Råd
till dig som får
läkemedelsbehandling mot cancer
Information om
cancermediciner och behandlingar
biverkningar och hur de kan lindras
om att vara sjuk och om känslor
Petri Bono
Leena Rosenberg-Ryhänen
Innehåll
Till läsaren . . . . . . . . . . . . . . . . . ..............................................................
3
Operation, strålbehandling eller cancermediciner .......................... . 4
Operation . . . . . . . . ............................................................ . 4
Strålbehandling ..............................................................
4
Behandling med cancermediciner .....................................
5
Val av behandlingsform ...................................................
6
Cytostatikabehandling . .............................................................
6
Hur cytostatikabehandling ges ...................................................
8
Biverkningar av cytostatikabehandling ........................................ 11
Förändringar i blodbilden ................................................ 11
Vita blodkroppar .................................................. 11
Röda blodkroppar ................................................ 13
Trombocyter .......................................................
. 13
Problem med slemhinnorna ............................................. 13
Slemhinnorna i munnen ........................................ 13
Slemhinnorna i slidan ............................................ 15
Illamående . . . . . . ............................................................. . 15
Ingen aptit . . . . . . . ............................................................. 17
Diarré . . . . . . . . . . . . . . ............................................................. 18
Förstoppning . . . .............................................................. 18
Att tappa håret och annan kroppsbehåring ........................ . 19
Förändringar i naglarna ................................................... 20
Inverkan på nerverna ...................................................... 20
Utmattning . . . . . . ............................................................. 21
Prematur menopaus ........................................................ 21
Långvariga biverkningar .................................................. 22
Andra biverkningar ......................................................... 22
Hormonbehandling . . . . ............................................................. . 22
Immunologiska behandlingsformer ............................................. 23
Interferonbehandling ...................................................... 23
Antikroppsbehandlingar .................................................. 23
Selektiva läkemedel som tas via munnen ................. .......... . 25
Sjukdomen och behandlingarna påverkar hela ditt liv .................... . 26
Patientguider som kan vara till hjälp ............................................ 29
Cancerorganisationernas kontaktinformation ............................... . 30
Text:
Petri Bono, docent, ledande överläkare, HUCS, Cancercentralen
Leena Rosenberg-Ryhänen, sjukskötare, verksamhetsledare Cancerpatienterna i Finland
Illustrationer: Bosse Österberg
Översättning: Riitta Salminen
Utgivare:
•2•
Cancerpatienterna i Finland i samarbete med Understödsföreningen för
cancerklinikerna och cancerforskning rf
Till läsaren
Det att man insjuknar i cancer ändrar en människas liv
plötsligt och på ett avgörande sätt. Det blir ett avbrott i den
trygga, bekanta vardagen och i stället får man uppleva att
vara sjuk och få behandlingar.
Livet börjar rutas in av vårdtidtabeller, perioder med
behandlingar och återhämtande mellan dem. Känslor som
rädsla, ångest och osäkerhet inför framtiden kan förekomma dagligen, för trots att vårdresultaten är goda har cancer
alltjämt ett dåligt rykte och många frågor uppstår i samband
med sjukdomen.
Cancerbehandlingen i Finland är bland de bästa i världen.
Allt flera patienter tillfrisknar antingen helt eller så att sjukdomen kan behandlas och hållas under kontroll långa tider.
Det att man genomgår cancerbehandling är dock en tung
tid såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Behandlingsåtgärderna, utrustningen och situationerna kan kännas konstiga och
skrämmande.
Behandlingarna med cancermediciner är ofta onödigt förknippade med rädsla för kraftiga biverkningar. Medicinerna
har utvecklats och man har också lärt sig att förebygga och
behandla biverkningarna bättre. Det behövs mycket information och svar på många frågor. Med hjälp av dem är det
lättare att klara av behandlingarna och deras biverkningar
och också hur de inverkar på livet i övrigt.
Målet med den här patientguiden är att för sin del ge information om de olika formerna av läkemedelsbehandling mot
cancer och sådant som hör ihop med dem, som till exempel
biverkningar och hur de kan lindras samt om känslor som
kommer fram i samband med behandlingarna.
•3•
Operation, strålbehandling eller
cancermediciner
I behandlingen av cancersjukdomar används olika metoder,
av vilka operation, strålbehandling och cancermediciner är
de vanligaste. Operation och strålbehandling är så kallade
lokala behandlingsformer, medan cancermedicinerna inverkar på hela kroppen.
• Operation
Behandlingen vid cancer inleds ofta kirurgiskt, med en
operation. I operationen försöker man avlägsna hela cancertumören och man tar också bort lymfknutor nära tumören.
Undantag från detta är cancer i blodbildande vävnader, som
alltid redan från början är sjukdomar som inverkar på hela
kroppen. Då utgår behandlingarna från cancermediciner.
Operation används inte heller i behandlingen av lymfom.
När situationen är så allvarlig att det inte finns någon botande behandling kan man med hjälp av operationer lindra
symptom som t.ex. beror på olika typer av förstoppning och
på så sätt förbättra patientens livskvalitet. Man kan också
avlägsna metastaser genom operation (t.ex. vid sarkom,
testikelcancer, tarmcancer och njurcancer).
• Strålbehandling
Strålbehandling ger man vanligtvis efter operationen för
att förstöra sådan tumörvävnad som eventuellt blivit kvar
på det opererade området eller i närliggande lymfområden.
Strålbehandling är också mycket effektivt som behandling
för att lindra smärtor vid cancer som spritt sig till skelettet.
Strålbehandlingen kan dessutom också vara ett alternativ
till kirurgisk behandling, som till exempel vid behandlingen
av prostatacancer. I dessa fall försöker man förstöra hela
cancertumören med hjälp av strålning.
•4•
Ytterligare information om strålbehandling finns i patientguiden Råd till dig som får strålbehandling, som ges ut av
Cancerpatienterna i Finland rf. Patientguiden kan också
läsas i elektronisk form. Anvisningar finns på sidan 29.
• Behandling med cancermediciner
Cancermediciner är i huvudsak cytostatika, hormonellt verkande läkemedel och immunologiska behandlingsformer
(t.ex. interferon) och behandlingar med olika selektiva läkemedel (intravenösa antikroppsbehandlingar och selektiva
läkemedel som tas via munnen).
När man försöker bota cancer i blodbildande vävnader
och vid de flesta fallen av lymfom (lymfkörtelcancer) är
cancermedicinerna den huvudsakliga behandlingsformen.
Testikelcancer är också i utbredd form så känslig för läkemedelsbehandling att botande av sjukdomen kan ses som
målsättning.
Cancermediciner ges som kompletterande behandling efter
operationen framför allt vid behandling av bröstcancer och
olika former av tarmcancer, när risken för återfall anses vara
förhöjd, även om all synlig cancervävnad skulle ha opererats
bort. Då kallar man behandlingen adjuvant behandling.
Målet med behandlingen är att döda eventuellt kvarvarande små mängder av cancerceller, som inte kan konstateras i
undersökningar.
När det är fråga om behandling för att bota sjukdomen försöker man ge den enligt en på förhand noggrant fastställd
behandlingsplan.
Vid behandlingen av en mycket utspridd cancer försöker
man med hjälp av läkemedelsbehandlingen förstöra cancertumören, bromsa upp sjukdomsförloppet och minska de
symptom som orsakas av cancern. Med hjälp av moderna
cancermediciner har man allt bättre möjligheter att bromsa
upp sjukdomsförloppet.
•5•
Om sjukdomen inte kan botas och målet är att bromsa
upp sjukdomsförloppet, är det alltid skäl att noga överväga vilken nytta man har av behandlingen jämfört med
biverkningarna som den orsakar. Även om behandlingen
med cancermediciner ofta är till hjälp också vid en utbredd
cancer, förekommer också situationer där behandlingarna
enbart försämrar patientens hälsa, och då ska man inte
använda dem.
• Val av behandlingsform
De olika behandlingarna vid cancer anpassas individuellt
och det finns olika alternativ beroende på fall och cancerform. Man kan antingen använda en behandlingsform eller
kombinera flera olika behandlingsformer.
Valet av behandlingsform beror såväl på cancertumören
som på faktorer som gäller patienten; i vilket organ hade
cancertumören sin början, hur stor är tumören, har cancern
spritt sig till lymfkörtlarna eller andra organ, hurdan är
patientens allmänkondition och har hon eventuellt andra
sjukdomar? I valet av behandlingsform deltar ofta specialister på olika områden inom medicin.
Cytostatikabehandling
Cytostatikabehandlingens mål är att förstöra cancerceller
genom att på olika sätt skada deras delningsmekanism.
Cellernas tillväxt och celldelningen kan påverkas med olika
kemiska medel. När cancercellernas delningsmekanism skadas kan de inte längre föröka sig utan dör. Det finns flera
tiotals läkemedel i användning som inverkar på detta sätt.
De flesta av dem administreras intravenöst men det finns
också tabletter som tas via munnen.
Cancermediciner kallas för cytostatika eller cellhämmare,
men i dagligt tal hör man dem också fortfarande kallas
cellgifter. Cytostatikan har i allmänhet desto bättre effekt,
•6•
ju högre tumörcellernas delningshastighet är och ju mera
celler som är i delningsfas. Läkemedlen transporteras med
blodet till kroppens olika delar och verkar därmed i hela
kroppen. På så sätt försöker man förutom cancertumören
också förstöra sådana grupper av cancerceller som är för
små för att kunna diagnostiseras med hjälp av röntgen- eller
andra undersökningar.
Cytostatikan inverkar inte enbart på cancerceller, utan hindrar också cellerna i frisk vävnad att förnyas. Den inverkar
särskilt på celler som delar sig snabbt, som till exempel celler
i blodbildande vävnader och slemhinnornas celler. Därför
kan behandlingen orsaka olika förändringar, symptom och
besvär, som man kallar biverkningar. Största delen av de friska cellerna är dock inte lika känsliga för cytostatikans verkan
som cancercellerna.
Biverkningarnas typ och styrka varierar beroende på vilka
mediciner som används i behandlingen, hur stora doser
patienten får, hurdan patientens allmänkondition är och
beroende på individuella skillnader i hur kroppen reagerar
på behandlingen. Alla får inte biverkningar alls, men andra
kan lida mycket av dem. Det är dock ytterst ovanligt att
en och samma människa skulle få alla biverkningar som är
möjliga för ett läkemedel. Det är också bra att komma ihåg
att man kan förebygga, lindra och behandla biverkningarna.
Biverkningarna som orsakas av cytostatika försvinner i allmänhet relativt snabbt när behandlingen har avslutats.
•7•
Hur cytostatikabehandling ges
Cytostatikabehandling kan ges antingen i form av tabletter
som tas via munnen eller i form av lösning. Lösningen ges
vanligen intravenöst som långsamt ”dropp” i en blodådra. På
så sätt får man medicinen in i blodcirkulationen så fullständigt som möjligt. I vissa fall är medicineringen lokal, t.ex. i
lungsäcken, urinblåsan eller ryggmärgskanalen.
”Dropp” och andra lösningar ges på poliklinik: patienten är
på sjukhusets poliklinik under den tid medicinen ges och en
kort observationstid därefter. Resorna medräknade kan de
dagliga poliklinikbesöken ta flera timmar.
"Droppet” läggs vanligen in i armarnas ytliga vener, och det
brukar inte orsaka några problem. Till följd av långvariga
behandlingar kan venerna dock ta skada och det kan vara
svårare att hitta blodådrorna. I vissa av behandlingarna
krävs att cytostatikan doseras mycket långsamt under lång
tid. Då är det möjligt att föra in en tunn slang som läggs
in i en större blodådra, central ven, under huden i bröstet.
Man opererar in en liten kapsel under huden. Den kallas
intravenös port. Den är att lätt känna utanpå huden, portväggen är av silikon och med en spruta är det lätt genom
den komma in i venernas blodcirkulation. Kapseln opereras
•8•
in av en anestesiläkare under lätt narkos. Efter att de små
såren läkt är ”apparaten” nästan omärkbar och ett mycket
behagligt alternativ.
Om cytostatikabehandlingen ges i form av tabletter kan
patienten ta sina mediciner hemma. Men tills vidare finns
inte ens närapå alla typer av cytostatika i tablettform. I
behandlingarna kan olika sätt att administrera läkemedlen
även kombineras.
Cytostatikabehandlingen kan också omfatta en premedicinering som stöd. Ibland inleds den redan hemma innan
man börjar gå på behandlingarna. Om så behövs får man
vid behandlingarna effektiv medicinering mot illamående.
Cytostatikabehandlingen planeras alltid individuellt. Om
det är fråga om en adjuvant behandling med cancermediciner kan man redan i förväg ge exakta uppgifter om behandlingsprogrammet och de mediciner som hör till det. Vid
andra botande behandlingar kan behandlingsprogrammet
klargöras rätt så bra på förhand. Det är inte alltid säkert att
man kan säga hur lång behandlingen kommer att vara och
ibland kan det hända att behandlingsprogrammet måste
ändras. Ändringar görs framför allt utgående från om man
uppnår väntad effekt med den behandling som valts från
början. Ett botande behandlingsprogram varar vanligtvis
mellan fyra månader och ett år. Det är naturligt att osäkerheten i fråga om behandlingens längd, inverkan och effekt
kan orsaka ångest. Det kan vara svårt att planera sin vardag
och sitt framtida liv.
När det är fråga om behandling som ges för att lindra symptom påverkas behandlingsprogrammets längd och valet av
mediciner, vid sidan av behandlingseffekten, också av de
biverkningar som behandlingen orsakar, patientens allmäntillstånd och hennes livskvalitet. Även om en viss behandlingskur i början kan uppnå god effekt, utvecklar cancertumören med tidens gång motståndskraft mot behandlingen.
Då överväger man att byta till någon annan medicin eller till
exempel till strålbehandling.
•9•
Cytostatika ges i allmänhet under behandlingsperioder med
en eller flera doser i veckan, varefter man oftast har en paus
på två till fyra veckor. Vid val av cytostatikabehandling och
dos beaktar man cancersjukdomens typ, eventuella övriga
sjukdomar samt patientens ålder och allmänkondition. Det
är också vanligt att behandlingen ges med kombinationer
av olika mediciner.
Om du får cytostatikabehandling i tablettform är det viktigt
att följa anvisningarna och tidtabellen noga. Maten kan till
exempel inverka på hur olika läkemedel upptas i kroppen
och läkemedelshalten i kroppen kan förändras om du tar
läkemedlet på fel sätt, vilken kan inverka på behandlingens
effekt. Om du har svårt att ta tabletterna eller om du har
andra svårigheter eller problem, ska du genast meddela
skötaren. Hon ger råd och kan vid behov föra saken vidare,
till exempel genom att beställa tid till läkarmottagning.
Oavsett hur medicinen administreras följer man alltid under
hela behandlingsperioden noga med allmänkonditionen,
blodvärdena och tecken på biverkningar genom olika
undersökningar, kontroller och prov. Kontakta alltid skötaren om du själv märker några symptom.
Cancermedicinerna är mångfacetterade mediciner som kan
inverka på andra mediciner du använder och vice versa.
Det är ytterst viktigt att du berättar för läkaren vilka andra
mediciner du använder. Detta gäller både mediciner som
du använder regelbundet och tillfällig användning av smärtlindrande mediciner, vitaminpreparat och s.k. ”alternativa
läkemedel”. Tillsammans med cytostatikabehandlingen kan
s.k. alternativa läkemedel vara farliga eller skadliga.
När behandlingen inleds får du ett personligt patientkort
för cytostatikabehandlingen. Av det framgår din sjukdom
och det planerade behandlingsprogrammet samt vårdinrättningens kontaktinformation. Viktiga är anvisningar som
du får med dig hem om eventuell fortsatt cytostatikamedicinering som tas via munnen eller annan kompletterande
medicinering. I kortet antecknas också tidpunkten för följande kur och den medicinering som eventuellt ska tas hemma
innan det. Det är bra att alltid ha kortet med dig.
• 10 •
Biverkningar av cytostatikabehandling
Cytostatikabehandlingen inverkar på nästan hela kroppen
och det går inte att undvika att den också inverkar på frisk
vävnad. Särskilt utsatta är vävnader där cellerna förnyas
snabbt, som till exempel blodbildande vävnader, slemhinnor och hårrötterna.
Alla cytostatikamediciner har inte samma biverkningar, utan
de varierar beroende på vilken medicin som ges. Dessutom
förekommer stora skillnader i hur olika människor reagerar
på samma läkemedel, och förekomsten av biverkningar och
hur kraftiga de är varierar individuellt. Därför är det omöjligt
att på förhand kunna säga om du kommer att få biverkningar och hur kraftiga de kommer att vara.
Normala celler återhämtar sig väl från påverkan av cytostatika
och biverkningarna försvinner i allmänhet undan för undan
(inom några månader) när behandlingarna är över. Cytostatikamedicinerna kan dock i mycket sällsynta fall orsaka vissa
långvariga biverkningar (kroniska förändringar i lungorna,
funktionsstörningar i hjärtat och/eller nervsystemet).
• Förändringar i blodbilden
Cellerna i kroppens blodbildande vävnader är celler som
delar sig snabbt. Därför orsakar cytostatikabehandlingarna
förändringar i blodbilden. Blodbilden kontrolleras alltid
innan en ny behandlingsperiod inleds.
Vita blodkroppar
Allra känsligast för cytostatika är de vita blodkropparna. De
vita blodkropparna är en viktig del av vår normala försvarsmekanism mot infektioner. När antalet vita blodkroppar
minskar och deras funktion försvagas, kan kroppen bli mera
utsatt för olika infektionssjukdomar.
Antalet vita blodkroppar är vanligtvis allra lägst under tiden
från en till två veckor efter cytostatikabehandlingen, och
• 11 •
ökar därefter så småningom till någorlunda normala värden
före den följande vårdperioden börjar.
Om cytostatikabehandlingen leder till att de vita blodkropparnas antal minskar för mycket kan man överväga att ge
medicinering som stimulerar produktionen av vita blodkroppar. Den här medicineringen kallas tillväxtfaktor för vita
blodkroppar.
De vita blodkropparnas tillväxtfaktor kan också användas
i situationer då cytostatikabehandlingen leder till ovanligt
stor infektionsrisk, men det med tanke på behandlingens
effekt är nödvändigt att följa den på förhand uppgjorda
behandlingsplanen. Tillväxtfaktorn doseras som dagliga
injektioner i underhudsvävnaden tills antalet vita blodkroppar har uppnått önskad nivå.
Men om det är fråga om cytostatikabehandling för att sakta
av sjukdomens förlopp och om risken för infektioner ökar
genom att antalet vita blodkroppar sjunker för lågt, kan
situationen rättas till genom att minska på cytostatikan,
förlänga tiden mellan behandlingarna eller genom att byta
till någon annan typ av medicinering.
På grund av infektionsrisken är det viktigt att du undviker
stora människomassor och kontakt till personer som har
någon smittosam sjukdom. Under influensaperioder måste
du vara särskilt försiktig. Om du får feber under tiden mellan
cytostatikabehandlingarna och temperaturen snabbt stiger
till 38 grader ska du alltid kontakta vårdinrättningen. Det
är bra att komma ihåg att också vissa selektiva läkemedel
orsakar funktionsstörningar i benmärgen, så blodbilden
måste följas upp regelbundet. Förändringar i blodbilden
som orsakas av dessa läkemedel går dock över snabbare än
sådana som orsakas av cytostatika.
• 12 •
Röda blodkroppar
De röda blodkropparnas viktiga uppgift i blodcirkulationen
är att transportera det syre som har bundit sig till hemoglobin till kroppens alla vävnader. Cytostatika kan minska produktionen av röda blodkroppar och på grund av cancersjukdomen och behandlingarna kan det gå åt mera röda blodkroppar än vanligt. Om antalet röda blodkroppar minskar
betydligt leder det till att hemoglobinhalten sjunker och att
syretransporten till kroppens olika delar försämras. Anemi
uppstår. Symptom på anemi är trötthet, andfåddhet och ett
ökat behov av sömn och vila. Om du har sådana symptom
lönar det sig alltid att tala om det för skötarna eller läkaren.
Vid anemi i samband med cytostatikabehandling är det
sällan fråga om järnbrist, och järnmedicinering är inte till
någon nytta. En anemi som ger symptom behandlas vanligen genom att man ger röda blodkroppar som dropp, dvs.
blodtransfusion, eller genom att ge tillväxtfaktor för blodceller i form av injektion för att öka produktionen av röda
blodkroppar.
Trombocyter
Om antalet trombocyter minskar kraftigt ökar risken för
blödningar. Det kan leda till att du lättare får näsblod eller
att tandköttet blöder när du borstar tänderna, att små sår
blöder länge eller att blåmärken eller små punktformiga blödningar uppstår under huden. Vissa smärtlindrande
mediciner kan öka risken för blödningar, så fråga din läkare
om råd innan du tar värktabletter. Kontakta alltid läkaren om
du märker en ökad benägenhet för blödningar.
• Problem med slemhinnorna
Slemhinnorna i munnen
Cytostatikabehandlingen orsakar ofta irritation, torrhet och
sårbildning i slemhinnorna i kroppen. Vanligast är problem
som drabbar slemhinnorna i munnen. I och med att saliv-
• 13 •
utsöndringen också kan minska kan problemen som gäller
slemhinnorna i mun och svalg öka. Detta medför ökad risk
för olika infektioner i munnen. Situationen blir gynnsam för
olika svampsjukdomar, men infektioner orsakade av bakterier och virus kan också förekomma. Smärtor och torrhet
i munnen kan göra det svårt att äta och svälja och leda till
olika tandproblem.
Det är viktigt att sköta tandhygienen väl under cytostatikabehandlingen! Effektiva metoder för att minska problem i
mun och svalg är att du dricker vatten och sköljer eller borstar tänderna tillräckligt ofta.
Det är bäst att borsta tänderna med en mjuk tandborste.
Tandkrämen kan vara en speciell tandkräm för öm mun
eller så kan du borsta tänderna helt utan tandkräm. Det är
bra att åtminstone skölja munnen med rikligt vatten efter
varje måltid. Om du kan tugga xylitoltuggummi är det bra
att göra det efter varje måltid för att förebygga problem i
munnen.
Mot torr mun kan du köpa konstgjort salivpreparat eller
fuktgivande gel på apoteket.
Tala med läkaren eller skötarna om du har mycket svåra problem i munnen. Ibland kan man till exempel behöva medicinering mot svamp, lösningar för att bedöva slemhinnorna
i mun och svalg eller värkmedicin.
Kamomillte, glass, isbitar och kalla födoämnen har alla en
lugnande effekt på slemhinnorna. Rätter med mild smak,
som soppor, äggrätter, gröt och välling är lättare att svälja.
Kryddade rätter svider och ökar irritationen. För att göra det
lättare att svälja lönar det sig att göra maten så mjuk som
möjligt, till och med flytande.
Oskötta tänder kan öka problemen i munnen. Se till att du
får tänderna omskötta och kontrollera en eventuell tandprotes innan behandlingarna inleds eller genast i början av
behandlingarna. Du får remiss till tandläkare av din läkare.
• 14 •
Slemhinnorna i slidan
Problem med slemhinnorna i könsorganen förekommer också.
Kvinnor som får cytostatikabehandling upplever ofta att slidan
är torr. Det kan leda till att det svider, kliar och känns irriterat,
eller att sår uppstår. Torrheten inverkar också på sexlivet.
Slemhinnorna kan behandlas och återfuktas. Det lönar sig att
använda enbart vatten vid underlivstvätt.
Fråga skötarna om råd för behandling av slemhinnorna. De
kan ge information både om metoder och olika medel. Du
kan också fråga om råd på apoteket. Det finns många olika
preparat för återfuktande av slemhinnorna.
Om de torra slemhinnorna försvårar eller hindrar samlag kan
du använda glidmedel som finns att köpa på apotek och i
varuhus.
• Illamående
Cytostatikabehandlingarna kan orsaka illamående, kväljningar och kräkningar. Kraftiga kräkningar är dock ovanliga
nuförtiden, eftersom det finns effektiva mediciner för att
förhindra det. Det beror på vilka cytostatikamediciner som
används hur sannolikt det är att man blir illamående och hur
kraftigt illamåendet är. Illamående är det bästa exemplet
på biverkningar som varierar individuellt i styrka och hur
patienten upplever dem. Illamåendet kan börja genast (2-3
timmar från behandlingens början och vara under 24 timmar) eller fördröjt (18–24 timmar från behandlingens början
och vara 2–4 dygn).
Illamåendet kan behandlas. Det finns flera mediciner mot
illamående, som antingen lättar besvären eller får illamåendet att försvinna helt och hållet. Omedelbart och fördröjt
illamående behandlas i allmänhet med olika läkemedel.
Läkemedel som ofta används vid behandling av illamående
är setroner, metoklopramid, aprepitant, kortison och ibland
benzodiacepiner (lugnande medel).
• 15 •
Vanligen ges medicinerna för att förhindra illamående i samband med behandlingsbesöken. Vid behov kan man också
ta medicin hemma efter behandlingen. Om du trots att du
fått medicinering tycker att du haft kraftigt illamående, är
det bra att säga till om det vid följande behandlingsbesök.
Det kan vara möjligt att effektivera eller ändra medicineringen för att förhindra illamående.
Du kan förebygga och minska illamåendet genom att äta
flera små mål mat om dagen, äta långsamt och tugga maten
ordentligt. Sura födoämnen som ättiksinläggningar, citron,
kolsyrehaltiga läskedrycker och andra sura produkter kan
minska känslan av illamående.
Medicinerna kan förstärka luktsinnet och förändra det så att
starka lukter ökar illamåendet. Det här kan avhjälpas genom
att äta kalla maträtter, som till exempel mjölkprodukter, ost,
smörgåsar och pajer, sallader, bärkrämer, soppor och andra
bärrätter. Många rätter som man vanligen äter varma smakar också kalla.
Det är viktigt att du får vätska, men undvik att dricka i samband med att du äter. Försök att göra måltiderna så lugna
och trevliga som möjligt, och ta bara små portioner åt gången på tallriken. Vila efter måltiden. Ät inga kraftiga måltider
före behandlingarna.
Medicinerna kan också ändra smaksinnet. Om vanlig mat
som du är van vid inte riktigt smakar, använd din fantasi och
ät sådant som smakar. Det är dock skäl att vara försiktig och
beakta att vikten kan öka. Viktökning är till exempel mycket
vanligt vid behandlingen efter en bröstcanceroperation.
Om vikten minskar betydligt på grund av behandlingarna
och illamående ska man äta energirik kost, men om detta
problem inte är aktuell är det bäst att följa en hälsosam diet.
En mångsidig kost innehåller rikligt med grönsaker, bär och
frukt samt olika sädesslag, kött och fisk med låg fetthalt
samt små mängder fett och socker. Det är viktigt att bibehålla en jämn måltidsrytm.
• 16 •
Om du har favoriträtter som du vill behålla som sådana
också i framtiden, lönar det sig att undvika att äta dem
under behandlingsperioden. Minnesbilderna om eventuellt
illamående kan annars göra att du inte kan äta dessa rätter
alls senare.
• Ingen aptit
Depression, rädsla och andra känslor samt behandlingarna kan leda till att man tappar aptiten. Under pågående
behandlingar och sjukdomstiden är det dock av största vikt
att man ser till att få både vätska och näring. En försämrad
näringssituation kan inverka på hur behandlingarna kan ges
och om de lyckas. Även om det ibland kan kännas strävsamt
och motbjudande att äta är det i alla fall nödvändigt.
Metoderna för att förhindra och minska illamående, som
nämnts i föregående punkt, kan vara bra också för att förbättra aptiten. Om din vikt trots allt minskar betydligt, eller
om du får andra symptom, kan du behöva näringstillskott
som ordineras av läkare.
Näringsguide för cancerpatienter
Ytterligare information och råd finns i Näringsguiden för
cancerpatienter.
Näringsguiden är en mångsidig
och praktisk patientguide om
hur näringsbehovet och aptiten förändras under pågående
cancerbehandlingar. I den finns
praktiska exempel och råd och
lätta recept för olika situationer. Patientguiden kan också
läsas i elektronisk form. Anvisningar för hur du beställer den
finns på sidan 29.
• 17 •
• Diarré
En del cytostatikapreparat skadar tarmens slemhinnor och
orsakar diarré. Om man vet att den medicin som du kommer
att få orsakar diarré, får du råd både för att förhindra och
behandla den innan behandlingarna inleds.
Om diarrén pågår i flera dagar eller om symptomen är svåra
är det bäst att ta kontakt med vårdanstalten. Svår diarré kan
leda till att kroppen lider av vätskebrist, som kan vara ett farligt tillstånd. Det är alldeles nödvändigt att du får i dig vätska.
Det finns också effektiva mediciner för behandling av diarré.
Du kan behandla diarré, och ersätta den vätska som gått
förlorad, genom att dricka rikliga mängder enligt smak, bl.a.
vatten, läskedrycker, te, blåbärssoppa, mjölk eller surmjölk
och dessutom vad som helst som smakar och är i flytande
form. Du ska dock inte dricka alkoholhaltiga drycker.
Om symptomen inte är svåra kan du äta små portioner av
sådan mat som inte är fiberrik, till exempel ris, potatismos,
purésoppor, banan, rostat bröd och kex. När symptomen
minskar kan du undan för undan övergå till normal kost.
En irriterad tarm bildar mycket gaser. Därför lönar det sig
att undvika kaffe, ärtor, kål, bönor, lök och starkt kryddade
rätter i allmänhet. I den här situationen orsakar mjölk och
mjölkprodukter irritation i magen hos en del människor,
och i sådana fall lönar det sig naturligtvis att undvika dessa.
• Förstoppning
Förstoppningen kan bero på cancermedicinerna, medicinerna för att förhindra illamående och värkmedicinerna,
men orsaken kan också vara brist på motion och en mera
fiberfattig kost än vanligt.
Nedan följer anvisningar för att förhindra och behandla
förstoppning: Ät mera fiberrik kost, t.ex. grönsaker, frukt,
fullkornsbröd och fiberpreparat som vete- och havrekli eller
linfrö och plommon. Drick mycket.
• 18 •
Promenera och försök röra dig så mycket som möjligt allt
efter hur du mår. Tala om för din läkare om förstoppningen
varar flera dagar. Det finns också mediciner som man kan
använda för att förebygga förstoppning.
Om du får kraftiga magsmärtor i samband med förstoppning
ska du kontakta vårdinrättningen omedelbart. Orsaken kan
vara perforation av tarmen, som är en ovanlig biverkning
särskilt vid behandling för att förhindra blodkärlstillväxt.
• Att tappa håret och annan kroppsbehåring
Den kanske mest kända biverkningen vid cytostatikabehandling är att man tappar håret. All cytostatika orsakar inte
alls denna biverkning, men en del cytostatikapreparat leder
till att kroppsbehåringens tillväxt störs. Som en följd av detta
kan håret, och ibland också långsammare växande kroppsbehåring som ögonfransar, ögonbryn och könshår, falla av
helt eller delvis under behandlingen. Kroppsbehåringen
växer tillbaka efter att behandlingen avslutats. Det är alltså
fråga om ett övergående fenomen.
Vissa selektiva läkemedel orsakar inte att du tappar håret,
utan de får håret och kroppsbehåringen att blekna. Om
du tappar håret som biverkning av behandlingen har du
rätt till peruk och får en betalningsförbindelse för den från
sjukhuset. En del tappar håret snabbt i stora tussar, andra
långsammare. Det finns de som tycker att det är bättre att
• 19 •
raka bort det tunna håret helt och hållet och börja använda
peruk, andra väntar och försöker stå ut med det allt tunnare
håret. Det är bra att gå till en perukaffär redan innan håret
fallit av helt och hållet. Valet av peruk är lättare när man kan
jämföra den med det egna håret, dess frisyr och färg. En del
vill ha en peruk som så mycket som möjligt liknar det egna
håret, men andra vill utnyttja situationen och prova något
helt annorlunda för att pigga upp sig själv.
Förändringen i jagbilden som sker som följd av att man tappar håret och kroppsbehåringen kan ge upphov till starka
känslor och förhållandet till den egna kroppen kan förändras
för en tid. Eftersom man tappar håret märker också andra
att man är sjuk, även om man inte skulle vilja det. Man kan
uppleva att man är ful, och det är inte heller så ovanligt att
man känner sig skamsen eller snopen. Men känslorna och
hur man klarar av dem och hur man tar saken i allmänhet är
dock mycket individuella.
• Förändringar i naglarna
En del cytostatikapreparat stör naglarnas tillväxt, gör dem
sköra och orsakar färgförändringar. Naglarna kan också
lossna helt eller delvis. Vissa selektiva läkemedel kan orsaka
inflammation i nagelbanden och vävnaderna kring nageln.
När behandlingarna är slut börjar naglarna långsamt repa sig,
men hos en del patienter kan förändringar i naglarnas tjocklek
eller färg förekomma ännu 1-2 år efter behandlingarna.
• Inverkan på nerverna
En del cytostatikapreparat orsakar störningar i känselnervernas verksamhet. En följd av det är vanligen stickningar i
händerna och fötterna och att de domnar. Man talar då om
neuropatisymptom. Ibland är neuropatin svårare och leder
till att fingrarna blir klumpigare, vilket kan försvåra funktioner som kräver fingerfärdighet, som till exempel att knäppa
knappar. Om fötterna domnar kraftigt försvåras också balansen. Tala alltid om för läkaren om du har neuropatisymptom,
eftersom en långt framskriden neuropati kan vara mycket
• 20 •
besvärlig och bli bestående. Vanligtvis lättar symptomen när
läkemedelsdosen minskas eller när man vid behöv slutar ge
den medicin som orsakar dem.
• Utmattning
Under behandlingsperioden kan man känna sig trött av
många olika orsaker. Redan själva sjukdomen och behandlingarna är en belastning för kroppen. Depression och störd
sömnrytm kan öka tröttheten. En stark känsla av utmattning
kan också bero på anemi eller till exempel på en bakterieinfektion, vilka båda kan behandlas när de har konstaterats.
Men det finns inte alltid någon klar orsak till utmattningen.
Det är mycket individuellt om man upplever sådan kraftig
utmattning och alla som får behandling berörs inte alls av det.
Om man känner sig trött och orkeslös ska man inte kräva för
mycket av sig själv, utan se till att man får tillräckligt mycket vila. Men ”ständiga tupplurer” kan medverka till att öka
känslan av utmattning. Därför är det skäl att försöka hålla
fast vid en så normal dygnsrytm som möjligt och sköta de
vardagssysslor man orkar med också under behandlingsperioden. Små uppnådda mål är viktiga! Att röra sig ute är också
av stor betydelse för hur pigg man känner sig och hur man
lyckas bevara sin sömnrytm. Även om du bara orkar flytta dig
ut till trädgårdsgungan eller gå en runda runt huset har du
ändå rört på dig.
• Prematur menopaus
Det är vanligt att menstruationen uteblir under cytostatikabehandlingen. När behandlingen är slut kan menstruationscykeln återgå till det normala, men ju närmare övergångsåldern du är, desto mera sannolikt är det att mensen uteblir
för gott. Östrogenproduktionen minskar med en för tidig
menopaus som följd, och de första symptomen på detta
är i allmänhet svettning och värmevallningar. Tala med din
behandlande läkare om möjligheterna till ersättande hormonbehandling.
• 21 •
• Långvariga biverkningar
Cytostatikabehandlingen kan medverka till att man får vissa
bestående biverkningar och biverkningar som uppkommer
först flera år efter avslutad behandling. Sådana biverkningar
är t.ex. kroniska funktionsstörningar i lungorna, hjärtat eller
benmärgen.
• Andra biverkningar
Cytostatikabehandlingen kan också orsaka mera sällsynta,
individuella biverkningar som beror på olika orsaker. Beroende på själva behandlingen, annan medicinering, andra sjukdomar eller dålig kondition kan till exempel hjärtsymptom,
förändringar i lungorna eller benskörhet dvs. osteoporos
före komma. Dessa är dock så ovanliga, kan ta sig uttryck på
så många olika sätt och bero på så många olika situationer,
att de inte tas upp desto mera i den här broschyren. Ytterligare information om de här biverkningarna får du av din
behandlande läkare vid behov.
Hormonbehandling
En del cancertumörers tillväxt är beroende av hormoner.
Genom att ge hormoner eller förhindra utsöndring och
inverkan av vissa av kroppens egna hormoner kan man
förändra hormonbalansen i kroppen. Hormonbehandling
– antingen som enda behandlingsform eller i kombination
med cytostatika – används framför allt vid bröst- och prostatacancer.
Ytterligare information om hormonbehandling finns i broschyrerna Prostatacancerpatientens handbok och Handbok
för bröstcancerpatienter, som getts ut av Cancerpatienterna
i Finland rf. De kan också läsas i elektronisk form. Anvisningar
för hur du beställer dem finns på sidan 29.
• 22 •
Immunologiska behandlingsformer
De immunologiska behandlingsformerna är metoder för
behandling vid cancer, där man försöker förstöra cancertumören genom att påverka kroppens eget försvarssystem
på olika sätt. Interferonbehandling har länge varit i rätt
omfattande bruk. På senare tid har flera antigenmediciner
utvecklas för behandling vid cancer, men de behandlas
under selektiva läkemedel.
Interferonbehandling
Människans försvarsmekanism mot tumörer och infektioner
består av en mängd proteiner som produceras i kroppen.
Sådana är t.ex. interferoner och interleukiner. Framför allt
interferon används vid behandling av vissa cancersjukdomar, antingen som sådan eller i kombination med andra
cancermediciner. Interferonerna ges 3–5 gånger i veckan,
vanligtvis som injektion under huden eller i en muskel.
Behandlingen pågår ofta flera månader, i vissa fall till och
med år. Därför är det praktiskt om någon närstående eller
patienten själv lär sig hur man ger interferoninjektionen. De
vanligaste biverkningarna vid interferonbehandling är influensaliknande symptom som feberreaktioner, muskelsmärtor
och trötthet. De här besvären kan lindras med mediciner.
Interferon används bland annat vid behandling av Kaposis
sarkom, myelom, neuroendokrina tumörer, melanom, lymfom och ibland njurcancer.
Antikroppsbehandlingar
Antikropparnas som utvecklas för cancerbehandling är proteiner som t.ex. kan känna igen vissa proteinstrukturer på
cancertumörens yta. De inverkar på cancercellen så att dess
tillväxt och delning förhindras. Antikropparna kan också vara
inriktade på blodkärlen som cancertumören behöver, den
förhindrar kärlnybildning i tumören.
• 23 •
Redan nu används antikroppar i bestämda situationer vid
behandling av flera olika cancertumörer. Mest erfarenhet har
man av antikropparna rituximab vid behandling av lymfom,
av trastuzumab vid behandling av bröstcancer och av bevacizumab vid behandling av olika tarmcancerformer. Andra
ämnen som används vid antikroppsbehandling bl.a. pertutzumab, ipilimumab, cetuximab, panitumumab, alemtuzumab,
ofatumumab, och aflibercept vars funktion påminner om
antikropparnas.
Antikroppbehandling ges vanligtvis tillsammans med cytostatikabehandling, men ibland också som enda medicin. Medicinen doseras antingen som injektioner som ges med bestämda
mellanrum eller typiskt som intravenösa injektioner med 1–3
veckors mellanrum.
Även om antikroppsbehandlingen inte orsakar illamående eller håravfall som är typiskt för cytostatika, har också
dessa biverkningar. Symptomen kan vara influensaliknande
frossa och feberreaktioner, trötthet och olika hudreaktioner.
Vissa antikroppsmediciner medför risk för blödningar eller
blodtrycksförändringar, som kan orsaka hjärtbesvär. När din
behandling inleds berättar läkaren och skötaren vilka biverkningar som kan väntas med just den medicin som används.
Det finns inte ännu så mycket information om långvariga
biverkningar som orsakas av antikroppsbehandling. De flesta
patienterna upplever dock antikroppsbehandlingen som lättare än traditionella cystostatikabehandlingar.
Olika antikroppar undersöks flitigt och genom undersökningarna försöker man hitta mediciner som allt effektivare
förstör cancertumörer och vars verkan endast berör själva
cancertumören. En ny form av antikroppsbehandling är en
kombination av antikroppar och radioaktiv strålning (ibritymomab tiuxetan). En annan ny behandling är en kombination
av cytostatika och antikroppen trastuzumab (T-DM1 dvs.
trastuzumab-emtazin), där cytostatikan och antikroppen har
kombinerats på biokemisk väg.
• 24 •
Selektiva läkemedel som tas via munnen
Under de senaste 15 åren har det kommit flera selektiva
läkemedel som tas via munnen på marknaden. Deras funktionsmekanism avviker från antikropparnas och de immunologiska behandlingarnas. Det är nämligen så att vid cancer är
vissa proteiners funktion på cellytan och inne i cellerna störd,
vilket ökar cancercellernas tillväxt, De selektiva läkemedlen
som tas via munnen dämmar tillväxtökningen och är därmed till gagn för patienten.
De selektiva läkemedlen avsöndras ofta ur kroppen via
levern, vilket betyder att de har många gemensamma verkningar med andra läkemedel och till exempel ofta med
grapejuice. Vissa mediciner som inte är cancerläkemedel kan
alltså påverka deras effekt och biverkningar, antingen så att
de ökar eller minskar. Därför är det mycket viktigt att berätta
för den behandlande läkaren om alla mediciner som du som
patient tar. Mediciner som innehåller fenytoin och karbamatzapin kan minska effekten av selektiva cancermediciner. På
motsvarande sätt kan vissa svampmediciner eller antibiotika
(erytromycin, karitromycin) öka deras halter i kroppen och
därmed öka biverkningarna.
Exempel på selektiva läkemedel som tas via munnen är t.ex.
imtinib, sunitinib, patsopanib, sarafenib, everolimus, vandetanib, erlotinib, geftinib, crizotinib, vemurafenib, lapatinib.
Typiska biverkningar som dessa orsakar
är trötthet, smärtor i munnen, diarré,
olika magproblem (smärtor), förhöjt
blodtryck, störningar i benmärgsfunktionen, ekzem (av aknetyp) och förhöjda
levervärden. Eftersom läkemedel som
tas via munnen avsöndras från kroppen
inom några dagar lättar också deras
biverkningar i allmänhet under en kort
paus t.ex. på några dagar. Läkemedlen
kan ofta vara verksamma också med en
mindre dos, som eventuellt kan återupptas efter en kort paus i behandlingen till följd av biverkningarna.
• 25 •
Sjukdomen och behandlingarna påverkar
hela ditt liv
Även om man redan kan behandla cancer effektivt, är det en
allvarlig sjukdom med ansträngande behandlingar som alltid tär på krafterna och påverkar livet såväl fysiskt, psykiskt
som socialt. Den ovanliga livssituationen inverkar förutom
på patienten också på hennes närmaste människors känslor,
liv och vardag.
Det är mycket vanligt att patienten, framför allt under
behandlingsperioderna, utöver de egentliga bivekningarna
känner sig deprimerad, trött och både fysiskt och psykiskt
utmattad. Kraftiga och plötsliga växlingar i sinnesstämningen − allt från hopplöshet till hopp och sorg till glädje – är
vanliga.
Man blir ofta själv överraskad av känslorna som svallar fram
och tillbaka. Ibland kan du känna dig irriterad och bitter över
att du inte är frisk och är mitt uppe i en behandlingsprocess,
när andra får vara friska, göra vad de vill och leva ett sorglöst
liv. Alla sådana känslor är helt normala och tillåtna.
Osäkerhet om hur behandlingarna verkar kan orsaka ångest
och framtiden kan göra dig rädd. Men också frågor som
gäller vardagen kan kännas oroande: Det kan vara frågor
som gäller hemmet, barnen, parförhållandet, sexualiteten,
mänskliga relationer, arbetslivet eller ekonomin. Ibland
känns det som om livet är fullt av frågor och ingen kan kanske ge några svar. Man måste vara tålamodig, även om det
känns som om man inte alls skulle orka.
Men du ska inte vara ensam med dina känslor. Tala modigt
om känslorna med läkare, skötare, anhöriga och vänner, och
om du känner att det behövs ska du söka professionell hjälp.
På många cancersjukhus finns en s.k. psykosocial enhet
som är specialiserad på att behandla patienterna psykiska
symptom.
• 26 •
Sjukdomen och behandlingarna ger dig rätt att vara självisk
på ett rätt sätt. Om du är den som alltid har skött alla andra
och glömt bort dig själv, är det din tur att tänka på dig själv
nu, ge dig själv tid och utnyttja alla sätt som känns bra och
är möjliga för att belöna och skämma bort dig själv. Ägna
dig åt sådant som du tycker om i den mån du orkar, och gör
framför allt sådant som du alltid har drömt om att genomföra. De närmaste brukar i allmänhet klara sig överraskande
bra när de måste. Isolera dig inte, utan träffa dina vänner
alltid när du orkar. Att röra sig ute i friska luften piggar upp
och får dig att tänka på annat än sjukdomen, det ger också
bättre aptit och sömn. En kort, lugn promenad är redan
tillräckligt. Konditionen kan du förbättra sedan när du har
återfått dina krafter. Det lönar sig att göra upp ett dagsprogram, som du kan ändra an efter hur du orkar.
Regelbunden motion och hälsosam kost kan kännas som ett
för krävande paket just nu, men du kan ta det som mål igen
efter att behandlingarna är slut. Nu är målet mycket mindre,
men känslan av att lyckas precis lika stor. En promenad på en
halv kilometer kan kännas som ett maratonlopp, och du kan
vara precis lika stolt över den. Ibland räcker krafterna bara
till att gå till brevlådan.
Om du kan äta ens lite har du redan övervunnit dig själv. Det
är viktigt att ta små steg framåt. Om och när du har klarat av
alla punkterna i dagsprogrammet, kan det kännas lättare att
vara sjuk, sömnen vara lättare att få tag i och sinnesstämningen kanske också vara lite ljusare.
• 27 •
Vårdtidtabeller och biverkningar kan röra till vardagen riktigt ordentligt. Hushållet ska skötas även om du är sjukledig.
Under den tid du får behandlingar kanske du inte alltid
orkar bry dig. Dra dig inte för att be om hjälp även om du
tidigare skulle ha klarat dig själv. Det att man ber om hjälp
är inte något tecken på svaghet, utan ett klokt sätt att spara
på sina egna resurser.
• 28 •
Patientguider som kan vara till hjälp
I den här patientguiden får du information bara om läkemedelsbehandling vid cancer, men det finns flera andra broschyrer som ger nödvändig information om cancer, om att
vara sjuk, om mänskliga relationer, känslor, cancerbehandling och hur cancern inverkar på livets olika delområden.
För dig som får läkemedelsbehandling mot cancer rekommenderas bl.a. följande patientguider som har översatts till
svenska och finns i elektronisk form på vår webbplats:
Handbok i överlevnad
Till en ung familj med cancer: så reder vi oss
Överlevnadshandbok för unga cancerpatienter
Handbok för cancerpatientens anhöriga
Näringsguide för cancerpatienter
Cancerpatientens sociala förmåner i ett nötskal
Jag orkar bara inte -broschyr
Handbok för bröstcancerpatienter
Handbok för hudcancerpatienter
Handbok för patienter med sköldkörtelcancer
Multipelt myelom patientguide
Myelodysplastiska syndrom patientguide
Prostatacancerpatientens handbok
Patientguiderna som publiceras av Cancerpatienterna i
Finland rf får du på vårdinrättningarna eller de regionala
cancerföreningarnas rådgivningsstationer eller genom att
beställa dem per telefon från Cancerpatienterna i Finland
rf 044 053 3211 eller per e-post [email protected].
Enstaka exemplar av patientguiderna är gratis för patienter.
Ytterligare information får du på webbplatserna
www.cancer.fi
www.syopapotilaat.fi
• 29 •
Cancerorganisationernas kontaktinformation
Suomen Syöpäpotilaat
Cancerpatienterna i Finland ry
Malmbågen 5
00700 Helsingfors
tfn 044 053 3211
www.syopapotilaat.fi
[email protected]
Suomen Syöpäyhdistys –
Cancerföreningen i Finland ry
Unionsgatan 22
00130 Helsingfors
tfn 09 135 331
www.cancer.fi
Syöpäyhteys – Cancerkontakt
– hjälpande telefon
0800 19414
må kl. 10–18
ti–fr kl. 10–15
[email protected]
Understödsföreningen för
cancerklinikerna och cancerforskning rf
c/o Cancerkliniken
Haartmansgatan 4 (PB 180)
00290 Helsingfors
tfn 050 552 5671
www.syopaklinikantukijat.fi
[email protected]
Regionala cancerföreningar
Södra Finlands Cancerförening
Elisabetsgatan 21 B 15
00170 Helsingfors
tfn 09 696 2110
www.etela-suomensyopayhdistys.fi
[email protected]
Rådgivningsstationen i Lahtis
Hämeenkatu 7 A 6
15110 Lahtis
tfn 03 751 0569
Rådgivningsstationen i Riihimäki
Temppelikatu 7 A 1
11100 Riihimäki
tfn 03 751 0569
Keski-Suomen Syöpäyhdistys ry
Gummeruksenkatu 9 B
40100 Jyväskylä
tfn 014 333 0220
www.kessy.fi
[email protected]
• 30 •
Kymenlaakson Syöpäyhdistys ry
Kotkankatu 16 B
48100 Kotka
tfn 05 229 6240
www.kymsy.fi
[email protected]
Rådgivningsstationen i Kouvola
Kauppalankatu 17
45100 Kouvola
tfn 05 229 6240
Lounais-Suomen Syöpäyhdistys –
Sydvästra Finlands Cancerförening ry
Seitskärsgatan 35 20900 Åbo
tfn 02 265 7666
www.lssy.fi
[email protected]
Rådgivningsstationen i Loimaa
Vapaudenkatu 12 B
32200 Loimaa
tfn 02 314 3297
Pirkanmaan Syöpäyhdistys ry
Hämeenkatu 5 A
33101 Tammerfors
tfn 03 249 9111
www.pirkanmaansyopayhdistys.fi
[email protected]
Pohjanmaan Syöpäyhdistys –
Österbottens Cancerförening ry
Rådhusgatan 13
65100 Vasa
tfn 010 8436 000
www.pohjanmaancancer.fi
[email protected]
Rådgivningsstationen i Karleby
Mannerheimplatsen 1
67100 Karleby
tfn 010 8436 008
Rådgivningsstationen i Jakobstad
Bottenviksvägen 1, 1 vån.
68600 Jakobstad
tfn 010 8436 011
Rådgivningsstationen i Seinäjoki
Kauppakatu 1
60100 Seinäjoki
tfn 010 8436 010
Pohjois-Karjalan Syöpäyhdistys ry
Karjalankatu 4 A 1
80200 Joensuu
tfn 013 227 600
www.pohjois-karjalansyopayhdistys.fi
Pohjois-Savon Syöpäyhdistys ry
Kuninkaankatu 23 B
70100 Kuopio
tfn 017 580 1801
www.pohjois-savonsyopayhdistys.fi
[email protected]
Pohjois-Suomen Syöpäyhdistys ry
www.pssy.org
[email protected]
Kontoret i Uleåborg
Rautatienkatu 22 B
90100 Uleåborg
tfn 0400 944 263
Kontoret i Rovaniemi
Korkalonkatu 18
96200 Rovaniemi
tfn 0400 944 267
Saimaan Syöpäyhdistys ry
Maakuntagalleria
Kauppakatu 40 D
53100 Villmanstrand
tfn 05 451 3770
www.saimaansyopayhdistys.fi
[email protected]
Rådgivningsstationen i S:t Michel
Porrassalmenkatu 13 B 21
50100 S:t Michel
tfn 040 767 4048
[email protected]
[email protected]
Rådgivningsstationen i Pieksämäki
Lampolahdenkatu 6
76100 Pieksämäki
tfn 040 767 4043
[email protected]
Rådgivningsstationen i Nyslott
Tulliportinkatu 1-5 B 40
57100 Nyslott
tfn 040 767 4033
[email protected]
Satakunnan Syöpäyhdistys ry
Yrjönkatu 2
28100 Björneborg
tfn 02 630 5750
www.satakunnansyopayhdistys.fi
[email protected]
Ålands Cancerförening rf
Nyfahlers
Skarpansvägen 30
22100 Mariehamn
tfn 018 22 419
www.cancer.ax
[email protected]
Riksomfattande patientföreningar
Suomen Syöpäpotilaat
-Cancerpatienterna i Finland ry
Malmbågen 5
00700 Helsingfors
tfn 044 053 3211
www.syopapotilaat.fi
[email protected]
Suomen kurkku- ja suusyöpäyhdistys ry
Tredje linjen 29
00530 Helsingfors
tfn 09 7318 0630
www.le-invalidit.fi
Suomen eturauhassyöpäyhdistys ry –
Finlands Prostatacancerförening rf
Utterhallsstranden 2
00180 Helsingfors
tfn 041 501 4176
www.propo.fi
SYLVA ry
Mariegatan 26 B 23
00170 Helsingfors
tfn 09 135 6866
www.sylva.fi
[email protected]
Colores – Finlands
Kolorektalcancerförening rf
Utterhallsstranden 2
00180 Helsingfors
puh. 010 422 2540
www.colores.fi
[email protected]
• 31 •
Malmbågen 5, 00700 Helsingfors, www.syopapotilaat.fi
