jag såg på henne med stor förundran. 7 Och
ängeln sade till mig: ”Vad undrar du över? Jag skall
tala om för dig hemligheten med kvinnan och med
odjuret som bär henne och som har de sju huvudena
och de tio hornen. 8 Odjuret som du såg, det var men
är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå
mot sin undergång. Och de invånare på jorden som
inte från världens skapelse har sina namn skrivna i
livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var
och inte är men skall komma. 9 Här behövs både
förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som
kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10 Fem
har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och
när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11
Och odjuret som var och inte mer är, han är den
åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin
undergång. 12 Och de tio hornen som du såg är tio
kungar som ännu inte har fått sina riken men får
kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13
De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och
makt åt odjuret. 14 De skall strida mot Lammet, och
Lammet med sina kallade och utvalda och trogna
skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre
och konungarnas konung.” 15 Och han sade till mig:
”Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder
och människomassor och folk och språk. 16 Och de
tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata
skökan och göra henne utblottad och naken, de skall
äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Ty
Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och
att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret,
tills Guds ord är förverkligade. 18 Och kvinnan som
du såg är den stora staden, den som har kungavälde
över kungarna på jorden.”
Kvinnans horskap var med jordens kungar och
maktsystemen av världen var blandade med vad
som utgavs för att vara kristendom. Nationerna
med de sju huvudena och de tio hornen speglas
i Daniel. Sekvensen för systemet är uppsatt i
Daniel 2:31-45.
Daniel 2:31-45 31 Konung, du såg i din syn en
väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och
starkt glänsande, en förfärande anblick. 32 Huvudet
på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av
silver, buken och höfterna av koppar, 33 benen av
järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera. 34 Medan
du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon
hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av
järn och lera och krossade dem. 35 Då krossades
Page 31
alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det
spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren,
fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna.
Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort
berg, som uppfyllde hela jorden. 36 Detta var
drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen. 37 Du,
konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud
har givit riket och makten, styrkan och äran 38 och i
vars hand han har lagt alla varelser: människorna,
djuren på marken och fåglarna under himlen, var de
än vistas, och som han har satt till herre över dem
alla – du är det gyllene huvudet. 39 Efter dig uppstår
ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje
rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. 40
Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom
järnet krossar och slår sönder allt skall det riket
krossa och bryta sönder alla de andra. 41 Fötterna
som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn,
betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets
fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera. 42
Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett
rike som är både starkt och svagt. 43 Att järnet du
såg var blandat med lera, det innebär att man trots
blodsband inte kan hålla samman – liksom järn
aldrig kan blanda sig med lera. 44 Under dessa
kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå
som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk
skall få makten över detta rike. Det skall krossa och
tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det
bestå för evigt; 45 du såg ju att en sten rycktes loss
från berget, utan att någon hand rörde vid den, och
krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung,
det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som
skall ske i framtiden. Drömmen är sann och
tydningen tillförlitlig.”
Drömmen var tydlig och tolkningen var säker.
Med andra ord ämnena skulle komma att
realiseras och förståelsen var korrekt.
Slutresultatet skulle komma att bli Messias
ankomst. Således täckte drömmen hela
tidsperioden fram till upprättandet av det
tusenåriga Kungariket under Jesus Kristus.
Detta har ännu inte skett. Profetian är
fortfarande pågående. Nebukadnessar är
fundamental för denna profetia precis som han
är för de andra. Med andra ord, dessa profetior
är interrelaterade.
Historien i Daniel 3 relaterar till avgudadyrkan
som är uppsatt under det falska religiösa
systemet. Detta kapitel visar de utvalda vad
som förväntas av dem. Daniel 4 handlar om
räckvidden i tid för profetiorna och tiden för de
sista dagara.
Daniel 5 handlar om domen över systemet från
Page 32
skriften på väggen.
Daniel 5:1-31 1 Kung Belshassar gav ett stort
gästabud för sina tusen stormän och drack vin med
dem. 2 Under dryckeslaget befallde Belshassar att
man skulle hämta de kärl av guld och silver som
hans far Nebukadnessar hade fört bort från templet i
Jerusalem; han själv och hans stormän, hans gemåler
och konkubiner skulle dricka ur dem. 3 Då hämtade
man guldkärlen och silverkärlen som förts bort från
templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän,
gemåler och konkubiner drack ur dem, 4 och medan
de drack vinet prisade de sina gudar av guld och
silver, koppar och järn, trä och sten. 5 Plötsligt
syntes fingrarna av en människohand som skrev på
kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället.
Kungen följde med blicken handen som skrev; 6 han
bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft
och benen skakade. 7 Han ropade att man skulle
hämta
in
besvärjarna,
stjärntydarna
och
teckentydarna. Och kungen sade till de visa i
Babylon: ”Den som kan läsa denna skrift och tyda
den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja
om halsen och bli den tredje i riket.” 8 Så kom
kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften
och inte tyda den för honom. 9 Då stod kung
Belshassar där skräckslagen och blek, och hans
stormän var förvirrade. 10 Änkedrottningen, som
hade hört kungen och stormännen, trädde in i
festsalen. Hon sade: ”Konung, må du länge leva! Du
behöver inte vara så förskräckt och blek. 11 Det
finns i ditt rike en man som har heliga gudars ande i
sig; på din fars tid gav han prov på djup insikt och
en vishet lik gudarnas. Din far, kung Nebukadnessar,
gjorde honom till ledare för spåmännen, besvärjarna,
stjärntydarna och teckentydarna, 12 eftersom denne
Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, var
känd som en man med utomordentlig begåvning,
mångsidiga kunskaper och förmåga att förklara
drömmar, tyda gåtor och lösa svåra problem. Honom
bör du tillkalla nu: han kommer att ge dig
uttydningen!” 13 Daniel hämtades till kungen, och
denne sade: ”Du är alltså Daniel, en av de fångna
judarna som min far kungen lät föra bort från Juda?
14 Jag har hört sägas att du har gudomlig ande i dig
och har gett prov på djupa insikter och stor vishet. 15
Nu har jag de visa och besvärjarna här hos mig för
att läsa denna skrift och tyda den, men de kan inte ge
mig någon förklaring. 16 Jag har hört att du kan ge
tydningar och lösa svåra problem. Om du nu kan
läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du
kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli
den tredje i riket.” 17 Då svarade Daniel: ”Behåll
dina gåvor, belöningar kan du ge åt andra. Men
skriften skall jag läsa och uttydningen skall jag ge
dig. 18 Konung, den högste Guden gav din far
Nebukadnessar riket och storheten, äran och
härligheten. 19 Så väldig blev den storhet han fick att
människor av alla folk, nationer och språk skälvde
av fruktan inför honom: vem han ville lät han döda
och vem han ville lät han leva, vem han ville
Egyptens Fall [036]
upphöjde han och vem han ville förnedrade han. 20
Men när han blev övermodig, styvnackad och
förmäten störtades han från kungatronen och
berövades sin ära. 21 Han fördrevs ur människors
krets, han förvandlades och blev som ett djur: han
bodde bland vildåsnorna och levde av gräs som
oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, till
dess han insåg att den högste Guden råder över
människors riken och sätter vem han vill att härska
över dem. 22 Men du, Belshassar, som är hans son,
du har inte blivit ödmjuk, fast du vet allt detta. 23 Du
har satt dig upp mot himlens herre, och du har låtit
hämta kärlen från hans tempel. Du själv och dina
stormän, dina gemåler och konkubiner har druckit
vin ur dem och prisat era gudar av silver och guld,
av koppar och järn, av trä och sten – gudar som
ingenting ser och ingenting hör och ingenting
förstår. Men du har inte ärat den Gud som har ditt
liv och ditt öde i sin makt. 24 Det var han som sände
denna hand och lät den skriva denna skrift. 25
Skriften lyder: Mene mene tekel u-farsin. 26 Och så
skall orden tydas: Mene – Gud har räknat ditt rikes
dagar och gjort slut på det. 27 Tekel – du är vägd på
en våg och befunnen för lätt. 28 Peres – ditt rike har
delats och givits åt meder och perser.” 29 Då
befallde Belshassar att Daniel skulle kläs i purpur, få
en gyllene kedja om halsen och utropas till den
tredje i riket. 30 Samma natt mördades Belshassar,
kaldeernas kung, 31och medern Dareios övertog
riket, sextiotvå år gammal.
Systemet som upprättats under babylonierna
använde Guds Tempels artefakter i profana
syften. Skökan refereras till som Babylon för
skökan använder det som är heligt i profana
syften. Slutet för systemet binds samman med
skriften på väggen och uttalandet av visionen.
Skriften var MENE MENE TEKEL
uPHARSIN. Ordet MENE betyder räknad.
Repetitionen av ordet innebär duplikation i
räknandet. Det har inte givits någon adekvat
förklaring till repetitionen annat än som
Epizeuxis
för stor emfas, eftertryck.
repeteringen har mer troligt profetisk betydelse
för tidsramen som är involverad. Ordet TEKEL
betyder att väga och härstammar från ordet
shekel. uPHARSIN är en kaldeisk term som är
en kombination av två ord. u betyder och;
PHARSIN är härlett från PARAS som betyder
att bryta. Därför tolkades termen i betydelsen
dela och ge till mederna och perserna. Detta är
dock ett tillägg till Belshassars i profetian.
Brytandet som det refereras till kan vara en
korsreferens till Daniel 2 och brytandet av
statyn med stenen som brutits av
människohanden som är Messias. Imperierna
Egyptens Fall [036]
själva krossades i slutet av Messias efter den
tilldelade tidsramen.
Systemet som Gud hade upprättat genom den
Helige Ande förklaras i Daniel 6. Det utmärkta
hos Andens excellens och dess effekt på Daniel
ses i Daniel 6:1-3.
Daniel 6:1-3 1 Dareios hade beslutat att förordna
120 satraper, fördelade över hela riket. 2 De skulle
ha tre ministrar över sig, bland dem Daniel, för vilka
satraperna skulle avlägga räkenskap så att kungen
inte led någon förlust. 3 Daniel med sin rika
begåvning överglänste (excellent spirit i den
engelska översättningen; strålande, utmärkt ande,
övers. anm.) både ministrar och satraper, och kungen
planerade att sätta honom i spetsen för hela riket.
De utvaldas öde ses från vers 3. Den fallne
Värdens ges sig ut, genom mänskligheten, för
att förstöra de utvalda.
Daniel 6:4-5 4 Då försökte ministrarna och
satraperna finna något ämbetsbrott att anklaga
honom för men lyckades inte: Daniel var så pålitlig
att man inte kunde beslå honom med minsta fel eller
oegentlighet. 5 Männen sade då: ”Vi kommer aldrig
att hitta någon anklagelsepunkt mot denne Daniel –
om vi nu inte kan komma på något som rör hans
religion.”
Det område som skulle bli attackerat var i
dyrkans natur hos de utvalda och det faktum att
systemet om dyrkan som upprättats under det
världsliga systemet var sådant att de utvalda
ständigt skulle stå i strid med det systemet och
således i kontinuerlig konflikt med världens
myndigheter. De skulle således bli förföljda och
dödade.
Förklaringen till nationerna som var
involverade gavs i Daniel kapitel 7 och 8.
Tidsramen i relation till templet och
förskingringen gavs i Daniel 8 (se uppsatsen
Jonas
Tecken
och
Historien
om
Återuppbyggandet av Templet [013]).
Krigen har relation till krigen inom den
angeliska Värden. Persernas nation och därefter
de från Grecia visas vara sekvensiella i Daniel
10.
Slutets krig förklaras i utkämpandet av slag i
krigen med kungarna från Norr och Söder i
Daniel 11. (Detta kommer att undersökas i
Page 33
uppsatsen Daniel 11, som kommer att
publiceras separat). Daniel 12 visar sluttiden
och uppenbarelsen för de sista dagarna. Slutet
åtföljs av splittrandet av det Heliga folkets
makt.
Daniel 12:1-13 1 Då träder Mikael fram, den store
änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir
en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket
föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli
räddat, alla som är skrivna i boken. 2 Många av dem
som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv,
andra till skam och evig fasa. 3 De som nått insikt
skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört
många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna,
alltid och evigt. 4 Men du, Daniel, skall hålla orden
hemliga och försegla boken ända till den sista tiden.
Många kommer att avfalla, men kunskapen skall
tillta.” 5 Jag, Daniel, fick då se två andra män stå
där, en på den ena sidan floden och en på den andra.
6 En av dem sade till mannen som var klädd i
linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten:
”Hur länge dröjer slutet, då dessa under sker?” 7
Mannen som var klädd i linnekläder och befann sig
ovanför flodens vatten lyfte sin högra hand och sin
vänstra hand mot himlen, och jag hörde honom svära
vid honom som evigt lever: ”Ännu en tid, två tider
och en halv tid dröjer det. När det heliga folkets
makt är fullständigt krossad kommer allt detta att nå
sin fullbordan.” 8 Jag lyssnade, men jag förstod inte
utan sade: ”Herre, vad blir slutet på allt detta?” 9
Han svarade: ”Gå, Daniel. Orden hålls hemliga och
förseglade intill den sista tiden. 10 Många kommer
att rensas, renas och luttras, medan syndarna
fortsätter att synda, utan att förstå detta – men de
insiktsfulla skall förstå det. 11 Från den tid då det
dagliga offret avskaffas och en vanhelgande
skändlighet ställs upp skall det gå 1 290 dagar. 12
Salig den som väntar 1 335 dagar. 13 Vandra mot
slutet. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få
din lott vid dagarnas slut.”
Profetian om de 1,290 dagarna och de 1,335
dagarna kommer att behandlas separat. Vad vi
är upptagna med här är upprättandet av
tidsramen för de sju tiderna som inleddes
återigen år 1914-16. Vi kommer att se vilken
betydelse detta har för 1995/6 i den följande
avdelningen.
Fas 2 – Del 2
I den föregående avdelningen tittade vi på
identifikationen av tidsramen för slutet och
sambandet med Daniel. De sju tiderna sågs åter
inledas år 1914-16 och åttioårsperioden slutar
med det heliga året 1995/6. Det nya heliga året
inleder
tidsperioden
som
innehåller
Page 34
förstörelsen av antionerna och dödandet av en
tredjedel av mänskligheten orsakad av
frisläppandet av de fyra änglarna som är fångna
i Eufrat, för att döda en tredjedel av
mänskligheten (Upp. 9:15). Krigen kanske eller
kanske inte leder fram till det Tredje
Världskriget snabbt efter 1995-7, men den
trettioåriga sekvensen av Slutets Krig har
inletts. (se även De Sista Trettio Åren: det
Slutgiltiga Slaget (Nr. 219)). Destabiliseringen
av de existerande maktsystemen når en
skiljeväg. Händelseförloppet kombineras med
naturkatastrofer och konsekvenser av tidigare
fel som hjälper till att förstöra planeten med
större mängd gifter och föroreningar.
Uppenbarelseboken 9:13-21 13 Den sjätte ängeln
blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen
på det gyllene altaret inför Gud, 14 och den sade till
den sjätte ängeln med basunen: ”Släpp loss de fyra
änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.”
15 Och de fyra änglar som hade hållits redo för den
timmen och den dagen och den månaden och det året
släpptes loss för att döda en tredjedel av
människorna. 16 Antalet man i deras ryttarhär var
tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17
Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min
syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula
harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och
ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18 En
tredjedel av människorna dödades genom dessa tre
plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras
munnar. 19 Ty hästarnas makt ligger i deras mun och
i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har
huvuden, och med dem vållar de skada. 20 De andra
människorna, de som inte dödades av dessa plågor,
omvände sig ändå inte från sina händers verk: från
att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver,
brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller
gå. 21 Och de omvände sig inte från sitt mördande
eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.
Så involverar de krig som inleds av dessa
änglar omkring 200,000,000 soldater och med
moderna vapen kommer de döda en tredjedel
av mänskligheten. Förstörelsen genom moderna
vapen är inte bara genom kärnvapen.
Omfattningen av kemiska vapen ändå från
andra världskriget, då de sägs ska ha förbjudits,
börjar skapa allvarliga problem nu. Japan har
ombetts att ta bort stora kvantiteter av kemiska
material från Manchuriet, som de hade lagrade
där under andra världskriget. Dessa kemiska
preparat inkluderar senapsgas och cyanid i
läckande fat och i stora kvantiteter. Vad
resultatet av denna förorening blir kan bara
Egyptens Fall [036]
gissas. Det finns ett betydande antal atomubåtar
som har sjunkit till botten av världshaven. Det
avskyvärda som skapar ödeläggelse har en ny
innebörd.
Dessa änglar kommer att dömas efter sina
handlingar här. Profetiorna visar att de är
tillåtna att utnyttja nationernas svagheter för att
påverka kriget. Trots dett, inför resultatet av
denna process, så kommer inte mänskligheten
till ånger. Detta är den sjätte basunens krig.
Efter detta tas resten itu med av Messias.
De sista dagarnas förstörelse skapas av en
världslig makt som satts upp av Satan, som
kallas för odjuret. Denna makt dödar helgonen
och profeterna (Upp. 16:6). Detta gjordes först
med skökans befallning. Kyrkomakterna
användes till att få den civila makten att också
döda helgonen och profeterna (Upp. 17:6).
Upprepandet här använder antalet människor
för att visa att människans makt användes i det
här ärendet och inte Guds makt eller Ande.
Babylon den stora var bunden och kungariket
hölls i sju tider så att det kunde framträda och
användas i de sista dagarna.
Kungariket räckte över 2,520 år och fem
kontinenter. Vid Messias återkomst uppenbaras
de sju bägarna av Guds vrede. Odjuret krossas.
Förstörelsen föregås av den av skökan. Således
kan händelseförloppet i Uppenbarelseboken 16
och 17 kan vara missledande.
Uppenbarelseboken 16:1-21 1 Och jag hörde en
stark röst ur templet som sade till de sju änglarna:
”Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över
jorden.” 2 Den förste gick bort och tömde sin skål
över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder
på de människor som bar odjurets märke och tillbad
dess bild. 3 Den andre tömde sin skål över havet.
Och havet blev till blod som från en död, och allt liv
dog, allt levande i havet. 4 Den tredje tömde sin skål
över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev
till blod. 5 Och jag hörde vattnens ängel säga:
”Rättfärdig är du som är och som var, du helige som
har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heliga mäns
och profeters blod, och därför har du gett dem blod
att dricka. Det har de förtjänat.” 7 Och jag hörde
altaret säga: ”Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och
rättfärdiga är dina domar.” 8 Den fjärde tömde sin
skål över solen. Och solen fick rätt att sveda
människorna med eld, 9 och de sveddes i stark hetta,
och de hädade Gud som hade makt över dessa
plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin
Egyptens Fall [036]
hyllning. 10 Den femte tömde sin skål över odjurets
tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna
bet sönder tungan av smärta 11 och hädade himlens
Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte
om från sina gärningar. 12 Den sjätte tömde sin skål
över den stora floden Eufrat. Och dess vatten
torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från
Östern. 13 Och jag såg att ur drakens mun och ur
odjurets mun och ur den falske profetens mun kom
det tre orena andar som var som paddor. 14 De är
demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till
kungarna i hela världen för att samla dem till striden
på Guds, allhärskarens, stora dag. 15 ”Se, jag
kommer som en tjuv. Salig den som vakar och
bevarar sina kläder, så att han inte går naken och
blottar sitt kön.” 16 Och de samlade dem på den plats
som på hebreiska heter Harmagedon. 17 Den sjunde
tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom
från tronen i templet, och den sade: ”Det har skett.”
18 Och det kom blixtar och dån och åska, och det
blev en väldig jordbävning, så stor att något
liknande inte har förekommit så länge människor
funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så
väldig. 19 Och den stora staden slets i tre delar, och
folkens städer störtade samman. Och Gud glömde
inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin
stränga vredes vin. 20 Alla öar försvann, och bergen
fanns inte mer. 21 Och väldiga hagel, tunga som
talenter, föll ner från himlen på människorna. Och
människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den
plågan var mycket svår.
En vanlig missuppfattning är att den religiösa
skökan av det babyloniska systemet och de sista
dagarna har kontrollen över odjuret under hela
processen. Det är inte sant. Skökan hjälpte till
att skapa odjuret i försök att uppnå en fördel av
det från dess ecklesiastiska riktning, dock
vänder sig odjuret emot skökan och förstör
henne.
Uppenbarelseboken 17:1-18 1 Och en av de sju
änglarna som hade de sju skålarna kom och talade
till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig domen
över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2
Henne har kungarna på jorden horat med, och
jordens invånare har berusat sig med hennes otukts
vin.” 3 Och han förde mig i anden ut i öknen. Och
jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur,
som var fullt med hädiska namn och hade sju
huvuden och tio horn. 4 Och kvinnan var klädd i
purpur och scharlakansrött och lyste av guld och
ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en
guldbägare, som var full av skändligheter och
smutsen från hennes otukt. 5 Och på hennes panna
var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora
Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på
jorden. 6 Och jag såg att kvinnan var berusad av
blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen.
Och jag såg på henne med stor förundran. 7 Och
Page 35
ängeln sade till mig: ”Vad undrar du över? Jag skall
tala om för dig hemligheten med kvinnan och med
odjuret som bär henne och som har de sju huvudena
och de tio hornen. 8 Odjuret som du såg, det var men
är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå
mot sin undergång. Och de invånare på jorden som
inte från världens skapelse har sina namn skrivna i
livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var
och inte är men skall komma. 9 Här behövs både
förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som
kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10 Fem
har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och
när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11
Och odjuret som var och inte mer är, han är den
åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin
undergång. 12 Och de tio hornen som du såg är tio
kungar som ännu inte har fått sina riken men får
kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13
De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och
makt åt odjuret. 14 De skall strida mot Lammet, och
Lammet med sina kallade och utvalda och trogna
skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre
och konungarnas konung.” 15 Och han sade till mig:
”Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder
och människomassor och folk och språk. 16 Och de
tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata
skökan och göra henne utblottad och naken, de skall
äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Ty
Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och
att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret,
tills Guds ord är förverkligade. 18 Och kvinnan som
du såg är den stora staden, den som har kungavälde
över kungarna på jorden.”
Stegringen till odjurets makt
Vi skall nu vända vår uppmärksamhet till
inledningen av slutet. Denna börjar med
formeringen av odjuret som krossar skökan.
Föreningen av tio horn eller tio kungar är de
sista dagarnas union. De tio kungarna var
unionen av de nationer som slog sig ihoop i de
sista dagarna. Den enda sådana union som stöds
och utvecklas från det romerska systemet och
som blev en union av kungar var det Heliga
Romerska Riket. Det gamla teutoniska systemet
styrdes av fem uppsättningar av tvillingar
under parlamentet eller Tinget. Bristen i att
förstå Europas historia och teutonerna har
resulterat i en allvarlig missförståelse av vad
som händer och vad som skall komma att ske i
Europa i de sista dagarna.
Händelseförloppet i utformandet av odjuret
som inte längre kontrolleras av skökan inleddes
i Frankrike med samtidiga händelser i Amerika.
Systemet stävjades i England, annars skulle
tidsperioden ha ryckt fram före profetian och
Page 36
kanske förstört världen mycket tidigare. Så
Satans tilldelade tider skulle ha förkortats här
och förlängts vid slutet av Millenniet.
Konsekvenserna kan ha blivit alltför allvarliga.
Alla handlingar över de senaste 200 åren från
den franska revolutionen har styrts till
formerande av sluttidens maktsystem och
nationernas krigsmaskineri så att demonerna
kan krossa nationerna. Kristus använde det
Brittiska Samväldet för att begränsa och
kontrollera graden av expansion och förstörelse
av
nationerna.
Låt
oss
undersöka
händelseförloppet.







1789 e.Kr. Generalförsamlingen samlas
i Versailles. Den tredje församlingen
döper sig till Nationalförsamlingen.
Bastiljens fall markerar början på den
franska revolutionen. Odjuret formas.
George Washington (till 1797) blir den
första presidenten i USA och USA
förklarar sig själv som en ekonomiskoch tullunion.
1791. Pillnitzförklaringen. Kejsare
Leopold II och Fredrik av Pruessen
försöker
återinföra
monarkin
i
Frankrike.
Kravaller i Birmingham om Brittiska
Kyrkan och Kungen ledde till en era av
hårt förtryck för att förhindra en
revolution i England.
1792. Frankrike förklarar krig mot den
mot Frankrike fientligt inställda
koalitionen av Österrike och Preussen.
Frankrike besegrar dem i slaget vid
Valmy.
Nationalkonventet
styr
Frankrike
till
år
1795.
Marseilleregementet
räddar
revolutionen och Frankrike blev en
republik.
1794. Terrorstyret når sitt klimax i mars
- april. Frankrike besegrar Österrike i
slaget vid Fleurus och erövrar Belgien.
Mellanöstern
började
också
omorganiseras.
Aga
Muhammad
grundade
Kajardynastin i Persien år 1794.
Frankrike underkastar Holland sig och
assisterar således konsolideringen under
britterna.
1795
upprättade
Frankrike
den
bataviska
marionettrepubliken
i
Egyptens Fall [036]



Holland. Detta gjorde det möjligt för
Storbritannien att ta Godahoppsudden
och Ceylon från holländarna. Napoleon
var befälhavare för Revolutionsarmén i
Italien.
Expansionen i USA hjälptes europeiska
maktförändringar.
San Lorenzofördraget ledde till att USA
och Spanien fastslog gränserna för
Florida och USA erhöll navigationsrätt
på Mississippifloden.
1796 invaderade Napoleon Italien och
krossade det existerande statssystemet,
och besegrade Österrike vid Lodi och
Arcol.
Den franska invasionen av Irland
misslyckades.
Britterna intog Guyana.
Agha Muhammad av Persien gör
Teheran till sin huvudstad.
1797 Slaget om Kap St. Vincent. Den
brittiska flottan besegrade den FranskSpanska flottan.
Britterna tog sedan Trinidad från
Spanien.
Napoleon invaderade Österrike. De
ockuperade Venedig och upprättade den
Liguriska Republiken i Genoa och det
Österrikiska Lombardiet blev den
Cisalpinska Republiken.
Dessa handlingar resulterade i fördraget
av Campo Formio där Österrike ingick i
fred med Frankrike.
Aktiviteterna i gypten började involvera
Europa. Europa började en jakt efter kontroll på
världsmakterna och på så sätt även riktningen
för de mänskliga aktiviteterna under
nittonhundratalet.
 1798 grundades den andra koalitionen
mot Frankrike. Napoleon invaderade
Egypten. Slaget om Pyramiderna blev
besegrandet av Mamlukerna (eller
Mamalukerna). Den franska flottan
besegrades i Aboukirbukten av Nelson
under slaget om Nilen.
Det förekom ett separatistuppror på
Irland. Frankrike invaderad Schweiz
och skapade den Helvetiska republiken.
Storbritannien gjorde Ceylon till
kronkoloni. Medan dessa handlingar
genomfördes så återupptog Tipoo Sahib
Egyptens Fall [036]

i Mysore kriget mot britterna.
1799. Napoleon invaderade Syrien.
Storbritannien, Österrike, Ryssland,
Portugal, Neapel och det ottomanska
riket
förenades
mot
Frankrike.
Fransmännen drevs från Italien och
Napoleon återvände till Frankrike, tog
bort direktoratet och upprättade ett
konsulat med honom själv som Förste
Konsul.
Storbritannien
tryckte
ned
fackföreningarna
hemma
med
kombinationslagarna
(Combination
Laws) (antogs även år 1800). Det tredje
kaffirkriget ledde till att Londons
missionsförbund (London Missionary
Society) började arbeta i Sydafrika. Med
Tipoo Sahibs besegrande och död i
Mysore, utsträcktes brittisk kontroll
över det mesta av södra Indien.
Upptäckten i Egypten av Rosettastenen år 1799
gjorde det möjligt att dechiffrera de gamla
egyptiska hieroglyferna. Bara från detta tillfälle
kunde det förflutna bli riktigt förstått.



1800. Slaget vid Marengo och
Hohenlinden.
Frankrike
besegrar
Österrike. Ryssland drar sig ur
koalitionen mot Frankrike och Tsaren
reviderade vapenneutraliteten från norr
mot Storbritannien. Detta var förhastat
och hjälpte kanske till att framkalla
fälttåget mot Ryssland.
1801. Unionsakten förenade formellt
Storbritannien och Irland. Nelson
krossade
vapenneutraliteten
kring
Östersjön. Franska armén i Egypten
ger
upp
inför
Britterna.
Lunevillefördraget
undertecknades
mellan Frankrike och Österrike.
Frankrike behöll den västra banken av
Rhen och det mesta av Italien.
1802. Amiensfördraget ändade kriget
mellan Storbritannien och Frankrike.
Napoleon blir Prokonsul på livstid.
USAs expansion var direkt stödd av krigen
mellan Storbritannien och Frankrike.

1806. Krig mellan Storbritannien och
Frankrike bryter ut igen. Detta skulle
Page 37
tvinga fram Louisianaköpet, då
Napoleon sålde områdena till USA och
möjliggjorde
USA
kontinentala
expansion. Så Manasse högg sig in på
Efraim vid första tillfälle så som Jesaja
profeterade i Jesaja 9:21.
Jesaja 9:21 21 Manasse på Efraim, Efraim på
Manasse, och båda tillsammans på Juda. Ändå lade
sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.
Dessa
handlingar
involverade
omgrupperingarna av maktgrupperingarna som
hade skett före inledningen av profetian vid
dess centrala datum år 605 f.Kr. Krossandet av
skökan av det nyligen uppkomna systemet i
Europa möjliggjorde expansionen av de
engelsktalande folken så att de kan ärva deras
födslorätts löften. Vad den slutligen kommer att
göra med födslorätten av av betydande intresse.
Napoleon upplöste det Heliga Romerska Riket
år 1806. Alla Hapsburgsegendomar blev del av
det Österrikiska imperiet med tyska som
officiellt språk. Denna situation kvarstod till
1815 då Napoleon slutligen besegrades och
riket omkonstituerades.
Mellan 1806 och 1815 möjliggjorde krigets
instabilitet ett antal nationer att uppnå
självständighet. Frankrike annekterade Holland
år 1810 och riket stod vid sin höjdpunkt.
Fransmännen hölls inte desto mindre i Portugal
av Wellesley vid Torres Vedras. Buenos Aires,
Mexiko och New Granada kunde kasta av sig
spanskt styre och Simon Bolivar steg upp som
en nationell ledare. Storbritannien kunde även
annektera Mauritius och Seychelles.


År 1811 efter att George III förklarades
galen och Prinsen av Wales utropades
till regent, drevs fransmännen ut ur
Portugal och Wellesley invaderade
Spanien.
Paraguay och därefter Venezuela kunde
förklara sig självständiga från Spanien.
1812. Napoleon invaderade Ryssland
och retirerade efter att ha utkämpat
slaget vid Borodino och bränt Moskva.
1812 var också året för det engelskamerikanska kriget över den brittisk
politiken för neutral skeppsfart. Detta
krig varade fram till 1814 och fördraget
Page 38
vid Ghent.
1812 massakrerade även Muhammad
Ali de styrande mamluckerna i Egypten.
Frår år 1813 drevs fransmännen ut från Spanien
vid slaget vid Vittoria. Detta möjliggjorde för
USA att ta västra Florida från Spanien.
Pruessen öppnade sedan befrielsekriget mot
Frankrike. Napoleon besegrade de allierade vid
slagen i Lutzen och Bautzen. Österrikarna
förenade sig då med alliansen mot Frankrike.
Napoleon besegrades vid nationernas slag vid
Leipzig.
Dessa händelser i Europa kan ha möjliggjort för
Bolivar att bli diktator i Venezuela och Mexiko
blev självständigt.
Under denna tid tog sig även två brittiska skepp
in i Nagasaki hamn för att lossa ett holländskt
handelsskepp. Försöken att knyta Japan till
världssystemet började ta riktig fart.
Efter det franska nederlaget år 1814 återtog
Storbritannien
Kap
som
följd
av
Wienkongressen efter Napoleons första exil på
Elba. Påve Pius VII återvände till Rom och
återupprättade Inkvisitionen och Jesuiterna.
Således var inte krossandet av skökan
fullständig. Napoleon flydde och blev besegrad
vid Waterloo år 1815. Efter hans slutgiltiga
nederlag så blev den Heliga Romerska Riket
återupprättat av de europeiska makterna.
Restaurationen av det Heliga Romerska Riket
år 1815 gjorde det möjligt för Inkvisitionen att
fortsätta från 1823 till 1846. Beskrivning finns i
uppsatsen Den Allmänna Spridningen av de
Sabbatshållande Kyrkorna [122]. De 1260 åren
av förföljelse slutade år 1850 så som beskrivs i
Den
Allmänna
Spridningen
av
de
Sabbatshållande Kyrkorna [122].
År 1827 tågade turkarna Aten och Ibrahim
intog Akropolis. En gemensam flotta från
Storbritannien, Frankrike och Ryssland
förstörde den turkiska flottan i slaget vid
Navarino.
Under den sista Inkvisitionen öppnade sig
England till tolerans. År 1828 gjorde
Egyptens Fall [036]
upphävandet av Test and Corporation Act det
möjligt för nonkonformister, människor som
tillhörde andra samfund än de som tillhörde den
protestantiska, anglikanska kyrkan, att inneha
offentliga ämbeten. År 1829 tillät Catholic
Emancipation
Act,
den
katolska
jämställdhetslagen, katoliker att inneha
offentliga ämbeten i Storbritannien. Suttee
övergavs också i Indien.
En av de slutliga faser i fastslåendet av löften
om födslorätt för det israelitiska folket var
upprättandet av kolonier över hela Australien
och Nya Zeeland. År 1829 tog Fremantle
kontrollen över västra Australien och påbörjade
kolonisering.
Fördraget i Adrianople, även det år 1829,
ändade det rysk-turkiska kriget, och Ryssland
fick tillgång till fri skeppning genom Bosporen
och Dardanellerna. Revolter följde i Europa år
1830
och
agitationen
fortsatte.
Parlamentsreformer
tvingades
fram
i
Storbritannien. Belgarna revolterade mot
holländarna.
I öster inkorporerades Mysore i det brittiska
Indien. Fransmännen erövrade Algeriet.
År 1832 vid slaget i Konia så besegrade
egyptierna under Ibrahim turkarna i Syrien.
Detta inkluderade återigen nationerna från
profetian, inklusive edomiterna.
År 1836 blev södra Australien en brittisk
provins och Texas vann självständighet från
Mexiko vid slagen i Alamo och San Jacinto. År
1838 besegrade Boerna Dingaan och
massakrerade Zulu vid Blood River. Makten
var sålunda konsoliderad.
År 1839 invaderade turkarna Syrien men
besegrades vid Nesib. Britterna ockuperade
Aden.
År 1839 grundade boerna den självständiga
Natalprovinsen och 1842 Orange Fristaten.
Under denna tid utkämpade britterna det första
Opiumkriget
med
Kina
(1839-1842).
Nanjingfördraget (1842) ändade kriget.
Storbritannien tog Hong Kong och öppnade de
Egyptens Fall [036]
kinesiska hamnarna för internationell handel.
Frankrike ockuperade också Tahiti år 1842.
Storbritannien annekterade Natal i Afrika år
1843 och Sindh i Indien. År 1844, efter det
engelsk-sikhiska
kriget,
annekterade
Storbritannien Punjab.
Den brittiska konsolideringen av Indien
möjliggjorde upprättandet av en samlad makt
på subkontinenten. Betydelsen i detta faktum
kommer att bli tydlig i de sista dagarnas krig.
År 1840 förenade unionsakten Övre och Nedre
Kanada. Samma år blev Nya Zeeland en brittisk
kronkoloni i och med fördraget i Waitangi.
Webster-Ashburtonfördraget
från
1842
avgjorde gränsdispyten mellan Kanada och
USA.
1840 såg även frågan om Egypten och
Muhammed Alis styre diskuteras vid
Quadrupelkonventionan i London mellan
Storbritannien, Ryssland, Preussen och
Österrike.
Page 39
ett antal maktkamper mellan huvudaktörerna i
delningen av rikena. USA ställdes inför ett
inbördeskrig för att försäkra dess makt som en
enad nation. År 1867 köpte USA Alaska från
Ryssland och den brittiska North America Act
upprättade den kanadensiska konfederationen.
Israel hade ärvt sina länder.
Scenen var således satt för moderniseringen av
världssystemen till en gigantisk öppen arena,
som skulle tvinga fram utvidgade imperier och
därefter slutligen ett gigantiskt system. Detta
hade ännu inte uppnåtts och det skulle endast
uppnås genom vapenmakt.
År 1875 slog Storbritannien, Frankrike och
Tyskland in på ett militärt program för nya
vapen. År 1877 annekterade britterna Transvaal
och Ryssland invaderade Turkiet. År 1878
ledde San Stefanofördraget mellan Ryssland
och Turkiet till att Montenegro, Serbien,
Bulgarien och Rumänien blev självständiga.
Rysslands vinster från San Stefanofördraget
togs tillbaka av Berlinkongressen och Cypern
gavs till Storbritannien. Det engelsk-afganska
kriget ledde till att Storbritannien fick kontroll
över Afganistan.
Muhammad Ali stöddes som härskare av
Frankrike. År 1841 formaliserades denna
situation slutligen i Alexandriakonventionen då
turkarna erkände Muhammad Ali som
härskarfamilj i Egypten.
År1876
upprättade
Storbritannien
och
Frankrike gemensam kontroll av Egyptens
finanser. Denna kontroll över Egypten tvingade
fram Ismails abdikation år 1879.
År 1845 ledde gränskriget mellan USA och
Mexiko till att Florida och Texas förenades
med USA. År 1846 annekterade USA New
Mexiko. Oregonfördraget fastslog gränserna
väster om de Stora Sjöarna vid den 49:e
breddgraden. År 1847 belägrade amerikanerna
Mexiko City.
År 1881 skedde nationalistrevolten i Egypten
under Arabi Pasha. Frankrike upprättade ett
protektorat över Tunis. Denna tidsperioden
inledde Mahdirevolten mot egyptiskt styre i
Sudan. År 1882 proklamerade Mahdi sig själv
som Messias i Sudan och tog Khartoum år
1885.
År 1849-50 bröt revolutionerna ut i Europa och
det Heliga Romerska Riket störtades år 1850
och påvedömet begränsades genom föreskrifter.
År 1887 besegrades italienarna i Dogali. Dock
gjordes Etiopien till italienskt protektorat
genom Uccialifördraget år 1889. År 1896
upphörde Italiens krav på Etiopien vid slaget i
Adowa (åtminstone fram till Mussolini).
År
1845
inleddes
tillverkningen
av
magasinladdade vapen i Piedmont. Modern
vapenkrigföring gjordes möjlig. Inledningen till
det som skulle leda fram till Första Världskriget
hade påbörjats.
Över perioden mellan 1850 och 1914 inträffade
År 1888 öppnade konventionen från
Konstantinopel Suezkanlaen för skepp av alla
nationaliteter.
År 1899 bröt boerkriget ut och avstannade år
Page 40
1900 genom att britterna annekterade Orange
Fristaten och Transvaal och boerna inledde
gerillakrigföring år 1901.
Boerkriget slutade 1902. Således var Kap
konsoliderat för britterna och USA fick kontroll
över Panamakanalen samma år. Den öppnades
dock inte förrän 1914.
Så Storbritannien och USA innehade
nationernas portar år 1914 (se profetian för
Abraham i Första Mosebok 22:17).
Första Mosebok 22:17 skall jag välsigna dig och
göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen
och som sanden på havets strand, och dina ättlingar
skall inta fiendens städer.
Konsolidationen kom senare att stödja
utvecklandet av världshandelssystemet under
odjuret. Dock kommer innehavet av portarna
vara hos Abrahams arvtagare.
Ententekordialen mellan Storbritannien och
Frankrike ledde till en överenskommelse över
Egypten och Marocko. Trots detta skulle
Marocko komma att påskynda en konflikt
mellan Frankrike och Tyskland år 1905,
Frankrikes
rätt
erkändes
vid
Algeciraskonferensen år 1906. År 1905
besegrades även ryssarna av japanerna med
förstörelsen av den ryska flottan vid Tsushima.
1906 sjösattes HMS Dreadnought, det första
turbindrivna slagskeppet vilket ledde till en
upptrappning i kapplöpningen om sjöherravälde
mellan Storbritannien och Tyskland.
År 1907 deklarerade Sun Yat-sen programmet
för den Kinesiska Demokratiska Republiken.
År 1908 annekterade Österrike Bosnien och
Herzegovina.
År 1909 störtade den liberala revolutionen i
Persien Shahen. I Turkiet avsatte de Unga
Turkarna Abdul Hamid II. Ryssland och
Bulgarien slutförde ett hemligt avtal om allians
gentemot Österrike och Tyskland.
År 1914 sju tider efter besegrandet av Egypten
vid slaget i Karkhemish till vilket profetian var
knuten trängde trupper från brittiska samväldet
Egyptens Fall [036]
in i Egypten. De hade hindrat de franska målen
där under napoleonkrigen.
Egypten skulle komma att bli en centralfigur i
kontrollen
av
världshandeln
genom
Suezkanalen. men än mer väsentligt var att det
var en port till upprättandet av staten Israel.
Balfourdeklarationen själv från år 1917 var en
historisk händelse.
Upprinnelsen från åren 1914-1918 ledde till att
Israel återtyogs av det Samväldet. Nästa
tidsperiod steg det europeiska systemet upp till
att förstöra Samväldet och stoppa upprättandet
av staten Israel. Utrotandet av de
Sabbatshållande Kyrkorna och Juda inleddes
med slutet av det Första Världskriget. Speciellt
med utrotningarna av armenierna och sedan
bland turkarna från 1927. (se även uppsatsen
Den Siste Påven: Undersökningar av
Nostradamus och Malaki [288]).
År 1939 invaderade Tyskland Polen och
britterna förklarade krig. Samväldet var således
tillbaka i Egypten och slogs för axelmakterna.
Den mest intensiva delen av skörden av Juda
som det talas om i Hosea 6:11 skulle komma
att ske under de sista tre åren av de 2,520 åren
efter förstörelsen av Jerusalem. Denna
förstörelse inleddes år 597 f.Kr. och slutfördes
år 586 f.Kr. Denna tidsperiod sammanfaller
med samma tidsram från 1933 till 1944 under
det Tredje rikets uppgång och fall.
1945 fullbordades de sju tidscyklerna med
upphörandet av de tre årsskördarna. Detta
härrör från Hosea 6:2.
Hosea 6:2 Han ger oss liv efter två dagar, på den
tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför
honom.
Upprättandet av staten Israel inleddes sedan år
1945 och framåt.
Egypten utvecklades också enligt profetian om
armarna. År 1953 förklarade Egypten sin
självständighet under Gamel Abdul Nasser. År
1956 inträffade Suezkrisen. Nästa sekvens om
fyrtio år bevittnade kontinuerliga försök att
krossa Israel.
Profetian såg fallet av den egyptika koptiska
Egyptens Fall [036]
kyrkan och dess förening med Rom år 1996.
Den egyptiska staten är i praktiken en allt
ökande fundamentalistisk muslimsk stat. Detta
ändar de 2,520 årens tidsperiod i profetian.
Denna handling fullbordar inte Egyptens
nedgång, utan inleder snarare den slutliga
sekvensen för slutets krig. Detta kan också
uppfattas av texten Mätandet av Templet (Nr.
137).
Tidscykeln sträcker sig även genom Kyrus
uppgång och Kambyses invasion. Tidsramen
för återuppbyggnaden av Templet sträckte sig
från Kyrus andra år. Kyrus annekterade
Babylon år 539 f.Kr. och han utfärdade
befallningen att inleda återuppbygganden av
Templet under hans första år i Babylon, vilket
var 538 f.Kr. Denna proklamation var
fullbordandet av Jeremia 29:10 och Andra
Krönikeboken 36:21 under gudomlig ledning
(Jes. 44:28; 45:1-3). Templet var dock inte
färdigt förrän Darius II regeringstid mer än
hundra år senare.
Således har stegringen fram till profetians slut
ett antal underlydande budskap. Dateringen för
Kambyses invasion kan stracka sig genom det
heliga året 525 f.Kr. och sålunda sträcker sig
tidsramen fram till det heliga året 1995/6.
Betydelsen av dessa dateringar är att de är de
centrala tillfällena i närmandet av Messias
återkomst och tiden vid slutet. Denna tidsram
sträcker sig till Jubiléet år 2027/28. Centrala år
är:
669-663 f.Kr. - Tillfälligt avbrott - 1798-18111876
610-609 f.Kr. - Försök till restauration - 1831,
1881
605 f.Kr. - Bruten arm (centralt år)- 1914-16
567 f.Kr. - Försök till restauration - 1953-56
525 f.Kr. - Andra avbrott – 1995/6 (slutar 80
år)
1997 slutet på Nationernas tid.
1997 - Inledninga av den sista fasen av krigen
för Norr och Söder.
En annan huvudsaklig faktor är att natiionerna
som kontrollerar Egypten blir till kungar av
Söder i syfte för Daniel 11. Denna profetia
kommer att undersökas i detalj i en nära
framtid. Det är dock nödvändigt att notera att
Page 41
de sista faserna i Daniel 11 även rör libyerna
och etiopierna. Slutets krig kommer att inledas
med Egyptens fall och upprättandet av de
fundamentalistiska allianserna som kommer att
utvecklas av den händelsen. Slutets nordsydliga krig inleds med Egyptens fall som ett
resultat av dessa profetior.
De sista dagarnas händelser förklaras genom en
mångfald av sammanknippade profetior.
Krigen och handlingarna är kända. Den
vattendelande perioden verkar handla om slutet
på perioden med de sju tiderna som inleder den
duala fasen år 1914-16 sju tider efter 605 f.Kr.
Händelseförloppet om de två fyrtiotvååriga
tidsperioderna i deras andra fas slutade år 1996
med en nyorientering av makten. De uppenbara
maktgrupperingarna i världen idag är Europa
och Islam. Den andra gruppen som utvecklas är
kungarna i öst.
Krigen som förenas i Mellanöstern gör det
möjligt för kungarna i öst att ta sig in i
Mellanöstern genom ett ödelagt landskap.
Odjurets tron är i mörker på grund av krigen i
Mellersta Östern och de till ost och norr om
Jerusalem alltså de centralasiatiska stäpperna.
Detta händelseförlopp öppnar då vägen för
kungarna från öst att ta sig in till Jerusalem.
Uppenbarelseboken 16:10-16 10 Den femte tömde
sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i
mörker, och människorna bet sönder tungan av
smärta 11och hädade himlens Gud för sina smärtor
och sina bölder och vände inte om från sina
gärningar. 12 Den sjätte tömde sin skål över den
stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så
att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 Och
jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och
ur den falske profetens mun kom det tre orena andar
som var som paddor. 14 De är demonandar och kan
göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela
världen för att samla dem till striden på Guds,
allhärskarens, stora dag. 15 ”Se, jag kommer som en
tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så
att han inte går naken och blottar sitt kön.” 16 Och
de samlade dem på den plats som på hebreiska heter
Harmagedon.
Slutets krig visas i del i de Sju Basunerna. De
Sju Bägarna med Guds vrede behandlar
specifikt nationerna av de sista dagarna och för
att förstöra deras förmåga till att föra krig och
ta bort från jorden inställningen som skapar
krig. Händelseförloppet för slutet görs möjligt
Page 42
Egyptens Fall [036]
genom frisläppandet av de fyra änglarna vid
Eufrat och de följande krig som de skapar.
följer på det och i slag hör samman med att
östern bringas ned till Harmagedon.
Precis som det spanska inbördeskriget var ett
förspel till andra världskriget, så är
balkankriget ett förspel till det tredje
världskriget. Rasismen och barbarismen som
setts där med den etniska rensningen och den
religiösa inriktningen av staterna och den
kontinuerliga falskheten och bristen på ära är
indikativt för konflikterna i det tredje
världskriget. Skräcken från de vapentyper som
utvecklats från Vietnam och Mellanöstern har
visat att det tredje världskriget kommer att bli
skräckinjagande än vad som tidigare kunde
föreställts. Över en tredjedel av planeten
kommer dö i detta krig av den sjätte basunen.
En fjärdedel av mänskligheten kommer att dö i
svält och sjukdom inför och efter detta krig. På
grund av att planeten inte ångrar sig så kommer
ytterligare en tredjedel då av sjukdomar som
På grund av sitt litande till militärindustrin,
behandlas Israels nationer enligt profetian (Hes.
5:1-17). Vi kommer att ha att göra med den
tredje världskriget i en nära framtid.
Vilket inledningsdatum som än gäller för den
sista följden rörande Egypten från slutet av
1996 och starten av de Trettio Åren från 1997,
så är händelseförloppet känt och säkert. Vi har
ett arbete att utföra så att vårt folk kallas till
ånger.
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år
2000
svenska
översättning
